Mot snälltåget

på Gotlands jernväg i fredage, som förde mosas-ko-viterna till Hemse var Osvald Stein i måndags litet elak. Nu lemnar man oss följande upplysningar: tåget afgick från Hemse kl, 2,8. Efter uppehåll vid Stånga torffabrik och Stånga kyrka, skedde affärden från Stånga station kl. 3,12 och ankomsten till staden kl. 4.40. Uppehåll gjordes under färden ett par minuter vid Etelhem och lika länge vid Roma för ånghästens vattning det var en best som ej blef otörstig af regnet) samt vid Barlingbo och St. Vede. Alltså kördes den 46 kilometer långa vägen på omkring 1 timme 80 minuter.
Hvad framgår häraf?
Helt simpelt att besagde Osvald Stein varit orättvis.

Gotlands Jernväg.

Med anledning af Idrottstäflingarne å Visborgs slätt söndagen den 31 Juli anordnas lusttåg. från Hemse och mellanliggande stationer till Visby och åter.
Biljettpriserna äro för fram- och återresa nedsatta till följande:
Från Hemse 1 kr. 25 öre
Från Stånga 1 krona
Från Etelhem: 1 krona
Från Buttle 1 krona
Från Bjerges 75 öre
Från Roma 50 öre
Från Barlingbo 50 öre

Tåget afgår från Hemse kl. 6,50. f. m. och återvänder från Visby kl. 8,0 e. m.
OBS.! Tågen stannar ej vid anhaltsstationerna Tjengdarfve, Viklau, Karby, Sylfaste och St. Vede för passagerares af. eller påstigande.
Visby den 21 Juli 1892.
TRAFIKCHEFEN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Juli 1892
N:r 110

Auktion Botes i Etelhem.

Sedan vederbörande häradsrätt med delat tillstånd om försäljning af aflidne hemmansägaren N. Petterssons, Botes i Etelhem, omyndige söners fasta egendom, låta förmyndarne genom offentlig auktion, som förrättas i den aflidnes boställe vid Botes i Etelhem fredagen den 29 dennes kl. 10 £. m. till den högstbjudande försälja 1/128 mantal Botes med derå i särdeles godt skick varande bonings- och ladugårdshus med naturskönt läge i närbeten af Etelhems jernvägsstation, samt hela lösöreboet bestående af guld-, siltveroch nysilfverarbeten, koppar-, malm-, mosgsiog-, jern- och blecksaker; glas och porslin; möblec såsom mat-, speloch skrifbord, 1 schiftonnier, 1 byrå, 1 skänk, diverse stolar, 1 soffa, 1 orgel och 1 symaskin m. m.; sängkläder och-linne, den aflidnes gångkläder; en mängd snickareverktyg, en arbetsvagn; en sele och en god mjölkko m. m. som här så noga. ej kan uppräknas. Den fasta egendomena utbjudes kl. 12 på dagen och meddelas före utropet närmare om försäljningsvilkoren; dock må upplysningsvis meddelas, att en blifvande köpare som genast får tillträda egendomen bör vara beredd att erlägga minst en: tredjedel at köpeskillingen en månad efter köpebrefvets utfärdande och förbehålla sig säljarena en timnies pröfningsrätt att antaga elle förkasta gjorda anbud.
För lösegendomen lemnas betalningsanstånd för fullt vederhäftige- och af mig kände. inropare till den 1 nästkommande Oktober, andra betala kontant eller ställa nöjaktig säkerhet; innan den inropade varan får atbhämtas.
Etelhem den 20 Juli 1892.
Efter anmodan,
J. OHLSSON
.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Juli 1892
N:r 110

Aflidne konsul Kinbergs

sterbhus tillhöriga jordbruksfastigheter såldes i går å auktion. Söderhagen om 51 tnl. och Graunhagen om 20 tnl, frijord, båda med vacker skog, inropades af hrr J. Olsson, Kyrkebys och O. Larsson, Vestringe i Etelhem, för sammanlagdt, 10,060 kr, lägenheten Terra nova af vaktm. Hosselsten för 6,300 kr., Qvist Nilssons åker aft hr S. Ekvall, Manhem, för 3,410 kr,, Allmänningsåker af bryggare L. Vedin för 1;460 kr. och Norderåker af handl. O. N. Johansson för 400 kr.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juli 1892
N:r 105

Tre mosskulturens främjare.

KARL v. FEILITZEN.

MAGN. LARSSON.

