Hushållsgillenas sammanträden.

Såväl vid mötet vid Myrväller i Tingstäde i måndags som vid Fårösund i tisdags och vid Angelbos i Lärbro i onsdags påpekade landshöfdingen för de närvarande den förut omnämda maltkornsutställningen i Visby, hvilken antagligen kommer att äga rum 2 November. Enär jordbruksstatistiken hädanefter komme att justeras vid gillenas sammanträden beslöto ofvannämda gillen att uppdaga åt taxeringsnämdernas ledamöter att hvar inom sin socken taga reda på jordbruksförhållandena för att om dem kunna mededela tillförlitliga upplysningar. Vid Fårösund och Angelbos uttalade landshöfdingen den förhoppningen, att inom dessa gillens områden snart ett eller annat mejeri skulle komma tillstånd, der den mindre kostsamma ismetoden, helst hr B. Norlings förbättrade, kunde komma tillanvändning.
Bro och Lummelunda gille återvalde till ordförande kyrkoherde Reuser och till ledamot i fårpremieringsnämden riksdagsman Per Larsson.
Ordförande för Rute hushållsgille blef hr J. Nyman, Fårösund. Ledamot af fårpremieriogsnämden blef vid Fårösund hr J. H. Norman, Utbunge, och på Fårön P. Ahlqvist, L:a Hoburga, samt i nötpremieringsnämden: vid Fårösund, T. Lindgren, Ahr, med K Bergbom Siffride till ersättare och å Fårön M. P. Broström, Broa, med M. Nyström, Nystugn, till ersättare.
Forsa husbållsgille valde till ordförande hr O. L. Björkegren, Angelbos, och till ledamot af fårpremieringsnämden hr A. Pettersson, Koparfve.
Vid sistnämda gillessammanträde voro till premiering framförda 2 tjurar, 37 kor och 11 qvigor. Af dessa prisbelönades.

Kor:
Hvitrygga, E. Vestergren, Hellvi 2:a pris
Verna, D. Nilsson, Lärbro 3:a pris
Sköna, K. Hägvall, Storungs 3:a pris
Bena, J. Hägvall, Norrvange 3:a pris
Morlika, L. Norrby, Norrvange 3:a pris
Hjerta, A. Hultgren, Norrvange 3:a pris
Rosa K. Persson, Högan 3:a pris
Julla, Q, Jakobsson Prestg. 3:a pris
Morlika, T. Nordström, Storungs 3:a pris
Gertrud, H. Hägvall, Storungs 3:a pris
Fröjda, F. Nyberg, Pavalds 3:a pris
Roda, J. Sandelius, Bjers 3:a pris
Rosa, J. Mattsson, Vestringe 3:a pris
Rabecka, J. Vickerman, Vägume 3:a pris
Morlika, Bina Falk, Vägume 3:a pris
Rosa, Laura Ahsqvist, Vägume 3:a pris
Fibba, Lars Ahrqvist, Vägume 3:a pris
Ester, Kr. Hellgren, Pavalds 3:a pris

Qvigor:
Rosa, Pettersson, Norderihre 3:a pris
Betty, Björkegren, Angelbos 3:a pris
Netta, P. Brobeck, Slängs 3:a pris
Rosa, H, Vallin, Vägume 3:a pris
Netta, O. Nilsson, Vägume 3:a pris
Boricka, A. Geselius, Gislause 3:a pris

Vid detta gille voro omkring 45 ledamöter närvarande.
— Vid Bäls och Lina tings sammans träde vid Gute i Bäl i går framfördes till premiering 3 tjurar, 12 kor och 4 qvigor af hvilka belönades:

Tjurar:
Rulla J. O. Jacobsson, Bäl 3:e pris
Bellman P. Björkegren, Hejnum 3:e pris

Kor:
Bomma P. Björkegren, Hejaum 2:a pris
Feba N. Olsson, Hejnum 2:a pris
Ester H. J. Eklöf, Bäl 2:a pris
Blomma J. Eogström, Hejnum 3:e pris
Cisse A. J. Sillén, Hörsne 3:e pris
Netta O. L. Qviström, Bäl 3:e pris
Ranka V. Pettersson, Källunge 3:e pris
Netta Fina Gutenberg, Bäl 3:e pris
Krona A. Thulin, Källunge 3:e pris

Qvigor:
Blenda L. Hansson, Källunge 2:a pris
Netta L. Boberg, Hejnum 3:e pris
Gertrud P, Boberg, Bäl 3:e pris

— Vid dagens möte med Halla ting vid Gandarfve i Dalhem belönades:

Tjurar:
Modig, Kyrkoh. Odin 3:e pris

Kor:
Beda, K. Lerberg, Dalhem 2:a pris
Fina, J. Johaneson, Nygårds 2:a pris
Hjerta, Nordström, Björkhage 2:a pris
Rosa, K. Sjöberg, Nygårds 2:a pris
Netta, O. Pettersson, Båtels 3:e pris
Beda, K. Hallin, Räkarfve 3:e pris
Dessa, M. Altvegren, Näsungs 3:e pris
Rosa, V. Cedergren, Vidunge 3:e pris
Korsa, Anna Olsson, Hessleby 3:e pris
Bella, O. A. Nordström 3:e pris
Krona, H. Smedberg, Prestg. 3:e pris

Qvigor:
Morlilla, G. B. Bolin, Burge 2:a pris
Linda, Kyrkob. Odin 3:e pris.

