Från landsbygden.

Grötlingbo, 20 Juni.
Hoburgskretsens sommarmöte hölls i Grötlingbo skolhus lördagen 18 dennes och var talrikt besökt af såväl kretsmedlemmar som utanför kretsen stående, för skolans sak varmt iotresserade, bland hvilka märktes folkskoleinspektören R. Uddin. Mötet öppnades i kyrkan af kyrkoh. Kullin, som, efter afsjungandet af Ps. 806:5, höll ett varmhjertadt föredrag öfver 1 Kor. 3: 9—15. Efter föredraget afsjöngs Pe. 229, v, 6—8.
Sedan mötesbesökarne samlats i skolan och der at ordf. helsats välkomna, hölls en lektion i Formläran af Skoll. P. Svallipgsson i Vamlingbo, samt en lektion med småskolans barn af lärarinnan Miria Ronstedt trån Näs, som behandlade ett poetiskt läseboksstycke, »Sparfven och hästen», Mad anledning af den först hållna lektionen diskuterades frågan: »Böra de latinska eller svenska termerna användas vid den språkliga undervisoingen i folkskolan?» Möcet uttalade sig enhälligt för användandet af de latinska, dock sedan barnen tattat deras betydelse på svenska. Inspektören uttalade som en önskningsmål, att man, vid språkundervisningen kunde, för att uppmuntra barnen, tage fram ett gotländskt ord, för att visa dessas mångfaldiga böjningsformer.
Kyrkoh. Jacobsson, som bekostade mötet, inbjöd alla mötesbesökare till gemensam middag, hvilken intogs under gladt samspråk och angenäm stämning. Eftermiddagens förhandlingar började med diskussion öfver frågan: »Hvilken betydelse för folkundervisniogens framgåLrg har godt förhållande, eamarbete och vänligt umgänge mellan skolrådets ordf. och lärarerersonalen?» Frågan inleddes af kyrkoh. Kullin som betonade förtroendet å ömse sidor. Ett godt förhållande är rådande, der skolr.ordf. och lärarepersona\’en gemensamt sträfva åt samma ädla mål.
Kyrkoh; Jacobsson ansåg att missförbållande snart kunde uppstå mellan tvänne starka karaktärer.
Inspektör Uddin betonade att ett godt förhållande kan finnas äfven om ej sympati råder. På skolans område måste dock antipatien vika för den goda sakens skull. Ordf. och lär bygga på samma byggnad ordf. den öfre, läraren den undre våningen.
Kyrkoh, Gadd ville ansluta sig till det kända ordet: »När hvar och en sin syssla sköter» etc. Betonade vänligt umgänge äfven utom skolan. Häri instämde hrr Gabnström, Dahlqvist m. fl.
Skoll. Hartman betviflade att ett godt förhållande kunde råda, der antipati förefans, Diskussionen fick utgöra svar.
Frågan om sjukhjelpsföreningens bildande förevar, men då tiden var långt framskriden beslöts att den som hade något emot de utarbetade stadgarne skulle skriftligen inlemna sina anmärkningar till föreningens ombud skoll, Gahnström i Hafdhem.
Till ordf. efter skoll. Hartman, som i dessa dagar afflyttar till Endre, valdes skoll; Laurin i Öja.
Den afgående ordt. tackade kretsen för förtroendet med några hjertliga ord och den pyvalde ordf. tackade den afgående för godt kamratskap. Mötet afslöts med bön och sång.
Sedan man åter samlats i prestgården och intagit kaffe samt. sjungit några. fosterländska sånger, hvilka ljödo vida omkring i den stilla sommarqvällen, skildes man åt, en hvar säkerligen nöjd med festfirandrt på 50:de årsdagen af Folkskolestadgans tillkomst.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 Juni 1892
N:r 95

