Till lärjungar

vid den qvinliga kurs vid länets folkhögskola, som börjar tisdagen 14 dennes, äro af styrelsen antagna: A. A. A. Levander fr. Almungs i Hafdhem; L. M. B. Pettersson fr. Petsarfve i Eke; V. F. O. Häglund fr. Ges bjenne i Burs; S. M. D. Nilsson, Härdarfve i Eke; H. M. E. Jakobsson, Tomsarfve i Eksta; A. M. T. Hederstedt, Sigers i Eksta; E. K. Jakobsson, Alskute i Levide; I. A. Pettersson, Stenstu i Hejde; H. M. Vallin, Myre i Mästerby; A. K. O. Jakobsson, Sallmunds i Hamra; E. O. Lingström, Kjärrmans i Kräklingbo; A. O. J. Bolin, Gandarfve i Alfva; M. K. V. Johansson, Sander i Sproge K. O. H. Bolin, Butvier i Sproge; E. A. A. Jakobsson, Rangsarfve i Alfva; L. A. K. Krusell, Bonsarfve i Vamlingbo; J. K. M. Olofsson, Qvarna i Vamlingbo; I. K. F. Stenberg, Stenstu i Fröjel; H. K. A. Larsson, Mickels i Hablingbo; M. E. Lareson, L:a Atlings i Atlingbo; T. M. K. Oskarsson, St. Burge i Hablingbo; A. V. M. Eriksson, Båtels i Mästerby; H. B. K. Andersson, Ansarfve i Fröjel; J. K. Pettersson, Alfveskogs i Eke; E. Lagergren, Hexarfve i Buttle; K. K. A. Mårtensson, Gervalds i Vamlingbo; E. J. M. Åckander, St. Hafvor i Hablingbo; J. D. Martell, Mallgårds i Stånga; S. J. M. Hultgren, Vidunge i Dalhem; samt A. M. Jonasson, Binge i Dalhem.

Vid utställningen i Visby,

1 Oktober uppvisades 73 täflinde kronprof, för hvilka pris, som igår utdelades, tillerkändes följande personer:
1sta pris 50 kr Niklas Larsson, Pejnarfve i Levide, Jakob Pettersson, Robbenarfve i Garde, Lars Jakobsson, Sindarfve i Garda. 2:dra pris 30 kr. Nils Christianson, Sicklings i Klinte, Karl Pettersson, Hallbåtor i Levide. 3:dje pris 20 kr. Aug. Nyberg, Odvalds i Klinte, Nils Nilsson, Krämplösa i Hejde, Lars Pettersson, Källstäde i Lärbro, Jakob Walby, Pejnarfve i Levide, Jakob Oskar Pettersson, Magnsarfve, Ekeby, K. J. Broander, Ronehamn, Petter Bendelin, Anderse i Bara.

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
För skogsåverkan hade landtbrukaren Per A. Stare, Borge i Lummelunda instämt hemmanslgaren L. P. Björkegren, Pajse i Martebo, Som Stare efter att hafva af Björkegren köpt 1/2 mantal Burge genom kontrakt åt B. upplåtit å den hemmanet tillhöriga s. k. Strandskogen afverkningsrätten under 2 år till all barrskog, som i genomskärning 1 fot från roten hölle minst 7 verktum samt upplyst blifvit att i omstämda strandskogen afverkade och af LR försålda träden växt å mark som vid laga skiftet i Lummelunda socken, hvilket tillträdts före kontraktets upprättande, tillagts berörda ägolott och att träden icke nnderstigit omförmälda mått, vid hvilket förhållande Björkegren haft att öfver dessa träd förfoga, ogillades Stares i denna del af målet förda talan. Men då Björkegren vidgått att han öfverskridit afverkningsrätten i så måtto att han låtit fälla undermåliga träd, dömdes han att böta 10 kr., att ersätta Stare med 81 kr. 50 öre samt att utgifva 20 kr. irättegångskostnader.

Hemfridsbrott. Då det lagligen ådsgalagts att båtsmannen Johan August Lundgren-Söderberg från Rute 24 Juni 1890 i Elisabet Alströms bostad slagit henne, så att blodvite uppstått, men det icke mot svarandens bestridande kan anses styrkt att svaranden med våld beredt sig tillträde till bostaden, dömdes han till en månads fängelse samt att utgifva för sveda och värk m. m. 85 kr. till målsäganden.

Frikänd blef husbonden Oskar Stenbom, Medebys i Hall, från anklagelsen att ha föröfvat våld mot f. husbonden Olof Bergström dersammastädes.

För oloflig Jagt dömdes arbetaren Hugo Pettersson, Grausne i Lokrume, att böta 30 kr. samt att till åklagaren utgifva 8 kr. 50 öre eller värdet af 7 rapphöns som han under Januari månad skjutit.

