Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten Andra sammanträdet. (Ordf.: Häradshöfd, T. af Ekenstam.) Utslag.
Dyr pump. Johan Andersson vid Tenglings i Etelhem, som brustit åt eden, dömdes att utgifva ej blott ersättning för den af Fole mek. verkstad levererade pumpen med krr. 21:90 jämte ränta utan äfven 113 kr. i rättegångskostnader förutom protokollslösen.

Ogilladt blef det af drängen Oskar Lundberg vid Grens i Mästerby mot änkan Charlotta Jakobsson Nystuge i Hogrän anhänggigjorda målet om utbekommande af tjänstehjonslön. Kär. dömdes för olofligt afvikande ur tjänsten att böta hälften af lönen med 75 kr. samt att betala sin motparts alla rättegångskostnader.

För smädligt yttrande mot fjärdingsman Cedergren i Ejsta samt för att ha hindrat fjärdingsmannen, då denne varit stadd i tjänsteärenden, dömdes arbetaren P. Larsson vid Mellings i Ejsta att böta 50 kr.
— Förre båtsmannen O. Lindvall i Ejsta dömdes äfven för smädligt uttryck mot samme fjärdingsman att böta 25 kr.

Ogilladt käromål. H. Engqvist vid Mallgårds i Levide fick sina krafsanspråk om utbekommande af tjänstehjonslön mot Jakob Pettersson Östres i Alfva ogillade.

Dömd för misshandel. Lars Larsson Sigleifs i När dömdes för den misshandel han begått mot pigan Olivia Olsson Allmungs i samma socken till en månads fängelse samt att ersätta Olivia med 50 kr. för sveda och värk jämte 30 kr.för inställelsen och att betala af statsverket förskjutna vittneslöner.

Att flytta inom tre månader ålades Mårten Pettersson Sigreifs i Vamlingbo.
Förutom kostnaderna för bygnadernas flyttande får nu P. betala kärandyen, Lars Andersson Sigreifs, 60 ä(r. i arrende jämte 36 kr. i rättegångskostnader.

Till boskilnad dömdes mellan makarne Kökeritz i Garda.

För våld mot drängen R. Ramberg i Atlingbo åtalade kakelungsmakaregesällen E. Bring från Visbyransakades ånyo. Bring bestred fortfarande genom ombud åtalets riktighet. För bevisning hade åkl. inkallat fem vittnen, som nästan samstämmandoe berättade, att de sett Bring dels med en brädstump slå Ramberg i hufvudet, så att tillhygget gått söder, dels, medan Ramberg satte för ett par hästar, med en flat kalksten slå honom i bakre delen af hufvudet, så att Ramberg med ett klagande ljud sjunkit ned mellan hästarna. Våldet hade begåtts utan någon föregående ordväxling. Dom faller vid nästa sammanträde.

Lönetvisten emellan N: Carlsson från Torsås i Kalmar län och P. A. Pettersson, Smiss i Garda förekom ånyo. Ett vittne hördes å hvardera sidan, men kär:s vittne, Kolmodin, hade sådana mot hvad han förut Jär ha yttrat stridande uppgifter, att ombudet kronolänsman Eneman ansåg sig föranlåten hemställa, om det ej vore skäligt hänvisa vittnet till själasörjaren. Vittnet ansåg att drängen gjort sig förtjänt af? den lön som begärdes, 75 kr. Men han hade varit sjuk i två månader. Upplyste äfven, att där drängen nu innehade tjänst, hans lön vore 90 kr.
Svar:s vittne ville ej bestämma någon lön för andra.
Kärandeombudet öfverlämnade målet, men svar. ville ha ytterligare uppskof. Yttrande häröfver vid nästa sammanträde.

Barnuppfostringsmålet emellan Jenny Svahn i Visby och Johan Johansson Tjengd arfve i Hemse förekom ånyo. Svar. instälde sig icke och dömdes att utgifva försutna vitet 15 kr. samt ålades att vid 25 kr. vite inställa sig vid fjärde sammanträdet. Kär. begärde att under tiden få höra vittnen vid rådstufvurätten i Visby.

