Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
De Jakobssonska målen, det ena om olaga ölhandel och det andra om fortkörning, förevoro i dag åter. I det första målet yrkade svar. ansvar å angifvaren, hvilken han antog arb. Hagström vara. Åkl. förnekade att H. varit angifvare.
I målet om fortkörning ville åkl. höra angifvaren extra polis Alvin som vittne, men ogillades detta yrkande. Jakobsson förnekade fortfarande stämningens riktighet.
Det första målet uppsköts till 24 Okt. hvaremot det ardra ogillades.

Med ed skulle f. sjömannen N. A. Möller fria sig från ansvar för stöld. M. uteblef dock från rätten och ansågs hafva brustit åt eden. Utslag 24 dennes.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 Oktober 1898
N:r 156

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten Andra sammanträdet. (Ordf.: Häradshöfd, T. af Ekenstam.) Utslag.
Dyr pump. Johan Andersson vid Tenglings i Etelhem, som brustit åt eden, dömdes att utgifva ej blott ersättning för den af Fole mek. verkstad levererade pumpen med krr. 21:90 jämte ränta utan äfven 113 kr. i rättegångskostnader förutom protokollslösen.

Ogilladt blef det af drängen Oskar Lundberg vid Grens i Mästerby mot änkan Charlotta Jakobsson Nystuge i Hogrän anhänggigjorda målet om utbekommande af tjänstehjonslön. Kär. dömdes för olofligt afvikande ur tjänsten att böta hälften af lönen med 75 kr. samt att betala sin motparts alla rättegångskostnader.

För smädligt yttrande mot fjärdingsman Cedergren i Ejsta samt för att ha hindrat fjärdingsmannen, då denne varit stadd i tjänsteärenden, dömdes arbetaren P. Larsson vid Mellings i Ejsta att böta 50 kr.
— Förre båtsmannen O. Lindvall i Ejsta dömdes äfven för smädligt uttryck mot samme fjärdingsman att böta 25 kr.

Ogilladt käromål. H. Engqvist vid Mallgårds i Levide fick sina krafsanspråk om utbekommande af tjänstehjonslön mot Jakob Pettersson Östres i Alfva ogillade.

Dömd för misshandel. Lars Larsson Sigleifs i När dömdes för den misshandel han begått mot pigan Olivia Olsson Allmungs i samma socken till en månads fängelse samt att ersätta Olivia med 50 kr. för sveda och värk jämte 30 kr.för inställelsen och att betala af statsverket förskjutna vittneslöner.

Att flytta inom tre månader ålades Mårten Pettersson Sigreifs i Vamlingbo.
Förutom kostnaderna för bygnadernas flyttande får nu P. betala kärandyen, Lars Andersson Sigreifs, 60 ä(r. i arrende jämte 36 kr. i rättegångskostnader.

Till boskilnad dömdes mellan makarne Kökeritz i Garda.

För våld mot drängen R. Ramberg i Atlingbo åtalade kakelungsmakaregesällen E. Bring från Visbyransakades ånyo. Bring bestred fortfarande genom ombud åtalets riktighet. För bevisning hade åkl. inkallat fem vittnen, som nästan samstämmandoe berättade, att de sett Bring dels med en brädstump slå Ramberg i hufvudet, så att tillhygget gått söder, dels, medan Ramberg satte för ett par hästar, med en flat kalksten slå honom i bakre delen af hufvudet, så att Ramberg med ett klagande ljud sjunkit ned mellan hästarna. Våldet hade begåtts utan någon föregående ordväxling. Dom faller vid nästa sammanträde.

Lönetvisten emellan N: Carlsson från Torsås i Kalmar län och P. A. Pettersson, Smiss i Garda förekom ånyo. Ett vittne hördes å hvardera sidan, men kär:s vittne, Kolmodin, hade sådana mot hvad han förut Jär ha yttrat stridande uppgifter, att ombudet kronolänsman Eneman ansåg sig föranlåten hemställa, om det ej vore skäligt hänvisa vittnet till själasörjaren. Vittnet ansåg att drängen gjort sig förtjänt af? den lön som begärdes, 75 kr. Men han hade varit sjuk i två månader. Upplyste äfven, att där drängen nu innehade tjänst, hans lön vore 90 kr.
Svar:s vittne ville ej bestämma någon lön för andra.
Kärandeombudet öfverlämnade målet, men svar. ville ha ytterligare uppskof. Yttrande häröfver vid nästa sammanträde.

