Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
Att böta 15 kronor dömdes skomakaren Karl Jacobsson i Hemse för det han å allmän landsväg tilldelat f. handlanden Johan Bokström ett slag, hvaraf dock ingen skada följt. J. hade brustit åt eden.

Frikänd blef hemmansägaren Olof Bodin Hemmor i När, från det mot honom väckta ansvarsyrkandet för våld mot sin hustru. Han hade gått värjemålsed.

Till 15 kronors böter för våld, hvaraf ingen skada följt, mot Karl Eriksson, Ganne i Burs, dömdes arbetaren Johan Pettersson dersammastädes.

Ogilladt blef pigan Katarina Eklöfs i Sproge socken yrkande om utbekommande af barnaföda af drängen Karl Cedergren, Snoder i Sproge.

Böta 25 kronor fick Ferdinand Jacobsson, Burgsvik, för det han tilldelat Johan Edlund tvännsa slag i ansigtet så att blodvite uppkommit.

För ärekränkning mot kyrkoherde S. G. Hulteman i Klinte («att han tvättat sitt smutsiga linne i Klinte kyrkac) dömdes godsägare Wöbhler att böta 25 kr. samt att irättegångskostnader utgifva 28 kr.

För djurplågeri dömdes landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone, att böta 50 kronor.

Norra häradsrätten.
För misshandel har länsmen yrkat ansvar å hospitalsdrängen Johan Vahlström från Visby. Målet uppsköts till hösteringet, Detsamma blef förhållandet med ett mål rörande förstörande af ejderbon, i hvilket f. sergeanten O. Nordström, Dumba å Fårö, var instämd som svarande.

Barnuppfostringsbidrag med 60 kr. årligen dömdes arbeteren Petter Ablgren från Hammars å Fårö att utgifva till pigan Sofia Larsson. Svaranden är gift sedan 1861.

För djurplågeri hade länsman Boberg yrkat ansvar å Gustaf Andersson, Stora Velinge i Buttle, Evär svaranden gått förelagd ed, ogillades käromålet, men svaranden dömdes att böta 20 kr. för det han uraktlåtit att inom föreskrifven tid infinna sig hos själasörjaren.

Kungsådran i Gothemsån skulle till någon del hafva afstängts genom en s. k. stenvast, anlagd af hemmansägarne O. T. Paulsgon, P. T.: Paulsson, N. Thomasson, J. Bingmark och Andreas Olofsson, alla från Kyrkbinge i Gothem. Doertör hade hemmansägaren J. O. Johansson, Magnuse i Gothem instämt dessa och yrkat ansvar för olaga stängsel i ån, Då käranden ej kunde bevisa riktigheten af sitt påstående ogillades detta.
Samma utgång fick en alldeles liknande rättegång mellan: J, O. Johansson, kärande, och hemmansägaren P. Jacobseop, Hintzer, svarande.

