Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
För ärekränkning hade arbetaren Karl Ekman å Klintebys instämt landtbrukaren R. Dassow med påstående att svaranden beskylt både käranden och hans hustru för tjuf. Svaranden nekade och käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till andra rättegångsdagen nästa sammanträde.

Afvikit ur tjensten från godsägaren Wöhler å Klintebys hade statkarlen A. P. Jonason.
Efterlyst och hämtad till gården, hade han genast åter begifvit sig bort. Han var nu instämd af hr W., som å honom yrkade ansvar enligt lag. Svaranden medgaf att han, ehuru lagstadd, gått ur tjensten, men orsaken härtill angaf han vara, att käranden icke uppfylt sitt kontrakt emot honom, utan hade han fått både dålig bostad och dålig mat. Emellertid medgaf han att återgå i tjensten, vid hvilket förhållande käranden afstod från sitt yrkande om återbärande af lönen. Utslag afkunnas nästa sammanträde.

För oloflig rapphönsjagt hade kronolänsman Lindström instämt drängen Teodor Martell Unghanse i Öja. Han nekade. Uppskof för bevisning till andra rättegångsdagen nästa sammanträde.

Om barnaföda hade pigan Kristina Eklöf instämt drängen Karl Cedergren i Sproge, som nekade för faderskapet. Fyra vittnen hördeg, men hade iogenting attt upplysa om. Uppskof till andra rättegångsdagen nästa sammanträde för vidare bevisning.

Klubbekriget i Hemse. I detta mål gkulle vid detta ting f. handlanden Johan Bokströn gå värjemålsed. Genom ombud inlemnade han en skrift, hvari han förklarade, att han af omständigheterna tförbindrats att fullgöra häradsrättens föreläggande om besök hos själasörjaren, hvarför han begärde nytt beslut härpå. Åklagaren yrkade, att svaranden måtte dömas utgifva förelagdt vite. Beslut första rättegångsdagen nästa sammanträde.

För djurplågeri var vid detta sammanträde åter töre landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone. Det gälde att han under hela vintern till körslor begagnat 2 hästar, hvilka varit så utmärglade att de knapt kunnat tvingas fram med piskan, samt dessutom selbrutva. Då svaranden förut nekat härför, hade åklagaren till detta sammanträde inkallat vittnen.
Stationskarlen D. A. Sjöberg hade sett att mjölk körts till Hemse mejeri från Davide med en häst som varit selbruten i lokstaden.
Bokhållare Jacques Norrby hade 24 Februari utanför handlanden Wittbergs magasin i Hemse sett en svaranden tillhörig mjölkhäst, till ytterlighet utmagrad, selbruten i venstra lokstaden, samt blödande ur sår på högra bakfoten, antagligen härledande sig från dålig skoning. Dessutom var hästen nyklippt och väderleken var mycket kall.
Samma vittnesmål afgåfvo arbetarne Johan Österberg och O. P. Isenberg.
Då åklagaren ansåg åtalet tillfullo styrkt öfverlemnade han målet med ansvarsyrkande.
Men svarandeombudet, om bestred vittnesmålen, begärde och erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde för att bevisa att sagda häst icke varit selbruten någon enda dag under hela vintern och således icke heller vid det af vittnena härofvan omtalade tillfället.

För våld var åter före Ferdinand Jakobsson, Burgsvik. Då svaranden icke ville medgifva att af hans utdelade slag misshandlade Edlund erhållit blodvite, uppsköts målet för bevisnings förebringande till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde.

I det förskräckliga ärekränkningsmålet mellan Petter Sandström, Rofvide, Fröjel, kärande, och Petter Eneqvist, Busarfve, svarande, rörande de mindrö vackra tillmälen Eneqvist på en auktion gifvit Petter Sandström, erkände nu svaranden sin förseelse. Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.
I ett annat ärekränkningsmål, der A. F. Eklund, Tippsarfve i Hejde, hade yrkat ansvar å Nils Nilsson, Forsa, Hejde, för det denne beskylt konom för att ha stulit svaranden tillhörigt gärdselvirke, erkände likaledes svaranden hvad som lades honom till last. Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.
För att ha tagit penningar skulle Johan Johansson, Långgute i Mästerby, ha beskylt Karl Bandelins dotter Emma. Härför nekade Johansson. Han hade icke beskylt Emma Bandelin för stöld, han hade blott yttrat en misstanke, att hon möjligen kunde ha stulit de penningar, det här gälde.
Målet öfverlemnades och yrkade käranden att svaranden måtte ådömas edgång. Utslag första rättegårgsdagen af nästa sammanträde.

