Etikett: Västergarn

Västergarns socken ligger på Gotlands västkust.
Gårdsnamn: Ammor, Annexen, Hamngården, Lauritse, Mafrids Lilla, Mafrids Stora, Snauvalds o Bilbos, Stelor o Kramplösatomt, Öninge o Lymans, Callanders tomt, Övide.

Publicerat

Från landsbygden.

Eldskenet från Vestergarn i lördags afton gaf en obeskriflig anblick, Det härrörde sig från en å Vestergarns Kronbolme brinnande ladugårdslänga, hvilken i grund nedbrann.
Elden utbröt strax efter kl, 8 på aftonen och varsnades först af egendomens arrendator K. O. H. Carlson, hvilken just stod i begrepp att gå till sängs. Halfklädd skyndade han ut, fick i hast folk tillsammans. Att söka släcka elden var ej mycket lönt, då den fick riklig näring af det i ladugården befintliga fodret. Genom rådighet lyckades man dock rädda kreatursbesättningen, 11 kor och 2 kalfvar, samt hästarna.
Kl. half 11-tiden var ladugården totalt nedbrunnen. Förhör bar af länsman Svallingson hållits ang. eldsolyckan och af hvad dervid kommit i dagen kan elden med säkerhet anses hafva uppkommit genom den i ladugården befintliga lyktan.
Bygnaden var försäkrad i södra häradets brandstodsförsning för 6,000 kronor och inveatarierna för 4,000 kronor.
Skenet af eldsvådan var synligt ända ned till Vamlingbo.

Mellersta Gotland, 21 Mars.
En ny, mindre orgel, bygd af hr A. Cedergren i Vänge, invigdea i söndags i Fröjel kyrka. Verket, som kostat åttabundra kr., afprofvades då på församlingens begäran af skolläraren Aug. Fredin. Utom koraler och messan sjöng hr Fredin ätven före predikan Davids 8 psalm med ackompanjemang på orgelv, hvilket tog sig särdeles högtidligt ut.
Sedan den allmänna gudstjensten var slutad, framträdde kyrkoherden Hulteman på korgolfvet och höll tal, lyckönskande församlingen att hafva hunnit målet: kyrkosångens ledning, hvarefter han tackade såväl hr Cedergren för ospard möda, som ock afgåends, utslitne kantorn Ahlberg, som i många och långa år ledt kyrksången.
Till slut uppläste kyrkoherden verser, författade af en församlingsbo, sjelf musikalisk.

Sjön utanför Fröjelskusten ser melankoliskot. Tills mot slutet af förra veckan hade den qvar, så långt ögat kunde se, sitt hvita täcke. Men så begat isen sig i väg vesterut (söder om St. Karlsö), lemnande en ganska bred remna mellan den qvarliggande vid land och den aftågande, hvilken senare knospt var synlig vid horisonten. I går morse var åter klyftan mindre, och med detsamma hoppet mindre att tiå en breflapp från den öfriga verlden.

Vid Stjernarfve i Ejsta, som äges aflandtbr. L. Sundahl, uppkom också eldsvåda för några dagar sedan. Der fick man i god tid släcka förrän elden bröt ut. En fruntimmersgarderob, värd omkring 300 kr., blef förstörd.

Vamlingbo, 21 Mars.
Slutadt menskligt elände. I förra veckan afled härstädes tjugoårige bondsonen Lorens Olsson, Lingsarfve. Allt ifrån spädaste barnaåren tycktes han vara ej fullt normal, mena var dock ej värre än han vid föreskrifven ålder började och fortsatta sin skolgång.
Men för omkring tio år sedan drabbades han samtidigt af två de hemskaste sjukdomar, man gerna kan tänka sig, han blef, som man säger, stenblind, så att han ej kunde skilja mellan dag och natt, samt det värsta af allt, förståndets ljus slocknade för alltid, han blef vansinning, De förtviflade föräldrarne anlitade, så godt i «deras förmåga stod, den läkarebjelp som kunde fås, men förgäfves. Gossen var och förblef obotlig. Under hela sin sjukdomstid har han vårdats i hemmet, då ibland vansinnet tagit sådan fart, att medan de vilda utbrotten varat, tvångsåtgärder med bindning och dylikt måst anlitas till de stackars föräldrarnes grämelse,. Man kan derför lättare tänka sig än beskrifva den glädje de måste känna, då den store befriaren döden frigjorde deras son från hans förfärliga ställning i lifvet samt för dem borttog ett tungt och sorgligt huskors.

Otur vid jagt. Häromdagen var en person i trakten nere vid sjöatranden idkande fågeljagt. I en remna i isen der öppet vatten fans, låg några slöa och utsvultna fåglar, hvaraf tre stycken, för ett välriktadt skott ur jägarens stora muskedunder fingo sluta sin ömkliga tillvaro, Att döda fåglarne gick lätt nog, men ej så att få dem iland, alldenstund jägaren ej hade någon båt och till iskanten tordes han ej. Rådvill sprang han till en bondgård i närheten och fick en karl med sig att hämta i land jagtbytet. Men de hade uppgjort räkningen utan den hungrande — höken, som så snart han sett den hotande bössän aflägsna gripit an med de döda fåglarne och i frosseri kalasade derpå uppvaktad af en hel armé skrikande kråkor som försökte snylta sig till någon bit af den läckra anrättningen. Jägaren och hans biträde, funno vid sin ankomst till stranden de tre döda fåglarne uppdragna på iskanten och alldeles massakrerade, omöjliga att begagvas till menniskoföda,

Skarlakansfebern, denna mordengel bland de små, rasar ännu i Hamra, der den under vintern kräft flere offer. Till följd af den stora sjukligheten, måste skolan ännu tillsvidare hållas stängd, efter hvad berättas.

Näs 21 Mars.
Åtgärder för småskolans borttagande härstädes ha vidtagita af skolrådet. Framställning kommer att göras till folkskoleinspektören om hans bifall till saken, hvarefter frågan framlägges å en blifvande kyrkostämma, Det torde förefalla besynnerligt att församlingen vill ba bort en sådan nyttig inrättning, men då de skolpliktige barnens antal ej vuxit till 29 stycken och då pastor upplyst att detta antal kommer ännu ytterligare att minskas, anser sig skolrådet i sin fulla rätt att på denna väg försöka minska församlingens utgifter till skolväsendet.

Insamling af bidrag till de nödlidande i Norrland pågår nu i denna socken. På föranstaltande af Näs nykterhetsförening har er lista kringsändts, hvilken, då detta skrifves, är påtecknad till ett femtiotal kronor.

Redskap till slöjdskola har nu erhållits från hushållningssällskapet. Uppsättningen är afsedd för 12 lärjungar och upptages till ett värde af 125 kronor.

Öppet vatten i sjön ha vi ej sett på länge utan är hafvet här utanför fyldt med is så långt ögat kan nå.

Hemse, 21 Mars.
Återigen har här företagits en insamling till förmån för norrländingarne, hvilket visar att vårt lilla samhälle ej saknar individer med varmt klappande bjertan för andras nöd. I söndags afton arrangerades nämligen på härvarande missionshus musik och föredrag om Norrland af predikant Nord, hvilken i flera år haft sin verksamhet deruppe. Festen, som inleddes med en god predikan af Jacobsson, Spenarfve i Hafdhem, var särdeles lyckad och inbragte 90 kr. Från tre särskilda håll ha således penningar influtit till de nödlidande. Till ombud att närvara vid ordinarie bolagastämman i Maj månad med delägarne i Gotlands Södra Härads brandstodsförening utsågs vid idag hållen kommnnalstämma dr Sätervall, och till elektor vid kommande landstingsmannaval landtbrukaren A. Pettersson, Hulte.
Källarmästar L. Mibrers och hans hustrus ansökan om rättighet till utskänkning af öl och vin afslogs af stämman.
Intresset för kursen vid den qrvinliga folkhögskolan är i tilltagande, I år hafva anmält vig ett så stort antal att näppeligen alla kunna beredas plats.

Södra Gotland, 21 Mars.
För ett obehagligt möte var en i ett mindre lofligt ärenda stadd person utsatt härom natten, Som hans visthus nu på våren var något uttömdt skulle han skaffa sig någon fyllnad derpå, men som kassan var skral tänkte han taga hvad han tyckte sig ej ha råd att köpa, dervid hans tankar föllo på en förmögen bonde i närheten, hvilken ej brukade vara så noga med att säkert stänga sin kälI re och der han ägde fullkomlig lokalkännedom. En natt i veckan då det var alldeles becksvart mörker instälde han sig på ort och ställe med en tomsäck med sig, men fann mot förmodan till förargelse dörren stängd. Så tyst som möjligt och som han trodde obemärkt, började han arbeta med dörrens öppnande och hanms bemödanden kröntes med framgång, då ill hans förskräckelse ett par armar famnade honom bakifrån såsom i ett skrufstäd och en stentorsstämma röt i hans öra: »hvem är du, och hvad vill du tjufstrykare», Af det oförmodade häftiga angreppet blef mannen i början så slagen af höpoad att han blott stönade fram ett »kors i Herrans namn», men sjelfbevarelseinstinkten segrade öfver forskräckelsen och nu började i den mörka natten en förtviflad kamp för friheten.
Väl var angrparen kraftfoll, men den angripne var homom dock öfverlägsen såväl i styrka som vighet, hvarför han ock efter många unsträngningar lyckades frigöra sig. Lika hastigt fattades han deck återigen, denna gång blott i tröjkragen, då tjufven för att blifva fri lät tröjan fara och tog till flykten allt hvad tygen höllo. Att förfölja honom ansåg angriparen ej lönvärdt utan hopsamlade han de saker tjufven vid brottningen lemnat, nämligen tröjan, mössan och tomsäcken, Det hela hade försiggått så tyst och obemärkt att i haset sofvande personer ej väckts. Hj ett ord, undantagandes de första utropen, bade växlats under brottningen. Angriparen var bonden sjelf på stället, kom i något ärende varit borta på qvällen och dervid dröjt till öfver midnatt samt vid hemgåendet begagnat en genväg och framkommit till sin bostad strax före tjufven, som han hörde komma traskande landsvägen fram samt sedan smygande närma sig byggnaden. Nyfiken att se hvem den nattlige smyggästen kunde vara och hans uppsåt, hade han sjelf dold, så godt som i det intensiva mörkret lät sig göra, bevakat den andres rörelser och då ban ansåg tiden vara inne, med handling ingripit. Sedan bonden inlåst sina segertruléer, mössan m. m., lade han sig med väkta bondlugn att sofva utan att väcka andra personer. Påföljande morgon tog han sitt byte och visade husets folk, förfrågande dem, om de kände ägaren till dessa, som de allesammans gjorde, hvilket ock var ganska lätt helst å säcken stod ägarens namn, en arbetare i närheten som derifrån hade sin största arbetsförtjenst. Genast afsändes några rader till honom med uppmaning att skyndsamt infinna sig i bondgården, men arbetaren svarade med budet att han ej hade tid, förståg. Vid ett andra bref från bonden, hållet i sträng och hotande ton, blef arbetaren förskräckt och instälde sig snopen och förlägen. Väl sökte han i början förneka alltsammans, men då bonden visade honom säcken med namnet på och gaf honom en vink om att i nödfall genom kronobetjeningens försorg skaffs honom fritt husrum, föll han till föga, bekände sitt brottsliga uppsåt och bad om förlåtelse samt om förskoning från lagens inskridande, hvilket ock beviljades, Men i stället tog bonden fram sin knölpåk och lät denna under en kraftig moralpredikan göra en allt annan än angenäm bekantskap med den del af kroppen man har högst, när man plockar smultron.