D. A. MALMROS.

I morgon sammanträder härstädes Svenska Mosskulturförsningen till sitt sjette allmänna sommarmöte. Hit samlas då mossodlare från svart sagdt alla dalar af vårt land för att öfverlägga om gemensamma angelägenheter, utbyta erfarenhetsrön samt för att studera våra gotländska myrmarker, hvilka intaga ett högt rum bland de svenska mossarne.
Svenska Mosskulturföreningen, som har till uppgift att på verksammaste sätt sprida kunskap om och göra folk intresserade för icke blott sjelfva uppodlingen och skötseln at myr, utan äfven för mossjordens industriella anväddning, är af mycket ungt datum. Men sällan har väl en förening gått med sådana jättesteg framåt som Svenska Mosskulturföreningen, hvilket torde bättre än något annat visa, att den hade en plats att fylla, att dess verksamhet gått ut öfver ett område, der mycket funnits och ännu finnes att göra.
Det torde med fog kunna sägas, att själen i Svenska Mosskultorföreningen varit och fortfarande är föreståndaren för Jönköpings kemiska anstalt direktör Karl von Feilitzen), liksom han ock är dess upphofsman och stiftare. Direktör von Foilitzen, som 1886 med statsanslag reste i Tyskland för att studera mossodlingen, för hvilken han alltid hyst intresse, såg der, hvilka förvånanvärda framsteg densa kultur tagit, sedan man fick tillgång på de konstgjorda gödningämnena, och det bragte honom så småningom på den tanken, att äfven i Sverige borde mossodlingen drifvas mera rationelt och planmässigt än på de flesta ställen var fallet, och såsom ett verksamt medel härtill insåg ban snart vore bildandbt af en Mosskulturförening. Tanken härpå kastades fram vid hemkomsten från Tyskland och föll i god jord. Likväl hade man då ingen tanke på en utsträckping af föreningen sådan den nu tagit. Det var på hösten 1886 vid Rogberga landtmannaförenings sammanträde, som förslaget om bildandet af en mosskulturförening först framkom och antogs. Senare beslöts på förslag af grefve K. Posse, att föreningen skulle omfatta södra och mellersta Sverige. Föreningen arbetade nu ett år endast med egna medel, utvecklade sig och vann terräng. På sommaren 1887 hade den vunnit en sådan styrka, att man vid det då hållna mötet i Räppe, efter förslag af brukspatron Benedicks på Gysinge, beslöt att utsträcka förenisgen öfver hela Sverige. Från detta år är det som Svenska mosskulturföreningen kan räkna begynnelsen af sin fosterländska verksamhet i den omfattning, hvari den nu bedrifves. Föreningen behöfde snart ej längre vara hänvisad till egna, mera blygsamma tillgångar. På gjord framställning beviljades henne understöd af landsting och hushållningssällskap och staten följde efter, och började så med ifver och nit det arbete, som redan nu burit så rika frukter. Visserligen är det sant, att äfven före mosskulturföreningens stiftande mången jordbiukare på ett ratiorelt sätt odlade sina mossar, men detta var dock enstaka fall. Mossarne och myrarne hade råkat i missaktning, man hade ingen egentlig kaoskap om sättet för gödslingen, hade iogen erfarenhet om hvilka växter som bäst lämpade sig o. s. v. Man hade nog här och der tillgång på erfarenheter från de stora mossodlarländerna Tyskland och Holland. Men förhållandena der och i Sverige äro icke lika. Hvad som lämpade sig der, kanske icke dugde i Sverige. För att nu kuona sprida alla för en svensk mosskultur nödiga kunskaper var det som föreningen, som sagdt, bildades. Och den gick med allvar och sträng vetenskaplighet till sitt arbete. Man ansåg att föga skäl vore, att enskilda jordbrukare ktoge sig att sjelfva experimentera i myrodlingsväg. Resultaten deraf skulle säkert icke blifva allt för stora. Derför åtog sig föreningen genast denna för Mosskulturföreniovgen så vigtiga angelägenhet. Dels odlade man på försök i Vagnerska kärl och jordparceller, dels skaffade man sig egna försöksfält. Så äger föreniogen i närvarande stund ett fält om 1 hektar hos hof marskalken Strokirch å Strömsberg, ett om 17 hektarer hos brukspatron Spånberg å Flahult, båda i Jönköpingslän. Dessa fösökelsefält odlas och skötas af Mosskulturföreningea sjelf. Dossutom öfvervakar föreningen vissa försökelsefält inom de län, från hvilka föreningen åtojuter anslag. Som bekant fianas inom detta län sådana försöksfält på myrarne under Skäggs och Bläsnungs i Veskinde, Kyrkebys i Etelhem och Isums i Atlingbo. Dossutom företager föreningen kemiska cch fysikaliska undersökningar af såväl olika mossjordsprof som växtarter för att få ledning för den mest rationella gödsling på olika mossar och för olika växtslag. Rasultaten af föreningens måagsidiga verksamhet offentliggöras sedan j dess särdeles förtjenstfolla tidskrift. Föreningen har också i sin tjenst en kulturingeniör, hvilken företager inspsktionsresor till försöksfälten. Denne kulturingeniör kan också reqvireras af enskilde myrodlare, kvilka, omde tillhöra ett län, hvarifrån anslag utgår till föreningen, endast hafva att. betala dagtraktamente, då förenivgen bestrider resekostnaderna. Svenska mosskullturföreningen har årligen tvänne mötev: ett i nov: i Jönköping för val och behandling af löpande ärenden och ett på sommaren, hvilket