Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
på Gotlands landsbygd 31 December 1890:
Alskog: födda 4; döda 5, ivflyttade 23, utflyttade 35, vigda 4 par; minskning 13; folk-
mängd 470.
Lye: födda 8, döda 4, ivflyttade 15, utflyttade 17, vigda 2; folkmängd 292.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
firade i måndags afton å stadshotellet sin sedvanliga fest, hvarvid, som bekant, äfven »tomtarne» för året beklädas och bespisas, Denna fest har år efter år tilldragit sig allt större intresse och utgör nu långt i förväg alla småttiogars förtjusning. I år var också antalet besökande större än någonsin förut. Da torde kunna böräknas till minst 500 personer, deraf nära nog halfva antalet barn. Att en försvarlig trängsel på grund af denna stora mängd folk ägde rum, är sjelfklart, och nu, om någonsin, gjorde sig behofvet af en större samlingslokal i vår stad gällande.
Midt i salen ståtade den högresta julgranen, så öfversållad med prydnader och godter, att knapt en gren fans bar. Och så rikt försedd med ljus var den, att när den tändes strålade den rent af kungligt Klockan strax efter 6 hade tomtarna — 8 gossar och lika många flickor — hunnit iklädas de af sällskapet skänkta fullständiga beklädraderna. Då spelade musiken upp en marsch, och &tföijda af sina mödrar, intågade i salen de sålunda begåfvade barnen samt placerades på båda sidor om julgranen. Sällskapets ordförande, borgmästare Een, framträdde nu och höll till dem ett kortare tal, deri han betonade julens innebörd af en den sanda glädjevs fest för fattiga och rika, dess betydelse såsom återkallande i vårt minne den stunl då frälsaren, den största julegåfva, som någonsin skänkts, kom verlden till del. Talaren slutade med att uppläsa ett litet arslående julpoem af Virsén, samt önskade till sist, att tomtarne och de öfriga små måtte känna en stunds verklig julglädje.
Åter ljödo nu fiolerna, och den stora barnskaran ordnade sig till dans kring den tindrande julgranen. Ring svälde ut efter ring, ända till sex, åtta stycken och så bar det af så godt sig göra lät. Visst blef det litet oordning hår och der, men de äldre gom stuckit in sig bland småttingarne, fingo söka att åter ställa allt rätta. Och barnen logo af glädje, hundratals små fötter stampade fröjdefullt takt till musikens tooer. Å, så roligt, eÅ roligt man hade!
Glödande kinder fiogo så svalka sig en stund. Men man längtade åter till ringarne kring julträdet, och åter blef det brusande lif, när den gamla polskan spe lades upp: »Nu är det jul igen, ja, ou är det jul igen, och julen varar intill påskal» Så gledo ringarne ut, rätade på sig till en lång slingrande orm som drog genom rummen, fram och tillbaka, tills den ena småttingen efter den andra tröttnade. Men bär och der sprungo och lekte på egen hand små klungor af nytra barn.
Så flögo ett par timmar hastigt sin kos, ljusen började brinna ner och stämningen något mattas. Då samlades tomtarne och af granens rika förråd fingo nu dessa famnen full. De andra småttingarne sågo kanske litet afundsjuka ut — men det var ju jultomtarnes fesl Dessa små hade kanske fått sakna alla dessa härligheter tills i afton. Pastor Söderberg yttrade till sist några ord och afslöt festen med bön, hvarpå en psalmvers sjöngs.
Och så fördes de in i det till stora salen gränsande rummet. Der voro på ett långt bord uppstaplade rätt försvarliga högar af gåfvor, som nu öfverlemnades åt tomtarnes föräldrar eller målsmän.
Det var kakbullar, rysgryn, kaffe och socker, äpplen m. m. Vid hvarje hög låg ett litet kuvert med påskrift »61 öre från Vedins arbetare». Dessa hade vämligen på julaftonen bopsamlat en liten summa för detta ändamål. I sanning vackert gjordt, och heder åt sådana arbetare, som af sina ringa tillgångar icke draga i betänkande att lemna en skärf åt dem, som ha ännu mindre! Dessutom hade välvilliga personer skänkt ännu några kronor, att 75 öre i kontanter tiildeles hvarje tomte.
När så gåfvorna lemnats till de tacksamma mödrarne, begaf sig hela skaran, målsmännen och tomtarne, ner i »blå sa?n», der en riklig aftonmåltid var dukad af väldiga smörgåsar och hvit gröt. Det tycktes smaka förträffligt, och icke blott glada, utan äfven mätta lemnade tomtefamiljerna den vackra festen, som säkert hos dem efcerlemnat ett värmande minne.