Hangvar, 21 Mars.
Liflig rörelse kan man säga ha ägt rum i vinter vid Suderbys. Hvarhelst man passerat genom den stora och vidlyftiga skogen ha massor, jag hade nära sagt huodratals menniskor varit sysselsatta, en del med att fälla, en del med tir merkörning till de två sågar, som gått dagligen alltsedan i fjor höst, då arbetet tog sin början. Mången fattig har derigenom kunnat förtjena sitt uppehälle, hvaraf de annars kunnat varit i saknad under en sådan sträng vinter, då arbetena i allmänhet äro koappa. En del utaf virket såsom slipers har körts till Kappelshamn för att derifrån utskeppas, och plankorna ha forslats till Slite, Bönderna som i allmänhet ej kupnat uträtta något af sina egna körslor för den myckna snön, hafva varit flitigt sysselsatta med vir: keskörningen från sågen till Slite. Man har kunnat räkna ända till 100 skjutsar om dagen allt eftersom väderleken varit. Priset för körningen har varit från 1:70 till 1: 80 tolften. Förändringen i väderleken har dock nu afbrutit körslorna för en tid på grund af det dåliga slädföret.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Mars 1893
N:r 46

Publicerat

De förlorade återfunna.

Glädjande nog kom icke den svaga skymt af hopp om fiskare Nygrens och hans sons räddning, som vi i går vågade hysa, på skam.
På eftermiddagen erhöll Gotlands Allehanda noderrättelse från Vestergarn, att Nygrenarnes båt varit synlig Iångt ute till sjös ntanför Gnisvärds fiskläge, men att utsigterna för dess bergning från land voro mycket ringa.
Så snart denna underrättelse också nådde vårt ångbåtsbolags direktör, tvekade han icke ett ögonblick att genast telefoniskt beordra den nyss till Klinte inkomna ångaren Klintehamn att utgå för att bispringa de nödstälda fiskarena.
Ångaren afgick också vid 5 tiden, men då voro Nygrenarne redan bergade af behjertadt folk från Gnisvärds fiskläge.
Hurna dervid närmare tillgått och rörande de båda fiskarnes ångestfulla öden, ha de sjelfva berättat oss vid ett besök vi i dag på f. m. gjorde dem.
Vi kommo dit vid 11-tilen, Jut då körde en skjuts upp till porten och i densamma beafunno sig fiskare Nygren, far och son, kommande från Tofta. De hade med sig sina stelfrusna nät, deri strömmingarne sutto glest och lika stelfrusna. Inne på gården stod hustrun och modren alldeles tillintetgjord, darrande och gråtande.
— Jag trodde aldrig att jag skulle få se dem annat än som lik — sade hon.
När de fått sina garn i förvar, berättade de:
— Vi gingo ut i går morgse kl. 6 för utt vittja näten, då vi öfverraskades af snöstormen, som gjorde det omöjligt för oss att komma in i hamnen. Just som vi kommo utanför inloppet, bröt isbandet, som låg der, loss och med det drefvo vi hastigt söder på. Det hjelpte ej, att vi arbetade emot af alla krafter.
Utanför Kopparsvik kommo vi in mellan två stora isflak, som bräckte in borden på båten.
Vi beslöto att söka arbeta oss ur isen och hålla sjön för att, sedan snöstormen bedarrat, möjligen kunna komma uppåt Visby, men när; vi nådde rent vatten, begynte båten sjunka så att vi skyndsamt måste ge oss af in i isen igen. Der kunde vi åter hålla båten läns.
Vi voro nu redlöst öfverlemnade i isens våld. Vi höllo oss i ytterkanten af det drifvande bandet. Det var bistert kallt och vi voro alldeles genomvåta. Vi sökte hålla oss någorlunda varma genom att ro, men årtullarne bräcktes snart af båten.
(Den yngre Nygren visade oss sina händer, som på innersidorna voro idel stora blodblåsor, ett stumt, men talande bevis på den förtviflade kamp de kämpat för lifvet).
Så drefvo vi hela dagen, förfrusna och utmattade och allt längre till sjös bar det. Någon räddning hoppades vi knappast på; sjelfva kunde vi ingenting verksamt göra för densamma och vi höllo för föga troligt att man från land skulle observera oss, än mindre kunna vidtaga några åtgärder för att hjelpa oss.
När vi drefvo förbi Visby hamn, hade man sett oss, och så fort sig göra lät utgingo, efter hvad vi sedan fått höra, lotsarns Thomsson, Puxon och Zetterqvist m. fl. med båt för att om möjligt hjelpa oss. Lotskapten Berggren var också med. Expeditionen gick utefter landfästet, släpande båten med sig. Men det var ingen möjlighet för dem att nå oss. Raketapparaten fans med, men den hada endast 50 famnars lina och vi voro mycket läsgre ut.
På e. m. afstodo alltså lotsarne från sina försök. Två af dem, lemnade båten hitom Fridhem, återvände till staden jämte lotskaptenen. Lotsen Thompson fortsatte jämte två andra vägen.
Vi hade nu hunnit utanför Gnisvärds fiskläge, sittande uti iskanten omkring två minuter till sjös.
Först genom lotsen Thompson blefvo Gnisvärds fiskare underrättade, att vi sväfvade i lifsfara derute, och genast iordninggjordes en båt jämte linor och nödig bergningsredskap, och i båten gingo bröderna Viktor och Nils Björkander, Johan Svensson och Knut Ekman.
Strax invid Gnisvärd låg ett bredt isband, sedan kom en bred vak och der utanför åter ett isband, på hvars yttre sida vår båt satt fast. Våra räddare drogo först båten öfver isen, rodde sedan genom vaken och så började en mödosam isvandring igen, till dess de ändtligen nådde oss. Vi voro då alldeles utmattade. Jag — sade den äldre Nygren — var både känslo- och sanslös; det hade svart varit ute med mig, och med sonen min atod det inte stort bättre till. Vår båt måste vi lemna qvar — den var ju alldeles förstörd för öfrigt — och vi blefvo släpade till våra räddares båt, der vi på allt sätt omvårdades.
När vi kommo iland vid 6-tiden blefvo vi med all möjlig vänlighet omhuldade.
Vi voro icke blott utfrusna utan äfven utsvultna, men vi hade ej makt att äta något. Man stoppade då några hvetebrödstuggor i munnen på oss, och så småningom qvicknade vi vid. Det är som ett underverk, att vi blefvo räddade, och vi äro mycken tack skyldiga både alla vänliga menniskor i staden och framför allt dem som räddade oss. Det var inte något lekverk, skall herra tro. De fingo alla våga lifvet många gånger för att kunna bistå oss. Om herrn skrifver något i tidningen, så tacka dem alla så hjertligt ifrån oss.
Lotsen Thompson har för oss berättat följande, som i någon mån korrigerar de ofvan lemnade uppgifterna:
Vid 1/2 8-tiden på morgonen i går hade han gått nedåt hamnen, då han af sjöman Nygren underrättades om, att fiskare Nygren och hans son troligen icke skulle kunna taga sig in genom isen, sedan de i snöstormen drifvit förbi gattet. Thompson fick genast bud till lotsarne Puxon och Zetterqvist för att få till stånd en räddningsexpedition. På en förfrågan ombord å Argo att derifrån erhålla ett par man till hjelp, gafs undvikande svar af styrmannen.
Emellertid infunno sig villigt som deltagare i expeditionen, utom de tre nämda lotsarne, sjöman Nygren och tullvaktmästare Bergström; de fingo med sig en båt och så började vandringen längs strandens is. Till en början hyste man hopp om att kunna nå de nödstälda ganska snart, men stormen tilltog i styrka och isen kom i rörelse, så att båten aflägsnade sig allt mer, dock ej ur sigte. För räddningsexpeditionen blef arbetet att draga på den medhafda båten allt besvärligare, och nedanför Vible lemnades den, i tanke att man på andra sidan Fridhem skulle kunna få annan båt.
Färden gick nu något raskare. Komna till Högklint, måste de behjertade männen upp i land och öfver klinten. Det blef en mödosam vandring genom obanad bygd i alnsdjup snö, och ett par af dem tröttnade också och måste stanna en stund att hvila sig.
Ingen hade mat med sig — affärden hade ju skett mycket hastigt. I en stuga köptes nu ett bröd, som skiftades i sju delar, af hvilka två sparades till Nygrenarne, om man skulle lyckas rädda dem.
Så fortsattes igen förbi Buske och Blåhäll.
Vägen togs nu något uppåt land, den enda möjligheten, då isen i landfästet var omöjlig att beträda. Men så fick man en vägvisare ner öfver skogen till Nyrefvet, och der fick expeditionen åter sigte på båten, som fortfarande dref med isen.
Utsigterna att från land rädda densamma blefvo allt mindre, då deremot bergningen från sjösidan varit ytterst lätt.
Först genom lotsarne och deras följeslagare fick man vid Gnisvärd underrättelse om att en båt ute i isen sväfvade i fara. Från fiskläget hade den ej synts till följd af den upptornade isen.
Genast voro alla villiga att våga allt för att rädda sina nödstälda yrkeskamrater, en båt gjordes i ordning och med den utgingo de här ofvan nämda männen.
Öfver den fasta isen gick det lätt nog, men i sörjan blef det besvärligt. En af karlarne satte sig i båtens för, sparkade med fötterna undan sörjan, hvarpå båten släpades fram med båtshakar.
Och så nåddes omsider Nygrenarne. Den äldre var ytterst medtagen, kunde ej känna igen någon.
På återvägen mötte räddningsexpelitionen från Visby, och de båda räddade ombuldades på allt sätt.
Såväl dessa modiga och ihärdiga män härifrån staden som ock de uppoffrande Gnisvärdsborna förtjena ett varmt erkännande för sitt behjertade handlingssätt, utan hvilket två menniskolif säkert gått förlorade i den qvalfullaste död, döden af hunger och köld.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Mars 1893
N:r 36

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Svea hofrätt har stadfäst Visby rådhusrätts utslag, hvarigenom Lars Johan Klintberg för otukt med dotter dömdes till 12 års straffarbete.

