Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Målet mellan skeppare Jönsson å Dalkarlså och firman Th. Olrog i Stockholm förevar i dag å nyo. Svaranden lät som vittne höra hamnmästare Vesemen, hvilken intygade, att vattnet i yttre hamnen den dag Dalkarleå upphörde att lasta varit 15 1/2 fot samt att orsaken till bottenstötningea varit att fartyget sackat in åt kajen, hvarpå han gjort styrmannen uppmärksam. Tillika berättade hån, att under 5 dagar efter 21 Januari hade vädret varit sådant, att Dalkarlså kunnat ligga och lasta på redden.
Vid Stockholms rådhusrätt hade hörts som vittnen hrr Ouchterlony och Ness, hvilka intygade, att kapten Jönsson mot en godtgörelse af 1,000 kr. förklarat sig villig att lasta på redden.
Båda parterna begärde och erhöllo uppskof.

Tullmål. Skepparen P. E. Johansson, förande jakten Amalia om 27,72 ton, hemma i Degerhamn, hade inkommit hit till Visby från Kastrup med 450 säckar gödningsämnen, hvarvid märkrullan saknade konsule påskrift. På grund häraf stämdes Skopparen af tullkammaren. Författningen innehåller, att om fartyg af den ringa drägtighet som ifrågavarande inkommer från hamn, der svensk konsul finnes, skall denne ha påtecknat märkrullan. Nu finnes visserligen ej svensk konsul i Kastrup, men deremot i det 1/2 mil derifrån belägna Köbenhavn, och har tullkammaren ansett, att denne bort påteckna märkrullan.
Svaranden bestred åtalet. Utslag måndag.

Rättegångs- och polissaker.

Tvångsarbete. F. drängen E. Beckman, född 1834 å Gotland, har af öfverståthållareembetet i Stockholm dömts för lösdrifveri till tvångsarbete i två år ocn 9 månader. B. dömdes 1869 af rådhusrätten derstädes till 3 års straffarbete och 7 års vanfrejd för första resan inbrottsstöld, hvarvid han tillgripit penningar och dess värde till ett belopp af öfver 4,000 kr. Sedan dess är han icke straffad men har många gånger undergått allmänt och tvån sarbete, oftast under två år i sender.

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Johanna Gustafsson hade instämt maskinisten P. D. Buljang, nu bosatt i Stockholm, för erhållande af uppfostringshjelp till ett 10 Aug. 1885 födt gossebarn, Detta mål har flere gånger förevarit, både här och i Stockholm, men svaranden har alltid lyckats tå käromålet ogilladt på grund at olaga stämningstid o. d. Då målet i dag företogs till bebandling uppträdde båda parterna genom ombud. På kärandesidan hördes två vittnen, Framstäldt jäf mot ena vittnet, snickaren O. Lundin, såsom varande kärandens fosterfader, ogillades af rätten, hvaröfver svarandeombudet anmälde missnöje. Vittnet Lundin berättade, att Buljarg, som på hösten 1884 hade anställning såsom maskinist å ångfart, Arla, då hvarje gång fartyget var i hamn för att kola, om qvällarne gjort sin uppvaktning hos käranden, tagit henne ut till promenader och alltid sagt att han var ogift, ehuru han i sjelfva verket hade: bustru och barn i Stockholm, I Maj 1885 då vittnet fått underrättelse om Johanna Gustafssons tillstånd, hade vittnet och G. farit till Stockholm och der uppsökt B. för att sätta honom in i eituationen. B. hade dervid föret nekat till alltsammans, men ansatt af vittnet, hade han till slut sagt: »Tusan att det skulle gå så galet»! — Det andra vittnet, värdshusidkaren P. F. Andersson, kunde endast iatyga, att Buljang och Gastafsgon så ofta som möjligt varit i hvarandras sällskap på hösten 1854. Ett liknande skriftligt intyg framlemnades från enkan Gabrielsson, hos hvilken Gustafeson vid den omstämda tiden bott.
Vittnesmålen bestredos af svarandeombudet, eom påstoe, att en ung fiskare hösttiden 1884 hade innebott hos Gustafsson och måhända ej stode utanför saken.
Kärandon begärde 14 dagars uppskof för att få på ed hörd enkan Gabrielsson och möjligen andra vittnen, hvilket beviljades.