Biskopsvisitation

förrättades i lördags och i går i Eskelhems och Tofta pastorat af biskop von Schéele, dervid biträdd af kyrkoherde Söderström i Rone.
Inspekterades Eskelhems folk- och små skola. Biskopen uttalade sin synnerliga belåtenhet med det anstälda förhöret och det sätt hvarp& undervisningep bedrifvits.
Särskildt i folkskolan hade lärarens arbete krönts med mindre vanlig framgång, särskildt hvad modersmålet beträffade. De brieter, som möjligen kunde vara att anmärka, tillförsåg sig biskopen skola genom lärarens samvetsgrannhet efter hand fyllas. I småskolan hade undervisningen lemnat godt resultat. Den egentliga anledningen till att allt ej var fullständigt tillfredsställande, vore säkert den ej alldeles ordentliga skolgårgen. Emellertid ansåg biskopen att användandet af de medel, mildare och strängare, som låge i kyrko- och skolrådens hand, skulle komma att verka ytterligare förbättring här i dag. I slöjd meddelades i folkskolan ingen undervisning, något som biskopen beklagade. Skolrådet bestred att om sådan undervisnings anordnande göra förnyad framställning till stämman. För trädgårdsskötsel vore visserligen jordland afsöndradt, men ej för ändamålet tjenligt. Framställning skulle göras om dess torrläggande. Undervisningsmateriel fans till god del; hvad som braste skulle man söka anskaffa. Folkskolan saknade orgel. En enskild insamling för sådans anskaffande hade lemnat obetydligt resultat. Med glädje mottog skolrådet folkskoleinspektörens förslag att vid gårdagens aftongudstjenst kollekt skulle upptagas för ändamålet. Sockenbibliotek fans bestående. af 300 band med årligt anslag af 40 kr. Det begagnades flitigt. Skolans räkenskaper och kassa funnos i skick.
Eskelhems kyrka besigtigades och befans till det yttre i godt skick. Dock borde vid de båda portalerna på sydsidan fyra felande kolonner anbringas, hvarom kyrkorådet ville gå i författnirg. Kyrko gården var väl hållen, hägnad och planterad samt tillräcklig, då församlingsmedlemmarne ej hyste någon betänklighet mot begrafning på dess norra sida.
Äfven till sitt inre var kyrkan i godt skick. Tvänne ljuskronor borde höjas. En prydlig dopskål, som ock använder vid hemdop, fans i kyrkans dopfunt. Messkruden var obrukbar. Biskopen ansåg för anskaffande af en ny frivillighetens väg vara den värdigaste och ville församlingsborna häri bistå pastor. Kyrkans orgel var vieserligen användbar, men en py vore önskvärd. Biskopen föreslog en årlig uttaxering, hvilket förslag, preciseradt till 1 öre på fyrk, kyrkorådet upptog. Kyrkans räkenskaper- arkiv och inventarier befunnos i god ordning. Inga gamla minnesmärken funnos.
Tofta folk- och småsk ola inspekteredes. Med undervisningen inom folkskoleafdelningen var biskopen mycket nöjd och hans tillfredsställelse skulle varit odelad, om ej förfallolös frånvaro förekommit. Undervisningen. i småskoleafdelningen fann biskopen mönstergill. I slöjd undervisades folkskolans — flickor och slöjd skulle anordnas äfven för gossarne, om det kunde ske utan församlingens betungande. Då läraren, som åtagit sig att inreda lokal, äfven förklarade sig villig att ikläda sig ansvar för underhållet af verktyg, tillförsåg sig biskopen att det redan fattade beslutet åtminstone till nästa år måtte träda i verkställighet. Nödtorftigt förråd undervisningsmateriel. vore af skolrådet reqvireradt. Sockenbibliotek fans, men underhölls ej. Skolrådet ville dock göra framställning om ett årligt anslag af 15—20 kronor. Ingen anmärkning mot skolräkenskaperna.
Tofta kyrka var prydlig. Tre kolonner i vestliga portalen borde ineättar samt tornet putsas. Härom ville kyrkorådet eå i författning. Kyrkogården var väl hållen och tillräcklig. Biskopen uttalade sitt ogillande af att sockenmagarinet fans inrymdt i tornrummet och enades man om att uppsäga det till atflyttning inom 2, högst tre år. De inflytande medlen borde bilda en fond. Kyrkans inre var särdeles prydligt. Men den saknade orgel. Rörande denna fråga beslöts detsamma som i moderförsamlingen. Likaså i fråga om den obrukbara messkruden.
Inventarierna voro i ordning. Rörande några grafstenar och ett par helgonbilder skulle riksantiqvariens yttrande infordras. Träbilderna kunde lämpligen lemnas till fornsalen. Ministerialböckerna voro med god ordning förda.
Vid den i går hållna kyrkostämman, hvarvid biskopen ytterligare betonade hvad han vid specialvisitationen påpekat, föredrogs äfven pastors embetsberättelse.
Den offentliga gudstjensten besöktes tämligen talrikt. Barnen frambades i föreskrifven tid till dopet, som i regeln skedde i kyrkan. Nattvarden brukades allmänt. Kommunionförhör höllos. Med söndagens helighållande hade blifvit bättre på senare tiden. Öfvandet af husandakt saknades ej helt och hållet. Äfven i sedligt afseende hade församlingarna förbättrats. Inom Tofta föddes i fjor intet oäkta barn. Dryckenskapslasten hade aftagit. Passionsgudstjenster och bibelförklaringar höllos. Söndagsskolor höllos, i Eskelhem af skolläraren, i Tofta af småskollärarinnan. Husförhören besöktes tämligen talrikt.
De okyrkliga rörelserna, som än till än aftagit, voro dels af baptistisk, dels metodistisk art. Metodisterna hade kapell i Tofta. Separatisterna höllo sina gudstjenster här och der i husen. De förde i allmänhet ett fridsamt lefverne. Nattvardsföreningar funnos. I Tofta voro 17 barn odöpta och och 17 okonfirmerade. Kringresande predikanter uppträdde ej sällan. Några uppenbara kristendomsfiender hade ej visat sig. Eskelhems kyrka var brand försäkrad för 34,622 kr. och Tofta för 19,479 kr. Fattigdomen hade aftagit något, som torde ha sin grund i tilltagande nykterhet, i större arbetsförtjenst och i den stora utvandringen till Amerika, der många förbättrat sin ekonomiska ställning. Några donationer funnos ej.

I kyrkoherdeembetet

installerades i går kyrkoherde O. Olofsson i Levide. Biskopen biträddes vid den högtidliga akten af kontraktsprosten Alfvegren i Ejsta samt kyrkoherdarne Jonson i Fardhem, Söderström i Rone och Berglund i Östergarn. Iustallationstalets text var bämtad ur Efeserbrefvet 4 kap. 7 och ff verser.