Barnuppfostringsmålet emellan Jenny Svahn i Visby och Johan Johansson Tjengd arfve i Hemse förekom ånyo. Svar. instälde sig icke och dömdes att utgifva försutna vitet 15 kr. samt ålades att vid 25 kr. vite inställa sig vid fjärde sammanträdet. Kär. begärde att under tiden få höra vittnen vid rådstufvurätten i Visby.

Återförvist mål. Ett mål, som nämdeman Johan Olsson Rofvalds i Eskelhem haft mot Johan Gustafson Dyple om ersättning för utdikningskostnad i »Blötmyr», men som af kär. tappats, enär det varit för tidigt väckt, hade af hofrätten återförvisats till afgörande vid häradsrätten. Vid målets påropande instälde sig kär. personligen och svar. genom ombud, som skriftligen gjorde samma invändningar, som Johan Nilsson Smågårda, och Johan Hanson Dyple i liknande mål förut gjort. Målet kommer att afgöras vid fjärde sammanträdet.

Hästkrångel. Johan Johansson Dalbo i När hade 9 sistl. Maj till Lars Alkvist vid Halsarfve i Lau för 260 kr. sålt ett stokreatur, men 14 Aug. hade A. återlämnat stoet, emedan det dels ej gick för trösk, dels vore istadigt. Johansson hade då budit Alkvist 20 kr. afdrag, som Å. ej mottagit, och hade äfven för några dagar lämnat Johansson en annan häst i stället. Nu hade emellertid Johansson instämt Alkvist om en ersättning af hundra kr. för den tid han varit i mistning af stoet, och Alkvist å sin sida hade åtalat Johansson, för det denne sålt stoet utan att uppgifva dess dolda fel. Parterna bestredo hvarandras påståenden. Uppsköts till första dagen af nästa sammanträde.

För djurplågeri var Jakob Olsson Hemmor i När instämd. Olsson skulle nämligen till dagligt arbete ha användt ett par ytterst utmagrade hästar, hvaraf den ema äfven hade ett sår i lokstaden. Svar. medgaf delvis åkl:s påståenden, men han hade kört ytterst varsamt och såret var obetydligt.
Åkl. påpekade ett tillfälle som hästarna varit till en annan person utlånta, då denne person vid återlämnandet tillsagt Olsson, att hästarne ej kunde dra utan ville lägga sig. Olsson skulle då ha genmält: »Jag har ju sändt med en piska».
Målet förekommer ånyo första dagen af nästa sammanträde, därvid svar. skall vid 15 kr, vite komma tillstädes.

Olaga utskänkning af maltdrycker Gästgifvaren K. J. Andersson Domerarfve i Öja var instämd för att han till andre än vägfarande utskänkt maltdrycker. Svar. medgaf, att det nog vore riktigt som åkl. påstod, men det var modren som skötte denna servering, och det var svårt att skilja på vägfarande och icke vägfarande. Ombudet viste äfven, att vid besök som ombudet gjort hos svar, öl serverats till »kreti oah pleti», Andersson är förut dömd för dylik förseelse.
Utslag vid nästa sammanträde.

Återförvist till ny behandling är målet emellan Bjerges i Lye och Ungbåtels åboar i Stånga om bättre rätt till vissa dammområden. Målet är utsatt att förekomma till ny behandling å första dagen af fjärde sammanträdet.

Norra häradsrätten.
Död eller icke? Hustrun till sjömannen G. N. Gabrielsson har ansökt att hennes man måtte förklaras för död, enär hap, som år 1888 emigrerat till Amerika, ej sedan 1894 lämnat någon underrättelse om sig. En sjöman vid namn Lundin intygade, att han vid ett besök i Chicago 1895 hört, att en svensk sjöman vid namn N. G. Gabrielsson blifvit mördad där. Vidare upplystes att G. 1894 skrifvit hem för att utfå i sparbank insatta pengar men ej fullföljt uttagandet af venningarna. Rätten skall yttra sig 31 Okt.

För fångspillan voro nämdeman Karlqvist och landtbr. Anton Andersson från Ala instämda. De hade då 24 de Sept. på uppdrag af länsman Boberg skulle införpassa tvenne för brott häktade personer vid Buttle station genom ovaksamhet låtit dessa undkomma. De erkände och upplyste att de, då de vid Buttle väntade på tåget, begifvit sig till banvaktens bostad och darvid medtagit fångarne, hvilka de sedan utan bevakning låtit gå i förväg åt stationen, hvarvid de togo tillfället i akt och rymde, Utslag 31 Okt.

För oloflig ölutskänkning voro e, mindre än fyra kvinnor, Elvira Pettersson, Matilda Pettersson, Anna Kristina Olofsson och Katarina Carolina Almqvist, af länsman Boberg instämda. De erkände, att de å Kräklingbo marknad sålt öl, och faller utslag 31 Okt.