Deruppe i salen hade granen emellertid släckts och småttingarne troppade så småningom af. Åh, hvad de hade haft roligt! Såkert hade de idel rosiga drömmar den natten.
Så blef det »den äldre uagdomens tur».
Nu svängde den muntert om vid musikens toner. Glädjen hade fått ett godt underlag, och under de timmar man till bragte tillsammans, sågs icke en mulen blick eller en missbelåten min. Man hade beredt andra glädje, man hade roat sig sjelf. Det var en i allo väl använd afton.
Tomtarne för året voro: Karl Gustaf Persson f. 78, Anders Petter Elof Larsson f 78, Karl Hugo Hallgren f. 80, Viktor Petter Emanuel Jonesson f. 81, Karl Otto Lundgren f. 78, Adolf Gunnar Robert Rundberg f. 84, Karl Emannel Höglund f. 84, Bror Oskar Holmström f. 81, Johanna Maria Kristina Fohlström f. 81, Gerda Maria Fredrika Qviberg f. 79, Alma Emelie Maria Nährström f. 80, Maria Karolina Pettersson f. 78, Anna Maria Larsson f. 83, Helena Nelly Maria Funqvist f. 76, Agda Matilda Martell f. 83, Beda Sofia Cecilia Runander f. 82.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
har i dag mottagit postkontoret i Hemse, dit han afreste med morgontåget. Samtidigt har postexpeditör Lagergren inträdt i tjenstgöring vid härvarande postkontor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
i måndags e. m. var fätaligt besökt. Först godkändes den uppgjorda debeteringslängden, hvarefter företogos val till besättande af fyra lediga platser i kyrkorkdet, tre för fyra år och en för två år (efter medicinalrådet Bolling.) Afgående voro utom honom lektor Lamke, häradshöfding Valdenström, konsul Björkander och kopparslagare Hallonberg. På de tre första platserna återvaldes konsul Björkander med 577 röster häradsh. Valdenström med 547 och lektor Lemke med 500 röster, hvarjämte på fjerde platsen insattes hr Hallonberg med 514 röster. Qvarstående i kyrkorådet ärolandskamrer Gardell och pastor Söderberg.
Fyra skolrådsledamöter skulle likaledes väljas. De afgående voro handl. Val!ér, landtbr. Dassow, lektorerna Fagerholm och Höjer samt adjunkten Berglund. Af dessa undanbådo sig de tre sistnämde bestämdt återval. Handl. Vallér och landtbrukare Dassow omvaldes med 620 röster, hvarjämte nyvaldes rådman Tiberg och regementsintendent Karlsson med 587 röster. Qvarstående i skolrådet äro kamrer Melin, pastor Söderberg dr O. Klintberg och landtbrukaren Ljungberg.
Såsom synes invaldes i de respektive råden en ledamot mindre än förut till följd af en föregående stämmas baslut att på detta sätt minska antalet i såväl kyrkosom skolrådet.
I sammanhang med det senare valet framhöll lektor Höjer att enligt gällande förordning kunde äfven suppleanter i skolrådet väljas. Då det vore af erfarenheten visadt, att ett fulltaligt skolråd vore en sällsynthet och sålunda, om ersättare valdes åtminstone ett par af dessa de facto blefve ordinarie ledamöter, hvarigenom den invändniogen omintetgjordes att suppleanter vore olämpliga såsom icke inne i frågorna, hemstälde han att 5 suppleanter måtte väljas på två år. Biskopen villa icke för närvarande understödja förslaget, då man först borde se till, hvad ivflytande i ledamöternas minskning komme att få på sammanträdenas fulltalighet. Häri understöddes han af kamrer Melin. Stämman afslog lektor Höjers proposition, hvarpå han anhöll att få väcka förslag i samma syfte att af den kommande majstämman behandlas. Lektor Bergman gjorde till detta förslag tillägget att ersättare borde utses äfven i kyrkorådet. På hemställan af samma person beslöt stämman att hädanefter vid kungörandet af blifvande val namnen på de afgående och qvarstående ledamöterna i kungörelsen skulle angifvas.
Till revisorer af kyrkans räkenskaper utsågos kapten Ternstedt och sekreterare Gustafsson samt för skolans räkenskaper handl. J. Manthe och löjtnant S-lergren.
Stämman godkände den inlemnade räkvingen öfver ringklockornas försättande på vinkelaxlar, sedan arbetet blifvit af utsedde besigtningsmän godkändt.