Södra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde).
Utslag. För forsling af rapphöns under förbjuden tid dömdes Jonas Nilsson, Nasume i Tofta, att böta 25 kronor. Dessutom fick han plikta 40 kronor för oskickligt uppförande inför rätta.

— I barnuppfostringsmålet mellan Anna Bokström och Jakob Hägg, Klinte, blef käromålet såsom obestyrkt ogilladt.

Redovisning för försäljningssummab för ett kokreatur, som svaranden i April 1886 skulle afyttrat för käranden, yrkade J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, utfå af C. E. Björkegren, Vestergarn. Målets uppsköts för utrednings vinnande till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

För utbekommande af 101 kr. hade Anna Maria Siggelin instämt ant. Jakobsson, Fardhem. Enligt kärandens påstående hade J. för hennes räkning uttagit medlen ur Alfva sparbank då sparbankens affärer afvecklades.
Svaranden förnskade krafvet och uppgaf att Siggelin blifvit godtgjord för penningarne med ved och varor m. m., Å kärandesidan hördes ett vittne, som skulle styrka, att veden m. m, bekommits såsom ersättning för af S. verkstäldt arbete. — Uppskof.

Målet Olof Isenberg mot Aug. Melin, Hemse, om jordafträdelse, för hvilket vi förut redogjort, öfverlemnades nu på båda sidor. Utslag faller vid nästa sammanträde.

För afvikande ur tjenst yrkade O. V. Ålander ansvar å drängen N. Söderberg, Stenstu i Hejde stadd af Ålanders rättare till tienst å Hesselby gård. Käranden begärde 200 kronor i skadeersättning. Svaranden medgaf att han aflägsnat sig ur tjensten 2 Jan., blifvit formligen afkörd af Ålanders rättare. Utslag afkunnas vid 4:e sammanträdet.

Ärekränkning. Johan Johansson, Friggårds i När, stämde husbondesonen Johan Gustafsson, Maldes i samma socken, med yrkande att han måtte dömas till »strängaste ansvar, som lagen stadgar» för att han förliden månad i flere personers närvaro sagt om kär. att han vore en tjuf. Svaranden medgaf genom ombud, att han en gång om J. sagt: »det var märkvärdigt att han kunde bli kyrkovärd, när han är en tjuf». Han trodde sig nämligen veta, att Johansson vid ett ägoskifte lagt embargo på ena tun. Utslag afkunnas å första dagen af nästa sammanträde.

För våld och ärekränkning yrkade arbetarne Timoteus Ekelöf ansvar å P. L. H. Schwan i Klinte, Den 14 Januari kl. 9 på qvällen hade 8. kommit till drängstugan och knackat upp Ekelöf. Då denne kommit ut på landsvägen, hade de råkat i delo om något arbete, som skulle utföras, hvarvid Schwan slagit till E. så att han ramlat omkull, Så hade han i hettan kallat honom »rackare» och »fähund», Svaranden erkände allt som lades honom till last. Ekelöf hade varit uppstudsig och olydig, hvarför han trott sig äga rätt taga honom i upptuktelse.

Johanna Lindgren hade instämt K. J. V. Karlsson med yrkande om utfående af barnuppfostringsbidrag. Två vittnen gåfvo hvad upplysningar de hade i saken. Målet uppsköta.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets andra sammanträde vid Alleqvia 13 Februari).
Ed såsom stämningsman aflades af arbetaren Karl Anton Dahlgren från Lokrume annex.

Till 90 kronors böter för uteblifvande från tinget såsom svarande i åtskilliga mål dömdes handlanden Karl Eriksson å Kattham marsvik.

I målet mellan sjökaptenen O. N. Herlitz och hemmansägaren Alfred Pettersson Lilla Ryftes i Fole ang. klander af bouppteckning hördes vid detta tillfälle såsom vittnen Anton Ahlberg och hustru Katarina Hultqvist från Vägume i Lärbro, hvilket berättade, att svarandens fader Pettersson dagen före sin död sagt, att allt hvad som fans i boet skulle tillhöra svaranden.
Uppskof beviljades svaranden till sjette sammanträdet för att få som vittne höra riksdagsman Per Larsson.

För olofligt tillgrepp hade kronolänsman Arvid Jakobsson instämt pigan Karolina Eriksson, Hulte i Endre, på angifvelse af husbonden Adolf Englund, Lera i Endre och Vilhelm Karlsson. Tillgreppen skulle ha skett under 1891—92, då svaranden tjenat vid Lera.
Som vittnen hördes Johanna Södergren, Emma Erlandsson och Maria Otbberg, hvilka intygade att de vid olika tillfällen sett Karolina Eriksson tillegna sig ett afkoksbröd, en meter foderlärft, en lop rågmjöl, en korf, mjölk, hvetemjöl och ull, ett par stumpor och ett par trasiga kalsonger.
Svaranden bestred vittnesmålen för så vidt de skulle afse att hon tillgripit ofvannämda saker till egen nytta. Tillgreppen hade skett i närvaro af vittnena och hade de tillgripna sakerna användts för husbondefolkets del. Hon erhöll uppskof för motbevisning till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet, då hon ägde att inställa sig vid hämtningspåföljd.

I målet mellan hemmansägaren Johan Källgren, Klintegårda, och L. Högberg Viis angående oredovisad auktionsuppbörd för en häst, 165 kronor, hördes denna gång som vittnen Karl Vinberg och hans hustru från Lickershamn. V. hade köpt bästen under hand vid ifrågavarnde auktion, dervid K., enligt hustru Vinbergs utsago, sagt att hästen sålts för en skuld till Högberg. Vinberg hade scdan lemnat revers till Högberg för hästen och äfven infriat den. Detta medgaf Högberg, som påstod sig ha behållit penningarne för en fordran han haft på Hallgren. För att styrka er erhöll han uppskof till tredje sammanträdet.

Skollärare Pettersson i Buttle hade instämt Gustaf Andersson och Viktor Andersson, Stora Velinge i Buttle med yrkan om ansvar och ersättning för det de en natt i slutet af Oktober huggit ned skog å en hemmansdel, som han, med tillträdesrätt genast, i början af Oktober köpt af Viktor Andersson.
Svarandena bestredo genom Gustaf Andersson stämningen, enär det åberopade köpsaftalet ej skulle vara af giltig natur.
Käranden hänvisades på grund häraf, att innan detta mål kunde upptagas, genom rättegång mot Viktor Andersson visa sin bättre rätt till ifrågavarande hemmansdel.

För åverkan hade Klas Andersson, Etebols i Lummelunda, stämt Oskar Nyström, Lilla Helvigs i Fole. Saken var den att Andersson hade intecknad nyttjanderätt i L:a Helvigs å s. k. Malmhagen, och der hade Nyström borthuggit skogen. Nyström bestred på det envisaste att han, trots det stod intaget i köpebrefvet, kände till någon intecknad nyttjanderätt. Han hade väl rätt att hugga skog på sitt eget hemman.
Hemmansägaren Lars Nordström vittnade, att enligt hvad han med bestämdhet antog Nyström huggit skogen i Malmhagen samt ansåg säkert, att Nyström afvetat den intecknade nyttjanderätten.
Nyström yrkade ansvar å käranden för falsk rare samt fordrade 1,000 kronor iskadestånd.
Uppskof till första dagen af tredje sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Februari 1893
N:r 26

Publicerat

Nytt läkaredistrikt.

Meicinalstyrelsen har tillstyrkt tjenstårsberäkning för 5 år för en extra provinsialläkare med station i Klintehamn samt tjenatedistrikt af Klinte, Fröjels, Hejde, Väte, Sanda, Mästerby, Vestergarns, Eskelhems och Ejsta socksar, äfvensom antagandet al en styrelse af 5 personer, utsedda af ombud från samtliga socknarna. Till läkarens aflöning hafva kommunerna anvisat 1,500 kr. årligen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 Januari 1893
N:r 16

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingets första sammanträde å Alleqvia 16—17 Jannari).
Edgång i det förut refererade målet rörande förrummadt underhållande af vinterväg var till detta sammanträde ålagd enkefru von Corswant, Stafva i Barlingbo, Hon uteblet.

Landtbrukaren Per Stare, Burge i LummeIunda, hade instämt Landrbrukaren Herman Landergren, Lunds i Martebo, med yrkan om ersättning af 85 kr. för en gärdesgård och ett par grindar som svaranden skulle ha bortfört från Burge ägor. Svarinden nekade icke för att ha tagit bort den ifrågavarande tunen äfvensom flyttat ett par grindar, men ansåg sig ha haft rätt dertill, enär den jord, hvarpå da befunno sig, föret genom skifte tilldelata Burge från egendom, hvaröfver svaranden rådde, hvadan de voro hans tillhörighet såsom varande lösegendom, Två vittnen hördes å kärandesidan, som intygade att svaranden bortfört tunen och grindarne samt att destått på Burge hemmans jord. Uppskof för vidare bevisning till tredje sammanträdet.

