Norra häradsrätten höll i måndags sitt 4:e sammanträde för året, hvarvid & föredragningslistan fnnnos antecknade 20 mål af hvilka dock flere vid påropandet anmäldes förlikta.
Slagsmål. På angifvelse af fiskaren J. T. Schoultz från Kappelshamn hade kronolänsman Smedberg instämt husbonden Oskar An: dersson och ullspinneriarbetaren Oskar Bjersander, både från Hangvar, för öfvervåld mot Schoul’z. Parterna hade natten till 5 sistlidne Januari bevistat ett dansnöje vid Austers i Hangvar; då de kl. 4—5 på morgonen derifrån aflägsnade sig, hade slagsmål uppstått, dervid Schoultz erhållit flere sår i hufvadet.
Inkallade vittnen intygade till en del angifvelsens riktighet, bvarför målet uppsköts till 6:e sammanträdet.
Ofvannämde Bjersander yrkade ansvar å drängen Anton Bergström för vid samma tillfälle föröfvad misshandel. Vittnen intygade att parterna ömsesidigt trumfat på hvarandra.
Svaranden bestred och begärde uppskof. Målet uppsköts.
Barnuppfostringshjelp. Skomakaren Teodor Jakobsson från Björke, som af ogifta Maria Vennerström varit instämd angående uppfostringsbidrag till ett af henne framfödt gossebarn, hade blifvit ålagd värjemålsed, hvilken han nu förklarade sig beredd att gå och äfven fick aflägga.
Redovisningsmålet mot hemmansägaren P. N. Pettersson, Harqvie i Björke. Pettersson som vid 800 kronors vite blifvit ålagd attutlemna socknens magasinsräkenskap samt afgifva redovisning, hade ännu ej stält sig detta till efterrättelse och derför nu ånyo blifvit instämd med yrkande att han måtte ådömas utgifva ofvannämda vite samt vid förhöjdt vite åläggas lemna redovisning. Svaranden iakttog ej inställelse, hvarför å honom yrkades ansvar för uteblifvande, för hvilket han dömdes till 20 kr. böter. Målet uppsköts.
Bättre rätt till utmätt egendom. I. f. kronolänsman Boberg hade hos hemmansägaren J. Jakobsson, Gyle i Ala, verkstält utmätning för en Oskar Bodins, äfven vid Gyle, fordran. Jakobssons son O. F. Jakobsson, som af fadren köpt en del af hemmanet hade nu instämt fadren och ofvannämde Bodin under p’stående att de utmätta sakerna, en ko, en häst och ett par kälkar, ingått i hemmansköpet och således tillhörde honom samt yrkade att återfå dem, Vittnesberättelserna tycktes gifva stöd för att den omstämda egendomen tillhörde den äldre Jakobsson. Målet öfverlemnades till utslag.
Brodersämja. Bröderna T. P. Samuelson och Mårten Pettersson från Sorbys i Gothem hade instämt hvarandra rörande undantagsförmåner. Samuelson hade öfverlemnat sin hemmansdel till brodren mot det att han skulle få åtnjuta undantag, hvilket han påstod sig till en del ej hafva utfått, hvaremot Pettersson påstod sig hafva verkstält körning och annat för brodrenv, så att han förklarade sig ej vara honom något skyldig. Parterna, som utforo i otidigheter mot hvarandra och uppförde sig högst oskickligt, tillrättavisades flere gånger af rättens ordförande, dock-utan att sådant af Pettersson hörsammades, hvarför han dömdes till 25 kronors böter för förargelseväckande uppförande inför rätta. Målet uppsköts till 5:e sammanträdet och uppmanades parterna att som bröder egnar och anstår i godo uppgöra en sådan obetydlighet, hvarom de här tvistade,
Husbonde och tjenstehjon. Det emellan drängen K. G. Nilsson och hemmansägaren O. Olsson, Hägvals i Vänge, avhängiga mål rörande utfående af innestående tjenstehjonslön 95 kronor påropades. Olsson medgaf genom ombud att Nilsson hade till godo 75 kronor, men hade uttagit gevstämning å N. med yrkande om ersättning för en plog, som Nilsson sku’le hafva förderfvat samt att N. måtte ådömas ansvar för ske skadegörelse å husbondes egendom. . förklarade sig hafva sjelf förfärdigat den ifrågavarande plogen och ansåg sig derför hafva kunnat förfara med den huru honom bäst syntes, Det sistnämda målet uppsköts för vittnens inkallande; det förra öfverlemnades.
För olofligt beträdande af jernvägen var hemmansägaren J. Pettersson, Sixarfve i Viklau, instämd af kronolänsman Boberg. Svaranden erkände skriftligen förseelsen. Utslag vid 6:e sammanträdet.