Ofredande af jernväg. På angifvelse af trafikschefen baron Cederström hade åklagagaren instämt busbonden Olof Hoffman, Tjengdarfve i Hemse. Denne hade vid ett tillfälle gått på banan och icke, trots upprepade signaler, gått ur vägen för tåget, som måst stanna, innan svaranden kunde förmås att afträda från spåret. Trafikschefen påvisade att genom Hoffmans beteende en olycka kunde ha ägt rum, ty lokomotivföraren hade, för att icke köra öfver svaranden, måst midt i farten slå maskinen back och insläppa ånga i cylindrarne, hvilket vore en ytterst riskabel åtgärd, ity att maskinen mycket lätt kunde taga skada och taget föröfrigt genom dethastiga stannandet riskerade att spåra ur. Då Hoffman flere gånger af betjeningen blifvit varnad för att beträda spåret, yrkade målsägaren att svaranden måtte ådömas strängt straff.
Hoffman erkände, men sade sig ha handlat af oförstånd och då ingen skada skett af hans tilltag, anhöll han om så lindrigt straff som möjligt.

Utslag. Frikända i brist på bevisning blefvo slagtaren Löfqvist, muraren Berglund m. fl. från Visby, instämda för att en afton i somras ha med stenkastning ofredat lägervakten å Visborgs slätt.
— För att olofligt ha beträdt jernvägsspåret dömdes pigan Karolina Ytterberg från Alfva att böta 5 kronor.
— I ett mål rörande våld och hemfridsbrott mellan ofvannämde P. Sandström, Fröjel, kärande och P. Eneqvist der sammastädes svarande, frikändes den senare.

Norra häradsrätten.
För olaga fiske var hemmansägaren Karl Nilsson, Stora Gervide i Gothem, instämd. Som emellertid svaranden gått föreskrifven värjemålsed, kunde kärandenas förda ansvars- och ersättningstalav icke bifallas.

För misshandel dömdes drängen Frans Othberg från Kappelshamn att böta 10 kronor.
Han hade vid en i metodistkapellet i Kappelshamn anordnad anktion vid ingången till kapellet knuffat målsäganden Gabrielsson för bröstet så att denne fallit baklänges mot kapelleta vägg.
Åt eden brast arbetaren Petter Lingstedt från Timans i Hörsne. Alltså dömdes han för det han 13 Juli 1890 å allmänna vägen genom Hörsne med ett gevär slagit målsäganden Oskar Jakobsson i hufvudet så att blodvite uppkommit, att böta 75 kronor samt att ersätta sveda och värk med 25 kronor.

Misshandel. Petter Nyberg vid Sandbryor hade den 20 Aug. 1890 efter en mellan Nyberg och angifvaren Hilda Maria Vestergren uppkommen ordväxling fattat Hilda Maria Vestergrea i ena armen och slängt henne åt sidan utan att någon skada deraf uppstått.
Svaranden Sven August Hägg från Skrubbstomt hade brustit åt honom förelagd ed i samma mål, hvadan det var lagligen styrkt, att han vid sämma tillfälle tilldelat Maria Vestergren ett slag i ansigtet, hvaraf ingen skada följt. Nyberg dömdes att böta 5 och Hägg 10 kronor.