Edgång åledes hemmansägaren Gustat Andersson, Velinge i Rute, i ett mål der han var instämd för att med en hasselkäpp slagit sin häst flere slag i sidan, tills hästen hoppat öfver en gärdesgård.
— Att med ed fria sig ålades också skräddaren Sven August Hägg, Skrubbstomt, från beskyllningen att 20 Aug. 1890 ha tilldelat Hilda Maria Veetergren ett slag i ansigtet.
— Edgång ålades likaledes f. husbonden Tomas Blomberg, Kyrkebinge i Gothem samt hemmansägaren Karl Nilsson, Stora Gervide i Gotbem i mål, der de voro inetämda för att på våren 1890 utlagt nät öfver hela Gothemsån.
— För samma erkända förseelse dömdes arbetaren Petter Boman, Gothewm, att böta 30 kr. och 40 kr. i rättegångskostnader.
Kärandenas ersättningsanspråk ogillades.

Södra häradsrätten.
För våld begånget mot hustrun, var af kronolänsman Eneman instämd husbonden Olof Bodin, Hemmor i När. Svaranden var ålagd edgång, men hade icke fullgjort häradsrättens åläggande att infinna sig hos sin själasörjare, hvarör han dömdes att utgifva försutet vite med 25 kronor. Med eden, som han var villig att gå, fick han uppskof till första rättegångsdagen af sjette sammanträdet

Med ed friade sig hustru Kajsa Wessman, Skogs grund i Hejde, från att med en gärdsgårdsstör ha illa misshandlat målsägarens hustru Engel Hejdenbergs kor.

För djurplågeri var på angifvelse af fjerdingsmannen Vilhelm Vahlberg af kronolinsman Lindström instäimd landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone. Stämningen innehöll, att svaranden under hela denna vinter till körslor begagnat 2 hästar, hvilka varit så utmärglade att de med möda kunnat tvingas fram utan piskan samt dessutom behäftade med flere skafsår.
Svaranden bestred käromålet. Han förebragte vid rätten genom sitt ombud intyg från tvänne personer, Styrman och Svensson, att inga af hans hästar på längre tid varit selbrutna, att de alla befunnit sig vid godt hull, samt att han alltid visat sig öm mot sina kreatur. Målet uppsköts på åklagarens begäran för bevisnings förebringande till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet.

För misshandel var instämd arbetaren Ferdinand Jakobsson och mjölnaren Axel Jönsson, båda från Burgsvik, af hvilka dock endast den förre anträffats med stämning, hvarför åklagaren afstod från sin ansvarstalan mot den senare.
Polisprotokollet öfver det förhör, som med Jakobsson och Jönsson hållits, innehöll, att arbetaren Johan Edlund kl. mellan 6 och 7 på qrvällen 5 sistlidns Februari kommit körande vägen framåt till Burgsvik, då ban i s. k. Kulbacken hejdats af ett skrålande sällsksp, som högljudt frågat, »hvilken djäfvul han vore.» Han hade ibland dem igenkänt Ferdinand Jakobsson, hvilken frågat Edlund, om han ville ta ett »ryggkast» med honom.
Ehuru vägen var smutsig, gick Edlund in derpå, steg af skjutsen ooh tog ett nappatag med Jakobsson. När han steg upp, hade skjutsen kört ifrån honom, hvariör han gick att söka upp den. Då råkar han åter på Ferdinand Jakobsson och Jönsson, af hvilka den förre, under utropet »här ha vi den förb-e Janne Edlundi» gifvit honom ett våldsamt slag under ena ögat. Då Edlund nu sagt, att detta skulle blifva ett dyrt slag, enär han ämnade anmäla honom för länsmannen, bjöd Jakobsson förlikning i öl och bränvin på gästgifvaregården. På vägen dit mötte de några personer och Jakobsson, som då antagligen ville visa sig duktig, sog åter omkull konom samt misshandlade honom ganska illa.
Jakobsson erkände att han slagit Edlund, men hade ej begagnat något tillhygge. Han hade visserligen sprungit efter Eåland med en sten, men icke kastat den. Att blodvite af misshandeln uppstått, kunde han hvarken medgilva eller bestrida.
Åklagaren anhöll om uppskof för vidare bevisning, hvilket beviljades till andre rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Ett hundmål. Landtbrukaren Reinhold Lindström, Lingvide i Hemse, bade ivstämt landtbrukaren Lars Duse, Davido i Rone och en hans statkarl Olof Nilsson med påstående att de dödat en käranden tillhörig präktig stöfvarehund. Dervid skulle ha tillgått så: Lindströms hund plägade ibland drifva på egen hand och dervid någon gång nedåt Rone myr. Lars Duse hade alltid varit förbittrad på hunden och yttrat att ban skulle döda densamma, Den 9 Februari hade hunden drifvit i Ronomyr, då Duse sagt till Nilsson att gå in efter en bössa och tre patroner för att »sbjuta den röde». Nilsson hade så gjort, hvarefter han gått fram till ett par andra statkarlar, som arbetade i myren, och sagt:
— Hörde ni hunden efter första skottet?
— Ja.
— Hörde ni honom efter andra då?
— Nej.
— Nå, den hunden drifver inte mer.
Dagen derpå hittades hunden död.
I en försvarsskrift medgaf sveranden, att ban varit förbittrad på hundev, som fritt fått drifva omkring och förstöra jagten, men han hade ej befordrat bonom till de sälla jagtmarkerna. Möjligen hade han yttrat att han önskade honom dit. Nilsson hade sannerligen, lika litet som han tänkt på att skjuta hunden, som han sagda dag hört drifva på myren. Ett skott hade Dase dock hört och framkastade den förmodan, att det möjligen kommit från hundens herre, hvilken följt honom, och måhända tagit miste på villebråd.
Skriften bestreds af käranden, hvilken nu åberopade som vittnen stationsinspektor V. Lönnleg, statkarlarne Gustaf Karsson och Karl Johansson, skomakaren Laugren och snickaren L. P. Cedergron. Af dessa jäfvades utaf svaranden de båda statkarlarne och när det npplyst blifvit att dessa voro af Duso lagstadde tjenare, godkändes jäfsanmärkningen af bäradsrätten.
Stationsinspektor Löanies hade hört Duse annandag jul vid Österlings i Stånga yttra, att ban antingen skulle skjata hunden eller förgifta honom. Vittnet, som jagat med hunden, intygade att djuret var utmärkt och värdt väl 150 kr.
Johan Laugren vittnade, att Duse aldrig kunnat tåla att någon hade en bra hund och ofta yttrat, att han skulle döda Lindströms stöfvare. När vittnet fått höra att hunden var död, begaf han sig till Rone myr, der hunden påträffades. Något hagelskott kunde ej upptäckas i kadavret, utan ansåg han att hunden dött genom slag, som han erhållit i hufvodet. Vittnet gick så jämte käranden till svaranden Nilsson, som först nekade att ha sett vare sig hund eller bössa, men hårdare ansatt, slotligen yttrat: »Ja, jag skjuter i myren så mycket jag vil. Äfven Duse hade nekat, men då Langren sagt att det fans vittven, hade han yttrat: »Ja, jag befalde drängen gå hem efter bössan och skjuta den röde, hvarmed jag menade räfven.
Samma vittnesmål afgafs äfven af Cedergren. Båda värderade bunden till 200 kr.
På kärandens anhållan och mot svarandene bestridande uppsköts målet till första rättegångsdagen af höstetingeta tredje sammanträde, då de båda ofvannämda statkarlarne vore fria från sin tjenst hos svaranden Duse.

