bestående af en vaktmästare, hade härvarande tullkammare gjort framställning till generaltullstyrelsen, som emellertid icke beviljat denna framställning.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 November 1890
N:r 185
Haveri-Auktion.
Lördagen den 22 November 1890 kl. 11 f. m. försäljes genom offentlig auktion för vederbörandes räkning vid Fiskåren Vestergrens bostad i Vestergarn den dit ilandbergade riggen, bestående af segel, tågvirke, och rundhult, som tillhört: skonert Union, kapten A. F. Droht, från Figeholm.
Betalningen skall erläggas kontant och närmare underrättelser lemnas af
Carl L. Ekman.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 November 1890
N:r 179
Tullverket och nödhamnen vid Vestergarns utholme.
En issändare, som kallar sig »Sjökapten», skrifver i sist hitkomna nummer af N. D. A.: Hvar och en, som har någon erfarenhet af, huru ondt en sjöman ofta får slita i storm och svår sjö och för hvilka faror han esomoftast är utsatt, gläder sig åt hvarje åtgärd myndigheterpa vidtaga i syfte att minska dessa svårigheter i den mån menskliga åtgöranden sådant förmå. Vid Gotlands vestkust har seglaren i svårt väder blott en enda nödhamn, der han kan finna skydd utan att riskera att få qvarligga en längre tid vid inträffande ogynsamma vindar. Denna nödhamn är sundet innanför Vestergarns utholme, hvarest djupgående fartyg inflyta och hvarifrån de hafva två segelleder till öppna hafvet, så att de under hvarje vindriktning åter kunna utlöpa. Lotsstyrelsen, inseende platsens gynsamma läge i detta fall, har ock vidtagit omsorgsfulla anordningar till sjöfarandes fromma och gagn medelst anbringande af en inseglingsfyr å en udde på sundets inre sida, Skanandden kallad, samt af en ständigt lysande sådan, utvisande ankargrunden, å Utholmen på sundets yttre sida, genom hvilket åtgörande seglaren kan inlöpa under djupaste mörker, förankra och skyddad afvakta första gynsamma väderleksförändring för att åter fortsätta sin kosa. Man är denna myndighet tack skyldig härför.
Utrikes ifrån kommande fartyg skola dock blott i allra sista nödfall begagna sig af denna hamnplats, så länge den fatala omständigheten råder, att ingen tulltjensteman, icke ens en vaktmästare, finnes på stället. I största behof af proviant eller af annan kommunikation med lagdet, kunna de ej få sätta sig iförbindelse med detta för att få dessa sina bebof afhjelpta. När lotsverket gjort allt, hvad på detta ankommit, skall då tullstyrelsen intet vilja åtgöra för att i vänligt tillmötesgående mot hafvets väderbitne söner undanrödja detta sista missförhållande, under hvilket berörda fyrinrättningar knappast skola kunna uppfylla hälften af sin bestämmelse?
Så väl lotsverket som de sjöfarande hafva ansett Vestergarn vara en ypperlig uthamn för Visby, hvars egen hamn omöjligen kan angöras af större fartyg under svåra vestliga och mnordvestliga stormar, då deremot angörandet af Veetergarnus utholme upprepade gånger visat sig lätt kunna åstadkommas under dylika förhållanden. Äfven i detta afseende är en tullbevakning nödvändig, då en sådan eljest vid hvarje tvingande behof med stora kostnader och mycket besvär måste reqvireras från Visby eller Klintehamn.
Då tullboställe förnt finnes på platsen och detta, för att kunna bebor, endast tarfvar en ringa reparation, torde den pekuniära sidan af saken ej utgöra uågot särdeles beaktansvärdt hinder.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 November 1890
N:r 172
I lördags
tändes de nya fyrarne vid Skansudden och på östra stranden af Vestergarns utholme.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 November 1890
N:r 171
Rättegångs- och polissaker.
Södra häradsrätten.
(Tredje sammanträdet 27—28 Oktober å Skogs.) Följande utslag afkunnades: I målet mot t. handl. O. Bokström angående barnuppfostringshjelp, kunde Anna Jacobssons käromål ej bifallas, enär Bokström begått den ådömda värjemålseden.
— Till boskilnad dömde häradsrätten mellan hustru M. Bolander och hennes man skräddarev K. H. Bolander.
