GUTAR FÖRR

kan man nästan säga, att vi få i är — n. b. om Hansa verkligen hinner bli färdig 99 om hösten, något som dock ännu hvilar i gud Neptuns knän.
Den andra nya ångaren är Roma, den svarta, lindrigt sköna lastdragaren, som i våras kom som en visserligen behöflig men ej alls dekorativ tillökning till vår ångbåtsflotta.
De många föga smickrande adjektiv som här ofvan användts om Roma få nu dock lof att totalt bortfalla och lämna plats för sådana egenskapsnamn som »ljus», »stilig» och »praktisk». Ty Roma bar, sedan den 14 Juli kom upp till Stockholm med stukad bog och ett miserabelt utseende i öfrigt, genomgått en metamorfos, som gjort båten till en splitter ny ångare.
Det blir minsann icke lätt för oss Visbyiter att känna igen Roma, då den om måndag f. m. åter kommer till vår hamn, så föryngtad och förskönad har den blifvit.
Undertecknad gjorde en dag i förra veckan ett besök å Bergsunds mek. verkstad invid Stockholm, där Roma undergår reparation, för att taga ångaren i betraktande.
Bland hopen af stora och små ångare, som lågo vid varfvet för reparation, upptäckte jag en, bom jag tyckte kunde vara Roma. Visserligen såg den en smula förändrad ut — men det skulle den väl också vara efter undergången reparation för 30,000 kr. Klef sålunda dristeliga ombord och frågade efter kaptenen. Han kom, men inte var det vår käcke, tvärsäkre Edmund Smitterberg inte.
— Ursäkta — sa jag. — Jag har visst gått fel. Är det här Roma, då?
— Nej, den ligger längre fram vid kajen — därborta.
Jag såg ditåt och upptäckte en hög, ståtlig ångare, som jag aldrig sett förr. Men det var Roma i alla fall, det stod att läsa i akterspegeln och på skorstenen satt Gotlandsbolagets kända märke »G» gom en ytterligare bekräftelse af detta faktum.
Och på bryggan bredvid Roma stod dess styrman och såg på, hur ett halft dussin målare smetade de sista färgklunsarna på Romas skrof — samma gulbrun-gråa färg som vi känna från de öfriga Gotlandsbåtarna.
— Hör nu styrman — sade jag — hva är det här för gyckel. Det är ju en alldeles ny ångare, vet jag.
— Ja, nog ser det så ut — svarade han.
Och så gingo vi ombord, där en ny öfverraskning mötte mig för hvarje steg Jag tog.
Först kommo till skansen — förr ett ruskigt, mörkt kyffe. Där voro nu ljusa, glada britsar inredda för besättningskarlarne och eldarne. Äfven funnos där klädesskåp och andra skåp till folkets bekvämlighet.
Vi vände nu näsan mot aktern. (Sickna ena! — Sättarens anm) Det första som då frapperade var den ovanliga höjd kommandobryggan fått. Jag sade det till styrman Sandqvist, som litet spetsigt genmälde:
— Ja, nu kan då ingen säga, att vi inte se, om vi möta en ångare på nattkvisten . . .
Navigationshytten, kaptenens, styrmanneng, första maskinistens och restauratriseng hytter äro alla nyinredda eller nybygda. Innanför kaptenens hytt träffade vi på en liten treflig salong, som jag ej förstod hvad den skulle användas till.
— Här blir passageraresalong med gofplatser för séx passagerare — upplyste styrman.
— Roma skall alltså bli passagerareångare också?
— Ja, ifall någon vill resa med den, så. Och det bör ej bli så motbjudande.
Den gör nästan samma fart som ångaren Visby, är en god sjöbåt, och matfrågan kommer att lösas förträffligt af vår restauratris.
— Ja, ni får ju fruntimmer ombord numera, — Och Gud ske lof för det! Det var inte för trefligt att själfva behöfva jobba med matlagningen.
— Skall Roma föra post också?
— Ja visst.
Som herrskapet ser, så är Roma numera en alldeles »ny skapelse». Allt gammalt ombord har omsetts och påbättrats. Maskinen har fått sin omsyn, däcken ha bättrats på och lastrummet invärtes rengjorts. Det tog ett par veckors tid att få bort all rost, sot och skräp där nere, sade styrman.
Härtill kommer att hela ångaren är nymålad i ljusa och glada färger, så att han nu minst af allt gör intryck af att vara en hafvets «koling» utan trästam en ung snobb utstyrd efter senaste modet.
Och om söndag sätter Roma åter kursen mot hemlandsstranden, sedan den på fredag eller lördag gjort prof- och besikt Ute vid södra varfvet, midt emot Djurgårdslandet, ligger vår nya palatsångare Hansa.
När man först får syn på den kan man af intet annat sluta sig till att det skall bli en Gotlandsbolagets ångare än af bolagsmärket på skorstenen.
Det faller genast i ögonen att öfverbyggnaden. är ovanligt hög samt att den upptager nästa hela öfverdäck. Förutom rökhytt och navigations- m. fl. hytter är matsalen, som synes komma att blifva ljus och rymlig, förlagd dit.
Något som ännn era kommer att förtaga Hansa släkttycke med de öfriga båtarna, är att dess färg på skrofvet kommer att bli hvit, åtminstone under första året.
Ehuru mitt besök ombord på Hansa räckte ganska länge, är det nog omöjligt att nu ge en skildring af dess utseende.
Allt var kaos ombord — alldeles som efter en första klassens sammanstötning. Ställningar belamra utrymmet och spärra vägen öfver allt. Det omålade trävirket lyger gråhvitt emot en och möbler, gardiner och andra tapisserier synas ännu ej alls till.
Men det kommer väl så småningom. Och när Hinsa en gång blir färdig blir blir den en ståtlig och modern ångare det är alldeles säkert.*) Att det dock ännu dröjer åtminstone en månad innan man kan på ett begrepp om hur det hela tar sig ut, det såg jag tydligt. Och hur länge det sedan skall tåla innan allt är klart, det vete gudarne. Jag tror man får skrifva detsamma på Hansa som på Sahlboms slup: Om du dröjer …
Gösta Ryd.