Visby stifts missionsällskap

höll hela dagen i går möte 1 och invid Stånga kyrka. Från staden voro deltagarne icke synnerligen många, men destofler från landsbygden, så att mötet på middagen torde ha räknat omkring 600 personer deribland ett tjugutal prestmän.
Kl. 10 f. m. hölls fullständig gudstjent i Stånga vackra kyrka. Biskop von Schéele predikade dervid, med afseende fäst på den yttre missionen, öfver ämnet »öarnes längtan» med text hämtad ur profeten Esaias 42 kap. Vid altartjensten begagnades för första gången härstädes på försök det nya bandboksförslagets ritual, hvilket bland annat skiljer sig från det ou brukade deri, att samtliga böner, som pläga följa efter predikan, äfven »Fader vår», nu lästes från altaret, samlade till en synnerligen väl genomtänkt och affattad bön, hvari vi särskildt lade märke till de förbönens ord, som gälde vårt broderland.
Efter den tämligen långa gudstjensten — den räckte i 2 timmar, — företog missionssälskapet till afgörande åtskilliga i stadgarne bestämda ärenden. At den upplästa revisionsberättelsen framgick, att 1891 ingick med en bebållniog af 1,452 kr. 4 öre, gom under året ökades genom ledamotsafgifter och frivilligt ivsamlade medel, tillhopa 1,194 kr. 10 öre, tillkr: 2,646:14. Samtidigt utgorde utgifterna 833 kr. 95 öre, deraf till svenska kyrkans missionsstyrelse kr. 360, Fosterlandsstiftelsen kr. 210, Santalermissionen kr. 50, Fjellstedtska skolan kr. 100 och diakonissanstalten kr. 50. Behållningen till 1892 blef alltså 1,812 kr. 19 öre.
Ansvarsfrihet beviljadens styrelsen och kassaförvaltaren för räkenskapsåret. I styrelsep omvaldes kontraktsprosten Budin och landskamrer Melin samt till revisorer handl. Wallér och redaktör Jeurling. Till revisorssuppleant efter afl. adjunkt Berglund utsågs boktryckare T. Norrty.
Ute i det fria vidtog nu öfverläggningarna rörande de på programmet stående ämnena, af hvilka det första lydde:
Huru skall missionssinnet kunna väckas och underhållas i våra församlingar?
Kyrkoherde Jacobsson i Grötlingbo inledde meningsutbytet med påpekande af missioreus stora uppgift att göra försoningen i Kristus bekant och lefvande för alla slägter, folk och tungomål. Att missionsarbetet vore slappt, berodde derpå, att man ej bade klart för sig att missionen vore en församlingens angelägenhet. Detta måste ställas iram för oss genom missionspredikningar, missionsböner, missionsmöten. Likaledes borde intresset för missionseaken, som vore lika mycket en rent mensklig som religiös angelägenhet, föras på tal fär barnen i folkskolan, i söndags- och nattvardsskolan.
Kyrkoherde Reuser i Stevkyrka ansåg att vilkoret för den yttre missionen vore den inre, särskildt den som började i menniskans bjerta, hvilken Herren sjelf utförde. Sedan skulle missionen börja bland de närmaste och derpå vidga sig utåt, allt enligt Jesu ord till apostlarae att först predika evavgelium i Jerusalem och Juda städer och sedan intill verldenz ände. Men ej blott missionsintresset borde lifvas, missionsarbatet borde ordnas i kristlig kärlek och frid. Nu vore det icke så. Nu sökte det ena partiet missionera på det andras område, man lät beklagligtvis paitisinnet råda.
Kyrkokerde Uddini Sanda: Missionen vore en Herrens rikesak, hvilken på senaste tiden omfattats med mycket större intresse än för 30—40 år sedan. Att än ytterligare lifva detta intresse bidrogo verksamt missionsböner, hvilka säkert, der de ej redan förekommo, villigt skulle af pastor anordnas på församlingenus begäran. Likaledes borde man skaffa sig en missionstidning och en missionshistoria för att få en inblick i förbållandena i hednaverlden, Det vore vigtigt påminna sig Herrens bud att älska sin nästa såsom sig sjelf, på samma gång ihågkommande, att alla menniskor, äfven mina fie der, vors min nästa.
Reseombudet Sandell ville återkalla i minnet det rop som en gång kom korsfararhärarne att resa sig: »Gud vill det» Detta borde, med afseende på missionen, ständigt ljada för oss. Att väcka intresse för missionssaken skulle nog flere missionsbesök af det goda slaget iförsamlingarne verksamt bidraga.
Biskop von Scheéle påpekade att missionsarbetet hade att rikta sig sig endast på de platser, utom. eller inom vårt eget län; der Guds rike ej ännu kommit till stånd. Hedningarne hade nit om Gud, men ovisligen. De längtade efter Gud, de lyddde honom, de offrade åt honom på ett sätt, som borde komma oss kristna att djupt blygas. Dot gälde för oss att icke förlora ur sigte, utan framställa för oss i våra kretsar genom ord och exempel, att äfven vi hade en religion, som lärde offor och lydnad och tjenande.
Sjöngs ps. 118, v. 2.