Rättegångs- och polissaker.

För lösdrifveri har i dag till länsfängelset införpassats af stadsfiskalen Anders Johan Magnus Andersson (Plåt-Johan), född 10 Dec. 1858 i Veskinde. Den 12 Juli i fjor dömdes Andersson för lösdrifveri till 6 månaders tvångsarbete.

Södra häradsrätten.
(Skogs 8—9 Juni.) Svära skulle vid detta rättegångstillfälle skomakaren Karl Jakobsson på att han ej vid förut refereradt tillfälle slagit f. handlanden Johan Bokström med en käpp. Svaranden, som ej kom tillstädes, brast såIunda åt eden. Utslag vid tingets slut.

Med ed friade sig husbonden Olof Mårten Bodio, Hemmor i När, från beskyllningen att 18 Sept. 1890 ha öfvat våld mot sin hustra Anna Bodin. Utslag vid tingets slut.

För att utfå ersättning för ståndskog med kr. 116: 34 hade Alfred Löfqvist instämt Jakob Sandström, Ansarfve i Fröjel. Svaranden erkände. Utslag vid tingets slut.

Johan E. Johansson hade instämt godsägaren W. Wöhler med yrkande om utfående af kr. 22: 50 sågom resterande aflöning för 90 dagars arbete i Klintebys bränneri, Käranden påstod att han i bref från Klintebys blifvit lofvad 1 kr. 25 öre för dag, men ej erhållit mera än 1 kr. Hr Wöhler medgaf, att käranden från och med 29 Nov. 1890 icke fått mera än 1 kr. om dagen, men detta baroende derpå, att daglönen då, jämlikt tillkännagifvande, från denna dag nedsattes med 25 öre för alla bränneriarbetare, Käranden påstod sig icke ha hört något tillkännagifvande om en dylik nedsättning, utan hade trott att de minskade 25 örena af br W. innehållits såsom en sparpenning åt arbetarne.
För att styrka, att käranden mottagit underrättelse om lönenedsättningen erhöll svaranden uppskof till första sammanträdet af höstetinget.

För ärekränkning hade kyrkoherde S. G. Hulteman i Klinte instämt godsägaren W. Wöhler. Stämningen innehöll, att svaranden någon dag i Juli månad 1889 på kärandens expeditionsrum i Klinte yttrat, att kyrkoherden tvättade sitt smutsiga linne på predikstolen i Klinte kyrka, hvilket missfirmande yttrande afsett den dementi kyrkoherden från predikstolen gjort angående ryktet att han hade ett oäkta barn på fastlandet. Närvarande vid tillfället hade varit ingeniör Schyl och brännmästaren Axén. Käranden tillade, att då han gjort dessa personer uppmärksamma på hvad hr Wöhler sagt, hade denne återtagit yttrandet på predikstolen.
Svaranden erkände, hvad i stämningen lades honom till last. Med användandet af det omnämda och allmänt kända ordstäfvet, som plägade begsgnas om en person, som ville rentvå sig från ett ofördelaktigt rykte, hade svaranden just syftat på den af kyrkoherde Hulteman omnämda dementien, hvilken också varit föremål för domkapitlets behandling.
På grund häraf Yrkado hr Wöhler käromålets ogillande och ersättning med 20 kr. för sin inställelse jämte öfriga kostnader. Kyrkoherde Hulteman yrkade ansvar å hr Wöbhler enligt 16 kap. 11 8 strafflagen för missfirmelse (högst 200 kr. böter) och tillika ansvar för den ivsinuation, som dermed gafs att det lögnaktiga ryktet om det oäkta barnet skulle innehålla sanning, enligt lagrum, som häradsrätten ville bestämma, Tillika framstälde käranden till hr Wöhler, om han ville medgifva att han sagt orden på predikstolen, hvarvid svaranden genmälte, att, enligt hvad han ville minnas, han visrerligen yttrat dessa ord, men sjeltmant utan någons tillskyndelse ändrat sig och återtagit dem. Tillika bestred har, att han velat låta påskina att ifrågavarande rykte vore sant, hvilket deremot käranden ansåg vara tydligt genom svarandens användande af ordet smutsiga.
Målet öfverlemnades med ersättningsyrkande äfven från kärandesidan och utslag afkunnas vid tingets slut.

