i förgår afton hade Musikaliska sällskapet all heder af, och den hade väl varit förtjänt af ett mera talrikt besök än som nu af endast knappt ett par hundratal personer. Bland dessa var det ungdomliga elementet i öfvervägande pluralitet; glädjande vore, om man häraf kunde draga den slutsatsen, att hos en kommande generation skall röjas större kärlek till och intresse för den ädla tonkonsten än hos den som nu lefver och regerar bär i staden. Konserten inleddes med tvenne orgelnummer, »andante» af Mendelssohn och »allegro» af Rinck, hvilka utfördes afdirekt. Lambére med den säkerhet och elegans som ett fullkomligt herravälde öfver instrumentet alltid förlänar.
Följde så ett orkesternummer, nämligen allegrosatsen ur Haydn’s bekanta C-molls symfoni, hvilken frånsedt en liten slitning i takten uti första reprisen utfördes förträfligt och hvars älskliga tongångar gjorde sig väl gällande trots det starka genljudet i den stora lokalen.
Härefter lät sällskapets blandade kör höra en hel rad utmärkt vackra kompositioner af vår alltför tidigt bortgångne tonsättare Söderman, nämligen »Kyrie», »Agnous Dei», »Jesu Christe», »Benedic tus» och »Virgo gloriosa». Beträffande utförandet af dessa »andliga sånger» hafva vi intet annat att erinra, än att det nog varit önskligt, om ackompanjemanget till det af fru Zelga Wickström känsligs och fint utförda förtjusande solot i Kyrie hade kunnat göras litet lättare. I öfrigt gick allt bra, och de härliga sångerna utöfvade tydligen på åhörarne ett mäktigt gripande intryck.
Orkesterafdelnigen lät nu höra sig på nytt och utförde dels »andante fundbre» af Joh. Svendsen och dels — utom programmet — »rêverie» af Huë. Det senare stycket med dess lugna tongångar och mäktiga ackord tog onekligen priset bland de orkestrala prestationerna för aftonen.
Också lämpar det sig ju förträffigt för lokalens akustiska förhållanden. Vid dess utförande medverkade under direktör Lamberes anförande två violiner, två violonceller och en kammarorgel, som sköttes öfverlägset af fröken Jenny Köhler.
Afslutning på konserten bildade den klangfulla och storslagna inledningen till »Balders dröm» af Gade, kör med solo, hvilket ganska kräfvande parti utfördes förträffligt och med tillbörlig kläm af en högt uppburen musikälskare.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 6 Mars 1899
N:r 36