För lösdrifveri har i dag till länsfängelset införpassats af stadsfiskalen Anders Johan Magnus Andersson (Plåt-Johan), född 10 Dec. 1858 i Veskinde. Den 12 Juli i fjor dömdes Andersson för lösdrifveri till 6 månaders tvångsarbete.
Södra häradsrätten.
(Skogs 8—9 Juni.) Svära skulle vid detta rättegångstillfälle skomakaren Karl Jakobsson på att han ej vid förut refereradt tillfälle slagit f. handlanden Johan Bokström med en käpp. Svaranden, som ej kom tillstädes, brast såIunda åt eden. Utslag vid tingets slut.
Med ed friade sig husbonden Olof Mårten Bodio, Hemmor i När, från beskyllningen att 18 Sept. 1890 ha öfvat våld mot sin hustra Anna Bodin. Utslag vid tingets slut.
För att utfå ersättning för ståndskog med kr. 116: 34 hade Alfred Löfqvist instämt Jakob Sandström, Ansarfve i Fröjel. Svaranden erkände. Utslag vid tingets slut.
Johan E. Johansson hade instämt godsägaren W. Wöhler med yrkande om utfående af kr. 22: 50 sågom resterande aflöning för 90 dagars arbete i Klintebys bränneri, Käranden påstod att han i bref från Klintebys blifvit lofvad 1 kr. 25 öre för dag, men ej erhållit mera än 1 kr. Hr Wöhler medgaf, att käranden från och med 29 Nov. 1890 icke fått mera än 1 kr. om dagen, men detta baroende derpå, att daglönen då, jämlikt tillkännagifvande, från denna dag nedsattes med 25 öre för alla bränneriarbetare, Käranden påstod sig icke ha hört något tillkännagifvande om en dylik nedsättning, utan hade trott att de minskade 25 örena af br W. innehållits såsom en sparpenning åt arbetarne.
För att styrka, att käranden mottagit underrättelse om lönenedsättningen erhöll svaranden uppskof till första sammanträdet af höstetinget.
För ärekränkning hade kyrkoherde S. G. Hulteman i Klinte instämt godsägaren W. Wöhler. Stämningen innehöll, att svaranden någon dag i Juli månad 1889 på kärandens expeditionsrum i Klinte yttrat, att kyrkoherden tvättade sitt smutsiga linne på predikstolen i Klinte kyrka, hvilket missfirmande yttrande afsett den dementi kyrkoherden från predikstolen gjort angående ryktet att han hade ett oäkta barn på fastlandet. Närvarande vid tillfället hade varit ingeniör Schyl och brännmästaren Axén. Käranden tillade, att då han gjort dessa personer uppmärksamma på hvad hr Wöhler sagt, hade denne återtagit yttrandet på predikstolen.
Svaranden erkände, hvad i stämningen lades honom till last. Med användandet af det omnämda och allmänt kända ordstäfvet, som plägade begsgnas om en person, som ville rentvå sig från ett ofördelaktigt rykte, hade svaranden just syftat på den af kyrkoherde Hulteman omnämda dementien, hvilken också varit föremål för domkapitlets behandling.
På grund häraf Yrkado hr Wöhler käromålets ogillande och ersättning med 20 kr. för sin inställelse jämte öfriga kostnader. Kyrkoherde Hulteman yrkade ansvar å hr Wöbhler enligt 16 kap. 11 8 strafflagen för missfirmelse (högst 200 kr. böter) och tillika ansvar för den ivsinuation, som dermed gafs att det lögnaktiga ryktet om det oäkta barnet skulle innehålla sanning, enligt lagrum, som häradsrätten ville bestämma, Tillika framstälde käranden till hr Wöhler, om han ville medgifva att han sagt orden på predikstolen, hvarvid svaranden genmälte, att, enligt hvad han ville minnas, han visrerligen yttrat dessa ord, men sjeltmant utan någons tillskyndelse ändrat sig och återtagit dem. Tillika bestred har, att han velat låta påskina att ifrågavarande rykte vore sant, hvilket deremot käranden ansåg vara tydligt genom svarandens användande af ordet smutsiga.