Ett förskräckligt ärekränkningsmål. Petter Sandström Rofvide i Fröjel hade instäms Petter Eneqvist, Busarfve i Fröjel med yrkan om ansvar för ärekränkning. Svaranden ville ej ingå i svaromål enär ej i stämningen uppgifvite, hvari ärekränkningen bestått. Rätten ogillade. invändningen och tillät käranden att höra vittnen. Det var en hel rad:
Vessberg: Jo, se det var en fiskebod de skulle. sälja och Petter Sandström ropade på den. Men då slog Petter Enoeqvist så hastigt att Sandström inte hann att få sitt båd emellan, »Tack ska du ha för att jag fick boden», sa Sandström, — »Åh — sa Eneqvist — jag sliljer till hvem jag vill i dag du, och till den som betalar.» — »Du är just en opassande auktionist du» — sa Petter Sandström, — »Tig du och gå hem med dig din skojare» — sa Petter Ereqvist — »betala först hvad du är skyldig.» — »Jag är inte skyldig dig något, utan du mig» — sa Sandström, — »Såå, har jag inte klädt och födt både dig och dina barn, din lushund» — sa Eneqvist. »Och läns, dä sägd’en mä» — tillade vittnet.
Olof Bergsten: Jo, se det var en fiskebod de skulle sälja. . .
— Ja, det ha vi hört — sade domaren.
Vet ni något i saken? Hörde ni Eneqvist ge Sandström de vackra tillmälena?
— Nej, men jag hörde Sandströms son säga att Eneqvist inte fått någon lus af dem, inte.
— Vittnet vet således ingenting i sjelfva saken?
— Nej.
Petter Bergsten: Jo, se det var en strandbod som skulle säljas, och då . . .
— Hörde vittnet ordväxlingen?
— Nej.
Lars Pettersson: Jo, di skulle sälja en strandbod . . .
— Hörde vittnet Eneqvist yttra hvad käranden påstår:
— Jo, han sägda: I dag säljer ja te hvajm ja vill, näv vajt dän dä, dein skojare.
— Kunde yttrandet uppfattas allmänt af menigheten?
— Ja, dä kunde dä dä. Då hojrd’äs han talte haugt, dä gjordä han dä.
Ytterligare hördes Petter och Lars Pettersson, K. Löfqvist, J. Pettersson och O. Pettersson, hvilkas vittnesmål gingo ungefär i samma stil som de ofvannämdas.
Uppskof till nästa sammanträde.