Vid premieringsmölet i Hemse

1 Juli, hvarvid konungen utdelade prisen, voro utstälda 4 tjurar, 36 kor och 5 qvigor; af hvilka prisbelönades:

Tjurar (3—10 år):
Björn, J. Melin, Hemse 3:e pris
Måns, Pettersson, Linde 3:e pris

Tjurar (1—3 år):
Frej, K. J. Broander, Eke 3:e pris

Kor:
Blomma, J. Melin, Hemse 3:e pris
Thora, O. Jakobsson, d:o 3:e pris
Stjerna, Maria Lagergren, d:o 3:e pris
Maxa, A. P. Olsson, Rone 3:e pris
Gertrud, J. P. Johansson, d:o 2:e pris
Olga, K. Pettersson, Hemse 3:e pris
Björna, O. Isenberg, d:o 2:e pris
Linda, d:o d:o 3:e pris
Rebecka, J. N. Johansson, d:o 3:e pris
Mia, L. Mibrer, d:o 3:e pris
Blägan, J. Landgren, d:o 3:e pris
Netta, K. J. Vestberg, Alfva 3:e pris
Stjerne, d:o d:o 3:e pris
Stjerna, H. P. Hansson, Linde 3:e pris
Rosa, A. F. Hultin, Hemse 3:e pris
Rosa, P. Ekström, Linde 3:e pris
Karin, K. J. Broander, Eke 2:e pris
Mora, d:o d:o 3:e pris
Fara, d:o d:o 3:e pris

Qvigor:
Alida, K. J. Broander, Eke 3:e pris
Betta, M. Cedergren, Hemse 3:e pris
Eliza, J. N. Johansson, d:o 3:e pris

Till småskollärarinna

i Stenkumla har skolrådet derstädes utnämt fröken Maria Andersson från Levide, Medsökande voro fröken Nordvall från Rone och fröken Nyström från Mästerby.

