Etikett: Öja

Öja socken ligger på norra delen av ön.
Gårdsnamn: Barkarve, Bjärgvide, Bobbenarve, Bocksarve, Botarve, Botvide, Bringes, Burge, Domerarve, Gisle, Lasses, Matsarve, Mjölhatte, Mårtens, Ockes, Ollajvs, Olovs, Petes, Prästgården, Ranarve, Roes, Ronnarve, Rudvier, Sandkvie, Sibbenarve, Sigfride, Simunde Lilla, Simunde Stora, Skoge, Stockvike, Strands, Unghanse.

Publicerat

Genom offentlig auktion,

som måndagen 1 nästkommade Augusti kl. 10 f. m. förrättas i Vamlingbo prestgård, låta sterbhusdelägarne efter aflidna fröken Natbalia Pantzerhielm försälja större delen af hennes efterlemnade lösörebo, såsom silfver- och nysilfverarbeten, möbler: deribland 1 stoppad soffa, 4 stoppade stolar, 4 spjälstolar, 1 divanbord, vägg- och toilettespeglar, 1 guogstol, I nattduksbord, 1 schiffonier; bokbyllor och lampor, 1 illuminationskamin, golfmattor, fönstergardiner, 4 större ljusstakar, 1 parti böcker; tageltylda madrasser och kuddar, filtar och stopptäcken; linne: deribland flere dussin borddukar och servetter, lakan och handdukar; kappsäckar, koffertar, kistor, flere st. hängmattor med tillbehör, 1 större parti nya spånmattor, tomsäckar, 1 divanbordmatta m. m. som icke så voga kan specificeras. At mig godkände köpare lemnas betalningsanstånd till 1 instundande Oktober.
Domerafve i Öja 22 Juli 1892.
Efter anmodan
J. A. LINDSTRÖM.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Juli 1892
N:r 112

Publicerat

Till ledamöter i pröfningskomiten,

som sammanträder i Visby 19 September har länsstyrelsen utsett: vagnmakare K. Lindell, fabrikör P. A. Hellgren och konsul Björkander i Visby, kyrkoh. Eneqvist i Roma, nämdeman J. Arvidsson, Glammungs i Akebäck, skollärarne G. A. V. Ljungberg, Fole och L. Mörrby i Boge, hemmansägare M. P. Broström, Broa å Fårö, kyrkoherde G. H. Tilén i Gothem; hemmansäg. O. Larsson, Norrbys i Hörsne och J. V. Smedberg, Möllbos i Halla, orgelbyggaren A. Cedergren, Bringes i Vänge, handl. H. Rondahl, Katthammarsvik, bankdirektör V. Åkerman i Stånga, hemmansägare O. Pettersson, Hallute i När, handl. J. T. Jacobsson i Öja, hemmansäg. L. Hansson, Snefvede i Hafdhem och O. Pettersson, Lerdarfve i Ejsta, handl. G. Cramér, Ronehamn och R. Snöbohm, Klinte, hemmansäg. J. Johansson, Gardarfve i Fardhem och O. Gahnberg, Kroks i Tofta samt skoll. J. R. Lindahl i Atlingbo.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Juli 1892
N:r 109

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Sjökapten O. H. Kihlberg, förande skonerten Amfitrite hade till i dag instämtsa för det han vid insegling till Visby för lotsen uppgifvit fartygets djupgående till 11 fot i st. f. verkliga 12 1/4, hvilken uppgift orsakat fartygets grundstötning. Svaranden erkände och dömdes att böta 20 kronor.

För tillgrepp af en rock från enkan Kristina Hallgren dömdes skräddaren J. N. Hallgren att böta 30 kronor.

Södra häradsrätten. (Slutsammanträdet.)
För olaga vinförsäljning dömdes handlanden O. Jacobsson i Garda att böta 10 kronor.

Till edgång dömdes arbetaren Gustaf Östman, Tjengdarfve i Träkumla i målet angående misshandel mot A. Byström dersammastädes.

Ogilladt blef pigan Maria Petterssons i Sanda talan mot drängen Johan Lyberg i Vestergarn angående barnuppfostringshjelp, likaså Kristina Nordströms i Etelhem yrkande om barnaföda af L. P. Nygren dersammastädes.

I målet mellan arbetaren Karl Hejdenberg å Klintehamn, kärande, och handl. K. L. Krokstedt, svarande, ang. beskyllning för tillgrepp ådömdes Krokstedt edgång.

Till 800 kronors böter för öfverträdelse af skogsförbud å egendomen Hesselby i Linde dömdes landtbrukaren A. A. Johansson.

L. Jakobsson, Mårtens i Garda, instämd för misshandel mot sin fader, kunde ej, till följd af bristande bevisning, fällas till ansvar.

Att fria sig med ed från åtalet för åverkan dömdes Jakob Rondahl, Rangsarfve i Alskog.

Målet mot fru Ferdinanda Dehling, barnmorska i Öja, angående försummelse i tjensten, hvarigenom otillräcklig hjelp skulle hafva lemnats en hustru Sandsjö, som aflidit, remitterades af rätten till medicinalstyrelsen för utlåtandes afgifvande.

Norra häradsrätten.
För olaga maltdrycksutskänkning dömdes hemmansägaren Jakob Olsson att böta 60 kronor.