För beskyllning att ha stullt gärdsel virke från svaranden bade A. F. Eklund Hejde, instämt Nils Nilsson, Forsa i HejdeKäromålet bestreds. Uppskof för bevisning till första rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Med yrkan om skilnad i äktenskap på ett år hade Katarina Larsson, Visby, instämt sin man Olof Larsson, förr husbonde vid Davide i Rone, der makarne ännu äro skrifna.
Svaranden-matinen skulle gerna varit med om att medgifva äktenskapsskilnaden, men då en liknande ansökan från hans sida förut afslagits och sedan dess inga nya omständigheter inträdt, yrkade han att häradsrätten icke måtte upptaga käromålet till pröfning. Käranden erhöll emellertid uppskof till andra rättegångsdagen sf femte sammanträdet.

Följande utslag afkunnades:
— I målet Johan Bokström mot ekoakamren Karl Jakobsson angående våld, dömdes den sensre att med ed betyga att han icke lördagen 1 Mars 1890 å allmänna landsvägen genom Hemse socken tilldelat Bokström ett slag med en käpp. Med edgången lemnades åt svaranden uppskof till första rättegåogsdagen af sjette sammanträdet och hänvisades Jakobsson till själasörjaren.

— För bröllopsskjutning dömdes ynglingen Axel Allvin m. fl. från Vestergarn att böta hvar och en 5 kr.

— I målet mellan Jakob Larsson, Angust Svensson, Anders Andersson, Lars Petter Bökelund, Lars Nyman, Nils Jakobsson och Olof Pettersson, alla i Fröjel, kärande mot Per Rosendahl och Jakob Hederstedt Grymlings i Ejsta svarande med yrkande om ersättniog för det svarandena genom att vid sin ägande såg uppdämma vattnet skadat kärandenas kringliggande marker, dömdes svarandena, då de icke gittat styrka att de ägde uppdämningsrättighet utan ersättningsskyldighet, att utgifva af kärandena fordrade ersättningar till ett sammanlagdt belopp af 145 kronor samt att betala rättegångskostnaderna.

— I fiskerättsmålet mellan förre nämdemannen, Johan Engström, Stora Mafrids, Vestergarn kärande, och husbonden Gabriel Bolin m, fl. dömdes käranden berättigad att tillgodopjuta flskerätt för 1,475/11264 mantal af Stora Mafrids i likhet med öfriga delägare i bemmanets fiskevatten. Men enär klaganden icke styrkt att han 19 Sv 1890 af svarandena hindrats att idka fiske i ifrågavarande fiskevattev, samt omständigheten att han förvägrata del i den fångade fisken icke kan medföra ansvar, samt ;| styrkt värdet af den sålunda undanhållna fisken, ogillades denna del af käromålet. Svaranden har erlagt vad.

Landtbruksingeniören

i länet har under år 1890 haft sammanlagdt 109 förrättningsdagar. Derunder hafva, bland annat, kontrollerats och afsynats åtskilliga med statslån understödda afdikningsföretag, hvilka alla funnits utförda med omsorg.
Bland under året upprättade afdikningsförslag må nämnas:
Plan till afdikning af sank mark inom Källunge, Vallstena och Bara socknar.
Areal 456 hektar; kostnad 25,120 kr.;
förslag till torrläggning af Lunds myr i Hejde, Guldrupe och Väte socknar.
Areal 241 hektar; kostnad 10,900 kr.;
plan till utdikning af s. k. Dalbo starrar i Halls, Sjonhems och Dalhems socknar. Areal 79 hektar; kostnad 1,200 kr.;
plan till torrläggning af Gammalgarns stormyr i Gammalgarns och Östergarns socknar. Areal 170 hektar; kostnad 1,700 kr.
Desentom ha förslag upprättats till sänkning af Ekes träsk å Fårön, till fullständig torrläggning af Kejlungs myr i Lärbro socken till utdikning af sank mark tillhörande prestgården m. fl. hemman i Kräklingbo socken.
Af Gotlands 60—70 tusen tnl myr säger landtbruksingeniören i sin berät telse — tordejomkring en tiondedel vara afdikad, men på grand af bristande företagsamhet och insigter bar blott en del af den utdikade arealen tillgodogjorts som åkerjord. Om också intresset för myrodlingen är i tilltagande, vill man derför icke bringa stora offer.
Sålunda anses ett utdikningsföretag för dyrt, ja nästan ekonomiskt omöjligt, om kostnaden för detsamma uppgår till 50 kr. pr tunnland, under det att man annorstädes icke tvekar att offra det dubbla beloppet för vinnande af odlingsmark, som svårligen torde kunna mäta sig med en stor del af de gotländska myrarna.
Landtbruksingeniören omnämner vidare de till godhetsgrad olika myrar, som här finnas och uttalar som sin mening att grundare afdikning har mycket skäl för sig; då myren är af sämre beskaffenhet eller en fullständig utdikning på grund af stora kostnader vore ekonomiskt oriktig. Dock anser han att vid afdikningsplaners uppgörande fullt utdikningsdjup bör söka åstadkommas för sådana myrar, å hvilka sädesodling i en ej allt för aflägsen framtid kan förekomma. Och detta på grund deraf att gotländingeni en framtid bör skörda sin säd der deasa tiotasentals tunnland ofruktsamma myrar ligga, under det att högmarken, som under mansäldrar, två år af hvarje tre, burit sädesgrödor, genom en förståndig ängskultor med riklig öfvergödning och med iskende af qväfvesamlande leguminorer så småniogom skall lyftas ur det utmattningstillstånd den för närvarande befinner sig i.
En ytterligare anledning att förorda de odlingsbara myrarnas falla afdikning torde äfven ligga i de utmärkt vackra resultat som sistlidna års odlingsförsök på myrjord med sockerbetor hafva visat. Skola stora förhoppningar med något berättigande kunna hämtas härutaf, så är det af vigt att så afdika myrarna att en ofullständig afdikning icke lägger hinder i vägen för ernåendet af ett lyckligt resultat härntinnan.
Tänker man vidare — yttras i berättelsen — å ena sidan på de växter som företrädesvis visat sig trifvas på mossarna, och å andra sidan derpå att hundratals tunnland myrjord på skilda ställen af ön under förlidet år buro en mycket vacker gröda utaf våra ädlare och mera gifvande kulturväxter såsom raps, hvete och korn, så kan man icke ungå att finna, att de, så att säga försökskördar, som aflockats myrarna, gifva löften för framtiden, som om de uppfyllas, och dertill finnes all utsigt, skola gifva Gotland ett af de främsta rummen bland våra spanmålsexporterande provinser, men i så fall är det på myrarna som spanmålen skall skördas, Bättre, än att förflytta de outtömliga qväfvetillgångarne upp på de myllfattiga och qväfvehungriga höglandsåkrarna, för att dymedels göra dem mäktiga af sädesproduktion, är att å myrarna sjelfva skörda säden, och en mera lättskött, en billigare afdikad och en för torka mindre utsatt jord skall på samma gång vinnas.