Återförvist mål. Ett mål, som nämdeman Johan Olsson Rofvalds i Eskelhem haft mot Johan Gustafson Dyple om ersättning för utdikningskostnad i »Blötmyr», men som af kär. tappats, enär det varit för tidigt väckt, hade af hofrätten återförvisats till afgörande vid häradsrätten. Vid målets påropande instälde sig kär. personligen och svar. genom ombud, som skriftligen gjorde samma invändningar, som Johan Nilsson Smågårda, och Johan Hanson Dyple i liknande mål förut gjort. Målet kommer att afgöras vid fjärde sammanträdet.

Hästkrångel. Johan Johansson Dalbo i När hade 9 sistl. Maj till Lars Alkvist vid Halsarfve i Lau för 260 kr. sålt ett stokreatur, men 14 Aug. hade A. återlämnat stoet, emedan det dels ej gick för trösk, dels vore istadigt. Johansson hade då budit Alkvist 20 kr. afdrag, som Å. ej mottagit, och hade äfven för några dagar lämnat Johansson en annan häst i stället. Nu hade emellertid Johansson instämt Alkvist om en ersättning af hundra kr. för den tid han varit i mistning af stoet, och Alkvist å sin sida hade åtalat Johansson, för det denne sålt stoet utan att uppgifva dess dolda fel. Parterna bestredo hvarandras påståenden. Uppsköts till första dagen af nästa sammanträde.

För djurplågeri var Jakob Olsson Hemmor i När instämd. Olsson skulle nämligen till dagligt arbete ha användt ett par ytterst utmagrade hästar, hvaraf den ema äfven hade ett sår i lokstaden. Svar. medgaf delvis åkl:s påståenden, men han hade kört ytterst varsamt och såret var obetydligt.
Åkl. påpekade ett tillfälle som hästarna varit till en annan person utlånta, då denne person vid återlämnandet tillsagt Olsson, att hästarne ej kunde dra utan ville lägga sig. Olsson skulle då ha genmält: »Jag har ju sändt med en piska».
Målet förekommer ånyo första dagen af nästa sammanträde, därvid svar. skall vid 15 kr, vite komma tillstädes.

Olaga utskänkning af maltdrycker Gästgifvaren K. J. Andersson Domerarfve i Öja var instämd för att han till andre än vägfarande utskänkt maltdrycker. Svar. medgaf, att det nog vore riktigt som åkl. påstod, men det var modren som skötte denna servering, och det var svårt att skilja på vägfarande och icke vägfarande. Ombudet viste äfven, att vid besök som ombudet gjort hos svar, öl serverats till »kreti oah pleti», Andersson är förut dömd för dylik förseelse.
Utslag vid nästa sammanträde.

Återförvist till ny behandling är målet emellan Bjerges i Lye och Ungbåtels åboar i Stånga om bättre rätt till vissa dammområden. Målet är utsatt att förekomma till ny behandling å första dagen af fjärde sammanträdet.

Norra häradsrätten.
Död eller icke? Hustrun till sjömannen G. N. Gabrielsson har ansökt att hennes man måtte förklaras för död, enär hap, som år 1888 emigrerat till Amerika, ej sedan 1894 lämnat någon underrättelse om sig. En sjöman vid namn Lundin intygade, att han vid ett besök i Chicago 1895 hört, att en svensk sjöman vid namn N. G. Gabrielsson blifvit mördad där. Vidare upplystes att G. 1894 skrifvit hem för att utfå i sparbank insatta pengar men ej fullföljt uttagandet af venningarna. Rätten skall yttra sig 31 Okt.

