Etikett: Första världskriget

En ny tysk generalfältmarskalk.
I ett extrablad af Militärisches Wochenblatt meddelas, att högste befälhafvaren för 2:a armén generalöfverste v. Billow utnämts till generalfältmarskalk, samt högste befälhafvaren för 3:e armén general v. Einem general von Rothmaler, utnämts till generalöfverste.

De nya brittiska arméerna.
20,000 studerande utnämda till officerare.
Enligt nyligen publicerade uppgifter ha universiteten och de stora offentliga skolorna bidragit med icke mindre än 30,000 man till de nya arméerna, och af dessa ha nära två tredjedelar fått officersfullmakter. Några af dessa skolbataljoner paraderade för franske krigsministern Millerand och lord Kitchener under den förres besök i England och väckte stor beundran. Deras stora intelligens har visat sina resultat i snabb öfning och stor användbarhet.
Armémyndigheterna ha gifvit sitt samtycke till bildandet af en »batalion för allmänna arbeten» för det speciella ändamellet att sätta grofarbetare och andra arbetare som äro anstälda vid uppförandet al offentliga bygnader och andra allmänna arbeten i stånd att i lämplig form utföra sin del i nationens ansträngningar. Af alla rekryter fordras ingående kunskap i att gräfva och bygga. Medlemmen af arbetarepartiet i parlamentet John Ward yttrade på tal om förslaget, att kriget utvecklat sig till ett gräfvarekrig. Hackan och spaden ha plötsligt blifvit viktiga vapen i den modärna krigföringen. Nu gäller det för grofarbetare och arbetare vid de offentliga arbetena rundt om i landet att ställa sin skicklighet till förfogande för star tens försvar.

I Polen.
Trots stagnationen i operationerna anses i Petersburg — pastår en telegramkorresp. till Sv. D. — att tyskarna komma att fortsätta sina angrepp i riktning mot Warschau. Anledningen till den nuvarande stillheten är de nästan oöfvervinneliga transportsvårigheterna, som västra Polen erbjuder vintertid. För att öfvervinna dessa svårigheter äro stora tyska arbetsstyrkor sysselsatta med att anlägga järnvägslinjer. Dessa arbeten skrida dock endast långsamt framåt.
Om det varit tyskarnas afsikt att tills vidare afstå, från framstöten mot Warschau, skulle de säkerligen ha fört en del af sina trupper från Polen för att använda dem på, västfronten, dylik förskjutning har mellersid icke ägt rum. Tyskarna ha tvärtom genomfört en enastående koncentration i mellersta Polen. Enligt tillförlitliga underrättelser lära för ögonblicket på den endast 90 km. långa fronten mellan Pilitzia och Bzuraflodens utlopp icke mindre än 300,000 man vara samlade. Oafbrutet anländer ny krigsmateriel, och ryska flygare ha bland annat konstaterat, att tyskarna hålla på att framföra groft artilleri till fronten, troligen de mycket omtalade 42 cm. mörsarna. Transporten möter emellertid de största svårigheter, och f. n. äro tyskarna nästan afskurna från att göra en framstöt, som står i proportion till deras styrka.
Af de under de senaste dagarna inkomna meddelandena från östra krigsskådeplatsen har någon klarhet icke kunnat vinnas angående den omgruppering af de ryska arméeran, hvarom tyska förmodanden uttalats, och som älven af andra tecken att döma kunde anses sannolik.
Hvarken den ökade lifaktigheten från ryssarnas sida på högra Weichsel stranden i norra Polen ej heller deras senaste framåtstöt i Ostpreussen har varit af den omfattning och beskaffenhet, att man däräf kan sluta sig till någon mera betydande truppkoncentration offensivt syfte åt det håll. Säkert är å andra sidan, att tyskarnas ställningar längs Öst- och Västpreussens gränser numera äga en sådan styrka, att de icke kunna forceras annat än genom insättandet af mycket afsevärda fientliga krafter. För närvarande har den ryska arméledningen för öfrigt tillräckligt att sköta i dessa trakter med afvärjandet af Hindenburgs alltjämt envist fortsatta angrepp på ställningarna väster om Warschau.
Rikta vi blicken mot Galizien, så synes det vara klart, att den anhopning af trupper, som ryssarna företogo i trakten mellan Przemysl och Tarnov i midten af december för att möta den af österrikarna då igångsatta offensiven norrut från Karpaterpassen, och som ledde till, att dessa senare kastades
baka upp i bergen, nu blifvit i viss mån fördelad öfver andra delar af fronten.

Åter österrikisk offensiv mot Serbien?
Milanotidningen Corriere della Sera meddelar att österrikiska förposter ånyo öfverskridit den serbiska gränsen. Belgrad lider mycket under den österrikiska Donau-flottiljens angrepp.

Turkarna, ej engelsmän, tillbakakastade vid Korna.
Med afseende på den tyska från Konstantinopel stammande officiella rapporten om brittiska offensiven mot turkiska trupperna nära Korna, där engelsmännen skulle ha blifvit tillbakakastade med stora förluster, är sanningen, enligt den officiella engelska rapporten, följande: Rekognosceringstrupperna från Mezera hade upptäckt en turkisk styrka söder om Ratta-kanalen, och den brittiska styrkan besköt båtarna (»dhows») och lägret samt dref till slut fienden tillhaka i oordning.
De engelska förlusterna voro omkring 50 man.

En finansiell konferens.
Londontidningen Pall Mill Gazette yttrar på tal om den konferens af allierades ombud rörande finansfrågor, som inom kort kommer att hållas i Paris, att konferensen är en naturlig följd af utsikten till förlängda fientligheter.
»De allierade makterna» — heter det vidare — »som nu befria Europa från det tyska herreväldet, bistå af fri vilja hvarandra med sina resp. resurser. Storbritannien skall icke mera spara på sin skattkammare än på, sina söners blod, då det gäller att trygga ett gemen samt godt slut på, kriget, och om degs börs kan vara, dess vänner till nytta, kan man vara viss på, att Storbritannien skall spela ett parti till, såsom det är vant vid, i den internationella politiken.»
Andra tidningar kommentera saken på samma sätt.

Ett och annat.
— K. k. Korr-Bureau meddelar: Reuter-byrån meddelar nu som förut, trots upprepade dementier, om revolter i Böhmen och Ungern och åberopar sig därvid på tidnmgen Lidové Noviny i Brünn och på ungerska tidningar. Häremot har nyligen fastslagts, att dessa meddelanden äro löjliga fantasier. Det är onödigt att säga att hvarken i Lidové Noviny eller i någon som helst ungersk tidning stått något liknande. Det engeska folket kommer ännu en gång att förvånas öfver hur mycket Reuterska agenturen ljuger för det.
— I ett af de senaste numren af »Humanité» skrifves: Man måste mottaga de fresta engelska tidningarnas senationsmeddelanden rörande striderna i Flandern med stor försiktighet. Förr kunde man obetingadt lita till deras sanningskärlek, men sedan några veckor tillbaka ha de meddelat saker, som tyvärr endast existera i deras korrespondenters hjärnor. Knappt hade vi nått Lonbardtzyde, förrän de gingo oförutsedda händelser i förväg, och förkunnade våra förtruppers inmarsch i Mariakerke och att de hotade Ostende. Hur många gånger ha de icke kungjort intagandet af Roulers, och ändå är det så långt kvar dit! De engelska tidningarnas afsikt är tvifvelsutan god, men deras metoder äro absolut förkastliga. Striden är hård på alla punkter; öfverallt mötas vi af skidkligt uttänkta hinder, men ingenstädes är vår strid så svår som i Flandern, där vi dessutom ha att kämpa mot de hinder naturen själf uppställer.