Gotländingarne

komma att vid de stora idrottstäflingarne i Stockholm nästa vecka uppträda två gånger. Första gången blir sjelfva pingstdagen, då omedelbart efter gymnastikuppvisningarnas slut pärk kommer att spelas af två lag på Svea gardes kaserngård. Äfven tisdagen 19 Maj äger en uppvisning rum. Den 18 Maj, annandagen, äger stångstörtningen rum. Tre skottar komma att, utom våra gotländingar, deltaga i denna täflan.
På grund deraf, att bollspelsöfningarne blifvit till tiden något ändrade än hvad från början var meningen, måste de gotländske idrottemännen afresa härifrån redan lördagen 16 Maj i stället för på söndagen och man har bedt osar meddela, att såväl bollspelarne som stångstörtarne böra samlas på gamla artillerigården i Visby lördagen 16 Maj kl. 1/2 7 e. m.
De personer från landsbygden, hvilka komma att deltaga i bollspelet i Stockholm äro: Aug. Pettersson, Follingbo; Karl Jakobsson, Buttle; E. Danielsson, Veskinde; viktor Bolin och O. Göransson, Sproge; Niklas Pettersson, Mästerby; Oskar Jakobsson, Väte; O. Hägg och J. Hägg, Hejde; O. Nilsson, Roma; Axel Eklund, Fole och Karl Karlsson, Fröjel samt skollärare Bendelin, Veskinde.
Dessutom är en möjlighet att ett 10tal Alskogsbor komma att medfölja för att spela frampärk.

Genom auktion, som förrättas

å Mulde i Fröjel lördagen d. 18 d:s med början kl. 10 f. m., låter sysslomannen i kapten Abraham Langes konkursmassa försälja massans ägande allime lösegendom, bestående af guld, deribland 3:ne fickur, silfver, nysiltver, jernsaker, porslin och glas, möbler, sängkläder och linne; diverse landtmäteriiustrument, ett bakladdningsgevär, div. jagtredskap, en samling böcker, en aktie i Karlsö jagtbolag m. m.
Vid samma tillfälle försälljas jämväl för vederbörande ägares räkning de s.
k. Stenmanska. åbygnaderna å Mulde i Fröjel, bestående af boningshus af sten under tegeltak och ladugårdshas at sten under brädtak, antingen till bortflyttning eller med tillhörande gårdstomt och en mindre åker för all tid.
Godkände köpare hafva anstånd med betalningen till den 1 September d. å.
Bönders d. 9 April 1891.
M. E. SVALLINGSSON.

Auktion å Mulde i Fröjel.

Genom auktion, som förrättas å Mulde i Fröjel lördagen d. 18 d:s med början kl. 10 f. m., låter sysslomannen i kapten Abraham Langes konkursmassa försälja massans ägande all inte lösegendom, bestående af guld, deribland 3:ne fickur, silfver, nysilfver, jernsaker, porslin och glas, möbler, sängkläder och linne; diverse landtmäteriinstrument, ett bakladdningsgevär, div. jagtredskap, en samling böcker, en aktie i Karlsö jagtbolag m. m.
Godkände köpare hafva anståvd med betalningen till den 1 September d. å.
Bönders d. 9 April 1891.
M. E. SVALLINSSON.

Till lärjungar

vid den qvinliga kurs vid länets folkhögskola, som börjar tisdagen 14 dennes, äro af styrelsen antagna: A. A. A. Levander fr. Almungs i Hafdhem; L. M. B. Pettersson fr. Petsarfve i Eke; V. F. O. Häglund fr. Ges bjenne i Burs; S. M. D. Nilsson, Härdarfve i Eke; H. M. E. Jakobsson, Tomsarfve i Eksta; A. M. T. Hederstedt, Sigers i Eksta; E. K. Jakobsson, Alskute i Levide; I. A. Pettersson, Stenstu i Hejde; H. M. Vallin, Myre i Mästerby; A. K. O. Jakobsson, Sallmunds i Hamra; E. O. Lingström, Kjärrmans i Kräklingbo; A. O. J. Bolin, Gandarfve i Alfva; M. K. V. Johansson, Sander i Sproge K. O. H. Bolin, Butvier i Sproge; E. A. A. Jakobsson, Rangsarfve i Alfva; L. A. K. Krusell, Bonsarfve i Vamlingbo; J. K. M. Olofsson, Qvarna i Vamlingbo; I. K. F. Stenberg, Stenstu i Fröjel; H. K. A. Larsson, Mickels i Hablingbo; M. E. Lareson, L:a Atlings i Atlingbo; T. M. K. Oskarsson, St. Burge i Hablingbo; A. V. M. Eriksson, Båtels i Mästerby; H. B. K. Andersson, Ansarfve i Fröjel; J. K. Pettersson, Alfveskogs i Eke; E. Lagergren, Hexarfve i Buttle; K. K. A. Mårtensson, Gervalds i Vamlingbo; E. J. M. Åckander, St. Hafvor i Hablingbo; J. D. Martell, Mallgårds i Stånga; S. J. M. Hultgren, Vidunge i Dalhem; samt A. M. Jonasson, Binge i Dalhem.