Biskopsvisitation

förrättades I lördags och i går i Ejsta och Sproge församlingars pastorat, hvarvid visitator biträddes af kyrkoherde Sölerström i Rone.
På lördagen ioaspekterades Ejsta församliogs folk- och småskola. Med ledning af förhörst ansåg sig biskopen kunna om undervisningen fälla det omdömet, att densamma bedrifvits med den framgång, att dess resultat vore i småskolan åtminstone måttligt, i folkskolan öfver hufvud tillfredsställande. Biskopen uttryckte sitt erkännande häröfver äfvensom öfver det sätt hvarp& skolväsendet i allmänhet sköttes inom församlingen. Ett afgjordt framsteg visade sig sedan senaste visitation år 1882. Äfven skolgången hade varit ordentlig; under läsåret hade intet barn förfallolöst uteblifvit från vare sig folk- eller småskolan, Undervisning meddelades i slöjd och trädgårdsskötssl, Biskopen fann det vara en brist att sockenbibliotek saknades. Kommunalstämman hade visserligen en gång härtill anslagit 40 kronor, men af medel, som aldrig kommit att inflyta. Skolrådet färklarade sig emellertid villigt att hos kommunalstämman åter göra hemställauv. om saken. Uadervisningsmaterielen var någorlunda tillräcklig. Skolräkenskaperna föranledde ej anmärkning.
Besigtigades Ejsta kyrka, hvarvid fö rekom den maktpåliggande frågan om dess återställande i värdigt skick efter den vanställande ombygnad, som den för några tiotal år sedan undergått. Mest önskvärdt vore att få korfönstret återbringadt i ursprungligt skick äfvensom anbriogande af triumfbåge och takhvalf. I andra rummet kom förnyelse af golf, bänkar och altarskrank. Kyrkorådet antog pastors förslag att åt sakkunnig person uppdraga uppgörandet af restaurationsförslag. I öfrigt var kyrkanos yttre väl omsedt. Kyrkogården var prydligt och väl hållen.
Ett par der befintliga äldre grafstenar kunde lämpligen uppresas mot kyrkans yttermur. Utrynmet vore åtminstone för närmaste framtiden tillräckligt, derest församlingsborna kunde förmås att uppgifva den gamla grundlösa betänkligheten mot begrafning äfven å kyrkogårdens norra sida. Mot spanmålsmagasinets belägenhet på kyrkogården hade biskopen intet att anmärka. En i kyrkan befintlig äldre dopskål borde omses. Mosskrud saknades, men förklarade sig pastor på enskild väg vilja söka snarast möjligt anskaffa en sådan, Kyrkans arkiv och inventarier voro i ordnirg. Tyänne äldre vid skiftexförrättning förkomna kartor öfver prestgården ansåg biskopen sig förhindrad modgifva till afskrifning, utan borde pastor söka skaffa dem till rätta. Kyrkkassans räkenskaper befunnos i ordniog. Iaoga donationer funnos inom församlingen. Till kyrkan hörde tvänne gamla minnesmärken, en altartafla och ett epitafium, hvilka till nordiska museet öfverlemnats. Pastor uttalade såsom sin och församlingens önskan att de till kyrkans Pprydanda, så snart den blifvit restaurerad, måtte Bterfordras, hvari biskopen instämde.
Inspekterades Sproge församlings folkskola. Då denna, enligt inspektörens berättelse, intager främsta rummet i södra häradet i afseende på skolgåogens ordentlighet och då lärarens nit och intressa voro förtjenta af allt erkännande, hade af undervisningen bort kunna väntat ett syanerligen godt resultat. Att detta likväl icke kuade anses mer än någorlunda tillfredsställande och att i afseende på kunskaperna åtskilligt vore att önska, ville biskopen anse bero på att läraren hade att samtidigt undervisa så många olika åldersklasser. Ena småskola vore af behofvet påkallad. Biskopen ville likväl, i betraktande af församlingens stora utgilter för allmänna ändamål, ej framställa något yrkande bärom nu. Slöjd undervisning meddelades. För trädgårdsskötsel vore särskildt jordland anvisadt. Undervisningsmateriel fans till väsentlig del,och för öfrigt hade pastorn af skolrådet fått fria händer att anskaffa hvad ytterligare behöfdes, Skolorgel saknades men medgaf skolläraren att hans nu i kyrkan använda, orgel när den ej blefve behöflig i kyrkan, skulle få i skolan användas. Mot skolans räkenskaper fans ingen anmärkniog. Sockenbibliotek fans, men borde det årliga anslaget till detsamma höjas, hvarom skolrådet ville göra framställning.
Bosigtigades församlingens kyrka, som till sitt yttre befans i godt skick. Den skriande motsättning, som fans mellan predikstolens, bänkarnes och altarskrankets färger borde undanrödjas genom ommålning. Bristen på en större orgel vore på väg att genom enskild offervillighet athjelpas. I fråga om messkruden afgatf pastor samma förklaring som i moderförsamlingen. Kyrkogården var planterad och väl hållen samt fallt tillräcklig. Biskopen fann med nöje att skolläraren om fattat dess planterande med intresse och uppmanade att fortgå på den inslagaa vägen. Några grafstenar skulle uppresas mot kyrkväggen. Granskningen af kyrkans arkiv, räkenskaper och inventarier föranledde ingen anmärkning. Åt kyrkan hade af easkild person skänkts en prydlig likvagn.
Ministerialböckerna voro med ordning och noggranhet förda.
Rörande tillståndet inom pastoratet meddelade pastors embetsmemorial:
Den offontliga gudstjensten besöktes i allmänhet talrikt, Sakramenten brukades ordentligt af nästan alla, som ej brutit med kyrkans ordning, Mot söndagens helighålland funnes bland de äldre intet att anmärka, men beträffande de yngre vore åtskilligt att önska. Föräldrar och målsmän borde i detta fall mera vaka öfver de unga. Husandakt öfvades inom en del tamiljer. Församlingslifvet föratedde flere Jjusa än mörka sidor. Gammaldags redbarhet och sparsamhet i förening med ekonomisk välmåga vore genomgående drag. Grof brottslighet hade ej begåtts å de senare 9 åren. Ssadan 1882 hade i Kjata af 92 födda barn 5 varit oäkta och af 56 i Sproge 6 oäkta. Dryckenskapslasten hade aldrig vunnvit någon burskap. Mot ölförsäljning i handelsbodarne hade församlingarne på det besiämdaste uppträdt, Vid gästabuden tiliginge stilla och ordentligt. Passionsgudstjenster, bibelförklaringar och kommunionförbör i form af nattvardssamtal höllos. Husförhören besöktes mycket mangrant. Natt vardsgång hölles 4 gånger om året, konfirmationsundervisning meddelades årligen. Dapet förrättades under den varmare årstiden i kyrkan, under den kallare i hemmen med vederbörlig högtidlighet och med begagnande af särskildt inköpt dopskål af nysilfver.
Biand äldre okyrkliga rörelser inom församlingarna märktes baptismen, som vora stadd i stillastående, ja, tillbakagående. En egendomlig utgrening af densamma, de s. k. helgeanerna, hade en metodistisk och adventistisk anstrykving, förkastade jämte barndopet, både borgerlig och kyrklig vigsel; sägande sig vara »gifta inför Gud», förde de en alldeles olaglig sammanlefnad. Äfven funnos s. k. frikyrklige med ea »oattvardsförening».
De voro få. I Ejsta funnos 25 baptister och i Sproge 10. Olöpta barn voro i Ejsta 5, i Sproge 2. Iagen person hade lagligen utträdt ur kyrkao. Iogen uppenbar kristendomsfientlighet hade förmärkts.
Sedan senaste visitation hade Ejsta kyrka fått ny orgel för 2,500 kr. I Sproge hade för att anskaffa en sådan insamlats 800 kr. Ejsta kyrkokassas behållning utgjorde vid visitationen kr. 249: 41, Sproges kr. 835: 19. Ejsta kyrka vore brandförsäkrad för 20,800, Sproge för 15,000 kronor.

Rättegångs- och polissaker.

För lösdrifveri har i dag till länsfängelset införpassats af stadsfiskalen Anders Johan Magnus Andersson (Plåt-Johan), född 10 Dec. 1858 i Veskinde. Den 12 Juli i fjor dömdes Andersson för lösdrifveri till 6 månaders tvångsarbete.

Södra häradsrätten.
(Skogs 8—9 Juni.) Svära skulle vid detta rättegångstillfälle skomakaren Karl Jakobsson på att han ej vid förut refereradt tillfälle slagit f. handlanden Johan Bokström med en käpp. Svaranden, som ej kom tillstädes, brast såIunda åt eden. Utslag vid tingets slut.

Med ed friade sig husbonden Olof Mårten Bodio, Hemmor i När, från beskyllningen att 18 Sept. 1890 ha öfvat våld mot sin hustra Anna Bodin. Utslag vid tingets slut.

För att utfå ersättning för ståndskog med kr. 116: 34 hade Alfred Löfqvist instämt Jakob Sandström, Ansarfve i Fröjel. Svaranden erkände. Utslag vid tingets slut.