För fångspillan voro nämdeman Karlqvist och landtbr. Anton Andersson från Ala instämda. De hade då 24 de Sept. på uppdrag af länsman Boberg skulle införpassa tvenne för brott häktade personer vid Buttle station genom ovaksamhet låtit dessa undkomma. De erkände och upplyste att de, då de vid Buttle väntade på tåget, begifvit sig till banvaktens bostad och darvid medtagit fångarne, hvilka de sedan utan bevakning låtit gå i förväg åt stationen, hvarvid de togo tillfället i akt och rymde, Utslag 31 Okt.

För oloflig ölutskänkning voro e, mindre än fyra kvinnor, Elvira Pettersson, Matilda Pettersson, Anna Kristina Olofsson och Katarina Carolina Almqvist, af länsman Boberg instämda. De erkände, att de å Kräklingbo marknad sålt öl, och faller utslag 31 Okt.

(Länsfängelset i går.)

Den falske folkskolläraren J. E. Johansson-Bolmér ransakades i går å längfängelset. Han nekade fortfarande. Kyrkoherde Broberg i Gryteryd, hvilken skulle ha utfärdat ett tjänstgöringsbetyg för J:sonBolmér, upplyste i skrifvelse, att han aldrig utfärdat något betyg för Bolmér, hvilken väl tjänstgjort i Gryteryd men efter en kort tid rymt därifrån. Bolmér fasthöll dock vid att Broberg utfärdat betyg för honom.
Från stadsfiskalen i Vexiö hade äfven ingått skrifvelse, att ingen skollärare vid namn J. E. Johansson finnes därstädes.
Då ännu icke full utredning i målet kunnat förebringas, uppsköts målet till 25 dennes, sedan Bolmér yrkat att blifva från målet skild.

Om rånet å Fårö hölls samma dag förnyad ransakning. Den häktade gjorde en del ändringar till protokollet, däribland särskildt ändrande sin uppgift om möjligheten af att han passerat Träska gård kl. 4 på morgonen af den dag, då brottet skedde. Han hade nämligen efter åkturen med Olsson lagt sig att sofva till kl. 4, då han gick ut. Han hade då bytt om hatt och ej haft kappsäck och ej ytterrock. Detta hade han förut på det bestämdaste förnekat.
Härefter stälde åklagaren en allvarlig maning till den häktade att bekänna, hvarpå denne svarade, att han, öfvertygad om sin oskuld, aldrig komme att bekänna.
Som vittnen hördes hemmansägare Olof Ekström och hans hustru Maria Lovisa från Butlex samt pigan Anna Söderdahl från Friggårds.
Olof Ekström hade dagarne efter rånet i närheten af Berggrens bostad funnit en flaska med fotogen. Flaskan hade legat på omkr. 100 alnars afstånd från Berggrens bostad i sydostlig riktning samt vid en gärdesgård, öfver hvilken man ofta plägade taga en genväg ut till landsvägen.
Vittnets hustru, Lovisa Ekström, hade ej sett flaskan utan endast hört sin lille son och sin man tala om att de funnit en fotogenflaska.
Anna Söderdahl intygade, att det å den borrsväng, som svaranden lånat afhennes far funnits stearinfläckar, då borrsvängen återlämnades, samt intygade, att stearin ej funnits i hennes hem vid tiden för händelsen i fråga. Vid julen hade man ett enda stearinljus, hvilket satt i toppen på julgranen, och det var sålunda omöjligt, att fläckarne på borrsvängen kunnat komma därifrån.
Södergren anförde härpå, att åkl:s yrkande om ansvar å honom för mordförsök vore grundlöst; på sin höjd borde yrkande om ansvar för misshandel kunna ifrågakomma.
Åtl. gendref detta, anseende, att af alla tecken att döma, rånarens fulla afsikt varit att mörda Berggren samt att sedan anstifta mordbrand.
Södergren anförde att B. lätt kunnat förorsaka sig blånader och skador själf efter rånet, då han sökt att komma ut.
Målet öfverlämnades å båda sidor. Afåkt, gjordos detta med påpekande, att svar. erkänt riktigheten af Ahlqvists vittnesmål. Någon reda i hans affärsböcker har ej kunnat åstadkommas, men allt har visat hur rutten hans affärsställning varit. Detta bestreds af svar. som ansåg sin affärsställning god. äAklagarens yrkande utmynnade, på grund af hvad som i målet förekommit, i yrkande om ansvar för rån och mordförsök samt för stölden hos Arweson, för olaga bränvinsförsäljning och för olaga dynamithandel.
Målsägaren yrkade 100 kr. i ersättning för sveda och värk och för förstörda inventarier hos Berggren med belopp som rätten finner skäligt samt att de penningar, som hos Södergren anträftats, måtte till Berggren återlämnas.
Sedan åklagarens och målsägandes slut på ståenden föredragits, &återtog svaranden sitt yrkande om målets afgörande samt begärde uppskof för att få rådföra sig med sakförare.
Uppskof beviljades äfven till 25 Oktober.