Skolrådet hade i enlighet med inspektorens hemställan gjort framställning om förändring till ordinarie folkskolelärareeller lärarinneplats af en extra småskolelärarinnebefattning och begärde derför att stämman samma anslag som till öfriga ordinarie platsinnehafvare.
Då frågan föredrogs, anmärkte lektor Bergman att det icke vore förenligt vare sig med k. förordningen eller vanlig god ordning att komma med en sådan anslagsframställning få veckor efter det skolans stat blifvit uppgjord. Det vore af vigt att på en gång få veta, hvilka skyldigbeter man hade att utgöra. På grund häraf yrkade han uppskof med ärendet till nästa oktoberstämma. — Biskopen medgaf att talaren kunde ha rätt, men skäl kunde finnas, som gjorde att man måste bryta ordningen. Ett sådant fannes här, nämligen inspektörens yrkande, hvilket skolrådet var pliktigt att så fort som möjligt rätta sig efter. Dessutom vore det förmånligt, om platsen kunde tillträdas med skolårs början. — Lektor Bergman förmodade att inspektören framställ sitt yrkande flera än en gång, så att ??? slaget nog kunde ha varit färdigt ??? oktoberstämman. — Biskopen var tack sam mot talaren derför att han, en sparsamhetens målsman, i detta fall klandrat skolrådet för dess sparsamhet samt hemstälde, om ej ändå skäl funnes att bifalla den äskade förändringen.
Utan votering biföll stämman den extra småskolelärrinnebefattningens förändrande till ordisarie folkskolelärare- eller lärarinnebefattning och beviljades sålunda äfven derför nödiga medel.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
i Visby stad uppgår i dag 31 December till 7,099 personer, mot 6,992 personer samma dag 1889. Ökningen under året utgör alltså 107 personer.
Födda äro: 146 (76 män och 70 qv.)
Döda: 122 (58 män och 64 qv.)
Inflyttade: 651 (296 män och 355 qv.)
Utflyttade: 568 (238 män och 330 qv.)
Vigda: 43 par.
Norra landsförsamlingen:
Födda: 3 (2 män och 1 qv.)
Döda: 2 (2 män och 0 qv.)
Inflyttade: 33 (20 män och 13 qv.)
Utflyttade: 51 (29 män och 22 qv.)
Vigda: 2 par.
Minskning: 17.
Folkmängd: 140.
Södra landsförsamlingen:
Födda: 3 (1 man och 2 qv.)
Döda: 1 qv.
Inflyttade: 19 (8 män och 11 qv).
Utflyttade: 17 (9 män och 8 qv.)
Vigda: —
Ökning: 4.
Folkmängd: 70.
Pastoratets hela folkmängd utgör sålunda 7,309 personer.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
räkning komma att utföras en del reparationsarbeten å kronan tillhöriga hus och bygnader å Wisborgsslätt äfvensom å förrådsbygnaden i Visby, hvilka arbeten omfatta:
Gröfre snickeri- och timmermansarbete, målning, plåtslageriarbete, en del stenhuggeriarbete m. m. äfvensom takstrykning.
Hugade spekulanter å dessa arbeten kunna före fredagen den 2 nästkommande Januari kl. XII på dagen ingifva skriftliga, förseglade, till förvaltningsdirektionen stälda anbud, hvilka skola inlemnas till Regementsintendenten W. Karlsson i Visby, som äfven lemnar närmare upplysningar om arbetenas beskaffenhet, tiden för desammas utförande m. m.
Till spekulanters kännedom meddelas:
att anbud kan omfatta såväl samtlige arbetena i sin helhet, som olika arbeten för sig;
att å anbudets omslag skall finnas antecknadt hvad detsamma afser;
att borgen af minst tvänne af Direktionen till säkerheten godkända personer skall vara anbud bifogad, så vidt afseende derå skall kunna fästas. Formulär till borgensförbindelse finnes tillgängligt iregementsintendentsexpeditionen;
att anbudsgifvare skall vidblifva afgifvet anbud intill detsamma hunnit af förvaltningsdirektionen pröfvas, hvilket sker intill den 15 Januari 1891; samt
att anbudsgifvare är skyldig att på af förvaltningsdirektionen bestämd tid afsluta kontrakt om arbetets utförande, vid stadgadt äfventyr.
I öfrigt hänvisas till föreskrifterna i Kongl. Majt:s Nådiga Kungörelse den 10 Maj 1889 (Sv. förf. saml. nr 15) angående förändrade föreskrifter rörande statens upphandlings- och entreprenadväsende, hvilka föreskrifter i tillämpliga delar gälla till efterrättelse för arbetenas utförande.