(Länsfängelset i går.)

Den falske folkskolläraren J. E. Johansson-Bolmér ransakades i går å längfängelset. Han nekade fortfarande. Kyrkoherde Broberg i Gryteryd, hvilken skulle ha utfärdat ett tjänstgöringsbetyg för J:sonBolmér, upplyste i skrifvelse, att han aldrig utfärdat något betyg för Bolmér, hvilken väl tjänstgjort i Gryteryd men efter en kort tid rymt därifrån. Bolmér fasthöll dock vid att Broberg utfärdat betyg för honom.
Från stadsfiskalen i Vexiö hade äfven ingått skrifvelse, att ingen skollärare vid namn J. E. Johansson finnes därstädes.
Då ännu icke full utredning i målet kunnat förebringas, uppsköts målet till 25 dennes, sedan Bolmér yrkat att blifva från målet skild.

Om rånet å Fårö hölls samma dag förnyad ransakning. Den häktade gjorde en del ändringar till protokollet, däribland särskildt ändrande sin uppgift om möjligheten af att han passerat Träska gård kl. 4 på morgonen af den dag, då brottet skedde. Han hade nämligen efter åkturen med Olsson lagt sig att sofva till kl. 4, då han gick ut. Han hade då bytt om hatt och ej haft kappsäck och ej ytterrock. Detta hade han förut på det bestämdaste förnekat.
Härefter stälde åklagaren en allvarlig maning till den häktade att bekänna, hvarpå denne svarade, att han, öfvertygad om sin oskuld, aldrig komme att bekänna.
Som vittnen hördes hemmansägare Olof Ekström och hans hustru Maria Lovisa från Butlex samt pigan Anna Söderdahl från Friggårds.
Olof Ekström hade dagarne efter rånet i närheten af Berggrens bostad funnit en flaska med fotogen. Flaskan hade legat på omkr. 100 alnars afstånd från Berggrens bostad i sydostlig riktning samt vid en gärdesgård, öfver hvilken man ofta plägade taga en genväg ut till landsvägen.
Vittnets hustru, Lovisa Ekström, hade ej sett flaskan utan endast hört sin lille son och sin man tala om att de funnit en fotogenflaska.
Anna Söderdahl intygade, att det å den borrsväng, som svaranden lånat afhennes far funnits stearinfläckar, då borrsvängen återlämnades, samt intygade, att stearin ej funnits i hennes hem vid tiden för händelsen i fråga. Vid julen hade man ett enda stearinljus, hvilket satt i toppen på julgranen, och det var sålunda omöjligt, att fläckarne på borrsvängen kunnat komma därifrån.
Södergren anförde härpå, att åkl:s yrkande om ansvar å honom för mordförsök vore grundlöst; på sin höjd borde yrkande om ansvar för misshandel kunna ifrågakomma.
Åtl. gendref detta, anseende, att af alla tecken att döma, rånarens fulla afsikt varit att mörda Berggren samt att sedan anstifta mordbrand.
Södergren anförde att B. lätt kunnat förorsaka sig blånader och skador själf efter rånet, då han sökt att komma ut.
Målet öfverlämnades å båda sidor. Afåkt, gjordos detta med påpekande, att svar. erkänt riktigheten af Ahlqvists vittnesmål. Någon reda i hans affärsböcker har ej kunnat åstadkommas, men allt har visat hur rutten hans affärsställning varit. Detta bestreds af svar. som ansåg sin affärsställning god. äAklagarens yrkande utmynnade, på grund af hvad som i målet förekommit, i yrkande om ansvar för rån och mordförsök samt för stölden hos Arweson, för olaga bränvinsförsäljning och för olaga dynamithandel.
Målsägaren yrkade 100 kr. i ersättning för sveda och värk och för förstörda inventarier hos Berggren med belopp som rätten finner skäligt samt att de penningar, som hos Södergren anträftats, måtte till Berggren återlämnas.
Sedan åklagarens och målsägandes slut på ståenden föredragits, &återtog svaranden sitt yrkande om målets afgörande samt begärde uppskof för att få rådföra sig med sakförare.
Uppskof beviljades äfven till 25 Oktober.