alltid är åtföljdt af någon exkursion till en eller annan märkligare mossodlingsplats. Så hölls år 1888 föreningens möte i Eslöf med utflykt till Rönneholm, år 1889 i Skara med utflykt till Hornborgasjön; år 1890 i Örebro, då Qvismaredalens sänkning besöktes. I fjor ägde föreningens möte rum i Göteborg, der den sedvanliga exkursionen hade utbytts mot en synnerligen vacker utställning. Per Arvid Säve säger i slutet af sin förträffliga skrift »Åkerns sagor»: Omsider började man inse, att den gamla, ofta höglända jorden var för sädesbörd den magraste, men att! vida starkare odlingsjord fans i den vidlyftiga ängs- och hagmark, som ligger på sluttvirgen ned mot öns stora myrar; ja, att deras »myrlaggar» lätt kunde blifva vackra skördefält. Och ändtligen insågo några klarsynte män med allt större säkerhet, att dessa vidsträckta myrar dock voro Gotlands dyrbaraste tillgångar för en utvidgad odling af säd och isynnerhat foderväxter, hvarför de visserligen borde utdikas, äfven derför att de hindrade vattenflödet från de gamla åkerfälten». År 1818 vardt; efter hemställan af hushållningssällskapet, engelsmannen Georg Steffens hitkallad för att på kronans bekostnad undersöka Gotlands myrar samt uppgöra förslag till deras torrläggning och appodlande. Följande år mätte och afvägde Steffens sjuttioen särskilda myrar, innehållande en vidd af nära 50 tusen tunnland. Sedermera sdkte hushållningssällskapet 1821 allmänt understöd för vattenaftappning samt både E. J. Grubb och G. Kolmodin banklån för myrodlingar. Ehuru åter 1839 för samma ändamål statslån söktes, förfelades myrodlingarna i allmänhet derigenom att myrarna voro skiftade på en hel mängd enskilda hemman, hvilkas delägare icke kunde förmås i förening verkställa kanalutgräfningarna. Don förste som grep sig på allvar an med myrodling. på Gotland var handl. Edvard Israel Grobb. År 1820 började han odlingen af Kejlungs myr (400 tnld). Dock var myren af sämre beskaffonhet så att den bar föga i längden. Grubb försökte sig sedan på den ena myren efter den andra, utan att dock komma till pågot varaktigare resultat. År 1844 utdikade den driftige prosten P. Vallgren Burge myr i Ejsta. Vil samma tid delades. och odlades Kyrkemyr i Atlingbo m. fl. År 1845 bildades af konsul L. N. Eneqvist, grosshandlare Lars Johan Hierta, stadsmäklaren J. Holm och landssekrete: raren L. Hambraens det Gotländska myrbolaget, i syfte att utdika och odla åtskilliga af Gotlands större myrar. Snart började de med all kraft det storartade företaget (som omfattade icke mindre än Elinghemsmyr af omkring 2,300 tunnland; Martebo-myr af tillsammans 10,000, Ronemyr af 2,000, Alva-myr af 2,000 och en del af Åkelösa-myr af omkring 800 tunnland) först medels inköp af flera hemman, samt sedan sjelfva myrarbetet eller gräfnidg af kanaler, diken m. m., bergsprängning, vattvetts afledande, omsider vallarnas odling medels hackning och bränving samt ändtligen uppbyggande af nödiga hus och ladugårdar o. s. v., allt med ofantliga kostnader, hvarefter man hoppades vinna skördar af foderväxter, hvitbetor, rofvör, raps och säd, samt bäjersk humle på bolagets hemmansdelar af gammal fast jord, utom outtömliga tillgångar af bästa bränntorf. Men snart uppstodo ganska många hinder både i företagets flerfaldiga egna svårigheter, som ock uti att kunna anställa skickliga arbetsförmän, hvarutom innan kort uppkom ett starkt motstånd af menige man, hvilka, nöjde med hvad deras myrar redan gåfvo i foder, fisk och jagtbyte, sågo med sneda ögon de obudne herrarnas intrång inom deras gamla råmärkes. Allt detta hindrade och förlamade företaget, som så småningom alldeles föll sönder och afstannade. Bland dem, som det gotländska myrbolaget anstälde i sin tjenst, var äfven den nuvarande ägaren af Ihre i Hangvar, godsägaren Didrik Adolf Malmros), hvilken sålunda är en af de få qvarlefvande bland Gotlands första myrodlare. År 1851 ankom han till Gotland såsom inspektor vid myrbolagets egendomar i socknarne kring Martebo myr. Han stannade i bolagets tjenst till år 1857, under hvilka år han på den tideng sätt odlade myr vid Mörrby i Lokrume, Binge och Lund i Martebo, Tjuls i Lummelunda m. fl. ställen. Då bolaget, såsom nämdt, så småningom började falla sönder, lemnade Malmros sin tjenst hos detsamma och inköpte egendomen Stenstugu i Stenkyrka der han forsatte med sia mossodling till år 1860, då han inköpte Ihre i Hangvar, hvilken egendom hav ännu innehar. Under flere år låg myrodlingen på Ihre nere. Det gamla sättet att odla myr visade sig icke rationelt. Så småningom började dock de konstgjorda gödningsämnena komma på tal och nu började hr Malmros att med tillhjelp af dessa efter nya metoder experimentera i mosskultur och efter hand kom han under fund med bur han härvidlag skulle gå tillväga. Från 1886 daterar sig egentligen den nyare mosskulturen å Ihre och hr Malmros har der upppått utmärkta resultat, något fom han hade tillfälle att för intresserade visa vid ett besök å egendomen, som gjordes 1890, då man egentligem för första gången på Gotland fick tillfälle att se, hvartill. våra myrmarker egentligen duga. Sedermera har hr M. inköpt 336 