Edgång ådömdes drängen K. J. Lundqvist i ett barnupptostringsmål, instämdt af pigan Anna Rosvall.

I ärekränkningsmålet mellan lotsåldermannen L. Olsson i Östergarn och fiskaren Johan Herlitz derstädes, förut flere gånger refereradt, dömdes svaranden att böta 10 kronor.

Skollärare L. P. Höggren i Ganthem dömdes för misshandel å gossen Gunnar Andersson, hvaraf lindrigare sjukdom följt, att böta 30 kr. samt utgifva ersättning för läkarevård med 40 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Juli 1892
N:r 108

Publicerat

Hemmansöfverflyttning.

K. m:t har bifallit, att följande hemmansdelar må öfverflyttas:
från Vamlingbo till Hamra socken 9/128 mtl af hemmanet Bonsarfve tillhörigt O. N. Olsson, 7/82 mtl af Rofinds tillhöriga O. N. Olsson, L. Pettersson, L. Claeson och L. Skogelin, lägenhet afsöndrad från 1/4 mtl Rofinds och tillhörig L. Siggelin, 8/160 mtl af hemmanet Mickels, tillhörigt H. Jakobsson, 3/50 mtl af Mickels, tillhörig J. Jakobsson, lägenhet afsöndrad från Qvarna hemman och tillhörig P. Jakobssop, lägenhet afsöndrad från 8/8 mantal Bottarfve, tillhörigt J. Jakobsson, lägenhet afsöndrad från 1/12 mtl Lingsarfve och tillhörig N; Nilsson, 1/32 mtl af Austre, tillhörigt L. P. Hallbom, 3/64 mtl af Sippmanna hemman tillhörigt L. Hanson med såväl alla inägor belägna i Hamra som äfven den inom Vamlingbo sockens område belägna skogsmarken, 1/48 mtl af Vestergårda tillhörigt H. L. Hansson;
från Fide till Hamra socken: lägenhet afsöndrad från Bredqvie. tillhörig L. Siggelin;
från Sundre till Vamlingbo socken: 1/96 mtl af Ottes hemman tillhörigt N. L. Olsson, 1/96 mtl af samma hemma: , tillhörigt samme man, 1/12 mtl af Vestergårda hemman och tillhörig A. Virsén, lägenhet afsöndrad från Vestergårda hemman och tillhörig K. Ekholm;
från Hamra till Öja socken: 3/128 mtl af Herrans Hemman, tillhörigt O. Larsson med inberäknande af inom Hamra socken liggande 1,312 hektar jord.
Öfverflyttningarna gälla från och med ingången af 1893.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Juli 1892
N:r 100

Publicerat

Från landsbygden.

Grötlingbo, 20 Juni.
Hoburgskretsens sommarmöte hölls i Grötlingbo skolhus lördagen 18 dennes och var talrikt besökt af såväl kretsmedlemmar som utanför kretsen stående, för skolans sak varmt iotresserade, bland hvilka märktes folkskoleinspektören R. Uddin. Mötet öppnades i kyrkan af kyrkoh. Kullin, som, efter afsjungandet af Ps. 806:5, höll ett varmhjertadt föredrag öfver 1 Kor. 3: 9—15. Efter föredraget afsjöngs Pe. 229, v, 6—8.
Sedan mötesbesökarne samlats i skolan och der at ordf. helsats välkomna, hölls en lektion i Formläran af Skoll. P. Svallipgsson i Vamlingbo, samt en lektion med småskolans barn af lärarinnan Miria Ronstedt trån Näs, som behandlade ett poetiskt läseboksstycke, »Sparfven och hästen», Mad anledning af den först hållna lektionen diskuterades frågan: »Böra de latinska eller svenska termerna användas vid den språkliga undervisoingen i folkskolan?» Möcet uttalade sig enhälligt för användandet af de latinska, dock sedan barnen tattat deras betydelse på svenska. Inspektören uttalade som en önskningsmål, att man, vid språkundervisningen kunde, för att uppmuntra barnen, tage fram ett gotländskt ord, för att visa dessas mångfaldiga böjningsformer.
Kyrkoh. Jacobsson, som bekostade mötet, inbjöd alla mötesbesökare till gemensam middag, hvilken intogs under gladt samspråk och angenäm stämning. Eftermiddagens förhandlingar började med diskussion öfver frågan: »Hvilken betydelse för folkundervisniogens framgåLrg har godt förhållande, eamarbete och vänligt umgänge mellan skolrådets ordf. och lärarerersonalen?» Frågan inleddes af kyrkoh. Kullin som betonade förtroendet å ömse sidor. Ett godt förhållande är rådande, der skolr.ordf. och lärarepersona\’en gemensamt sträfva åt samma ädla mål.
Kyrkoh; Jacobsson ansåg att missförbållande snart kunde uppstå mellan tvänne starka karaktärer.
Inspektör Uddin betonade att ett godt förhållande kan finnas äfven om ej sympati råder. På skolans område måste dock antipatien vika för den goda sakens skull. Ordf. och lär bygga på samma byggnad ordf. den öfre, läraren den undre våningen.
Kyrkoh, Gadd ville ansluta sig till det kända ordet: »När hvar och en sin syssla sköter» etc. Betonade vänligt umgänge äfven utom skolan. Häri instämde hrr Gabnström, Dahlqvist m. fl.
Skoll. Hartman betviflade att ett godt förhållande kunde råda, der antipati förefans, Diskussionen fick utgöra svar.
Frågan om sjukhjelpsföreningens bildande förevar, men då tiden var långt framskriden beslöts att den som hade något emot de utarbetade stadgarne skulle skriftligen inlemna sina anmärkningar till föreningens ombud skoll, Gahnström i Hafdhem.
Till ordf. efter skoll. Hartman, som i dessa dagar afflyttar till Endre, valdes skoll; Laurin i Öja.
Den afgående ordt. tackade kretsen för förtroendet med några hjertliga ord och den pyvalde ordf. tackade den afgående för godt kamratskap. Mötet afslöts med bön och sång.
Sedan man åter samlats i prestgården och intagit kaffe samt. sjungit några. fosterländska sånger, hvilka ljödo vida omkring i den stilla sommarqvällen, skildes man åt, en hvar säkerligen nöjd med festfirandrt på 50:de årsdagen af Folkskolestadgans tillkomst.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 Juni 1892
N:r 95