Visby i November 1890.
Förvaltningsdirektionen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
Att Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla Enkan Anna Helena Hoffman, Homa i Stenkumla, den 28 December 1890, i en ålder af 73 år, 1 månad och 14 dagar, varder härmed slägt och vänner delgifvet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
Att min kära moder Enkefru Antoinette Sandström efter en längre sjukdom stilla och fridfullt afled i Visby den 30 Decmbr 1890 i en ålder af 72 år, 4 mån. och 13 dgr, djupt sörjd och saknad af mig, barnbarn, slägtingar och många vänner, varder endast på detta sätt tillkännegifvet.
Fredrik Sandström.
Ps. 483 v. 1 och 3.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
Gotland — ett af Sveriges skönaste landsksp och med det härligaste läge, krivgflutet af Östersjöns böljor — blef redan tidigt säte för en jämförelsevis hög odling. Talrika jordfynd visa, att ön redan långt tillbaka var uppehållsort för djerfva vikingar, som här hopade sina i främmande – länder blodigt förvärfvade skatter. Då ön 1028 kristoades af Olof den helige, upphörde så småningom vikingalifvet; men österns varuskatter fupno fortfarande vägen dit, visserligen ej längre burna af det stolta drakskepptt, utan af Cen idoge handelsmaniens freåliga farkost. Sålunda uppstod inom kort den mäktiga hansestaden Visby, hvars högsta blomstring infaller under 12:te och 13:de århundradet. Skyddadt af stadens starka nurar reste sig här det ena gafvelprydda köpmanshuset bredvid det andra, i tätt sammanppackade rader. Mellan dem lågo talrika kyrkor och fromma stiftelser, bvilkas härliga ruiner än i dag stå som mossbelupna vittoen, icke allenast om den frikostige gifvaren, som genom att uppoffra något litet af sina timliga ägodelar trodde sig vinna evig salighet, utan äfven om den konsterfarse arbetarens förmåga att ur det hårda materialet framtvinga lefvande konstverk. Men det var icke allenast Visby, som riktades på bygnadsförctag. Hela ön kan med skäl sägas vara »öfverså!lad med arkitektoniska minnes märken». — Nittio större eller mindre kyrkor, af hvilka de flesta nutmärka sig för ovanlig smak och rikedom, visa bvad ett idogt folk med varmt intresse för konsten kan åstadkomma. Men också äger ön i sina rika kalk. och sindstenslager ett outtömligt förråd på godt och bildbart byggnadsmaterial.
Typiska för alla Gotlands kyrkor äro de i Dalhem och Rone. Dalhem, beläget på en bördig slätt ett par mil söder om Visby, är ett af de mest storartade och sevärda tempel på hela Gotland. Enligt en gammal anteckning från medeltiden har kyrkan blifvit invigd år 1209, hvilket också lyckes stämma öfverens med dess arkitektoniska hållning, om man undantager tornet, som med sin rena spetsbågstil hänvisar på, att det måtte tillkommit åtmin stone ett halft århundrade senare. Kyrkan är uppförd af väl huggen och tuktad kalksten och utmärker sig som de flesta af sina likar på ön för sina sköna och rika portaler med slipade marmorkolonner samt för sina fiot utbildade rosverk i det höga tornets ljudöppningar. Det inre är deiadt i 3 skepp, hvilkas hvalf uppbäras af 4 välbildade kolonner. I altarväggena fönster märkas några väl bibebållna glas målningar, utförda i tämligea bjärta färger, framställande bland annat scener ur Kristi pinohistoria — visserligen naivt framstålda, men dock vittnande om den prakt, med hvilken wedeltiden sökte ut: styra sina helgedomar.
Rone kyrka, belägen på sydliga delen af Gotland, är till omfånget mindre än Dalhem, men företer för öfrigt en något ??knande anordnirg. I det yttre tilldrager sig genast det smäckra, af en hög spetsig spira kiröata tornet betraktarens uppmärksamhet. Det uppst’ger till en höjd af 240 fot och synes långt ut på hafvet, der det af sjöfarande är kändt under namnet »Lange Jaku» och vitar mången vilsekommen farkost den rätta väger. Kyrkans båda ståtliga portaler hafva lidit mycket af vittring, dock kan man ännu, med ledning af det som skonats af tidep, bilda sig ett begrepp om deras forna skönhet. — Kyrkans skepp är på äkta Gotlandsvis tvådeladt och dess 4 hvalf uppbäras i midten af en särdeles elegant kolonn af omväxlande röda och grå marmorskikt. Här var den vigtigaste punkten, och här har ock rättvisligen det mesta arbetet nedlagts på dess sirliga kapitäl och basblad.