— I tvisten mellan Olof Mårten Bodin och F. Jacobsson, Hemmor, angående bättre rätt till den s. k. Nygårdsdyan, tilldömdes denna bättre rätt käranden Bodin.
— Den talen för ärekränkning, d. v. s. utspridande af rykte att ha begått olofligt tillgrepp, som hustru Niklas Larsson anhängiggjort mot Kristina Olsson kunde ej af häradsrätten bifallas såsom ej lagligen styrkt.
— »Klubbekriget i Hemse» fick vid detta sammanträde sin afslutning. Då f. handl. Johan Bokström blifvit genom halft bevis öfvertygad om att ha begått våld mot skräddaren Nils Persson ålades han att med ed fria sig härifrån, Men då äfven Persson och hans hustru, instämda af Bokström, syntes rätten med halft bevis öfvertygade om att icke heller ba varit oskyldiga, ådömdes äfveu de värjemålsed, hvarigenom Persson skulle fria sig från att ha slagit Bokström och hustrun från att ha kallat honom »skojare».
— För djurplågeri, begagnande till upprepade körslor af mycket selbruten häst, dömdes Johan Bokström, mot sitt nekande, att böta 50 kronor.
— I målet mot O. Nilsson, Ringome i Alfva, svarande, angående beskyllningen för att ha slagit Johan Bokström med en lykta, ogillades åtalet såsom ej styrkt och som Bokström fört falsk talan emot Nilsson dömdes han härför att böta 100 kronor samt utgifsa 50 kronor i ersättning åt Nilason.
— Den revers, som J. T. Levander, Sixartve i Näs fordrade betalning för af bröderna J. och O. Bokström, dömdes nu svarandena gementsamt eller den det bäst gälda gitter att till käranden utgifva det omstämda beloppet samt derjämte 66 kronor i rättegångskostnader, Oskar Bokström dömdes dessutom att utgifva 100 kronors vite för ej iakttagen personlig inställelse.
— För olaga utskänkning af maltdrycker dömdes värdshusidkaren L. Miihrer i Hemse att böta 15 kronor.
— Det åtal, com väckts mot handl. Anton Jacobsson, Fardhem, för oloflig vinutskänkning ogillades, enär mot svarandens nekande fall bevisning ej kunnat åstadkommas derom att detta var en annan förseelse än den, för hvilken han blifvit förut dömd, och skulle åklagaren ersätta sv. med 15 kronor samt utgifva vittnesersättningar.
— I målet mellan husbonden N. Jacobsson, Bara i Etelhem, kärande, och arbetaren Bomqvist, Bara, svarande, angående oloflig vedtägt, biföll häradsrätten icke kärandens talan liksom ej heller svarandens mot käranden gjorda ansvarsyrkande.
— För djurplågeri dömdes arbetaren Alfred Olofsson, Orleifs i Alskog, att böta 15 kronor.
— Till skilnad i äktenskapet dömde häradsrätten mellan Petter Jakobsson, Jakobs i Ejsta, och hans hustru Britz Jakobsson.
— För falsk värjemålsed i ett förut refereradt mål angående hästköp, men hvilken ed svaranden sedan, innan i saken dömts, återtagit, dömdes hemmansägaren T. Berggren, Gervalds i Vamlingbo, till 6 månaders fängelse.
Med ed friade sig Reinhold Johansson, Krasse Grund i Guldrupe, från taderskapet till ogifta Anna Lindstedts barn och husbondesonen Karl Niklas Felix Jacobsson i Burs, från faderskapet till ogifta Karolina Jacobssons barn.
— Edgång var i ett liknande mål, instämdt af Emma Larsson, ålagd f. husbonden Olof Johannes Reinhold Ahlin, Hejde. Då emellertid pastors intyg var af det innehåll, att Ahlin, som icke ordentligt besökt presten, ej kunde anförtros edgång, beviljades han uppskof härmed, men dömdes att utgifva 25 kronor i vite för det han ej stält sig häradsrättens föreläggande, i fråga om inhämtandet af edens vigt och betydelse, till efterrättelse.
För stenkastning på vakten vid lägret å Visborgs slätt någon atton afton i somras under pågående möte, samt bråk och oljud, så att de måst omhändertagas af patrull, hade kronolänsman Svallingsson, instämt murarne J. Berglund och Aug. Melin samt slagtaren Viktor Löfqvist, alla från Visby.