Andra öfverläggningsämnet var af följade lydelse: Betydelsen och inflytandet af familjeanden i våra hem.
Kyrkoherde Kalström i När framhöll inledningsvis betydelsen af ett verkligt hem.
Då samhället grundades på familjer vore det klart att samfundsandan stode i nära samband med familjeandan. Vore den senare god, medförde en känsla af enhet, samhörighet och kärlek, mellan familjemedlemmarne, då hade också sambället en fast grund att bygga på till Guds rikes förhärligande.
Pastor Lagerman i Hangvar. Om en familj besjälades af verldens eller Guds ande skulle visa sig i dess lif. Ty anden susade fram som ett väder. Men tal. fruktade att det vore korsdrag i många familjer, hvari barnen finge växa upp till andlig lungsot.
Skulle det vara korsdrag, ville talaren att detta blefve på sådant sätt att vinden drog från korset, så att Herren finge korsa verldsandens fåfängliga planer.
Kontraktsprosten Alfvegren: Bibelofdet »Vädret blåser hvart det vill och du hör dess röst och vet icke hvarifrån det kommer eller hvart det far» vore tillämpligt på familjeandan. En ande måste brusa genom hvarje familj och blifva den förherskande makten i hemmet. Är detta nu en solskens- eller en molnet ande? Hvarje hem vore ett litet samhälle, der kommande slägten fostrades och bereddes för lifvet. Detta måste ske planmässigt, hemmet måste väl kringgärdas med Herrens ord och sann gudsfruktan, Äfven på makarne bade familjeandan ett stort inflytande likasom ock på kyrkan och församlingen, då en rätt familjeanda födde en rätt kyrklig anda. Tider vore ond, onda strömmar brueade derigenom, Hvarifrån ledde de sitt ursprung? Jo, från de mångtuseende små onda rännilarne, som återigen mynna ut ur de onda hemmen.
Biskop von Scheéle. Vår tid vore mycket hotad. Men hvar vore den mest hotade punkten? Hemmet, familjeandan, Hvari låge då faran? Ej deri att menniskorna vore ondare nu än förr, men det visste talaren genom erfarenhet, att familjeandan och familjebanden vore lösare nu än förr, hemlifvet brakade i sina fogningar. Och detta vore en fara, som måste mötas med kraft.
Hvarför är jag en evangeliskt-luthersk kristen? lydde nästa fråga, som inleddes af
reseombudet Sandell, hvilken, sedan han förklarat sig. vilja fatta frågan så »>hvarför är jag en evangeliskt-luthersk kyrklig kristen?» — besvarade den i korthet sålunda.
Jag är en evangeliskt-luthersk kyrkligt kristep, 1) emedan vi äga bibeln inom vår kyrka; 2) derför att vi hafva inom vår kyrka en på Guds ord grundad bekännelse; 3) derför att vi inom kyrkan hafva de heliga sakramenten oförfalskade efter Kristi ord och instiftelse; 4) derför att intet annat samfund har en så biblisk bekännelse som vår kyrka; 5) derför att Herren, trots alla kyrkans brister, lifväl sjelf fortfarande bor och verkar sitt verk inom vår kyrka; 6) emedan Herren hittills vårdat och bevarat mig inom denna kyrka; 7) derför att jag boppas att Herren derinom skall, eniigt sitt löfte, äfven framdeles bevara och bjelpa dem, som af bjertat hålla sig till honom, så att de ej skola förlora utan: vinna derpå; 8) emedan vår kyrka lemnar mig full frihet att på alla lofliga sätt med hand och mun, med ord och vandel bekänna Kristus och slutligen 9) emedan kyrkan lemnar mig fritt utrymme till bedrifvande af inre och yttre missionsverksamhet.
Biskopen afslöt äfven här med att uttala, att icke vore den evangeliskt-lutherska kyrkoordningen den bästa, men inom denna kyrka funnes dock den evangeliska sanningen i sin renaste och fullaste form.
Den senare delen at förhandlingarne hade hållits i kyrkan på grund af det blåsiga vädret. Klockan hade nu hunnit 3,15, hvadan man efter afsjungandet af ps. 118 vers 3 tog sig en timmes middagsrast.
Kl. 4,15 samlades man ånyo, ute i det fria. Sjöngs ps. 121 vers 5.
Den fråga, som nu skulle tagas under öfverläggning, lydde: Hvilken ställning böra evangeliskt-lutherska kristna intaga till de utomorden liga medel, som i vår tid så lifligt anbefallas för främjande af Guds rike på jorden?
Inledare af frågan var
kontraktsprosten Alfvegren, hvilken fattade begreppet utomordentliga medel såsom sådana medel, hvilka voro utom de vanliga nådemedlen, Herrens ord och sakrament. Det vore ett dåligt tecken, när man började kasta sig in på allehanda nya vägar, hvilket visade att man kommit långt bort från tron på sanningens egen makt. Man borde gifva akt på Jesu egen ställning till de utomordentliga medlen. Han ville aldrig begagna sådana för att tillfredsställa skådelystnaden och det andliga njutningsbegäret. Och hans apostlar följde sin mästares fotspår. Så borde ock vi afhålla oss från de utomordentliga medlen såsom skadliga och ej befrämjande Guds rike.
