Bifallit

har domkapitlet Vänge pastorats bygnadsskyldiges ansökan om skogsutsyning och kyrkoherde O. Jacobssons i Grötlingbo anhållan om ekutstämpling.

Dödsfall Selma Vilhelmina Hallbom

Att Selma Vilhelmina Hallbom afled den 13 Okt. i Helena, Mont., i Amerika i en ålder af 32 år, sörjd al moder och syskon, varder härmed slägt och vänner tillkännagifvet.
Grötlingbo den 15 Nov. 1890.
C. Hallbom.

Vänge pastorats bygnadsskyldige

ha hos länsstyrelse ansökt om skogsutsyning, och kyrkoh. O. Jacobsson i Grötlingbo om ekutstämpling. Dom kapitlets yttrande har infordrats.

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Länsfängelset.)
Fortsatt ransakning har i dag hållits med förre handl. Johan Bokström i Hemse och arbetaren Stenqvist dersammastädes, Angifvaren Karl Jacobsson framlemnade fullmakt för i Amerika nu vistande August OlssonBlomberg.
Stenqvist hördes först ensam, Han vidhöll enständigt, att han vittnat fullkomligt i enlighet med sanningen. Han hade vid uppträdet å landsvägen mellan Bokström och Olsson iakttagit att den senare knuffat och spottat den förre. Han nekade att då han begifvit sig in till staden för att första gången inställa sig å länsfängelset bar yttrat: »ja jag blir väl borta en fyra, fem år, men Bokström skall jag då rädda».
Åklagaren sade sig kunna styrka detta med vittnen.
Bokström infördes och förklarade sig icke godkänna Olssons fullmakt, utan yrkade han på dennes personliga inställelse. Sakföraren Stenmark anmälde sig sjelf som vittne rörande det ofvan anförda yttrandet af Stenqvist, enär hans samvete icke tillät honom tiga med hvad han i detta fall visste.
Husbonden Anders Jacobsson, Roes i Grötlingbo, hade jämte förra gången athörda sonen Oskar Jacobsson varit i sällskap med honom jämte andra på landsvägen då uppträdet ägt rom, Han hade sett, att Olsson inte rört Bokström, inte spottat honom i ansigfet. Etter nppträdet hade Bokström och Oskar Jacobsson jämte vittnet gått in i B:s bod. Bokström påstod att han jämte Stenqvist i stället ingått i ett magasin för att stycka kött.
Hustra Berrhardina Jacobsson hade äfven varit med vid uppträdet och vittnade i likhet med föregående. Hon berättade att hennes man sagt, att Bokström, då målet om våldet var före första gången vid Skogs, bedt honom komma till sig dagen förut för att de skulle få »ordna vittnesmålet».
Fattighjonet Johan Nilsson berrättade att Bokström, med hvilken vittnet åkt ned till tinget, uppmanat honom att viitna falskt samt säga, att ban sett, det Karl Jakobsson dragit knif mot Bokström, Sedermera bade B. vägrat bonom vittnesersättning, då Nilsson icke vittnat som Bokström velat — såsom orden fallit.
Husbonden Jakab Niklas Jakobsson, hade, då Stenqvist begifvit sig till fots till Visby, låtit honom åka ett stycke. MDervid hade åtskilligt talats om rättegången mot Bokström, men vittnet kunde ej minnas, att Stenqvist fält det anförda uttrycket om sina egna mörka förhoppningar och att han skulle rädda Bokström. Han hade i stället sagt, att han en annan gång skulle batala skjatsen.
Bokström bastred energiskt och upprepade gånger Johan Nilssons vittnesmål, äfvensom Oskar Jacobssons vid förra rättegåvgstillfälle aflagda berättelse.
Efter enskild öfverläggning, tillät häradsrätten Bokström, som visat sig icke kunna hålla sig till saken, att begagna sakförare Stenmark till rättegångsbiträde.
Stenmark bestred att afseende måtte fästas vid annat än hvad Stenqvist sagt vid rätten i Maj 1888, då han nu vore gammal, slö och bekymrad; antog att vittnet Nilssons utsago kunde bero på en missuppfattning af något Bokströms yttrande, men bestred att Bokström velat tubba Nilsson att vittna falskt.
Åklagaren, kronolänsman Eneman anmälde missnöje med häradsrättens veslut att tillåta Bokström begagna rättegångsbiträde. Han vore ej nu beredd att afgifva slutpåstående, men tilltalade Bokström ytterligare derför att hanjvarit orsaken till attjdrängen Alfred Norberg afgifvit falskt vittnesmål, hvarför han dömts till straffarbete. Detta bestred Bokström.
Åklagaren begärde ytterligare uppskof för vidare bevisning, hvilket bestreds af svaranden Bokström, som yrkade blifva försatt på tri fot. Uppskof beviljades till 26 Nov. Svarandena skola förblifva i häkte.