Svarandena bestredo genom sitt ombud, skrifvaren P. Flygare, att på något sätt ha förfördelat lägervakten, utan voro de alldeles oskyldiga. För att åstadkomma bevisning erhöll åklagaren uppskof till andra rättegångsdagen af vårtingets första sammanträde.
För oloflig ölförsäljning vid senaste stortorgdagen på Sandesrum i Grötlingbo voro instämda hustrurna Anna Johansson och Anna Vengström från Visby. Båda erkände skriftligen. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.
— För samma förseelse å samma tid och plats var likaledes instämd f. hemmansägaren Adam Niklas Vestberg i Hemse. Han bestred stämningen, enär han och hans hustru endast hade vid försäljningen biträdt hr Frans Lysholm, hvilken ägde rättighet att för Bryggeribolaget i Visby vid ofvannämda tillfälle utskänka maltdrycker. Vestberg och hans hustru hade skött försäljningen i ett stånd, hvilket varit förbundet med ett tält der Lysholm hållit till. Detta vitsordades af åklagaren. Utslag första rättegångsdagen af nästa sammanträde.
Ärliga själar. T. f. kronolänsman Sv. Lindström hade instämt drängen Teodor Olofsson, Domartve, och Axel Teodor Andersson, Stale i Rone, för det de en afton i sietlidne September månad på allmänna landsvägen strax invid Rone kyrka öfverfallet drängen J. Bolin med hugg och slag, hvarvid Bolin tillfogats af Olofsson ett 10 centimeters långt sår i högra armen och ett mindre i venstra underarmen. Svarandena voro dessutom instämda för att ha fört oljud.
Bolin fick redogöra för förloppet af slagsmålet, dervid han mycket ärligt bekände att han, efter det man »gurglat» åtskilligt, blifvit förargad på Olofsson och gifvit honom en snyting», då denne dragit knif och tillfogat honom de båda såren, hvilka enligt läkares utsago, icke komme att medföra men för Bolin.
Teodor Olofsson vitsordade Bolins uppgifter.
Ha: hade fått två snytingar af Bolin, innan han tog till knifven, som han på domarens uppmaning mycket ärligt framvisade. Anderssons deltagande i kalabaliken inskränkte sig, enligt Bolins och hans enstämmiga utsago, derhän att de båda slagit efter hvarandra utan att! träffa någondera, hvarför åklagaren afstod från ansvarsyrkande mot honom.
Svarandena framvisade qvitto på att de gemensamt betalat Bolin 50 kronor i förlikning, vid hvilket förhållande åklagaren upplyste, att anm älan till honom var gjord före detta qvittoa datum, Olofsson tyckte nu att skulle han, sedan han betalat, dertill plikta för knifstingen, så borde också Bolin stånda ansvar för sina »snytingar», men det yrkandet återtog han sedermera. — Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.
Ett vattenmål. Hemmansägarne Jakob Larsson, A. Svensson och Olof Pettersson, Hallgårds, Anders Andersson och L. Nyman Bockes samt Nils Jacobsson och P. Böklund, Rovide, alla i Fröjel, hade instämt ägarne af Grymlings såg i Ejsta, Per Rosendal och Jakob Hederstedt, med yrkande om skälig ersättning för den förlust de lidit derigenom att svarandena dämt upp vattnet på deras kringliggande ägor, hvilkas växtlighet derigenom tagit skada.
Svarandena bestredo alla ersättningsyrkanden. Visserligen kunde de medgifva, att ifrågavarande marker kunde i någon liten mån lida af det uppdämda vattnet, men härför ville de ej gifva större ersättning än förut varit medgifven kärandena, nämligen fri försågning af vissa träpartier. Kärandena påstostodo sig icke längre kunna vara nöjda med denna ersättning, då deras lidande marker efter laga skifte nu blifvit betydligt större.
Såsom bevis för att de hade rätt att dämma upp vattnet, framlade svarandena en handlipg från år 1782, utgörande ett protokoll öfver en syneförrättning, som kronofogden hållit just med anledning af en likadan tvist som denna, hvarvid förlikning ingåtts med vilkor att de kring sågen boende åborna fiage något litet fri försågning. Detta dokument ville kärandena, hvilkas talan fördes af kronolänsman Svallingsson, icke tillerkänna något som helst värde.