Klinte kalkbruksaktiebolag, bestående af hrr Wöhler, Smitterberg och Snöbohm, hade af allmänna åklagaren, efter anmälan till domänstyrelsen af kyrkoherde Hulteman, instämts för att stånda till ansvar, emedan kalk, säkerligen tusentals lass, brutits å prestgårdens grund, hvarigenom rågången mellan prestgårdens och socknens ägor rubbats.
Hr Wöhler anhöll att bli skild från målet på grund deraf att hr Snöbohm vore bolagets verkställande direktör, hvarjämte han anhöll få veta, hvilken tid åtalet afsåge, hvarpå åklag, genmälte att enligt de upplysningar han inhämtat det skulle röra sig om genast vintern 1887—88. Då åtalet möjligen kunde anses för sent väckt anhöll åklagaren om uppskof för vidare meddelanden med angifvaren, men bestred tills vidare hr Wöhlers skiljande från målet, Uppskof till första rättegångsdagen af första höstsammanträdet.

För horsbrott hade hustru Lovisa Larsson, Davide i Rone, instämt sin man Oskar Larsson. Under det förhållande att svaranden för samma brott instämt käranden till Visby rådhusrätt, uppsköts målet till höstetingets andra sammanträde.

För oloflig rapphönsjagt var instämd Teodor Martell från Öja. Han nekade.
Anna Larsson, Unghanse i Öja, hade i December 1890 sett svaranden stå inne på en åker, tillhörig Unghanse, och skjuta på en flock rapphöns, hvarefter han tagit upp två ekjutna. — Svaranden bestred vittnesmålet. Uppskof till höstetingets första sammanträde för ytterligare bevisning.

Om barnuppfostringsbidrag hade Katerina Eklöf instämt drängen Karl Cedergren, Som vittnen hördes Maria Vallin, Lina Johansson och Olivia Pettersson, hvilka icke hade att berätta någet om parternas förhållande under sådan tid att Cedergren kunde vara far till ifrågavarande barn. Målet öfverlemnades med yrkande från kärandesidan, att svaranden måtte åläggas edgång. Utslag vid tingets slut.

Djurplågerimålet mot landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone, förevar ånyo vid detta sammanträde. Svaranden åberopade en mängd vittnen på att de ifrågavarande hästarne icke varit selbrutna eller annars illa medfarna.
Karl Rosendahl vitsordaade en förut ingitven attest, att ingen af avarandens hästar varit behäftad med sår utan samtliga så när gom på två vid tämligen godt draghull. Detta var 14 Mars. Huru förhållandet varit förut, visste ej vittnet. En mindre häst hade haft skafsår på ryggkammen förra årets vår. Hästen användes till körslor, men hade en säck för att skydda såret. Attesten edfästes äfven af Niklas Vablby, med samma tillägg som föregående vittne gjort.
Alfred Karlsson hade i början på Mars månad sett en pojke komma körande med en af Dusez hästar från Hemse. Såg inte att hästen hade något skafsår, men kunde inte ta på sin ed att han inte varit sårig eller blodig om fötterna. I våras hade han sett noggrannare på Duses hästar, men ej sett något fel på dem.
Kristian Dahlström hade iakttagit samma stora, nyklipta häst i början af Mars, men kunde ej, i likhet med förra vittnet, svära på att hästen ej var bruten,
Oskar Norrbom hade kort efter dea dag härom är fråga köpt den nämda hästen, som då oj alls var bruten och ej heller syntes märken härefter.
Anders Svensson edfäste att hästarne under detta år till 15 Mars ej varit brutna, utan vid godt draghull samt att Duse alltid visat sig öm mot djuren.
Karl Andersson-Styrman vittnade lika med föregående. Den 15 Mars syntes märken efter brott på stora hästen, men vittnet kunde ej säga från hvilken tid, men trodde ej att det varit i slutet af Februari. Hästen var kivkig att sko.
Niklas Olsson hade varit med och besigtigat hästen i fråga i Hemse på samma gång som fjerdingsman Vahlberg, Håret var då af på manken, men ej hål, såg ej efter om han var bruten eller om han hade blod på hofvarne, Vittnet ville ej se på hästen derför att den var mager, dock ej utmärglad.
Petter Simander hade besigtigat hästen då den kliptes i Februari; han var då mager, men kunde användas till arbete. Tog på sin ed, att hästen vid det tillfället ej var bruten, blott en mörk fläck i ena lokstaden med skinn öfver, Förra sommaren hade han sett att flere af svarandens hästar hade haft sår; en hade användts i arbete. Karl Adolf Karlström aflade samma vittnesmål.
Åklagaren, som utsträckte ansvarsyrkandet till hela förlidet år, öfverlemnade målet. Svaranden bestred åtalet. Ingen jordbrukare kunde undgå att få sin häst bruten, han måste då hem med den, Här ej ådagalagts att hästarne användts till körslor då de varit brutna; tvärtom framgick at ett par vittnesmål att de vid sådant förhållande genast försatts ur tjenstgöring, Hvad anginge den nyklippta hästen, hade vittnen vid detta tillfälle sagt, att han haft märken efter brott, hvilka möjligen under färden till Hemse skafts upp; men drängen måste ovilkorligen hem med hästen. Det hade ej bevisats, att samma häst sedan användts till körslor. Öfverlemnade målet, under anförande, att ingen uppenbar grymhet blifvit af Duse mot djuren bevisad. Yrkade att angifvaren Vahlberg måtte betala Duse hans kostnader, hvilket bestreds af Vablberg. Utslag vid tingets slut.
Följande utslag afkanuades:
— I målet mellan godsägaren Wöhler och statkarlen Anders Petter Jonsson, angående olofligt afvikande ur tjensten, dömdes svaranden att ersätta käranden för skada genom afvikelse med 34 kronor.
— Femton kronor i böter jämte rättegångskostnader 29 kr. fick auktionisten Petter Hneqvist, Bossarfve i Fröjel, betala för det han kallat Petter Sandström, Rofvide för »lus», »lushund» och »skojare». Käranden fick sjelf betala sina vittnen.
— Frikänd blef husbonden Johan Johansgon, Långgutes i Mästerby från beskyllning för ärekränkning, enär det ej mot hans nekande styrkts att han beskylt Emma Sabina Bandelin, Koparfve i Hejde, för tillgrepp af en penningsumma.
— Tjugufem kr. fick f. handl. Johan Bokström plikta för det han ej ställt sig rättens beslut i målet rörande »Kludvbekriget» till efterrättelse och för edgång besökt själasörjaren.
Ny edgångsdag utsattes, och ålades B. då vid 50 kr. vite follgöra rättens åläggande i afseende på själasörjaren.
— För sin promenad på jernvägsspiret vid Tjeogdarfve 26 sistlidne Mars dömdes Olof Hoffman, Tjengdarfve, att böta 150 kronor.

