i trakten för det nya skjulfältet i Tofta företogos i går samt fortsättas i dag och om måndag af artillerikårens officerare, underofficerare och konstaplar.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 Juli 1899
N:r 102
Till handelsregistret
har anmälts, att Lovisa Maria Larsson. f. Nilsson, ämnar idka handel i Tofta socken under firma Lovisa Larsson.
Visby i Landskansliet 16 Juni 1899.
E. POIGNANT.
Johan Hambræus.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Juni 1899
N:r 91
Rättegångs- och Polissaker.
Södra häradsrätten.
(Forts. från förg. n:r.)
Bortlupen tjänare vill Ea ut lön, Drängen Zackeus Pettersson i Roma hade instämt hemmansägaren Alfred Söderdahl vid Bolex i Eskelhem om utfående af 135 kr. som skulle utgöra återstoden på hans lön under innevarands år. Svaranden hade uttagit genstämning å kär. för olofligt afvikande ur tjänsten. Under målets handläggning framgick, att Söderdahl öfverlämnat skötandet af sitt hemman åt en annan person, med till sägelse åt kär. att åtlyda dennes befallningar. Detta var drängen emot, hvarför han föredrog att i April månad aflägsna sig och att sedan på laglig väg söka utfå hvad han inte förtjänat. Tvenne vittnen hördes i målet, och meddelas utslag vid sluttinget.
Barnuppfostringshjälp fordrar Carolina Gustafsson i Etelhem att få, med 100 kr. årligen jämte 45 kr. för lidande, af 19 åriga Karl Frölander vid Hageby i Etelhem. Svar. nekade till allt umgänge med kär. men denna hade försett sig med vittnen, ej mindre än tre stycken, som omtalade att parterna haft tänst hos samma husbonde, då kär. ofta delat hvilorum med svar. Utslag vid tingsafslutningen.
För djurplågeri var handl. Oscar Olsson i Visby instämd. Djurplågeriet skulle ha bestått däri att Olsson, som innehar någon mindre fastighet vid Hageby i Etelhem, därstädes vanvårdat och svältfödt sina kreatur en längre tid, så att de blifvit alldeles ut magrade. Detta bestreds afsvar. Målet uppsköts till andra dagen af höstetingets första sammanträde.
Konflikt emellan handtverkare. För åtals anställande mot snickaren Vilhelm Pettersson i Hemse hade smeden C. Ytterberg i Alfva bos åkl. anmält P. för att han 29 sistl. April i en handelslokal i Hemse slagit Ytterberg i ausiktet, så att näsan sprungit i blod och skinnet skrubbats af. Pettersson förnekade, att han slogit smeden. Han hade vid någon ordväxling med Y. blifvit knuffad och hade då knutit näfven framför Y:s ansikte, hvarvid näsan emellertid skjutit fram längre än beräknadt var, så att den slagit emot Pettersons knutna näfve, med den påföljd som ofvan sagts. Målet förekommer ånyo vid Septembersammanträdet, då svar. vid 15 kr. vite bör komma tillstädes.
I expropriationsmålet emellan k. m:t och kronan, å ena, samt de hemmansägare inom Tofta, som beröras af det för skjutfält afsedda området, å andra sidan, meddelar rätten yttrande vid sluttinget, hvarefter expropriationsnämd omedelbart kommer att utses.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 Juni 1899
N:r 86
Intet att erinra
har domkapitlet mot de af Tofta församling för vidare befordran till k. m:t insända ritningarna och förelagen till uppförande af orgel och värmeugn i församlingens kyrka.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 17 Maj 1899
N:r 74
Om gudstjänsternas förläggande
till skolhuset under den tid reparation i Tofta kyrka pågår har v. pastor V. Vallberg ansökt.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 April 1899
N:r 63
Af smittosamma sjukdomar
inträffade här i länet under förra hälften af innev. månad följande antal anmälda fall: af nervfeber 1 fall i Grötlingbo; af skarlakansfeber 7 fall, hvaraf 1 i Eskelhem, 1 i Hejnum och 5 i Vallstena; af difteri 5 fall i staden och 1 i Halla; af barnsängsfeber 1 fall i Tofta; af influensa inalles 13 fall, däraf 7 i staden, 1 i Roma, 2 i Gammalgarn och 3 i Halla.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 April 1899
N:r 58
Rättegångs- och Polissaker
Norra häradsrätten.