A kärandens sida hördes såsom vittnen hemmansägarne Petter Boberg och Johan Cederlund. Tillsammans med kommissarien hade de hållit syn å de genom det uppdämda vattnet lidande markerna dels medan vattnet stod öfver dem dels sedan vattnet bortgått, och hade då funnit växtligheten på de öfversvämmade markerna sämre än på dem, som icke stått under vatten och var deras öfvortygelse att detta berodde just på det uppdämda vattnet. De värderade kärandenas förluster till belopp växlande mellan 45 och 5 kr.
Svarandena ansågo dessa belopp för höga, ville icke lemna annan ersättntng än fri försågning. Kärandena öfverlemnade målet, men svaranden begärde och erhöllo uppskof till andra rättegångsdagen af första vårseammanträdet då svarandena skola vara beredda att i allo stycka det de äga rätt att utan någon som helst ersättning dämma upp vattnet öfver kärandens marker.
Handl. A. D. Ahlberg i Visby gjorde vid detta sammanträde sina slutpåståenden mot fru Matilda Berger för det hon fråntagit hans minderårige son dennes karamellådor samt nekat honom handla på Visborgs slätt. Såsom skäl för att han, Ahlberg, dock hade rätt dertill åberopade han en till militärbefälhafvaren stäld ansökan om rätt till försäljning af tobak och snus i stånd. Denna hade afslagits, hvadan enligt Ahlbergs mening rättighet vore honom medgifven att idka handel utan stånd. Han fordrade 118 kronor i ersättning.
Äfven å svarandesidan öfverlomnades målet. Utslag vid tingets slut.
För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, hvilken skulle ha beskylt käranden för att ha köpt en skinka med vetskap om att den var stulen från svaranden, hvarjämte hon skulle ha gifvit Anna Andersson några tillmälea, som icke gerna återgifvas i tryck.
Två vittnen, P. Lindqvist och Ludvig Rosengren, intygade, att svaranden sagt, det käranden köpt skinkan, men kunde ej påstå, att svaranden beskylt henne för att ha afvetat att den var tjufgods. De omnämda tillmälena hade käranden emellertid fått.
Svaranden bestred vittnesmålen om hon också hade yttrat något om käranden hade detta skett i svarandens eget hem endast i närvaro af husfolket. Utslag vid tingets slut.
Om barnuppfostringshjelp| hade ogifte Kristina Vallin i Hablingbo instämt drängen Jakob Mattsson Vastäde. Han nekade för faderskapet, Käranden begärde uppskof, tills ett hennes vittne hunnit fylla 15 år. Besked meddelas vid tingets slut.
För olaga utskänkning af bränvin hade kronolänsman Lindström instämt Oskar Duse, Kodings i Hemse. Han erkände, och utslag afkunnas vid tingets slut.
Om bättre rätt till fiske hade förre nämdemannen Johan Engström, Mafrids i Vestergarn, instämt husbönderna Gabriel Bolin och Karl Carlsson derstädes.
En ström hade en gång i tiden ägt en del af Stora Mafrids, men vid olika tilifällen försålt denna del i 6 lotter. Dessa lotter hade ansett sig ha efter storlek del i idfisket i den genom ägorna löpande ån, så också svarandena, som äfven, ehuru ej i första hand, köpt hemmansdelar af Engströms egendom. Men nu påstod Engström, att med dessa senare ägolotter aldrig följt någor fiskerätt, utan hade han behållit denna sjelf. Detta bestredo svarandena. Särskildt gälde det ett tillfälle 18—19 April i år, då Engström velat dela den fångade fisken, utan att ens ha sjelf satt ut några ryssjor. z Åtskilliga vittnen hördes, hvilka skulle intyga, att Engström verkligen lagt ryssjor 18 —19 April. Ingen kunde dock upplysa derom, utom ett vittne, som vid sagda tillfälle sett E. upptaga en ryssja, som han dock icke visste om Engström verkligen ägde.
Käranden uppträdde under rättegången mycket hetsigt, så att han t. o. m. en gång af domaren blef utvisad, och åklagaren yrkade ansvar å honom för oskickligt beteende inför rätta. Svarandena erhöllo uppskof till till andra rättegångsdagen af första vårsammanträdet.