tunnland af Åkelösa myr, der han tills dato hunnit dika 160 tunnland och plöja ett 50 tal. I sammanhang med myrodlingarne på Ihre må omtalas en fullt sanningsenlig anekdot. Hr Malmros besökte år 1890 tillsammans med hr Mag.us Larsson, Skäggs i Veskinde; moskulturmötet i Örebro. Han redogjorde dervid för resultaten af sina odlingar på Ihre samt medförde växtprof derifrån. Hvad han der hade att omförmäla, väckte icke ringa misstro, och då vid beskrifningen af de på myrjorden erhållna växterna hr Larsson förevisade ett ärtstånd af förvånansvärd längd, hviskades från mer än ett håll: Det är be stämdt :skarfvadt. Det var. dock lätt att visa, att så icke var förhållandet och misstron måste lemna rum för förvåning, då från andra sakkunniga håll bekräftades hr M:s utsagor. Herr Malmros kan sålunda på grund af sitt arbate i den gotländska myrodlingen betraktas som en representant både för dess första och dess nutida skede. Ännu en gotländsk myrodlares porträtt pryder Gotlands Allehandas nummer för i dag. Det är br Magnus Larsson), Skäggs i Veskinde. Han tillhör uteslutande 80 talets myrodlingshistoria.
Sedan såsom förnt nämts det stora Got ländska myrodlingsbolaget på 1860-talet stupat, inträdde en period af förfall.
Myrarne ansågos allmänt mer eller mindre värdelösa och de få odlingsförsöken här och der gåtfvo alltid ett tvifvelaktigt resultat.
Så nådde talet om de artificiela gödningsämnena våra bygder om att dessa skulle vara i stånd göra myrgjorden fruktbärande.
Hushållningssällskapet, som aldrig släpt frågan ur sigte, gjorde stora uppoffringar för vattenafledningar och upprättande af odlingsplaner, som dock till större delen aldrig fullföljdes. År 1887 anslog landstinget 300 kronor till spridda odlingsförsök, som i hög grad bidrog att häfva den hos allmänheten rådande misstron mot myrarne. Enskilda lyckade odlingsförsök, icke minst på hr L:s egendom Skäggs, bidrogo äfven att bekämpa fördomen.
Den mäktigaste bundsförvandten uppstod äfven vid samma tid gonom Mosskulturföreningens stiftande. Påverkningarne af detta sällskap har varit så afgörande för den Gotländska myrodlingen, att vi med full tillförsigt kunna hoppas en snabb och lycklig framgång.
Vetenskapen har nu påv:sat de Gotl. myrarnes höga odlingsvärde och de nu öfver hela ön pågående, både allmänna och enskilda odlingsförsöken, hafva äfven tydligen ådagalagt detsamma.
Vid landtbruks akademiens experimentalfält äro sedan flare år tillbaka vidlyftiga odlingsförsök på Gotl. myrjord verkstälda (särskildt i jordmån från Skäggs), som alla antyda att Gotland i sina- myrar äger en stor källa till välstånd och rikedom.
På grund af alla dessa påtryckningar är myrodlingsfrågan på Gotl. allt mer och mer allmänt omfattad och har på de allra senaste åren gjort ansats till jättesteg.
I denna utveckling har hr Magnus Larsson en icke ringa del. Både genom de försök med myrodling, som han såväl för egen del som för hushållningasällskapet och mosskulturföreningens räkning utfört och icke minst genom talrika offentliggjorda uppsatser i hithörande ämnen har han under de senare åren alltjämt sökt väcka intresset för uppodlingen af Gotlands myrar.
Ett ännu r:kare tillfälle att fortsätta de sålunda på Skäggs påbegynta myrodlingarne, kommer inom en snar framtid att gifvas, sedan aktiebolaget Martebo myr inköpt och börjat afdika Gotlands största myr, i hvilken possession Skäggs kommer att bilda hufvudblocket.
Bolaget kommer att disponera öfver en areal af omkr. 5,000 tld, deraf omkr. 3,000 td konna läggas under plog. Som nämdt, har det sin hufvudsakliga verksamhet för lagd till Skäggs, men bedriver äfven odlingsarbeten i Lummelunda och Tingstäde socknar.
Martebo myr, som sålunda utgör målet för en hastig odling, omfattar mer än 7,000 tannland. Den torrlades delvis redan på 1860 talet och odlades äfven till en ringa del, men då ingen vårdade sig om diken och kanaler, blefvo defsa snart iogenfallna och odliogen afstannade helt och hållet. Först på aldra sista tiden ha Verkinde sockens andel, 1,200 tld., blifvit odlad och gifv:t högst tillfredsställande resultat, oaktadt den till stor del ofta öfversvämmas. Vattenaflelningsarbetet är ou redan sistl. vår i full gång och man hoppas inom 2 år ha detta fallbordadt. Detta arbete är beräknadt kosta 13 kr. per tunnland.
Myren är till hela sin utsträckaiog af likartad beskaffonbet och så fast att den sommårtiden öfverallt är körbar.
De kemiska undersökningarne visa ovanligt hög qväfvehalt och tillräckligt med kalk.
Dytorfvens mäktighet varierar från 1 till 10 fot och hvilar på ett underlag af lera eller bleke.
För närvarande afser bolaget att in skränka odlingen till raps, hvete och korn i fyraårigt omlopp, men då anstälda försök visa, att sockerbetan går väl till och lemnar hög sockerhalt, torde en utsträckt betodling i framtiden kunna genomföras.
Bolaget afser äfven att genom ett system af spårvägar underlätta myrens kultivering.
Otvifvelaktigt skall från denoa trakt med. sina vidsträckta myrfält, sina mångdubbelt större, rika, nu vattenskadade högmarksjordar, i en nära framtid komma att utgå en ledande rörelse för Gotlands hela myrkultur.