Medelst offentlig och frivillig auktion

låter hemmansägaren J, O. Åkerbäck, Hejdegårda i Hejde, lördagen 31 denneg från kl. 9 f. m, till den högstbjudande försälja ett stycke skog, pärkvig, uti d. s. k. Hejdhagsskogen nära intill den gamla ångsågsplatsen. Skogen är passande till såg- och bygnadstimmer; afverkninga- och de öfriga vilkoren blifva tillkännagifna före utropet.
Omedelbart efter skögsauktionens slut försäljes hemma å gården en mängd lösegendom, hvaribland må nämnas: vänd- och spetsplogar, slät- och krokpinoharfvar, 2:ne tjurar, 1 par mindre oxar, kor och lam, 1 ressläde, 1 trilla samt diverse vexelbjul m. m, Betalniogsanstånd är för den lösa egendomen till den 1 nästkommande Oktober.
OBS.! För att allt skall medbinnag börjas auktionen precis kl. 9 f. m. i skogen.
Guldrupe d. 21 Jan, 1891.
Efter anmodan,
J. P. JACOBSSON.

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Tingspredikan hölls i måndags f. m. i tingssalen å Skogs af presten Öfverberg i Stenkumla, hvilken dervid på ett förträffligt sätt för den talrika menigheten utlade de ord som presten Jethro i 2 Mos. 18 kap. ställer till Moses i fråga om sättet att skipa dom bland Israels folk.

I det barnuppfostringsmål, fam Emma Larsson väckt mot f. husbonden Olof Johannes Reinhold Ahlin i Hejde och hvari svaranden ålagts edgång anmäldes vid detta rättegångstillfälle förlikning mot vilkor att svaranden betalade käranden i ett för allt 400 kronor i uppfostringsbidrag.

Ett vattenmål. Såsom förut omtalats hade J. Larsson, A. Soensson och O. Pettersson, Hallgårds i Fröjel m. fl. instämt ägarne af Grymlings såg i Ejsta, P. Jacobsson och J.
Hederstedt med yrkande om skälig ersättning för den skada de lidit derigenom att svarandena dämt upp vatten på deras kringliggande ägor.
Vid detta tillfälle skulle svarandena ha bevisat att de hade rätt att dämma upp vattnet utan att lemna någon ersättning, men de afstodo derifrån och öfverlemnade målet under åberopande af att sågen af ålder funnits på platsen. Äfven kärandena öfverlemnade.

