Norra häradsrätten.
Vid hösttingets första sammanträde handlades ej mindre än 60 mål, af hvilka vi här nedan referera följande:
Borgenärerna i handl, J. O. Lindgrens konkurs voro genom årsstämning kallade att till i måndags inkomma med sina fordringsanspråk till rätten, men då ärendet påropades hade ingen af borgenärerna infunnit sig.
För förskingring af lösörebo stod arb. O. Bjersander, Krasse i Guldrupe, tilltalad af landtbr. C. A. Jakobsson.
Förskingringen hade så tillgått, att B. som genom lösöreköp öfvertagit en del kär. tillhöriga lösören, därvid förbundit sig att vid anfordran till kär. i oskadadt skick återställa alla sakerna eller ock att, för den händelse något blifvit förstördt eller på annat sätt förkommet, ersätta kär. därför med belopp, som vid köpeavtalet öfverenskommits.
Nu hade kär. återkräft sitt lösöre, hvarvid det bästa och värdefullaste befans förskingradt, Men då kär. enligt öfverenskommelse kräfde ersättning för det förstörda, vägrade svar. att lämna sådan. För den skull yrkade kär. ansvar å svar, för förskingring samt ersättning för det förskingrade med ej vid rätten ännu uppgifvet belopp.
Svaranden var ej vid tingssammanträdet närvarande och fick för sin utevaro böta 10 kr., hvarefter målet uppsköts till nästa sammanträde.
Tvist om får. På auktion hos landtbrukaren Eklund, Dune i Dalhem, hade landtbr. Johan Norrby, Sigurds i Dalhem inköpt en tacka och ett lam. Han hade emellertid ej vid auktionen haft skjuts med sig att forsla hem sina får, hvarför han anmodade en granne, landtbr. Lars Larsson, Vidunge i Dalhem, att forsla lammen hem till sig där Norrby sedan skulle hemta dem.
Tre dagar efter auktionen kom kär. för att hemta sina får vid Vidunge, men han fick dem ej. Svar. förklarade nämligen, att vid Dune endast funnits fyra får kvar, då han kom för att hemta och dessa fyra voro de, som han själf kopt å auktionen. Han tog hem dem till sig och vägrade att af dem utlämna något enda till kär.
Så stämde kär. sin granne med yrkande om ansvar för förskingring, och i stämningen fordrar han, att svar. skall åläggas till honom utlämna en tacka med lam.
Svar. & sia sida bestred ansvarspåståendet under anförande att han ej kunnat hemta fler får än de som funnos, eller de får, som han själf inköpt. Ville kär. ha sin rätt, så finge han vända sig till den, som sålt tåren.
Dessutom hade svar. uttagit genstämning å kär. för ärekränkning.
Då de båda högviktiga målen ej nu kunde utredas uppskötos de till tredje sammanträdet.
Öfverklagadt nämdemansval. Öfver i Barlingbo socken förrättadt nämdemansval, hvarigenom landtbrukaren Stenberg, Deråker, blifvit nämdeman hade af landtbr. Pettersson, Medebys i Barlingbo, anförts besvär, enär en i valet deltagande person ej betalt sina utskylder.
Rätten resolverade, att, äfven om de ej röstberättigades röster frånräknades detta ej förändrade valresultatet, hvadan nämdeman Stenberg förklarades vald.
Till pröfning upptogos en del tvistiga fordringar i handl. N. Nilssons konkurs och faller utslag i ärendet vid nästa tingstillfälle.
Allmän förargelse under berusadt tillstånd hade muraren Johan Holmgren från Lörje tillstält å allmän väg, hvarför han blifvit till rätten instämd. Han erkände skriftligenä och faller utslag vid andra tingssammanträdet.
Nekar. Arbetaren O. Eriksson från Bjerges var af Roma kommunalnämd instämd för barnuppfostringsbidrag åt ett barn, till hvilket E. skulle vara fader och som socknen fått taga hand om. E. nekade nu såväl som vid föregående tillfällen då målet varit före. Barnet hade vu aflidit och kommunen fordrade endast att E. skulle ersätta för den tid barnet lefvat, men han vidblef att neka och vägrade ingå på betalning. Två vittnen hördes, men de hade intet att meddela i saken.
Utslag faller vid nästa sammanträde.
För våld och oljud under ruset var arb. Olof Olsson från Bjers i Guldrupe instämd. Han hade fört oljud och med slag öfverfallit en löjtnant vid ett frälsningsarméns möte. Tre vittnen hördes, och erkände svar. sin förseelse. Utslag 2 Okt.
För åverkan å omyndige Olssons, Smedjegårda, skog voro arb. J. Norberg och hans hustru instämda af Olssons förmyndare. Svar. genmälde, att han huggit skog enligt honom af den omyndiges moder gifvet uppdrag, och han ansåg sig för den skull ej skyldig att stånda ansvar. Han yrkade ansvar & kär. för obefogad rättegång.
Utslag faller 2 Okt.