*) Karl Henrik Jobst von Feililzen, Svenska Mosskulturföreningens v. ordförards, är född 1840 i Östergötland, aflade 1864 bergsexamen i Upsala; sedan 1885 föreståndare för Jönköpings kemiska anstalt.

**) Didrik Adolf Malmros är född i Skåne 1828, inflyttade till Gotland 1851 såsom inspektor hos Gotländska myrbolaget. Äger sedan 1860 egendomen Ihre i Hangvar.

***) Magnus Larsson är född 1834 på Dal, inflyttade år 1867 till Gotland som inspektor å Klintebys egendom i Klinte. År 1881 inköpte han egeadomen Skäggs i Veskinde, Är korresponderande ledamot af landtbruksakademien.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 Juli 1892
N:r 105

Med lusttåget

till Etelhem följde i går omkring 500 personer, 300 från Visbyhållet, och 200 från Hemse och stationerna på den sidan.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Juni 1892
N:r 96

Gotlands Jernväg.

Lustlåg.
Angenäm och billig lustresa till det natursköna Etelhem anordnas söndagen den 26 dennes. Lusttåget afgår från Visby kl. 2 e. m. och ankommer till Etelhem kl. 3:30 e. m., återvänder från Etelhem kl. 8 e. m. och ankommer till Visby kl. 9:30 e. m. Biljettpriset för framoch återresa är 1 krona.
OBS.! Artilleriets musikkår medföljer och utför dansmusik i danspaviljongen.
Visby den 20 Juni 1892.
TRAFIKCHEFEN.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Juni 1892
N:r 93