Publicerat

Från landsbygden.

Norra Gotland, 14 Juni.
Upprepadt nidingsdåd. Det för någon tid sedan skedda nidingsdådet, hvarigenom några handl. Engström i Stenkyrka tillhöriga unga alléträd nästan afekuros, har ånyo för litet sedan »gått igen», Denna gången ha de unga träden afbrutits i kronan. Vore önskligt att föröfvare af slika lågheter erhölle allvarsamt straff för sina tilltag.

Mot å fjorårets sista kyrkostämma i Stenkyrka fattadt beslut angående värmlednings anskaffande i kyrkan hade några församlingsbor klagat hos k. m:ts bef., som dock faststält detsamma.

En ort, som vid åskväder liksom Skäggs alltid är mycket hårdt »ansatt», är Stenkyrkehuk. I närheten deraf slår också gemenligen åskan ner. Som fyrtorn af järn fins alldeles bredvid boningshuset, som dessutom har höga träd tätt vid, är det vid åskväder ej just så roligt hafva sin varelse derstädes.

Årsväxten är den grannaste i mannaminne. Rågen dock ojämn, der den tog skada af förra höstens torka. Till och med har på ett par ställen händt, att den delvis, fast i mindre skala, nedplöjts och lemnat rum för potatie, men öfver hufvud taget är den annars utmärkt, Alla andra sädesslag äro ock vackra. Foder lofvar det bli godt om i år. Väderleken öfvermåttan gynsam.

Sjuklighet råder litet hvarstädes — influensan tycks ännu spöka härstädes.

Reducering. Som bekant begärde lotsstyrelsen expropriationsnämd vid bedömande at priset å fyrtomten vid Hallshuk, som af jordägarne blygsamt nog uppskattades till ett värde af 500 kr. På hela tomten, som ej är annat än afrösningsjord, kan med svårligbet, tro vi, 10 spann matjord fås.
Nämdea har fixerat priset till 80 kr. — en i vårt tycke ändå öfverdådigt styf betalning.
I allmänhet har man fått för sig, att »kronan» skall betala hvad som helst. Att det är misstag ibland, synes af ofvanstående.

Öja, 14 Juni.
Ett hemskt har fynd påträffats i en gödselhög vid Stockvika gård härstädes, nämligen liket af ett nyfödt barn, som antagligen en längre tid legat derstädes, enär datsamma öfvergått till förruttnelse. Att ett barnamord här föreligger är ej tvifvel underkastadt, men att få rätt på den onaturliga modren, tyckes ej blifva så lätt. Alltnog, misstankar lära vara fästa på en flicka i grannskapet, som för kort tid sedan schappade i väg från sitt husbondefolk till annan ort, men af blifvande undersökning skall väl bringas ljus i saken. Man antager såsom säkert att det lilla liket blifvit nedgräfdt i gödselstacken, medan ännu kä\’en var i jorden, ty i annat fall hade ej en sådan plats valts, der man ändå kunde veta att upptäckt skulle göras. Saken är — så säges det — öfverlemnad till vederbörande kronobetjening.

Ett riktigt »blötregn», i högsta grad välkommet, föll sistl. söndag härstädes. Äfven i natt har regn fallit, och allt, både säd och gräg, trifves och växer, så att man kan glädja sag deråt. — Landtmännen ha i år hopp om en god skörd.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Juni 1892
N:r 90

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Oloflig vinförsäljning. Kronolänsman E. Eneman åtalade handl. J. V. Jakobsson i Garda för att hafva under de två sista åren till afhämtning försålt vin i mindre qvantitet än 10 liter, ehuru han dertill saknat rättighet. Svaranden erkände genom ombud. Utslag afkunnas vid tingets slut 15 Juli.

Handl. Oskar Jakobsson i Garda hade instämts af länsman E. Eneman för olaga utdelning af spirituösa drycker — punsch och konjak — i öppen salubod. Åtalet afsåg de båda sistförflutna åren. Svaranden genmälde i inlemnad skrift att han endast en gång bjudit en person, »som han trodde inte begagnade något sådant», på litet punsch, och detta hade skett i dörren mellan boden och kontoret. Nog kunde det hända att han sedan en eller annan gång på kontoret bjudit en bekant ett glas, men hade han ej trott detta vara lagbrott. Det hade skett i okunnighet. Åklagaren begärde och erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af höstingets första sammanträde för att styrka anklsgelsen.