Målet öfverlemnades med ersättningsyrkande äfven från kärandesidan och utslag afkunnas vid tingets slut.
Klinte kalkbruksaktiebolag, bestående af hrr Wöhler, Smitterberg och Snöbohm, hade af allmänna åklagaren, efter anmälan till domänstyrelsen af kyrkoherde Hulteman, instämts för att stånda till ansvar, emedan kalk, säkerligen tusentals lass, brutits å prestgårdens grund, hvarigenom rågången mellan prestgårdens och socknens ägor rubbats.
Hr Wöhler anhöll att bli skild från målet på grund deraf att hr Snöbohm vore bolagets verkställande direktör, hvarjämte han anhöll få veta, hvilken tid åtalet afsåge, hvarpå åklag, genmälte att enligt de upplysningar han inhämtat det skulle röra sig om genast vintern 1887—88. Då åtalet möjligen kunde anses för sent väckt anhöll åklagaren om uppskof för vidare meddelanden med angifvaren, men bestred tills vidare hr Wöhlers skiljande från målet, Uppskof till första rättegångsdagen af första höstsammanträdet.
För horsbrott hade hustru Lovisa Larsson, Davide i Rone, instämt sin man Oskar Larsson. Under det förhållande att svaranden för samma brott instämt käranden till Visby rådhusrätt, uppsköts målet till höstetingets andra sammanträde.
För oloflig rapphönsjagt var instämd Teodor Martell från Öja. Han nekade.
Anna Larsson, Unghanse i Öja, hade i December 1890 sett svaranden stå inne på en åker, tillhörig Unghanse, och skjuta på en flock rapphöns, hvarefter han tagit upp två ekjutna. — Svaranden bestred vittnesmålet. Uppskof till höstetingets första sammanträde för ytterligare bevisning.
Om barnuppfostringsbidrag hade Katerina Eklöf instämt drängen Karl Cedergren, Som vittnen hördes Maria Vallin, Lina Johansson och Olivia Pettersson, hvilka icke hade att berätta någet om parternas förhållande under sådan tid att Cedergren kunde vara far till ifrågavarande barn. Målet öfverlemnades med yrkande från kärandesidan, att svaranden måtte åläggas edgång. Utslag vid tingets slut.
Djurplågerimålet mot landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone, förevar ånyo vid detta sammanträde. Svaranden åberopade en mängd vittnen på att de ifrågavarande hästarne icke varit selbrutna eller annars illa medfarna.
Karl Rosendahl vitsordaade en förut ingitven attest, att ingen af avarandens hästar varit behäftad med sår utan samtliga så när gom på två vid tämligen godt draghull. Detta var 14 Mars. Huru förhållandet varit förut, visste ej vittnet. En mindre häst hade haft skafsår på ryggkammen förra årets vår. Hästen användes till körslor, men hade en säck för att skydda såret. Attesten edfästes äfven af Niklas Vablby, med samma tillägg som föregående vittne gjort.
Alfred Karlsson hade i början på Mars månad sett en pojke komma körande med en af Dusez hästar från Hemse. Såg inte att hästen hade något skafsår, men kunde inte ta på sin ed att han inte varit sårig eller blodig om fötterna. I våras hade han sett noggrannare på Duses hästar, men ej sett något fel på dem.
Kristian Dahlström hade iakttagit samma stora, nyklipta häst i början af Mars, men kunde ej, i likhet med förra vittnet, svära på att hästen ej var bruten,
Oskar Norrbom hade kort efter dea dag härom är fråga köpt den nämda hästen, som då oj alls var bruten och ej heller syntes märken härefter.
Anders Svensson edfäste att hästarne under detta år till 15 Mars ej varit brutna, utan vid godt draghull samt att Duse alltid visat sig öm mot djuren.