För knifskärning ransakades härför häktade arbetaren Karl Alfred Gunnar Nilsson, född 20 Februari 1876 i Othem.
Brottet hade så tillgått, att några ungdomar lördagen 3 Sept. kl. 8 på aftonen roat sig i vägskälet utanför Barlingbo station. Bland dessa befunno sig drängen Hjalmar Pettersson från Enbjenne i Barlingbo och arbetaren .Gunnar Nilsson från Visby. Båda hade varit öfverlastade och kommo anart i gräl med hvarandra. Grälet urartade till slagsmål, hvilket emellertid afstyrdes af kamraterna.
Om en stund begåfvo P. och N. sig i väg nedåt Mattsarfve gård, där de åter började våldföra sig på hvarandra. Personer, som kommo efter, hade iakttagit att båda kämparne tumlade ned i landsvägsdiket och att Pettersson tilldelat Nilsson en mängd slag och sparkar. I ersättning fördessa kunde Pettersson vid uppstigandet visa ett stort gapande sår efter ett knifhugg. Den sårade hade begifvit sig in till Mattsarfve gård, där han fick sitt sår förbundet.
En person hade hört Nilsson säga, att det var han, som tilldelade Pettersson knifhugget.
Nilsson erkände, att han tilldelat Pettersson ett knifhugg, men anmärkte, att detta skett till själfförsvar, enär Pettersson sökt att strypa honom under det de lågo i diket samt dessutom på annat sätt våldfört sig på honom.
Läkarebetyg meddelade att P. för såret legat till sängs i 10 dagar samt att hugget, om det träffat endast en centimeter djupare, ovilkorligen skulle ha afskurit pulsådern,
Tvänne vittnen styrkte riktigheten af svarandeng bekännelse, och målsägaren Pettersson vidgick att han gifvit svaranden en spark, eller ett slag — hvilketdera mindes han ejenär han såväl som svaranden varit berusad — i hufvadet.
Petterson yrkade att utfå 100 kr. i ersättning för sveda och värk samt 5 kr. för utlagdt läkarearvode.
Efter öfverläggning dömde rätten svaranden att för den erkända förseelsen hållas till straffarbete i 2 månader samt att böta 10 kr. för fylleri, hvilka böter, i händelse svar. saknade tillgångar att gälda dem med, skulle förvandlas till 2 dagars fängelse.
Målsägaren dömdes att för misshandeln böta 50 kr. och för fylleriförseelsen 5 kr. Dessutom ålades svar., som förklarade sig nöjd med domen, att till målsägaren utgifva 50 kr. för sveda och värk och 5 kr. för läkarehjälp.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Oktober 1898
N:r 153

