Stiftets prestsällskap

hade i går årsmöte härstädes. Detta begynte kl. 10,30 f. m. med gudstjenst i kyrksalen vid Mellangatan, dervid kyrkoherde Gadd i Öja predikade öfver 1 Kor. 2: 1—9 samt altartjensten sköttes af komminister Söderberg och pastor Beckman i Endre.
En stund efter gudstjenstens slut samlades de omkring 25 i mötet deltagande presterna å läroverkets högtidssal, under biskopens presidium. Först valdes till revisor i presterskapets enke- och pupillkassa prosten O. Öfverberg i Stenkumla och till hans ersättare kyrkoherde Nyberg i Rute. Sedan härefter till mötets sekreterare utsetts pastor Beckman och komminister Ekman samt en vers af ps. 307 afsjungits, öppnade biskopen förhandlingarne med ett kortare tal.
Han tackade deltagarne att de trots brådskan af två helgdagar nära hvarandra lyssnat till hans kallelse. — Allt mer och mer höjdes det ropet attkristendomen ej längre behöfde något rum.
Detta var ett dåraktigt tal och man behöfde blott se sig omkring för att få det vederlagdt, och sant vore yttrandet att det vore lättare att bygga en stat i luften än en stat utan religion. Men denna måste vara positiv, annars kunde den ej tillfredsställa. Och positiv vore just den kyrkliga kristendomen. Till detta resul: tat komme hvarje tänkande menniska. Och historien pekade åt samma håll, Men om man medgåfve detta, ville man kanske ej gå in på att kristendomen behöfde vara en statsreligion. Här finge erfarenheten gifva sitt vittnesbörd och den gaf vid handen att Jesus haft rätt då han anbefalde folket åt lärjungarne. Ty flertalet menniskor hinna ej någon högre utveckling. De bli exemplar, få bli individer. Då vore af vigt ett owmgifningen vore god. Och för den skull borde man tänka sig för, inaan man upplöste bandet mellan stat och kyrka.
Detta samband, denna samfundsanda vore det som genom möten sådanna som deita skulle stärkas.
Första frågan på programmet: Om nya födelsens rätta ställning till rättfärdiggörelsen — inleddes af lektor Lemke med en afhandling, hvari han uttalade, att nya födelsen vore en af Gud verkad lifeförnyelse, så att menniskan försattes i ett nytt lifsområde, och att detta påvyttfödande vore en frukt afrättfärdiggörelsen. — Pastor Lagerman undrade, om ej nya födelsen vore något föregående rättfärdiggörelsen. — Biskopen förklarade sig stå på referentens ståndpunkt. Omöjligt vore att göra gällande ett tidsmoment mellan Kristus som lifsprincip och lifvet i Kristus. Causa vore rättfärdiggörelsen, effectus nya födelsen.
Andra frågan: Hvad förstås med att Kristus skall vinna gestalt hos menniskorna såsom mål för det själasörjarens andliga födsloarbete, hvarom ap. Paulus Gal. 4: 19 talar? — ioleddes af kyrkoherde Ehrenström, som i ett längre föredrag påpekade vigten af det i frågan omtalado målet. Pastor Lagerman: Jag bör arbeta på, att Kristus måtte uppenbara sig i fulla kraften af sin död och uppståndelse. Folk måste tvingas att läsa bibeln på så sätt att presten blefve en lefvande bibel. Man finge ej pruta af på kristendomen för att få så många kristna som möjligt. Det inre lifvet skulle skapa de yttre formerna.
»I hvad mån äga skriftens förutsägelser om amtikrist särskild tillämpning på våra dagars förhållanden?» lydde tredje frågan, som inleddes af kyrkoherde Jacobsson. Tal. fann att anknytningspunkten mellan bibelns skildringar af antikrists tider och våra dagars förhållanden icke vore svåra att uppleta. Man behöfde ej vara pessimist för att finna att bland oss fans mångt och mycket antikristiskt. Man sträfvade efter att på våldsamt sätt införa en ny tingens ordning, man pockade på fullständig frihet, som urartade till tygellöshet, man ville ej veta af den gu domliga auktoriteten, förnekelsen gjordes populär, ullt gjordes för att gifva sanningen det minsta möjliga rum, litteraturen predikade på ett bedårande listigt sätt köttets evangelium, undergräfde moralen, Man borde akta på tidens tecken. Biskopen påpekade att uppenbarelseboken i sin skildring af de yttersta tiderna skilde på två perioder. — Kyrkoherde Odin: Man borde vara vaken, tiden jäste. Men måhända jäsningen kuade taga gestalt till det bättre. Bildningslusten ökades, dermed ökades också sjelfständigheten. Något berättigande hade det att tänka sjelfständigt; det tillhörde endast presterna att leda tänkandet. Mycket af detta sjeltständighetssträfvande kunde te sig mer avtikristiskt än det i sjelfva verketjär. Biskopen instämde i att bildningen kunde bli ett medel i det godas hand, men ock i det ondas. Men det oaktadt stälde han sig på den ståndpunkten, att bildning måste bibringas, vare sig den blef till fall eller upprättelse. — Pastor Lagerman trodde att antikrist vore en konkret person. Vårt århundrade hade nog sett flere sådana. Napoleon! Man ville i hans namn se ett bevis härpå. Vidare satanisternas samfund. När den siste och värste antikrist kom, skulle han ej presentera sig och lemna sitt visitkort, utan säga sig vara den som sutte inne med den rätta tron, vore Kristus. Han skulle framträda som profet och ha många förelöpare. Bland dessa senare nämde talaren ett samfund i vår norra universitetsstad, bestående af både studenter och professorer, utilistsamfundet m. fl. — Biskopen påpekade faran för hänsynslöshet, mot andras tankar och känslor. Sådana som likasom af någon slags galenskap tala mot bättre vetande borde man behandla med kärlek. Det goda vore kanske ej så godt och det onda ej alldeles fullständigt ondt. — Komminister Söderberg påpekade hurusom nykterhetsrörelsen, om den ej bedrefves på kristlig grund, blefve ett ondt och arbetade antikrist i händerna. Det samma vore förhållandet med qvinnans uppträdande i församlingen och då man trädde upp emot svenska kyr: kans försoningslära.
Sista frågan: Hvarför pläga de religiösa striderna föras med större häftighet än andra strider, som bero på skiljaktighet i åsigter menniskor emellan? — besvarades af kyrkoherde Kullin i korthet så, att häftigheten berodde på stridens öfver måttan höga och dyrbara föremål. Det gälde ju något gudomligt, ej något menskligt.
Härefter afslutades mötet med afsjungande af ps. 226 vv. 3—4.