Styrelsen för Gotlands södra härads brandstodsförening

har vid ordinarie sammanträde den 30 nysslidne Maj handlagt och beslutat i följande ärenden:
1:o Faststäldes de sedan föregående sammanträden inlemnade försäkringshandlingar. Enligt deröfver fördt protokoll ökades föreningens försäkringsbelopp med 26,661 kronor;
2:o Ersättning för under tiden timade brandskador tillerkändes åt nedannämda delegare:
a) hemmansägaren Oskar Anderson Mickels i Silte 784:50
b) enkan Johanna Henriksson Tenglings i Etelhem 7:c) hemmansägaren Jakob Jakobsson Maldes i När och dennes dotter Sofia Öström 53:75
d) hemmansägaren Jakob Olsson Bringsarfve i Eskelhem 16:e) smeden Kristoffer Lindgren Halor i Rone 15:f) arbetaren Oskar Pettersson Tass i Hejde 631:92
g) hemmansägaren G. Göransson Bredqvie i Fide 15:h) arbetaren Olof Ledin Stenhuse i Sanda 1,057:25
i) hemmansägaren Fr, Johansson Tjengvide i Alskog 7:50
Summa brandskadeersättningar 2,587:92
3:o Till betäckande af förenämda brandskadeersättningar och andra föreningen tillkommande utgifter beslöts att sammanskott, två (2) öre pr 100 kronor försäkringsvärde, skall at socknarnes värderingsmän i stadgad ordning uppbäras och till föreningens kassaförvaltare, A. Lagergren, Kyrkebols i Garda, aflemnas lördagen den 2:dra nästkommande Juli. — Med stöd at brandstodsreglementets 19 § och med hänsyn till de vid ersättningsfrågans behandling antydda giltiga skäl affordrag at Oskar Andersson Mickels i Silte och bang hustru, Josefina Andersson, bevis om aflagd vådaed innan ersättningen utbetalas.
4:o På grund af dagens bolagsstämmobeslut, inkomna ansökningar, lokala förbållanden samt gällande försäkringsvärden placerades de reserverade brandsprutorna sålunda: Hogrän socken 2, Eskelhem 4, Tofta 3, Hejde 3, Väte 3, Fröjel 3, Ejsta 1, Linde 1, Garda 2, Etelhem 1, Alskog 1, När 1, Lau 2, Burs 3, Rone 3, Hafdhem 5, Näs 3, Grötlingbo 3, Vamlingbo 4. — Genom brefkort, som tillsändas sockenvärderingsmännen, lemnas underrättelse hvarest och när ifrågavarande brandsprutor få afhämtas.
Burs den 4 Juni 1892.
På brandstodsstyrelsens vägnar:
C. H. Löfveberg.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Juni 1892
N:r 89

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Oloflig vinförsäljning. Kronolänsman E. Eneman åtalade handl. J. V. Jakobsson i Garda för att hafva under de två sista åren till afhämtning försålt vin i mindre qvantitet än 10 liter, ehuru han dertill saknat rättighet. Svaranden erkände genom ombud. Utslag afkunnas vid tingets slut 15 Juli.

Handl. Oskar Jakobsson i Garda hade instämts af länsman E. Eneman för olaga utdelning af spirituösa drycker — punsch och konjak — i öppen salubod. Åtalet afsåg de båda sistförflutna åren. Svaranden genmälde i inlemnad skrift att han endast en gång bjudit en person, »som han trodde inte begagnade något sådant», på litet punsch, och detta hade skett i dörren mellan boden och kontoret. Nog kunde det hända att han sedan en eller annan gång på kontoret bjudit en bekant ett glas, men hade han ej trott detta vara lagbrott. Det hade skett i okunnighet. Åklagaren begärde och erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af höstingets första sammanträde för att styrka anklsgelsen.

Bedrägligt förfarande. Kronolänsman Svallingsson yrkade på angifvelse af f. nämdeman Engström ansvar enligt 22 kap. 1 paragrafen strafflagen å hemmansäg. Karl Karlsson, Mafrids i Vestergarn, för bedrägligt förfarande, Angifvaren var personligen tillstädes, svaranden företräddes af sakförare C. E. Björkegren, Vestergarn. Anvgifvaren uppgaf, att han blifvit lagsökt och tvingad att betala två reverser å hvardera 50 kronor, hvilka innehafvaren, G. Bolin, Mafrids, erhållit af svaranden. Reverserna voro visserligen försedda med Engströms namn, men saknade borgen och vittnesunderskrifter och hade aldrig utgifvits såsom skuldförbindelser; de voro i sjelva verket endast skuldsedelsformulär, som Engström i oförstånd undertecknat med sitt namn, Han antog att de genom något misstag kommit i Karlssons ägo på samma gång som en mängd andra papper, åtkomsthandlingarne till Ragnvalds i Tofta, hvilken egendom Engström vid tiden för reversernas tillkomst, 1884, sålt till svaranden. — Svaranden bestred på det lifligaste att han på oärligt sätt kommit i besittning af de omstämda papperen; käranden visste allt för väl genom hvilka transaktioner de kommit i hans hand. I stället för vittnens namn voro de försedda med utställarens sigill. Han yrkade ansvar för falsk angifvelse och ville ha 200 kr. i skadeersättning. Målsägaren yrkade att hr Björkegren skulle frånträda sitt ombudskap, enär han vid målets fortsatta handläggning ärnade påkalla honom som vittne. Engström ville till sist ha hörda en tre, fyra vittnen, »som inte visste att han var skyldig någon menniska något». Åklagaren yrkade uppskof och att svaranden skulle ålägges personlig inställelse.
Rätten resolverade efter enskild öfverläggniog att målet uppskjutes till andra rättegångsdagen af första sammanträdet med hösttinget och att svaranden då skulle vid 25 kronors vite iakttaga personlig inställelse.
Svarandeombudet anmälde häröfver missnöje.