Rättegångs- och polissaker.

Sinnesrubbade 50-åriga Maria Procopée, i Norge häktad för lösdrifveri, ankom hit i går med Sofia till härvarande länsfängelse för att öfveriemnas till Stenkumla kommuns fattigvård.

— För lösdrifveri till tvångsarbete dömde bageriarbetaren Anton Elvard Emanuel Lutteman har i dag såsom sinnessjuk afsändts från länsfängelset till Rute sockens fattigvård.

Högsta domstolen har i mål mellan G. Sandström i Fröjel m. fl. och kommissionslandtmitaren J. O. Sylvan ang. tjenstefel vid landtmäteriförrättning upphäft såväl häradsrättens som hofrättens dom, hvarigenom Sylvan dömdes att böta 25 kr., och har Sylvan derjämte tillerkänts 150 kronor i rättegångskostnader.

Auktion i Fröjel.

Tisdagen den 31 dennes från kl. ett e. m. försäljas till den högstbjudande genom auktion vid Sandströms ångsåg i Fröjel 60 tolfter kantbräder 6, 7, 8 tums bredd, med 2 månaders betalningsanstånd.
Fröjel i Mars 1891.
P. ENEQVIST.

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
För skogsåverkan hade landtbrukaren Per A. Stare, Borge i Lummelunda instämt hemmanslgaren L. P. Björkegren, Pajse i Martebo, Som Stare efter att hafva af Björkegren köpt 1/2 mantal Burge genom kontrakt åt B. upplåtit å den hemmanet tillhöriga s. k. Strandskogen afverkningsrätten under 2 år till all barrskog, som i genomskärning 1 fot från roten hölle minst 7 verktum samt upplyst blifvit att i omstämda strandskogen afverkade och af LR försålda träden växt å mark som vid laga skiftet i Lummelunda socken, hvilket tillträdts före kontraktets upprättande, tillagts berörda ägolott och att träden icke nnderstigit omförmälda mått, vid hvilket förhållande Björkegren haft att öfver dessa träd förfoga, ogillades Stares i denna del af målet förda talan. Men då Björkegren vidgått att han öfverskridit afverkningsrätten i så måtto att han låtit fälla undermåliga träd, dömdes han att böta 10 kr., att ersätta Stare med 81 kr. 50 öre samt att utgifva 20 kr. irättegångskostnader.

Hemfridsbrott. Då det lagligen ådsgalagts att båtsmannen Johan August Lundgren-Söderberg från Rute 24 Juni 1890 i Elisabet Alströms bostad slagit henne, så att blodvite uppstått, men det icke mot svarandens bestridande kan anses styrkt att svaranden med våld beredt sig tillträde till bostaden, dömdes han till en månads fängelse samt att utgifva för sveda och värk m. m. 85 kr. till målsäganden.

Frikänd blef husbonden Oskar Stenbom, Medebys i Hall, från anklagelsen att ha föröfvat våld mot f. husbonden Olof Bergström dersammastädes.

För oloflig Jagt dömdes arbetaren Hugo Pettersson, Grausne i Lokrume, att böta 30 kr. samt att till åklagaren utgifva 8 kr. 50 öre eller värdet af 7 rapphöns som han under Januari månad skjutit.