Vid Endre och Dede hushållsegille,

som i lördags sammanträdde i Barlingbo, meddelade landshöfdingen, att en maltkornsutställning komme att anordnas i Visby omkring 1 Oktober, och uttalades i sammanhang härmed, att maltkors, odladt på myrjord borde kunna uppnå samma. vigt som det på fastmark odlade, Åtskilliga meddelanden gjordes rörande rotfruktsodlingen, särdeles angående foderbetan, och framgick deraf, att betodlicgen gjort ganska stora framsteg inom Björke, Barlingbo och Endre socknar.
Landshöfdingen uttalade sig förhoppningsfullt om en blifvande gotländsk sockerfabrik, dervid framhållande det goda resultat som vunnits gsnom odling härstädes af sockerbetor på grund af deras stora sockerhalt. Rikadagsman Larsson påpekade, huru lönande sockerindustrien vore och framdrog dervid såsom exempel Skåne.
Till såväl enskilde som sockenbiblioteken utdelades F. Flygarsons »Handbok i hönsskötsel.» Till gillets ordförande omvaldes direktör Gardell och till v. ordförande hr J. Larsson, Endregårda, hvilken äfven utsågs till ledamot i fårpremieringsnämden.
Vid detta sammanträde förekom äfven till behandling försvarsfrågan, i det att till meningsutbyte voro uppstälda de tre frågor, gom vid det allmänna försvarsmötet i Visby i förra månaden diskuterades.
Riksdagsman Larsson redogjorde för sin ställning till nämda fråga samt uttalade sig för ett gillande af de gotländske riksdagsmännens motion om likställighet med fastlandet i försvarrhänseende för Gotland. — I samma syftning yttrade sig ocbså br J. Larsson, Endregårda. — Hr Johansson, Vellarfve, ansåg, i fråga om beväringsåldern, den nuvarande såsom den lämpligaste. — Er Pettersson, Ardax, ville ha värnpliktsåldern framflyttad till 21 år samt en öfoiogstid ar 90 dagar, fördelade på 2 år. — Hr Wiman och Carlsson instämde med hr P. Larsson.
Gillet instämde i de keigter i försvarsfrågan som vid det ofvannämda mötet i Visby uttalades.

