Dag: 19 augusti 2026

hölls i går afton i domkyrkan och tog sin början kl. half sju, då pastor J. A. Ronqvist höll ett allvarligt och innehållsrikt nykterhetsföredrag öfver Gal. 6: 1.
— Efter föredragets slut samlades åhörarne i sakristian, där under biskopens ledning hölls diskussion öfver tvenne af Sv. nykterhetssällskapet utsända frågor.
Den första var:
Är dryckenskaps begäret öfvervägande sjukdom eller synd?
Frågan inleddes af biskopen, hvilken framhöll, att man måste anse dryckenskaps begäret såsom en synd, hvilken dock hos många kunde öfvergå till och få karaktären af en sjukdom. Inledaren vidrörde därpå med mycken kraft och värme de olika sätt hvarpå man hade att behandla en i dryckenskaps begär fallen och af detsamma sjuk människa samt påvisade därvid med öfvertygande kraft den stora betydelse de s. k. drinkare asylerna därvidlag hafva. Tal. häfdade den åsikten, att det är statens plikt att upprätta dylika asyler till hjälp och räddning för i last sjunkna samhällsmedlemmar. Staten bygger kurhus till den veneriska smittans hämmande, den uppför sanatorier för att hämma tuberkulosens framfart — hvarför skulle den då ej bygga drinkareasyler till botande af den hemska sjukdomen alkoholism?
Borgmästare en påvisade, att det i våra lagbestämmelser borde företagas den ändring, att man, i stället för att utan resultat döma till -böter ohjälpliga alkoholister, kunde genom en s. k. hedersdomstol, bestående af redbare män i samhället, döma drinkare till intagande i för dylika inrättade korrektionsanstalter.
7&1 diskussionen yttrade sig dessutom pastorerna Ronqvist och Thelander samt red. L. E. Larsson ock pastor Th. Magnér, hvilka två senare tala.e framhöllo, att bästa sättet för botande af rusdrycksbegäret vore att undanskaffa dess upphof, rusdryckshanteringen.
Den andra frågan: »Hvilketdera är för nykterhetens främjande mest betydelsefullt: kristendomens helgjutna förkunnelse, förutsatt att nykterheten däri erhåller tillbörligt beaktande, eller särskilda nykterhetsföredrag, bygda på grundvalen af en kristlig lifsåskådning?» inleddes äfvenledes af biskopen, hvilken var den ende som yttrade sig i frågan, och framhölls därvid, att evangelii förkunnelse utan gensägelse bäst och säkrast främjar nykterheten.
Diskussionen, som var särdeles talrikt besökt, inleddes och afslöts med bön och psalmsång.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Mars 1899
N:r 36

i förgår afton hade Musikaliska sällskapet all heder af, och den hade väl varit förtjänt af ett mera talrikt besök än som nu af endast knappt ett par hundratal personer. Bland dessa var det ungdomliga elementet i öfvervägande pluralitet; glädjande vore, om man häraf kunde draga den slutsatsen, att hos en kommande generation skall röjas större kärlek till och intresse för den ädla tonkonsten än hos den som nu lefver och regerar bär i staden. Konserten inleddes med tvenne orgelnummer, »andante» af Mendelssohn och »allegro» af Rinck, hvilka utfördes afdirekt. Lambére med den säkerhet och elegans som ett fullkomligt herravälde öfver instrumentet alltid förlänar.
Följde så ett orkesternummer, nämligen allegrosatsen ur Haydn’s bekanta C-molls symfoni, hvilken frånsedt en liten slitning i takten uti första reprisen utfördes förträfligt och hvars älskliga tongångar gjorde sig väl gällande trots det starka genljudet i den stora lokalen.
Härefter lät sällskapets blandade kör höra en hel rad utmärkt vackra kompositioner af vår alltför tidigt bortgångne tonsättare Söderman, nämligen »Kyrie», »Agnous Dei», »Jesu Christe», »Benedic tus» och »Virgo gloriosa». Beträffande utförandet af dessa »andliga sånger» hafva vi intet annat att erinra, än att det nog varit önskligt, om ackompanjemanget till det af fru Zelga Wickström känsligs och fint utförda förtjusande solot i Kyrie hade kunnat göras litet lättare. I öfrigt gick allt bra, och de härliga sångerna utöfvade tydligen på åhörarne ett mäktigt gripande intryck.
Orkesterafdelnigen lät nu höra sig på nytt och utförde dels »andante fundbre» af Joh. Svendsen och dels — utom programmet — »rêverie» af Huë. Det senare stycket med dess lugna tongångar och mäktiga ackord tog onekligen priset bland de orkestrala prestationerna för aftonen.
Också lämpar det sig ju förträffigt för lokalens akustiska förhållanden. Vid dess utförande medverkade under direktör Lamberes anförande två violiner, två violonceller och en kammarorgel, som sköttes öfverlägset af fröken Jenny Köhler.
Afslutning på konserten bildade den klangfulla och storslagna inledningen till »Balders dröm» af Gade, kör med solo, hvilket ganska kräfvande parti utfördes förträffligt och med tillbörlig kläm af en högt uppburen musikälskare.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Mars 1899
N:r 36