Gotlands Allehanda
Lördagen 30 januari 1915
N:r 24

De första detaljrapporterna om sjöslaget vid Helgoland.
Amiral Beattys rapport.
Regeringens pressbyrå offentliggör amiral Beattys preliminära rapport om sjöslaget i Nordsjön. Amiralen säger däri, att våra torpediagare kl. 7,30 på morgonen fingo syn på fienden 14 sjömil ostsydost om vår slagkryssareeskader. Våra torpedjagare fingo order att sätta efter fienden, som tydligen började draga sig tillbaka. Slagkryssarna styrde sydost för att afstänga fienden återtåget. De uppnådde en hastighet af 28 till 29 knop och öppnade en långsam, noggrann eld på 18,000 meters afstånd, Då afståndet minskats till 17,000 och fienden träffats, besvarade han elden. Lion och Tiger, som kommo före den ofriga eskadern, voro en tid ensamma i striden och därför utsatta for fiendens koncentrerade eld, särskildt Lion, som led mest. Ett angrepp från de tyska torpedjagarna slogs lyckligen tillbaka. Kl. omkrin: 11 t, äffade ett skott olyckligtvis en af Lions tankar, och orsakade därigenom ett afbrott i styrbords maskins funktion. Samti-, digt observerades fientliga under vattensbåtar om styrbord och vi ändrade därför kurs för att undgå
dessa. Tyska kryssaren Blücher befann sig nu i en kritisk situation, och vår Indomitable fick order att oskadliggöra den, medbn återstoden af vår eskader skulle angripa fiendens öfriga fartyg. Lion med eskort styrde: nu nordväst och Beatty flyttade öfver sitt befälstecken på Princess Royal. Genom den skada, som Lion lidit, gingo vi otvifvelaktigt miste om en större seger. Närvaron af fientliga undervattensbåtar gjorde det! därpå nödvändigt att afbryta striden.

Tyska skildringen.
Den tyska eskadern under befäl af konteramiral Hipper gick i köllinje jämte de mindre kryssarna, då den 120 sjömil väster om Helgoland mötte en engelsk eskader, som var den tyska överlägsen både i f åga om fartygens antal och storlek. Amiral Hipper lät de tyska fartygen vända mpt sydost antingen för att skaffa sig stöd närmare kusten eller för att få gynsammare sol- och vindförhållanden. Engelsmännen gingo nästan paralellt pä ett afstånd af omkring 20 kilometer, hvilket afstånd vid stridens slut hade minskats till femton kilometer. Motståndaren koncentrerade hela sin eld mot det sistgående tyska fartyget»Bliicher» och drog darvid fördel af sina fartygs större hastighet, hvilken uppgick till 28 knop mot Blücber\’s 25. Blücher fick snart maskinskada af ett fientigt skott, så att den blef efter och erhöll slagsida. På Blücher forts tre man dock eldgifningen och af de engelska torpedjagrarna blefva två skjutna i sank af skott från Blücher, medan en tredje troligen sköts i sank af en tysk undervattensbåt Blücher träffades slutligen af en torped från en af de fientliga torpedjagarna och sprang i luften kl. 12,37. Omkring 70 sjömil från Helgoland vände den engelska eskadern, antingen därför att den befarade tyska förstärkningar och fruktade för de tyska minfälten och undervattensbåtarna eller också därför att de egna fartygens tillstånd gjorde det nödvändigt. Slagskeppet Lion hade nämligen slagsida och ombord på Tiger brann det häftigt. Detta fartyg blef efter och hela slaglinjen var upplöst. Samtliga stridande fartyg voro insvepta i rökmoln. Midt i röken dök plötsligt en engelsk slagkryssare upp framför en tysk torpedbåt, som hållt sig i bakre linjen. Torpedbåten aflossade genast en torped, som träffade motståndaren så att den omedelbart sjönk. Detta faktum bekräftas af iakttagelser, som gjorts från ett tyskt luttskepp och från tyska pansarkryssaren Moltke. De läta tyska stridskrafterna deltogo icke ängre i striden. På tysk sida erhöllo förutom Blücher en pansarkryssare och en mindre kryssare ett skott hvarlera och fingo ett par man dödade.
Skadorna på Lion voro, efter hvad det föreföll, mycket allvarliga, så att Lion måste tagas på släp af Indomitable. Kunna engelsmän en, då de forlorade ett stort fartyg och 2 torpedjagare samt fingo andra af sina fartyg skadade, forklara sig belåtna med utgången af striden, så kunna vi också vara belåtna.

Bulgarien och Grekland inkalla värnpliktiga.
Från Sofia telegraferas att bulgariska regeringen från den rumänska fått meddelande om att de militära förberedeserna som företagits öfveralt i Rumänien icke äro riktade mot Bulgarien. Det uppgifves att rumäniska regeringen inköper stora mängder krigsmaterial för skyndsam leverans. Ett militärt ingripande från Rumäniens sida är dock icke kunna väntas förrän i mars månåd.

Bulgarien och Grekland inkalla värnpliktiga.
Från Sofia meddelas att de bulgariska värnpliktiga af årsklasserna 1902, 1903, 1908 och 1909 inkallats till tjänstgöring. Regeringen har förbjudit export af bensin. Alla åren 1888 och 1889 i Macedonien, Epirus och på de förutvarande turkiska öarna födda grekiska reservister inkallas 22 januari till från 4 till 9 månaders militärtjänstgöring.

Hvad Hindenburg väntar på.
Den nu i Polen inträdda kölden anses synnerligen förmånlig för tyskarnes krigsoperationer. Hindenburg framhöll själf helt nyligen, att han blott väntade på den starka kölden. Ryssarna förstå på ett glänsande sätt att gräfva ned sig i skyttegrafvarna och hålla sig \’fast där, men med köldens inträde är det också slut därmed. När vintern kommer, kunna ryssarna inte längre gömma sig nere i jorden, och då kommer ställningen att bli en annan.

Gotlands Allehanda
Fredagen 29 januari 1915
N:r 23

Fransmännen uppge sig ha gjort stora framsteg i Vogeserna och Elsass.
20,000 fallna tyskar.
Paris, 29 jan. De tyska kraftansträngningarna med anledning af kejsar Wilhelms rödelsedag ha bevit utan resultat. Vid Reims ha vi eröfrat flera frivilliga batteri, och i Vogeserna ha vi gjort betydliga framsteg, likaså i Elsass. Att döma af antalet fallna, som anträffats under de senaste tre dagarna, skulle fienden under dessa dagar förlorat samamanlagdt minst 20,000 man.

Den tyska rapporten låter annorlunda.
Berlin, 29 jan. Vid Craonne ha vi fråntagit fienden ytterligare 500 meter skyttegrafvar. Öfver 1,500 fransmän ha från den 20 stupat på denna valplats, hvarjämte 1,100 fångar fallit i våra händer. I öfrigt ha vi tillbakavisat franska angrepp på skilda platser i Vogeserna och öfre Elsass.
I öster ha ryssarna blifvit tillbakaslagna nordost om Gumbinnen.
Tidningarna innehålla detaljerade skildringar af nordsjöslaget, hvari fasthålles att engelsmännen förlorat minst ett stort fartyg oeh 2 torpedjagare.

Österrikarna \”rensa ut\” ryssarna.
Wien, 29 jan. Äfvea Nagy-Agdalen (i Karpaterna, sydöstra Galizien) har nu, rensats från de öfverlägsna fientliga stridskrafter, som inträngt och befäst sig där.

Ryssland vill ingen separatfred.
Petrograd, 29 jan. Petrograds telegrambyrå dementerar officielt uppgifterna om en påtänkt separatfred mellan Ryssland, och Österrike.

Jämförelsevis lugnt.
Paris, 29 jan. Natten mellan onsdagen och torsdagen inträffade inga strider vid Aisne och i Argonne. Kanonader ha ägt rum i Elsass. Trots våldsam beskjutning ha vi behållit våra nyvunna ställningar nordväst om Ammerzweiler.
Petrogradrapporten meddelar endast om obetydliga strider på skilda delar af fronten.