Bedrägligt förfarande. Kronolänsman Svallingsson yrkade på angifvelse af f. nämdeman Engström ansvar enligt 22 kap. 1 paragrafen strafflagen å hemmansäg. Karl Karlsson, Mafrids i Vestergarn, för bedrägligt förfarande, Angifvaren var personligen tillstädes, svaranden företräddes af sakförare C. E. Björkegren, Vestergarn. Anvgifvaren uppgaf, att han blifvit lagsökt och tvingad att betala två reverser å hvardera 50 kronor, hvilka innehafvaren, G. Bolin, Mafrids, erhållit af svaranden. Reverserna voro visserligen försedda med Engströms namn, men saknade borgen och vittnesunderskrifter och hade aldrig utgifvits såsom skuldförbindelser; de voro i sjelva verket endast skuldsedelsformulär, som Engström i oförstånd undertecknat med sitt namn, Han antog att de genom något misstag kommit i Karlssons ägo på samma gång som en mängd andra papper, åtkomsthandlingarne till Ragnvalds i Tofta, hvilken egendom Engström vid tiden för reversernas tillkomst, 1884, sålt till svaranden. — Svaranden bestred på det lifligaste att han på oärligt sätt kommit i besittning af de omstämda papperen; käranden visste allt för väl genom hvilka transaktioner de kommit i hans hand. I stället för vittnens namn voro de försedda med utställarens sigill. Han yrkade ansvar för falsk angifvelse och ville ha 200 kr. i skadeersättning. Målsägaren yrkade att hr Björkegren skulle frånträda sitt ombudskap, enär han vid målets fortsatta handläggning ärnade påkalla honom som vittne. Engström ville till sist ha hörda en tre, fyra vittnen, »som inte visste att han var skyldig någon menniska något». Åklagaren yrkade uppskof och att svaranden skulle ålägges personlig inställelse.
Rätten resolverade efter enskild öfverläggniog att målet uppskjutes till andra rättegångsdagen af första sammanträdet med hösttinget och att svaranden då skulle vid 25 kronors vite iakttaga personlig inställelse.
Svarandeombudet anmälde häröfver missnöje.

För underlåtenhet att skotta bort snön på ett vägstycke inom Vesterhejde socken var arrendatorn af Vestergarnsholm C. O. H. Karlsson instämd af kronolänsman Svallingson på angifvelse af fjerdingsmannen i distriktet. Förseelsen skulle ha skett 12 Mars. Svaranden genmälte, att han genom domänstyrelsens resolution blifvit arrendator af Vester garnsholm först 12 mars och att han dessförinnan ej kunde åläggas någon väghållnings skyldighet. Åklagaren påstod att svaranden under hela vintern innehaft egendomen och der verkstält arbeten, ehuru det formliga tillträdet skedde 14 Mars. Svaranden bestred alla kärandens yrkanden och begärde 30 kr. för sin inställelse. Målet uppsköts på kärandens begäran till första sammanträdet af nästa ting.

I barnuppfostringsmålet mellan Maria Pettersson, Sanda, och Johan Lyberg, Vestergarn, öfverlemnade käranden målet och yrkade att sv. skulle åläggas edgång. Svaranden har, som vi förut nämt, afrest till Amerika.

Testamentsklander. Lars Wahlqvist, Vestergarn, m. fl. yrkade upphäfvande af ett af snickaren Georg Sandelin i Vestergarn gjordt muntligt testamente, hvarigenom tillfallit P. Sellin och hans hustru en sparbanksbok på omkring 600 kronor. Klandret skedde på den grund, att muntligt testamente gäller endast ifall testator haft så liten tid på sig, att skriftligt testamente ej hunnit upprättas. Här hade en tid af ett och ett halft år förflutit mellan det muntliga testamentet och Sandelins hastig inträffande död (han blef nämligen vådaskjuten). Testamentet hade förut bevakats vid rätten, hvarvid ena vittnet C. Cedergren, hördes personligen; det andra, hustru Helena Kristina Cedergren hade på grund af sjukdom afgifvit skriftligt vittnesmål. Detta sistnämda vittnesmål godkändes först af käranden, men sedan han fått reda på att qvinnan aflidit återtog han sitt godkännande. Svarandena bestredo klandret emedan den aflidnes önskan genom vittnena var bevisad och man ej hade något skäl antaga att han sedermera ändrat beslut. Atthan ej lemnat skriftligt affattadt testamente kunde förklaras deraf; att han ej trodde sitt slut så nära.
Utslag afkunnas 15 juli.

Jordatvist. Vi ha förut nämt, att handl. Viktor Hansén på Burgsvik instämt enkan Bina Danielsson samt Johan Pettersson och hans hustru, Strands i Öja, Pettersson i egenskap af förmyndare för enkan Danielssons son, med yrkande att de skulle dömas skyldige afträda en lägenhet afsöndrad från Bobbenarfve i Öja. De nuvarande ägarne hade fått den i egenskap af sterbhusdelägare efter Jakob Öjedal, Mårtens, som i sin ordning bekommit den genom byte med en viss Cnasseur i Visby vid århundradets början. Käranden yrkade idag att få målet afgjordt på anförda skäl, men svaranden begärde uppskof för att styrka, det nära nog urminnes häfd finnes å lägenheten. Uppskof beviljades till andra dagen af första sammanträdet med höstetinget.