Norra häradsrätten.
Johan Angust Berg, f. artillerist och båtsman, stod i måndags tilltalad för häststöld. Han erkände att han 21 Okt, på natten ur ett olåst stall bortfört en häst, tillhörig arbetaren J. Bjersander, Suderbys i Hejdeby. Då emellortid Berg skriftligen underrättat hästslagtaren Budin i Visby, att han skulle på viss dag infiona sig i staden med en häst, för hvilken han ville ha 25 kr., och Budin sändt J. T. Ytterberg att taga emot djuret, men denne i stället af Berg köpt det för 10 kr. och sedan sålt det till e: annan slagtare, yrkade åklagaren ansvar å Budin och Ytterberg för delaktighet i stölden. Dessa förnekade all kännedom om saken, och Ytterberg återtog sin till stadsfiskalen gifoa uppgift, att han köpt och sålt hästen. Målsågaren begärde, då han nu återfått hästen, endast 5 kr. i ersättning. Målet uppsköts.

En gotländing

som i sjömansyrket gjort svenska namnet heder är Otto Söderberg född 1849 och son af förre skolläraren i Grötlingbo. Han tog i början af 1870-talet styrmansexamen och gick på långtur seglande för Japan. Efter aflagda kunskapsprof för han nu i Japanska flottan en ångbåt på 2,600 ton, bygd att vid behof användas såsom kryasare.

Riksdagsmannaval

för södra domsagan förrättades igår, då nuvarande ombudet hemmansägaren Ludv. Norrby i Fardhem omvaldes med 278 röster. Motkandidaten hemmanvsägaren Kristoffer Johansson i Hogrän erhöll 192 röster.
I valet deltogo endast omkring 23 procent af de röstberättigade.
Jämfördt med närmast föregående val visar detta (494 röstande) något större lifaktighet än valet på hösten 1887 (285 röstande), men kan icke jämföras med valet till Majriksdagen 1887, då icke mindre än 998 valsedlar aflemnades.
Hr Norrby erhöll till Majriksdagen 869 röster och 253 röster på hösten &r 1887.
Hr Kristoffer Johansson, som en gång i början af 1880-talet erhöll 199 röster och hvars kandidatur sedan låg nere, fick vid valet på hösten 1887 endast en enda röst.
Resultatet är kändt från alla socknar utom två:

1) Pettersson, Odvalls 1 röst.
2) Kapten Vennemo 3 röster.
3) O. R. Pettersson, Stånga 2 röst:r.
4) J. Vessman, Hogrän 2 röster.
(* 1 sedel kasserades.
(** 3 sedlar kasserades.

Rättegångs- och polissaker.

Södra härdsrätten.
För djurplågeri hade å angifvelse af husbonden Tomas Berggren, Gervalds i Vamlingbo, instämts husbonden Olof Niklas Ronqvist, Olofs i Öja.
Som mot svarandens nekande åtalet icke styrkte, ogillades detta, och som angifvaren ansågs hafva utan skäl angifvit svaranden, dömdes den förre att utgitva förskjutna ersättvivgar.
— För samma brott samt fylleri dömdes husbonden Johan Jakobsson, Butjerfvei Alfva att böta sammanlagdt 25 kronor.
— För samma brott, nämligen att ha till körslor användt en selbruten häst, dömdes husbonden Oskar Duse, Rodings i Hemse, att böta 20 kronor.

För våld, sparkningar och knytnuäfslag mot Karl Eriksson, Ganne i Burs, dömdes arbetskarlen Anton Pettersson & Ganne grunad att böta 25 kronor.