Gotlands Allehanda
Fredagen 29 januari 1915
N:r 23

En rysk varning mot öfverdrifna förhoppningar.
Tidningen Rjetsch i Petersburg offentliggör en artikel af tidningens diplomatiske medarbetare, hvari klart belyses den ryska diplomatens uppfattning af Italiens, Rumäniens och Greklands hållning. Det heter däri bl. a.: Det är visserligen faktiskt, att Italien och Rumänien träffa förberedelser, men i de uderrättelser, som komma ryska Diplomatiska kretsar till del, tillmäter man alla dessa förberedelser ingen allvarlig betydelse. Våra diplomater tro ej på något nära fösestående ingripande från Italiens och Rumäniens sida. I båda dessa länder har man synbarligen beslutat sig för att afvakta det ögonblick, då Europas karta skall göras om, för att framträda med sina anspråk. I hvarje fall föreligga än så länge inga bestämda underrättelser, som gifva vid handen. att Italien, Rumänien och Grekland faktiskt beslutat sig för att aktivt ingripa i de europeiska folkens stora kamp.

En ungersk statsman om Italiens ställning.
Grefve Julius Andrassy har för en journalist uttalat, att han absolut icke tror, att Italien skall vända sig mot Österrike och Tyskland.
»Om vi förlorade, skulle Italien i Medelhafvet komma i det allra svåraste läge. Det skulle där komma sist i ordningen efter Ryssland, Frankrike och England. Dess framtid i Tripolis skulle vara hotad. Det skulle vara slut mad Italiens vidare maktutveckling i Afrika. Italien skulle helt och hållet bero af ententemakternas nåd. Skulle däremot vi segra, blefve Italian den ledande makten i Medelhafvet. Vi tänka icke på att vidga vår makt på Italiens bekostnad. Vi föra krig för att hejda den sydslaviska agitationen, som hotar vår existens, och för att spränga den fientliga ring, som omger oss. Om detta lyckas oss, kan Italien räkna på att vi skola vara det behjälpligt att stärka sina krafter.
För öfrigt skulle det vara en direkt förolämpning att förutsatta, att en kulturnation sådan som den italienska skulle falls sina bundsförvanter i ryggen blott därför, att det sträfvade efter en besittning i samma sina bundsförvanters länder.»
Gretve Andrassy tillbakavisade därefter med bestämdhet meddelandena om att Ungern på något sätt skulle vara trött på kriget.

Tysklands brödfråga.
Tidningsuttalanden.
Tidningarna i Berlin hälsa preussiska statens åtgärder mot bröd-och köttnöd välkomna. I Vossische Zeitung skrifver Georg Bernhard, att ännu, äro våra förråd så talrika, att det snabba ingripande vår regering nu företagit förmår ingifva oss den trösterika vissheten, att vi verkligen kunna med våra nuvarande förråd afvakta nästa skörd. Icke blott samhällena, utan ocså de ekonomiska samt handels-, industri- och landtbrukssammanslutningarna och arbetarna skola säkerligen göra det mesta möjliga för att fulla den plikt, som för ögonblinket pålägges. Våra fienders plan att bringa Tyskland, hvilket icke genom kanoner och gevär kunde besegras, på knä genom uthungrande, skall komma på skam.
Morgenpost skrifver, att kommande årtionden skola vid ett historiskt skärskådande af de af Tyskland under världskriget vidtagna organisatriska åtgärderna till säkerställande af arméns och hela folkets förseende med lifsmedel kanske som det mest beundransvärda anse hvad Tysklands ledande män åstadkommit. I det fientliga utlandet skall man naturligtvis framställa dessa de vidtagna anordningarna såsom tecken till oro, men i sitt inre skola nog några få omdömesgilla på andra sidan skyttegrafvarna för sig tillstå, att den tyska organisatoriska. konsten och styrkan af den tyska känslan af statlig samhörighet ha bragt den engelska uthungringsplanen att ramla.

I kommunikén från preussiska statsministeriet rörande beslagläggandet af brödsäd heter det bl. a.:
De hittills vidtagna åtgärderna ha icke visat sig tillräckliga att trygga en sparsam, förbrukning af förnödenhetsvaran brödsäd eller att förhindra dess användande till utfodring. Det fans då endast två utvagar: antingen att betydligt höja spannmålsprisen — en åtgärd, som skulle medfört ansenlig brödfördyring — eller ock att lägga beslag på alla spannmålsupplag och därefter verkställa fördelning å de olika kommunerna i förhållande till folkmängden.
Regeringen har valt den Senare utvägen, hvarigenom man är säker om att fiendens planer att utsvälta Tyskland misslyckas och tillräcklig tillgång på bröd finnes tills skörden kommer.

Amerika köper tyska båtar?
En ny stridsanledning med England.
Från Washington telegraferas: Finans- och handelsministrarna ha tillstält senaten ett gemensamt utlåtande angående den oerhörda stegringen i de transatlantiska fraktsatserna. Ministrarna uppmana senaten att med välvilja urptaga regeringens uppslag angående fartygsköp till behandling. Utlåtandet betecknar såsom oriktigt påståendet, att inga fartyg, som äro registrerade i Tyskland, kunde få köpas. Det är vår öfvertygelse, heter det, att hvitket som helst i utlandet registreradt sjödugligt fartyg kan ifrågakomma till inköp, så snart erforderliga penningmedel äro för handen.
Förre utrikesminister Root hade senare i senaten ett anförande mot förslaget om statens fartygsköp. Han omnämde därvid instruktioner, som vid krigets utbrott meddelades de tyska fartygscheferna, och hvilka gingo ut på att fientliga fartyg, som öfverfördes på neutrala skeppslistor och seglade under neutral flagg, skulle betraktas såsom fientliga, så vida icke vederbörande fartygschef vore öfvertygad om att denna öfverflyttning skulle ha ägt rum, äfven om kriget icke utbrutit. Root förklarade, att denna bestämmelses tolkning vore klar nog. Ingen stormakt skulle tillåta fientliga makters undersåtar att kringgå bestämmelserna genom att låta sådana fartyg gå under neutral flagg, som nämda stormakt hade rätt att kapa på öppna hafvet. Root påstod vidare, att den not, Förenta staterna nyligen tillstält England, var inspirerad af rent politiska, motiv.

Ett och annat.
— Pressbyrån i London meddelar att det brittiska beväpnada handelsfartyget Wiknor (förut Viking) gått under norr om Irland antingen till följd af hårdt väder ellar till följd af att det stött på en mina. Alla ombordvarande drunknade. Vraket har anträffats.
— Till Voss. Zeit. meddelas från ungerska krigsskådeplatsan: Genera Fischers betydande framgångar i Syd-Bukovina med tappra, mest af landets barn bestående trupper, ha betydligt ökat de ryska förlusterna i Bukovan , lamslagit vidare framstötar af en öfverlägsen fienda, befriat ett stort område från ryssarnas herravälde och bragt fullständigt om intet ryssarnas plan att söderut kringgå de österrikiska ställningarna i Östkarpaterna. Generalmajor Fischer, som redan vid ryssarnas första inträngande i Bukovtna som gendarmöfverste gjorde sitt land utmärkta tjänster, har gjort heder åt den titel som folket gifvit honom: Bukovinas hjälte.
— Tyska riksbanksrapporten af 23 dennes utvisar ytterligare förbättring. Guldförrådet har stigit med 15,3 miljoner till 2,145 miljoner mark. Den rena sedeltäckningen med guld uppgår till 47,8 procent mot 46,7 förra veckan, och den, rena guldtäckningen af samtiga dagligen förfallande förbindelser, inklusive sedlar, till 35,1 procent mot 34,2 förra veckan. En jämförelse mellan guldtäckningen af sedlar och främmande pengar i tyska riksbanken och Bank of England visar, att den tyska riksbanken 31 juli 1914 utgjorde 30,1 proc. och i Bank of Engrand samma dag 38,5 proc., men 23 jan. 1915 i tyska riksbanken 35,1 och i Bank of England 35 proc. Guldtäckningen har alltså ökats i ska riksbanken, men minskats i Bank of England.