Edgång åledes hemmansägaren Gustat Andersson, Velinge i Rute, i ett mål der han var instämd för att med en hasselkäpp slagit sin häst flere slag i sidan, tills hästen hoppat öfver en gärdesgård.
— Att med ed fria sig ålades också skräddaren Sven August Hägg, Skrubbstomt, från beskyllningen att 20 Aug. 1890 ha tilldelat Hilda Maria Veetergren ett slag i ansigtet.
— Edgång ålades likaledes f. husbonden Tomas Blomberg, Kyrkebinge i Gothem samt hemmansägaren Karl Nilsson, Stora Gervide i Gotbem i mål, der de voro inetämda för att på våren 1890 utlagt nät öfver hela Gothemsån.
— För samma erkända förseelse dömdes arbetaren Petter Boman, Gothewm, att böta 30 kr. och 40 kr. i rättegångskostnader.
Kärandenas ersättningsanspråk ogillades.

Södra häradsrätten.
För våld begånget mot hustrun, var af kronolänsman Eneman instämd husbonden Olof Bodin, Hemmor i När. Svaranden var ålagd edgång, men hade icke fullgjort häradsrättens åläggande att infinna sig hos sin själasörjare, hvarör han dömdes att utgifva försutet vite med 25 kronor. Med eden, som han var villig att gå, fick han uppskof till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet

Med ed friade sig hustru Kajsa Wessman, Skogs grund i Hejde, från att med en gärdsgårdsstör ha illa misshandlat målsägarens hustru Engel Hejdenbergs kor.

För djurplågeri var på angifvelse af fjerdingsmannen Vilhelm Vahlberg af kronolinsman Lindström instäimd landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone. Stämningen innehöll, att svaranden under hela denna vinter till körslor begagnat 2 hästar, hvilka varit så utmärglade att de med möda kunnat tvingas fram utan piskan samt dessutom behäftade med flere skafsår.
Svaranden bestred käromålet. Han förebragte vid rätten genom sitt ombud intyg från tvänne personer, Styrman och Svensson, att inga af hans hästar på längre tid varit selbrutna, att de alla befunnit sig vid godt hull, samt att han alltid visat sig öm mot sina kreatur. Målet uppsköts på åklagarens begäran för bevisnings förebringande till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet.