Norra häradsrätten.
F. hemmansägaren Thomas Blomberg, som brustit i ådömd edgång, dömdes i måndags af norra häradsrätten att böta 40 kr. för att han år 1890 deltagit i utläggning af nät öfver Gothemsåns hela bredd. Kärandeparternas yrkande om ersättning afslogs, enär grund för bedömande af skadan saknades. Yrkande om ansvar för samma förseelse under år 1889 ogillades.
För underlåtenhet att deltaga i snöskottningsarbete dömdes N. Pettersson Uggårds i Källunge att böta fem kronor.

Okyrkligheten

och icke okyskheten såsom i måndagsnumret uppgafs genom tryckfel, var det som i Källunge pastorat var mindre än i andra församlingar på Gotland.

Genom entreprenadauktion,

som hålleg torsdagen den 18 dennes kl. 2 e. m. för utdikning af s.k. Källunge myr, belägen uti Källunge, Vallstena och Bara socknar, utbjudes till den minstbjudande kanalgräfning af 1,600 meters längd deraf sprängningsarbete af omkring 2,000 kubikmeter häll. Arbetet utbjudes i mindre lotter oöh sedan:i sin helbet med förbehållen pröfningsrätt att antaga eller förkasta de gjorda anbuden. De som stanna för arberet skola ställa godkänd säkerhet för arbetets fullgörande och dels för penningeförskott, om sådant fordras; arbetet skall vara verkstäldt till den 1 Juli nästkommande år. Vidare upplysningar meddelas vid auktionstillfället. Samliogen sker på allmänna landsvägen mellan Vallstena och Bara socknar vid den se, k. Slumra Sågbro.
Bara den 3 Juni 1891.
STYRELSEN.