Gotlands Allehanda
Fredagen 29 januari 1915
N:r 23

Tyskarna äro absolut säkra på, att en engelsk slagkryssare sjunkit i Helgolandstriden.
Dessutom ha flera engelska fartyg lidit svåra skador.
Berlin, 28 jan. Om sjöslaget i Nordsjön meddelas officielt: Striden, som varade tre timmar, kostade oss Bücher; men också en engalsk slagkryssare och två engelska torpedjagare äro borrade i sank. Dessa fakta äro icke blott iakttagna från våra stora fartyg, utan äfven oemotsägligt konstaterade af just den torpedbåt, nu hemkommen oskadad, hvilken genom två torpedskott bragte den radan på sida liggande slagkryssaren att sjunka, samt af det tyska luftskepp, som flög öfver stridsfältet. Från
luftskeppet iakttogs älven, att på andra engelska fartyg master och skorstenar störtade, hvilket tyder på, att äfven dessa fartyg ledo svåra skador.

Holland väntas bli indraget i krigat.
(Privat till Gotlands Allehanda.)
Haag, 28 jan. Hollands premiärminister har i riksdagen hållit ett högeligen oroande anförande. Han förklarade, att den holländska rageringen äger kännedom om förestående krigshändelser, som plötsligt kunna komma att påkalla hela den holländska krigsmakten ställande på fältfot, med ett ord, att Holland som sakerna nu stå lätteligen kan bli indraget i kriget.

Tysklands fruktansvärda kraftutveckling.
De allierades press ger rum åt missmodiga yttranden.
(Privat till Gotlands Allehanda.)
Köbenhavn, 28 jan. Pressen i både Frankrike och England har under de sista dagarna antagit en ton, som tyder på, att skrämmande ryktan äro i omlopp om de utomordentliga ansträngningar, som Tyskland gör att redan nu, långt innan vårens inbrott, få nya väldiga härmassor till fronterna, härar så stora, att de allierade tydligen alls icke kunna sätta något motsvarande däremot. Man påstår att 200,000 man nu äro koncentrerade i trakten af Soissons, medan 600,000 man nya trupper finnas mellan Pilitza och Bsura i Polen, hvarjämte ännu 250,000 man äro afdelada att hjälpa Österrike mot Serbien. Man förstår helt enkelt ej, hur Tyskland kan åstadkomma en sådan kraftutveckling.

Från Frankrike.
I striden vid Craonne segrade tyskarna.
Berlin, 28 jan. Stora högkvarteret meddelar: Sydväst om La Bassée försökte fienden i går afton återtaga den ställning, vi eröfrade i måndags, men tillbakaslags.
De igår omtalade striderna vid Craonne sutade med fullständig seger för oss. Flera städjepunkter på en bredd af 1,400 meter tagas med storm. Vi togo 865 fångar, eröfrade åtta maskingevär samt annan krigsmaterial.
Sydost om S:t Mihiel ha vi älven eröfrat en fransk städjepunkt.

Fransmännen säga helt annat.
Paris, 28 jan. Det bekräftas, att fienden igår Vid La Bassée lidit svåra förluster, troligen öfveratiganda två bataljoner. I Craonne ha vi hållit de skyttegrafvar, vi genom motangrepp i måndags återtoga. I trakten af Perthea ha fyra häftiga angrepp tillbakaslagits.

I öster.
En tysk intetsägande rapport.
Berlin, 28 jan. Från Ostpreussen meddelas, att ryssarnas angrepp nordost om Gumbinnen ej gjort framsteg.
I Polen har ingen förändring inträdt.

Österrikarna ha rensat ett Karpaterpass.
Wien, 28 jan. Fienden kastades i går ur sina ställningar på gränshöjderna på ömse sidor om Umisokpasset. Detta är ett af de viktigaste passen i Karpaterna och har varit i ryssarnas besittning sedan 1 januari. Det är starkt befäst med flera rader goda ställningar bakom hvarandra. Passet togs efter tre dagars strider.
I västra Galizien och Polen ha endast artilleristrider utkämpats.

Ryssar och turkar segra båda.
Petrograd, 28 jan. Kaukasiska generalstaben meddelar: I distriktet Tsjorok och trakten af Sultan—Selim gjorde turkarna i tisdags kraftiga angrepp, som dock tillbakakastades. I riktning mot Olty återtogo turkarna offensiven, men slogos tillbaka med stora förluster. Vid Aserbejdsjan har fiendens aktivitet tilltagit.

Konstantinopel, 28 jan. Officielt meddelas, att vi i Kaukasus gripit till offensiven på nytt. I riktning mot Olty ha vi kastat fienden tillbaka och eröfrat en mängd krigsmateriel. Ryssarna brände under sin reträtt byn Narman, så att ej förråden skulle tillfalla oss.

Strid vid Suezkanalen.
Äro turkarna ändtligen framme?
London, 28 jan. En strid har ägt rum vid El Kantare vid Suezkanalen. Våra förluster voro fem man sårade, fiendens synbarligen större. Smärre fientliga, afdelningar ha iakttagite på tre andra punkter öster om kanalen, men icke kommit i kontakt med våra trupper.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 28 januari 1915
N:r 22

