född Ekman.
(Ur »Idun».)
På det minnesvärda Finspong i Östergötland föddes 9 Maj 1850 Anna Gustava Maria von Schéele. Föräldrarne voro brukspatron Carl Ekman och hans numera aflidna maka Augusta von Schéele. Den unga flickan åtnjöt i föräldrahemmet em sorgftälligt vårdad uppfostran och trädde redan vid 18 års ålder i äktenskap med sin moders kusin, docenten Henning von Schéele. Vigseln försiggick 1868 i Finspongs vackra slottskapell. Efter slutade bröllopshögtidligheter afreste det unga paret till sitt blifvande hem i Upsala, där fru von Schéele under 18 år, med möderneärfda traditioner, på ett utmärkt sätt förde den husmoderliga spiran i det gästfria hemmet, Särskildt låg det båda makarna om hjärtat, att studenterna skulle veta sig vara välkomna till deras hem och känna sig hemmastadda där.
Fru von Schéele fann äfven tid att deltaga i oftentliga värf. Så var hon medlem i direktionen för Fruntimmersföreningen till främjandet af en förbättrad barmnavård och desslikes en bland stiftarinnorna af Upsala hushållsskola, i hvars ledning hon tog verksam del.
Men förändringar förestodo, som skulle göra slut på Upsalavistelsen. Biskopsämbetet på Gotland hade blifvit ledigt, och på våren 1885 utnämdes professor von Schéele till biskop därstädes. Flyttningen till Visby skedde dock ej förrän i September 1886. Under tiden blef den urgamla, ärevördiga biskopsgården fullständigt restaurerad och företer sedan dess, såväl till det yttre som inre, en särdeles tilltalande anblick.
Det heter ju att »en biskop skall vara gästgifvare», och den satsen är djupt inpräglad hos nuvarande Gotlandsbiskopen. I det ovan, ligt vackra hemmet fyller ock hans maka värdinneplikterna mer osökt kvinligt behag och en anspråklös enkelhet, som öfver hufvud utgör hennes mest utmärkande drag. Alla, både landsmän och utländingar, hvilka besöka biskopshuset i det hafomflutna och på stolta medeltidsminnen så rika Visby, ha häraf haft den angenämaste erfarenhet.
Äfven i denna stad har man vetat tillgodogöra sig fru von Schéele stora erfarenhet och praktiska förmåga. Hon har nämligen varit inspektris öfver den kvinliga slöjden inom Visby skoldistrikt samt är hedersledamot i prinsessan Eugenies skyddsförening i Visby och i Gotlands sedlighetsförening, Äfven i nedanstående stiftelser och föreningar fungerar biskopinnan antingen som ordförande eller styrelsemedlem: det af pringessan Eugenie grundade Gotlands sjukhem, som fru von Schéele med förkärlek vårdar sig om och oj sällan besöker, Gotlands sedlighetsförenings hushållsskola, Fruntimmerssamfundets i Visby arbetsskola för fattiga flickor, Visby stads missionsförening och församlingsdiakoner samt Gotlands fångvårds förening. Dessutom har fru von Schéele ådagalagt ett verksamt intresse för Kristliga föreningen af unge män i Visby. Samhällets fattiga och värnlösa, åldringar och sjuklingar, alla hafva de en god vän i sin biskopinna, som med både råd och dåd vänligt står dem bi. Detär, som man ger, icke i stilla, dådlös ro fru von Schéele framlefver sina dagar, och man kan knappast förstå, hur hon kan räcka till för så mycket, i synnerhet som hälsan icke alltid varit god.
I främsta rummet är biskopinnan von Schéele dock maka och husmoder, och man bör se henne såsom sådan, för att rätt uppskatta henne. »För sin man är hon särskildt genom sin ovanliga intellektuella begåfning ett ovärderligt sällskap, och om sina tjänare har hon en verkligt moderlig omsorg.» Om de båda makarnas skönhets- och ordningssinne bär hela hemmet vittne.
Åren 1870—71 gjorde fru von S. tillsamman med sin man under 16 månaders tid resor i Danmark, Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike och Italien, och dessa länder har hon sedan flera gånger ånyo besökt. Dess utom har hon farit vida omkring i det egna fäderneslandet, och i Norge hafva färderna sträckt sig ända till Nordkap. Äfven har hon besökt England, Skotland och Spanien och gjort en utom-europeisk färd 1885 till Algier i Nordafrika, under hvars soliga himmel hon sökte bot för en hotfull sjukdom, hvaraf hon då led.
Den rika erfarenhet, som biskop v. Schéele och hans maka under sina vidsträckta resor samlat, har, som man väl förstår, ländt icke blott dem själfva, utan äfven deras verksamhet till gagn och välsignelse.
Namnet von Schéele skall också med all säkerhet komma att inristas i den ärorika historia, som af ålder kännetecknar Tjelvars fagra ö.
Anna Kockum.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 November 1898
N:r 184
