Från Stockholm med Klintehamn 12 Maj: hrr Norrby, Larsson, Hägg, Pettersson; fru Svensson; fröken Silfversparre, 2 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73
Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Från Stockholm med Klintehamn 12 Maj: hrr Norrby, Larsson, Hägg, Pettersson; fru Svensson; fröken Silfversparre, 2 däckspassagerare.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73
Utklarerade fartyg: Från Visby 12 Maj: skepp Honor, Olsson, Rio, plank.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73
Norra häradsrätten.
Med den för stöld af kläder från sin kamrat häktade arbetaren Ernst Teodor Öberg har idag ransakning hållits å länsfängelset härstädes.
Den 25 April på e. m. skulle nämligen Ö., hvilken likeom H. är anstäld vid sockerfabriken i Roma, ha gått ifrån sitt arbete, hem till det ram vid Busarfve, som Ö. och H. gemensamt bebodde, och tillegnade sig dervid H:s alla gångkläder.
Med det stulna reste han sedan till Visby hvarest han dagen derpå häktades.
Öberg, som erkände stölden under förklaring att han endast tänkt låna kläderna, är född 1874; han dömdes för första resan stöld till 3 månaders straffarbete och ett års vanfräjd.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73
Två man räddade, sex ännu saknade.
Finska skonertskeppet »Remu», kapten Frans Toivonen, från Raumo lemnade i söndags åtta dagar sedan Raumo för att med last af sparrar afsegla till Veile i Danmark.
Sedan det anländt strax norr om Gotland, uppstack på lördagen en stark sydostlig orkan. Skeppet, gammalt och halfruttet, en fytande likkista, sprang under den våldsamma sjögången snart läck och började hastigt fyllas med vatten. Alle man sattes nu till pumparna, men vattnet steg allt högre i fartyget, som snart dref redlöst för vind och våg. Storbåten, som låg på akterkajutan, gjordes klar, i händelse besättningen, som bestod af 8 man, skulle nödgas lemna fartyget.
Stormen fortfor, och sedan mörkret inbrutit, kantrade fartyget, hvarvid topparna på stor- och aktermasten bräcktes och riggen ramponerades; seglen hade förut flugit i trasor. Snart gjorde förmasten sällskap och afbröte strax ofvan däck, medförande vanter och rigg.
Skeppet, som mistat sitt reder, var nu fullständig en lekboll för de rasande vågorna. Manskapet kunde intet annat göra än tänka på sin egen räddning och samlades på kajuttaket, Piötsligt vräker en sjö öfver fartyget, som drefs nordvart hän, och slår in akterspegeln samt bryter loss kajatan, hvarpå storbåten befann sig, samt för den med sig. De närstående kastade sig in i båten, hvarvid kaptenen, som ville dröja till sist, kom i sjön. Han lyckades emellertid få tag i båtens reling och blef upptagen i densamma. Två man af besättningen blefvo emellertid kvar på vraket.
Stormen bedarrade fram på natten något, men sjön gick fortfarande hög. För att ej bortspolas af vågorna måste de fastsurra sig vid relingen vid hvar sin s. k. »jungfru», der de, fasthållande sig i vanterna, genomvåta, utsvultna och genomkylda, utan hopp om räddning och utan att veta hvart färtyget drefs, måste uthärda ett helt dygn under stormen.
På söndags e. m. observerades ett vrak ett par mil till sjös af lotsarne vid Hufvudskär mellan Sandhamn och Landsort, hvarför båt utsattes för att om möjligt rädda om bord varande. Efter att hafva rundseglat fartyget flera gånger, upptäcktes ynglingarne, och efter energiska räddningsförsök lyckades lotsarne med stor svårighet rädda dem och föra dem till Hafvodskär, der de omhuldades på allt sätt. De voro också betydligt medtagna och nästan sanslösa; den ene af dem kunde ej tala eller röra sig, och man trodde först, att ban förlorat förståndet.