Sjöslaget vid Helgoland.
Vid bataljen i Nordsjön i söndags gaf den första tyska rapportan det intryck att båda parterna varit något så när jämnstarka. Det var 4 tyska pansarkryssare mot 5 engelska och af dessa 4 vore 3 s. k. slagkryssare, d. v. s. snabbgående fartyg med armering enligt Dreadnoughttypen. En närmare granskning af den engelska rapportan visar emellertid att styrkeförhållandet mellan de båda flottorna var ett helt annat än hvad dessa siffror syntes ge vid handen.
Engelsmännen berätta, att tyska eskadern var på väg att bombardera engelska kusten och i skydd af mörkret hunnit nästan till Doggers bank, då de upptäckte engelsmännen på ett afstånd af 10 eng. mil och ögonblickligen beslöto vända. De förföljdes häftigt af den i fart öfverlägsna engelska; styrkan, som så småningom kom så nära, att eld kunde öppnas med de gröfre kanonerna. Sedan följde ett slag antagligen på parallella kurser öfver en distans af 100 engelska mil, hvilket upphörde först då engelemännan närmade sig det tyska minfältet.
Af de engelska slagkryssarna tillhörde 3 en modärn typ, till hvilken den tyska flottan icke har något motstycke. Kryssarna Lion, Tiger och Princess Royal äro nämligen utrustade med 34,3 centimeters-kanoner, medan endast en af de tyska slagkryssarna äger så groft artilleri som 30,5 centimeters. Och de två andra engelska slagkryssarna, New Zeeland och Indomitable, ha hvarderai 8 st. 30,5 centimeters-kanoner, mot de tyska Seydlitz och Moltkes 28 centimeters. Den sänkta kryssaren Blücher kan knappt tas med i räkningen, då dess gröfsta artilleri endast utgiordea af 21 centimeter-kanoner, hvilka knappast kunde göra sig gällande på den distans som striden fördes. Då dessutom denna kryssare var i fart underlägsen de modärna slagkryssarna — 25 ½ knop mot nära 29 — så kan det vara en fråga om ej tyskarna begingo ett fel med att taga med detta relativt svaga och långsamma fartyg på en sådan expedition. I hvarje fall ha de fått plikta för detta fel så dyrt som möjligt, eftersom Blücher nu ligger på hafsbottnan med nästan hela sin besättning.
Men nu till styrkeförhållandet, som icke framgår omedelbart blott af angivandet af kanonernas kaliber. Vid en jämförelse mellan den effektiva kraften hos en projektil, utslungad ur en kanon af dessa dimensioner, finnar man att om vi beteckna 28 centimetarskanonens projektil med 1, så blir 30,5 centimeters-kanonens 1,29 nach 34,3 centimeters 1,84. Härtill kommer dock en liten korrektion, hänsynen till det räfflade kulloppets längd, som hos de i detta slag deltagande tyska kanonerna är något längre än hos de engelska och som gör att man måste höja den tyska projektidens effektivitet med inemot 7 \”procent i jämförelsa med den engelska af samma kaliber.
I det senaste sjöslaget deltogo som groft artilleri på den engelskt, sidan 24 st. 34,3 centimeters-kanoner och 16 st. 30,5 centimeters, medan den tyska eskadern endast ägde 8 st. 30,5 centimeters sch 30 st. 28 centimeters kanoner. Med korrektion för de tyska kanonernas längre räfflade lopp, få vi härmed jämförelsetalen 1,96 på eskaderns sida mot 1 på Tysklands, d. v. s. de engelska fartygens artillari var ungefär dubbelt aå starkt som det tyska. Pansarkryssaren Blücher är då ej medräknad, men dess 21 centimeters-kanoner kunna ej utjämna differensen med mer än några få procent, om de öfver hufvud kan tas med i kalkylen.
Af dessa siffror framgår emellertid att den tyska eskadern, hvilket mål den nu än må ha haft med sin kryssning så långt i Nordsjön — vare sig afsikten var en ny expedition mot Storbritanniens kust, såsom synes mest antagligt, eller ej — därvid blef mycket skickligt mött af engelsmännen, hvilka under de förhandanvarande förhållandena icke ha så lätt att hålla intensiv känning med motståndaren och därför också ha det svårt att disponera den lämpligaste styrkan på dästa sätt för framstötens afvärjande. Här synas emellertid, om ej tillfälligheterna spelat in, en nära nog idealisk disposition hafva gjorts och gjorts mycket snabbt. Det är då ej underligt om företaget måste aflöpa med kännbar förlust för tyskarna, en förlust som de kanske kunnat bespara sig, om de endast medtagit fartyg af högsta fart på expeditionen. Det från engelsk synpunkt nuest tillfredställande i aktionen ligger otvifvelaktigt däri att deras patrulltjänst denna gång visat sig effektivt kunna afvärja ett främmande angrepp. Den sänkta kryssaren Bücher är deras revansch för beskjutningen af Hartlepool och Scarborough, på samma gång som affären i söndags innebär en viss garanti mot upprepandet af de tyska kryssarangreppen.
De i aktionen deltagande torpedfartygen synas endast indirekt ha inverkat på slagets utgång. Jagarna hade helt naturligt svårt att komma inom torpedhåll, då fullt dagsljus möjliggjorde deras beskjutning med talrikt lätt artilleri, och eventuelt förekommande undervattensbåtars utsiktar till lyckade anfall under en strid, där hufvudstyrkorna troligen hållit en mycket hög fart, voro nästan inga. Den verkan tyckes dock undervattensbåtar och minor ha haft att de tvingat engelsmännen uppgifva förföljandet redan bra nog långt från Helgoland.

Artillerikriget.
Mycket oväsen — litet resultat.
Det är påfallande hur artilleriet mer och mer blir det allt behärskande vapnet, ju mer kriget växer fast i terrängen. Så är det både i öster och väster. Men resultatet af skottväxlingen blir mindre och mindre. En enstaka skyttegraf om dagen och icke alltid det är allt hvad som vinnes med den oerhörda ammunitionsförbrukningen. I öster ha tyskar och ryssar bytt två skyttegrafvar med hvarandra, och i Frankrike ha tyskarna förlorat en och vunnit en. Så små resultat måste rapporteras för att få något innehåll i kommunikéerna. För ovanlighetens skull ha tyskarna ej ens några fångar, och ännu ovanligare är att fransmannen tagit sådana. Dock angifves fortfarande ingen bestämd siffra. Det talas blott om »ett bajerskt detachement» som faller blott få man. Hade det lönat sig att uppge antalet, så skulle vi fått veta det.

En dödens dal är trakten kring Soissons.
Om striderna vid Sloissons skrifver Daily Chronicle på grundval af berättelser af ögonvittnen: Här är verkligen en dödens dal. De officiella berättelserna räkna blott upp ett par byar i den ordning deras strategiska betydelse betingar. Emellertid komma hundratals byar, som icke äro nämda, därtill. I ett enda distrikt, exempelvis i Vic-sur-Aisne, halva de små, kommunerna Saconie Pernant, Arubleny Reasons så godt som försvunnit från jorden. Vecka efter vecka hafva nämligen dessa nejder öfversållats af tyska, franska och engelska granater. Nu är blott sand och aska kvar af dessa bebygda platser. Likaså förhåller sig med Celles, Conde och Attichy på vägen till Berry-au-Bac och med de små städerna på vägen från Illy till Sermoise. Det har händt att dessa städers invånare mången gång befunno sig midt inne i striden, som vältrade sig fram öfver torg och gator.

Luftkriget.
Giornales korrespondent i Zürich meddelar, att två jättelika Zeppelinare lämnat Friedrichshafen för att sändas till Belgien. De äro 70 meter längre än vanliga Zeppelinare och bära öfverst ett aeroplan.
Enligt Evening Standard ha från olika artillerigarnisoner i England betydande afdelningar med kanoner sändts till Cromer, Norwich, Yarmouth och Harwich för att afvärja ett nytt angrepp af tyskarna från luften. Liknande åtgärder äro också vidtagna på Englands sydkust och särskildt beträffande Sheerness, Portsmouth och Dover.
Beträffande det tyska flygangreppet på Dynkirchen i fredags meddelar Matin följande närmare detaljer: Från de tyska aeroplanen, som veoro sex till antalet, nedkastades 80 bomber. 6 människor dödades och 16 sårades. Tre af bomberna träffade amerikanska konsulatet. Såväl konsuln som, flera af kontorspersonalen sårades. Vidare skadades de hus, i hvilka norska konsulatet samt Uruguays konsulat äro inrymda. Ett lastrett träffades äfven af en af bomberna. Emellertid åstadkoms här endast mindre materiell skada. Vid bombexplosionerna uppstodo eldsvådor på flera ställen i staden. De bråda tyska flygare, som tillfångatogos från den nedskjutna maskinen, voro dekorerads med järnkorset.

Mer brittiska trupper.
Från Le Havre meddelas om utskeppning af betydande brittiska truppmassor.

Rumäniens anslutning till ententen.
Den ryska tidningen Odeski Listok sysselsätter sig med Italiens och Rumäniens hållning och framhåller, att från Rumänien föreliggande underrättelser ingalunda äro ägnade att ingifvia Ryssland förtroende för Rumänien. Att anteckna vore icke ett ends tecken för Rumäniens inträde i världskriget, och älven beträffande Italien vore detta mycket litet sannolikt.

Ryske finansministern ute på vigg.
Till Vossische Zeitung skrifves i förgår från Sofia: Härvarande ryska sändebudet Savinsky reste i natt med extratåg till Rustschuk för att möta ryske finansministern Bark, som öfver Bulgarien reser till Frankrike och England. Man försäkrar att Bark personligen ämnar sätta till alla medel för att få till stånd ett stort ryskt lån i Frankrike och England, enär Ryssland annars icke är i stånd att fortsätta kriget öfeer mars månad, utan måste sluta separatfred.

Rysk krigsmateriel till Serbien?
Från Genève telegraferas till Frankfurter Zeitung: Enligt ett meddelande till den här utkommande tidningen Tribune från Panscova ha de ryska ångarna Tsjefesneko, Patriota, Bessarabets, Comte Ignatieff, Belgrad och Romania trängt in i Donau och bege sig till Serbien. Hvar och en af dem bogserar lastbåtar med kanoner och ammunition. Fartygen stå under befäl af ryska marinofficerare.