Biskopsvisitation

hölls i lördags och i går i Källunge och Vallstena församlingars pastorat, dervid visitåtor biträddes af kontraktsprosten Gustafsson och vid skolbesöket af folkskoleinspektören kyrkoherde Odin.
Under lördagen besigtigades Källunge kyrka, som hvad det yttre beträffar befans i ett öfver hufvud godt skick. Dock ansågs tornbygnaden böra befrias från qvarsittande kalkrappning samt i fogarne strykas med cement. Kyrkorådet förklarade sig vilja göra vederbörlig framställning derom, Till sitt inre tarfvade kyrkan reparation och hade för detta ändamål byggmästare N. Pettersson uppgjort förslag, bvilket komme att föreläggas stämman. Kyrkorådet förklarade sig vilja föreslå försimliogen en ökad uttaxering med 5 öre på fyrk för detta arbete, så att summan mindre känbart kunde samlas under 4—5 år. Härmed förklarade sig biskopen nöjd. Sockenmagasinet i kyrkans torn skulle uppsägas till atflyttning inom tre &. Kyrkogården är väl hållen. Kyrkans arkiv och inventarier bebefunnos i skick. Afskrifning skedde af en del värdelösa effekter och böcker. Messkronden var obrukbar. Pastor för klarade sig på enskild väg vilja på två år anskaffa ny skrud eller afhjelpa bristen på annat sätt. Kyrkans dopskål tarfvade putsning, och kyrkorådet förklarade sig villlgt sätta densamma i värdigt skick.
Inspekterades församlingarnes gemensamma fasta folkskola. Efter förhör tillkännagat biskopen att ehuru undervisningen. af läraren bedrifvits med skicklighet regultatet för den högre folkskoleafdelningen kunde sägas vara endast försvarligt och för den beredande skolan t. o. m. svagt, hvilket visitator ansåg bero af akolans organisation, i det att på grund at det stora barnåntalet afdelningsläsning anväudes, Inspektören hade redan påvisat behofvet af två småskolor, en i hvardera församlingen, Skolrådet, som fortfarande insåg behofvet af en omorganisation i den antydda riktningen, men ej vore beredt eller fann möjligt att nu framlägga något bestämdt förslag, förklarade sig dock vilja arbeta för frågans snara lösning.
Undervisning i trädgårdsskötsel hade meddelats, deremot ej i slöjd. Stämman hade nekat anordna sådan. Påvisande de stora fördelarne af en slöjdskola och det jämförelsevis föga betungande sätt, hvarpå en sådan kunde anordnas, uppmanade biskopen allvarligt skolrådet att taga sig an denna angelägenhet, hvartill det förklarade sig villigt. Behöfvet af undervisningsmateriel vore någorlunda tillgodosedt. Ett gemensamt sockenbibliotek fans, men inga medel till dess underhåll. Biskopen påvisade den stora vigten af verkligt god och sund läsning särskildt i dessa tider, då skadliga och vilseledande läror så rikligt spriddes. Församlingarne borde lemna årliga anslag till sockenbiblioteket. Pastor meddelade, att framställning derom gjorts, men utan framgång. På biskopens uppmaning ville skolrådet nu taga saken i förnyadt öfvervägande.
Vallstena kyrka besigtigades. Efter nyligen verkstäld reparation befans den öfverhufvud i godt stånd till det yttre. Det inre tarfvade reparation, och meddelade kyrkorådet att förslag rörande en sådan komme att med första från byggmästare N. Pettersson infordras. Dopfaonten borde återflyttas till sin ursprungliga plats i närheten af skeppets portal eller ock uppsättas invid kordörren. Kyrkogården var tillräcklig och väl hägnad. Likporten, utan arkeologiskt eller arkitektoniskt värde, borde repareras eller ersättas med grindar.
Arkiv och inventarier funnos i behörig ordning. Kyrkan hade två messkrudar, som båda behöfde repareras, och förklarade sig kyrkorådet villigt att hemställa till församlingen att, om någon kunde ställas i brukbart skick, äfven Källunge skulle få begagna densamma mot deltagande i underh&llskostnaden. Hvarjehanda paramentssaker såsom altarduk och kläde, dynor till altarskranket m. m. hade på senare tid anskaffats och fann biskopen dem värdiga och passande. I torprummet funnos &teskilliga gamla, mer eller mindre defekta träbilder, i afseende å hvilka biskopen gaf tillkänna, att såvida ej Antiqvitetsakademien ville efter hemställan för riksmuseumw öfvertaga dem, de lämpligen kunde deponeras i Gotlands fornsal.
Samtliga kassor befunnos i god ordning. Ministerialböckernas granskning föranledde ingen anmärkning.
Sedan kyrkoherde Friberg på söndagen i den med grönt och blommor prydda rymliga kyrkan predikat öfver dagens text, steg biskopen för altaret, derifrån han till församlingen talade öfver 2 Petri 3:8 ff : Det skall eder icke fördoldt varda, att en dag för Herren är såsom tusende år och tusende år såsom en dag etc.
Härefter förhördes nattvardsbarnen, och lade biskopen till grund för detta förhör den andra trosartikeln. Till sist samtalades med de äldre församlingsborna med ledning af dagens aftonsångstext.
Efter gudstjenstens slut samlades förgamlingarnes medlemmar till gemensam kyrkostämma under biskopens ordförandeskap. Dervid föredrogs pastors embetsmemorial, hvilket i hufvudsak innehöll:
Med några undantag besöktes den offentliga gudstjensten i allmänhet ordentligt inom båda församlingarna. Detsamma var förhållandet med nattvarden. Dopet begärdes för alla barn och förrättades i regeln i Källunge i hemmet och i Vallstena i kyrkan. Mot söndagens helighållande fans ingen anmärkning. Husandakt förekom i flere familjer. I allmänhet rådde ett sedligt förhållande inom församlingarne; undantag gåtfvos, mest bland den från andra församlingar inflyttade ungdomen. Dryckenekapslasten hade af pastor gjorts till föremål för enskild själavårdsverksamhet, nästan alltid med önskad följd. Till förbättring i detta afseende hade bidragit frivilliga föreningar för nykterhet inom församlingen och den allmänbildning, som alltmer brännmärkte denna last som en skam. Under tioårsperioden 1871—80 föddes i Källunge 7 och i Vallstena 8 oäkta barn samt under senaste perioden 1881—90 i Källunge 7 och i Vallstena 9. De föreskrifoa veckopredikningarna ha enligt häfdvunnet bruk hållits under fastlagstiden, men hade i jämförelse med de söndagliga predikningarne varit fåtaligt besökta. Kommunionförhör hade icke hållits, ej heller nattvardssamtal, dels på grund af pastors trägna verksamhet i två församlingar, dels på grund af npattvardsgästernas obenägenbet för offentligt utbyte af tankar. Deremot hade pastor vid anteckniogen till na:tvardsgång, då tid och krafter räckt till, framstält några sanningar öfver något till nattvarden hörande ämne, Den praktiska erfarenheten gåfve dock vid handen att dylika förhör äro mindre tidsenlig a. Hett väl genomtänkt skriftetal, med uppmärksamhet åhördt och mottaget, borde — menar pastor — hafva önskad verkan. Årliga s. k. husförhör hade hållits, hvarvid församlingsmedlemmarne berömvärdt mangrant infunno sig. Konfirmandundervisning vore anordnad hvartannat år.
Eno okyrklig rörelse hade framträdt i början af 80-talet, som det tycktes i frikyrklig riktning, men blef stäfjad. Den gamla metodistiska rörelsen vid Bjerges i Vallstena hade numera öfvergått till lugn. Såsom ofta vore fallet, hamnade de afokyrkliga rörelser gripna oftast till sist i en viss indifferentism, hvilket syntes af dess liknöjdhet för kyrka och nattvard. De okyrklige voro dock inom församlingarne få, oftast inflyttade. Någon okyrklig s. k. nattvardsföreniag eller yttring af annat okyrkligt sjelfsvåld funnes icke.
Hvad den fria verksamheten anginge hade pastoratets skollärare under vissa vilkor medgifvitg uppträda med religiösa föredrag. Ombud från Götlands missionaförening och Ev.
fosterlandsstiftelsen hade äfven någon gång verkat inom församlingen. Till församlingsmedlemmarnes heder anför pastor, att de voro mycket -försigtiga att mottaga kringresande predikanter, hvilkas bekännelseart vore dem obekant. I enlighet med kyrkolagens föreskrift hade kyrkan ej för lekmän upplåtits, derest de ej af biskopen pröfvats och erhållit hans skriftliga tillåtelse. Kyrkotokt hade under 10-årsperioden öfvats hufvudsakligen genom gifna enskilda varningar med den verkan att sedan Maj 1883 ej något kyrkoråd behöft hållas för detta ändamål.
På grund af folkmängdens och barnantalets litephet och lokala förhållanden hade skolväsendet måst anordnas, såsom ofvan nämts, med afdelningsläsning, Under senaste 10årsperioden hade barnantalet minskats med 39 barn i båda församlingarne, hvilken minskning vore störst i Källunge, som derför svårligen kunde under nuvarande förhållanden för sig anordna en småskola. Pastor ansåg skolväsendet inom distriktet bäst tillgodosedt genom 2 småskolor, en i hvarje församling, och en folkskola, hvilket pastor trodde ej möta något hinder, om ock vär en gång baraantalet det fordrade.
Skolkassan hade i tillgångar från föregående år i behållning kr. 8,367: 59 och i inkomster kr. 1,007: 86 samt i utgifter kr. 604: 05, så att behållningen vid visitationen var kr. 3,771: 40,
Stämman beslöt att uppsäga spanmålsmagasinet till afflyttning inom tre år, hvarvid kapten Broander, som icke kunde inse att detsamma, såsom en välgörenhetsiorättviog, ohelgade kyrkan, framstälde såsom sin åsigt att vid borttagandet spanmålsmagasinets tillgåogar ej måtte delas, utan afsättas till en fond.
Med anledning af embetsmemorialet manade biskopen de äldre att vaka öfver de yngre i sedligt afseende. Tillförsåg sig att flere tillfällen att höra Guds ord skulle beredas än på söndagarne, bvarvid pastor påpekade svårigheten af att anordna veckopredikningar då folket måste dragas från arbetet.
I fråga om kommunionförhören, påpekade biskopen att de icke finge lemnas & sido, ehuru formen icke behöfde vara den bokstafligen påbjudna, utan kunde bestå i samtal. Pastor menade, att ett sådant samtal alltid blefve ett förhör, som af förut anförda skäl vore svåra att hålla.
Okyskheten vore mindre här än annorstädes på Gotland, hvilket var glädjande.
Biskopen hemstälde om ej församlingssång kunde åstadkommas. Pastor påpekade svårigheterna häraf i dessa små församlingar, men hyste dock hopp om att sång skulls komma till stånd. Ringningarne beslöt man förlägga till onsdag, fredag och lördag.
Då intet var att anmärka mot det inbördes förhållandet afslöts visitationen.