Till fem kronors böter för det han genom försummelse låtit får inkomma å husbonden Petter Cederlunds, Otes i Sanda, ägor dömdes husbonden Lars Hansson dersammastädes.

För olaga utskänkning ef bränvin dömdes handl. Klas Nilsson i Grötlingbo att böta 30 kronor samt utgifva försäljningsafgift med 56 kr. 25 öre.

Till ansvar för skadegörelse m. m, bade förré husbonden Olof Johannes Reinhold Ahlin, Väntinge i Hejde, instämt enkan Anna Hederstedt m. fl. Som mot Auna Hederstedts nekande Ahlin icke i ringaste mån styrkt, att Hederstedt utspridt, att Ablin vore fader till ett af ogifta Emma Larsson i Maj 1889 framfödt barn, ogillades Ablins talan mot Anna Hederstedt i denna del af målet. Ehuru Emma Larsson erkänt att hon utspridt enahanda rykte blef dock, på grund af hvad i målet förekommit, Ahlins mot Emma Larsson framstälda ansvarsyrkande äfveuledes ogilladt. Men enär Emma Larsson erkänt att hon ev dag under sistlidne September å Vantinge utfartsväg utlagt stenar och andra hindrande föremål samt Anna Hederstedt brustit åt förelagd ed och således måste anses ha deltagit i gerniagen, dömdes de hvar för sig att böta 15 kronor.

För hemfridsbrott och våld var instämd arbetskarlen Johan Larsson, Ejmunds grund i Gerum. Från åtalet för våld friade han sig med ed, men för hemfridsbrott dömdes han att böta 15 kronor.

För fylleri och oskickligt uppförande i tingssalen dömdes skomakaren Adolf Johansson från Burgsvik att böta 40 kronor sawt för vanvördigt yttrande mot rätten 25 kronor.

Att meded fria sig från att icke ha öfverskridit sin nyvjanderävt af Bara hemman i Etelhem dömdes arrendatorerna A. V. Fransson och F. A. Bomqvist.

För olaga sliketägt dömdes husbonden Per Cederlund, Otes i Sundre, att böta 5 kr.

Hästbyte. Tomas Berggren, Gervalås, Vamlingbo, hade bytt häst med O. N. Ringqvist, Olofs, och dervid försäkrat att hästen ej hade några fel. Emellertid flöjde hästen. Stämd af Ronqvist, svor Bergren på att han ej afvetat denna ovana. Emellertid återkallade han sedan eden, och då han derigenom ansågs varit medveten om hästens fel, dömdes Berggren vid vite af 50 kronor att återtaga sin häst och lemna Ronqvist hans djur samt eg den senare ett ersättningsbelopp af 65 kronor.

Vid Hoburg och Grötlinge hushållsgilles

sammanträde i går i Öja prisbelönade följande djur:

Tjurar:
Buffel, Veström, Burge i Öja, 1:a 15 kr.
Kasper Lindström, Prestgården, 2:a 10 kr.

Kor:
Stjerna, Viktor Hansén, Burgsvik, 2:a 10 kr.
Augusta, Viktor Hansén, Burgsvik, 3:a 5 kr.
Hilma, Viktor Hansén, Burgsvik, 3:a 5 kr.
Madamen, N. Johansson, Botarfvej, 3:a 5 kr.
Risa, O. Pettersson; Nora i Vamlingbo, 3:a 5 kr.
Nella, Veström, Burge i Öja, 3:a 5 kr.
Berta, Veström, Burge i Öja, 3:a 5 kr.
Sola, A. Boberg, Ronarfve i. Öja, 3:a 5 kr.

Qvigor:
Emma, A. Boberg, Ronarfve i Öja 2:a 10 kr.
Hjerta, Zachrisson, Vestansi Vaml:bo, 3:a 5 kr.