Om ansvar för ärekränkning hade sömmerskan Hanna Norrby instämt Olivia Gahnström, båda från Othem. Afstämningen framgick att svaranden lemnat käranden tyg för förfärdigandet af 2 klädningar, men att endast en klädning förfärdigats och att, då svaranden afhämtat det qvarvarande tyget, hon skulle hafva påstått att af detsamma hade blifvit borttaget en del, så att hon ej erhöll tillräckligt tillbaka. Svaranden förnekade angifvelsen, hvarför målet uppsköta för vittnens hörande.
För tillgrepp af ved å Alleqvia kronoskog hade, på angifvelse, kronolänsman Håkanson instämt arbetaren 9. Isberg och hans måg Karl Johansson, både från Österby. Sedan ett vittne intygat att det sett de anklagade några gånger komma körande med ved från nämde skog, erkände de tillgreppen. Utslag vid 6:e sammanträdet.
Ägaren af Wasta qvarn i Lärbro A. Gabrielsson hade Inöttsthösdlanien Karl Westöö vid Storugns med yrkande om ersättning för det att vattnet blifvit afstängdt vid Hangvars myr, åtskilliga gånger under sistlidne Januari och Februari månader, så att G. ej erhållit tillräckligt vatten för drifvande af sin qvarn. Angifvelsens riktighet styrktes af vittnen och öfverlemnades målet till utslag, som faller vid tingetsg slut.
För våld mot O. Olsson vid Kännungs i Helvi dömdes Lars Ahnell och hans son Vilhelm Abhnell att hvardera böta 20 kronor, hvaremot Olsson dömdes för misshandel å Lars Ahnell att jämväl böta 20 kronor.
För andra gången oloflig försäljning till förtäring på stället af vin och öl dömdes ogifta Elisabet Olsson från Sojvide i Sjonhem att böta 75 kronor.
Södra häradsrätten.
För ärekränkning mot hustru Katarina Jakobison, Qvie i Stånga, dömdes Lovisa och Elisabet Klint på samma ställe att hvardera böta tjugu kronor samt ålades att utgifva trettiofem kronor i rättegångskostnader.
Förlikt anmäldes målet mellan A. L. Olsson, Petsarfve, och Petter Larsson, Orleifs, m. fl. angående ansvar och ersättning.
Tjenstedräng mot husbonde. Drängen M. K. Löfvall från Rangsafve i Linde hade instämt kyrkoherden i Vall M. Lyth med yrkande om ansvar för missfirmelse samt åläggande för svaranden att återlemna Löfvall tillhöriga klädespersedlar öch kista, som svaranden: tagit i förvar och vägrat öfverlemna.
Af sin lön 175 kronor sade sig käranden endast hafva utfått 30 kronor samt 10 kronor i städja; på svarandens tillsägelse hade käranden i slutet af sistl. Februari lemnat sin tjenst hos svaranden.
Svaranden, som uttagit genstämning, anförde, att Löfvall mot hans förbud afvikit tjensten, i hvilken Löfvall för öfrigt uppfört sig opassande och utfarit med hotelser mot sin husbonde. Af lönen, som för öfrigt endast var 170 kronor, hade drängen enligt företedd dagbok, -hvarå drängen skrifvit gritton.
och utgifven förbindelse er. ållit 82 kronor. Svaranden hade förklarat sis villig utlemna kläderna och kistan, om drängen först afgåfve redovisning öfver hvad han haft om händer.
Enligt tjenste?????adgan, efter hvilken svaranden i denna sak ansåg sig hafva noggrant handlat, yrkade svaranden ansvar å drängen samt att denne måtte förpliktas återbära städja och lön.
Sedan ett vittne intygat, att drängen för vittnet erkänt sig hafva erhållit det belopp kyrkoherden Lyih uppgifvit, föralarade sig drängens rättegångsbiträde hemmansägare Johan Jakobsson, Kyrkljufves i Vänge, ej vidare vilja biträda käranden i målet.
Löfvall påstod vidare, att han ej qvitterat beloppet utan att kyrkoherden sjelf ditskrifvit hans namn, för hvilken beskyllning svaranden yrkade det strängaste ansvar &å Löfvall, som nu återtog beskyllningen, hvilken tillkommit af obetänksamhet. Ansvarsyrkandet återkallades nu af svaranden.
— Ett mål mellan fadren Löfvall och dennes yngre son, som äfven varit i tjenst på prestgården men afvikit, och kyrkoherden Lyth” förliktes, sedan kyrkoherden lofvat utlemna drängens kläder. Under detta måls handläggning upplyste den yngre brodren, att den äldre sjelf tecknat sitt namn å qvittot, hvilket denne i förra målet förnekat.