Johan E. Johansson hade instämt godsägaren W. Wöhler med yrkande om utfående af kr. 22: 50 sågom resterande aflöning för 90 dagars arbete i Klintebys bränneri, Käranden påstod att han i bref från Klintebys blifvit lofvad 1 kr. 25 öre för dag, men ej erhållit mera än 1 kr. Hr Wöhler medgaf, att käranden från och med 29 Nov. 1890 icke fått mera än 1 kr. om dagen, men detta baroende derpå, att daglönen då, jämlikt tillkännagifvande, från denna dag nedsattes med 25 öre för alla bränneriarbetare, Käranden påstod sig icke ha hört något tillkännagifvande om en dylik nedsättning, utan hade trott att de minskade 25 örena af br W. innehållits såsom en sparpenning åt arbetarne.
För att styrka, att käranden mottagit underrättelse om lönenedsättningen erhöll svaranden uppskof till första sammanträdet af höstetinget.

För ärekränkning hade kyrkoherde S. G. Hulteman i Klinte instämt godsägaren W. Wöhler. Stämningen innehöll, att svaranden någon dag i Juli månad 1889 på kärandens expeditionsrum i Klinte yttrat, att kyrkoherden tvättade sitt smutsiga linne på predikstolen i Klinte kyrka, hvilket missfirmande yttrande afsett den dementi kyrkoherden från predikstolen gjort angående ryktet att han hade ett oäkta barn på fastlandet. Närvarande vid tillfället hade varit ingeniör Schyl och brännmästaren Axén. Käranden tillade, att då han gjort dessa personer uppmärksamma på hvad hr Wöhler sagt, hade denne återtagit yttrandet på predikstolen.
Svaranden erkände, hvad i stämningen lades honom till last. Med användandet af det omnämda och allmänt kända ordstäfvet, som plägade begsgnas om en person, som ville rentvå sig från ett ofördelaktigt rykte, hade svaranden just syftat på den af kyrkoherde Hulteman omnämda dementien, hvilken också varit föremål för domkapitlets behandling.
På grund häraf Yrkado hr Wöhler käromålets ogillande och ersättning med 20 kr. för sin inställelse jämte öfriga kostnader. Kyrkoherde Hulteman yrkade ansvar å hr Wöbhler enligt 16 kap. 11 8 strafflagen för missfirmelse (högst 200 kr. böter) och tillika ansvar för den ivsinuation, som dermed gafs att det lögnaktiga ryktet om det oäkta barnet skulle innehålla sanning, enligt lagrum, som häradsrätten ville bestämma, Tillika framstälde käranden till hr Wöhler, om han ville medgifva att han sagt orden på predikstolen, hvarvid svaranden genmälte, att, enligt hvad han ville minnas, han visrerligen yttrat dessa ord, men sjeltmant utan någons tillskyndelse ändrat sig och återtagit dem. Tillika bestred har, att han velat låta påskina att ifrågavarande rykte vore sant, hvilket deremot käranden ansåg vara tydligt genom svarandens användande af ordet smutsiga.
Målet öfverlemnades med ersättningsyrkande äfven från kärandesidan och utslag afkunnas vid tingets slut.

Klinte kalkbruksaktiebolag, bestående af hrr Wöhler, Smitterberg och Snöbohm, hade af allmänna åklagaren, efter anmälan till domänstyrelsen af kyrkoherde Hulteman, instämts för att stånda till ansvar, emedan kalk, säkerligen tusentals lass, brutits å prestgårdens grund, hvarigenom rågången mellan prestgårdens och socknens ägor rubbats.
Hr Wöhler anhöll att bli skild från målet på grund deraf att hr Snöbohm vore bolagets verkställande direktör, hvarjämte han anhöll få veta, hvilken tid åtalet afsåge, hvarpå åklag, genmälte att enligt de upplysningar han inhämtat det skulle röra sig om genast vintern 1887—88. Då åtalet möjligen kunde anses för sent väckt anhöll åklagaren om uppskof för vidare meddelanden med angifvaren, men bestred tills vidare hr Wöhlers skiljande från målet, Uppskof till första rättegångsdagen af första höstsammanträdet.

För horsbrott hade hustru Lovisa Larsson, Davide i Rone, instämt sin man Oskar Larsson. Under det förhållande att svaranden för samma brott instämt käranden till Visby rådhusrätt, uppsköts målet till höstetingets andra sammanträde.

För oloflig rapphönsjagt var instämd Teodor Martell från Öja. Han nekade.
Anna Larsson, Unghanse i Öja, hade i December 1890 sett svaranden stå inne på en åker, tillhörig Unghanse, och skjuta på en flock rapphöns, hvarefter han tagit upp två ekjutna. — Svaranden bestred vittnesmålet. Uppskof till höstetingets första sammanträde för ytterligare bevisning.

Om barnuppfostringsbidrag hade Katerina Eklöf instämt drängen Karl Cedergren, Som vittnen hördes Maria Vallin, Lina Johansson och Olivia Pettersson, hvilka icke hade att berätta någet om parternas förhållande under sådan tid att Cedergren kunde vara far till ifrågavarande barn. Målet öfverlemnades med yrkande från kärandesidan, att svaranden måtte åläggas edgång. Utslag vid tingets slut.