Talaren öfvergick härefter till exempel på sådana utomordentliga medel, dervid anknytande sig till historien om den vilde höfdingen, som ville hafva medicin, mycket medicin för att få sitt hjerta omskapadt. Så vore det: man ville ha medicin. De gamla salighetsmedlen kunde ej användas, Nu skulle det vara ett utvärtes påhäng, menskliga tillställningar, förlustelser och resor för kristliga ändamål, kaffe- och téfester, genom hvilka Herrans gårdar ofta förvandlades till marknadshus. Det hade uppstått en vild andlig konkurrens, man gjorde rent af affärer i menniskosjälar. Det hade dragit in i Guds rike ett amerikanskt puff- och knuffväsen. Någonting nytt och märkvärdigt vore nu de utbasunade qvinnopredikningarna, vid hvilka man glömde skriftens ord att qvinnan skall tiga i församlingen. Hit hörde syföreningsauktionerna, visserligen i och för sig ej förkastliga, men ytterst betänkliga på den grund att de narrade folk att köpa, hvad de ej behöfde eller betala högre pris än hvad en sak vore värd, hvilket sedan, såsom man ofta finge höra, användes och omtalades såsom bevis på kärlek till Herren. Frestelsen låge nära till hands att på detta sätt skaffa sig beröm. Allt ansåges lämpligt till mutor i proselytmakeriets tjenst. Varan, hvarmed man handlade, vore ofta de små barnen. Det gälde hvem som kunde locka dem med de vackraste julgranarne, de piffigaste julkorten. Barnen hade också begynt uppträda såsom offentliga bedjare.
Detta vore icke att följa Jesu exempel, som vid 12 års ålder satt i templet hörande och frågande. Utomordentliga medel vore allt som användes för att kittla nyfikenhenten och sätta massorna i rörelse, Sådant funnos delvis hos metodismen och framför allt hos frälsningsarmén med dess bullrande upptåg, dess teatraliska hockuspockus med militäriska klingelikang. Deras tidning vore fylld af svulstiga meddelanden. När folk läste detta, sade de: »Ja se det är något! Sådant har man aldrig hört förr», Detta rus till kropp och själ kunde ej ha något g-mensamt med den helige andes sakta susande, Frälsningsarmén skulle på det verdsliga området vara höjdpunkten af humbug; på det religiösa området vore den en hädelse.
Teal. slutade med att med afseende på den föreliggande frågan säga, att dervidlag helgar ic ej ändamålet medlen, icke ens de utomordentliga.
Pastor Lagerman hade ett anförande isamma riktning, hvari han till slut betonade, att frälsningsarmén genom sitt förakt för nattvarden beginge högförräderi mot Kristus.
Biskopen påpekade, att faran af de utomordentliga medlen vore tvåfaldig: fölkets smak blefve förskämd och Herrans egna nådemedel ringaktade. Ansvaret för dem, som gåfve stöd åt och arbetade härpå, vore fruktansvärdt.
Nästa fråga: Ligger det någon behjertansvärd sanning i den utsagan, att pastorn är sådan, som för:amlingen vill hafva honom, och församlingen sådan, som pastorn vill kafva henne?
inleddes af kyrkoherde Gadd, som beto nade att pastorn borde arbeta på att i sin församling få ett bjerta och en själ. Han skulle möta sina församlingsbor i kärlek, söka hyfsa dem, borttaga de råa sederna, vara de fattigas vän och i gengäld skulle församlingen bära sin pastor på bönens armar. — Kolportör Björkdahl påpekade vigten af en troende församlingslärare, prosten Ålfvegren ville på den uppttälda frågan svara ja och biskopen framböll att här låge vigten på ordet vill. När en prest fördömde sin församling, dömde han sig sjelf och tvärtom.
Till sist sökte skollärare Fredin i Linde besvara frågan: Hvad är att taga vara på med hänsyn till vår tids djurskyddssträfvanden, och hvad är att taga sig till vara för Det som det tycktes väl genomtänkta föredraget gick dock till stor del förloradt för referenten till följd af den rådande starka blåsten. Talaren framhöll emellertid, att man i djurskyddssträfvandet borde taga vara på dess kraf på barmbertighet mot djuren, som vi vore skyldiga kärlek och vård i öfverensstämmelse med hvarts och etts art och natur, men taga sig till vara för att glömma menniskorna för djuren.
Sedan pastor Lagerman haft ett kortare anförande i samma riktviog, och kyrkoh. Eneqvist påmlnt om prinsessan Engenies djurskyddsvänlighet afslutades dagens förhandlingar med afsjungande af Ps. 403 vers 3.
Kl. 7 e m. höll v. pastor Lagerman (prosten Ötfverberg var nämligen af sjukdom hindrad) afslutningsgudstjenst i kyrkan med hänsyn till den inre missionen ock med text ur 2 Kor. 10 kap.
Kollekt upptogs vid både för- och eftermiddagsgudstjensterna och inbragte 81 kronor.
Nästa års möte lär komma att hållas i Tingstäde eller Bro.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Juni 1892
N:r 91