Endre och Dede tings hushållsgille

har i dag sammanträdt i Barlingbo stationshus, hvarvid premiering af nötboskap försiggått. Dervid utdelades pris till nedannämde landtbrukare för ut stälda djur:

För tjurar af 3—6 års ålder:
Johan Larsson, Endregårda, 2:a pris.
V. Klingvall, Vellarfve, 3:e pris.

För tjurar af 1—3 år:
F. Hellström, Norrbys, 3:e pris.

För kor:
J. Hammarström, Mattsarfve, 2:a pris.
J. Andersson, Prestg. Barl., 2:a pris.
J. Endrell, Akebäck, 2:a pris.
Olof Smedberg, Ekeby, 2:a pris.
O. Hellgren, Barlingbo, 3:e pris.
J. Andersson, Prestgården, 3:e pris.
J. Hammarström, Mattsarfva 3:e pris.
J. O. Pettersson, Ekeby, 3:e pris.
J. Endårell, Akebäck, 3:e pris.
O. Smedberg, Ekeby, 3:e pris.
F. Gardell, Hanes i Endre 23:e (2 pris)
V. Klingvall, Vellarfve 3:e pris.
K. Bäckström, Mattsarfve 3:e pris.
O. Hellgren, Busarfve 3:e pris.
O. Christersson, Ekeby 3:e pris.
Första pris utgöres af 15 kr., andra pris 10 kr. och tredje pris 5 kr. jämte godkänningsmärke och frisedel för hondjuren.
Inalles voro utstälda 34 djur.