Djurplågerimålet mot landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone, förevar ånyo vid detta sammanträde. Svaranden åberopade en mängd vittnen på att de ifrågavarande hästarne icke varit selbrutna eller annars illa medfarna.
Karl Rosendahl vitsordaade en förut ingitven attest, att ingen af avarandens hästar varit behäftad med sår utan samtliga så när gom på två vid tämligen godt draghull. Detta var 14 Mars. Huru förhållandet varit förut, visste ej vittnet. En mindre häst hade haft skafsår på ryggkammen förra årets vår. Hästen användes till körslor, men hade en säck för att skydda såret. Attesten edfästes äfven af Niklas Vablby, med samma tillägg som föregående vittne gjort.
Alfred Karlsson hade i början på Mars månad sett en pojke komma körande med en af Dusez hästar från Hemse. Såg inte att hästen hade något skafsår, men kunde inte ta på sin ed att han inte varit sårig eller blodig om fötterna. I våras hade han sett noggrannare på Duses hästar, men ej sett något fel på dem.
Kristian Dahlström hade iakttagit samma stora, nyklipta häst i början af Mars, men kunde ej, i likhet med förra vittnet, svära på att hästen ej var bruten,
Oskar Norrbom hade kort efter dea dag härom är fråga köpt den nämda hästen, som då oj alls var bruten och ej heller syntes märken härefter.
Anders Svensson edfäste att hästarne under detta år till 15 Mars ej varit brutna, utan vid godt draghull samt att Duse alltid visat sig öm mot djuren.
Karl Andersson-Styrman vittnade lika med föregående. Den 15 Mars syntes märken efter brott på stora hästen, men vittnet kunde ej säga från hvilken tid, men trodde ej att det varit i slutet af Februari. Hästen var kivkig att sko.
Niklas Olsson hade varit med och besigtigat hästen i fråga i Hemse på samma gång som fjerdingsman Vahlberg, Håret var då af på manken, men ej hål, såg ej efter om han var bruten eller om han hade blod på hofvarne, Vittnet ville ej se på hästen derför att den var mager, dock ej utmärglad.
Petter Simander hade besigtigat hästen då den kliptes i Februari; han var då mager, men kunde användas till arbete. Tog på sin ed, att hästen vid det tillfället ej var bruten, blott en mörk fläck i ena lokstaden med skinn öfver, Förra sommaren hade han sett att flere af svarandens hästar hade haft sår; en hade användts i arbete. Karl Adolf Karlström aflade samma vittnesmål.
Åklagaren, som utsträckte ansvarsyrkandet till hela förlidet år, öfverlemnade målet. Svaranden bestred åtalet. Ingen jordbrukare kunde undgå att få sin häst bruten, han måste då hem med den, Här ej ådagalagts att hästarne användts till körslor då de varit brutna; tvärtom framgick at ett par vittnesmål att de vid sådant förhållande genast försatts ur tjenstgöring, Hvad anginge den nyklippta hästen, hade vittnen vid detta tillfälle sagt, att han haft märken efter brott, hvilka möjligen under färden till Hemse skafts upp; men drängen måste ovilkorligen hem med hästen. Det hade ej bevisats, att samma häst sedan användts till körslor. Öfverlemnade målet, under anförande, att ingen uppenbar grymhet blifvit af Duse mot djuren bevisad. Yrkade att angifvaren Vahlberg måtte betala Duse hans kostnader, hvilket bestreds af Vablberg. Utslag vid tingets slut.
Följande utslag afkanuades:
— I målet mellan godsägaren Wöhler och statkarlen Anders Petter Jonsson, angående olofligt afvikande ur tjensten, dömdes svaranden att ersätta käranden för skada genom afvikelse med 34 kronor.
— Femton kronor i böter jämte rättegångskostnader 29 kr. fick auktionisten Petter Hneqvist, Bossarfve i Fröjel, betala för det han kallat Petter Sandström, Rofvide för »lus», »lushund» och »skojare». Käranden fick sjelf betala sina vittnen.
— Frikänd blef husbonden Johan Johansgon, Långgutes i Mästerby från beskyllning för ärekränkning, enär det ej mot hans nekande styrkts att han beskylt Emma Sabina Bandelin, Koparfve i Hejde, för tillgrepp af en penningsumma.
— Tjugufem kr. fick f. handl. Johan Bokström plikta för det han ej ställt sig rättens beslut i målet rörande »Kludvbekriget» till efterrättelse och för edgång besökt själasörjaren.
Ny edgångsdag utsattes, och ålades B. då vid 50 kr. vite follgöra rättens åläggande i afseende på själasörjaren.
— För sin promenad på jernvägsspiret vid Tjeogdarfve 26 sistlidne Mars dömdes Olof Hoffman, Tjengdarfve, att böta 150 kronor.