För att ha misshandlat på det grymmaste sätt en ko, tillhörig hustru Hejdenberg, Forssa i Hejde, var af kronolänsman Svallingsson instämd hustru Kajsa Vessman, Skogs i Hejde. Hon nekade. De skador djuret lidit hade det fått genom att sticka in hufvudet i en svarandens gärdesgård, från hvilken hon befriat kon.
Hon hörde ett par vittnen, som intygade att kon icke varit illa medfaren. Åklagaren begärde, att svaranden skulle åläggas edgång, i hvilket yrkande svarande sjelf instämde.
Utslag meddelas vid tingets slut.
Till syssloman i f. d. handl. Johan Bokstroms konkurs utsågs hr Aug. Nordstedt å Klinte. Gäldenärens hustru begärde boskillnad.
Vådaed aflades af landtbrukaren O. Knudsen i anledning af en vid Myrungs i Linde 23 Mej i år timad mindre eldsvåda.
Domareed aflades vid detta sammanträde af nyvalde nämdemannen för Hejde ting godsägaren V. Wöbhler, hvilken derefter tog säte i nämden.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Oktober 1890
N:r 168
Gotlands hypoteksförenings
uppbörd af årsinbetalningar för innevarande år bar af styrelsen blifvit atsatt att försiggå i dess kontor å nedannämda dagar i November månad från kl. 10 f. m. till kl. 3 e. m. nväml:
Lördagen den 1 med delägare i Stenkumla, Träkumla, Vesterhejde, Eskelhem, Tofta, Sanda, Mästerby, Vestergarn, Vall, Hogrän, Roma, Björke, Hejde och Väte socknar.
Måndagen den 3 med dito i Atlingbo, Sjonhem, Viklau, Vänge, Buttle, Guldrupe, Halla, Ganthem, Dalhem, Hörsne, Bara, Gothem, Norrlanda, Endre, Hejdeby, Källunge och Vallstena socknar.
Tisdagen den 4 med dito i Visby, Follingbo, Akebäck, Barlingbo, Ekeby, Fole, Lokrume, Bro, Veskinde, Lummelunda, Martebo, Stenkyrka, Tingstäde, Hejnum och Bäl socknar.
Onsdagen den 5 med dito i Hangvar, Hall, Fårö, Bunge, Rute, Fleringe, Lärbro, Hellvi, Othem, Boge, Kräklingbo, Ala, Anga, Ardre, Gammalgarn och Östergarns socknar.
Torsdagen den 6 med dito i Alskog, Lye, Garda, Etelhem, Lau, När, Burs, Stånga, Klinte, Fröjel, Ejsta, Sproge, Levide och Gerum socknvar.
Fredagen den 7 med dito i Fardhem, Linde, Löjsta, Rone, Eke, Hemse, Alfva, Hafdhem, Näs, Hablingbo, Silte, Grötlingbo, Fide, Öja, Hamra, Vamlingbo och Sundre socknar.
Afgifterna kunna sändas med posten, då qvitto, om postporto medföljer, efter uppbördens slut och då tid dertill gitves, blir utsändt.
För lån, som af delägare bekommits före år 1871, behöfver ej erläggas förvaltningsbidrag.
För tidg vinnande under uppbörden uppmanas vederbörande betalningsskyldige att uppgifva nummer å sina lån och må hvar och en passa på den dag han är inkallad.
De personer, som blifvit ägare af i Föreningen belånade hemman, men icke skriftligen öfvertagit sina lån, anmanag att pu fallgöra detta, hvartill fordras att ägarena sjelfva skola infinna sig, försedde med vederbörliga åtkomst handlingar.
Visby i Gotlands Hypsateksförenings kontor den 15 Oktober 1890.
Å styrelsens vägnar:
C. W. GARDELL.
J. E. Ihre.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Oktober 1890
N:r 165
Fyrstaten.
Fyrmästaren å Stora Karlsö fyr C. Ribbing, som under fyrmästarens å Ölands norra udde fyr sjukdom skött dennes tjenst som tillförordnad, kommer att den 1:a November öfvertaga sin befattning vid Karlsö, sedan fyrm. å Ölands norra udde nu blifvit återstäld från sin sjukdom. Till uppbörds fyrvaktare vid Skansuddens nya fyrär transporterad och konstituerad fyrvaktaren vid förra Vestergarns utholmes fyrplats J. Vess, som varit tjenstefri sedan sistnämnda fyr släcktes.