För misshandel var instämd arbetaren Ferdinand Jakobsson och mjölnaren Axel Jönsson, båda från Burgsvik, af hvilka dock endast den förre anträffats med stämning, hvarför åklagaren afstod från sin ansvarstalan mot den senare.
Polisprotokollet öfver det förhör, som med Jakobsson och Jönsson hållits, innehöll, att arbetaren Johan Edlund kl. mellan 6 och 7 på qrvällen 5 sistlidns Februari kommit körande vägen framåt till Burgsvik, då ban i s. k. Kulbacken hejdats af ett skrålande sällsksp, som högljudt frågat, »hvilken djäfvul han vore.» Han hade ibland dem igenkänt Ferdinand Jakobsson, hvilken frågat Edlund, om han ville ta ett »ryggkast» med honom.
Ehuru vägen var smutsig, gick Edlund in derpå, steg af skjutsen ooh tog ett nappatag med Jakobsson. När han steg upp, hade skjutsen kört ifrån honom, hvariör han gick att söka upp den. Då råkar han åter på Ferdinand Jakobsson och Jönsson, af hvilka den förre, under utropet »här ha vi den förb-e Janne Edlundi» gifvit honom ett våldsamt slag under ena ögat. Då Edlund nu sagt, att detta skulle blifva ett dyrt slag, enär han ämnade anmäla honom för länsmannen, bjöd Jakobsson förlikning i öl och bränvin på gästgifvaregården. På vägen dit mötte de några personer och Jakobsson, som då antagligen ville visa sig duktig, sog åter omkull konom samt misshandlade honom ganska illa.
Jakobsson erkände att han slagit Edlund, men hade ej begagnat något tillhygge. Han hade visserligen sprungit efter Eåland med en sten, men icke kastat den. Att blodvite af misshandeln uppstått, kunde han hvarken medgilva eller bestrida.
Åklagaren anhöll om uppskof för vidare bevisning, hvilket beviljades till andre rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Ett hundmål. Landtbrukaren Reinhold Lindström, Lingvide i Hemse, bade ivstämt landtbrukaren Lars Duse, Davido i Rone och en hans statkarl Olof Nilsson med påstående att de dödat en käranden tillhörig präktig stöfvarehund. Dervid skulle ha tillgått så: Lindströms hund plägade ibland drifva på egen hand och dervid någon gång nedåt Rone myr. Lars Duse hade alltid varit förbittrad på hunden och yttrat att ban skulle döda densamma, Den 9 Februari hade hunden drifvit i Ronomyr, då Duse sagt till Nilsson att gå in efter en bössa och tre patroner för att »sbjuta den röde». Nilsson hade så gjort, hvarefter han gått fram till ett par andra statkarlar, som arbetade i myren, och sagt:
— Hörde ni hunden efter första skottet?
— Ja.
— Hörde ni honom efter andra då?
— Nej.
— Nå, den hunden drifver inte mer.
Dagen derpå hittades hunden död.
I en försvarsskrift medgaf sveranden, att ban varit förbittrad på hundev, som fritt fått drifva omkring och förstöra jagten, men han hade ej befordrat bonom till de sälla jagtmarkerna. Möjligen hade han yttrat att han önskade honom dit. Nilsson hade sannerligen, lika litet som han tänkt på att skjuta hunden, som han sagda dag hört drifva på myren. Ett skott hade Dase dock hört och framkastade den förmodan, att det möjligen kommit från hundens herre, hvilken följt honom, och måhända tagit miste på villebråd.
Skriften bestreds af käranden, hvilken nu åberopade som vittnen stationsinspektor V. Lönnleg, statkarlarne Gustaf Karsson och Karl Johansson, skomakaren Laugren och snickaren L. P. Cedergron. Af dessa jäfvades utaf svaranden de båda statkarlarne och när det npplyst blifvit att dessa voro af Duso lagstadde tjenare, godkändes jäfsanmärkningen af bäradsrätten.
Stationsinspektor Löanies hade hört Duse annandag jul vid Österlings i Stånga yttra, att ban antingen skulle skjata hunden eller förgifta honom. Vittnet, som jagat med hunden, intygade att djuret var utmärkt och värdt väl 150 kr.
Johan Laugren vittnade, att Duse aldrig kunnat tåla att någon hade en bra hund och ofta yttrat, att han skulle döda Lindströms stöfvare. När vittnet fått höra att hunden var död, begaf han sig till Rone myr, der hunden påträffades. Något hagelskott kunde ej upptäckas i kadavret, utan ansåg han att hunden dött genom slag, som han erhållit i hufvodet. Vittnet gick så jämte käranden till svaranden Nilsson, som först nekade att ha sett vare sig hund eller bössa, men hårdare ansatt, slotligen yttrat: »Ja, jag skjuter i myren så mycket jag vil. Äfven Duse hade nekat, men då Langren sagt att det fans vittven, hade han yttrat: »Ja, jag befalde drängen gå hem efter bössan och skjuta den röde, hvarmed jag menade räfven.
Samma vittnesmål afgafs äfven af Cedergren. Båda värderade bunden till 200 kr.
På kärandens anhållan och mot svarandene bestridande uppsköts målet till första rättegångsdagen af höstetingeta tredje sammanträde, då de båda ofvannämda statkarlarne vore fria från sin tjenst hos svaranden Duse.