Ännu strid i Sydafrika.
Från Pretoria telegraferas på måndag: Fienden har med en styrka af 1,200 man under befäl af Kemp och Maritz samt med 4 kanoner angripit Upington men slagits tillbaka med en förlust af 12 stupade och 33 sårade. Vi togo 96 fångar. Våra förluster utgjorde 3 stupade och 22 sårade.
Angreppet på Upington var en följd af förut under veckans lopp företagna operationer mot Maritz och Kemp. Fienden drog sig tillbaka mot norr med tydlig afsikt att fortsätta invasionen i Kapkolonien från tyskt område. Fienden vände sedan mot öster och ryckte fram söderut mot Upington, där han anföll van der Venters styrka. Därvid voro fiendens förluster betydligt större än hvad som officielt uppges, då han nämligen förde med sig en del fallna och sårade. Regeringstrupperna förföljde 15 miles.
Två dagar förut meddelades officielt till London: Den officiella rapporten om operationerna i Sydafrika meddelar att upprorsstyrkorna under Maritz och Kemp, som räddat sig in på tyskt territorium, definitivt uppgett tanken på en invasion i Kap-provinsen. Den 5 januari besattes Schuitdrift af en afdelning unionstrupper, och efter en del häftiga sammanstötningar är nu hela Oranje-flodlinjen i unionstruppernas besittning. Efter Maritz\’ framgångsrika raid blef hans styrka anfallen af unionstrupperna, som fått förstärkning, och han blef tvungen att lämna after sig de fångar han tagit.

Tyskland korrigerar ententens sifferuppgifter.
Berliner Tageblatt meddelar: Från tillförlitligt håll skrifves till oss: Våra fender ha aldrig tagit det så värst noga med sanningen. Sämst är det, när de skola arbeta med siffror. Då nöja de sig mest med att såsom sann sätta en för dem fördelaktig uppgift i världen utan att ej ens göra det minsta försök att åstadkomma bevis. Sådana uppgifter komma tydligen blott till för att ge den sjunkande tillförsikten nytt lif. På annat sätt kan man knappast förklara, att för kort tid sedan i den fientliga utlandspressen med största allvar påståtts, att Tyskland skulle ha förlorat 1,200,000 man i dödade och sårade, och att en alldeles särskildt väl underrättad sagesman visste att berätta t. o. m. om två miljoner. Vi få rekommendera åt våra motståndare att studera våra med mycken omsorg uppstälda förlusthstor. De skola då till sin smärts kunna öfvertyga sig om dem fullständiga ohållbarheten i dessa siffror. Det är lycklitvis icke nödvändigt att här upppvisa ihåligheten af alla dessa öfverdrifter. Endast en alldales särskildt djärf förvrängning af fakta må tas fram ur högen. Genom pressen har nämligen gått ett meddelande, att Ryssland hittills tagit 1,140 officerare och 134,700 man af de våra till fånga. Gentemot detta har vår arméledning kunnat konstatera, att antalet af våra saknade på östra krigsskådeplatsen uppgår till högst 15 procent, alltså icke ensa en sjättedel, af denna summa. Om vi haft betydliga förluster i delta väldiga krig, som ju var att vänta, så kan det icke verka öfverraskande i betraktande af våra truppers dödsförakt och angrappslust. Det står emellertid fast, att våra sammanlagda förluster i döda, sårade sjuka och saknade knappt öfverstiga antalet af de franska, ryska, belgiska och engelska krigsfångarna i Tyskland. Icke heller får man glömma, att våra listor innehålla många tusen af lätt sårade, hvilka nu för länge sedan återvändt till fronten. Många af dessa ha under tiden t. o. m. blifvit sårade för andra gången och därmed två gånger blifvit införda i listorna. Det verkliga talet, sera våra förlustsiffror lämna, är alltså betydligt under det, som man får vid en enkel addition. Procenten af återetälda, till fälttjänst dugliga sårade är dessutom utomordentliga hög tack vare våra förträffliga sanitetsanordningar. Våra fienders förhoppning; att Tysklands motståndskraft
genom sina förluster skulle vara mera försvagad än motståndarnas är alltså bedräglig. Redan den omständigheten, att våra fiender endast i fångar förlorat nästan lika mycket som vår totala förlust belöper sig till, ger klart tillkänna, på hvilken sida man i verkligheten har anledning att med allvarlig oro se framtiden till mötes.

Ett och annat.
— Tyska flygare komma hädanefter att hvarje dag inspektera danska gränsen meddelas från Köbenhavn. En tysk juridisk ämbetsman har tillsatts som öfverkontrollör för trafiken öfver gränsen.
— Till Times telegraferas från Atén: Enligt ett telegram från Konstantinopel är vänskapen mellan ungturkarna och tyskarna nu betydligt svalare. Båda parterna ge hvarandra ansvaret för nederlagen i Kaukasus. Enver bej förklarar att fälttågsplanen blifvit illa uppgjord af general Sanders, som i sin ordning bildar att Enver oej bragt planerna till utförande på ett dåligt sätt..
— New Yorker Statszeitung (den största tyskspråkiga tidningen i Förenta staterna) förklarar: Engelsmännen, försöka oförtrutet att uthungra Tysklands miljoner af kvinnor och barn. Om under krigets naturliga gång en engelsk baby ljuter döden, anropar man rysande hela världen till vittne därpå. Om däremot en miljon tyska barn i sin spädaste ålder af de engelska patrioterna betas med hungersdöden, då måste världen tiga. Den tyska pressen fordrar därför ännu en gång att kriget mot England föres med all möjlig hänsynslöshet och att särskildt luftangreppen fortsättas i snabbaste tempo. Då England för ett förintelsekrig mot det tyska folket, måsta alla hänsyn vika.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 28 januari 1915
N:r 22

Nordsjöslaget.
Tysk officiell kommuniké.
Officielt meddelas från Berlin: I motsats till den från engelsk sida offentliggjorda förklaringen öfver förlusterna i sjöslaget i Nordsjön förklaras från tyskt officiellt håll följande:
England har 24 januari förlorat en torpedjagare. Den engelska eskadern afbröt slaget. Påståendet att de tyska kryssarna flytt är falskt. Tysk förlust: kryssaren Blücher.

Engelsmännen neka.
Den officiella tyska rapportens falska uppgift, att en engelsk pansarkryssare skulle ha sjunkit i söndagens sjöslag vid Helgoland framhålles särskildt i den engelska pressen såsom ett ytterligare bevis på tyska regeringens fruktan för att medgifva en förlust utan att samtidigt kunna berätta motsvarande förlust för fienden. Tidningarna uppdraga äfven jämförelser mellan tyskarnas uppträdande i sjöslaget i Stilla hafvet, då de lämnade sina drunknande matroser åt sitt öde, och den hållning engelsmännen visade vid sina försök att rädda Blüchers besättning samt det faktum, att Rödakorsafdelningar med automobiler stodo redo att mottaga de räddade i de brittiska hamnar, där de landsattes.

Ett ögonvittne berättar.
Från Haag telegraferas, att kaptenen på ångtrålaren Erica, som anländt till Ymuiden, berättar följande om sjöslaget i Nordsjön: Erica hade på söndagsmorgonen legat cirka 120 sjömil från Helgoland. Plötsligt såg man en tysk eskader på 6 (?) pansarkryssare och ett 20-tal jagare och kort efter kommo 4 (?) brittiska slagskeppskryssare och 25 jagare i sikte. Tyskarna vände omedelbart, men tvingades af engelsmännen att upptaga striden. Strax därefter sågs Blücher sjunka. Elden från de tyska fartygen skadade två brittiska fartyg, dock icke svårt. Den tyska flottan försvann snart ur sikte. Erica hade under striden befunnit sig i skottlinjen, men icke råkat ut för något äfventyr.