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För stöld i förening med inbrott ransakades i dag å länsfängelset förre straffången J. P. Gardell, hvilken natten till 7 dennes hos smeden Bergström i Öja genom inbrott i hans smedja tillgripit ett gevär, en jaktväska at sälskinn, en slaktknif, en hammare m. fl. persedlar.
Gardell, som är född 4 Aug. 1839 och förut flera gånger varit straffad för stöld och äfven för andra brott, påstod vid häktandet, att han, som befans innehafva här uppräknade varor, köpt dem af en person vid namn Toftén. Sedermera fann han för godt att bekänna, att han ensam begått stölden.
Stölden hade tillgått så, att G. gått in genom en bakdörr på smedjan, öppnat dörren, som var stängd med en klinka, ooh tagit sakerna.
Inför rätten tillfrågad, om han vidhöll sin bekännelse, förnekade han åter stölden samt vidhöll sin första uppgift, att han köpt sakerna. Men nu ändrade han sin uppgift om den af hvilken han köpt varorna därhän, att det ej varit Tottén utan en för honom okänd person.
För att förebringa bevisning uppsköts målet till 15 Oktober.

Knifskärning i Hemse. Med de båda ynglingarna Karl Georg Lundgren och J. A. Trotzig har i dag hållits förhör å länsfängelset för den upprörande misshandeln af ynglingen Olsson vid Sindarfve gård i Hemse 17 dennes.
Föröfvaren af våldet, J. A. Trotzig, är född år 1880 den 6 Maj i Karlskrona. Hans mor, som var ogift, bodde på stadens fattighus och lämnade honom vid ett halft års ålder åt andra, och sedan dess har han vistats hos andra.
Han erkände, att han tilldelat Olsson knifhuggen, och förklarade orsaken vara att Lundberg bedt honom göra det. Lundberg hade förat af Olsson fått en örfil. Detta visste Trotzig och det var för att hämnas på O. som T. utförde brottet. Iundgren hade dock ej bedt T. att använda knif. Han hade emellertid en käpp i handen, och med denna misshandlade han Olsson tills käppen gick sönder. Därpå tog han till den lånade knifven och fortsatte misshandeln. Enligt läkares uppgift kunde alla tre såren ha blifvit dödande, och det var endast genom en synnerligen lycklig tillfällighet som utgången blef sådan den blaf.
På fråga uppgaf svaranden, att knifven på begäran gifvits honom af ägaren, som tagit upp den ur fickan.
För sveda och värk fordrade målsägaren 125 kr. Detta medgafs af svar., som befunnits äga omkring 90 kr. kontanta penningar.
Georg Lundberg, som anstiftat våldet, är född 2 Dec, 1879 i Etelhem och har ständigt vistats i föräldrahemmet.
Han förklarade sig ej kunna minnas, att han uppmanat Trotzig att begå misshandeln mot Olsson. Men han höll det ej för otroligt att han sm det, ehuru han till följd af att han vid tillfället var bernsad, förlorat minnet däraf. Om orsaken till hans uppmaning till våldet kunde han ej lämna någon uppgift. Han hade alltid varit god vän med den misshandlade, som varit hans skolkamrat.
För sakens närmare utredning och belysning hördes två vittnen, hvilka i hufvudsak berättade det samma som de båda häktade.
Ansvar yrkades å båda af åkl., som framhöll att ej en enda förmildrande men väl försvårande omständighet förekommit samt yr kade att Trotzig och Lundberg borde dömas lika.
Trotzig dömdes för våldet till 6 månaders straffarbete och Lundberg för anstiftande af misshandel till 3 månaders fängelse. L. försattes på fri fot.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 September 1898
N:r 150

Dödsfall Gabriel Mårten Westberg

Tillkännagifves att Herren Gud behagat hädankalla min ömt älskade make f. d. Fanjunkaren Gabriel Mårten Westberg, som stilla och fridfullt afsomnade vid Siffride i Öja den 18 September 1898 efter en lefnad af 85 år och 1 månad,; djupt sörjd och saknad af mig, 4 söner, barnbarn öfriga släktinger och många vänner.
Kajsa Stina Westberg.
Es. 57: 2; Joh Ev. 5: 24, 25; Sv. Ps. 491.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 September 1898
N:r 146

För stöld

har på begäran af kronolänsman Eneman af kommissarie Lindström häktats och till länsfängelset införpassats arb. Johan Petter Gardell. Häktningen skedde i Öja. Gardell är en gammal fängelsekund såväl här som på fastlandet. Han är född 1839 i Ganthem och f. n. skrifven i Näs.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1898
N:r 141

Från landsbygden.