Stenkastning vid lägret. Vid detta tillfälle voro åter före slagtaren Lofqvist muraren Berglund och arbetaren Aug. Melin från Visby, tilltalade af allmänna åklagaren för att en afton i somras ha öfverfallit lägervakten å Visborgs slätt med stenkastniog samt för att ha skrålat och fört oljud. P. Flygare uppträdde som svarandenas ombud, hvarjämte Melin var personligen närvarande.
Som vittnen hördes fyra värnpliktige. A. L. Cedergren intygade att dat vid omstämda tillfälle kastats sten in i vakten, men hvilka som kastat visste han ej. Han tyckte sig igenkänna Melin såsom en bland de anhållne.
Jakob Olsson hade icke känt någon af de anhållne, men på tillfrågan hade de uppgitvit sig heta Löfqvist, Berglund och Melin. Han hade icke sett några andra på vägen samtidigt, hvilka kunde kasta sten. Tyckte sig känna igen Melin.
Fredrik Jacobsson visste endast att sten kastats från ett sällskap af hvilka en var klädd i hvit hatt.
Jakob Hansson kunde ej säga hvilken som kastat sten, men Melin hade varit i det sällskap, derifrån stenarne kommit, och nägra andra parsoner funnos ej på vägen.
Åklagaren begärde och erhöll uppskof till tredje sammanträdet och ålades svarandena personlig inställelse vid vite af 25 kr. hvar och en. Häröfver mälde svarandeombudet missnöje.

J. Bokström kontra Karl Jacobsson. Detta mål rörde sig, gom bekant, derom, att Karl Jakobsson vid ett tillfälle öfverfallit och slagit Bokström, Karl Jakobsson öfverlemnade målet och yrkade ansvar å Bokström för obefogad rättegång. Han berättade skriftligen förloppet af slagsmålet så, att han en afton på vägen sett Bokström skynda förbi sig, hvarvid han, Jacobsson, yttrat, »Hels’ och spring inte och ränn som en lössläppt enbetsoxel» Bokström hade då med en käpp slagit i ett plank och sedan skrikit att han blifvit öfverfallen af Jakobsson.
Käranden öfverlemnade målet och yrkade edgång å Jacobsson, Då Bokström aldrig svor, sade sig Jakobsson ej heller vilja göra det och för öfrigt ville ban inte »parera längre».
Utslag vid tredje sammanträdet.

Till ansvar för skjutning vid ett bröllop i Vestergarn hade kommissarien Svallingsson instämt Axel Ahlin m. fl. Utslag vid tredje sammanträdet.

För misshandel hade samme åklagare instämt arbetaren Grönhagen. Denne hade vid ett tillfälle slagit och knuffat inspektor Wöhler å Klintebys. Svaranden erkände, men anförde som förmildrande omständighet att han först blifvit retad af målsägaren. Utslag vid tredje sammanträdet.

Norra häradsrätten.
På grund af justitieombudsmannens åtal stod vid detta rättegångstillfälle kommunistera och vice pastorn i Hörsne G. Hedgren lagförd för det han af sin församlingsbor mottagit »offer». Såsom åklagare var förordnad kronofogde Calisgendorft och såsom konsistorieombud kyrkoherde J. Uddin i Sanda.
Svaranden anförde mot åtalet, hvad han i gin förklaring till justitieombudsmannen yttrat med anledning af den mot honom gjorda anmälan sammanskottet hade af församlingsborna gjorts honom ovetande. Aftidningarne hade han ofta sett, att på andra ställen prester fått mottaga gåfvor utan att åtal derpå följt. Skulle lagen ingripa i detta fria gifvande skulle i det rent enskilda lifvet uppstå en hel mängd förvecklingar, som icke vore till gagn för den sociala sammanlefnaden. Till sist påpekade svaranden, att anmälan tillkommit på grund af illvilja och hämdlystnad från en person, hvars broder han sin embetsplikt likmätigt varit nödsakad att tilldela en varning.
Härefter öfverlemnades målet.

Vid förrättade val

inom respektive tingen tillhörande Gotlands södra härads brandstodsförening hafva, enligt inkomna protokoll, till ledamöter i vämnda förenings styrelse blifvit utsedda: för Stenkumla ting, folkskoleläraren Elof Wisselgren i Hogrän; Banda d:o,
hemmansägaren Joh, Olsson Rovalds i Eskelhem;
hemmansägaren Hejde d:o, hemmansägaren Per Nilsson Verldsände i Klinte;
hemmansägaren Fardhem d:o, hemmansägaren Oskar Pettersson Odvalls i Linde;
hemmansägaren Hablinge d:o, hemmansägaren Olof Pettersson Lerdarfve i Egsta;
hemmansägaren Hemse d:o, folkskoleläraren Johan Stengård i Rone;
hemmansägaren Grötlinge d:o, folkskoleläraren C. H Gahnström i Hafdhem;
hemmansägaren Hoburgs d:o, hemmansägaren Nils Jacobsson Skogs i Hamra;
hemmansägaren Burs d:o, undertecknad C. H. Löfveberg i Burs;
hemmansägaren Anton Lagergren Kyrkebols i Garda.
Dessa ledamöter kallas, jämlikt 5 § i brandstodsreglementet, till årets första ordinarie sammanträde å vanligt ställe, Burge i Levide, måndagen den 26 innevarande Januari och följande dagar, för att handlägga de ärenden, som uti nämnda reglemente äro för styrelsen föreskrifna.
Delägare, som hafva något hos styrelsen att anföra, anmäle det skriftligen till undertecknad åtta dagar före sammanträdet.
Burs den 3 Januari 1891.
C. H. LÖFVEBERG.