För knifskärning ransakades härför häktade arbetaren Karl Alfred Gunnar Nilsson, född 20 Februari 1876 i Othem.
Brottet hade så tillgått, att några ungdomar lördagen 3 Sept. kl. 8 på aftonen roat sig i vägskälet utanför Barlingbo station. Bland dessa befunno sig drängen Hjalmar Pettersson från Enbjenne i Barlingbo och arbetaren .Gunnar Nilsson från Visby. Båda hade varit öfverlastade och kommo anart i gräl med hvarandra. Grälet urartade till slagsmål, hvilket emellertid afstyrdes af kamraterna.
Om en stund begåfvo P. och N. sig i väg nedåt Mattsarfve gård, där de åter började våldföra sig på hvarandra. Personer, som kommo efter, hade iakttagit att båda kämparne tumlade ned i landsvägsdiket och att Pettersson tilldelat Nilsson en mängd slag och sparkar. I ersättning fördessa kunde Pettersson vid uppstigandet visa ett stort gapande sår efter ett knifhugg. Den sårade hade begifvit sig in till Mattsarfve gård, där han fick sitt sår förbundet.
En person hade hört Nilsson säga, att det var han, som tilldelade Pettersson knifhugget.
Nilsson erkände, att han tilldelat Pettersson ett knifhugg, men anmärkte, att detta skett till själfförsvar, enär Pettersson sökt att strypa honom under det de lågo i diket samt dessutom på annat sätt våldfört sig på honom.
Läkarebetyg meddelade att P. för såret legat till sängs i 10 dagar samt att hugget, om det träffat endast en centimeter djupare, ovilkorligen skulle ha afskurit pulsådern,
Tvänne vittnen styrkte riktigheten af svarandeng bekännelse, och målsägaren Pettersson vidgick att han gifvit svaranden en spark, eller ett slag — hvilketdera mindes han ejenär han såväl som svaranden varit berusad — i hufvadet.
Petterson yrkade att utfå 100 kr. i ersättning för sveda och värk samt 5 kr. för utlagdt läkarearvode.
Efter öfverläggning dömde rätten svaranden att för den erkända förseelsen hållas till straffarbete i 2 månader samt att böta 10 kr. för fylleri, hvilka böter, i händelse svar. saknade tillgångar att gälda dem med, skulle förvandlas till 2 dagars fängelse.
Målsägaren dömdes att för misshandeln böta 50 kr. och för fylleriförseelsen 5 kr. Dessutom ålades svar., som förklarade sig nöjd med domen, att till målsägaren utgifva 50 kr. för sveda och värk och 5 kr. för läkarehjälp.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Oktober 1898
N:r 153

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För bristande renhållning dömdes husägaren G. Lindbom att böta 10 kronor.

För fylleri och våldsamt motstånd var stämning uttagen å arbetaren Ture Elmqvist, hvilken dock ej kunnat med stämningen anträffas.

Norra häradsrätten.
Utslag:
Till aflyttning dömdes, på yrkande af landtbrukr. Reuser, E. Larsson i Viklau.

Smålanderska målet upptogs kär:s talan mot Hj. Gardell icke till pröfning och hans talan mot öfrige svar:e ogillades, liksom ock svar:s yrkande om ansvar för obefogad rättegång. För ärekränkning dömdes Sm. till 2 mån. fängelse samt att ersätta svar:e med hvardera 150 kr. Beträffande ärekräkning mot sakförare Stenmark uppsköts målet.

För hemfridsbrott dömdes drängen Alfred Larsson från Ardre att böta 50 kr.

För utlämnande af bränvin fick handl. Högqvist å Fårö plikta 35 kr.

För ärekränkning dömdes arrendator Höglund till edgång, som utsattes till 28 Nov.

Till boskilnad dömdes mellan Karl Stenberg och hans hustru, samt mellan Erik Dahlberg i Viklau och hans hustru.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 Oktober 1898
N:r 152

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För stöld i förening med inbrott ransakades i dag å länsfängelset förre straffången J. P. Gardell, hvilken natten till 7 dennes hos smeden Bergström i Öja genom inbrott i hans smedja tillgripit ett gevär, en jaktväska at sälskinn, en slaktknif, en hammare m. fl. persedlar.
Gardell, som är född 4 Aug. 1839 och förut flera gånger varit straffad för stöld och äfven för andra brott, påstod vid häktandet, att han, som befans innehafva här uppräknade varor, köpt dem af en person vid namn Toftén. Sedermera fann han för godt att bekänna, att han ensam begått stölden.
Stölden hade tillgått så, att G. gått in genom en bakdörr på smedjan, öppnat dörren, som var stängd med en klinka, ooh tagit sakerna.
Inför rätten tillfrågad, om han vidhöll sin bekännelse, förnekade han åter stölden samt vidhöll sin första uppgift, att han köpt sakerna. Men nu ändrade han sin uppgift om den af hvilken han köpt varorna därhän, att det ej varit Tottén utan en för honom okänd person.
För att förebringa bevisning uppsköts målet till 15 Oktober.