Norra häradsrätten.
F. hemmansägaren Thomas Blomberg, som brustit i ådömd edgång, dömdes i måndags af norra häradsrätten att böta 40 kr. för att han år 1890 deltagit i utläggning af nät öfver Gothemsåns hela bredd. Kärandeparternas yrkande om ersättning afslogs, enär grund för bedömande af skadan saknades. Yrkande om ansvar för samma förseelse under år 1889 ogillades.
För underlåtenhet att deltaga i snöskottningsarbete dömdes N. Pettersson Uggårds i Källunge att böta fem kronor.

Från biskopsvisitationen i Rone

i lördags och i går äro vi i tillfälle att meddela:
På lördagen hölls specialvisitation, hvarvid särskildt församlingarnes alla skolor besöktes, och uttalade visitator sin tillfredsställelse med det sätt, hvarpå lärarepersonalen skött sitt ansvarsfalla åliggande.
Med anledning af gårdagens betydelse såsom biskop von Schéeles femtiotreåriga födelsedag, uppvaktades biskopen kl. 6 på morgonen med vacker qvartettsång, för hvilken hyllsing han frambar sin hjertliga tacksamhet.
Kl. 10 hölls gudstjenst, hvarvid altartjensten förrättades af kontraktsprosten Alfvegren samt v. pastorerna Kristlanssvn och Youngberg, alla i mest-skrud.
pastor Kristiansson predikade derefter öfver dagens text, hvarpå biskopen steg för altaret och höll ett längre, anslående tal, hvari han särskildt uppehöll sig vid det förhållande, som borde äga rum mellan herden och församlingen.
Nattvardsungdomen förhördes sedan i sina styeken och lade visitator till grund för detta förhör tredje hufvudstycket, om bönen. Sedan han derpå med anledning af dagens text samtalat med de äldre församlingsmedlemmarne, hölls kyrkostämma, hvarvid ingenting fans att anmärka mot förhållandet mellan församlingens olika medlemmar.
Kl. 1/2 4 samlades en stor del af pastoratsborna till middag i prestgården, hvarvid kyrkoherde Söderström höll ett varmt och anslående tal till biskopen icke blott såsom visitator utan äfven med anledning af dagens särskilda betydelse.
Kl. 6 e. m. hölls aftonsång i Rone kyrka, hvarvid kontraktsprosten Alfvegren predikade öfver de fyra bibliska sidag»: »i dag är eder född frälsaren» »i dag, om du hör Herrens röst, så förhärda icke ditt hjerta» — »idag är detta hus salighet vederfaren» — »i dag skall du vara med mig i paradiset».
Biskopen anlände i dag på morgonen till staden.

Femtiotre år

fyller i morgon biskop von Schéele. Dagen kommer att firas i Rone prestgård, der biskopen sedan i dag befianer sig i och för visitation, denna således den första för året.

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
För ärekränkning hade arbetaren Karl Ekman å Klintebys instämt landtbrukaren R. Dassow med påstående att svaranden beskylt både käranden och hans hustru för tjuf. Svaranden nekade och käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till andra rättegångsdagen nästa sammanträde.

Afvikit ur tjensten från godsägaren Wöhler å Klintebys hade statkarlen A. P. Jonason.
Efterlyst och hämtad till gården, hade han genast åter begifvit sig bort. Han var nu instämd af hr W., som å honom yrkade ansvar enligt lag. Svaranden medgaf att han, ehuru lagstadd, gått ur tjensten, men orsaken härtill angaf han vara, att käranden icke uppfylt sitt kontrakt emot honom, utan hade han fått både dålig bostad och dålig mat. Emellertid medgaf han att återgå i tjensten, vid hvilket förhållande käranden afstod från sitt yrkande om återbärande af lönen. Utslag afkunnas nästa sammanträde.

För oloflig rapphönsjagt hade kronolänsman Lindström instämt drängen Teodor Martell Unghanse i Öja. Han nekade. Uppskof för bevisning till andra rättegångsdagen nästa sammanträde.

Om barnaföda hade pigan Kristina Eklöf instämt drängen Karl Cedergren i Sproge, som nekade för faderskapet. Fyra vittnen hördeg, men hade iogenting attt upplysa om. Uppskof till andra rättegångsdagen nästa sammanträde för vidare bevisning.

Klubbekriget i Hemse. I detta mål gkulle vid detta ting f. handlanden Johan Bokströn gå värjemålsed. Genom ombud inlemnade han en skrift, hvari han förklarade, att han af omständigheterna tförbindrats att fullgöra häradsrättens föreläggande om besök hos själasörjaren, hvarför han begärde nytt beslut härpå. Åklagaren yrkade, att svaranden måtte dömas utgifva förelagdt vite. Beslut första rättegångsdagen nästa sammanträde.

För djurplågeri var vid detta sammanträde åter töre landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone. Det gälde att han under hela vintern till körslor begagnat 2 hästar, hvilka varit så utmärglade att de knapt kunnat tvingas fram med piskan, samt dessutom selbrutva. Då svaranden förut nekat härför, hade åklagaren till detta sammanträde inkallat vittnen.
Stationskarlen D. A. Sjöberg hade sett att mjölk körts till Hemse mejeri från Davide med en häst som varit selbruten i lokstaden.
Bokhållare Jacques Norrby hade 24 Februari utanför handlanden Wittbergs magasin i Hemse sett en svaranden tillhörig mjölkhäst, till ytterlighet utmagrad, selbruten i venstra lokstaden, samt blödande ur sår på högra bakfoten, antagligen härledande sig från dålig skoning. Dessutom var hästen nyklippt och väderleken var mycket kall.
Samma vittnesmål afgåfvo arbetarne Johan Österberg och O. P. Isenberg.
Då åklagaren ansåg åtalet tillfullo styrkt öfverlemnade han målet med ansvarsyrkande.
Men svarandeombudet, om bestred vittnesmålen, begärde och erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde för att bevisa att sagda häst icke varit selbruten någon enda dag under hela vintern och således icke heller vid det af vittnena härofvan omtalade tillfället.