Folkmängdsförhållanden

på Gotlands landsbygd 31 December 1890: (Forts.)
Lärbro: födda 24, döda 17, inflyttade 79, utflyttade 106, vigda 3 par; minskning 20; folkmängd 1,273.
Hellvi: födda 14, döda 9, inflyttade 27, utflyttade 40, vigda 1 par; minskning 8; folkmängd 457.
Hörsne med Bara: födda 10, döda 9, inflyttade 33, utflyttade 28, vigda 10 par; ökning 6; folkmängd 372.
Klinte: födda 34, döda 32, inflyttade 128, utflyttade 109, vigda 3 par; ökning 20; folkmängd 1,199.
Fröjel: födda 6, döda 5, inflyttade 29, utflyttade 33; minskning 5; folkmängd 589.
Burs: födda 14, döda 13, inflyttade 38, utflyttade 55, vigda 10 par; minskning 16; folkmängd 820.
Stånga: födda 16, döda 11, inflyttade 37, utflyttade 45, vigda 3 par; minskning 3; folkmängd 655.
Dalhem: födda 5, döda 9, inflyttade 38, utflyttade 45, vigda 6 par; minskning 11; folkmängd 492.
Ganthem: födda 9, döda 5, inflyttade 13, utflyttade 12, vigda 1 par; ökning 2; folkmängd 288.
Halla: födda 2, död 1, inflyttade 18, utflyttade 22, vigda 3 par; minskning 3; folkmängd 211.
Stenkyrka: födda 13, döda 20, inflyttade 0 utflyttade 28; minskning 1; folkmängd Tingstäde: födda 9, döda 6, inflyttade 44, utflyttade 48; minskning 1; folkmängd 499.
Ejsta: födda 9, döda 4, inflyttade 39, utflyttade 48, vigda 2 par; minskning 4; folkmängd 611.
Sproge: födda 6, döda 3, inflyttade 12, utflyttade 7, vigda 1 par; ökning 8; folkmängd 366.
Martebo: födda 8, döda 2, inflyttade 41, utflyttade 38, vigda 2 par; ökning 9; folkmängd 307.
Lummelunda: födda 9, döda 3, inflyttade 36, utflyttade 44, vigda 1 par; minskning 2; folkmängd 887.
Hejde: födda 12, döda 7, inflyttade 34, utflyttade 58, vigda 9 par; minskning 19; folkmängd 615.
Väte: födda 8, döda 5, inflyttade 28, utflyttade 32; vigda 3 par; minskning 1; folkmängd 578.
Fårö: födda 23 (8 m. 15 qv.), döda 18 (10 m. 8 qv.), inflyttade 33 (16 m. 17 qv.), utflyttade 37 (21 m. 16 qv.), vigda 9 par; ökning 1; folkmängd 1,175 (560 m. 615 qv.).
Hangvar: födda 21 (7 m. 14 qv.), döda 22 (9 m. 13 qv.), inflyttade 53 (26 m. 27 qv.), utflyttade 55 (25 m. 30 qv.); minskning 3; folkmängd 915.
Hall: födda 2, döda 5, inflyttade 20, utflyttade 34; minskning 17; folkmängd 241.
Öja: födda 18 (8 m. 10 qv.), döda 12 (5 m. 7 qv.), ioflyttade 39 (21 m, 18 qv.), utflyttade 40 (17 m. 23 qv.), vigda 3 par; ökning 5; folkmängd 875 (402 m. 473 qv.).
Hamra: födda 4 (2 m. 2 qv.), döda 7 (4 m. 3 qv.), inflyttade 4 (2 m. 2 qv.), utflyttade 13 (6 m. 7 qv.); minskning 12; folkmängd 332 (155 m. 177 qv.).
Levide: födda 7 (8 m. 4 qv.), döda 7 4) m. 3 qv.), inflyttade 26 (11 m. 15 qv.), utflyttade 38 (20 m. 18 qv.), vigda 3 par; minskning 12; folkmängd 562.
Gerum: födda 1 m., döda 2 m., inflyttade 17 (9 m. 8 qv.), utflyttade 29 (14 m. 15 qv.), vigda 2 par; minskning 13; folkmängd 169.
Hejnum: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 2 (1 m. 1 qv.), ioflyttade 24 (14 m. 10 qv.), ut: flyttade 21 (9 m. 12 qv.), vigde 1.par; ökning 6: folkmängd 312 (151 m, 161 qv.).
Bäl: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 3 (1 m, 2 qv,), inflyttade 22 (10 m. 12 qv.), utflyttade 24 (9 m. 15 qv.), vigda 1 par; ökning 0; folkmängd 203 (95 m. 108 qv.) Vall: födda 5 (1 m. 4 qv.), döda 3 (2 m. 1 qv.), inflyttade 22 (14 m. 8 qv.) utflyttade 26 (17 m. 9 qv.), vigda 3 par; minskning 2; folkmängd 290 (134 m. 166 qv.).
Hogrän: födda 5 (8 m. 2 qv.), döda 6 (2 m. 4 qv.), ioflyttade 15 (10 m. 5 qv.), utflyttade 35 (20 m. 15 qv.), vigda 3 par; minskning 21; folkmängd 318 (147 m. 171 qv.) Barlingbo: födda 8 (5 m, 3 qv.), döda 9 (6 m. 3 qv.), inflyttade 56 (26 m. 30 qv.), utflyttade 66 (29 m. 37 qv.), vigda 2 par; minskning 11: folkmängd 315.
Ekeby: födda 5 (3 m. 2 qv.) döda 1 (qv), inflyttade 14 (10 m. 4 qv.), utflyttade 35 (20 m. 15 qv.), vigda 3 par; minskning 17; folkmängd 268.
Källunge: födda 2 (1 m. 1 qv.), döda 2 (1 m. 1 qv), inflyttade 33 (16 m. 17 qv.), utflyttade 29 (16 m, 13 qv.), vigda 2 par; ökning 4; folkmängd 245 (123 m. 122 qv.); äldsta församlingsmedlemmen 1 Jan. 89 år 9 m. 2 dag.
Vallstena: födda 5 (8 m. 2 qv.), döda 2 (1 m. 1 qv.), inflyttade 15 (8 m. 7 qv.), utflyttade 27 (15 m, 12 qv.), vigda 6 par; minskning 9; folkmängd 352 (165 m. 187 qv.); äldsta församlingsmedlemmen 1 Jan. 89 år 9 m. 18 d.
Veskinde: födda 12 (8 m. 4 qv.), döda 7 (5 m. 2 qv.), inflyttade 55 (25 m. 30 qv.), utflyttade 45 (25 m. 20 qv.); ökning 15; folkmängd 554 (250 m. 304 qv.).
Bro: födda 5 (1 m. 4 qv.), döda 8 (5 m. 3 qv.), inflyttade 28 (14 m. 14 qv.), utflyttade 27 (13 m. 14 qv.); minskning 2; folkmängd 273 (134 m. 139 qv.).
Hablingbo: födda 6 (4 m. 2 qv.), döda 8 (5 m. 3 qv.), inflyttade 24 (15 m. 9 qv.), utflyttade 21 (10 m. 11 qv.), vigda 4 par; ökning 1; folkmängd 647 (312 m. 335 qv.).
Silte: tödda 6 (4 m, 2 qv.), döda 6 (5 m. 1 qv.), inflyttade 9 (4 m. 5 qv.), utflyttade 7 (3 m. 4 qv.), vigda 1 par; ökning 2; folkmängd 365 (185 m. 180 qv.).
Stenkumla: födda 12, döda 5, inflyttade 37, utflyttade 61, vigda 2 par; minskning 17; folkmängd 467.
Träkumla: födda 5, död 1, inflyttade 21; utflyttade 29, vigda 1 par; minskning 4; folkmängd 221.
Vesterhejde: födda 8, döda 7, inflyttade 65, utflyttade 65, vigda 3 par; ökning 1; folkmängd 467.
Vänge: födda 13, döda 6, inflyttade 21, utflyttade 49, vigda 3 par; minskning 21; folkmängd 568 (276 m. 292 qv.).
Buttle: födda 6, döda 3, ioflyttade 17, utflyttade 22, vigda 3 par; minskning 2; folkmängd 362 (168 m. 194 qv,).
Guldrupe: födda 4, döda 0, inflyttade 15, utflyttade 8, vigda O par; ökning 11; folkmängd 283 (130 m. 153 qv.).