Misshandelsmålet mot Gustaf Östman, Tjengdarfve i Träkumla, förevar ånyo. Svaranden hade till rättegångsbiträde utsett Lars Jakobsson, Mårtens i Garda. Denne blef emellertid — figurligt taladt — »vägd på ena våg och befunnen för lättan», ty han stod sjelf tilltalad för misshandel. Båda par erna öfverlemnade målet, svaranden vidhållande sitt bestridande. Utslag 15 juli.

Oredlig hästhandel. Grälet om hästkraken emellan Petter Persson, Vesterväte i Väte, och Jakob Hjorter, Grogarns i Gammalgarn, för hvilket vi förut redogjort, anmäldes förlikt.

Kriget mot skyttarne i Tofta. Kronolänsman Svallingsson yrkade ansvar å f. hemmansägaren Petter Persson, Nasume i Tofta, för oloflig rapphönsjagt under de två sista åren. Svaranden nekade. Åklagaren erhöll uppskof till höstetingets fjerde sammanträde för att få som vittne hörd en sjöman, som för närvarande är ute och seglar.
— Samme åklagares mål mot Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, förevar ånyo. Denne är anklagad för att under förbjuden tid hafva innehaft och forslat rapphöns. Svarandennekade ilsket; det var »nagg och afund» alltihop. Ett vittne hördes, som berättade, att en dag i vintras svaranden fått åka med vi tnet till Visby, hvarvid han omtilat, att han med en annan skjuts till staden hade sändt en korg innehållande fåglar. På fråga hvad sorts fåglar det var, hade han svarat rapphöns. Svaranden bestred vittne-målet. Han hade nog sändt fåglar till Visby den dagen, men inga rapphöns — gamla vanliga bondhöns. Å svaranden, som hade mycket svårt att hålla sig lugn, yrkades af åklagaren ansvar för oskickligt beteende inför rätta.
Uppskof till andra dagen af nästa sammanträde.

Skogshygge. I målet mellan J. Olsson, Kyrkby Etelhem, m. fl. och P. Pettersson, Smiss i Garda, m. fl., om olofligt hygge af undantagsträd, hvarom vi förut bsrättat, yrkade käranden, att edgång måtte svaranden ådömas, derest ej bevisniogen fioge anse full. Utslag afkunnas 15 Juli.

Ärekränkning. Alfred Petterssons, Kyrklasse i Atlingbo, uppskjutna mål mot hustru Anna Söderberg, Väte, behandlades. Stämningen innehöll, som bekant, att 9. skulle om käranden utspridt rykte, att denoe stått i brottsligt förhållande till en sin piga och bebållit henne i tjensten för att brottet fortsätta. Svarauden företräddes äiven denna gång af samme skarpsinniga ombud som förra gången. På kärandesidan hördes ett vittne, Nils Vestergren, Väte, som berättade en hårresande historia: »I höstas när jag arbetade hos Alfred Pettersson med slåttern, skulle vi en dag sofva middag och lade oss på logen. Men när jag höll på att somna, då kommer Anna Söderberg krypande bort till mig och tar mig i foten och säger: »Kom skall du få se något roligt», Jag sparkade till käri gen, förstås, men sen tyckte jag det kunde vara roligt få veta hvad det var, så jag gick dit. Och då fick jag se Alfred Pettersson stå kapprak i båset med tröjan på armen och — ta sig en pris snus». Både rätt och menighet funno historien dråplig, och kärandeombudet begärde betänksamt uppskof för att få tag i styfvare vittnen, Målet kommer för igen andra dagen af nästa sammanträde.

Samme kärande hade stämt muraren Joh. Fagerström, Väte, för ärekränkning. I detta mål hördes samma vittne som i det föregående, och berättelsen vardt ungefär lika upplysande.
Äfven här uppskof.

Misshandel. I dag var Lars Jakobsson, Mårtens i Garda, tillstädes att svara för misshandel, Han nekade för att ha slagit sin far trettondedagen. Hålet i pannan Hade väl gubben fått när han ramlat iku!l någon gång Inte hade svaranden varit full vid det omstämde tillfället heller. Han ville ha 50 krose för sin inställelse. Utslag afkunnas 15 Juli.

Skogsåverkan å Löjsta annexhemman. Till i dag var instämd utom Joban Karlsson äfven dennes far, C. O. Karlsson, såsom varande rätte arrendator af den mark, hvarest åverkan skett. Svarandena, som företräddes af ombud, nekade, Åklagaren begärde upp skof, samt att C. O. Karlsson måtte åläggas personlig iaställelse. Målet uppsköts till andra dagen af höstetingete första sammanträde och skall då C. O. Karlsson personligen infinna sig, vid vite at 25 kr.

A. A. Johansson, Hesselby i Linde, var åtalad för öfverträdelse at skogsförbud, Han erkände i dag förseelsen, men hade den helt och hållet skett på grund af okunnighet om tillvaron af något förbud.