Hemfridsbrottet i Roma. Detta mål väckt imot arbetarne M. Sandelius och Alfr. Johansson förevar nu åter. Intet vidare nytt framkom utan öfverlämnades. målet och faller utslag 2 Okt.
Södra häradsrätten.
Höstetingets första sammanträde.
Kunde ej gå eden. Drängarne Oskar Söderström och Wilh. Fredriksson, tilltalade för olofligt fiske, brusto åt den dem ådömda eden.
Nytt hinder. Hemmansägaren Johan Johansson Sandäskes i Sanda, var nu tillstädes femte gången för att gå den honom ådömda värjemålseden i barnuppfostringsmål. Denna gång var Johansson försedd med klara papper, men edgången strandade på den omständigheten, att kär. glömt protokollerna hemma. Ny edgångsdag utsattes till fjärde sammanträdet.
Nya ledamöter i expropriationsnämden i Tofta, i st. f. landtmätaren Köhler och notarien Lundblad, valdes inför rätten, och utsågos därtill jägmästare Sylvan och v. häradshöfding Engström.
Tvisten emellan Botarfve, Storms och Siffride hemmansinnehafvare i Wamlingbo och Gabriel Jacobson Bilds förekom äfven, men hufvudsakligen genom skriftväxling. Ett par vittnen hördes om häfden samt om värdet af släken på det omtvistade området. För att bemöta hvarandras skriftliga påståenden uppsköts den celebra saken till tredje sammanträdet.
Värjemålsed i barnuppfostringsmål giåk ynglingen Hugo Westberg från Siffride i Öja.
Likadan ed skulle äfven Lars Larsson Homa i Stenkumla ha gått i mål om våld och hemfridsbrott, men han hade i hofrätten öfverklagat edgångsbeslutet. Saken förklarades därföre tillsvidare hvilande.
— Olofligt ur tjänsten erkände drängen Hjalmar Nicklasson Levide i Hafdhem att han gått från sin husbonde Lars Duse vid Sindarfve i Hemse.
Grannsämja. Lars Larsson och Jacob Roudahl vid Rotarfve i Lye äro rågrannar. De hafva kommit i tvist om ett dike och en gärdesgård om 120 meter. Rondahl har enl. Larssons förmenande gräft ett mindre afloppsdike så nära gränslinien att gärdesgården däraf lidit skada, samt vatten införts på Larssons skifte,. Den sistnämde, som är kär. i målet, fordrar dikets igenfyllande, samt gärdesgårdens iståndsättande, hvilket bestreds af svar. Skifteskartan företeddes af svar, Mållet förekommer ånyo vid tredje sammanträdet.
Ärekränkande tal. Ansvarsyrkande framstäldes af husbondedottern Anna Pettersson Rodarfve i Fardhem mot änkan Catarina Pettersson Rodarfve samt hustrun Maria Hammarström vid Båtels i Lojsta för att de om henne som är en anständig flicka utspridt det rykte att hon fått missfall och måst anlita barnmorska. Käromålet bestreds af de tilltalade, och bör kär. vara försedda med bevis vid nästa sammanträde.
Kunde inte gå eden. För olaga bränvinsminutering till edgång dömde J. P. Bergvall vid Bjärby i Etelhem brast åt den honom ådömda eden.
Förlikt anmäldes nu barnuppfostringsmålet mellan Maria Carlsson i Visby och Johan Larsson Skogs i Mästerby.
För störande af en sammankomst i frälsningsarméns lokal i Klintehamn är, såsom förut refererats, urmakeriarbetaren Gustaf Svensson åtalad, men har ej kunnat anträffas med häradsrättens beslut om inställelse. Emedåh det vore ovisst, om Svensson funnes här på ön, blef målet på åkl:s hemställan förklaradt hvilande.
För misshandel mot Aug. Pettersson Sallmungs i Levide tilltalade Severin Pettersson Orleifs förnekar fortfarande, att han gjort sig skyldig till sådant våld, som målsäg. vill låta påskina. Tvenne vittnen hördes, hvilka tillkallats omedelbart efter sammandrabbningen men som ej åsett själfva händelsen. Åkl. öfverlämnade målet, yrkande, att om ej rätten ansåg tillräcklig bevisning föreligga den tilltalade måtte ådömas edgång.
Ett barnuppfostringsmål förekom äfvén emellan Maria Kron i Stenkumla och Hjalmar Johansson Kysings i Vall. Kär. hade inkallat ett vittne som af sjukdomsorsak ej kommit till städes, hvarför målet blef uppskjutet till nästa sammanträde.
För djurplågeri tilltalade Oskar Olsson Hageby i Etelhem passade ej uppropet. Tvenne vittnen hördes dock, som intygade att den tilltalade svältfödt och vanvårdat sina hästar och låtit dem såväl om vintern som ock på våren gå ute på beten i ur och skur. Äfven detta mål uppsköts till nästa sammanträde, då svar. vid 23 kr. vite bör iakttaga inställelse.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 6 September 1899
N:r 136