Målet mellan hemmansägarne Oskar Nyström, Helvigs i Fole och Karl Larsson, Bondarfve, dersammastädes,rörande srsättning för det Larsson såsom syssloman vanskött Nyströms utmätta gård Lilla Helvigs, förekom. Käranden hörde nu två vittnen, Karl Nilsson och Elof Östergren, hvilka varit närvarande då Karl Larsson för Nyström uppläst sitt förordnande som syssloman, vid hvilket tillfälle Larsson också, enligt deras uppfattning, förbjudit Nyström att taga nåzon befattning med egendomen. Svaranden bestrad detta; han hade endast förbjudit Nyström att förskingra något från hemmanet. Käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Dålig hushållning. Handlanden Karl Eriksson å Katthammarsvik var till detta sammanträde instämd att svara I åtskilliga skuldfordringsmål. Enär han uteblef utan visadt förfall dömdes han till sammanlagt 80 kronors böter.

Om en ko, som han förvärfvat af ett fattighjon i Roma, har sakföraren A. K. Stenmark nu en längre tid legat i tvist med Roma fattigvårdsstyrelse, som ansett sig på grund af till fattighjonet utgifna försörjningsbidrag, ha bättre rätt till kreaturet. Till detta rättegångstillfälle hade svaranden, Roma fattigvårdsstyrelse, genom nämdeman P. Johansson, Vellarfve, inkallat fyra vittneo, af hvilka dock tre förklarades jäfviga, enär de voro jordägare inom Roma kommun. Det fjerde hade bevittnat köpeafbandlingen mellan fattighjonot och käranden men hade ej fått någon uppfattning om huruvida det gälde ett verkligt eller blott fingeradt köp såsom svaranden ville anse det. Efter ömsesidiga slutpåståenden öfverlemnades nu målet, hvari utslag faller vid tredje sammanträdet.

I målet mellan kapten Frang Claassen och verkstadsägaren J. Vigström i Fole, angående den förut vidlyftigt omtalade förlagsinteckningen och bankaktien hördes vid detta sammanträde å Vigströms sida såsom vittne ingeniör O. Johansson från Visby, hvilken berättade, att major Olaassen vid ett tillfälle till honom sagt att Vigström ibland plägade låna penningar å växlar på hans, Claassens namp, samt att han för dessa affärstransaktioner hade af Vigström såsom säkerhet mottagit en förlagsinteckning. Yttrande i saken meddelas vid tredje sammanträdet.

För ärekränkning hade pigan Karolina Eriksson, nu tjenande vid Hulte i Bare, iastämt husbonden Adolf Englund, Lera i samma socken. Hon yrkade 100 kr. i skadestånd.
Ärekränkningen skulle ha bestått deri, att svaranden beskylt käranden för att under de två sista åren ha från honom, under det hon var i hans tjenst, stulit åtskilliga saker. Svaranden ersände och anhöll att detta mål måtte få hvila, till dess utslag hunnit falla i det mål, hvari Eaoglund just till åtal anmält Karolina Eriksson för de åsyftade stölderna, hvilket af rätten medgats.
— Samma kärande hade också instämt drängen Vilhelm Karlsson med yrkan om ansvar och 100 kronors ersättning för ärekränkviog, bvilken bestått deri, att svaranden i försegladt bref till käranden beskylt henne ör att ha: tagit ett par strumpar och en blå näsduk. Äfven han erkände beskyllningen och fick målets behandlivg uppskjuten iör att under tiden hinna stämma käranden för den påbördade stölden.

Fattigvårdsmål. Efter medgifvande af kammarrätten hölls vid detta rättegångstillfalle, på begäran af Visby fattigvårdsstyrelse, vittvesförhör med åtskilliga personer för att få utrönt, hurnvida icke f. fältmusikanten målaren Ferdinand Lundgren, som åtrvjutit fattigunderstöd af Visby stad haft hemortsrätt i Othems eller Lärbro kommuner. Då vittnen, som bördes voro handl. J. N. Myrsten, sjömännen Ludvig Hammarström och Karl Ruthström samt arbetaren Johan Edberg, alla å Slite, hvilka meddelade, att Lundgren visserligen under sitt kringstrykande lif de senaste tjugu åren då och då några dagar eller någon dag uppehållit sig å Slite, dit han mest kommit för att supa upp sina slantar, men att han aldrig haft någon som helst stadigvarande bostad derstädes. Uppskof för hörande af änan ett på annan ort vistande vittne.

För att erhålla redovisning för en å auktion hösten 1889 försåld häst hade hemmansägaren Johan Källgren, Klintagårda instämt hemmansägaren L. Högberg, Viis i Veskinde. Svarandén medgaf att han verkligen på auktion försålt en häst för Källgrens räkning, men att käranden sjelf ropat in den, hvadan ingen redovisning kunde ifrågakomma. Något yrkande derom hade ej heller gjorts förrän nu. Käranden bestred att ha inropat hästen, utan hade den af Högberg sålts till en person å Lickershamn. För att styrka detta erhölls uppskof till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Med yrkan om äktenskapsskilnad på grund af horsbrott hade laxfiskaren Karl A. Hövqvist i Visby instämt sin hustru Anna Maria Högqvist, hvilken vid brottets beså ende vistats i Endre, Svaranden erkände hvad som lades henne till last och medgaf skilsmessan, — Utslag afkunnas vid andra sammanträdet.

Klander af bouppteckning, Sjökaptenen O. N. Herlitz, nu boeode i norra Amerika, hade instämt sin svåger hemmansägaren Alfred Pattersson, Lilla Ryftes i Fole, enär denn» ej uppgifvit allt i boet efter sin aflidne fader Mårten Pettersson, utan undangömt och förtegat åtskilliga saker, såsom 8 1/2 aktier i Gotlands enskilda bank, en at Alfred Petterson till fadern utgifven köpeskillingsrevers å 4,750 kr., 1/6 i en vatterqvarn, ett par vagnar, en bäst, en oxe, ett par kor och åtskilligt bohag dessutom. Svarandsn redogjarde för saken sålunda: han hade af sin pu aflidne fader köpt 2 gårder för sammanlagdt 10,000 kronor, hvilka skulla gäldas så, att sonen öfvertog en skuld å 1,000 kr. till Visby stads drätselkammare oeh lemnade köpeskillingsrevers å det öfriga, 9,000 kr. Denna vore för länge sedan infriad dels genom be talning af, dels genom öfvertagandet af ansvarighet tör fadrens skulder och hade denne rédan 1889 årerstält reversen till sonen, hvilken då förstört den, Rörande aktierna och det öfriga ingafs ett skriftligt intyg från rikedagsman P. Larsson, hvaraf framgick, att de omhandlade 8 1/2 aktierna ej varit inbetalta utan öfverlemnats till sonen såsom valuta för en inteckning i egendomen å 4,250 kr., som fans såsom säkerbet för da samma. Lösegendomen hade Mårten Pettersson till största delen redan under sin lifstid fördelat mellan sonen och dottern, så att vid hans död fans ej qvar att dela annat än hvad som upptagits vid bouppteckningen. Af den ifrågavarande vattenqvarnen hade fadren ägt 1/3, hvaraf han sålde hälften till sonen. Återstoden tog aldrig fadren bsfattning med, utan sköttes den af sonen, som skattade för den, på grumi hvaraf han ansett sig vara des3 ägare, helst fadren sagt, att sonen gerna kunda taga den andra sjettedelen också. Svaranden tillade att det bohag, som anmärkts icke vara iofördt i bouppteckningen hade ansetts vara hans moders, enkan Mårten Pettersons, enskilda egendom.
Kärandens ombud anmärkte, att Alfred Patterson köpt gårdarne af fadern genom att öfvertaga en inteckning å 4,250 kr. (säkerheten för aktierna) samt en skuld å 1,000 kr. till Visby drätselkammare, hvarjämte han utgifvit köpeskillingsrevers & 4;750 kr. HEaligt hans åsigt hade svaranden genom att jämte inteckvingen öfvertaga aktierna erhållit dubbel valuta för detta värdepapper, som ju dock ytterst grundade sig på jordegendomen. Äfven bestred han Alfred Petterssons rätt till den omhandlade sjettedelen af qvarnen.
Svaranden förklarade sig villig att genast beediga bouppteckningen med tillägg af ifrågavarande qvarndel, men kärandeombudet anhöll om, för att bereda svaranden tillfälle att betänka sig, om uppskof till första rättegångedagen af andra sammanträdet, hvilket beviljades.

»KKKK—SSSS». Norske göteborgsgrossbandlaren hr H. H. Christensen hade i höstas rest omkring i våra bygder och kommersat bort norsk fetsill af prima qvalitet med de välkända märkena 3 öch 4 K sam! 48. Dervid hade han också besökt handelsidkerskan Johanna Hök å Kappelshamn, hvilken gifvit bonom en order på 15 tunnor af varan, hvilka skulle kosta 178 kronor. När hr Christensen sedan gaf sig af märkte fröken Hök att han gjorde sin affärsresa tillsammans med en person, med hvilken hon haft något affårskrångel. Detta gjorde, att hon drog öronen åt sig och skref till hr Christensen, att hon icke ville ha hans sill, då hon hört att den ej skulle vara så bra som han uppgitvit. Härpå svarade hr Christensen, att han icke ville veta af någon »kontramendation». Fröken Hök vidblef ytterligare i ett annat bref att hon ej komme att mottaga sillen. Då blef br Christensen rasande. Han skref: »De skal have silden. Det anstår ikke et menneske at fragå sine handlingar og allra minst en fröken. Jeg vil absolut, at ret skal vare ret, og vil de ikke betale deres sild, skal jeg have domslut i höjeste instance, inden jeg gir mig.» Så kom sillen med skonerten »David» till Kap pelshamn 21 Oktober förlidet år, slogs upp och befans vara oduglig till menniskoföda, hvilket under edlig förpliktelse intygades af 5 personer. Detta intyg delgafs br Christensen. Då svarade han: »Iatet srligt menneske vil kuvne sige, att de ej fået prima vare og jeg godkjender ikke nogot indtyg om motsatsen. De personer forstå sig slet ikke på sidt».
Svaranden hörde som vittnen två personer; särskildt den ena intygade att sillen i alla femton tunnorna varit oduglig, både som rå och kokt. Den var rutten, röd och svart in vid benen. Kärandeombudet bestred svarandens rätt att kontramendera sin order äfvensom vittnesmålen och intyget om sillens oduglighet samt förvisade ett annat intyg om att varan vid inlastningen varit utmärkt, Detta intyg bestreds af svarandeombudet. För ytterligare bevisning erhöll käranden uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.