Folkskoleinspektörernasberättelser

för år 1890 har nu inkommit till domkapitlet.
Inspektören för norra inspektionsområder, kyrkoherde Odin omförmäler:
Skoldistriktens antal äro fortfarande 42, de egentliga folkskolorna 45, mindre folkskolorna 2 (Akebäck och Kappelshamn) och småskolorna 24, alla fasta. Småskolornas antal ha ökats med 3 (Hejnum, Tingstäde och Rute) samt en ny klassafdelning i Visby småskola.
På landsbygden praktiseras ännu afdelningsläsning i 10 folkskolor till följd af brist på småskolor.
Utom de nämda undervisningsanstalterna ha under året 2 enskilda skolor (i Visby) och 6 fortsättningsskolor (Visby, Barlingbo, Follingbo, Gothem, Norrlanda och Sjonhem) — således 1 mindre än 1889 — och 8 repetitionsskolor varit anordnade. Af dessa sistnämda, som allt mer synas förlora sitt intresse, ha de i Källunge och Fole icke haft någon lärjunge.
Undervisniog i slöjd för gossar har meddelats inom 13 distrikt i 15 skolor, nämligen i Visby 2 samt 1 i Fole, Lokrume, Follingbo, Veskinde, Hangvar, Othem 2, Roma 1, Björke 1, Halla 1, Hörsne 1, Östergarn 1 och Guldrupe 1, således 3 flere än 1889. Derjämte har undervisning i handaslöjd för flickor meddelats i 14 skolor inom Visby, Barlingbo, Ekeby, Follingbo, Akebäck, Endre, Stenkyrka, Tingstäde, Fårö, Lärbro, Othem, Boge, Roma och Dalhem.
I alla dessa undervisningsanstalter ha under 1890 varit anstälda 49 ord. folkskolelärare, 1 ord. lärarinna, 1 e. o. lärarinna, 2 biträdande lärarinnor, 2 lärarinnor i mindre folkskola, 2 småskollärare och 28 småskollärarinnor eller tillsammans 85, hvadan personalen under året ökats med 1 ord. lärare och 4 småskollärarinnor. Undervisning i slöjd har vanligen meddelats af skolornas egna lärare. Folkmängden, som förra året inom detta område nedgått till 28,376 personer, har under 1890 ytterligare minskats med 83, hvaremot antalet i skolåldern varande barn, som 1889 utgjorde 4,137 under 1890 ökades mel 27. Af dessa 4,164 barn ha i folk- och småskolorna undervisats 3,600, i allm. läroverk och specialskolor 171, i enskilda skolor 78 och i hemmen 46. Saknat undervisning ha 266 barn, deraf 211 efter slutad kurs, 24 på grund af sjukdom och 31 af annan anledning. Om 3 barn från Fårö saknas uppgifter. I medeltal har på hvarje lärare kommit i folkskolun 49, i småskolan 26 barn.
Medelprocenten för skolgången inom området har utgjort 94,45 proc. Ehurn — säger inspektören — det ännu torde vara för tidigt att draga några slutsatser, vill det dock synas som om skolgångstatistiken och dess offentliggörande skulle medföra god verkan. Ofta är det ett fåtal barn som äro mycket försumliga.
Nytt skolhus har uppförts å Kappelshamn, reparationer ha unförts i Rute och Tingstäde. Ökad undervisningsmateriel har anskaffats på flere ställen.
Utgifterna för skolväsendet utgjorde under året 96,938 kronor 87 öre, hvartill staten bidrog med 29,717 kr. 62 öre. Hvarje barn har sålunda kostat staten 8 kr. 25 öre, distrikten 18 kr. 67 öre. Men om i denna fördelning medräknas utgifterna under året för lokaler, underhåll och inventarier, så blir distriktens kostnad endast 11 kr. 68 öre för hvarje barn.
Alla områdets skolor har inspektören under året besökt, likasom de enskilda skolorna, deremot icke fortsättningsskolorna. Under året ha utfärdats 14 utförligare promemorior och skrifvelser till olika skolråd.
— För södra området meddelar inspektören, kyrkoherde J. Uddin:
Skoldistrikten äro 42, folkskolorna 43, mindre folkskolarna 2, småskolorna 27.
Tillsammans med högre folkskolan i Klinte och Fridtorps skola är antalet inalles 74.
Lärarepersonalen var under år 1890 75 personer, deraf 39 ord. folkskollärare, 4 ord. lärarinnor, 1 e. o. lärarinna, 2 lärarinnor i mindre folkskolor, 1 småskollärare, 26 småskollärarinnor, 1 lärare i högre folkskolan oeh 1 lärarinna vid Fridtorp.
Fortsättningsskolor med statsanslag ha varit anordnade i Fardhem och Hablingbo.
Slöjdundervisning för gossar har meddelats i 14, för flickor i 23 distrikt.
Nytt skolhus har Rone anskaffat i Ronehamn för 8000 kr. Skolhusens antal är 51.
Antalet barn i skolåldern 31 Dec. 1890 var 3,318. Af dessa ha 3,069 under året undervisats, 240 deremot icke; om 9 barn saknas uppgifter.
Medeltalet barn för hvarje lärare var i folkskolan 49, i småskolan 22.
Medelkostnaden för hvarje barn var kr. 26:19; på hvarje person inom distriktet belöpte sig för folkskolväsendet kostnaden till kr. 2: 34.
Undervisningsmateriel hade under året inköpts för 1,299 kronor.
Inspektion har skett i alla distriktets skolor. s. k. kretsmöten ha hållits. Till skolråden utfärdades 26 promemorior i skolans angelägenheter.
Skolgången — säger insp. — tycka blifva bättre för hvarje år, hvadan skolgångsprocenten stadigt höjer sig. Medelprocenten i folkskolorna som år 1887 var 88,7 proc. uppgår 1890 till 94,5 proc., då ej sjukdom och naturhinder medräknas. Förhållandet är detsamma i småskolorna, der medelprocenten 1887 var 90, men år 1890 95 proc. Främsta platsen för 1890 intages af folkskolan i Sproge och småskolan på Burgsvik. Skamplatsen ha fortfarande folkskolan på Näs och småskolan i Lojsta. Dock har äfven i dessa förbättring inträdt. I Rone, Hablingbo och Silte har skolgången varit allt annat än berömlig, men det börjar ljusna äfven der. Inspektören påpekar vigten och nödvändigheten af att barnen vid frånvaro begära lof, och lägger föräldrarne på hbjertat att i detta afseende hjelpa skolan.