Ett förskräckligt ärekränkningsmål. Petter Sandström Rofvide i Fröjel hade instäms Petter Eneqvist, Busarfve i Fröjel med yrkan om ansvar för ärekränkning. Svaranden ville ej ingå i svaromål enär ej i stämningen uppgifvite, hvari ärekränkningen bestått. Rätten ogillade. invändningen och tillät käranden att höra vittnen. Det var en hel rad:
Vessberg: Jo, se det var en fiskebod de skulle. sälja och Petter Sandström ropade på den. Men då slog Petter Enoeqvist så hastigt att Sandström inte hann att få sitt båd emellan, »Tack ska du ha för att jag fick boden», sa Sandström, — »Åh — sa Eneqvist — jag sliljer till hvem jag vill i dag du, och till den som betalar.» — »Du är just en opassande auktionist du» — sa Petter Sandström, — »Tig du och gå hem med dig din skojare» — sa Petter Ereqvist — »betala först hvad du är skyldig.» — »Jag är inte skyldig dig något, utan du mig» — sa Sandström, — »Såå, har jag inte klädt och födt både dig och dina barn, din lushund» — sa Eneqvist. »Och läns, dä sägd’en mä» — tillade vittnet.
Olof Bergsten: Jo, se det var en fiskebod de skulle sälja. . .
— Ja, det ha vi hört — sade domaren.
Vet ni något i saken? Hörde ni Eneqvist ge Sandström de vackra tillmälena?
— Nej, men jag hörde Sandströms son säga att Eneqvist inte fått någon lus af dem, inte.
— Vittnet vet således ingenting i sjelfva saken?
— Nej.
Petter Bergsten: Jo, se det var en strandbod som skulle säljas, och då . . .
— Hörde vittnet ordväxlingen?
— Nej.
Lars Pettersson: Jo, di skulle sälja en strandbod . . .
— Hörde vittnet Eneqvist yttra hvad käranden påstår:
— Jo, han sägda: I dag säljer ja te hvajm ja vill, näv vajt dän dä, dein skojare.
— Kunde yttrandet uppfattas allmänt af menigheten?
— Ja, dä kunde dä dä. Då hojrd’äs han talte haugt, dä gjordä han dä.
Ytterligare hördes Petter och Lars Pettersson, K. Löfqvist, J. Pettersson och O. Pettersson, hvilkas vittnesmål gingo ungefär i samma stil som de ofvannämdas.
Uppskof till nästa sammanträde.

För beskyllning att ha stullt gärdsel virke från svaranden bade A. F. Eklund Hejde, instämt Nils Nilsson, Forsa i HejdeKäromålet bestreds. Uppskof för bevisning till första rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Med yrkan om skilnad i äktenskap på ett år hade Katarina Larsson, Visby, instämt sin man Olof Larsson, förr husbonde vid Davide i Rone, der makarne ännu äro skrifna.
Svaranden-matinen skulle gerna varit med om att medgifva äktenskapsskilnaden, men då en liknande ansökan från hans sida förut afslagits och sedan dess inga nya omständigheter inträdt, yrkade han att häradsrätten icke måtte upptaga käromålet till pröfning. Käranden erhöll emellertid uppskof till andra rättegångsdagen sf femte sammanträdet.

Följande utslag afkunnades:
— I målet Johan Bokström mot ekoakamren Karl Jakobsson angående våld, dömdes den sensre att med ed betyga att han icke lördagen 1 Mars 1890 å allmänna landsvägen genom Hemse socken tilldelat Bokström ett slag med en käpp. Med edgången lemnades åt svaranden uppskof till första rättegåogsdagen af sjette sammanträdet och hänvisades Jakobsson till själasörjaren.

— För bröllopsskjutning dömdes ynglingen Axel Allvin m. fl. från Vestergarn att böta hvar och en 5 kr.

— I målet mellan Jakob Larsson, Angust Svensson, Anders Andersson, Lars Petter Bökelund, Lars Nyman, Nils Jakobsson och Olof Pettersson, alla i Fröjel, kärande mot Per Rosendahl och Jakob Hederstedt Grymlings i Ejsta svarande med yrkande om ersättniog för det svarandena genom att vid sin ägande såg uppdämma vattnet skadat kärandenas kringliggande marker, dömdes svarandena, då de icke gittat styrka att de ägde uppdämningsrättighet utan ersättningsskyldighet, att utgifva af kärandena fordrade ersättningar till ett sammanlagdt belopp af 145 kronor samt att betala rättegångskostnaderna.