Den nya fyren kommer dock ej att tändas förr än en ledfyr blifvit uppsatt och i ordning å Vestergarns utholme, hvilket snart torde komma att ske.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 Oktober 1890
N:r 156
Konungens jagtklubb
sammanträder 28 dennes på eftermiddagen i Klintehamn för rapphönsjagt å klubbens jagtmarker i Sanda, Mästerby och Vestergarn.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 September 1890
N:r 143
Rättegångs- och polissaker.
Södra häradsrätten.
Att med ed fria sig från faderskapet till ett af pigan Emma Larsson, Muntsarfve, framfödt gossebarn hade f. hemmansägaren J. R. O. Ahlin ålagte af såväl härads- som hofrätten. Till följd deraf att svaranden först 15 Aug. fått kännedom om edgången, erhöll han uppskof med densamma till första rättegångsdagen af tredje sammandet.
För barnauppfostringshjelps erhållande hade pigan Amalia Berggren instämt Johan Gabrielsson, Vestergarn. Målet förliktes på vilkor att svaranden utgaf till käranden 25 kr. om året, tills barnet ifråga uppnått 15 år.
Med ed friade sig handlanden Öskar Bokström, Hemse, från faderskapet till pigan Johanna Jakobssons år 1883 framfödda flickebarn.
För olofligt tillegnande af karameller jämte glaslådor till ett sammanlagdt värde af 16: 50 hade A. D. Ahlberg, Visby, instämt frå Matilda Berger derstädes. Tillgreppet skulle ha skett på Visborgs slätt 25 och 27 sistlidne Juni och från Ahlbergs minderåriga son Alexander. Härå svarade fru Berger, att hon enligt öfverenskommelse fått åt sig öfverlåten rätten till maltdrycks-utskänkning samt försäljning af mat, cigarrer m. m.å Visborgs slätt under mötestiden, samt och hade hon att härvidlag sjelf skydda sig mot intrång i dessa rättigheter. Ahlbergs son hade flere gånger trots hennes förbud sålt karameller till och med vid ingången till fru Bergers marketenteribygnad. Fru Berger hade då två gånger tagit karamellådorna från pojken, genom honom bedt fadren infinna sig hos henne samt slutligen genom polisens försorg tillstält Ahlberg karamellådorna.
Käranden bestred svaromålet, medgaf att han återfått karamellerna samt yrkade på svarandens personliga inställelse. Härvid fäste häradsrätten icke afseende, men uppsköt målet till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
J. A. Urlander, Kuse i Alfva, hade instämt gästgifvaren Karl J. Andersson Domer arfve i Öja, derför att han 4 Juni i år dels i fru Krokstedts gästgifvaregård i Burgsvik lömskt öfverfallit käranden med ärekränkningstillmälen, knytnäfsslag och boxningar samt dervid hotat honom till lifvet, om käranden icke på hans befallning lemnade Gotland, dels samma afton å allmän landsvägs och å Burgsviks färgeri förnyat sina hotelser, att innan käranden lemnade ön skulle svaranden se hans bjertblod, om det ock skulle kosta honom 1,000 kronor och 10 års fängelse.
Svaranden genmälde, att käranden, som bott hos hans föräldrar, sagt sig der ha fått erlägga betalning två gånger, öfver hvilket yttrande svaranden hos fru Krokstedt velat ha en förklaring af Urlander samt dervid blifvit het. Hans hotelser hade afsett endast stämning å käranden.
Käranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet för bevisnings förebringande.
För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, Domerarfve. Käranden påstod, att svaranden sagt, det käranden köpt en skinka af en person som stulit den från svaranden samt dervid gifvit käranden ett tillmäle som ej i tryck kan återgifvas. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
Angående barnaföda hade Josefina Vallin Hablinge, instämt drängen Johan Mattsson å Vastäde grund. Han nekade. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
Oguldet arrende, 82 kr., ville August Norrby, Mattsarfve i Gammalgarn, ha ut af husbonden K. Björkqvist, Lunda i Väte.