Striderna i Bukowina.
Har lyckan ånyo vändt sig?
Daily Mail har mottagit ett telegram från Bukowina, som meddelar: Ryssarna har efter en hård strid, i hvilken ett helt ryskt regemente fick sitt folk dödadt eller såradt, förstört järnvägsstationen i Jakobeny. Rysskarna ha därpå besatt hela Jakobeny-distriktet, som är nyckeln till Jozsefftiva i Ungern. (Jakobeny ligger i Bukowina). Dorna-Watras (likaledes i Bukowina) fall är oundvikligt.

Funderingarna på rysk separatfred.
Wiener Allgemeine Zeitung skrifver: Enligt danska och holländska tidningsmeddelanden sysselsätta sig flera ryska tidningar med tanken på en separatfred mellan Ryssland och österrikisk-ungerska monarkien på grundval af att Österrike-Ungern skulle afträda Ostgalizien, under det att Ryssland ingenting skulle invända mot Serbiens införlifvande i habsburgska monarkien. Oss intressera dessa underrättelser blott så till vida, som däraf framgår, att i Ryssland själft redan talrika röster höjts för att prisgifva Serbien, och att man däraf (kan draga den slutsatsen, att Serbien af ett starkt parti i Ryssland redan anses tillspillogifvet. Beträffande öfriga kombinationer, som dessa ryska tidningar omtala, kan tidningen endast försäkra, att Österrike-Ungern icke är sinnadt att uppgifva något af sin nedärfda jord, och att därför icke kan vara fråga om afträdande af ett kronland eller af en del af att sådant, då de band, som förena kronlindarna med dynastien och statsförbundet äro alltför fasta för att kunna lösas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 januari 1915
N:r 21

Ingen ändring i öster.
Wien, 27 jan. Ingen väsentlig förändring finnes i det allmänna krigsläget. I Karpaterna ha ryssarna dock utrymt en del viktiga höjder.

Tyskarna eröfra ställningar från engelsmännen vid Kanalen.
Berlin, 27 jan. Vid La Bassée togo badensarne på måndagen med storm de engelska ställningarna söder om Kanalen på en front af 1,100 meter och eröfrade två starka stödjepunkter. På höjderna vid Craonne ha för oss gynsamma strider ägt rum.

Fransmännen bekräfta tyskarnas framgångar.
Paris, 27 jan. Strider utan nämvärda resultat ha förekommit på skilda delar af fronten. Vid Craonne ha tyskarna dock lyckats taga en del af våra ställningar, hvaraf det mesta likväl återeröfrats. Striderna härom pågå.

Fransmännen rapportera, att de återtagit det förlorade.
Paris, 27 jan. Kommunikén kl. 11 igår kväll meddelar, att de engelska trupperna tillbakaslogo sistlidna natt ett nytt angrepp mellan Civenchy och la Bassée och återtogo ställningarna från föregående dag. Striden var mycket häftig. Ensamt på vägen mellan Béthune och la Bassée lågo trehundra stupade tyskar. Öster om Craonne trängde tyskarna in i de franska ställningarna, sedan dessa fullständigt förstörts af lufttorpeder. Vi företogo idag ett angrepp och återtogo det förlorade. Från öfriga delar intet af vikt.

Intet engelskt fartyg saknas från sjöslaget.
London, 27 jan. Officielt meddelas, att samtliga brittiska krigsskepp som deltogo i striden i söndags, återkommit. Kryssaren Lion och jagaren Meteor skadades i striden; de äro dock lätt reparerade.
Förlusterna på engelsk sida voro fjorton döda och tjugonio sårade. Lion träffades af en granat i förstäfven och togs på släp af Indomitable. Meteor blef ock sjöoduglig och togs på släp af torpedjagaren Liberty.

Ännu 200 man af Blüchers besättning räddade.
London, 27 jan. Engelska krigsskepp ha landsatt ytterligare tvåhundra man af Blüchers besättning, hvilka sändts till Edinburgh.

Angreppet på kryssaren \”Gazelle\”.
Berlin, 27 jan. Wolffs byrå meddelar från auktoritativt håll, att den lilla kryssaren »Gazelle» på måndagen nära Rügen angreps af en fientlig undervattensbåt, men skadades endast obetydligt och har lyckligt inkommit i tysk hamn.
(Gazelle är en af de mindre kryssarna i samma klass som Nürnberg och Augsburg, mäter 3,000 ton, fart 122 knop, sjösatt 1899. Den skulle i år ha utrangerats.)

Rysk rapport om framgångar.
Petrograd, 27 jan. Stora generalstaben meddelar: Vid Pillkallen i Ostpreussen ha våra trupper i måndags tagit till offensiven och under stäa dig strid slagit fienden tillbaka mot linjen Malvisjken—Lasdenen. I trakten af Vysjogrod har vårt artilleri förstört en förpostställning på vänstra Weichselstranden, där tyskarna flera gånger gått till angrepp, men tillbakakastats med stora förluster. I Oalizien är fiendens verksamhet mera häftig efter fronten Jassliski-Uzyok-Minaveretak—Majdanka, där fienden utfört flera angrepp på olika punkter, men öfverallt tillbakakastats. Vi fångade tre officerare och trehundra soldater.
I Bukovina ingen betydande förändring.

Zeppelinare kastar bomjber öfver Libau.
Nedskjutes och förstöres.
Petrograd, 27 jan. En Zeppelinare kastade på måndagsmorgonen bomber öfver Libau. Då den skulle återvända, träffades den af våra skott och föll ned i vattnet nära kusten. Våra fartyg skyndade ut, hvarvid besättningen, fyra officerare och tre matroser, efter ett kort försvar gaf sig till fånga. Zeppelinaren förstördes.

Hindrad engelsk landstigning.
Konatantinopel, 27 jan. Stora högkvarteret meddelar, att engelska kryssaren Doris försökt en landstigning i trakten af Alexandrette. Engelsmännen tvingades tillbaka och förlorade sin döda.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 januari 1915
N:r 21

Franska krigsministern på besök i England.
Reuter meddelar: Krigsminister Millerand återvände på söndagsaftonen till Paris. På eftermiddagen besökte han lord Kitchener för att konferera angående militära frågor. Under det långa och hjärtliga meningsutbytet konstaterades fullständig, öfverenskommelse mellan de ibacLa krigsministrarna i ralla punkter. I fredags besökte Millerand trupplägret i närheten af London och fick därvid det mest uppmuntrande intryck. Han har också sammanträffat med premiärminister Asquith, utrikesministern
sir Edward Grey, finansminister Lloyd George, marinminister Churchill och lord Haldane, liksom han mottagits af konungen. Vid
sin afresa afsände Millerand ett bref till lord Kitchener, hvari han uttalade sin stora tillfredställelse med de allierades energiska, ansträngningar, som stärkt honom i hans förtroende till ett gynsam resultat af kriget.