Näs 10 Sept.
Hoburgskretsen höll sitt sedvanliga höstmöte i Sundre skolhus fredagen 9 Sept. Mötet börjades med afsjungandet af ps. 204: 2, 3, hvarefter kyrkoherde Kullin höll ett varmhjärtadt inledningstal. I detta ville ban särskildt lägga lärarne på hjärtat följande ord: »Lär och gör, led och bär». Dessa ord finnas på latin skrifna öfver dörren till ett gammalt skolhus i Tyskland.
Sedan ordföranden, skollärare Dahlqvist i Fide, hälsat mötesdeltagarne välkomna, höll skollärare Ohlsson från Grötlingbo lektion med folkskolans barn i historia.
Efter lektionens slut hölls samtal om densamma, och uttalades därvid den åsikten, att lektionen hade flera förtjänster och framför allt den, att den alltigenom präglades af en sann fosterländsk anda.
Därpå behandlades Sveriges allmänna folkskollärareförenings ärenden. Ansvarsfrihet beviljades för 1897 års räkenskaper och förvaltning. Till centralstyrelseledamöter valdes J. Gust. Söderberg, Lidköping, Fridtjuv Berg, Stockholm, Alfr. Dalin, Huskvarna, och Stina Qvint, Stockholm. De tre förstnämda om och den sistnämda nyvaldes. Till revisor omvaldes Nils Lundahl, Lund. I arvode åt sekreteraren beviljades 300 kr. I arvode åt kassaförvaltaren beviljades 100 kr.
Efter behandlingen af dessa ärenden utspann sig en synnerligen liflig diskussion om barnens uppfostran till kyrklighet. Frågan inleddes af ordföranden. I öfverläggningen deltogo kyrkoherde Kullin och pastor Jacobsson i Öja samt de flesta af de närvarande skollärarne. Härvid kom äfven söndagsskolan på tal. – Om denna tycktes i början meningarna vara delade, men till slut befans det dock, att alla i grund och botten hade samma tanke om densamma. Denna tanke var, att söndagsskolan i denna söndringens och splittringens tid kan vara nödvändig, åtminstone på som liga orter, förutsatt att den bedrifves utan allt tvång, d. v. s. att barnen icke tvingas att gå där och ej belastas med läxor (den bör anordas i form af barngudstjänst) och att allt lockande med gåfvor bannlyses. För öfrigt framhölls bland annat, att barnens uppfostran till kyrklighet tillhör icke blott skolan utan äfven och i synnerhet hemmen.
Öfverläggningen utmynnade i ungefär följande uttalande: Läraren får på kärlekens, ofvertygelsens och upplysningens väg söka förmå barnen att besöka den allmänna gudstjänsten och hos dem inplanta kyrkligt sinne.
Härmed voro dagens egentliga förhandlingar slutade, och nu inbjöd lärarinnan på platsen, fröken Berglnad mötesdeltagarne till middag i hennes bostad.
På e. m. roade man sig med varpa och boll, tills värdinnan bjöd på kafte, Efteråt sjöpgos ett par kvartettsånger, hvarpå ordföranden äskade ljud, tackade mötesdeltagarne för samkvämet och värdinnan för den visade gästfriheten samt höll bön. Mötetafslutades därpå med afsjungandet af ps. 500:7.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 12 September 1898
N:r 140

Dödsfall Maria Katarina

Tillkännagifves att min ömt älskade maka Maria Katarina, född den 19 Augusti 1825, efter lång varigt lidande stilla afled vid Botarfre i Öja tisdagen den 23 Augusti 1898 kl. 7 e. m., djupt sörjd och saknad af mig, barn, barnbarn, syskon och öfriga släktingar samt många vänner.
Johan Larsson.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Augusti 1898
N:r 130

Auktion å sjöskadad spanmål.