Dödsfall Anna Hedvig Lovisa Wigström

Tillkännagifves att min ömt älskade maka Anna Hedvig Lovisa Wigström, född Widdin, efter ett kort lidande stilla och i tron på sin Frälsare afled vid Björklunds i Källunge den 4 Juni 1891 kl. 4 e. m. i en ålder af 47 år, 7 mån. och 28 dagar, djupt sörjd och saknad af mig, barn, föräldrar, slägt och många vänner.
Ps. 488 v. 6.
O. Wigström.

Under kyrkoherde Fribergs tjenstledighet

nästkommande Juli månad kommer kontraktsprosten Gustafsson att bestrida pastoralvården i Källunge pastorat. Predikoskyldigheten skall uppehållas af teol, studeranden Arvid Jacobsson efter af biskopen utfärdad venia.

Folkskoleinspektörernasberättelser

för år 1890 har nu inkommit till domkapitlet.
Inspektören för norra inspektionsområder, kyrkoherde Odin omförmäler:
Skoldistriktens antal äro fortfarande 42, de egentliga folkskolorna 45, mindre folkskolorna 2 (Akebäck och Kappelshamn) och småskolorna 24, alla fasta. Småskolornas antal ha ökats med 3 (Hejnum, Tingstäde och Rute) samt en ny klassafdelning i Visby småskola.
På landsbygden praktiseras ännu afdelningsläsning i 10 folkskolor till följd af brist på småskolor.
Utom de nämda undervisningsanstalterna ha under året 2 enskilda skolor (i Visby) och 6 fortsättningsskolor (Visby, Barlingbo, Follingbo, Gothem, Norrlanda och Sjonhem) — således 1 mindre än 1889 — och 8 repetitionsskolor varit anordnade. Af dessa sistnämda, som allt mer synas förlora sitt intresse, ha de i Källunge och Fole icke haft någon lärjunge.
Undervisniog i slöjd för gossar har meddelats inom 13 distrikt i 15 skolor, nämligen i Visby 2 samt 1 i Fole, Lokrume, Follingbo, Veskinde, Hangvar, Othem 2, Roma 1, Björke 1, Halla 1, Hörsne 1, Östergarn 1 och Guldrupe 1, således 3 flere än 1889. Derjämte har undervisning i handaslöjd för flickor meddelats i 14 skolor inom Visby, Barlingbo, Ekeby, Follingbo, Akebäck, Endre, Stenkyrka, Tingstäde, Fårö, Lärbro, Othem, Boge, Roma och Dalhem.
I alla dessa undervisningsanstalter ha under 1890 varit anstälda 49 ord. folkskolelärare, 1 ord. lärarinna, 1 e. o. lärarinna, 2 biträdande lärarinnor, 2 lärarinnor i mindre folkskola, 2 småskollärare och 28 småskollärarinnor eller tillsammans 85, hvadan personalen under året ökats med 1 ord. lärare och 4 småskollärarinnor. Undervisning i slöjd har vanligen meddelats af skolornas egna lärare. Folkmängden, som förra året inom detta område nedgått till 28,376 personer, har under 1890 ytterligare minskats med 83, hvaremot antalet i skolåldern varande barn, som 1889 utgjorde 4,137 under 1890 ökades mel 27. Af dessa 4,164 barn ha i folk- och småskolorna undervisats 3,600, i allm. läroverk och specialskolor 171, i enskilda skolor 78 och i hemmen 46. Saknat undervisning ha 266 barn, deraf 211 efter slutad kurs, 24 på grund af sjukdom och 31 af annan anledning. Om 3 barn från Fårö saknas uppgifter. I medeltal har på hvarje lärare kommit i folkskolun 49, i småskolan 26 barn.
Medelprocenten för skolgången inom området har utgjort 94,45 proc. Ehurn — säger inspektören — det ännu torde vara för tidigt att draga några slutsatser, vill det dock synas som om skolgångstatistiken och dess offentliggörande skulle medföra god verkan. Ofta är det ett fåtal barn som äro mycket försumliga.
Nytt skolhus har uppförts å Kappelshamn, reparationer ha unförts i Rute och Tingstäde. Ökad undervisningsmateriel har anskaffats på flere ställen.
Utgifterna för skolväsendet utgjorde under året 96,938 kronor 87 öre, hvartill staten bidrog med 29,717 kr. 62 öre. Hvarje barn har sålunda kostat staten 8 kr. 25 öre, distrikten 18 kr. 67 öre. Men om i denna fördelning medräknas utgifterna under året för lokaler, underhåll och inventarier, så blir distriktens kostnad endast 11 kr. 68 öre för hvarje barn.
Alla områdets skolor har inspektören under året besökt, likasom de enskilda skolorna, deremot icke fortsättningsskolorna. Under året ha utfärdats 14 utförligare promemorior och skrifvelser till olika skolråd.
— För södra området meddelar inspektören, kyrkoherde J. Uddin:
Skoldistrikten äro 42, folkskolorna 43, mindre folkskolarna 2, småskolorna 27.
Tillsammans med högre folkskolan i Klinte och Fridtorps skola är antalet inalles 74.
Lärarepersonalen var under år 1890 75 personer, deraf 39 ord. folkskollärare, 4 ord. lärarinnor, 1 e. o. lärarinna, 2 lärarinnor i mindre folkskolor, 1 småskollärare, 26 småskollärarinnor, 1 lärare i högre folkskolan oeh 1 lärarinna vid Fridtorp.
Fortsättningsskolor med statsanslag ha varit anordnade i Fardhem och Hablingbo.
Slöjdundervisning för gossar har meddelats i 14, för flickor i 23 distrikt.
Nytt skolhus har Rone anskaffat i Ronehamn för 8000 kr. Skolhusens antal är 51.
Antalet barn i skolåldern 31 Dec. 1890 var 3,318. Af dessa ha 3,069 under året undervisats, 240 deremot icke; om 9 barn saknas uppgifter.
Medeltalet barn för hvarje lärare var i folkskolan 49, i småskolan 22.
Medelkostnaden för hvarje barn var kr. 26:19; på hvarje person inom distriktet belöpte sig för folkskolväsendet kostnaden till kr. 2: 34.
Undervisningsmateriel hade under året inköpts för 1,299 kronor.
Inspektion har skett i alla distriktets skolor. s. k. kretsmöten ha hållits. Till skolråden utfärdades 26 promemorior i skolans angelägenheter.
Skolgången — säger insp. — tycka blifva bättre för hvarje år, hvadan skolgångsprocenten stadigt höjer sig. Medelprocenten i folkskolorna som år 1887 var 88,7 proc. uppgår 1890 till 94,5 proc., då ej sjukdom och naturhinder medräknas. Förhållandet är detsamma i småskolorna, der medelprocenten 1887 var 90, men år 1890 95 proc. Främsta platsen för 1890 intages af folkskolan i Sproge och småskolan på Burgsvik. Skamplatsen ha fortfarande folkskolan på Näs och småskolan i Lojsta. Dock har äfven i dessa förbättring inträdt. I Rone, Hablingbo och Silte har skolgången varit allt annat än berömlig, men det börjar ljusna äfven der. Inspektören påpekar vigten och nödvändigheten af att barnen vid frånvaro begära lof, och lägger föräldrarne på hbjertat att i detta afseende hjelpa skolan.