Ed såsom stämningsman aflades af fjerdingsmannen, f. fävjonkaren Johan Melin i Stånga.
Ovarsamt skjutande. Sömmerskan Oiivia Hermansson i Burg, som på qvällen 31 sistl.
December promenerat tillsammans med drängen Anton Lindell, Heffride, och bondesonen Lars Österberg, Gläfves, bletaf de båda ungersvennerna hedrad på ett sätt, som för henne haft de svåraste följderna. Då hennes följeslagare skulle skiljas vid henne, afsköto de »för att hedra henne» hvar sitt skott med den påföljd, att det ena skottet träffade henne i låret. Bössorna voro laddada med löst krut men med starka fö:laddningar. Flickan så rades, ganska illa, så att hon varit sängliggande i två månader; läkaren kan ännu ej bestämdt. afgöra huru stort men hon kan få af såret, hvaraf benröta möjligen kan uppstå.
Hon fordrade nu af de ovarsamme skyttarne antingen 364 kronor i ersättning samt förbehöll sig att väcka ytterligare ersättningsånspråk, om hon finge men af såret, eller också nu genast 400 kronor i ett för allt.
Svarandena medgåtvo, att de aflossat skotten, som skett »heune tilll heder», och ursäktade sig med att de i mörkret ej kunnat urskilja sin omgifning. Lindell, som aflossat första skottet, begärde uppskof för att styrka, att detta ej träffat. Österberg hade omedelbart derpå afskjutit sitt gevär, . D>skjutande befunno sig ”endast på 6 till 7 alnars afståad från flickan.
Uppskof erhölls till Junisammanträdets andra dag, då svarandena vid vite af tjugufem kronor hvardera ålades komma tillstädes.
Äktenskap med drängen Lars Mattias Söderman i Rone ville pigan Johanna Jakobina Matilda Jakobsson i Alfva ingå, enär Söderman, som vore fader till tvänne hennes barn, lofvat gifta sig med henne; Mannen, som förnekade faderskapet, ville nu på inga vilkör fastlänka sina öden med käranden, Han hade för 3—4 år sedan haft henne kär och velat ha henne till hustru, men då hade kyrkoherden i Alfva ej tillåtit honom att få henne, uppgaf han. Ett iutyg af nämde kyrkoherde att flickan, då första barnet föddes, blifvit kyrkotagen såsom Södermans fästeqvinna bestred svaranden och tillade, att pastorn sjelf finge stå inne för detta intyg.
För bevisnings förebringande uppsköts målet till andra dagen å Junisammanträdet, då svaranden vid tjugufem kronors vite ålades infinna sig.
Ersättning för skogsliqvid vid laga skifte med 150 kronor yrkade Lars Bolin i Klintehamn af Alfred Eskluud m. fl; i Eskelhem; Målet uppsköts.
För spritvaror m. m. skulle handlanden Johan Bokström i Hemse häfta i skuld till konkursboet efter aflidna fru Mihrer euligt hvad fru Mährers räkenskapsböcker utvisade, Svaranden öfverlemnade genom annan person en skrift, hvari han förklarade sig ej veta hafva haft några affärer med den aflidna samt fordrade att få specificerad räkning.
Målet uppsköts till sjette sammanträdet, då svaranden vid femto kronors vite skulle tillstädeskomma,
Födorådsvaror och penningar, tillhörande sterbhuset efter undantagsmannen Olof Olofsson, yrkade V. Ekelund, Botvide i Sanda, måtte återlemnas af Petter Sandell, Sandegårda, Enär det ej visats att Sandell hvarken affordrats eller vägrat återlemna varorna och penningarne, så vardt målet på den nu varande stämningen såsom för tidigt väckt af käranden lemnadt utan afseende af häradsrätten, hvarjämte käranden ålades ersätta svaranden med tjugufem kronor.
Ett krafmål mellan arbetaren Karl Pettersson, Qvie i Burs, och hemmansägaren Hans Lyander, Österlings i Stånga, förut omnämdt, anmäldes såsom förlikt.
120 kronor fordrade drängen August Melin, Hexarfve, af sin förre husbonde hemmausägaren Lars Mårtensson, Lilla Norrgårda.
Melin sade sig hafva blifvit afvisad ur tjensten och misshandlad, Mårtensson, som i särskild stämning yrkade ansvar å Melin för det denne egenvilligt lemnat tjensten, genmälde att drängen varit uppstudsig; han hade endast sagt att om drängen ej ville göra något, kunde han gå sin väg.
Vittnen berättade att Mårtensson yttrat, att han gifvit drängen en snyting.