För falsk beskyllning- och ärekränkning har sakföraren A. C. Stenmark, såsom förut flera gånger meddelats, instämt f. pred. F. A. Bomqvist, men denne har vid hvarje tillfälle, då målet skolat handläggas, uteblifvit från rätten till följd af sjukdom. Kär. hade nu yrkat, att svar. måtte åläggas att ställa ombud för sig, men dåraf syntes intet; endast ett meddelande om, att svar. fortfarande var sjuk, inlämnades, hvarefter målet ånyo uppsköts till 5 Juni.
Om återbärande af auktionsmedel hade J. O. Pettersson Magnsarfve i Ekeby instämt auktionisten L. J. Ekluad Dune i Dalhem, hvilken dock bestred, att han hade uågon skyldighet att till kär. återbära några penningar. För utredning och anskaffande af vittnen blef målet uppskjutet till sammanträdet 5 Juni.
Anmäl strandfynd! För uraktlåtenhet att hos uppsyningsmannen i Fårösunds tunldistrikt anmäla gjorda stravdfynd stodo tre personer tilltalade.
Den första af dem var drängen E. Nordström från Bunge, hvilken skulle ha försummat att anmäla eu del af honom vid stranden funna bräder, tillsammmans utgörande 1 tolft. Svar. förklarade sig ej ha något med fyndet att skaffa, Han hade vid bärgning af släke i vattnet funnit tre brader. Då dessa lågo till hinder för honom vid arbetet, hade han lagt upp dem på en sten i st. f. att åter kasta dem i sjön. Då han sedermera hörde anmärkningar häremoet, körde han upp bräderna till Fårösund, då emellertid uppsyningsman Elvin vägrat att taga hand om bräderna, hvadan evar. ånyo körde hem fyndet och lade det tillbaka på stenen, där det ännu ligger.
Åkl. framhöll, att svar. först sedan han fått stämningen kört bräderna till Fårösund samt anhöll om uppskof till 5 Juni för vidare utredning, och bifölls denna anhållan af rätten.
Oskar Wessman å Fårö hade funnit ett tomfat, värdt 4 kr., i sjön men ej anmält det. Han erkände, och faller utslag 5 Juni.
Fredrik Broman från Gothem hade äfven gjort strandfynd ef tomfat men ej anmält det, beroende detta därpå, att han, som nyss förut funnit en del takspån i sjön och då anmält detta, ämnade att vänta med anmälningen af det sista fyndet till dess besiktning af det först gjorda fyndet skulle äga rum.
Utslag 5 Juni.
För olaga skogsförsäljning var O. Johansson Vikarfve i Viklau instämd af sin granne, O. Pettersson från samma gård. Svar. bestred käromålet, anseende sig ha tagit skog på egen skogslott. För utredning och bevisning uppsköts målet till 5 Juni.
För tillgrepp af ved ur änkan Johanna Olssons Orleifs i Ala hage voro husbonden J. Nordberg och hans hustru därsammastädes instämda. Hustrun var af sjukdom hindrad att närvara, och mannen för sin del bestred stämningspåståendet. För att äfven få hustrun hörd uppsköts målet till Jani sammanträdet.
För störande uppträde under en fri församlingsgudstjänst å Fårö samt för det han därvid till allmän förargelse öfverfallit och misshandlat landtbr. S. Hellgren var arb. Fr. Ekström å Fårö instämd. Vid målets påropande anmäldes, att parterna förlikts, men åkl., som ej ansåg sig viss om att äga rättighet att afstå från ansvarstalan för störande at allmän gudstjänst, anhöll att målet måtte förklaras hvilande och att dess fullföljande finge bero på vidare anmälan. Denna anhållan bifölls af rätten.