För underlåtenhet att skotta bort snön på ett vägstycke inom Vesterhejde socken var arrendatorn af Vestergarnsholm C. O. H. Karlsson instämd af kronolänsman Svallingson på angifvelse af fjerdingsmannen i distriktet. Förseelsen skulle ha skett 12 Mars. Svaranden genmälte, att han genom domänstyrelsens resolution blifvit arrendator af Vester garnsholm först 12 mars och att han dessförinnan ej kunde åläggas någon väghållnings skyldighet. Åklagaren påstod att svaranden under hela vintern innehaft egendomen och der verkstält arbeten, ehuru det formliga tillträdet skedde 14 Mars. Svaranden bestred alla kärandens yrkanden och begärde 30 kr. för sin inställelse. Målet uppsköts på kärandens begäran till första sammanträdet af nästa ting.

I barnuppfostringsmålet mellan Maria Pettersson, Sanda, och Johan Lyberg, Vestergarn, öfverlemnade käranden målet och yrkade att sv. skulle åläggas edgång. Svaranden har, som vi förut nämt, afrest till Amerika.

Testamentsklander. Lars Wahlqvist, Vestergarn, m. fl. yrkade upphäfvande af ett af snickaren Georg Sandelin i Vestergarn gjordt muntligt testamente, hvarigenom tillfallit P. Sellin och hans hustru en sparbanksbok på omkring 600 kronor. Klandret skedde på den grund, att muntligt testamente gäller endast ifall testator haft så liten tid på sig, att skriftligt testamente ej hunnit upprättas. Här hade en tid af ett och ett halft år förflutit mellan det muntliga testamentet och Sandelins hastig inträffande död (han blef nämligen vådaskjuten). Testamentet hade förut bevakats vid rätten, hvarvid ena vittnet C. Cedergren, hördes personligen; det andra, hustru Helena Kristina Cedergren hade på grund af sjukdom afgifvit skriftligt vittnesmål. Detta sistnämda vittnesmål godkändes först af käranden, men sedan han fått reda på att qvinnan aflidit återtog han sitt godkännande. Svarandena bestredo klandret emedan den aflidnes önskan genom vittnena var bevisad och man ej hade något skäl antaga att han sedermera ändrat beslut. Atthan ej lemnat skriftligt affattadt testamente kunde förklaras deraf; att han ej trodde sitt slut så nära.
Utslag afkunnas 15 juli.

Jordatvist. Vi ha förut nämt, att handl. Viktor Hansén på Burgsvik instämt enkan Bina Danielsson samt Johan Pettersson och hans hustru, Strands i Öja, Pettersson i egenskap af förmyndare för enkan Danielssons son, med yrkande att de skulle dömas skyldige afträda en lägenhet afsöndrad från Bobbenarfve i Öja. De nuvarande ägarne hade fått den i egenskap af sterbhusdelägare efter Jakob Öjedal, Mårtens, som i sin ordning bekommit den genom byte med en viss Cnasseur i Visby vid århundradets början. Käranden yrkade idag att få målet afgjordt på anförda skäl, men svaranden begärde uppskof för att styrka, det nära nog urminnes häfd finnes å lägenheten. Uppskof beviljades till andra dagen af första sammanträdet med höstetinget.

Misshandelsmålet mot Gustaf Östman, Tjengdarfve i Träkumla, förevar ånyo. Svaranden hade till rättegångsbiträde utsett Lars Jakobsson, Mårtens i Garda. Denne blef emellertid — figurligt taladt — »vägd på ena våg och befunnen för lättan», ty han stod sjelf tilltalad för misshandel. Båda par erna öfverlemnade målet, svaranden vidhållande sitt bestridande. Utslag 15 juli.

Oredlig hästhandel. Grälet om hästkraken emellan Petter Persson, Vesterväte i Väte, och Jakob Hjorter, Grogarns i Gammalgarn, för hvilket vi förut redogjort, anmäldes förlikt.

Kriget mot skyttarne i Tofta. Kronolänsman Svallingsson yrkade ansvar å f. hemmansägaren Petter Persson, Nasume i Tofta, för oloflig rapphönsjagt under de två sista åren. Svaranden nekade. Åklagaren erhöll uppskof till höstetingets fjerde sammanträde för att få som vittne hörd en sjöman, som för närvarande är ute och seglar.
— Samme åklagares mål mot Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, förevar ånyo. Denne är anklagad för att under förbjuden tid hafva innehaft och forslat rapphöns. Svarandennekade ilsket; det var »nagg och afund» alltihop. Ett vittne hördes, som berättade, att en dag i vintras svaranden fått åka med vi tnet till Visby, hvarvid han omtilat, att han med en annan skjuts till staden hade sändt en korg innehållande fåglar. På fråga hvad sorts fåglar det var, hade han svarat rapphöns. Svaranden bestred vittne-målet. Han hade nog sändt fåglar till Visby den dagen, men inga rapphöns — gamla vanliga bondhöns. Å svaranden, som hade mycket svårt att hålla sig lugn, yrkades af åklagaren ansvar för oskickligt beteende inför rätta.
Uppskof till andra dagen af nästa sammanträde.