Knifskärning i Hemse. Med de båda ynglingarna Karl Georg Lundgren och J. A. Trotzig har i dag hållits förhör å länsfängelset för den upprörande misshandeln af ynglingen Olsson vid Sindarfve gård i Hemse 17 dennes.
Föröfvaren af våldet, J. A. Trotzig, är född år 1880 den 6 Maj i Karlskrona. Hans mor, som var ogift, bodde på stadens fattighus och lämnade honom vid ett halft års ålder åt andra, och sedan dess har han vistats hos andra.
Han erkände, att han tilldelat Olsson knifhuggen, och förklarade orsaken vara att Lundberg bedt honom göra det. Lundberg hade förat af Olsson fått en örfil. Detta visste Trotzig och det var för att hämnas på O. som T. utförde brottet. Iundgren hade dock ej bedt T. att använda knif. Han hade emellertid en käpp i handen, och med denna misshandlade han Olsson tills käppen gick sönder. Därpå tog han till den lånade knifven och fortsatte misshandeln. Enligt läkares uppgift kunde alla tre såren ha blifvit dödande, och det var endast genom en synnerligen lycklig tillfällighet som utgången blef sådan den blaf.
På fråga uppgaf svaranden, att knifven på begäran gifvits honom af ägaren, som tagit upp den ur fickan.
För sveda och värk fordrade målsägaren 125 kr. Detta medgafs af svar., som befunnits äga omkring 90 kr. kontanta penningar.
Georg Lundberg, som anstiftat våldet, är född 2 Dec, 1879 i Etelhem och har ständigt vistats i föräldrahemmet.
Han förklarade sig ej kunna minnas, att han uppmanat Trotzig att begå misshandeln mot Olsson. Men han höll det ej för otroligt att han sm det, ehuru han till följd af att han vid tillfället var bernsad, förlorat minnet däraf. Om orsaken till hans uppmaning till våldet kunde han ej lämna någon uppgift. Han hade alltid varit god vän med den misshandlade, som varit hans skolkamrat.
För sakens närmare utredning och belysning hördes två vittnen, hvilka i hufvudsak berättade det samma som de båda häktade.
Ansvar yrkades å båda af åkl., som framhöll att ej en enda förmildrande men väl försvårande omständighet förekommit samt yr kade att Trotzig och Lundberg borde dömas lika.
Trotzig dömdes för våldet till 6 månaders straffarbete och Lundberg för anstiftande af misshandel till 3 månaders fängelse. L. försattes på fri fot.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 September 1898
N:r 150

Hemfridsbrott i förening med våld

begicks i lördags natt hos hemmansägare Karl Larsson, Gyle i Ala, af tvenne kanalarbetare vid namn Johan Alfred Larsson från Blekinge och Adolf Norberg från Östergarn.
De båda våldsverkarne hade på kvällen varit inne hos Larsson men blifvit utvisade, enär de voro berusade. Därpå hade förstugudörren stängts. Men då hade de båda med förenade krafter sprängt dörren, trängt in i huset och misshandlat därinne varande personer.
Våldsverkarne blefvo af länsman Boberg häktade och med fångförare sända att införpassas till länsfängelset. Men under vägen beredda de sig tillfälle att undkomma och hafva ej sedan, trots efter spaningar, anträffats, hvarför de nu efterlysas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 September 1898
N:r 149

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Ölutskänkningsmålet mot bryggaren Edv. Jakobsson förevar åter. Ett vittne hördes, men detta hade vid här omstämda tillfälle ej sett några gäster inne hos Jakobston vid niotiden på kvällen.

För fortköring var samme Jakobsson instämd, men han hade vid föregående rättegångstillfällen förnekat, att han kört för fort. Ett vittne hade sett svar. vid tillfället, 25 Aug., köra i traf å Adelsgatan. Då Jakobsson fortfarande nekade begärde och erhöll stadsfiskalen uppskof till nästa måndag.

För försummad renhållning var Sofia Johansson instämd. Hon erkände och dömdes härför att böta 4 kr. För samma förseelse dömdes A. Lagergren att böta 3 kr.

För våld var arb Edv. Klint instämd. Han hade å stora torget öfverfallit arb. Gardelin och tilldelat honom ett knifhugg som genomskurit rocken och åstadkommit en rispa å armen. Svar. erkände men förklarade, att han själf först blifvit öfverfallen af Gardelin och en stenhuggare Fröjd.
Detta svarandens påstående styrktes af ett vittne. På denna grund yrkade svar. ansvar å Fröjd och Gardelin för öfverfall. Men då vittnet ej kunnat visa, att det varit någon af dessa två som öfverfallit Klint, ogillades detta yrkande. För det erkända våldet dömdes svar. att böta 100 kr.