För död förklarad vardt i dag af rådhusrätten sjömannen Karl Fredrik Kristian Fahlstedt, född 1844. Han har ej afhörts sedan 1865 och anledning finnes antaga det han 1868 på resa från Newyork till London omkommit.

För opålitligt uppförande har schefen för infanteriregementet ålagt volontärvieskorpralen nr 114 Brunnsberg disciplinstraff med 4 dagars vaktarrest.

För fylleri dömdes 2 porsoner att böta hvardera 5 kr. och för samma förseelse under sabbat 8 poreoner att böta hvardera 10 kr. För fylleri och förargelseväckande beteende dömdes gelbgjutefiarbetaren Karl Hultberg att böta 15 kr. För fylleri och oljud 19 sistl. April fick arb. A. D. Danielsson böta 30 kr.

Rättegångs- och polissaker.

För lösdrifveri har i dag till länsfängelset införpassats af stadsfiskalen Anders Johan Magnus Andersson (Plåt-Johan), född 10 Dec. 1858 i Veskinde. Den 12 Juli i fjor dömdes Andersson för lösdrifveri till 6 månaders tvångsarbete.

Södra häradsrätten.
(Skogs 8—9 Juni.) Svära skulle vid detta rättegångstillfälle skomakaren Karl Jakobsson på att han ej vid förut refereradt tillfälle slagit f. handlanden Johan Bokström med en käpp. Svaranden, som ej kom tillstädes, brast såIunda åt eden. Utslag vid tingets slut.

Med ed friade sig husbonden Olof Mårten Bodio, Hemmor i När, från beskyllningen att 18 Sept. 1890 ha öfvat våld mot sin hustra Anna Bodin. Utslag vid tingets slut.

För att utfå ersättning för ståndskog med kr. 116: 34 hade Alfred Löfqvist instämt Jakob Sandström, Ansarfve i Fröjel. Svaranden erkände. Utslag vid tingets slut.

Johan E. Johansson hade instämt godsägaren W. Wöhler med yrkande om utfående af kr. 22: 50 sågom resterande aflöning för 90 dagars arbete i Klintebys bränneri, Käranden påstod att han i bref från Klintebys blifvit lofvad 1 kr. 25 öre för dag, men ej erhållit mera än 1 kr. Hr Wöhler medgaf, att käranden från och med 29 Nov. 1890 icke fått mera än 1 kr. om dagen, men detta baroende derpå, att daglönen då, jämlikt tillkännagifvande, från denna dag nedsattes med 25 öre för alla bränneriarbetare, Käranden påstod sig icke ha hört något tillkännagifvande om en dylik nedsättning, utan hade trott att de minskade 25 örena af br W. innehållits såsom en sparpenning åt arbetarne.
För att styrka, att käranden mottagit underrättelse om lönenedsättningen erhöll svaranden uppskof till första sammanträdet af höstetinget.

För ärekränkning hade kyrkoherde S. G. Hulteman i Klinte instämt godsägaren W. Wöhler. Stämningen innehöll, att svaranden någon dag i Juli månad 1889 på kärandens expeditionsrum i Klinte yttrat, att kyrkoherden tvättade sitt smutsiga linne på predikstolen i Klinte kyrka, hvilket missfirmande yttrande afsett den dementi kyrkoherden från predikstolen gjort angående ryktet att han hade ett oäkta barn på fastlandet. Närvarande vid tillfället hade varit ingeniör Schyl och brännmästaren Axén. Käranden tillade, att då han gjort dessa personer uppmärksamma på hvad hr Wöhler sagt, hade denne återtagit yttrandet på predikstolen.
Svaranden erkände, hvad i stämningen lades honom till last. Med användandet af det omnämda och allmänt kända ordstäfvet, som plägade begsgnas om en person, som ville rentvå sig från ett ofördelaktigt rykte, hade svaranden just syftat på den af kyrkoherde Hulteman omnämda dementien, hvilken också varit föremål för domkapitlets behandling.
På grund häraf Yrkado hr Wöhler käromålets ogillande och ersättning med 20 kr. för sin inställelse jämte öfriga kostnader. Kyrkoherde Hulteman yrkade ansvar å hr Wöbhler enligt 16 kap. 11 8 strafflagen för missfirmelse (högst 200 kr. böter) och tillika ansvar för den ivsinuation, som dermed gafs att det lögnaktiga ryktet om det oäkta barnet skulle innehålla sanning, enligt lagrum, som häradsrätten ville bestämma, Tillika framstälde käranden till hr Wöhler, om han ville medgifva att han sagt orden på predikstolen, hvarvid svaranden genmälte, att, enligt hvad han ville minnas, han visrerligen yttrat dessa ord, men sjeltmant utan någons tillskyndelse ändrat sig och återtagit dem. Tillika bestred har, att han velat låta påskina att ifrågavarande rykte vore sant, hvilket deremot käranden ansåg vara tydligt genom svarandens användande af ordet smutsiga.
Målet öfverlemnades med ersättningsyrkande äfven från kärandesidan och utslag afkunnas vid tingets slut.