För att ha skjutit en hund, utan att denna förorsakat skada eller förfång, var Edv. Fahlström, Anderse i Bara, instämd af sin granne A. Olofsson Simmunde i Bara. Svar. erkände och förklarade sig villig betala 25 kr. i ersättning, uoder det kärandens ombud begärde uppskof för att höra, om hans hufvadman var nöjd med denna ersättring.
Uppskof till 5 Juni.
Södra häradsrätten.
(Fjärde sammanträdet).
Förståndigt handladt. Förlikta anmäldes nu målen emellan Karl Bolin och L. J. Sigrén i Klintehamn samt emellan Sigrén och Boling hustru Amanda, angående några skymfliga tillmälen.
Kyrkvärd eller kyrktjuf. Målet emellan J. P. Sandelius vid Källgårds i Stenkumla och Amanda Håkansson därsammastädes angående mot Sandelius fälda smädliga yttranden förekom ånyo, men som svar. ej ville erkänna, att hon sagt hvarken det ena eller det andra af ofvan citerade titlar och de vittnen kär. har fortfarande äro jäfviga, uppsköts målet till andra sammanträdet af höste tinget.
»Vestmanska tomten». I målet emellan Johan Gustafsson å Stora Mafrids i Västergarn och Karl Magnusson Bjestafs i Sanda om bättre rätt till den s. k. »Vestmanska» tomten, hördes två vittnen, som varit närvarande, när köpet uppgjordes om fastigheten, hvarå denna tomt är belägen. Därvid hade framgått af samtalet, att lägenheten skulle följa fastigheten. Utslag meddelas 5 Juni.
Om barnuppfostrinsbidrag har änkan Emma Lingström i Vamlingbo instämt ynglingen Johan Södergren vid Austres. Kär. hade låtit inkalla ett vittne, som ganska otvetydigt intygade svar:s förhållande till kär. i detta fall. För att få in ännu ett vittne uppsköts målet till 8 Maj.
Släketvist. Innehafvarne af Botarfve och Storms hemman i Vamlingbo yrkade, att Gabriel Jakobsson Bilds i Vamlingbo måtte åläggas till dem afträda de jordområden inom Bilds hemman, hvarå de, enligt hvad vid rätten skulle visas, ägde rätt til släketskt. Parterna företräddes: kär. af notarien K. P. Lundblad, svar. af hemmansäg. Nils Olsson Nora i Vamlingbo. Svarandeombudet ville på inga vilkor ingå i svaromål, emedan kär. på intet sätt styrkt någon rätt till det åsyftade strandområdet, Upplystaf ordf. att det just var meningen med rättegången, måste svar. ingå i svaromål. Kär. motiverade sina påståenden på de grunder, att enligt delvingsbeskrifningen öfver första och andra skifteslagen inom Vamlingbo området utlagts åt kärandena för »släketäkt»; 1863 hade landtmätare Falk på delägarnes begäran uppmätt och kartlagt strandområdet; men kär. hade ej fullföljt sin rätt, emedan förre innehafvaren Lars Zakrisson Bilds begärt 24 kr. årlig hyra för väg till stranden. Kär. åberopade äfven urminnes häfd, ty redan 1703 hade området tillhört de hemman som nu innehades af kär. och hvilka 1745 blifvit skattskrifna därför. Svar. bestred det anförda, och målet uppsköts till 5 Juni.
Fattigvårdsmål. Hafdhems kommun hade i ett från kammarrätten hitförvist mål, emellan nämda kommun och Ejsta socken, begärt vittnesförhör för att utröna pigan Charlotta Åkerbäcks hemvist och mantalskrifningsort. Af förhöret framgick, att Åkerbäck sedan 1894 vistats vid Jakobs i Ejsta, men hvarje år vid tiden för mantalsskrifningarna sändts till Hafdhem, där den hemmansägare, hos hvilken hon vistats i Ejsta, hade en måg. Som Fjsta kommun fått del af handlingarna så sent, att från denna sida ej hunnit inkallas några vittnen, blef målet på begäran uppskjutet till 9 Maj.