Utstälda voro 2 tjurar, 11 kor och 2 qvigor.
Vid gillessammanträdet . upplystes, , att jorden. fortfarande brukades. i: treskifte; en och annan hade börjat med växelbruk i 7 skiften. I Hamra, Vamlingbo och Sundre. märkes stark öfvergång från två till treskifte.
Betodling var försökt med lycklig början.
Gödsling af ängar hade afåtkilliga användts med framgång, Röjning af ängarne af. endast några få. Gödselns.vård och rätta tillvaratagande vore ej allmänvare iakttagna.
Burgsviks mejeri fortgår, men mjölktillgången och smörprisen äro ej fullt tillfredsställande.
Hästpremiering efter Skaraborgssystemet ansågs önskvärd.
Kreatursförsäkring inom trängre områden, bygd på inbördes förtroende, hade börjat inom, Öja och Hamra.
Man använde på södra Gotland hästarne till jordbruksarbete mera än i mellersta delen af ön.
I fråga om en ny strängare skogslag förenade sig gillet med af de föregående gillen uttalade önskningar och åsigter.
Med afseende på försvarsfrågam antogs den från föregående gillen bekanta resoIutionen.
Till ordförande återvaldes hr V. Hansén i Burgsvik, till ledamot i nötpremieringsnämden hr Jespersson. I fårpremieringsnämden invaldes hr O. Vestberg, Sibbenarfve i Öja, samt till ersättare för båda hr Jakob Rösendabl, Kattluuds. Nästa år hålles premieringsmötet i Grötlingbo.

Skolgången

inom Gotlands södra inspektionsområde har under år 1889 i någon mån förbättrats i jämförelse med näst föregående år 1888. Enligt inspektörens, kyrkoherde Uddins statistiska uppgifter utgjorde skolbesökens medelprocent inom folkskolan 93,6 år 1889 mot 88,9 proc. år 1888.
Med afseende på de olika procenttalen af skolbesök i folkskolan har inspektören indelat distriktet sålunda:
Klass 1 (100—95 procent skolbesök): 1 Hogrän, 2 Sproge, 3 Öja, 4 Klinte vid kyrkan, 5 Öja m. folksk., 6 Gröttlingbo, 7 Eskelhem, 8 Elinte vid hamnen, 9 Sanda, 10 Burs, 11 Mästerby, 12 Ejsta, 13 Väte, 14 Lye, 15 Träkumla, 16 Vall, 17 Hamra, 18 Lau, 19 Hemse, 20 Fröjel.
Klass 2 (94—90 proc.): 21 Alskog, 22 Tofta, 23 Alfva, 24 Hejde, 25 Stånga, 26 Atlingbo, 27 Rone m. folksk., 28 Stenkumla, 29 Fide, 30 Vestergarn, 31 Vesterhejde, 32 Garda, 33 Eke, 34 Sundre, 35 när, 36 Etelhem, 37 Levide, 38 Vamlingbo, 39 Gerum, 40 Linde.
Klass 3 (89—85 proc.): 41 Hafdhem, 42 Hablingbo, 43 Rone.
Klass 4 (84—380 proc.): 44 Silte.
Klass 5 (79—75 proc.): 45 Näs.
Flitigast voro således barnen, eller rättare sagdt mera ordningsfulla och förståndiga föräldrarne i Hogräns socken under det att motsatsen gjorde sig gällande i Näs socken (76,6 proc.). År 1888 var det blott 57,1 proc; sålunda dock äfven här förbättring.
I fråga om småskolorna var i dem skolbesökens medelprocent 91,8 år 1889 mot 91,7 år 1888, alltså der jämförelsevis jämnare. Dessa skolor har inspektören indelat i följande klasser:
Klass 1 (100—95 proc.): 1 Stånga, 2 Klinte vid kyrkan, 3 Öja, 4 Burs, 5 Ejsta, 6 Lau, 7 Väte, 8 Sanda, 9 Klinte vid hamnen, 10 Grötlingbo, 11 Rone, 12 Fardhem, 13 Vestergarn, 14 Eskelhem, 15 Vesterhejde.
Klass 2 (94—90 proec.): 16 Fröjel, 17 Hablingbo, 18 Hafdhem, 19 När sm., 20 Hemse, 21 Lefvide, 22 När mellanskola, 23 Näs, 24 Alfva, 25 Hejde.
Klass 3 (89—85 proc.): 26 Vamlingbo.
Klass 4 (84—80 proc.): 27 Lojsta.
Den jämnaste skolgången var alltså bär i Stånga och den oregelbundnaste i Lojsta, der den dock år 1889 stigit med nära 11 proc. eller från 73 år 1888 till 83,9 sistlidna år.
Till sist bör anmärkas, att bortovaro för sjukdom och paturhinder i denna beräkning äro frånräknade skolförsummelserpa.