Medels offentlig auktion

kommer för vederbörandes räkning att till den högstbjudande försäljas skörden efter omkriog 13 tunn. höstutsäde i Grötlingbo prestgård, lördagen den 25 dennes från kl. 12 midd. Skörden säljes först i mindre lotter och sedan i sin helhet med förbehållen pröfningsrätt, öfriga vilkor blifva tillkännagifna före utropet; och lemnas\’åt godkände och fullt vederhälftige inropare betalningsanstånd till den 1 västkommande September.
Guldrupe i Jani 1892.
J. P. JACOBSSON.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 Juni 1892
N:r 91

Borgerligt äktenskap

inför kronofogden i södra häradet har ingåtts emellan Hilda Augusta Emelie Persson och Lars Johannes Larsson från Bölske i Grötlingbo. Mannen är icke konfirmerad.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Juni 1892
N:r 89

Styrelsen för Gotlands södra härads brandstodsförening

har vid ordinarie sammanträde den 30 nysslidne Maj handlagt och beslutat i följande ärenden:
1:o Faststäldes de sedan föregående sammanträden inlemnade försäkringshandlingar. Enligt deröfver fördt protokoll ökades föreningens försäkringsbelopp med 26,661 kronor;
2:o Ersättning för under tiden timade brandskador tillerkändes åt nedannämda delegare:
a) hemmansägaren Oskar Anderson Mickels i Silte 784:50
b) enkan Johanna Henriksson Tenglings i Etelhem 7:c) hemmansägaren Jakob Jakobsson Maldes i När och dennes dotter Sofia Öström 53:75
d) hemmansägaren Jakob Olsson Bringsarfve i Eskelhem 16:e) smeden Kristoffer Lindgren Halor i Rone 15:f) arbetaren Oskar Pettersson Tass i Hejde 631:92
g) hemmansägaren G. Göransson Bredqvie i Fide 15:h) arbetaren Olof Ledin Stenhuse i Sanda 1,057:25
i) hemmansägaren Fr, Johansson Tjengvide i Alskog 7:50
Summa brandskadeersättningar 2,587:92
3:o Till betäckande af förenämda brandskadeersättningar och andra föreningen tillkommande utgifter beslöts att sammanskott, två (2) öre pr 100 kronor försäkringsvärde, skall at socknarnes värderingsmän i stadgad ordning uppbäras och till föreningens kassaförvaltare, A. Lagergren, Kyrkebols i Garda, aflemnas lördagen den 2:dra nästkommande Juli. — Med stöd at brandstodsreglementets 19 § och med hänsyn till de vid ersättningsfrågans behandling antydda giltiga skäl affordrag at Oskar Andersson Mickels i Silte och bang hustru, Josefina Andersson, bevis om aflagd vådaed innan ersättningen utbetalas.
4:o På grund af dagens bolagsstämmobeslut, inkomna ansökningar, lokala förbållanden samt gällande försäkringsvärden placerades de reserverade brandsprutorna sålunda: Hogrän socken 2, Eskelhem 4, Tofta 3, Hejde 3, Väte 3, Fröjel 3, Ejsta 1, Linde 1, Garda 2, Etelhem 1, Alskog 1, När 1, Lau 2, Burs 3, Rone 3, Hafdhem 5, Näs 3, Grötlingbo 3, Vamlingbo 4. — Genom brefkort, som tillsändas sockenvärderingsmännen, lemnas underrättelse hvarest och när ifrågavarande brandsprutor få afhämtas.
Burs den 4 Juni 1892.
På brandstodsstyrelsens vägnar:
C. H. Löfveberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Juni 1892
N:r 89