För våld var åter före Ferdinand Jakobsson, Burgsvik. Då svaranden icke ville medgifva att af hans utdelade slag misshandlade Edlund erhållit blodvite, uppsköts målet för bevisnings förebringande till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde.

I det förskräckliga ärekränkningsmålet mellan Petter Sandström, Rofvide, Fröjel, kärande, och Petter Eneqvist, Busarfve, svarande, rörande de mindrö vackra tillmälen Eneqvist på en auktion gifvit Petter Sandström, erkände nu svaranden sin förseelse. Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.
I ett annat ärekränkningsmål, der A. F. Eklund, Tippsarfve i Hejde, hade yrkat ansvar å Nils Nilsson, Forsa, Hejde, för det denne beskylt konom för att ha stulit svaranden tillhörigt gärdselvirke, erkände likaledes svaranden hvad som lades honom till last. Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.
För att ha tagit penningar skulle Johan Johansson, Långgute i Mästerby, ha beskylt Karl Bandelins dotter Emma. Härför nekade Johansson. Han hade icke beskylt Emma Bandelin för stöld, han hade blott yttrat en misstanke, att hon möjligen kunde ha stulit de penningar, det här gälde.
Målet öfverlemnades och yrkade käranden att svaranden måtte ådömas edgång. Utslag första rättegårgsdagen af nästa sammanträde.

Ofredande af jernväg. På angifvelse af trafikschefen baron Cederström hade åklagagaren instämt busbonden Olof Hoffman, Tjengdarfve i Hemse. Denne hade vid ett tillfälle gått på banan och icke, trots upprepade signaler, gått ur vägen för tåget, som måst stanna, innan svaranden kunde förmås att afträda från spåret. Trafikschefen påvisade att genom Hoffmans beteende en olycka kunde ha ägt rum, ty lokomotivföraren hade, för att icke köra öfver svaranden, måst midt i farten slå maskinen back och insläppa ånga i cylindrarne, hvilket vore en ytterst riskabel åtgärd, ity att maskinen mycket lätt kunde taga skada och taget föröfrigt genom dethastiga stannandet riskerade att spåra ur. Då Hoffman flere gånger af betjeningen blifvit varnad för att beträda spåret, yrkade målsägaren att svaranden måtte ådömas strängt straff.
Hoffman erkände, men sade sig ha handlat af oförstånd och då ingen skada skett af hans tilltag, anhöll han om så lindrigt straff som möjligt.

Utslag. Frikända i brist på bevisning blefvo slagtaren Löfqvist, muraren Berglund m. fl. från Visby, instämda för att en afton i somras ha med stenkastning ofredat lägervakten å Visborgs slätt.
— För att olofligt ha beträdt jernvägsspåret dömdes pigan Karolina Ytterberg från Alfva att böta 5 kronor.
— I ett mål rörande våld och hemfridsbrott mellan ofvannämde P. Sandström, Fröjel, kärande och P. Eneqvist der sammastädes svarande, frikändes den senare.

Norra häradsrätten.
För olaga fiske var hemmansägaren Karl Nilsson, Stora Gervide i Gothem, instämd. Som emellertid svaranden gått föreskrifven värjemålsed, kunde kärandenas förda ansvars- och ersättningstalav icke bifallas.

För misshandel dömdes drängen Frans Othberg från Kappelshamn att böta 10 kronor.
Han hade vid en i metodistkapellet i Kappelshamn anordnad anktion vid ingången till kapellet knuffat målsäganden Gabrielsson för bröstet så att denne fallit baklänges mot kapelleta vägg.
Åt eden brast arbetaren Petter Lingstedt från Timans i Hörsne. Alltså dömdes han för det han 13 Juli 1890 å allmänna vägen genom Hörsne med ett gevär slagit målsäganden Oskar Jakobsson i hufvudet så att blodvite uppkommit, att böta 75 kronor samt att ersätta sveda och värk med 25 kronor.

Misshandel. Petter Nyberg vid Sandbryor hade den 20 Aug. 1890 efter en mellan Nyberg och angifvaren Hilda Maria Vestergren uppkommen ordväxling fattat Hilda Maria Vestergrea i ena armen och slängt henne åt sidan utan att någon skada deraf uppstått.
Svaranden Sven August Hägg från Skrubbstomt hade brustit åt honom förelagd ed i samma mål, hvadan det var lagligen styrkt, att han vid sämma tillfälle tilldelat Maria Vestergren ett slag i ansigtet, hvaraf ingen skada följt. Nyberg dömdes att böta 5 och Hägg 10 kronor.