Genom offentlig auktion som för vederbörandes räkning förrättas vid Enviken i Hamra torsdagen den 25 Augusti d. å. kl. 12 m. försäljas till den högstbjudande dels e:a 20,000 kg. landförd sjöskadad spanmål af råg och hafre samt dels bärgningsrätten till det spanmålsparti, som från norske ängaren »Minerva» kastats i sjön vid Espebådan utanför Hamra och som bestått af råg och hafre.
Betalningen skall erläggas kontant. Närmare underrättelser meddelas af undertecknad.
Öja den 20 Augusti 1898.
J. A. Lindström.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Augusti 1898
N:r 128

Under tjänstledighet

för kyrkoherde Sik från och med 8 Sept. t. o. m. ett par tre dagar efter kyrkomötets slut har v. pastor Husander förordnats att förestå pastoralvården i Lärbro pastorat.
— Kyrkoherden Gadd i Öja har förordnats att jämte innehafvande befattning under tjänstledighet 19—31 dennes för kyrkoherden Kullin jämväl uppehålla pastoralvården i Vamlingbo pastorat.
— Tjänstledighet har beviljats vice pastor G. F. Lundgren för tiden 22—31 dennes.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Augusti 1898
N:r 123

Fattigvården inom länet.

Under 1896, det senaste år, för hvilket uppgifter föreligga, utgjorde antalet fattigvårdssamhällen inom länet 93, däraf 92 å landsbygden. Af dessa senare voro 2 fördelade i distrikt och 1 rote. Inom länet funnos följande fattigvårdsanstalter: 75 fattighus med utrymme för 878 personer, däraf 1 i Visby för 120 personer, Vidare funnos 38 mindre fattigstugor för 206 personer, däraf 7 i Visby för 83 personer.
Hela antalet personer, som under 1896 åtnjöto kommunalt understöd inom länet, utgjorde 1,522, däraf å landsbygden 1,135 och i Visby 387. Hela antalet understödstagare inom länets landsbygd har sålunda sedan näst föregående år ökats med 23 personer eller 2,1 procent. Med hänsyn till proportionen mellan avtalet understödstagare och folkmängden visar sig, att fattigvårdsprocenten för länets landsbygd gjorde 2,57 och sålunda understeg medeltalet för landsbygden i hela riket, hvilket var 4,27. Högst i fråga om fattigvårdsprocenten kommer fortfarande Värmlands län med 5,48 samt lägst och bäst Gotlands län med ofvannämda tal, och är därnäst att märka, att antalet understödstagare i 11 af länets fattigvårdssamhällen, nämligen Akebäck, Lokrume, Tingstäde, Hörsne, Viklau, Ardre, Anga, Vall, Hogrän, Öja och Gerum, utgjorde endast 1 procent eller ännu mindre af folkmängden.
Antalet direkta understödstagare, såväl barn som äldre, uppgick till 392 män och 776 kvinnor, däraf å landsbygden 280 män och 596 kvinnor samt i Visby 112 män och 180 kvinnor. De indirekta understödstagarne, d. v. s. barn, tillhörande understödstagare, utgjorde inalles 354, däraf 259 å landsbygden och 95 i Visby. — De direkt understödda barnen fördelade sig på följande sätt: föräldralösa äkta 16, moderlösa oäkta 34 och andra barn 111. Hela antalet barn, som under 1896 åtnjöto kommunalt understöd, vare sig direkt eller indirekt, uppgick alltså till 515.
De äldre understödstagarne fördelade sig på följande sätt:
ogifta: 344, af hvilka 59 kvinnor med 88 tillhörande barn;
gifta: 267, däraf 96 med 148 dom tillbörande barn;
änklingar, änkor, frånskilda; 399, därat 57 med 118 tillhörande barn.
I afseende på kön fördelade. sig de äldre understödstagarne i 392 mankön och 776 kvinkön. Härvid gör sig dock en väsentlig skilnad gällande mellan barn och äldre personer, i det att de förra räknade 76 mankön mot 85 kvinkön, hvaremot af de senare 316 voro män och icke mindre än 691 kvinnor. Denna kvinnokönets öfvertalighet tydliggöres däraf, att i hela riket svarade mot 100 understödstagare af mankön 176 af kvinkön eller 182 å landsbygden och 165 i städerna.
Ser man till proportionen mellan direkta och indirekta understödstagare, barn och äldre personer, ogifta och gifta o, s. v., så finner man, att å länete landsbygd utgjorde de direkt understödda barnen 9,9 proc., af äldre personer voro 23,0 proc. ogifta med 6,8 procent tillhörande barn, 17,8 procent gifta med 9,0 procent tillhörande barn sant 26,& procent änklingar, änkor och frånskilda med 7 procent barn. Således inalles 77,9 procent direkta och 22,8 procent indirekta understödstagare.
Utgifterna för kommunernas fattigvård inom länet under 1896 utgjorde 72,775 kr., däraf å landsbygden 45,468 kr. (3,038 kr. för hus och inventarier, 39,651 kr. för understödstagares vård och underhåll samt 2,779 kr. för öfriga utgifler) samt för Visby 27,307 kr. (1,573 kr. för inventarier, 17,828 kr. för vård och underhåll samt 7,908 kr. för öfriga utgifter). — Totalkostnaden för hvarje understödstagare utgjorde & länets landsbygd 40 kr. 6 öre, däraf underhållskostnad 34 kr. 93 öre, och utgjorde högsta värdet af en understödstagares fulla försörjning 212 kr, samt lägsta samma värde 48 kr. eller i medeltal 102 kr.
Fördelade på länets härad och stad, ställer sig antalet understödstagare och fattigvårdskostnader sålunda:

  • – – – – – – – -Understödstagare. Fattigvårdskostn. Kr.
    Gotlands Norra härad 484 22,192
    Gotlands Södra härad 651 23,184
    Viby: stad 387 27.207

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Augusti 1898
N:r 118

Från landsbygden.

(Bret till Gotlands Allenanda.) Öja, 25 Juli.
Söndagsskolfest hölls härstädes i går för de barn, som en tid bortåt undervisats af folk- och småskolans lärare jämte 2 andra för söndagsskolan intresserade personer. Sedan barnen till ett antal af 40 samlats i kyrkan vid 4-tiden, hölls s. k. barngudstjänst med afkortad altartjänst och predikan, som äfven åhördes af en del äldre personer, af församlingens kyrkoherde. Till text hade predikanten valt 1 Petr. br. 1: 17—25 och till ämne: hvad för oss är viktigast att veta, göra och betänka. I enkla ord framstäldes härvid för barnen, huru af allt viktigt det viktigaste vore att veta att Kristus har återlöst oss, vidare att göra själen, som i dopet tvagits ren, fortfarande ren genom lydnad för sanningen, som är Gud själf och hans ord, samt att betänka lifvets korthet och förgänglighet men evangelii oförgänglighet, som allena förblifver, när allt jordiskt förgås. Under lärarnes ledning sjöngo barnen flera sånger och gudstjänsten afslutades med ps. 500: 7. Det hela var af en högtidlig och gripande verkan. Därefter förflyttade sig barnsakaran ut till en särdeles vacker, prästgården tillhörig äng, där barnen fingo intaga kaffe och andra förfriskningar samt roa sig med fria lakar Det hela var en lust att se, huru glada barnen kände sig i den sköna naturen och tacksamma för all välvilja som visades dem. Innan uppbrottet skedde, samlades barnen inför sina lärare, hvarefter den hållna predikan utfrågades till sitt innehåll, hvarvid barnen afgåfvo rätt goda svar. Till slut gafs barnen ett tänkespråk ur Sal. Pred. 12: 1, och efter afsjungandet af Sv. ps. 493: 5 åtskildes barnen för att återigen om några veckor fortsätta i söndagsskolan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Juli 1898
N:r 113