En issändare, som kallar sig »Sjökapten», skrifver i sist hitkomna nummer af N. D. A.: Hvar och en, som har någon erfarenhet af, huru ondt en sjöman ofta får slita i storm och svår sjö och för hvilka faror han esomoftast är utsatt, gläder sig åt hvarje åtgärd myndigheterpa vidtaga i syfte att minska dessa svårigheter i den mån menskliga åtgöranden sådant förmå. Vid Gotlands vestkust har seglaren i svårt väder blott en enda nödhamn, der han kan finna skydd utan att riskera att få qvarligga en längre tid vid inträffande ogynsamma vindar. Denna nödhamn är sundet innanför Vestergarns utholme, hvarest djupgående fartyg inflyta och hvarifrån de hafva två segelleder till öppna hafvet, så att de under hvarje vindriktning åter kunna utlöpa. Lotsstyrelsen, inseende platsens gynsamma läge i detta fall, har ock vidtagit omsorgsfulla anordningar till sjöfarandes fromma och gagn medelst anbringande af en inseglingsfyr å en udde på sundets inre sida, Skanandden kallad, samt af en ständigt lysande sådan, utvisande ankargrunden, å Utholmen på sundets yttre sida, genom hvilket åtgörande seglaren kan inlöpa under djupaste mörker, förankra och skyddad afvakta första gynsamma väderleksförändring för att åter fortsätta sin kosa. Man är denna myndighet tack skyldig härför.
Utrikes ifrån kommande fartyg skola dock blott i allra sista nödfall begagna sig af denna hamnplats, så länge den fatala omständigheten råder, att ingen tulltjensteman, icke ens en vaktmästare, finnes på stället. I största behof af proviant eller af annan kommunikation med lagdet, kunna de ej få sätta sig iförbindelse med detta för att få dessa sina bebof afhjelpta. När lotsverket gjort allt, hvad på detta ankommit, skall då tullstyrelsen intet vilja åtgöra för att i vänligt tillmötesgående mot hafvets väderbitne söner undanrödja detta sista missförhållande, under hvilket berörda fyrinrättningar knappast skola kunna uppfylla hälften af sin bestämmelse?
Så väl lotsverket som de sjöfarande hafva ansett Vestergarn vara en ypperlig uthamn för Visby, hvars egen hamn omöjligen kan angöras af större fartyg under svåra vestliga och mnordvestliga stormar, då deremot angörandet af Veetergarnus utholme upprepade gånger visat sig lätt kunna åstadkommas under dylika förhållanden. Äfven i detta afseende är en tullbevakning nödvändig, då en sådan eljest vid hvarje tvingande behof med stora kostnader och mycket besvär måste reqvireras från Visby eller Klintehamn.
Då tullboställe förnt finnes på platsen och detta, för att kunna bebor, endast tarfvar en ringa reparation, torde den pekuniära sidan af saken ej utgöra uågot särdeles beaktansvärdt hinder.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 November 1890
N:r 172