Klinte kalkbruksaktiebolag, bestående af hrr Wöhler, Smitterberg och Snöbohm, hade af allmänna åklagaren, efter anmälan till domänstyrelsen af kyrkoherde Hulteman, instämts för att stånda till ansvar, emedan kalk, säkerligen tusentals lass, brutits å prestgårdens grund, hvarigenom rågången mellan prestgårdens och socknens ägor rubbats.
Hr Wöhler anhöll att bli skild från målet på grund deraf att hr Snöbohm vore bolagets verkställande direktör, hvarjämte han anhöll få veta, hvilken tid åtalet afsåge, hvarpå åklag, genmälte att enligt de upplysningar han inhämtat det skulle röra sig om genast vintern 1887—88. Då åtalet möjligen kunde anses för sent väckt anhöll åklagaren om uppskof för vidare meddelanden med angifvaren, men bestred tills vidare hr Wöhlers skiljande från målet, Uppskof till första rättegångsdagen af första höstsammanträdet.

För horsbrott hade hustru Lovisa Larsson, Davide i Rone, instämt sin man Oskar Larsson. Under det förhållande att svaranden för samma brott instämt käranden till Visby rådhusrätt, uppsköts målet till höstetingets andra sammanträde.

För oloflig rapphönsjagt var instämd Teodor Martell från Öja. Han nekade.
Anna Larsson, Unghanse i Öja, hade i December 1890 sett svaranden stå inne på en åker, tillhörig Unghanse, och skjuta på en flock rapphöns, hvarefter han tagit upp två ekjutna. — Svaranden bestred vittnesmålet. Uppskof till höstetingets första sammanträde för ytterligare bevisning.

Om barnuppfostringsbidrag hade Katerina Eklöf instämt drängen Karl Cedergren, Som vittnen hördes Maria Vallin, Lina Johansson och Olivia Pettersson, hvilka icke hade att berätta någet om parternas förhållande under sådan tid att Cedergren kunde vara far till ifrågavarande barn. Målet öfverlemnades med yrkande från kärandesidan, att svaranden måtte åläggas edgång. Utslag vid tingets slut.