Mårtensson uppgaf att drängen erhållit 6 kronor af lönen, men drängen påstod att han endast fått 6 kronor.
Utslag afkunnas vid Junisammanträdet.
Gotlands mejeribolag hade instämt nio per: soner för bristande inbetalniningaf tecknade aktier. Endast tre personer, Anton Johausson samt Axel och Fr. Virgin från Stenkumla bestredo krafvet, hvadan dessa mål uppskötos.
Återgång af köp. H. P. Hanssonoch Nils, Gustaf Nilsson hade för en tid sedan med hvarandra bytt egendomar, så att Hanson tillbytt sig fastigheten nr 69 vid Horntullsgatan i Stockholm och Nilsson 5/16 mantal Petes i Linde. Emellertid har rättegång nu varit anhängiggjord, hvarvid parterna yrkat köpets återgång. Såsom ombud för Hansson anmälde sig notarien H. S. Krook från Stockholm. Han utvecklade i ett längre anförande, att hans hufvudman blifvit grundligt bedragen på en summa af omkring 24 tusen kronor, om referenten hörde rätt, samt betecknade affären såsom rent skoj. Yrkade närmare 1,000 kronor i rättegångskostnad. Nilsson, nu boende i Jönköping, var ej tillstädes.
Dom afkunnas 15 nästkommande Juli.
Visby rådhusrält.
Hemfridsbrott. Med häktade sjömännen Karl Dahlgren samt bröderna Johan Oiof och Valfrid Olsson hölls ransakning i förgår och igår å länsfängelset.
Enligt de åtalades egen bekänhelse och vittnens berättelser har utrönts att Valfrid Olsson vid Skeppsbron och å Strandgatan föröfvat våld mot sin kamrat å skeppet Göran Karl August Forsberg och att Johan Olof Olsson å Strandgatan våldfört sig å sjömannen Janne Bodin. Vidare hade Dahlgren och Johan Olof Olsson med våld uppbrutit porten till bagare Alfred Svenssons gård, dit de förmodade att Forsberg flytt uudan och i hvilken de alla tre inträngt, hvarjämte Dahlgren äfven kastat sten mot porten.
Efter enskild öfverläggning dömde rätten Valfrid Oisson för hemfridsbrott och våldet mot Forsberg till en månads och åtta dagars tängelse, Johan O:of Olsson för våldet mot Bodin och hemfridsbrott till två månaders och åtta dagars fängelse samt Dahlgren till två månaders fängelse för hemfridsbrott.
Dahlgren, född 1868 i Visby, har varit sjöman sedan två år tillbaka Bröderna O’sson, födda i Follingbo Valfrid 1859 och Johan Olof 1867, hafva uppfostrats här i Visby, der dera3 föräldrar äro boende. Valfrid blef sjöman 1881 och Johan Olof 1884.
I Hansénska mordbrandsmålet har k. m:ts dom nu fallit stadfästande Visby rådhusrätts och hofrättens. utslag, hvarigenom Hauséa dömts till nio års straffarbete och vanfräjd för alltid.
Hansén, hvars föregående lif är insvept i ett mystiskt dumkel, lär i tisdags inför fängelsedirektören och stadsfiskalen hafva afgifvit en bekännelse, som kastar en ny belysning öfver det hemska dådet. Han har nämligen erkänt, att han flere aftnar före branden begifvit sig till D. B. V:s paviljong i tanke, att Flygare under hans frånvaro skulle anlägga elden; att öfverenkommelse mellan honowm och Fiygare skett om att den senare för- eldens anläggning skulle, då brandförsäkringssumman utfölle, få uppbära 500 kronor för resa till Algier samt att det hål, som förefans å muren och genom hvilket Hanséa påstått, att elden uppkommit, blifvit af Fiygare upptaget för att vilseleda vederbörande.
Denna bekännelse har af åklagaren insänd:s till k. m:t, som dock redan förat afkunnat domen.
Hansén har, enligt de underrättelser man erhållit från Danmark, med ganska stor sannolikhet varit straffad för flere resor stöld.
— K. m:ts dom har äfven i dessa dagar fallit i målet mot f. artilleristen Flygare, som åtalats för delaktighet i mordbranden. RidHusrättens och hofrättens frikännande dom har blifvit stadfäst.
Sjömannen Hambrell i Burgsvik har såsom förut nämts af södra häradsrätten och hofrätten dömts till en månads fävgelse, enär ha vid sjelfförsvar användt mer våld än nöden kräfde. K. m.t har nu stadfäst denna dom.
För barnamord tilltalade pigan Emma Kristina Ekelöf, född i Vamlingbo 27 November 1859 och senast skrifven i Hamra, infördes igår till länsfängelset.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 April 1885
N:r 31.