Ärekränkning. Hemmansägaren Johan Flodman, Nors i Veskinde, hade instämt skomakaren O. Sjögren, Klintegårda och t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson för det de ärekränkt honom, den förre genom att utsprida, att Flodman mot honom en afton förötvat groft våld å Lummelundsvägen samt fråntagit honom en rulle läder, den senare, emedan han på grund af avgifvelse från Sjögren, hållit polistörbör med Flodman om der påstådda stölden, Länsman Jacobsson bestred åtalet, då han endast gjort sin plikt och fick uppskof i målet, intill dess hans åral mor Flodman för våld å Sjögren blifvit utageradt.

För oloflig jagt hade landtbrukarne L. Högberg, Viis och A. Hoffman, Norrgårda i Veskinde instämt hemmavsägaren J. N. Källgren för oloflig jagt å deras marker. Källgren jämte en del andra jordägare i Veskinde ha enligt kontrakt upplåtit jagträtten i socknen åt kärandena, Dock skulle upplåtarne äga rätt att sjelfva parsonligen jaga å sina egna marker, Kiillgren sade sig ej ha förstått kontraktet så, utan att han hade haft lof att personligen jaga på alla de andras mark också. Doek hade han ej gjort det mer än två gånger i sällskap med Högberg och dennes dräng, För att styrka, det svaranden flara gånger jagat ensam, fick kårandeombudet uppskof till andra rättegångsdagen at tradja sammanträdet.

För stöld hade t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson, efter angifvelsa af husbonden Adolf Englund Lera i Endre, instämt pigan Karalina Eriksson med påstående att hon måtte ställas till ansvar derför att hon under de senaste två åren, då hon varit i Englunds tjenst frånstulit honom åtskillig ull, mjölk, kaffa, socker, korf, lärft, hvetemjöl och afkokebröd, Karolina Eriksson bestred angifvelsen. Uppskof för bevisning.

Samme åklagare hade justämt hemmansägaren Joban Flodman, Nora i Veskinda med yrkande om ansvar för det han aftonen 2 December 1892 på Lummelundsvägen öfverfallit och misshandlat skomakaren O. Sjögren samt fråntagit honom en läderrulle.
Sjögren berättade att han sagde dag varit inne i Visby, der han blifvit varnad för Flodman, hvilken blifvit förargad på Sjögren emedan denne ej kommit och arbetat hos honom.
Flodman skulle ha sagt, att Sjögren skulle få så mycket, att han måsta ligga lika länge som han låtit Flodman vänta på arbete, Då han på aftonen gedan befann sig på hemvägen och bunnit Stenkrogen, fann han Flodmans skjuts stående der. För att undvika bråk, fortsatte Sjögrom vägen, men då Flodman, som gick bredvid sin skjuts, kom strax efter, gaf han Sjögren ett slag med piskskaftet i hufvudet. Sjögren började springa, tills han föll omkull, då han fick ytterligare slag och sparkar. Derpå for Flodman sin väg, medtagande läderrullen.
Sjögren gick då in till hemmansägaren Olof Pettersson, Bläsnungs. Han var då blodig och sönderrifven omtalade öfvervåldet och bad Pettersson jämte dennes måg Oskar Nybarg att följa bonom ut och leta efter läderrullen, som också mycket riktigt fans jämte mössan.
Derpå fortsatte Sjögren sin väg, under tiden letande efter en knif, som han tappat, Då kommer Flodman ånyo jämte sin dräng för att öfverfalla honom, men dålemnade Sjögren sin läderralle i sticket och gat sig på schappen, Flodman hade tagit läderrullen och kastar in den i skogen. Sjögren hade aldrig återfått den.
Svarandens ombud bestred alltsammans. Hade Sjögren den 2 Dec, varit ute och fått stryk, inte hade det varit af Flodman.
Nu hördes vittnen. Ludvig Högberg, som hört att Sjögren skulle ha fått stryk af Flodman, hade tillfrågat denne derom, men han hade nekat på det bestämdaste, Olof Pettersson hade ej sett att Flodman mis-handlat Sjögren, endast att denne varit blodig. Detsamma vittnade Oskar Nyberg. Arbetaren Joban Martellör hade den omstämda aftonen jämte Flodman hållit utanför Stenkrogen, der Sjögren bedt Martellör att få åka, hvilket, denne dock, på inrådan af Flodman, vägrat. På vägen hade han sedan kört förbi Sjögren. Strax efter hade Flodman kommit, Något skrik eller väsen hade Martellör ej hört.
För vidare bevisning fick åklagaren uppskof. Hans yrkande om svarandene personliga inställelse bifölls ej.

För våld mot arbetsförmannen Isak Svensson, Martebomyr, hade åklagaren instämt arbetarne Aug. Fredr. Björklund från Visby och P. L. Johansson från Hangvar. De hade dels knuffat omkull, dels inne i »Heitmans fort» med näfvarne trumfat på Svensson.
Björklund uteblef och Johansson nekade samt yrkade ansvar å Svensson för falsk angifvelse.
För vidare bevisning och Björklunds inställelse uppsköts målet till första rättegångsdagen af andra sammanträdet.

Södra häradsrätten.
Vårtingets första sammanträde öppnades i måndags. Tingspredikan hölls af v. pastor Lindforss, hvarefter tingsfrid pålystes af domhafvanden och vårtinget förklarades öppnadt.

Jonas Nilsson, Nasume, Tofta, skulle i dag med ed fria sig från åtalet om oloflig jagt, men uteblef. Utslag afkunnas vid nästa sammanträde.

För utfående af undantag hade J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, instämt sin måg Lars Nyman, Nymans i samma socken. Käranden företedde en lång lista på hvad han ville ha, men medgaf på samma gång att »di kastar på mi så mycket, att jag inte vet hvar jag skall göra af ’et». Svaranden medgaf en del af de gjorda yrkandena, men bestred de flesta. Fem vittnen hördes för att få utredt huru mycket rätteligen tillkom gubben. Utslag afkunnas å första dagen af tredje sammanträdet.

Rest å utflyttningsbidrag, 18 kr., hade Jakob Vesterlund, Mafrids i Vestergarn, yrkat utfå af Kristian Hansson, Krokstäde. Svarande nekade betala, emedan vissa bygnader, hvilkas uppförande varit vilkor för utflyttningsbidragets utbetalande, ännu ej blifvit uppförda. Utslag vid tredje sammanträdet.

Ärekränkning. Viha förut nämt, att Petter Lydahl. Mannnegårda i Lye, instämt hustru Tina Westberg med yrkande om ansvar för att denne skulle utspridt ett rykte att Lydahls hustru å en torsdag i Hemse stulit ett par kardor. Till i dag voro två vittnen inkallade, men de hade ingenting hört Svaranden begärde 50 kronor i ersättning för hvad hon utstått till följd af åtalet. Utslag vid tredje sammanträdet.

Afträda de af jord. Målet Olof Isenberg, Hemse, mot Aug. Melin om afträdande af s. k. Tingsåker under Likmide hemman, hvilket mål vi förut omnämt, förevar idag. Svaranden erhöll ytterligare uppskof för att genom utdrag af lagfartsprotokollet styrka, att uti Isenbergs köpebref uttryckligen säges, att vid köpet Tingsåker undantagits.

Slagsmål. Kronolänsman Lindström hade, såsom vi förut omtalat, yrkat ansvar i Arvid Lindqvist, Roos i Grötlingbo, för att denne vid ett bröllop i socknen med öppen knif tilldelat Axel Pettersson ett hugg öfver näsan och på annat sätt våldfört sig mot Axel Larsson. Läkares intyg om omfånget af Petters sons skador företeddes. Å svarandesidan hördes fyra vittnen, som skulle intyga att Pettersson först retat Lindqvist och att denne huggit till för att värja sig. Johan Hallgren, Norrqvie, Joh. Romdahl, Rofvalds, och Niklas Pettersson, Kattlunds, berättade att Pettersson på ett våldsamt sätt tagit Lindqvist i hakan och nacken samt kört honom upp mot en tun. De hade för resten ej sett hura vid slagsmålet tillgick. Lars Olsson hade dessutom hört P. säga till L: »kom hit, så vill jag vrida nacke af dig, din d-l» och sett honom tilldela Lindqvist tre slag i hufvudet med handen. Målet öfverlemnades å båda sidorna. Utslag afkunnas vid tredje sammanträdet.

Barnuppfostringsmålet mellan Anna Bokström, Klinte, och Jakob Hägg, Loggarfve, behandlades åter. Käranden framhade två vittnen, men de kunde inte annat upplysa i saken, än att Anna och Jakob »gått i sällskap». Som dessa voro de bästa vittnen, hon kunde förete, öfverlemnades målet. Utslag faller vid nästa sammanträde.

Kronolänsman Svallingsons åtal mot P. Pettersson, Nasume i Tofta, för olofligt skytte, förklarades på grund af svarandens frånvaro från orten hvilande och beroende på ny anmäan.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Januari 1893
N:r 10

Publicerat

Folkmängdsuppgifter

från Gotlands landsbygd 31 December 1892.

Endre: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 6 (1 m. 5 qv.), inflyttade 56 (27 m. 29 qv.), utflyttade 39 (19 m. 20 qv.), vigde 3 par, folkmängd 357, ökning 16.

Hejdeby: födda 4 (1 m. 3 qv.), döda 1 qv., inflyttade 13 (9 m. 4 qv.), utflyttade 12 (7 m, 5 qv.), vigda 1 par, folkmängd 190, ökning 4.
Pastoratets folkmängd 547.

Grötlingbo: födda 13 (6 m. 7 qv.), döda 13 (9 m. 4 qv.), inflyttade 19 (10 m. 9 qv.), utflyttade 31 (14 m. 17 gv.) vigde 7 par, folkmängd 623, minskning. 13.

Fide: födda 6 (4 m, 2 qv.), döda 5 (3 m. 2 qv.), inflyttade 9 (3 m. 6 qv.), utflyttade 9 (3 m. 6 qv.), vigde 3 par, folkmängd 319.
Pastoratets folkmängd 942.

Hafdhem: födda 15 (10 m. 5 qv.), döda 9 (5 m. 4 qv.), inflyttade 34 (19 m. 15 qv.), utflyttade 34 (18 m. 16 qv.), vigde 1 par, folkmängd 668, ökning 6.

Näs; födda 5 (1 m, 4 qv,), döda 4 (2 m. 2 qv.), inflyttade 2 qv., utflyttade 18 (10 m. 8 qv.), folkmängd 390, minskning 15.
Pastoratets folkmängd 1,058.