Uppfostringshjälp åt en 15 Juni f. å. född gosse fordrar pigan Hilda Larsson i Etelhem af husbondesonen Gottfrid Pettersson Bjärby i samma socken. Svar. medgaf, att kär. innehaft tjänst hos hans föräldrar, men bestred, att han haft närmare umgänge med henne: Målet förekommer ånyo 8 Maj.
Menedsmål. Tjänstedrängen Oskar Lindqvist från Gläfves i Burs yrkade, att Lars Hansson Ljugenäs i Burs måtte ådömas laga ansvar samt att utgifra 500 kr. i skadestånd, för det Hansson om kär. sagt, att han vittnat falskt i ett mål emellan Hansson och annan person. Svar. bestred käromålet, hvarefter målet uppsköts till 8 Maj.
Ett expropriationsmål, emellan k. m:t och kronan å ena samt Nasume, Norrgårda och Raagvalds hemmans åboor i Tofta å andra sidan, förekom vid detta smntr. första gången. Kronan begär att, i enlighet med kontrakt som upprättats med delägarne, jord måtte exproprieras till kronan längsstranden i Tofta till skjutbana för artilleriet. Som ej alla delägarne ännu voro kallade, blef målet, hvars handläggning kräfde bortåt fyra och en half timme, uppskjutet till Juni sammanträdets andra dag.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 April 1899
N:r 54
T. F. Budins griftefärd.
En högtidlig akt
var den som firades i Eskelhems kyrka i förgår, då stoftet af kyrkoharden i Eskelhems och Tofta församlingar teol. d:r T. F. Budin vigdes till grafvens ro. Under tonerna af en sorgemarsch inbars den af blommor och kransar höljda kistan i kyrkan, och sedan psalmen 452 afsjungits, höll biskop von Schéele griftetalet, därvid han utgick från en af de medeltida s. k. påsk-leiserna:
Krist’ är uppstånden ur dödsens vånde Det oss evinnerlig trösta månde.
Dess äro vi glade.
Kyrie eleison.
Denna påsksång var en af dem, genom hvilka den medeltida kristenheten hamrade på dörren till den graf, hvari den genom människostadgar var innesluten. Hon sjöng genom dessa toner ut sin på det stora faktum, Kristi uppståndelse, grundade frälsningslängtan, sitt frälsningshopp. Detta hopp vann sin uppfyllelse genom reformationen, då Kristi menighet fick anledning att sjunga: »nu slutad är den träldom svår, nu är det rätta fria år». Talaren skildrade den dubbla frigörelse, som vans genom reformationen, dels med hänsyn till Gads rena ord och dels med hänsyn till budskapet om syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus. Reformationen var den glänsande soluppgången till den nya dag, som hade genom Kristi uppståndelse grytt. Sedan solen uppgått, kan hon väl höljas af moln, men framträder snart åter i full glans och med så mycket större kraft och med »läkedom» under sina vingar. Så är det ock på det andliga området.
Öfver Gotland hvälfde sig en sådan molnhöljd himmel under förra hälften af detta århundrade. Vid midten af seklet bröt dock solen åter fram med förnyad styrka; och denna tidpunkt sammanföll just med Tomas Fredrik Budins första framträdande som predikant. Budins predikan hvilade på de båda grundpelarne synd och nåd, hvilka af honom fram höllos med samma styrka, men hvilka hos honom voro icke blott lära utan lif; den lefvande Kristus var enheten i hans predikan. Budin har olifvit kallad Gotlands basun; och liksom i Israel basunerna inblåste den årliga basunhögtiden, som åter förebildade och förberedde sabbatsåret i det stora jubel- och klangåret, så inträdde ock, till väsentlig del genom Budins framträdande, en sådan basunhögtid för Gotland. Och hans basun gaf aldrig otydligt ljud, utan klart och fulltonigt ljöl den, så att man visste hvart han syftade, på det att en hvar måste bereda sin till strid.