Slagsmålet på Burgsvik. Då målet mot sjömännen Erhard Larsson och Ferdinand Jakobsson påropades var den förre frånvarande, Men då han genom intyg styrkte giltigt förfall blef han ej bötfälld. Tvänne vittnen hördes, hvilkas berättelser i hufvudsak öfverensstämde med förut aflagda vittnesmål. Sakens fortsatta behandling uppsköts till nästa rättegånogstillfälle.

Norra häradsrätten.
Frikänd från ansvar för ötverdådig framfart å landsväg blef husbonden Petter Karlsson, Sudergårda i Stenkyrka.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juni 1892
N:r 87

Publicerat

Stor lösöreauktion.

Torsdagen den 16 och fredagen den 17 innevarande Juni, båda dagarne från kl. 10 f, m,, låter herr C. J. Bäckström genom offentlig auktion, som hålles å Bobbenarfve egendom i Burgsvik, till den högstbjudande försälja större delen aft gin utomdentligt väl vårdade lösegendom, såsom silver, 1 kaffeservis, flere dussin skedar och åtskilliga par ljusstakar, nysilfver: kaffe-, té- och gräddkannor, sockerskålar, bricka; förlägg-, mat-, dessert- och téskedar, gafflar, etc., koppar: 90 kg. arbetadt till en myckenhet pannor, kittlar och kastruller, jern- och blecksaker, glasvaror at hvarjebanda slag, deribland-\’karaffiner, geléskålar och syltkarotter samt en del antika, äkta kristallglas, äkta och annat porslin, deribland två serviser; fönster- och rull gardiner, mattor, sängkläder, 310 kg. fjäderfylda bolster och dynor, 83 kg. tagelmadrasser, krollsprint och avdra madrasser, täcken och filtar, linne: flere dussin lakan, öroogått, banddukar och servicttér, större och mindre borddukar, deraf en del damast, samt hvita täcken, allt i bästa skick; möbler at valnöt och andra träslag samt busgerådesaker: 1 större antal resår- och andra soffor, eomans- och tvåmansimperialsängar, mat-, spel-, fönster-, sy:, blomster-, nattduks- och andra bord, gungoch andra stolar med såväl stoppade säten som af rottiog och trä, byråer, skänk och linneskåp; oljefärgs- och andra taflor, 3:ne större väggspeglar, deraf 2 mycket antika med äkta förgyllning, flere ljuskronor och lampetter; tak- och bordslampor, lavtirer, kommo: der, koffertar och kappsäckar, 1 mekanisk mangel, 1 ny vätsto , div. flaggor, böcker och planschverk, 1 brefkopiepress, bikupor, smörtjärnor, 1 ny illuminationskamin och en massa träkärl af hvarjebanda slag m. m. som här ej så noga kan uppräkvoas. Ve derbäftige och af mig godkände köpare lemnas betalviogsanstånd till den 1instundande Oktober.
Domerarfve i Öja den 1 Juni 1892.
Efter anmodan,
J. A. LINDSTRÖM.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Juni 1892
N:r 84

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Femte sammanträdet å Skogs 9 och 10 Maj.) För försummelse i tjensten anklagade A. G. Sandsjö barnmrorskan i Öja kommun frå Ferdinanda Dabhling, f. Dahlqvist. Käranden berättade att han 28 Februari sökt svaranden för att hämta henne till hustrun, men hade barnmorskan då ej varit hemma utan var på sjukbesök i Fide socken. Käranden hade farit efter dit, men ej heller der träffat henne, då hon redan begifvit sig derifrån på besök till sina föräldrar, ett stycke längre bort. Der hade han slutligen träffat henne och fått henne med sig. Emellertid hade hustran vid deras hemkomst rédan nedkommit med ett barn och modren dog sjelf vid pass en timme efter deras ankomst. Dödsorsaken ansåg kär. vara förblödning. Svaranden genmälde, att hon gjort hvad i hennes makt stod för att rädda modrens lif. Hon förnekade ej att hon varit utom socknen, men då det varit sjukbesök ansåg hon sig vara berättigad dertill. Hon hade sökt telefonera till läkare, men hade telefonen befupvnits vara stängd. Målet öfverlemnades å båda sidor och kommer utslag att afkunnas vid tingets slut.

Höga böter. En handlande i Levide var instämd att svara i flera skuldfordringsmål, men uraktlät att infinna sig, Härför dömdes han att böta tillsammans 75 kronor. . Kommer han ej heller nästa gång målen äro före blir det 125 kr.

Johan Löfgren, Tass i Hejde, blef 2 Februari häktad för att han skulle ha gjort inbrott i Hejde prestgård och derstädes anlagt mordbrand. Vid polisförhör å stället uppgafs att L. på natten till 2 Februari medels våld skaffat sig inträde i prestgårdens häststall och inkommen dit antändt en halmkärfve, som han låtit ligga på golfvet tills röken blef besvärande, då han sparkat ut den brinnande halmen och släckt elden. Derpå hade han tagit två hästar ur stallet och spänt dem för en vagn, men blifvit af tillstädeskommande personer hindrad att begifva sig bort dermed. Löfgren uppgaf att han beredt sig inträde i stallet för att kunna fodra hästarne, då hästarnes ägare, arrendatorn af prestgården, låg sjuk, Han tände eld på halmen !för att lysa sig, alldenstund lykta saknades i stallet, Hästarne hade han spänt för v gnen för att fara efter läkare åt den sjuke. — Löfgren hade sedan införpassats till fängelset, men snart visat sådana tecken till sinnesförvirrirg att han måst vårdas på hospitalet. Nu var han åter frisk och instäld att svara. Han vidhöll sina vid polisförhöret gifna uppgifter att allt hade gjorts i god afsigt och för att hjelpa arrendatorn Bjergren. Målsägaren framstälde intet ansvarsyrkande. Rätten resolverade att Löfgren för omstämda handlingar icke kan till ansvar ställas och att han skulle ur häktet lösgifvas.