Från landsbygden.

Rone, 27 Maj.
Burskretsen har idag haft sitt vårmöte i skolhuset vid kyrkan. Dervid förekom först en lektion i svensk historia af skoll. Ekström i Eke, hvarefter lärarinnan i Burs, fröken Löfveberg, höll en lektion i ett alldeles nytt ämne, d. v. s. ett ämne, hvari förut ej gifvits någon proflektion vid våra möten, i handa???? för flickor. Det var efter den Schallenfeldtska metoden. Med anledning af den genare lektionen utspann sig en ganska liflig diskussion om slöjden, och man tycktes i korthet sagdt komma till följande resultat: Den pedagogiska slöjden är både god, nyttig och nödvändig, men bör ej vara för omständlig såsom t. ex. den Schallenfeldtska, åtminstone i skolor på landet, der en lärarinna har att samtidigt undervisa flera årsklasser.
Af komiterade upprättadt förslag till stadgar för en sjukhjelpsförening för skollärare och lärarinnor inom länet förskom till granskning, hvarvid några ändringar och tillägg gjordes till vissa paragrafer.
Föredrag hölls af pastor Kristiansson öfver ämnet: Om det personliga vid uppfostran,
1) för den som skall uppfostra,
2) för den som skall uppfostras.
Sedan middag intagits i skolgården hade mötesdeltagarne en angenäm och njutningsrik stund i prestgården vid tonerna af orgel, guitarr, och piano. Till styrelseledamöter efter skoll. Lindgren i Burs och Gardell i Lye, hvilka på det bestämdaste undanbådo sig återval ucsågos skoll. Kviberg i Garda, ordförande, Stengård i Rone vice ordf. och Nordström i När sekreterare.

Södra Gotland, 28 Maj.
Ledsen på lifvet blef en sjömanshustru häromsistens, alldenstund hon trodde att mannen bedrog henne och vände sin kärlek till en annan qvinna. Alltnog, hon begaf sig en dag upp på vinden försedd med ett säkert rep och nu skulla den hemska gerningen föröfvas och lifstråden afklippas. Snaran var snart fäst å en takbjelke, och så lagd om halsen, der hon stod uppklifven på ett högt föremål; ett hopp, ett väldigt hopp från den upphöjda ställningen och nu skulle döden infinna sig. Men gummaa hade beräknat afståndet till golfvet så illa, att fötterna precis nådde golfvet, när snaran Jopp till, och nu både hängde och stod den lefnadströtta käringen der och kunde ej komma ur fläcken. Dock började lifsbegäret Åter vakna, sedan repstumpen en stund tämligen hårdt hopsnört hennes hals, och med den kraft, som var henne mäktig, uppgaf hon ett förtviflans skri om bjelp ur sitt kritiska läge. Mannen, som vid tillfället befann sig inunder i bostaden, och ej anade det minsta, skyndade genast till och befriade sin äkta hälft ur det numera för henne så obehagliga läget. Om frid och endrägt inträdde emellan makarne efter denna dag och svartejukan försvann, kan jag ej säkert afgöra, men så mycket är säkert att ej gumman efter »den betan» sysslat med några vidare operationer i sjelfmordsväg, tack vare den grundliga kur hon fick genomgå på loftet.