I den rika utrustning som den aflidne till kropp och själ ägde, lågo förutsättningarna till att han kunde blifva, hvad han blef. Han sgde icke blott stora arbetskrafter utan var ock en af de själfetändigaste och starkaste personligheter, så att han både var fri från människobehagsamhet och människofruktan och ägde stort inflytande på dem, som kommo med honom i beröring. Och hvad som i moraliskt afseende utmärkte honom var framför allt en synnerlig samvet grannhet och plikttrohet. Till detta kom en verklig rustning af Guds ande: han var en verkligt andlig personlighet. Sällan träffar man en människa, som så lefde i bibelordet som Han: det var hans andliga mat och dryck. Men såsom han mottog mycket från Gud, så kunde han ock gifva mycket: han var om någon en bönens – man. Just emedan han ägde bibelns ande, hade han ock det bönesinne, som ej blott omfattade hans egen frälsning, utan äfven i kristlig kärlek omslöt siva medmänniskor, och detta i samma mån som Gud stält dem honom nära.
Därefter bragte biskopen för egen del den aflidne ämbetsbrodern en aktningens, saknadens och tacksamhetens gärd. »Jag sörjer dig, min broder Jonatan, ty du var mig mycket kär.» I sina ämbetsbröders namn framförde biskopen till den aflidne ett tack för hvad han för dem alla varit: en förebild genom sin ödmjukhet och sitt barnasinne.
Därefter. stäldes några ord till församlingarna.
Det var något utmärkande för den aflidne läraren, att han vid hela sitt framträdande sökte icke sin, utan Herrens ära. Detta vore också utan tvifvel en af anledningarna, hvarför hans verksamhet i Eskelhem och Tofta icke burit-de frukter, som man af hans före gående verksamhet kunnat vänta. Aldrig förnedrade han sig till att genom otillbörliga lockelsemedel vinna människor, när icke Guds ord förmådde utöfva tillräcklig dragningskraft. Om församlingarna i botfärdighet ville taga vara på det ord, som han talat till Guds och Jesu Kristi ära, kunde han dock ännu blifva dem till välsignelse, ty han talar, fastän han död är.
Efter några tröstens ord till den aflidnes närmaste förrättades jordfästningen i vanlig ordning, och sista versen af psalmen 102 sjöngs. Efter sången träddo kontraktsprosten Uddin och kyrkoherdarne Osc. Jacobsson och Kjellström för altaret och gjöngo unisont begrafningsmässan; välsignelsen lästes och sista versen af ps. 204 afslutade den högtidliga jordfästningen.
Från läktaren sjöng därpå Tofta sångförening ett par sånger, hvarefter kistan utbars och sänktes i grafven, där ånyo två sånger sjöngos, nämligen »Slutad är striden» och »Lycklig den som redan hunnit hamnen».
Många äro de, både inom och utom den aflidne, redlige lärarens församlingar, hvilka alltid skola välsigna hans minne.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 April 1899
N:r 51
Auktion Lixarfve i Tofta.
Onsdagen .den 12 April från kl. 11 f. m. kommer genom offentlig auktion uti den s. k. Storhagen; lydande under Lixarfve i Tofta och belägen vid stora landsvägen 5/4 mil från Visby, att för vederbörandes räkning försäljas omkring 220 kastar 6 kv. furu- och granved, samt å marken liggande grenar och kvistved jämte någon mindre ståndskog, allt i mindre utrop med betalningsanstånd för godkände inropare till den 1 nästkommande September.
Rovalds i Eskelhem d 30 Mars 1899.
JOHAN OLSSON.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 April 1899
N:r 51
Vedauktion.
Genom offentlig auktion, som för rättas för herr O. H. Nymans räkning, vid Norrgårda i Tofta i den s. k. Tjockhager, nästa lördag den 8 April från kl. 10 f. m. försäljas cirka 100 kastar prima kastved, grenved samt vid förra auktionen möjligen öfverblifna vrakbräder. Vilkoren uppgifvas närmare; vid auktionstillfället. Vid samma tillfälle utbjudes ett litet parti luzernfrö.
Auktionsförrättaren.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 April 1899
N:r 50