Djurplågerimålet mot landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone, förevar ånyo vid detta sammanträde. Svaranden åberopade en mängd vittnen på att de ifrågavarande hästarne icke varit selbrutna eller annars illa medfarna.
Karl Rosendahl vitsordaade en förut ingitven attest, att ingen af avarandens hästar varit behäftad med sår utan samtliga så när gom på två vid tämligen godt draghull. Detta var 14 Mars. Huru förhållandet varit förut, visste ej vittnet. En mindre häst hade haft skafsår på ryggkammen förra årets vår. Hästen användes till körslor, men hade en säck för att skydda såret. Attesten edfästes äfven af Niklas Vablby, med samma tillägg som föregående vittne gjort.
Alfred Karlsson hade i början på Mars månad sett en pojke komma körande med en af Dusez hästar från Hemse. Såg inte att hästen hade något skafsår, men kunde inte ta på sin ed att han inte varit sårig eller blodig om fötterna. I våras hade han sett noggrannare på Duses hästar, men ej sett något fel på dem.
Kristian Dahlström hade iakttagit samma stora, nyklipta häst i början af Mars, men kunde ej, i likhet med förra vittnet, svära på att hästen ej var bruten,
Oskar Norrbom hade kort efter dea dag härom är fråga köpt den nämda hästen, som då oj alls var bruten och ej heller syntes märken härefter.
Anders Svensson edfäste att hästarne under detta år till 15 Mars ej varit brutna, utan vid godt draghull samt att Duse alltid visat sig öm mot djuren.
Karl Andersson-Styrman vittnade lika med föregående. Den 15 Mars syntes märken efter brott på stora hästen, men vittnet kunde ej säga från hvilken tid, men trodde ej att det varit i slutet af Februari. Hästen var kivkig att sko.
Niklas Olsson hade varit med och besigtigat hästen i fråga i Hemse på samma gång som fjerdingsman Vahlberg, Håret var då af på manken, men ej hål, såg ej efter om han var bruten eller om han hade blod på hofvarne, Vittnet ville ej se på hästen derför att den var mager, dock ej utmärglad.
Petter Simander hade besigtigat hästen då den kliptes i Februari; han var då mager, men kunde användas till arbete. Tog på sin ed, att hästen vid det tillfället ej var bruten, blott en mörk fläck i ena lokstaden med skinn öfver, Förra sommaren hade han sett att flere af svarandens hästar hade haft sår; en hade användts i arbete. Karl Adolf Karlström aflade samma vittnesmål.
Åklagaren, som utsträckte ansvarsyrkandet till hela förlidet år, öfverlemnade målet. Svaranden bestred åtalet. Ingen jordbrukare kunde undgå att få sin häst bruten, han måste då hem med den, Här ej ådagalagts att hästarne användts till körslor då de varit brutna; tvärtom framgick at ett par vittnesmål att de vid sådant förhållande genast försatts ur tjenstgöring, Hvad anginge den nyklippta hästen, hade vittnen vid detta tillfälle sagt, att han haft märken efter brott, hvilka möjligen under färden till Hemse skafts upp; men drängen måste ovilkorligen hem med hästen. Det hade ej bevisats, att samma häst sedan användts till körslor. Öfverlemnade målet, under anförande, att ingen uppenbar grymhet blifvit af Duse mot djuren bevisad. Yrkade att angifvaren Vahlberg måtte betala Duse hans kostnader, hvilket bestreds af Vablberg. Utslag vid tingets slut.
Följande utslag afkanuades:
— I målet mellan godsägaren Wöhler och statkarlen Anders Petter Jonsson, angående olofligt afvikande ur tjensten, dömdes svaranden att ersätta käranden för skada genom afvikelse med 34 kronor.
— Femton kronor i böter jämte rättegångskostnader 29 kr. fick auktionisten Petter Hneqvist, Bossarfve i Fröjel, betala för det han kallat Petter Sandström, Rofvide för »lus», »lushund» och »skojare». Käranden fick sjelf betala sina vittnen.
— Frikänd blef husbonden Johan Johansgon, Långgutes i Mästerby från beskyllning för ärekränkning, enär det ej mot hans nekande styrkts att han beskylt Emma Sabina Bandelin, Koparfve i Hejde, för tillgrepp af en penningsumma.
— Tjugufem kr. fick f. handl. Johan Bokström plikta för det han ej ställt sig rättens beslut i målet rörande »Kludvbekriget» till efterrättelse och för edgång besökt själasörjaren.
Ny edgångsdag utsattes, och ålades B. då vid 50 kr. vite follgöra rättens åläggande i afseende på själasörjaren.
— För sin promenad på jernvägsspiret vid Tjeogdarfve 26 sistlidne Mars dömdes Olof Hoffman, Tjengdarfve, att böta 150 kronor.

Norra häradsrätten.
F. hemmansägaren Thomas Blomberg, som brustit i ådömd edgång, dömdes i måndags af norra häradsrätten att böta 40 kr. för att han år 1890 deltagit i utläggning af nät öfver Gothemsåns hela bredd. Kärandeparternas yrkande om ersättning afslogs, enär grund för bedömande af skadan saknades. Yrkande om ansvar för samma förseelse under år 1889 ogillades.
För underlåtenhet att deltaga i snöskottningsarbete dömdes N. Pettersson Uggårds i Källunge att böta fem kronor.

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Sergeant J. P. Vikanders krafmål mot enkan Anna Gottberg, flere gånger förut behandladt, förevar i dag, hvarvid käranden företedde flere protokollsutdrag, styrkande att han utfört rättegångar för afl, kapt. Högström; i en inlemnad längre skrift yrkade han derjämte ansvar å svarandeombudet, sakför. Stenmark, för smädligt skrifsätt, och framstälde som sin åsigt att ombudet afsigtligt undanhöll en för sakens rätta bedömande vigtig anteckningsoch dagbok, förd af kapt. Högstföm. På kärandesidan hördes ett vittne, som ansåg, att Vikanders arbete som föreståndare för Oskarssalen den tid denna begagnades som teater vore värdt omkr. 1: 50 eller 2 kr. för spektakelafton. Svarandeombudet bestred yrkandena och vittnesmålet. Hade V. haft någonting att göra med Oskarssalen, så hade detta helt och hållet varit ett sjelftaget uppdrag, för hvilket vid de olika tillfällena nog lemnats betalning. Utslag afkunnas 15 Juni.