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
För bedrägeri och inbrottsstöld har i dag ransakats f. handlanden O. Enström, förut boende härstädes. Enström, som hitkom för några dagar sedan, blef på telegrafisk begäran trån Stockholm anhållen här. Anklagelsen lyder på, att Enström hösten 1889 skulle ha brutit sig in i en låst koffert, tillhörig hushållerskan Malena Nilsson, och der tillgripit två skuld sedlar, den ene å 8,500 kr., den andra å 1,500, den senare intecknad i Enströms då ägande fastighet å Klinten. Inteckningen hade han dödat, och rifvit sönder den andra reversen.
Enström nekade. Inteckningen hade han erhållit af Malena Nilsson i och för försäljning af fastigheten samt med rättighet att använda papperet som han ville. Den andra reversen hade han icke haft i sin hand, Åklagaren, som yrkade ansvar å Enström för inbrottsstöld ooh bedrägeri, erhöll uppskof till måndagen för vidare bevisnnings förebringande, Enström ålades att vid hämtnings påföljd inställa sig vid nästa rättegångstillfälle.

Norra häradsrätten.
För sjelfpantning af ett parti foder dömdes Anna Lovisa Pettersson att böta 20 och undantagsmanren Petter Pettersson att böta 80 kr.
samt att ersätta Anna Brita Pettersson med 39 kr. för fodret.

Med ed friade sig pigan Elin Gothberg, Källunge, för ett åtal rörande misshandel och djurplågeri.

Edgång ålades Olof Johansson, Magnuse i Gothem, instämd för olaga skifte.