Roma: födda 12 (10 m. 2 qv.), döda 4 (2 m. 2 qv.), inflyttade 65 (28 m. 37 qv.), utflyttade 63 (27 m. 36 qv.), vigde 4 par, folkmängd 574, ökning 10.

Björke: födda 3 (2 m. 1 qv.), döda 4 (2 m, 2 qv.), inflyttade 29 (16 m. 13 qv.), utflyttade 35 (16 m. 19 qv.), folkmängd 180, minskning 7.
Pastoratets folkmängd 754.

Fardhem: födda 10 (4 m. 6 qv.), döda 4 (2 m. 2 qv.), inflyttade 15 (10 m. 5 qv.), utflyttade 25 (16 m. 9 qv.), vigde 3 par, folkmängd 337, minskning 4.

Linde: födda 8 (3 m. 5 qv.), döda 2 m., inflyttade 52 (27 m. 25 qv.), utflyttade 20 (5 m, 15 qv.), vigde 6 par, folkmängd 297, ökning 38.

Löjsta: födda 5 (3 m. 2 qv.), döda 4 (1 m. 3 qv.), inflyttade 18 (9 m. 9 qv.), utflyttade 23 (8 m. 15 qv.), vigde 2 par, folkmängd 283, minskning 4.
Pastoratets folkmängd 917.

Ejsta: födda 10 (4 m, 6 qv.), döda 12 (8 m. 4 qv.), inflyttade 11 (6 m. 5 qv.), utflyttade 19 (9 m. 10 qv.), vigde 3 par, folkmängd 598, minskning 10.

Sproge: födda 6 (2 m. 4 qv.), döda 7 (4 m. 3 qv.), inflyttade 10 (6 m. 4 qv.), utflyttade 19 (8 m. 11 qv.), vigde 5 par, folkmängd 359, minskning 10.
Pastoratets folkmängd 957.

Eskelhem: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 17 (8 m. 9 qv.), inflyttade 31 (20 m, 11 qv.), utflyttade 43 (22 m. 21 qv.), vigde 6 par, folkmängd 719, minskning 23.

Tofta: födda 12 (9 m. 3 qv.), döda 12 (8 m. 4 qv.), inflyttade 28 (11 m. 17 qv.), utflyttade 39 (24 m. 15 qv.), vigde 2 par, folkmängd 708, minskning 11.
Pastoratets folkmängd 1,427.

Garda: födda 4 (3 m. 1 qv.), döda 2 m., inflyttade 21 (9 m. 12 qv.), utflyttade 31 (19 m. 12 qv.), vigde 3 par, folkmängd 456, minskning 8.

Etelhem: födda 8 (6 m. 2 qv.), döda 12 (4 m. 8 qv.), inflyttade 31 (14 m. 17 qv.), utflyttade 41 (20 m. 21 qv.), vigde 1 par, folkmängd 502, minskning 14.
Pastoratets folkmängd 958.

Kräklingbo: födda 3 (2 m. 1 qv.), döda 10 (6 m. 4 qv.), inflyttade 19 (8 m. 11 qv.), utflyttade 17 (5 m. 12 qv.), vigde 2 par, folkmängd 401, minskning 5.

Ala: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 6 (3 m. 3 qv.), inflyttade 11 (7 m. 4 qv.), utflyttade 14 (8 m. 6 qv.), folkmängd 304, minskning 4.

Anga: födda 3 (1 m. 2 qv.), döda 11 (5 m. 6 qv.), inflyttade 8 (4 m. 4 qv.), utflyttade 10 (1 m. 9 qv.), vigde 2 par, folkmängd 286, minskning 10.
Pastorats folkmängd 991.

Hörsne med Bara: födda 4 (2 m. 2 qv.), döda 3 (2 m, 1 qv.), inflyttade 22 (8 m. 14 qv.), utflyttade 23 (I1 m. 12 qv.), vigde 5 par, folkmängd 375, ökning 0.

Burs: födda 11 (3 m. 8 qv.), döda 22 (8 m, 14 qv.), inflyttade 47 (23 m. 24 qv.), utflyttade 44 (22 m. 22 qv.), vigde 6 par, folkmängd 798, minsknning 8.

Stånga: födda 12 (6 m. 6 qv.), döda 13 (5 m. 8 qv.), inflyttade 52 (28 m. 24 qv.), utflyttade 29 (9 m. 20 qv.), vigde 4 par, folkmängd 665, ökning 22.
Pastoratets folkmängd 1,463.

Alskog: födda 6 (2 m. 4 qv.), döda 15 (7 m. 8 qv.), inflyttade 22 (9 m. 18 qv.) utflyttade 21 (9 m. 12 qv.), vigde 3 par, folkmängd 468, minskning 8.

Lye: födda 5 (4 m. 1 qv.), döda 7 (1 m. 6 qv.), inflyttade 16 (8 m. 8 qv.), utflyttade 8 (5 m. 3 qv.), vigde 2 par, folkmängd 292, ökning 6.
Pastoratets folkmängd 760.

Östergarn: födda 21 (9 m. 12 qv.), döda 10 (3 m. 7 qv.), inflyttade 16 (6 m. 10 qv.), utflyttade 25 (15 m. 10 qv.), vigde 2 par, folkmängd 679, ökning 2.

Gammalgarn: födda 12 (6 m. 6 qv.), döda 12 (6 m. 6 qv.), inflyttade 7 (5 m. 2 qv.), utflyttade 11 (9 m. 2 qv.), vigde 1 par, folkmängd 472, minskning 4.

Ardre: födda 4 m., döda 8 (2 m. 6 qv.), inflyttade 13 (3 m. 10 qv.), utfyttade 16 (6 m. 10 qv). vigde 3 par, folkmängd 483, minskning 7.
Pastoratets folkmängd 1,634.

Vänge: födda 9 (4 m. 5 qv.), döda 9 (1 m. 8 qv.), inflyttade 37 (19 m. 18 qv.), utflyttade 40 (21 m. 19 qv.), vigde 4 par, folkmängd 539, minskning 3.

Buttle: födda 9 (4 m. 5 qv.), döda 4 (2 m. 2 qr.), inflyttade 17 (9 m. 8 qv.), utflyttade 17 (5 m. 12 qv.), vigde 1 par, folkmängd 349, ökning 5.

Guldrupe: födda 6 (3 m. 3 qv.), döda 4 (1 m. 3 qv.), inflyttade 18 (9 m. 9 qv.), utflyttade 14 (7 m, 7 qv.), folkmängd 277, ökning 6.
Pastoratets folkmängd 1,165.

Klinte: Födda 23 (16 m. 7 qv.); döda 20 (12 m. 8 qv.), utflyttade 143 (68 m. 75 qv.), inflyttade 91 (38 m. 53 qv.), vigde: 3 par, folkmängd 1,178, minskning 49.

Fröjel: födda 7 (4 m. 3 qv.), döda 17 (4 m. 13 qv.), inflyttade 29 (12 m, 17 qv), utflyttade 34 (16 m. 18 qv.), vigde 9 par, folkmängd 577, minskning 15.
Pastoratets folkmängd 1,755.

Öja: födda 17 (9 m. 8 qv.), döda 15 (7 m.
8 qv.), inflyttade 46, (24 m. 22 qv.), utflyttade 45 (20 m. 25 qv.); vigde 4 par, folkmängd 897, ökning 3.

Hamra: födda 4 (2 m. 2 qv.), döda 7 (2 m, 5 qv.), inflyttade 45 (24 m. 21 qv.), utflyttade 15 (9 m. 6 qv.), vigde 2 par, folkmängd 357, ökning 27.
Pastoratets folkmängd 1,254.

Stenkumla: födda 10 (5 m. 5 qv.), döda 10 (3 m. 7 qv.), inflyttade 43 (21 m. 22 qv.), utflyttade 33 (19 m. 14 qv.), vigde 4 par, folkmängd 424, ökning 10.

Träkumla: födda 2 (1 m. 1 qv.), döda 3 (1 m. 2 qv.), inflyttade 5 (1 m. 4 qv.), utflyttade 10 (8 m. 2 qv.), vigde 2 par, folkmängd 208, minskning 6.

Vesterhejde: födda 15 (7 m. 8 qv.), döda 4 (2 m, 2 qv.), inflyttade 51 (25 m. 26 qv.), utflyttade 69 (30 m. 39 qv.), vigde 2 par, folkmängd 479, minskning 7.
Pastoratets folkmängd 1,111.

Rone: födda 20 (11 m. 9 qv.), döda 19 (6 m. 13 qv.), inflyttade 87 (38 m. 49 qv.), utflyttade 82 (40 m. 42 qv.) vigde 6 par, folkmängd 1,036, ökning 6.

Eke: födda 4 (2 m, 2 qv.), döda 2 m., inflyttade 9 (4 m. 5 qv.), utflyttade 4 (3 m. 1 qv.), folkmängd 241, ökning 7.
Pastoratets folkmängd 1,277.

Lärbro: födda 24 (12 m. 12 qv.), döda 19 9 m. 10 qv.), inflyttade 91 (37 m. 54 qv), utflyttade 73 (39 m. 34 qv.), vigde 6 par, folkmängd 1,296 ökning 23.

Helvi: födda 11 (8 m. 3 qv.), döda 9 (3 m. 6 qv.), inflyttade 34 (17 m. 17 qv.) utflyttade 14 (5 m. 9 qv.), vigde 1 par, folkmängd 440, ökning 22.
Pastoratets folkmängd 1,736.

Dalhem: födda 9 (6 m. 3 qv.), döda 10 (3 m. 7 qv.), inflyttade 35 (17 m. 18 qv.), utfyttade 35 (18 m,. 17 qv.), vigde 7 par, folkmängd 487, minskning 1.

Ganthem: födda 4 (1 m. 3 qv.), döda 3 qv., inflyttade 18 (6 m. 12 qv.), utflyttade 14 (9 m. 5 qv.), vigde 2 par, folkmängd 294, ökning 5.

Halla: födda 2 qv., döda 3 (1 m. 2 qv.), inflyttade 17 (7 m. 10 qv.), utflyttade 18 (10 m. 8 qv.), vigde 1 par, folkmängd 213, minskning 2.
Pastoratets folkmängd 994.