För fortköring i Studentallén var åkaren Å. Segerdahl instämd. Han erkände och dömdes att böta 5 kr.

I Vikander-Marquardska målet föll i dag utslag. Marquard dömdes att böta 25 kr. och Vikander ålades att med ed fria sig från ansvar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 September 1898
N:r 148

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Vikander-Harquardska målet förevar i dag åter, men förekom däri intet nytt. Vikander, som ansåg sig vara den som blifvit först och mest förfördelad, yrkade ansvar å stadsfiskalen för obefogad rättegång. Utslag faller 26 dennes.

Ölutskänkningsmålet mot bryggare Edv. Jakobsson blef ej heller i dag afgjordt, enär ett vittne uteblifvit. Ett annat vittne styrkte, att svar. vid ifrågavarande tillfälle och tid (pingstafton vid 9-tiden på e. m.) varit borta från sitt hem och sålunda ej kunnat sälja öl. För vidare utredning uppsköts- målet till nästa måndag.

För våld är som bekant arb. Henriksson stämd. Han hade fått uppskof för att inkalla vittnen men hade ej gjort det, enär han ansåg det det vara åkl. skyldighet att göra detta. Stadsfiskalen, som ansåg målet till fullo utredt, öfverlämnade detsamma, och H. dömdes att böta 30 kr. och ersätta målsäg. med 10 kr.

För försummad renhållning å afträdeshus var glasmästare Lindbom åtalad men nekade. För vittnens inkallande uppsköts målet till 3 Okt.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 September 1898
N:r 144

Ett lömskt dåd

föröfvades i lördags afton vid 10-tiden vid Sindarfve gård i Hemse vid ett därstädes pågående dansgille. Som spelman vid gillet tjänstgjorde 19-åriga arbetaren Karl Georg Lundberg från Etelhem. Bäst denne spelade en munter dansmelodi, fick han i skaran af yillesdeltagare syn på en 17-årig skräddareson vid namn Olsson från Hemse. Så fort dansen var slut, vände sig nu Lundberg till en annan i gillet deltagande yngling, Johan Alfred Trotz, född 1880 i Karlskrona, och sade till denne: »Hör du, ge den där Olsson några nyp så att han somnar». Trotz var genast redo att utföra dådet, och detta ehuru han ej kände Olsson den ringaste förut och själf sålunda ej kunde ha agg till honom. Trotz gjorde sig emellertid redo att öfverfalla Olsson, men då han fann, att han icke hade något vapen själf, vände han sig till en närstående och bad att få låna en knif. Med denne öfverföll han nu Olsson och tillfogade honom ett djupt hugg i vänstra sidan, ett i nacken och ett å vänstra axeln. Ett fjärde, mot Olssons bröst riktadt hugg, träffade ej, ty Olsson vek undan, hvarvid Trotz i stället träffade sig själf i benet.
Sedan den ruskiga våldsgärningen var gjord, torkade Trotz lugnt blodet af knifven, fälde ihop den och lämnade den tillbaka till ägaren samt tackade för lånet.
Den knifhuggne är ganska medtagen af såren men vårdas ännu i sitt hem under läkareuppsikt.
Såväl anstiftaren af det lömska och om stor råhet vittnande dådet som hans medhjälpare äro häktade och af kommissarie Eneman införpassade till länsfängelset.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 September 1898
N:r 144