Vägunderhållningstvist. Per Mårtensson, Enges i Burs, m. fl. fordrade att bli fria från skyldigheten att underhålla en viss vägsträcka vid egendom som tillfallit dem genom skifte, på den grund att de ej begagna vägstycket. Svarandena genmölde att båda parterna i lika mån begagna vägen och att ingen orsak funnes att befria kär. från underhållningsskyldigheten. Kärandena yrkade bifall till stämningen och .att erhålla 50 kronor \”i rättegångskostnader. Svarandena begärde 10 kr. i ersättning för hvarje inställelse. Efter öfverläggning atkunnade rätten det beslut, att käromålet till alla delar ogillades, och att den af kär. som bäst gälda gitter skall till hvar och en af svarandena för hvarje inställelse betala 5 kr. (tillsammans 85 kr.) samt att utgifva lösen för protokoll.

En guanosak, Vi ha förut omnämt, att bandl. Aug. Nyberg, Klintehamn, yrkat ansvar å August Åström, Eskelhem, för bedrägligt förfarande vid handel. Åström hade köpt 2 säckar guano och betalat dem kontant, men på samma gång på kredit fått ytterligare 2 säckar, som han uppgaf för sin numera aflidne morbrors räkning. Morbrodern hade emellertid aldrig haft med saken att göra, utan säckarne användes af Joh. Andersson, Lingsarfve i Eskelhem, Han hade inte betalt och nu skulle Åström få sitta emellan. Joh. Andersson uppgaf att han sökt få betala, men patron Nyberg hade ej velat ta emot penningarne, Domhafvanden sökte jämka ihop saken, men käranden ville nödvändigt ha Åströms skalp. Han ville att Åström med ed skulle betyga, att ban ej för sin morbrors räkning köpt de 2 säckarne. Utslag meddelas vid tingets slut.

Karl Hejdenberg, Antsarfve i Fröjel, hade i dag gräft upp stridsyxan och riktigt gifvit sig af på krigsstigen. Handl. C. L. Kroketedt i Klinte hade haft H:s dotter i sin tjenst för någon tid sedan. Då hon flyttade, lade husbonden embargo på bennes tillhörigheter, tills hon redovisat för hvad hon omhänderhaft. Nu hade Hejdenberg stämt K. för att utfå sakerna, och denne infann sig pliktskyldigast med tvistefröet under armen i ett blått skrin. Svaranden mälde att han trott sig ha rätt att innehålla flickans saker tills hon redogjort, men när det kom till kritan kunde han ej styrka att hon hafi om händer mera än hvad hon lemnat tillbaka, När saken avancerat så långt langade svaranden — säkerligen med tungt hjerta — det blåa skrinet tvärs öfver dombordet till sin vedersakare, hvars anlete sken af belåtenhet tills han tittat i skrinet. Der fans visserligen litet af hvarje: ylleduk, biblisk historia, perlband, hårpil, finkam, knappnålsbref, synåls d:o, brosch, skritbläck, blomsterkort, sax, tolf skilling kontant m. m., m. m., men det vigtigaste saknades: en klädning, sommarhatt, förkläde och åtskilligt annat. Svaranden lofvade att betala det der, och käranden värderade det efter samvetsgrann pröining till inalles 2 kr. 37 1/2 öre. Derpå lemnade han fram en kostnadsräkning på 36 kr., som han också ville ha betaldt för. Betaldt ville äfven sv, ha, fast han nöjde sig med 16 kronor.
Utslag vid tingets slut.

Ett mål till hade samma parter. Då Hejdenberg häromsistens varit inne hos Krokstedt på ett litet förberedande gräl om det olycksaliga blåa skrinet, lär Krokstedt insinuerat att flickan lagt sig till med en gräddkanna, hvilket var en af de bidragande orsakerna att inte skrinet töljde med tösen då hon flyttade, Det borde K. aldrig sagt; han borde i stället ha cederat de fyra styfver, som kannan var värd. Ty nu blef han anklagad för ärekränkning och kär. hade med sig ett vittne, som styrkte anklagelsen. Utslag vid tingets slut.

Ännu en gång var Hejdenberg i elden. Denna gång var fieaden enkan Brita Andersson, som köpt en ko af H. Käranden sa\’ att köpesumman var 66 kronor, men svaranden sa\” 60, Deo skiljande 6 skulle blifva segrarens lön. Käranden hade två vittnen, af hvilka ett intygade att aftalet var 66. Det andra vittnet visste ingenting. Kostvaderna i rålet ha gått till 49:50, som naturligtvis båda vilja att den andra skall betala. — Utslag vid tingets slut.