Käranden bestred krafvet. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
Edgång hade af såväl härads- som hofrätt ålagts husbondesonen Karl Niklas Felix Jakobsson, Gläfves i Burs, hvarigenom han skulle fria sig från faderskapet’ till ett af ogifta Karolina Maria Jakobsson, Sigdes i Burs framfödt barn. Svaranden var ock beredd att gå eden.
Emellertid hade nu ett vittne, August Johansson, hvilket ej förut kunnat anträffas, infunnit sig, och hade sådant att berätta, som gjorde att målet uppsköts till första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
För beskyllning att ha förorsakat den eldsvåda, som midsommarnatten ödelade deras ladugård hade Johan Bolin, Siffride i Öja, och T. Vestberg, instämt Hans Jacobsson, Sandqvie. Käranden återtog emellertid sitt ansvarsyrkande och förlikning ingicks mot det att svarandena ersatte käranden hans omkostnader i målet.
Angående bättre rätt till jord med derå befintlig släkatägt hade hemmansägaren Olof Bodin, Hemmor i När, instämt sin gårdsman Fritjof Jakobsson. Käranden grundade sina anspråk på den s. k. Nygårdsdyen derpå, att i köpebrefvet å hans hemmansdel var inbegripen äfven ifrågavarande släkedya. Svaranden genmälde derå, att han genom sitt köpebref, som var af äldre datum, förvärfvat sin hemmansdel med allt hvad dertill af ålder hört, d. v. s. äfven släkedyav. Målet öfverlemnades å båda sidor. Utslag afkunnar första dagen af tredje sammanträdet.
För ärekränkning hade hustra Josefina Larsson, Rikvide i Slite, instämt förra pigan Anna Kristina Olsson, Silte, enär den senare skulle ha beskylt käranden för att ha från en vind stulit ett halft pund ull.
Vittnena Båtel Tomasson och Petter Larsson, Rosarfve i Silte, hade en dag i Maj månad i år åtföljt käranden till svaranden, hvarvid denna, efter något nekande, erkänt att hon haft ofvanstående äreröriga yttrande om käranden, hvarpå Kristina Olsson, på knä bedt Josefina Larsson om förlåtelse hvilket käranden dock ej ansett nog. Utslag första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
Om utbekommande af lön hade drängen Ferdinand Jakobsson, Telleby, instämt nämdeman Johan Larsson Smiss i Alskog. Käranden påstod, att han för tjensteåret 1887—88 af svaranden betingat sig i lön 40 kronor med 5 kronors afprutning, om han, som var sjuklig, blef inkallad till värneplikt. För det andra året hade lönevilkoren varit 75 kronor utom beväringstiden, samt ett par grå vadmalsbyxor. Nu hade käranden erhållit för första året blott 85 kronor, oaktadt han ej beböft göra krigstjenst, samt för andra året icke bekommit de grå byxorna, hvarförutom han fordrade dagspenning för den tid han arbetet under beväringstiderna samma år.
Svaranden påstod att öfverenskommelsen under första året varit, i stället för respektive 40 och 85 kronor, 35 och 30 kronor, hvarjämte de grå vadmalsbyxorna lofvats käranden vilkorligt, ifall han ej blefva alltför mycket sjuk; och hvad ersättning för öfverarbete beträffar bestred svaranden densamma.
Båda parterna öfverlemnade målet och utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredjo eammanträdet.
Om utbekommande af arronde jämte ersättning med 200 kronor för åtskillig skadegörelse hade Mattias Pettersson, Smiss i Hemse instämt Axel Brun, Lillrone i Lye. Svaranden infann sig ej, hvarför han dömdes att vöta 5 kronor, samt ålades vid 25 kronors vite att inställa sig andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
»Klubbekriget i Hemse», d. v. s. slagsmålet mellan Johan Bokström och skräddaren Nils Persson äfvensom tvärtom förevar vid detta sammanträde ånyo. I slutligt svaromål yrkade Bokström å Persson ansvar för våld samt å hans hustru för oqvädinsord. Åklagaren vidhöll gent emot Bokström hvad han förut anfört. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
För olaga ölförsäljning var instämd värdshnusidkaren Louis Mührer i Hemse, hvilken erkände. Utslag första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
För djurplågeri var i ett uppskjutet mål instämd ft. handlanden Johan Bokatröm. Fjerdingsman Vilhelm Vahlberg intygade, att såväl Bokström sjelf som hans dräng under sommaren 1889 flerfaldiga gåvger i arbete användt dels en, dels två hästar, selbrutna, behäftade med sår. Särskildt vid ett tillfälle hade vittnet tillsagt Bokströms dräng, som med ifrågavarande hästar harfvat i en åker i Alfva, att köra hem med hästarne enär den ena af dem var så sårig i lokstaden, att blodet rann ända ned på hofvarne. På denna häst användes bringsele. På denna tillsägelse hade drängen först svarat, att det tjenade till ingenting att köra hem, men sedan likväl gjort det. Dagen derpå hade hästarne likväl gått med skjuts till Burgsvik. — Skomakaren J. Lundqvist intygade äfven att ifrågavarande hästar varit selbrutna, och på fråga upplyste han att de vid ofvannämda tillfälle gått för harfven på en Anton Pettersson tillhörig åker.