Den stulna kofferten

eller
Tjufven, som trodde sig bestulen.
Våra läsare minnas pog ännu, hurusom härstädes i slutet af förra året en kvinnlig stortjuf vid namn Augusta Mathilda Andersson häktades och hur som man vid undersökningar i hennes gömmor fann ett litet hästlass tjufgods af alla upptänkliga slag. Det var reslutatet af ett träget arbete efter principen »man tager, när man så hafva kan.» Och våra läsare minnas också att Augusta Andersson fick fri skjuts härifrån till Kalmar, där hon slutligen fick sina mödors lön i form af åtskilliga månader fängelse.
Nu har Augusta Andersson aftjänat detta straff, och häromdagen behagade hon åter gästa Visby, i sällskap med en koffert, i hvilken hon förvarade en del linnesaker o. d.
Nuväl — hon begaf sig på en promenad uppåt staden men medtog af praktiska skäl ej sin koffert utan lät den stå kvar på bron. När hon sedan återkom till bron, var koffertön börta.
»Tjufven tror att hvar man stjäl» heter det, och så var det med Augusta Andersson.
Men hon var icke rådlös. Hon hittade vägen till Visby poliskontor hon hade varit där förr. Och ett, tu, tre var hon där.
— Jaså, är ni nu bär igen? — sade stadafiskalen.
— Jo. Men na är det inte jag som har stulit.
— Jaså, ja det var ju snällt det.
— Men jag har själf blifvit bestulen.
— Inte?
— Jo, jag har förlorat min koffert.
— Med linnesaker i?
— Ja, hur vet fiskalen det.
— Jag bara gissade — det var samma linnesaker, som ni var misstänkt för att ha stulit men som ni inte kunde dömas för.
— Ja. Kors hvad fiskalen kan lura ut det fint, Inte har väl fiskalen hittat kotferten?
— Nej. Men hur har ni förlorat den?
Nu beérättade Augusta Andersson hela historien och fordrade att fiskalen skulle skaffa igen hennes koffert.
— Ni plockade af mej allting, så kan ni väl plocka af den andra tjufven min koffert ock så — tyckte hon.
Dessutom påstod hon, att atadsfiskalen i Kalmar telegraferat till Visby stadsfiskal, att denne skulle undersöka hennes koffert.
Det ena med det andra gjorde, att stadsfiskalen lät eftersöka kofferten. Och han fann den — gissa hvar? Jo, hos cirkus Möller.
— Jo, det är ett fint sällskap! — utbrast Augusta Andersson. — Får se, hur många månader dom får.
Men de få inga månader alls, ty cirkus Möller är ärlig och den hade af misstag råkat få kofferten med bland sitt »gepäck» upp till Södra byrummet.
När Augusta Andersson fick höra att cirkus skulle gl fri, blef hon misslynt och sade:
— Ja, det tror jag det. När en cirkuspjask knycker en koffert, då sker det af misstag. Men när ett stackars fruntimmer plockar åt sig litet, då får hon åka in på flera månaders fästning. Ä’ de’ rättvist de?
Ja, detta var historien om den stulna kappsäcken. Den är enkel men rätt rolig ändå.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 September 1898
N:r 142

Tre ransakningar

höllos i går inför norra häradsrätten, och pågingo förhandlingarna i dessa mål från kl. 11 f. m. till kl. 4 e. m. och — efter hållen middagsrast — från kl. 5 till kl. 1/2 8 e. m.
Alla tre målen voro förut handlagda. Det, som först påropades, var målet mot järnvägsarbetaren P. A. Olsson angående

våld och hemfridsbrott,
af Olsson begångna vid olika tider och på olika platser inom Ala socken.
Vid Olssons sida såsom åtalad för delaktighet i brotten stod nu äfven arbetaren Frans Pettersson.
Med afseende på Olsson utröntes nu till fallo, att han 18 Juli å Lauritse gård i Ala misshandlat arbetaren P. L. Johansson samt senare på dagen i samme Johanssons hem ännu en gång våldfört sig å denne.
Vidare hade Olsson, då 1 sällskap med svaranden Pettersson, 29 Juli inträngt i P. L. Johanssons bostad och ej velat aflägsna sig därifrån, trots tillsägelser, utan med våld beredt sig tillfälle att genomsöka J:s bostad ör att se, om han var hemma. Olsson hade sammaledes natten mellan 16 och 17 Juliinträngt i arb. Fr. Johanssons bostad hos J.
Larsson, Gyle, och slagit denne på flera ställen å kroppen och särskildt i ansiktet. Slutligen var Olsson ännu en gång i färd med arbetaren Johansson och misshandlade honom.
Vid våldsgärningarna mot arb. P. L. Johansson 29 Juli och mot Fr. Johansson natten emellan 16—17 Juli samt vid det sist här. ofvan omtalade våldet var Pettersson med och hjälpte Olsson i hans våldsföröfvanden.
Olsson vidgick i hufyudsak hvad som lades honom till last, men Petterson sökte att slingra sig undan deis genom att neka, dels genom att säga sig ej minnas händelserna i fråga, enär han skolat vara öfverlastad. Fyra vittnen styrkte dock i förnekade punkter och jämväl i öfrigt stämningarnas riktighet såväl i afseende på Olsson som Pettersson.
Efter en längre öfverläggning dömde rätten svaranden Olsson att undergå fängelse i till sammans fyra månader och att böta tillsammans 75 kr., eller att i ena bot undergå 4 månader och tio dagars fängelse.
Svaranden Pettersson fick böta tillhopa 150 kr., hvilka, om han ej kan gälda dem, förvandlas till 18 dagars fängelse.
P. A. Olsson, född 1866 i Dörby församling af Kalmar län, har förut (år 1895) undergått 6 månaders straffarbete för våld och knifskäring.
Målsägaren P. L. Johansson, hvilken vid föregående rättegångstillfälle uppträdde berusad, dömdes att härför böta 50 kr.
Nästa mål gälde

