hvilken under de sex sistförflutna åren blifvit botad af min myndling, ogifta nu 87-åriga Maria Jönsson från någon sjukdom, uppmanas härmed att före den 10:de nästkommande December till mig uppgifva och vilja bestyrka, att bemälda Maria Jönsson för detta hans (eller hennes) botande erhållit betalning antingen i penningar eller i matvaror in natura.
Anledningen till denna min ödmjuka anhållan är, att Maria Jönsson, som tills i sistlidane Augusti månad, då jag för att befria henne och hennes ringa lösören från dottern måste åtaga mig förmynderskapet för henne, bott tillsammans med sin ogifta dotter Desideria Jönsson å Norderklint här i staden men måst af rädsla för dottern på egen begäran flytta öfver till sina släktingar i Kalmartrakten och nu blifvit, genom stämning å mig till härvarande rådstufvurätt, af dottern affordrad 722 kronor 70 öre för vård och underbåll under de senaste sex åren eller allt hvad Maria Jösson ännu eger kvar i besparade penningar för sin återstående lefnad, samt att vittnen med ed bestyrkt att hon, Maria Jönssson, under de senaate åren varit så sjuk och orkeslös, att hon icke kunnat förtjena något till sitt lifeuppehälle utan helt och hållet uppehållits af sin dottor Desideria.
Ett intyg om motsatsen till dessa vittnesberättelser har jag utan att anhålla derom, redan bekommit och till Rådhusrätten aflämnat från herr kaptenen m. m.
C. A. Aspegren & Klintebys, hvilken, så snart han erhöll kunskap om Desideria Jönssons beteende emot modern, såsom det egnar och anstår en riddersman, genast velat i sin mån bidraga till den gamlas hjälpande: eller stödjande. Och jag hoppas att viona flera sådana vittnen.
Visby den 20 November 1894.
J. F. LYTH.
Tullförvaltare.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 21 November 1894
N:r 182