Utmätningsauktion.

Lördagen den 17 Januari 1891 kl. 11 f. m. förättas å Skogs tingställe i Levide utmätningsauktion för försälj ning af snickaren J. O. Klafvers från 1/4 mantal Kopartve i Hejde socken afsöndrade lägenhet, egande de, hvilka bafva fordran, som skall ur fastigheten gäldas, eller annan rätt, som bör vid auktionen iakttagas, att sin rätt dervid bevaka.
Denna lägenhet, som innehåller 27.65 qv ref, är bebygd med ett mindre boningshus af trä under brädtak, en flygelbygnad, inredd till snickareverkstad, likaledes af trä under brädtak, ett miodre brygghus aft sten under brädtak och ett mindre ladagårdshus och har:blifvit ealuvärderad till 1,000 kronor.
Visby Gotlands södra kronofogdekontor den 6 December 1890.
Aug. Bokström.

Borgenärerna

i f. handlanden E. R. Söderlunds i Hejde konkurs kallas att sammanträda å handlanden Axel Lundbergs i Visby kontor torsdagen den 18 December 1890 klockan XI f.m. för att bestämma förvaltningsarvoden m. m.
Rättens Ombudsman.

Borgenärerna uti handl. L. P. Olssons i Hablingbo konkurs kallas till sammanträde å herr Axel Lundbergs kontor i Visby torsdagen den 18 dennes kl. 12 på dagen för att bestämma och föreslå förvaltningsarfvoden jämte andra konkursboet rörande frågor.
Domararfve i Öja d. I December 1890.
RÄTTENS OMBUDSMAN.