Derefter telefonersdes till hufvudstaden efter bergningshjelp, hvarvid bogseraren Hanna utgick, som etter mödosamt arbete lyckades föra vraket till Stockholm, Med Hanna medföljde äfven de tvi yngliogarne, hvilka intogos på Stockholms sjömanshem. De befinna sig nu utom all fara.
Hvart den öfriga besättningen tagit vägen är ännu okändt, men de skeppsbrutne förmoda, att den blifvit upptagen af en i närheten varande tysk brigg.
Vraket, som ligger vid Södra vartvet, företer en bild af den ohyggligaste ödeläggelse.
Liggande i marvatten, med sin ramponerade rigg, sina afbrutna master, gör det ett ytterst sorgligt intryck, Relingarna och hela aktern äro inslagna, kajutan bortspolad, däcksluckorna bortryckta och däcket uppbrutet samt uppsväldt.
Skeppet var, enligt fackmäns utsago, fullkomligt sjöodugligt före katastrofen.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73
(Ur N. D. A.)
När våren bryter in, sprider sig i de unga geologernes läger en oro, lik flyttfåglarnas, en okuflig längtan bort från institutioner, laboratorier och mikroskop, ut till sommarsol och fältarbeten. Då planlägges och rustas till sommarens arbeten, och då draga också från våra högskolor lärare och ungdom ut på gemensamma studiefärder än upp till de norrländska högfjällsa, än ut i Sockholms fagra skärgård och till de ensamma öarna långt der ute i det Baltiska hafvet.
Så hände det sig, att en solig dag i förra veckan isbrytaren Tor med ett 20 tal unge geologer, damer och herrar, om bord ängade utåt stora segelleden till Vaxholm. Tätt bakom den lilla staden gjordes det första strandhugget vid Ytterby feltspatsbrott, vida berömdt för de der förekommande, på sällsynta grundämnen rika mineralen.
Snart gick färden vidare ut mot hafvet, öarne blefvo mindre, vegetationen torftigare, och utanför Sandhamn bjödo vi farväl åt de sista små kobbarna, styrande kurs ut öfver Östersjöns mörka, lugna, stora vatten.
På den lilla ångaren råder en munter stämning. Expeditionens förste rolighetsminister har på akterdäck samlat en sångkör, som arbetar efter fria, delvis rent symbolistiska principer. Så kommo fotografiapparaterna fram, och i ett nu fästas såväl sångare som åhörare på plåten.
Inom kort bryter mörkret in. Damerna få sig platser anvisade i fartygets två hytter, en del af herrarne packas in i aktersalong och lastrum, medan de öfrige på akterdäck reda till en syskonbädd af filtar, presenningar och segel. Bland dem söka vi vårt hviloläger. Rolighetsministern gör en sista rond, sedan tystna pratet och stojet; propellern arbetar jämnt och regelbundet, vågorna plaska sakta utefter båtens sidor, i vester skymtar Hufvodskärs fyr, långt akterot lyser det klara skenet från Grönskär, och på den mörka himme!en tindra några ljusstarka stjornor. Så kommer sömnen.
Med den första gryningen vakna vi och se i öster Kopparstenarnes fyrskepp och rakt för ut Sandöns norra dubbelfyr. Ett par timmar senare, d. v. s. vid 4-tiden, hafva vi ankrat utanför Sandöns norra strand. Det är lifligt om bord, kaffe driekes i största hast, proviant för dagen packas in, och med ångarens gigg förav de ifriga ungdomarna i land.
Den 4 mil norr om nordligaste Gotland belägna Sandön äger en största längd af 9 km. och en bredd af ungefärligen 7 km. Ingenstädes har fast berg anträffats, utan hela ön består af löst material, nästan uteslutande flygsand, hopad i väldiga dyner. Dessa rycka nu från stränderna ödeläggande In öfver den tallskog, som täcker vida sträckor af ön. Ingen sädesodling kan här bedrifvas, och skogen gifver på sin höjd ett medelmhåttligt fårbete, Fyrpersonalen med familjer utgör också Sandöns hela befolkning, en liten isolerad skars, hvars enda regelbudna förbindelse med stor verlden en gång i månaden förmedlas af postbåt från norra Gotland.