Nu först kan man säga att vårsådden i sin helhet är afslutad på göder, och rotfrukters sättning pågår som bäst. Höstsädesbrodden, som i höstas såg lofvande ut, har af den ihållande långvariga kylan blifvit mycket, ja på sina ställen alldeles utpinad. Inträder varm och tjenlig väderlek, som nu ett par dagar varit fallet, har man dock hopp att den repar sig åter.

Vamlingbo, 28 Maj.
Ekonomisk besigtning har i går förrättats af vederbörande å kyrkoherdebostället i Vamlingbo pastorat. Såsom ombud för kommunerna voro tillstädes A. Larsson, L. Olsson, N. Vestergren och H. Jakobsson.

Telefon till denna socken ifrån norr har nu mera blifvit en verklighet, sedan stolpar äro uppsatta och tråden upphängd å denna ledning (från Grötlingbo), men är ännu icke öppnad för telefonering enär telefonapparaten ej anländt. £ fråga om samfärdsel, om jag så får säg. f har Vamlingbo igenom denna åtgärd genom pastorns inverkan tagit ett stort steg framåt.

Praktiskt. En bonde härstädes försålde i fjor våras sitt hemman till annan person, men undantog vid köpet fri bostad åt sig i ett rum på en bestämd kortare tid. Då den bestämda tiden tilländalupit för flere månader sedan och mannen trots upprepade tillsägelser, ej kunde förmås att flytta, tillgrep den nye ägaren ett verksamt medel, I går morgse medan den gamle egaren ännu slumrade i ljufva drömmar, uttog Nygnye alla fönster ur rummet. Situationen Var nog obehaglig, att i sin säng utsättas för vinden, som hvinande for genom rummet och höra åskan allt starkare och starkare mullra på afstånd. Som rummet nu var omöjligt att bebos måste den besvärlige hyresgästen beqväma sig att flytta.
Apropå fönsteruttagning kan nämnas hvad nyssnämnde hyresgäst för några år sedan gjorde vid en fattig arbetarefamilj. Då ännu ägare af sitt hemman hade hen tillika arrenderat ett i närheten liggande båtsmanstorp. Boningshuset å torpet hade han bortarrenderat till en fattig arbetskarl. Då arbetaren en dag, i siutet af November månad på kallelse af Bonden ej infann sig vid arbete hos honom, blef han så uppbragt, att han följande morgon infann.-sig på torpet och aflyfte dörrar och fönster, hvilka han hemkörde i sin bostad. Hvarken böner eller tårar kunde förmå den hjertlöse mannen att ändra sitt beslut, utan lemnade han den fattiga-familjen — i hvilken äfven fans ett spädt barn — utsatt för det inpiskande snögloppet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 Maj 1892
N:r 82

Nämdemansvalet

i Grötlingbo har i dag af häradsrätten upphäfts, enär den valde, F. Pettersson Burge i Hafdhem, icke betalt sina kommunalutskylder. I stället förklarades F. Hermansson, Havor, vald.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 9 Maj 1892
N:r 70

I den qvinliga undervisningskursen

vid folkhögskolan i Hemse deltaga följande lärjungar: Alma Maria Laurentia Thomsson, Hejde; Emma Ingegerd Lovisa Berg, Boge; Katarina Kristina Selma Hjorter, stånga; Hulda Maria Niklasson, Lojsta; Katarina Maria Teresia Rosendahl, Hafdhem; Alma Kristina Häglund, Björke; Agnes Elin Maria Georgina Laurin, Fardhem; Emma Kristina Karolina Levander, Hafdhem; Amanda Loretta Josefioa Thomasson, Emma Margareta Augusta Thomasson, Linde; Anna Maria Olsson, Hafdhem; Maria Johanna Larssov, Grötlingbo; Hilma Sofia Fredrika Sandelius, Boge; Teresia Elvira Olivia Pettersson, Linde; Anna Johanna Constantia Uddin, Alfva; Tekla Olivia Hellberg, Levide, och Karolioa Desideria Johansson Rone.
Undervisningen kommer att fortgå alla söckendagar kl. 9—12 f. m. och 3—7 e. m. till afslutningsdagen 22 Juni.
Landstingets medlemmar äro af skolstyrelsen inbjudna att göra besök i skolan, för att å ort och ställe inhämta tillförlitlig kunskap om dess undervisning af arbetssätt.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 April 1892
N:r 60

