Öfvervåld och rån på öppen gata i Visby.
Vi halva idag den smärtsamma pligten att omtala ett inom vårt eljest så fredliga och tysta samhälle begånget fasansfullt brott, som är i hög grad egnadt att uppskaka en hvar. En studerande i elementarläroverkets 7:de klass, Fischer, blef nämligen, då han sistlidne fredagsafton vid åttatiden fredligt hemvandrade till sitt logis hos Läroverksadjunkten Berglund, lömskt öfverfallen af en för honom okänd mansperson och plundrad. Under hemvägen hade han märkt sig förföljas af en okänd, som utfor i otidigheter mot honom. Kommen ett stycke på Syskongatan, midt för ingången till den invid gatan belägna ruinen, öfverföll honom helt oförmodadt den omnämnde personen, satte krokben för honom och gaf honom samtidigt ett våldsamt slag för pannan, så att han tumlade omkull. Liggande på gatan sökte Fischer, så godt sig göra lät, för svara sig: men fick dervid af bofven fem knitshugg i venstra öfverarmen, hvarefter rånaren, sättande sitt knä på Fischers mage, undersökte hans fickor, i hopp om att kunna komma åt hans fickur. Fischer hade emellertid intet ur för tillfället på sig, och, då bofven märkte detta, undersökte han hans bröstficka, och påträffade der en annotationsbok med inneliggande en sedel å 100 kronor af Gotlands enskilda bank. Sedan detta byte blifvit taget, sprang personen skyndsamt sin väg. Fischer hade likväl styrka nog att efter en stunda förlopp resa sig upp och stapplande bege sig till sitt logis, der han nu, efter erhållen nådig läkarevård, lyckligtvis befinner sig utom all fara. Doktorn har förklarat, att, om det ena knifshugget träffat litet längre ned, hade en pulsåder blifvit träffad och att då efter all sannolikhet förblödning och död deraf blifvit en följd. Fischer uppger, att rånaren var en gråklädd, medelstor karl utan skägg, med grott målföre.
Det som mest förvånar oss härvidlag är, förutom den tidiga timmen på aftonen, djerfheten hos rånaren, emedan plåtsen för dådet utgör nära nog midtpunkten af staden, och är på alla sidor tätt bebyggd och bebodd. Måtte vår polis uppbjuda alla sina krafter, och ej ge sig någon rast eller ro förr, än en för samhället så vådlig person blir befordrad till laga straff för sitt gräsliga brott! —
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 April 1875
N:r 27.