Öns naturhistoria är föga känd. Ett par zoologer, som för ett tjugutal år sedan der utförde omfattande undersökningar och en gotländsk geolog, som senare under en kort tid vistades på ön, torde vara de enda, som lemnat bidrag till kännedom om öns naturförhållanden. Vi medföra nu flere specialister; tvänne frametående kännare af Skandinaviens kvartära flora utföra den botaniska undersökniogen, vår främste forskare inom Östersjöns geologi studerar de af hafvet i postglacial tid afsatta lagren, och två unge paleontologer kasta sig med ifver öfver utforskandet af de fosilförande silurblocken.
Hela förmiddagen är sällskapet skingradt i olika riktningar, men vid 3 tiden samlades man åter om bord till gemensam middag. Det vetenskapliga utbytet har varit synnerligen tillfredställande, och den allmänna belåtenheten gifver en sprittande munter stämmning.
Helt svart äro vi åter med ett litet sällskap landsatta på ön och draga in genom den höga skogen, som här och der tjusar och förvånar oss med en yppigt grösnkande underskog af hassel.
Se, der skymtar dynen mellan träden. Hög som de största tallar och nästan otillgängligt brant reser han sig vid skogsranden. På den inre sluttningen sticka några ännu grönskande talltoppar upp ur sanden, på dynens yttersida se vi deremot endast torra grenar och kala, döda stammar. Det är en sällsynt trolsk färgkontrast der inne mellan skogens mörka grönska och den väldiga dynens lättrörliga, ljusa, vegetationsfria sand.
Kvällen skymmer, och vi måste skynda åtor till landningsstället. Der möta vi on del af fyrvaktarbefelkningen, som kommit ned till stranden för att betrakta det lilla kultarfragment, som för några timmar flutit i land vid deras ö. Det är tysta allvarliga menniskor; de tala sakta och lågmäldt; till och med deras leende är djupt sorgbundet. Man har också förtäljt oss mörka sägner från detlånga ensamlifvet här ute.
Vi taga farväl af dem och återvända till Tor. Snart sofva vi lugat efter dagens långa arbete och vakaa först fjärran från Sandön, tätt inunder Gotlands nordvestra kust.
Så är nu Sandöfärden endast ett soligt minne, fyldt af nya uppslag till framtida arbeten och oförlikneligt rikt på munterhet och glädje.
J. G. A.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73
— Engelska ångaren »Robert Thorman», kapten Humble, kommande, från Öraskölds vik och lastad med plank, grundstötte natten till torsdagen utanför sjömärket midt emot »Understem», »Belos» är der för att assistera.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73
från Roma myr till sockerbruket kommer landsvägen utanför Roma jernvägsstation att genombrytas på det sätt, att hälften af vägen i sänder upprifves och den andra hälften göres tillgänglig för trafik, försedd med behöfligt stängsel å ömse sidor.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73
har af länsstyrelsen beviljats förste provinsialläkaren dr K. Sörensson under 3 veckor från och med 1 instundande Juni, med rättighet för honom att före denna tid inträda i tjenstgöring. Dr K. Tollin bestrider under tiden tjensten.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73
i går e m inför drätselkamaren å tomten n:r 5 å sydöstra hamnområdet, i areal innehållande 196,71 kvadratmeter, afgafs högsta anbudet af Wisby Cementfabrik med 11 kr. 30 öre för kvadratmeter, samma belopp, som ångbåtsbolaget betalade för sin bredvid liggande tomt.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73
sammanträde i torsdaga i Stockholm lemnade dr Högbom några meddelanden om Gotska Sandöns geologi.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73