Skogshygge. I målet mellan J. Olsson, Kyrkby Etelhem, m. fl. och P. Pettersson, Smiss i Garda, m. fl., om olofligt hygge af undantagsträd, hvarom vi förut bsrättat, yrkade käranden, att edgång måtte svaranden ådömas, derest ej bevisniogen fioge anse full. Utslag afkunnas 15 Juli.

Ärekränkning. Alfred Petterssons, Kyrklasse i Atlingbo, uppskjutna mål mot hustru Anna Söderberg, Väte, behandlades. Stämningen innehöll, som bekant, att 9. skulle om käranden utspridt rykte, att denoe stått i brottsligt förhållande till en sin piga och bebållit henne i tjensten för att brottet fortsätta. Svarauden företräddes äiven denna gång af samme skarpsinniga ombud som förra gången. På kärandesidan hördes ett vittne, Nils Vestergren, Väte, som berättade en hårresande historia: »I höstas när jag arbetade hos Alfred Pettersson med slåttern, skulle vi en dag sofva middag och lade oss på logen. Men när jag höll på att somna, då kommer Anna Söderberg krypande bort till mig och tar mig i foten och säger: »Kom skall du få se något roligt», Jag sparkade till käri gen, förstås, men sen tyckte jag det kunde vara roligt få veta hvad det var, så jag gick dit. Och då fick jag se Alfred Pettersson stå kapprak i båset med tröjan på armen och — ta sig en pris snus». Både rätt och menighet funno historien dråplig, och kärandeombudet begärde betänksamt uppskof för att få tag i styfvare vittnen, Målet kommer för igen andra dagen af nästa sammanträde.

Samme kärande hade stämt muraren Joh. Fagerström, Väte, för ärekränkning. I detta mål hördes samma vittne som i det föregående, och berättelsen vardt ungefär lika upplysande.
Äfven här uppskof.

Misshandel. I dag var Lars Jakobsson, Mårtens i Garda, tillstädes att svara för misshandel, Han nekade för att ha slagit sin far trettondedagen. Hålet i pannan Hade väl gubben fått när han ramlat iku!l någon gång Inte hade svaranden varit full vid det omstämde tillfället heller. Han ville ha 50 krose för sin inställelse. Utslag afkunnas 15 Juli.

Skogsåverkan å Löjsta annexhemman. Till i dag var instämd utom Joban Karlsson äfven dennes far, C. O. Karlsson, såsom varande rätte arrendator af den mark, hvarest åverkan skett. Svarandena, som företräddes af ombud, nekade, Åklagaren begärde upp skof, samt att C. O. Karlsson måtte åläggas personlig iaställelse. Målet uppsköts till andra dagen af höstetingete första sammanträde och skall då C. O. Karlsson personligen infinna sig, vid vite at 25 kr.

A. A. Johansson, Hesselby i Linde, var åtalad för öfverträdelse at skogsförbud, Han erkände i dag förseelsen, men hade den helt och hållet skett på grund af okunnighet om tillvaron af något förbud.

Slagsmålet på Burgsvik. Då målet mot sjömännen Erhard Larsson och Ferdinand Jakobsson påropades var den förre frånvarande, Men då han genom intyg styrkte giltigt förfall blef han ej bötfälld. Tvänne vittnen hördes, hvilkas berättelser i hufvudsak öfverensstämde med förut aflagda vittnesmål. Sakens fortsatta behandling uppsköts till nästa rättegånogstillfälle.

Norra häradsrätten.
Frikänd från ansvar för ötverdådig framfart å landsväg blef husbonden Petter Karlsson, Sudergårda i Stenkyrka.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juni 1892
N:r 87

Ersättning

för brandskador ha af södra brandstodsföreningen tillerkänts åt nedannämnda delägare:
hemmansägaren Oskar Anderson Mickels i Silte 784: 50, enkan Johanna Henriksson Tenglivgs i Etelhem 7: —, hemmansägaren Jakob Jakobsson Maldes i När och dennes dotter Sofia Öström 583: 75, hemmansägaren Jakob Olsson Bringsarfve i Eskelhem 16: —, smeden Kristoffer Lindgren Halor i Rone 15:—, arbetaren Oskar Pettersson Tass i Hejde 631: 92, hemmansägaren G. Göransson Bredqvie i Fide 15: —, arbetaren Olof Ladin Stenhuse i Sanda 1,057:25, hemmansägaren Fr. Johansson Tjengvide i Alskog 7:50, summa 2,587:92.
Till. betäckande af förenämnda brandskade-ersättningar och andra föreningen tillkommande utgifter beslöts ett sammanskott af två (2) öre pr 100 kronor försäkringsvärde.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juni 1892
N:r 87