Medels frivillig auktion,

som tisdagen den 5 och onsdagen den 6 instundande April från kl. 9 f. m. förrättas vid Bölske i Grötlingbo socken, låta arfvingarne efter derstädes aflidne hemmansägaren Per Persson försälja all i boet befintlig lösegendom, bestående af guld, silfver, koppar, malm, messing, glas och porslia, jern- och träsaker af hvarjehanda slag, smedjeverktyger; möbler bestående af schiffonier, byrå, bättre och sämre sävgstäl len, flera bord, 2 skänkskåp, en målad skänk, polerade och målade stolar, vägg- och toalettspeglar, väggur, kotfert och kistor; goda fjäderfylda sängkläder och linne; ett tröskverk, en väderqvarn, vindmaskiv, en lastvago, 4 arbetsvagnar, karmar och åkstolar, vrång- och foderhäckar, vänd- och spetsplogar, bill- och slätpinnharfvar, muillfösor, oxok, spillningslafvar samt bättre och sämre parselar; 1 par hästar, 2 par oxar, 5 st. kor, I tjur, ungnöt, 20 st. gamla får samt ett ungsvin; diverse handredskap samt en del annan ej uppräknad egendom.
Vederhäftige och kände inropare lemnas anstånd med betalningen till den 1 instundande Oktober
Andra auktionsdagen utbjudes till arrende i mindre lotter på tid och med vilkor som före utropet skola angifvas, sterbhusets fasta egendom 15/64 mantal Bölske.
Alfva & Gudinga den 28 Mars 1892.
AND:S MAGN:S ENEMAN,
auktionsförrättare.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Mars 1892
N:r 49

Från landsbygden.

Södra Gotland, 24 Mars 1892.
Våren tyckes nu gjort sitt inträde, sedan de flesta sommarfåglar, såsom lärkan, vipan, staren m. fl. ankommit till våra bygder. Beträffande väderleken kan sägas, att fastän den är vacker och behaglig om dagarne, råder dock en ganska skarp kyla och frost om nätterna, hvilket ju allt inverkar ganska skadligt på sädesbrodden. — På tal om sommarfåglar kan nämnas att äfven dylika i form af laxfiskebåtar, kommit till våra kuster. Ja, de der fastlandsborna, de pacsa upp, och derag försök i fiskfångstväg ha äfven krönts med framgång detta år, Så t. ex. erhöllo två båtar på vestkusten en natt 8 stycken laxar, som betingade ett pris at åttatio kronor på Burgsvik, och det kan ju sägas vara en lofvande början. Laxen inpackas i is och sändes till Göteborg.

Telefon lär ändtligen de sydligaste socknarne få till stånd, sedan fabrikör Hellgren, kyrkoherde Kullin och handlanden Haskel, tagit itu med uppsättande af en telefonlinie från Vamlingbo prestgård, öfver Hamra och Öja till Grötlingbo, der den inkopplas på hr Malkans ledning åt Hemse, Att företaget helsas med bifall behöfver knappast sägas. Meningen lär vara att om möjligt till I Maj detta år, få den nya ledningen färdig,

Stor festtighet rådde på Burgsvik sistl. tisdag 22 dennes, med anledning af handl. V. Hanséns femtioåriga födelsedag, Från alla fartyg i hamnev, äfvensom enskilda platser, svajade flaggor, dagen till ära. Hr Hansén hade samma dag inbjudit en stor del vänner och bekanta för firandet af denna hans högtidsdag.

Ljugarn, 24 Mars.
Den 21 dennes läto starar i mångfald höra sig härstädes, äfven voro de synliga; samma dag kommo »bleckorna», hvilka med sitt skärande piiiih-läte anmälde sin återkomst till nordep; 22 d:s syntes första seglaren för året, ett skepp styrande sydvart hän. I går voro synliga härutanför ett par smärre segelbåtar, antaglignn blekivgelaxfiskarebåtar, som dock af de. från land drifvande isbanden hindrades angöra hamnen.

I två månader hafva vi nu varit instängda af is och skönt är det derför att få skåda ut öfver den blåa hafsytan, som för ögat erbjuder mera af omväxling, än det enformiga istäckelset. I dag inkommo tvänne laxfiskebåtar, kryssande mellan isbanden; båtarne hade tillsammans erhållit 10 stora laxar; den ena båten var spruagen läck genom oförsigtig tangering med ismassorna.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 Mars 1892
N:r 47