Stenmark versus Vikander. Detta mål, förut af oss flere gånger omnämdt, handlades äfven i dag. Käranden företedde den handling, enligt hvilken svaranden utfört inkasseringen af den omstämda reversen och å hvilken en afbetalning af 200 kronor, gjord af Vikander, var qvitterad, Svaranden anhöll, på grund af tjenst vid vapenöfaingarna, om uppskof till 13 Juli, för att kunna ingå i fullständigt svaromål. Käranden ville medgifva högst 14 dagar. Svarandens begäran bifölls af rätten.

För att erhålla äktenskapsskilnad hade snickaren O. O. Larsson instämt sin hustru Katarina Larsson, Tre vittnen hördes för att intyga att svaranden begått äktenskapsbrott.
Målet behandlades för slutna dörrar. Uppskof till 29 Juni.

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
I det mål om ärekränkning, som J. P. Lindqvist anhängiggjort mot handl. O. J. Myhrström, frikändes i dag svaranden helt och hållet samt tillerkändes 10 kronor för sin inställelse vid rätten.

Slagsmål

arrangerades i går afton vid 7-tiden å landsvägen, invid Visborgs slätt.
Bland de skjutsar, som under dagens lopp fraktade besökande till och från läg ret, kördes också en, tillhörig åkaren Fröberg, af arbetaren Rudolf Jacobsson. Denne hade emellertid så småningom tagit sig så myeket till bästa, att hvad han än dugde till, icke var det till körsven. Hästarne piskades fram i vildaste fart och vagnen slängde från ena vägkanten till den andra.
Af landtbrukaren T. Donner vänligen tillsagd att sköta sig och skjuts bättre, fattades Jacobsson af bärsärkaraseri, hvarför nämde hr Donner och en åkare Larsson sökte få hästarne från den oregerlige körsvennen. Detta misshagade honom dock i allra högsta grad och han började gå anfallsvis tillväga, dervid understödd af en sin själsfrände, förre båtsmannen Stenberg. Dessa båda i kompani tilltygade ganska illa med händer och naglar åkaren Larsson.
Stor folksamling uppstod och allt vidare bråk afstyrdes, men torde både Jacobsson och Stenberg få inför vederbörande domstol stå till svars för sin omotiverade vildsinthet.

Rättegångs- och polissaker.

För stora anspråk. Skepparen P. Pettersson å skonerten Karl Johan fick, som bekant en förbruten råglast efterskänkt äfvensom ådömda böter. Lastens ägare, handlanden V.
Westberg å Kappelshamn, begärde sedan hos tullstyrelsen att få restitution af tullen å lasten, men derpå har tullstyre!sen icke ingått.

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Sergeant J. P. Vikanders kraftmål mot enkan Gottberg förevar i går, Käranden anhöll om ytterligare uppskof för att få fullständigt bevisa, att han verkligen utfört de två rättegångar för aflidne kapt. Högström, om ersättning för hvilken käromålet hufvudsakligen rör sig. Målet uppsköts på fjorton dagar.

Samme J. P. Vikander var af sakförare A. C. Stenmark instämd att afgifva redovisning för en revers å 475 kr., som han af hemmansäg. Levander, Sixarfve, mottagit till inkassering. Svaranden inlemnade en skrift, hvari han bestred käromålet. Båda parierna öfverlemnade målet, Rätten förklarade sig ej kunna till pröfning upptaga målet, enär öfverlåtelsehandlingen till Stenmark saknade vittnesunderskrifter.

För ärekränkning hade J. P. Lindqvist instämt handlanden O. J. Myhrström., Svaranden skulle ha upprepade gånger satt i omlopp förklenliga rykten om käranden. Fyra vittnen voro af käranden inkallade, men deras samstämmiga uppgifter gingo endast ut på, att svaranden visserligen till dem omnämt, att L. vore skyldig honom penningar, men deremot aldrig om L. kaft något yttrande, som kunde på ringaste sätt tagas för ärekränkande, Utslag annan dag.