Skogsafverkning. Till förnyad handläggning förevar kronolänsman Enemans mål å tjenstens vägnar emot arrendatorn af Ragnsarfve häradsskrifvareboställe Jakob Rondahl för olofligt hygge å boställets skog, för hvilket mål vi förut utförligt redogjort. Svaranden var idag personligen tillstädes och medgaf att atverkuing skett, men hade allt användts blott till gårdens behof, med undantag af en ringa del, som han i tagit vederlag för från Rofride hemman taget virke, hvilket kommit Ragnsarfve till godo. Då han ibörjan af 1888 öfvertagit bostället, bade nämligen allt varit i fallfärdigt skick. Likväl hade R. ej velat ta af boställets skog till förbättringarne förr än utstämpling skett, utan i ställe: användt Bofride skog. Sedermera hade han till Bofride brott återburit det lånade. Om detta vore blott, så hade han felat endast af oförstånd.
Ett vittne omtalade hvilka arbeten, som utförts af R. på Rangsarfve och hur mycket virke dertill kunde hafva åtgått. Käranden erhöll uppskof till andra rättegånsdagen af nästa sammanträde för slutpåståendes afgifvende.

I ett uppskjutet barnuppfostringsmål, Kristina Nordström mot L. P. Nygren, hördes två vittnen, som ingenting visste. Uppskof till andra dagen af nästa sammanträde för bättre vittuens anskaffande.

Norra häradsrätten.
För ärekränkning hade lotsförmaunen L. Olsson, Östergarn, instämt fiskaren J. Herlitz, Tre vittnen intygade, att svaranden under ordväxling kallat käranden äggtjuf och »äggmåns», Svaranden bestred. Uppskof till nästa sammanträde.

Till edgång i ett mål avgående åverkan var Niklas Budin, Kyrkljufves i Vänge, dömd.
Han uteblef. Yttrande vid slutsammanträdet,

Brast åt eden gjorde också drängen Oskar Pettersson, Vatlings i Fole, i ett mål rörande barnaföda, instämd af Helena Matilda Andergson, Garungs i Rute.

För olaga ölförsäljning var instämd Jakob Olsson, Sojvide i Sjonhem och hans dotter Hlisabet. Åklagaren afstod från åtalet mot dottern, men fullföljde mot fadern, som nekade. Uppskof för bevisning.

Angående barnaföda hade pigan Matilda Vesgeman från Fårö instämt drängen Johan Eriksson, Gåsemora. Han nekade. Uppskof till Septembersammanträdet.

För djurplågeri hade länsman Boberg instämt hemmansägaren Johan Gardell, Boters i Anga. Julaftonen 1891 hade han å landsvägen mellan Östergårn och Kräklingbo med storändan af piskan vildt slagit en af sina hästar. Svaranden nekade. Uppskof för vittnens hörande.

Målet mot fru von Corswant å Stafva för försummad väghållning förevar ånyo. Tre vittnen intygade att vägen vid omstämda tillfälle varit i bögst eländigt skick, men svaranden bestred vittnesmålen och erhöll uppskof för motbevisning.

För ärekränkning mot lotsförmannen L. Olsson, Katthammarsvik, dömdes hemmansägaren Karl Österberg, Östergaro att böta 185 kr.

I målet rörande den skada som uppkommit genom borttagande af en damlucka vid Botcrs såg i Anga dömdes svarandena att ersätta damluckan med 12 kr. samt den genom borttaganget uppkomna skadan med 40 kr.

Poststationsföreståndaren G. Risbergs å Slite förda talan mot arbetaren Strandberg kunde mot svarandens bestridande, ej bifallas.
Svaraudens mot käranden gjorda yrkande om ansvar för olaga rättegång afslogs.

För olaga utskänkning dömdes snickaren Nils Petter Peitersson, Qvie i Stenkyrka att böta 15 kronor oah handl. Teodor Larsson från Botvatte i Ala att böta 30 kr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Maj 1892
N:r 71

Publicerat

Inbetaldt dikningslån.

Sedan statskontoret på ansökan af Petter Larsson Rudvier såsom ägare af 1/8 mantal Rudvier, 7/48 mtl Ronnarfve, 1/16 mtl Mattsarfve och 5/72 mtl Robbenarfve, Matts Melin Rudvier såsom ägare af 5/48 mtl Sandqvie, 1/8 mtl Rudvier och 1/16 mtl Mattsarfve, Hans Olsson Orleifs såsom ägare af 5/32 mtl Orleifs och 1/16 mtl Ranarfve, P. Dahling såsom ägare af 5/128 mtl Skogs, L. Norrbys arfvingar såsom ägare af 1/16 mtl Petes och Olof Andersson Boxarfve såsom ägare af 1/32 mtl Skogs och 3/32 mtl Boxarfre alla i Öja socken förklarat dem med stöd af mom. 12 i kung. 27 April 1888 om vilkoren för lån från odliogsfonden vara berättigade att 15 dennes inbetala de på ofvannämda fastigheter belöpande andelar i det beviljade lånet å 37,450 kr. för utdikniog af Hongänna myr, så hafva dessa låneandelar blifvit till statskontoret inbetalda.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 April 1892
N:r 63