— Såväl vid föregående tillfällen som nu aflagda vittnesmål bestred Bokström och svarade på alltsammans endast, att hästarne icke vid ifrågavarande tillfälle varit hans, utan tillhört Bröderna Bokströms administration, i hvilken han visserligen deltagit, men hästarne »hade ej hört till hans afdelning», han hade aldrig kört dem, aldrig heller gifvit drängen befallning om att köra dem. Häremot invändes från åklagaren och bestyrktes af Vahlberg, att hästarne tre gånger, deribland äfven sommaren 1889, utmätts fören Bröderna Bokströms skuld och då uppgifvits tillhöra J. Bokström. För att styrka att djuren varit J. Bokströms egendom och i hans vård erhöll åklagaren uppskof OR rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
I målet mellan hemmansägaren J. T. Levänder, Sixarfve i Näs, kärande, och Bröderna Bokström, svarande, angående den förut mycket omskrifna växeln, för hvilken kärande ville ha betalning, dömde häradsrättev, att Johan Bokström, såsom varande uuder konkurs, finge svara endast för sig sjelf. Häremot anmälde Bokström missnöje samt bestred allt hvad som från kärandesidan anförts. Käranden yrkade bifall till sina påståenden, och utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
I våldsmålet mellan Johan Bokström, kärande och O. Nilsson Ringome i Alfva, svarande, hvilken, bland annat, skulle ba slagit B. med en lykta, hördes vid detta tillfälle lumpsamlaren A. Böklund, för hvars hörande målsägaren erhållit ytterligare uppskof till detta sammanträde.
— Nå, vet vittnet något om den här saken?
— Ingenting alls.
— Hvad vet vittnet om, att svaranden misshandlat käranden ?
— Ingenting alls, — Har vittnet sagt till någop, att svaranden erkänt, att han slagit Bokström.
— Inte! Det får Bokström ekaffa vittnen på, om han kan.
— Ni vet således ingenting.
— Ingenting alls. Men jag vill ha 15 kronor för inställelsen.
Under dessa förhållanden nedlade Bokström målet »tillsvidare».
Angående barnaföda hade ogifta Maria Eriksson, Mästerby, instämt Petter Jonas Danielsson från Länglöte på Öland. Förlikniog ingicks parterna emellan på vilkor, att svaranden i ett för allt betalade käranden 150 kronor.
Nämdeman Ahlin frånträdde med innevarande tingssammanträde sitt uppdrag vid häradsrätten. Nytt val kommer att förrättas inför kommunalstämmans ordförande i Klinte
Fader som förgiftar sitt barn. Stenhuggaren Johan Wilhelm Erlandson, som i afsigt att skada gifvit sitt 8 nästlidne Maj födda flickebarn en så stark dosis morfin att det afled, dömdes 8 Juli jämlikt 14 kap. 9 § strafflagen till 1 år och 6 månaders straffarbete.
Svea hofrätt har på E:s besvär nedsatt strafftiden till 6 månader.
Hofrätten har tillika förordnat om B:s försättande på fri fot.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 September 1890
N:r 136
En bro
å allmänna vägen emellan gårdarne Qvarna och Ekeby i Eskelhem socken kommer att ombyggas under tiden från och med 8 till och med 11 nästkomraande September, under hvilka dagar nämde väg blir ofarbar, men då i stället kan begagnas vägarne mellan Vestergarn och Sanda samt stenkumla socknar.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Augusti 1890
N:r 133