Vi se sålunda att Gotlands kyrkobyggare i allmänhet voro mycket förfarne i stenhuggeri. Ur den vackra kalkstenen mejslades också flitigt med konsterfaren hand kapitäler, hela portaler, bildfriser, fönstrens rosverk m. fl. mera framstående delar af templen. De i kyrkans inro till gudstjensten hörande föremålen kommo naturligtvis äfven, och kanske i ännu rikligare måtto, i åtojutande af denna utsirning. Tiden, menniskornas vårdslöshet, ofta rent af vandalism, har dock endast lemnat en ringa återstod af dessa konstskatter. De föremål af denna art, som förekomma i rikligaste mängd, äro dopfunotarne. antagligen derför, att dessa äfven efter reformatiocen kunde uppfylla sin ursprungliga bestämmelse och sålunda äfven af rent praktiskt intresse blefvo skonade.
Vår bild fig. 1 framställer en särdeles vacker funt från Barliogbo kyrka, som kan sägas vara en typ för de flesta dylika kyrkinventarier från denna tid. Mollan de högre relieferna, som tyckas vara utan någon särskild inbördes betyde!se, förekomma på sjelfva skålen i lägre relief
de fyra evapngelisternas symboliska märken — en för öfrigt särdeles omtyckt och vanlig ornering af dopskålen. Ifrågavarande funt är, 1 kasom de flesta på Gotland förekommande, utförd i mörk vackert färg:d sandsten. Ofta fingo dock öns vackra flerfärgade eller hvita marmorarter utgöra det materia!, ur hvilket konstvären mejslade sipa skapelser. Sålunda är den praktfulla, rikt figurprydda preststolen från Burs kyrka, fig. 2, utförd af
de bvitaste – marmorblock. — Dess figur: framställniogar torde förestäl’a. på den å teckningen synliga sidan: öfverst. Bebådelsen, och derunder Marias besök hos Elisabet, samt på den andra sidan: Kristi födelse, i en rk grupp af herdar, englar och grottans fyrbenta invånare. De båda sidoria, som vändrs åt altaret, äro deremot icke ornerade.
Äfven mindre föremål af trä eller jern såsom korstolar, korskåp, ljusstakar m. m. kommo i åtojutande af derna konstnärliga utstyrsal, Och då man ser alla dessa, ännu till våra dagar bibehållna medeltidsminnen, ken man ej annat än förvåna sig öfver den gotländska befolkningens produktivitet och ovanligt utbildade konstsinne… Brunius säger också i s’tt arbete öfver Gotlands konstskatter, att öns befolkning tyckes under flere årbundraden ha lifvats af det varmaste intresse för storartade kyrkobyggnader, hvarför han antager, att hvar och en från ungdomen öfvat sig i dithörande arbeter.
Om detta ock är för mycket sagdt, qvarstår likväl det faktam, att Gotlands konst bär allt igerom en folklig prägel. Det var ej den måvgsidigt utbildade konstnären, som i dessa alster sökte förhärliga sig sjelf och sin konst, utan den enkle handtverkaren, som, manad af sin fromma ifver, på detta sätt ville uttrycka sina känslor.
E. H.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1890
N:r 203
Visby rådhusrätt.
Smuggling. Här varande tullkammare hade till i dag instämt skepparen J. O. Ahlström, förande skonert Lovisa, hvilken nyligen inkommit i barlast från Rostock till hemorten Klinte. Märkrullan upptog endast att fartyget var barlastadt. Emellertid anträffades vid visitation undandolda i källaren bakom provianten och öfvertäckta 1 kagge, 1 kutting och 2 krus rom, 2 toppar socker och 1 avkare sädesbränvin, för hvilket allt tull skulle ha erlagts med 51 kr. 40 öre. Då dessa varor icke upptagits i märkrullan och då de tydligen hade undandolts, yrkade tullkammaren ansvar å skepparen för hvad han sålunda låtit komma sig till last.
Svaranden erkände riktigheten af stämningen och var villig underkasta sig laga ansvar.
Emellertid ville han invända, att de ifrågavarande sakerna icke undandolts, hvilket käranden deremot ansåg alldeles tydligt varit allet.
Han dömdes att böta 105 kronor, hvarjämte varorna förklarades förbrutna.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 December 1890
N:r 202