Södra häradsrätten.
Andra dagen.
(Forts. från föreg. n:r).
De uppskjutna mälen emellan nämndemannen Johan Olsson vid Rofvalds i Eskelhem, såsom ombud för delägarne i den s. k. »Blötmyre» utdikningsföretag, samt hemmansägarne Johan Nilsson vid Smågårda och Johan Hansson vid Dyple i Tofta förekommo äfven vid detta sammanträde till behandling, Den af kär, vid sluttinget inlämnade skriften bemöttes nu af svarandena skriftligen. De ville ha slut i målet samt vidhöllo sina förut gjorda påståenden. Som det rådde någon oenighet parterna emellan angående »graden» i »Blötmyr», ville kär. ha uppskof för att med vederbörliga handlingar styrka densamma. Detta — uppskofsyrkande bestreds af svar. Rätten meddelar beslut häröfver vid nästa sammanträde.
Lönetvisten emellan drängen H. Engvist vid Mallgårds i Levide och hemmansäg, Jacob Pettersson vid Östres i Alfva förekom äfven, Ytterligare ett vittne hördes, Detta vittne, som hade varit närvarande vid det förut omtalade tillfället då det varit fråga om hafren, som Engqvist olofligen tagit till hästarne, hade hört uttrycket, att, om Engqvist ej ville vara ärlig, vore det bäst att han sökte sig en annan tjänst, Vittnet uppfattade dock ej de fälda orden såsom någon bortvisning, utan blott såsom en uppmaning åt Engqvist att bättra sig. Engqvist hade dock tagit detta som förevändning att lämna tjänsten, hvarför svar, fortfarande vägrade att ingå på kär:s fordringar, Dom faller vid nästa sammanträda.
Ett dylikt mål emellan N. Carlsson från Torsås i Kalmar län och Petter Pettersson vid Smiss i Garda uppsköts till första dagen af nästa sammanträde, emedan ett in kalladt vittne ej kommit tillstädes.
Barnuppfostringsmålet mellan Jenny Svahn i Visby och Johan Johansson vid Tjengdarfvs i Hemse förevar å nyo. Svar. var denna gång personligen tillstädes, men förnekade bestämdt, att han haft något umgänge med Svahn på sådan tid, att han kan vara far till hennes baro. Vid 185 kr vite bör svar. inställa sig å första dagen af nästa sammanträde, då målet ånyo förekommer.
Mera bakved fordrar, såsom vi vid sjette sammanträdet refererade, undantagsman.
nen Olof Wedin vid Västerby i Ardre af O. Ringbom i Alfva. För de sistförflatna sex åren skulle han ha J1 famnar till godo. Å svarandesidan hördes trenne vittnen. Det ena vittnet hade, för omkring tre år sedan, då Ringbom varit af Vedin stämd för samma sak, för den förstnämdes räkning till kär. lämnat tvenne famnar ved, hvarntaf en famn sålts på Ljugarn. V:t hade då hört kär. säga, att han vore belåten med hvad han fått, Ett annat vittne hade äfven köpt ved af kär, Härmed ville svar. visa, att kär. ej gärna kan lida någon brist på ved, när han har dylik till afsalu, Ett vittne hade äfven hört Ringbom säga, att han vore villig lämna Vedin så mycket ved han behöfde, men ej något till försäljning. Vittnena visste äfven, att kär. hade ymnigt med torr ved på gården.
Kär. håller sig till undantagskontraktet och anser sig ha rättighet att använda veden efter eget godtfinnande. Målet förekommer ånyo första dagen af nästa sammanträde.
Olämplig husaga. Såsom meddelades i referatet öfver sjette sammanträdet, hade kronolänsman Eneman på angifvelse af pigan Olivia Olsson från Allmungs i När åtalat husbondesonen Lars Larsson vid Sigleifs i samma socken för misshandel.
Vid förra sammanträdet påstod Larsson, dels att han ej vore lagligt stämd, dels att han bara gifvit pigan »måttlig busaga, hvarför hon bort vara tacksam.» För att styrka det Larsson vore riktigt stämd voro stämningsmannen i När jämte en annan person inkallade. Stämningen hade tvenne gånger ordentligt upplästs för svar., som dock ej på något villkor velat mottaga den erbjudna afskriften. För att bevisa det >agan» ej varit så lättvindig som svar. velat låta påskina hade åkl. inkallat ej mindre än sex vittnen. Af dessas berättelser framgick tydligt, att Larsson, som är hemma hos sin moder, hos hvilken målsäg. hade tjänst, och som alltså borde vara i husbondes ställe, på ett ganska brutalt sätt behandlat pigan. Vid flera tillfällen hade han sparkat och slagit henne, så att hon dels blifvit sängliggande, dels fått större blånader på kroppen, såsom på bröst, armar och ben, dels hade han tagit henne i strupen, så att märken efter alla fingrarna synts å halsen.
Åklagaren yrkade, att som misshandeln varit synnerligen barbarisk, Larsson skulle dömas till strängaste straff, om möjligt till fängelse, samt att ersätta statsverket förskjutna vittneslöner. – Målsäg. begärde 100 kr. för sveda och värk samt 15 kr. för hvarje inställelse, – Utslag meddelas vid nästa sammantsädes.
Mycket väsen för ingenting. Målet emellan Olof Lidén och F. Stenberg vid Stenhuse i Sanda angående ärekränkning förekom ånyo till behandling. Såsom förut meddelats, är Stenberg tilltalad för att han dels beskylt dels beryktat Lidén för att ien skog, där parterna haft afverkning, hafva bytt träd för svar, För att riktigt slå ett storslag, hade nu Lidén medtagit ej mindre än fem vittnen, hvilkas upplysningar i målet dock näppeligen voro värda besväret. Svar. yrkade emellertid ansvar å kär, för obefogad rättegång och begärde 10 kr. för hvar inställelse.
Yttrande vid nästa sammanträde.
Åkl. afstod från åtalet mot Hjalmar Hallbom i Stånga angående misshandel mot Karl Hägg vid Smissarfve i samma socken, sedan målsägaren anmält, att han ingått förlikning med svar.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 September 1898
N:r 138