Karl Andersson-Styrman vittnade lika med föregående. Den 15 Mars syntes märken efter brott på stora hästen, men vittnet kunde ej säga från hvilken tid, men trodde ej att det varit i slutet af Februari. Hästen var kivkig att sko.
Niklas Olsson hade varit med och besigtigat hästen i fråga i Hemse på samma gång som fjerdingsman Vahlberg, Håret var då af på manken, men ej hål, såg ej efter om han var bruten eller om han hade blod på hofvarne, Vittnet ville ej se på hästen derför att den var mager, dock ej utmärglad.
Petter Simander hade besigtigat hästen då den kliptes i Februari; han var då mager, men kunde användas till arbete. Tog på sin ed, att hästen vid det tillfället ej var bruten, blott en mörk fläck i ena lokstaden med skinn öfver, Förra sommaren hade han sett att flere af svarandens hästar hade haft sår; en hade användts i arbete. Karl Adolf Karlström aflade samma vittnesmål.
Åklagaren, som utsträckte ansvarsyrkandet till hela förlidet år, öfverlemnade målet. Svaranden bestred åtalet. Ingen jordbrukare kunde undgå att få sin häst bruten, han måste då hem med den, Här ej ådagalagts att hästarne användts till körslor då de varit brutna; tvärtom framgick at ett par vittnesmål att de vid sådant förhållande genast försatts ur tjenstgöring, Hvad anginge den nyklippta hästen, hade vittnen vid detta tillfälle sagt, att han haft märken efter brott, hvilka möjligen under färden till Hemse skafts upp; men drängen måste ovilkorligen hem med hästen. Det hade ej bevisats, att samma häst sedan användts till körslor. Öfverlemnade målet, under anförande, att ingen uppenbar grymhet blifvit af Duse mot djuren bevisad. Yrkade att angifvaren Vahlberg måtte betala Duse hans kostnader, hvilket bestreds af Vablberg. Utslag vid tingets slut.
Följande utslag afkanuades:
— I målet mellan godsägaren Wöhler och statkarlen Anders Petter Jonsson, angående olofligt afvikande ur tjensten, dömdes svaranden att ersätta käranden för skada genom afvikelse med 34 kronor.
— Femton kronor i böter jämte rättegångskostnader 29 kr. fick auktionisten Petter Hneqvist, Bossarfve i Fröjel, betala för det han kallat Petter Sandström, Rofvide för »lus», »lushund» och »skojare». Käranden fick sjelf betala sina vittnen.
— Frikänd blef husbonden Johan Johansgon, Långgutes i Mästerby från beskyllning för ärekränkning, enär det ej mot hans nekande styrkts att han beskylt Emma Sabina Bandelin, Koparfve i Hejde, för tillgrepp af en penningsumma.
— Tjugufem kr. fick f. handl. Johan Bokström plikta för det han ej ställt sig rättens beslut i målet rörande »Kludvbekriget» till efterrättelse och för edgång besökt själasörjaren.
Ny edgångsdag utsattes, och ålades B. då vid 50 kr. vite follgöra rättens åläggande i afseende på själasörjaren.
— För sin promenad på jernvägsspiret vid Tjeogdarfve 26 sistlidne Mars dömdes Olof Hoffman, Tjengdarfve, att böta 150 kronor.
Norra häradsrätten.
F. hemmansägaren Thomas Blomberg, som brustit i ådömd edgång, dömdes i måndags af norra häradsrätten att böta 40 kr. för att han år 1890 deltagit i utläggning af nät öfver Gothemsåns hela bredd. Kärandeparternas yrkande om ersättning afslogs, enär grund för bedömande af skadan saknades. Yrkande om ansvar för samma förseelse under år 1889 ogillades.
För underlåtenhet att deltaga i snöskottningsarbete dömdes N. Pettersson Uggårds i Källunge att böta fem kronor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Juni 1891
N:r 88