Källunge: födda 5 (2 m. 3 qv.), döda 3 qv., inflyttade 32 (13 m. 19 qv.), utflyttade 30 (12 m. 18 qv.), vigde 2 par, folkmängd 248, ökning 4.

Vallstena: födda 5 (3 m. 2 qv.), döda 9 (4 m. 5 qv.), inflyttade 20 (7 m. 13 qv.), utflyttade 20 (11 m. 9 qv.), vigde 1 par, folkmängd 344, minskning 4.
Pastoratets folkmängd 592.

När: födda 13 (8 m. 10 qv.), döda 20 (9 m. 11 qv.), inflyttade 24 (18 m. 11 qv.), utflyttade 65 (34 m. 31 qv.), vigde 10 par, folkmängd 1,029, minskniog 48.

Lau: födda 6 (2 m. 4 qv.), döda 10 (5 m. 5 qv.), inflyttade 16 (8 m. 8 qv.), utflyttade 20 (10 m. 10 qv.), vigde 4 par, folkmängd 505, minskning 8.
Pastoratets folkmängd 1,584.

Follingbo: födda 12 (6 m. 6 qv.), döda 7 (2 m, qv.), inflytade 68 (37 m. 31 qv.), utflyttade 75 (42 m. 33 qv.), vigde 3 par, folkmängd 483, minskning 3 personer.

Akebäck: född 1 qv., döda 3 (1 m. 2 qv.), inflyttade 7 (3 m. 4 qv.), utflyttade 11 (6 m. 5 qv.), vigde 1 par, folkmängd 145, minskning 6 personer. Pastoratets folkmängd 628.

Hejde: födda 14 (6 m. 8 qv.), döda 9 (4 m. 5 qv.), inflyttade 35 (14 m. 21 qr.), utflyttade 43 (23 m. 20 qv.), vigde 5 par, folkmängd 603, minskning 3.

Väte födda 4 (3 m. 1 qv.), döda 11 (5 m. 6 qv.), inflyttade 29 (16 m. 13 qv.) utflyttade 20 (12 m. 8 qv.), vigde 5 par, folkmängd 582, ökning 2. Pastoratets folkmängd 1,185.

Sanda: födda 16 (10 m. 6 qv.), döda 21 (7 m. 14 qv.), inflyttade 50 (17 m. 33 qv.) utflyttade 51 (22 m. 29 qv.), vigde 4 par, folkmängd 822, minskning 6.

Mästerby: födda 5 (2 m, 3 qv.), döda 9 (3 m. 6 qv.), inflyttade 21 (13 m. 8qv.), utflyttade 28 (12 m. 16 qv.), vigde 4 par, folkmängd 381, minsknivg 11.

Vestergarn: födda 7 (6 m. 1 qv.), döda 6 (2 m. 4 qv.), inflyttade 19 (7 m. 12 qv.), utflyttade 31 (15 m. 16 qv), vigde 5 par, folkmängd 329, minskning 11. Pastoratets folkmängd 1,552.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Januari 1893
N:r 2

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Slutsammanträdet).
För olaga utskänkning af vin och maltdrycker dömdes värdshusidkaren i Hemse L. Mührer att för två förseelser böta sammanlagdt 50 kronor.

Stånga kommuns yrkande att L. N. Lagergren, Gumbalde i Stånga, skulle dömas skyldig till kommunen öfverlemna en del myrmark, som han skulle fått i uppdrag att för kommunens räkning inköpa, ogillades på den grund, att ej visadt blifvit, det L. mottagit ett sådant uppdrag. Stånga kommun får betala rättegångskostnaden.

Frikänd från åtalet om svikligt förfarande, blef af kronolänsman Svallingson på angifvelse af f. nämdeman Engström, Karl Karlsson, Mafrids i Vestergarn, då ej styrkts att K. i sviklig afsigt till G. Bolin öfverlemnat de två omstämda reverserna. Karlssons ansvarstalan ogillades och kostnaderna i målet qvittades mellan parterna.

K. O. H. Karlsson, Vestergarnsholm, dömdes att böta 5 kr. för underlåtenhet att uppskotta det vägstycke han var skyldig underhålla efter 13 mars börjadt snöfall.

Jagtmålet mot husb. Petter Pettersson, Nasume i Tofta, uppsköts för utslag. Svaranden dömdes att utgifva försutet vite med 25 kr.

Ogilladt blef O. N. Allanders i Visby yrkande att af husb. Lars Jakobsson, Ahlands i Sanda, utfå arfvet efter sin moder samt 133 !/s riksdaler banko af det belopp, som käranden ej tillgodonjutit af lösörearfvet efter fadren. Svaranden hade visat att han i laga ordning efterlyst A. och denne kunde ej gifva giltigt skäl för sin frånvaro.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Januari 1893
N:r 1

Publicerat

Gotlands fornvänner

sammanträdde i onsdags. Dervid omvaldes den afgående styrelsen eller: landssekret. Hambræns, ordf., lektor Höjer, sekret., hr Harald Gustafsson, skattm., samt lektor M. Klistberg och d:r J. Kahl.
Revisorer blefvo lektor Fagerholm och ingeviör Varfvinge.
Rörande sällskapets ekonomi meddelades att årets inkomster utgjort kr. 1,382:25 och utgifterna kr. 1,330: 27. Härigenom hade skulderna minskats till kr. 11,213: 62 och tillgångarne ökats till kr. 27,569: 47.
Lektor Klintberg tillkännagaf att föreningen från konsul Kinbergs sterbhus i gåfva fått mottaga omkring 100 olika nummer af för fornsalen värdefulla saker. Tillika meddelades att en del kyrkliga föremål, tillhörande Hörsne, Silte, Träkumla, Vall, Bro, Vestergarn, Sanda och Eskelhem, och som förnt förvarats bland lärverkets samlingar nu med tillstånd af ägarne öfverflyttats till fornsalen.
En del personer föreslogos slutligen till inval i förningen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 December 1892
N:r 198

Publicerat

En storm

hvars lika i stycka vi icke upplefvat sedan 17 Febr. 1882 har rasat här i natt. Rodan i går afton började det friska ifrån sydvest och blåsten tilltog allt mer, så att den under natten blef fuilt orkanlik. Den drog sig så små ningom öfver till vestlig för att på morgonen blifva vest nordvest.
Nere i hamnen pröfvade stormea riktigt sia kraft. Ångaren »Maria», som låg under vågbrytaren för att intaga sista återstoden af sin maltlast, hade icke blifvit nog säkert förtöjd för ett slikt oväder, otsn slet aktertrossarne. Ängsligt ljöd fartygets ånghvissla i natten för att påkalla hjelp. Man lyckades emellertid få ångaren fast igen, utan att den taglt någon skada.
En Smålandsskonare, »Adolf», kapten K. P, Nilsson, som låg förtöjd utmed några andra i viaterlag ligganda fartyg, slet sig också lös, men kom ifrån affiren med en mindre skrapa i stäfvea. Ötriga fartyg hade, dess bättre, intet mena af stormen. »Tjelvar», som ligger ute i yttre hamnen, bräckta dock en af sina förtöjningsringar. En laxbåt och ett par mindre segelbåtar gingo på land.
Uppe i staden tjöt stormen genom gatorna och åtskilliga krossade fönsteruators och nedslungade takpannor vittna om dess framfart. De hus som lågo mest utsatta för orkanen, kunde man, när den rasada värst vid 3 tiden på morgonen, bokstafligen känna skaka på sina grundvalar.
Naturligtvis uppstodo, mest i staden, en mängd kontakter på telefonledningarna.
Linierna till Klintehamn, Vestergarn och och Barlingbo afbeötos, Den sistnämda är dock nu lagad.
Att »Klintehamn», som annars skulle ha intraffat här i morgse, under sådana förhållandea icke kunde väntas, var naturligt. Kl. 6 tiden i går afton passerade han Dalarö, redan då sålunda något försenad, antagligen af storm. Sedan har ingenting hörts af ångaren. Det troligaste torde väl vara, att han ej kunnat trotsa den rasande stormen utan sökt skydd i skärgården.
Stormen har fortfarit äfven i dag ehuru dess styrka något aftagit. Den visar tendenser att öfvergå allt mer på nordlig. Hafvet är ännu förfärligt upprördt.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 December 1892
N:r 196

Publicerat

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet med höstetinget; ordförande notarien Fåhrens). Ärekränkning.
P. Lydahl, Mannegårda i Lye, yrkade ansvar å Tina Vestberg, Lye, för att denna skulle hafva i socknen utspridt det rykte, att Lydahls hustra på en torgdag i Hemse tillgripit ett par kardor. Svaranden nekade, och målet uppsköts till andra dagen af vårtingets första sammanträde, då svaranden vid 15 kronors vite skall vara tillstädes.
— Vi har förut omnämt, att arb. Karl Nilsson, Nygårds i Vesterhejde, instämt arb.
Lars Andersson dersammastädes, för att denne skulle beskylt Nilsson att ha stulit ett par fläskskinkor. Tre vittnen berättade, att en dag i Augusti Andersson kommit till Nilssons bostad, hvarvid Nilsson kallat vittnena att vara närvarande vid samtalet. Dervid hade Nilsson bedt Andersson »stå för hvad han sagt, ty nu bar jag vittnen här», hvarpå A. svarat: »tjufvar vilja alltid ha bevis». Andersson tillade också, att han aldrig beskylt Nilssou att ha tagit några fläskskinkor, men väl hade han förlorat ett par »bojstar», som han ryktesvis hört skulle fionas dernere, Samtalet slutade med att Andersson önskade att »den onde måtte ta hans mage, som ätit upp mitt fläsk».
Käranden yrkade, att sv. måtte ålläggas fria sig med ed, om han kunde. Rätten afger yttrande å första dagen af nästa sammanträde.

I krafmålet O. R. Pettersson Liffride i Stånga, mot L. N. Lagergren, Gumbalde, för hvilket vi förut redogjort, hördes i dag på kärandesidan 4 vittnen, som skulle styrka, att svaranden medgifvit de omstämda krafven. Käranden öfverlemnade derpå målet med yrkande att svaranden skulle åläggas att, om han det gitte, fria sig med ed.