— I fiskerättsmålet mellan förre nämdemannen, Johan Engström, Stora Mafrids, Vestergarn kärande, och husbonden Gabriel Bolin m, fl. dömdes käranden berättigad att tillgodopjuta flskerätt för 1,475/11264 mantal af Stora Mafrids i likhet med öfriga delägare i bemmanets fiskevatten. Men enär klaganden icke styrkt att han 19 Sv 1890 af svarandena hindrats att idka fiske i ifrågavarande fiskevattev, samt omständigheten att han förvägrata del i den fångade fisken icke kan medföra ansvar, samt ;| styrkt värdet af den sålunda undanhållna fisken, ogillades denna del af käromålet. Svaranden har erlagt vad.

Från landsbygden.

Burgsvik, 24 Febr.
Af en kännbar förlust drabbades en hemmansägare en dag i förra veckan, i det ett honom tillhörigt sto hastigt sjuknade och dog. Djuret hade jämte bondens andra kreatur förra året varit försäkrade, men då afgiften vid årsskiftet i år skulle erläggas, vägrade bonden betala densamma, hvarför han enligt gällande stadgar ur föreningen utslöts. Nog hade han nu gerna betalt afgiften, men nu var det för sent. Djuret var värdt minst 300 kr.

Roa sig om qvällarne nu en tid har ungdomen fått härstädes. Ett par personer från fasta landet har å gästgifvaregården uppslagit sina bopålar och genom puffande cirkulär inbjodit befolkningen att mot afgift hos dem dem försöka sn färdighet i ringkastning, skjutning med luftbössor och dylikt. Några mindre pris äro utfästa, och för att vinna något af dem uppoffrar mången prisens mångdubbla värde. De vanliga prisen äro en ring, bok eller tälgknif samt en mindre klocka,

Apropå knifvar kan nämnas det en härstädes ökänd slagskämpe, vid ofvannämda ringkastningar i förra veckan till belöning för visad skicklighet erhöll en större tälgknif, När ban erhållit knifven, högg och stack han i luften med densamma, samt förklarade öfvermodigt sin föresats att snart begrafva densamma i någon menniska. Snart visade sig, att han dessvärre höll ord med sin fräcka hotolse, Redan dagen derpå råkade han i gräl med en arbetare härstädes och genast visade sig den alltid färdiga knifven, hvarmed den vilde slagskämpen skar och stack sin olycklige vederdeloman samt på annat sätt misshandlade honom, Saken lär enligt hvad berättas, efter anmälan, varit föremål för polisandersökning, så det är att hoppas, det slagskämpen befordras till vederbörlig näpst.

Fröjel, 28 Febr.
Skridsko-olyckor. Två sådana hafva helt nyligen inträffat vid Fröjel folkskola. Två gossar hafva, med blott åtta dagars mellanrum, brutit benen af sig. Den första inträffade på så sätt att gossen i fråga skulle er ned på en backe, men förlorads troligen balansen, vek åt venster, kom i farten på en gärdsgårdsstör och bräckte benet.
Den andre gossen, en åttaåring, hade inga skridskor, men likväl skulle olyckan vara framme på en liten isvät. Pojken sprang fram till en åkande, fattade denne om lifvet och de båda tumlade baklänges. Möjligen har den äldre fallit på den yngre. Nog af — lårbenet brast och han måste inforslas till lasarettet.

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Fyrmästare Du Rietz å Fårö fyr har i dag varit instäld för rådhusrätten för att höras öfver den i måndagsnumret omnämda släckningen af den honom anförtrodda fyren. Fyrmästaren hade ingenting nytt att tilligga. Han hade för tillfället varit borta från fyren och på hemvägen hade han märkt att fyren slocknat. Han begaf sig då skyndsamt dit, och 10 minuter efter det han tillstädeskommit var fyren ånyo tänd.

Södra häradsrätten.
För ärekränkning mot Petter Eneqvist, Fröjel, har Gustaf Sandström derstädes dömta att böta 25 kronor samt att i rättegångskostnader utgifva 30 kr. Svaranden hade titulerat käranden »Lushund».

För våldet mot inspektor Wöhler å Klintebys har sjöman Johan Grönhagen dömts att böta 5 kronor.