den falske folkskolläraren Johansson-Bolmér,
mot hvilken till detta rättegångstillfälle icke någon bevisning förebringats och hvilken fortfarande nekade för att vara den, som sökt vikariat i Halls församling.
Som ombud för skolrådet i Hall hade kyrkoherde Beckman i Hangvar instält sig. Han vitsordade, att han skrifvit två vid rätten företedda till Johansson stälda bref angående platsen i fråga.
Om dessa bref sade den häktade, att han väl sett dem och haft dem i sin hand, enär den af honom förut omtalade skoll. J. E. Johansson, som skolat vara den, som sökt platsen, tillsäkdt honom den på samma gång han återsändt da betyg, hvilka han skulle ha afskrifvit och användt vid platsens sökande.
Vidare företeddes ansökningshandlingarna till såväl Hall som Orlunda församlingar.
Den sista af de två platserna har J:son-Bolmér erkändt sig hafva sökt. Det visade sig vid anstäld jämförelse, att båda handlingarna voro skrifna af samma person. Detta förklarade Bolmér så, att J. E. Johansson, på hans uppmaning, skrifvit de af honom använda betygsafskrifterna och ansökningshandlingarna, enär han själf vid tillfället haft ondt i sin högra hand. Som bevis på, att det ej varit Bolmér utan den mera nämde J. E. Johansson som sökt platsen i Hall, åberopade Bolmér: ett bref som lär skola finnas i en Bolmér tillhörig verktygslåda, som f. n. finnes förvarad hos en handlande i Orlunda socken.
Med afseende på den af Bolmér omtalade J. E. Johansson upplyste kyrkoherde Beckman att det visserligen finnes en skollärare J. E. Johansson med samma förnamn som den här omtalade, men denne vore utexaminerad från Karlstad och ej från Wexiö, som Bolmér uppgifvit.
Bolmér företedde ett intyg om hedrande vandel och godt uppförande från den tid han varit i Bolm.ö församlivg, undertecknadt af kommunalstämmans ordf. m. f., detta som motbevis mot förut gjorda påståenden, att Bolmér våldfört sig å stämningsmän och varit misstänkt för delaktighet i fosterfördrifning.
För – hörande af vittnen i saken och för efterspanande af den afj Bolmér åberopade J. E. Johansson, uppsköts målet till 4 Oktober.
Tredje och sista ransakningen för dagen rörde sig om

rånet å Fårö,
i hvilket ej under den nära fyra timmar långa ransakningen något nytt framkom.
Som vittne hördes pigan Sofia Olsson, hvilken hört husbonden Ahlqvist, Träska, säga, att han på morgonen 8 Januari sett Södergren gå förbi vid Träska på väg från Butlex till Friggårds.
Den öfriga tiden upptogs med ett noggrannt utforskande af förhållandena i Berggrens hem vid tiden för rånets begående. Härvid hördes upplysningsvis hans på Butlex bosatte måg, Kristoffer: Johansson, samt dennes hustru och dotter. Intet nytt framkom härvid. Det upplystes dock af dem, att Berggren, som före rånets begående varit vid jämförelsevis god hälsa, efter detsamma blifvit ytterligt klen och förlorat förmågan att minnas händelser eller igenkänna personer, icke ens sina närmaste. Vidare meddelades, att Era Södergron i slutet af Juni eller början af Juli månad i fjol skulle ba varit hos Berggren oeh sökt låna penningar. Förut har upplysts, att S. just vid denna tid varit i svår penningförlägenhet, och åkl. ansåg det troligt, att S. redan då umgicks med planer för rånet, samt att han endast velat rekognoscera i Berggrens hem och användt begäran om penninglån som förevändning, enär S. väl visste, att Berggren aldrig lånade ut pengar, icke ens åt sina mest närskylda.
Södergren förnekade bestämdt, att han varit hos Berggren vid här omförmälda tillfälle, men höll det ej för otroligt, att det varit hans far som varit där, och att den här lämnade uppgiften berott på en förväxling.
Kristoffer Johansson anmärkte vidare att en revers af Esras far till Berggren å ett lån af 100 kr. äfven försvunnit vid rånet och ansåg detta märkvärdigt, då öfriga på samma ställe förvarade värdehandlingar och skuldsedlar lämnats orörda.
Från räntmästare Th. Eneqvist inlämnades ett intyg, att alla pensioner — och sålunda äfven Berggrens pension — nästan utan undantag pläga utbetalas med riksbankens sedlar.
Med Södergren företogs denna gång intet särskildt förhör, utan uppsköts målet ännu en gång till 4 Oktober.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1898
N:r 141