Märkvärdiga uttalanden i Englands press.
I Morning Post läses följande an, märkningsvärda uttalanden: »Sanningen om Tyskland är att tyska folket är lika endräktigt och förtroendefullt som det brittiska. Arbetslösheten är obetydlig liksom i England, och näringsmedlen äro sannolikt lika billiga som hos oss. Isvad kriget beträffar, så lefva tyskarna på två saker, på de segrar som de vunno i början ad fälttåget och på det faktum att de nästan öfverallt utkämpa kriget i fiendeland,. För närvarande hålla de hallya Polen, nästan hela Belgien och en viktig del af\’ Frankrike besatta. Ännu betydelsefullare är att de inneha förskansade ställningar, ur hvilka de icke kunnat utdrifvaa af de allierade. Sant är att vi stå i begrepp att ställa nya stora arméer i fält, men tyskarna tro icke rätt på, dessa arméer. De tro icke att vi i tid kunna improvisera officerare och artilleri i tillräcklig mängd för en sådan truppmassa. I denna punkt skola de nog bli tagna ur sin villfarelse, när tiden kommer. Men själfva stå de också i begrepp att föra fram nya arméer. Man får icke glöimma att de blott ansett sig böra utbilda hälften af sin manliga befolkning för krigstjänst. Och de påstå nu att de utbilda ytterligare 3 miljoner soldater, som skola vara färdiga att rycka i fält i vår, samt att de ha organisation och utrustning färdiga för denna oerhörda massa.»
Med detta uttalande kan sammanställas hvad Daily Telegraphs Pariskorrespondent telegraferar till sin tidning om stämningen i Frankrike. »Det är ett sakförhållande som ej bör döljas, att vårt långsamma framträngande vållat besvikelse hos många människor. Af yttranden i enskilda bref erfar man att engelsmän liksom fransmän själfklart äro beredda att hålla ut till det yttersta. Men man frågar sig hur långt det ännu är dit. Här har man räknat ut att om det skall gå lika långsamt som hittills, så kommer det att dröja 12½ år innan de allierade äro i Berlin. I slutet på förra månaden förklarades det att de allierade gripit till offensiren, hvarpå alla människor väntade något slags seger. När denna efter så lång tid ännu icke kommit, så kan man förstå att folk börjar frukta att de allierade aldrig skola genombryta de tyska linjerna,»
Att sådana uttalanden få plats i den engelska pressen är rätt påfallande, äfven om det vore förhastadt att därför draga slutsatser om en begynnande fredsbenägenhet bland ententemakterna. Besvikelsen erkännes ju, men samtidigt framhålles redobogenheten att hålla ut till »det yttersta». Dock är 12½ år en bra lång väntetid innan man kan hoppas på det yttersta, det det vill säga Berlin.

Betydande tyska förstärkningar till fronten.
Från Bajern sändas i dagarna betydande mängder nya trupper till fronten. Från Konstanz ha sålunda afgått 8,000 man.

Ny spänning mellan Amerika och England.
Enligt New York Herald har förhållandet mellan England och Amerika blifvit mera spändt. Den amerikanska not som innefattar Förenta staternas minimifordringar kommer att i dessa dagar öfverlämnas till England.

I öster.
Intresset samlar sig nu kring Wloztawsk.
Tyskarnas fruktlösa stormlöpning mot de ryska Ravka- och Bzuraställningarna pågå som hittills, men intaga ej längre samma dominerande plats i operationerna som förut. Intresset börjar koncentreras till norra Polen, trakten mellan ost- och västpreussiska gränsen och Weichsel, där ryssarna upptagit en ny offensiv. I Ryssland motses denn na tydligen med ganska stora förväntningar. Redan i slutet af förra veckan, innan armerapporternia haft något att berätta om denna nya aktion, berörde Daily Mils !ta\’etersbhurgskorrespondent ämnet i ett telegram till sin tidning. »Det är», hette det, »möjligt att ryssarna inom kort komma att öfvergå till offensiven. Håll skarpt öga på operationerna norr om Weichsel. Lägg märke till att iSerpez, som ryssarna nw hålla besatt med en betydlig styrka, ligger blott 40 a 50 km. från Wlozlawsk, där järnvägen, af hvillken tyskarna äro beroende för sina förbindelser, går tätt upp intill Weichsel. Ni kan ej följa utvecklingen här med skarpare öga eller med större ängslan än hvad tyskarna göra det.» Under den vefika som gått har också offensiven satts i scen. Tyskarna mötte den till en början med framgång och intogo bl. a, det nyssnärnda Serpez, men redan följande dag trängde ryssarna åter fram och bemäktigade sig Skempe, som blott ligger 20 km. från tyskarnas svaga punkt, Wlozlawsk, och behärskar vägarna dit: nu pågår sedan ett par dagar striden mellan Skempe och Lipno, strax väster därom. Råda parterna synas ha framflört förstärkningar hit: ryssarna ha af allt att döma tagit sina från den galiziska fronten stilleståndet i operationerna här tyda därpå — och tyskarna ha antagligen dragit dit truppstyrkor från ostpreussiska gränsen och masuriska sjöområdet. Från trakten af Skempe ha ryssarna sedan trängt söderut och uppnått de båda platserna Sjpital och Gorny, som ligga på. cirka 5 km. afstånd från Wlozlawsk nära Weichsels norra strand. Tyskarna ha emellertid afvändt den hotande faran: de ryska atdelningarna, som uppges ha varit svaga, ha tvingats till återtåg. För att mota den ryska offensiven mot tyskarnas ställningar vid denna del af IWeichsel gå tyskarna nu till anfall från norr. De ha fördrifvit ryssarna från Blinov och Guisk, två platser nordost om Skempe boh nordväst om Serpez. Lyckas tyskarna att tränga vidare söderåt bomma, tycks det, de ryska trupperna, som kilformigt skjutits in mellan den tyska fronten i norr och Weichsel i söder, i en ganska farlig belägenhet.

Efter Kirlibaba.
I Bukovina har, som vi redan nämt, den nya österrikiska offensiven ledt till att ryssarna drift vits tillbaka från den Siebenbürgska gränsen, som de vid Kirlibaba redan uppnått: österrikarna konstatera att det ryska försöket att framtränga öfver Bukovinas gräns misslyckats. Strid pågår nu i trakten af Valeputna, tjugo km. väster om Kimpolunga; då den senare staden ligger 35 km. öster om Kirlibaba ha alltså ryssarna retirerat 15 km.
De österrikiska tidningarna göra gällande att den ryska offensiven i Bukovina härigenom definitivt brutits, säkerligen en något optimistisk uppfattning. Tidningarmas krigskorrespondenter meddela nämligen:
I södra Bukovina har ett fientligt angrepp i vår flank misslyckats. Fienden, som stod vid gränsen, blef slagen vid Kirlibaba, hvarvid vi eröfrade en del krigsmaterial och togo en del fångar. Ryssarnas återtåg var flyktliknande. Den ryska offensiven i Bukovina, som tydligen syftat åt Siebenbürgen, har härmed definitivt brutits.

Ett och annat.
— Kejsaren har förlänat Tsingtaus guvernör järnkorset af första klass som ett erkännande af hans hjältemodiga försvar af Tsingtau.
— Till Daily News telegraferas från San Juan på Portorico att kryssaren Karlsruhe alltjämt obehindradt fortsätter sina kaperier på Atlanten. Under de senaste två veckorna har den uppbringat och sänkt ej mindre än 11 handelsfartyg, tillhörande de allierade.
— Det anses att tyskarna ha icke mindre än fem armékårer mellan Weichsel och Ostpreussen. En militärskriftställare beräknar att de vidare ha en kår i Ostpreussen och fjorton kårer vid Bzura och Ravka, tillsammans tjugu kårer med en styrka af 800,000 man, eller med landstormen inräknad i rundt tal en miljon.
— En storköpman från holländska Indien offentliggör i Algemeen Handelablad en artikel, hvari han bittert beklagar sig öfver den engelska censuren af holländska telegram. Tidningen tillägger för egen del, att det är faktiskt, att de telegram, som utväxlas median nederländska Indien och Hollands utrikesdepartement, stå under engelsk censur, och sålunda icke kunna hemlighållas för engelska regeringen.
— Hela tyska pressen uppfordrar regeringen att vidtaga omfattande åtgärder beträffande lifsmedelsfrågan. Äfven om det f. n. finnes tillräckligt af förråd måste dock ett start reservförråd af nästkommande skörd öfvertagas af staten. Ett stort offentligt möte i Berlin har biträdt denna uppfattning, och man väntar att regeringen under de närmaste dagarna skall visa sig vara af samma åsikt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 27 januari 1915
N:r 21