Förmyndareredovisning. Som vi förut nämt hade husbonden E. O. Norrby Rosarfve i Vall irstämt T. Lindal i Roma med yrkande att denne måtte åläggas inkomma med fullständig redovisning för förmynderskap et för Norrbys hustru. Käranden öfverlemnade i dag målet, anmärkande, att de förmyndarehandlingar han sedan sista rättegångstillfället sett icke varit i original och ej heller posterna specificerade. Svaranden framlemnade en af käranden underskrifven handling, hvilken skulle bevisa, att kär. mottagit full redovisning. — Utslag faller vid tingets slut.

Anna Bokström i Klinte hade instämt Jakob Hägg för utfående af barnuppfostringsbidrag. Käranden infann sig icke i dag, hvarför han för upprysförenummelse dömdes att böta 1 krona. Målet uppsköts till nästa sammanträde.

Värdshusidkaren Milhrer i Hemse erkände genom ombud, att han utskänkt maltdrycker äfven åt icke spisande gäster, men anmärkte, att han drifvit rörelsen i annans namn.
Utslag vid tingets slut.

Myrkriget i Stänga. I det flere gånger förut handlagda målet mellan häradshöfding W. Cramér i Visby för Stånga kommun och L, N. Lagergren i Stånga, angående öfverlemnande till kommunen af 10 tunnland myrjord, som L. skulle för sex år sedan köpt å auktion för kommunens räkning, men sedan låtit lagfara i eget namn och sedan behållit, hördes nu 6 vittnen. Mot 2 af dessa framstälde svarandeombudet jäfsanmärkning, på den grund att de kunde såsom hemmansägare inom Stånga vänta nytta eller skada af måtlets utgång. Jäfsanmärkningen lemnades utan afseende mot hvilket af sv. anmäldes missnöje. Två vittnen intygade, att Lagergren fått af medlemmar inom Stånga kommun i uppdrag att köpa de 10 tunnlanden för bränntorfsberedning. Hr Olof Kudsen i Linde och hemmansägaren Sandqvist sade att priset å myrmarken ställer sig mycket högre än de 25 kr, för tunnland, som L. betalt. Knudsen hade flere gånger gjort anbud att köpa lotter i Stånga myr för 75 kr. tunnlandet. Oskar Pettersson, som hållit auktionen å den exproprierade jorden, upplyste att L. vid auktionen sagt sig handla å kommunens vägnar, hvarvid Pettersson frågade, huruvida L. hade något stämmoprotokollsutdrag på detta. I saknad häraf hade P. skrifvit Lagergren såsom köpare. Svaranden bestred på det bestämdaste att något sådant uppdrag gifvits honom, eller att han fått pengar till köpet. Svaranden invände dessutom, att myrmark då stod i mycket lägre värde än nu. Käranden yrkade att svaranden, om han ej kunde dömas skyldig öfverlemna jorden, skulle åläggas till kommunen betala ett skadestånd af 50 kr. för tunnland. Yrkandet bestredsafsvaranden. — Utslag afkunnas vid tingets slut.

Jordatvist. Uppskjutna målet mellan Olof Isenberg, Hemse, och Aug. Melin derstädes, angående öfverlemnandet af en del af s. k. Tingsåker under Likmide hemman behandlades. Svaranden inlemnade ett intyg från hr O. T. Lagergren från Visby att sämjodelning ägt rum, enär hemmanet synbarligen varit deladt mellan Olof Lagergren och Lars Lagergren, hvilket äfven syntes deraf att vid försäljning af den del af Tingsåker, å hvilken posthuset är uppfördt, Olof Lsgergren åbeberopat allenast fastebrefvet af 1846 oaktadt ban då var ägare af båda hemmansdelarne, hvaraf skulle framgå att Olof Lagergren ansåge, att den frånsålda delen tillhörde den hemmansdel han bekom med sin hustru. Svaranden anförde att hela den del af Tingsåker, som tillhört O. Lagergren, varit bortsåld redan förr än kär. köpte hemmansdelen, hvadan han bestred kärandens rätt att föra talan. Kär. bestred sv:s invändningar; han hade genom landtmätares bevis ådagalagdt, att jorden ännu är odelad. Ettauktionsprotokoll upplästes, hvaraf framgick, att 1/28 mtl. Likvide såldes med undantag af norra delen af Tingsåker med åbygnaden. — Sv. erhöll uppskof till andra dagen af vårtingets första sammantrde för att få postex.-ped. O. T. Lagergren hörd på ed.

I skuldsedelmålet mellan alli, åklagaren och Karl Karlsson, Mafrids i Vestergarn, hördes 4 vittnen. De berättade, att f. nämdemannen Engström före sin afresa till Amerika sålde Mafrids för att göra sig qvitt sina skulder; dervid hade ingenting nämts om de omstående skuldsedlarne. Svaranden bestred att något afseende måtte fästas vid vittnesberättelserna och vidföll sina förut gjorda påståenden. Målet öfverlemnades från båda sidor. Utslag afkunnas vid tingets slut.

Norra häradsrätten.
(Alleqvia 31 Oktober).
Tilénska målen. I målet mellan Olof Olofsson, Nybingels, Gothem, och kyrkoherde G. H. Tilén, ang. ärekränkning, hördes vid detta tillfälle flere vittnen å svarandesidan samt två å kärandesidan.
De senare, drängen Karl Petter Svensson och pigan Emma Olsson, förut tjenande vid Nybingels och som varit inkallade för kyrkorådet 5 sistlidne Juli intygade, att kyrkoherde Tilén om Olof Olofsson yttrat, att han vore en dålig husbonde, som brukat ett osedligt och okyskt lif i flere år, så att han ej kunde begära bättre af sina tjenare, att han ej vore värd bära byxor, utan kjol, att han vore sämre än en mindre vetande menniska, m. fl. för käranden generande uttryck.
Detsamma vittnade äfven Emma Olsson, men kyrkoherde Tilén bestred vittnesmålen.
Af kyrkoherdens många vittnen tillät domstolen en del ej att få höras, enär de icke varit närvarande vid kyrkorådssammanträdet i fråga och således icke hade kunnat höra de ärekränkande orden, utan skulle vittna om andra saker, som ej hade något direkt sammanhang med målet. De som fingo höras hade vittnat redan vid första rättegångstillfället, näml. Per Cederblad, Jöns Nilsson, Oskar Andersson och Tomas Danielson, hvilka ej hade annat att tillägga eller ändra i sina förut aflagda vittnesmål än att kyrkohorde Tilén icke påstått att, utan frågat om Nybingelska huset varit ett grälaktigt hus. Mot Cederblad ville Tilén höra vittnen på att han icke varit i kyrkan, sedan han blef pastor i församlingen, att han ej vore en varm lutheran o. s. v., hvilket emellertid rätten afslog.
För att ytterligare höra kyrkvärden Jakob Jakobsson, som var sjuk, erhöll kyrkoherde Tilén . uppskof till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.
— I kyrkoherde Tiléns mål mot samme Olof Olofsson angående ansvar för hot hördes nu som vittne vid förra rättegångstillfället jäfvade fröken Mina Lindgren från Upsala, hvilken berättade, att hon sett Olofsson knyta handon flere gånger framför Tiléns ansigte och hört honom med hög röst sagt att om han inte läte bli att kalla tjenarne vid Nybingels inför kyrkorådet, skulle han anmäla Tilén för biskopen. Vittnet hade trott, att Olofsson skulle slå pastorn, allt i öfyerensstämmelse med förut aflagda vittnesmål.
I detta mål, som öfverlemnades å båda sidor, yrkade kyrkoherde Tilén ansvar å Olofsson för det han med hot sökt tvinga embetsman till embetsåtgärd, ochför hemfridsbrott eller enligt 10 kap. 1 § jämfördt med 3 kap. 1 §, 25 kap. 16 § och 11 kap. 10 § strafflagen, hvarvid han som försvårande omständighet ville anföra, att hotet varit öfverlagdt, enär svaranden blott för den skull begifvit sig ifrån sitt hem, hvarför han yrkade högsta böter och i kostnadsersättning, förutom de dryga vittneslönerna, som vid detta tillfälle gingo till omkring 100 kronor, 232 kronor. Svaranden bestred yrkandena och de höga rättegångskostnaderna.
Yttrande vid slutsammanträdet.
— I målet mellan Tilén och Olofsson för beskyllning af bruten embetsed hördes kyrkovärden Jöns Nilsson, som uppfattat Olofssons yttrande till kyrkoherden så: »pastorn får inte säga något, för då har pastorn brutit sin embetsed». Detta hade han upprepat 2 gånger.
Uppskof beviljades för hörande af kyrkovärden Jakob Jakobsson.

I barnuppfostringsmålet mellan pigan Matilda Vessman å Fårösund och drängen Johan Eriksson, Stora Gåsemora, dömdes ett vittne som ej infunnit sig, Kristoffer Olofsson, att utgifva försutet vite med kr. 1: 50 samt ålades vid 20 kronor vite att iakttaga inställelse vid tinget 16 Januari 1893, då målet ånyo förekommer.

Ärekränkningsmålet mellan muraren Sven Johan Johansson i Visby och arbetaren Lars Jakobsson i Sjonhem anmäldes för rätten förlikt.

Utslag. Enkefru Agnes von Corswant å Stafva i Barlingbo dömdes i det förut refererade målet angående försummad vinterväghållning till edgång, som skall fullgöras vid vårtingets första sammanträde.
— Drängen Johannes Pettersson, Granskogs i Dalhem dömdes för misshandel att böta 15 kronor samt att ersätta målsägaren med 3 kr.
— Barnuppfostringsbidrag med 50 kr. om året dömdes drängen Johan Lindqvist, Lina i Hörsne, att utgifva till Augusta Rosvall, Risungs i Rute, och drängen Oskar Olofsson, Sleis i Boge, till Mina Pettersson, Klinte i Boge, med 40 kronor årligen.
— Ett årslångt mål har pågått mellan förre ägaren af Malms i Hellvi, f. löjtnanten E. Björkman, kärande, och inspektoren Herman Nyberg, Viflings, svarande, angående skadestånd, hvarvid Nyberg sedan genstämt Björkman. . Målet, som varit ytterst inveckladt har hufvudsakligen rört sig om, att Nyberg såsom inspektor å Malms skulle gått öfver sin befogenhet i flere afseenden, hvarför Björkman yrkat skadestånd. Målet har nuaf häradsrätten utställts till vidräkning mellan parterna och till vidräkningsmän har rätten utsett kapten E. Westöö och t. f. länsman A. Jakobsson. Uppskof till vårtingets första sammanträde.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 November 1892
N:r 169