*) Beror på huru länge det dröjer, innan båten blir klar från varfvet, I våra dagar föråldrag ångbåtar obeskrifligt fort. Anm. af redaktören.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Augusti 1899
N:r 132

— Hamburgerångaren Sundsvall strandade i lördags vid Bjuröklubb, barlastad. Förrummet är vattenfyldt. Bärgningsångaren Hermes arbetar på att taga ångaren loss.
— Ångaren Titus, hemmahörande i Hamburg, afgick 16 d:s från Grimsby, destinerad till Trelleborg med last af stenkol, och Har sedan ej afhörts. Det finnes således anledning att befara, att Titus under den svåra stormen mellan 16 och 17 d:s förolyckats i Nordsjön med man och allt. Titus, som var ett stort, men gammalt och skröpligt fartyg var lastad med omkring 900 tons stenkol Ångarens kapten hette C. Stuhr, och besättningen, som äfven var af tysk nationalité, utgjordes af 16 á 17 man.
— Hela besättningen å den förolyckade Helsingborgsångaren »Hilda» har räddats, telegraferar svensk-norske generalkonsuln i Arkangel. Det finnes ingen utsikt att bärga fartyget. Kapten Andersson i Arkangel telegraferar: »Hildas» kapten och 8 man ha ankommit hit i starkt medtaget tillstånd. Man hoppas på snar bättring.
— Engelska ångaren »Cairnesk» har i söndags afton under konvoj från Holmsund till Oskarshamn af bärgnings- och dykeribolaget Neptuns ångare Neptun under orkanlik storm sjunkit i Bottenhafvet norr om Finngrundet på omkring 60 famnars vatten.
Neptun bärgade besättningen i siste ögonblicket och införde den till Stockholm.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Augusti 1899
N:r 132