Auktion vid Snovalls i Roma.

Genom auktion, som måndagen den 6 April kl. 10 f. m. förrättas vid Snovalls i Roma, låter herr Johnson derstädes i anseende till iråkad sjukdom försälja sina i sambruk varande egendomar 5/8 mantal Snovalls och 1/8 mantal Munkebos. Egendomen, som är en af de bättre här på landet utgöres af 120 tunnland inägor och 60 tunnland myr och skog.
Af köpeskillingen erlägges 1/10 kontant och kanna af resten inteckningar till några och tjogu tusen kronor få i egendomen qvarstå. Pröfning af anbuden förbehållee, Vidare vilkor vid auktionen.
Endre den 21 Mars 1891,
O. V. GARDELL.

Folkskolorna.

I andra rummet till folkskollärare- (framdeles äfven klockare , kantors- och orgnist-) tjensten i Hammarby Stockholms län är af fyra söande uppförd skolläraren Otto Vilhelm Enderberg i Endre.
— Till småskollärarinna i Kläckeberga, Kalmar län, är antagen Anna Andersson från Ardre.

Genom auktion,

som måndagen den 6 April kl. 10 f. m. förrättas vid Snovalls i Roma, låter herr Johnson derstädes i anseende till iråkad sjukdom försälja sina i sambruk varande egendomar 5/8 mantal Snovalls och 1/8 mantal Munkebos. Egendomen, som är en af de bättre här på landet notgöres af 120 tunnland inägor och 60 tunnland myr och skog.
Af köpeskillingen erlägges 1/10 kontant och kunna af resten inteckningar till några och tjugu tusen kronor få i egendomen qvarstå. Prölniog af anbuden förbehålles. Vidare vilkor vid auktionen.
Endre den 21 Mars 1891.
C. V. GARDELL.

Förordnade

äro att tillsvidare från och med 1 Maj vara vice pastorer i följande pastorat: N. A. Youngberg i Barlingbo, K. G. Hasselberg i Endre, H. Beckman i Vestkinde, O. L. T. Brounéus i Hejnum, K. P. Kristisnsson i Rone samt tillsvidars från och med 18 d:s att vara pastorsadjunkt i Alfva K. J. Kjellner.

Till konsistorieombud

vid laga förrättning i Endre har domkapitlet utsett kyrkoherde J. Odin och i Burs kyrkoherde Åsberg.

Auktion vid Bäcks i Endre.

Genom oftentlig auktion som fredagen den 26 Mars förrättas vid Bäcks i Endre åter arrendatorn P. Malmqvist derstädes, i anseende till afflyttning, till den högstbjudande försälja: kör och åkerbruksredskap at hvarjebanda slag såsom 3 st. goda arbetsvagnar, ved- och foderbäckar, vänd- och spetsplogar, harfvar af olika slag, sättrar, kornvält, selar, svänglar, hästgrimmor och grimskalt, bästtäcken, ryktborst, sörplåda; träkärl af hvarjebanda slag, ett stifttröskverk med balmskak, en skakvind och en valsvind, bästräfsa, hackelsemaskin, en bandsåg, dragkärra, slipstenar, jernspett, stålgrepar, yxor, hackor, bylvelbänk, svartstol och diverse hyflar, en jernkamin, ett parti tort virke af löfträd; kreatur, af bästar, en bättre oxe, kor och ungnöt m. m, som ej så noga kan uppräknoas. Godkända köpare lemnas 4 månaders betalniongsanstånd, andra betala kontant eller vid anfordran.
Hörsne den 3 Mars 1891.
L. P. CRISTENSSON.