Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Sergeant J. P. Vikanders kraftmål mot enkan Gottberg förevar i går, Käranden anhöll om ytterligare uppskof för att få fullständigt bevisa, att han verkligen utfört de två rättegångar för aflidne kapt. Högström, om ersättning för hvilken käromålet hufvudsakligen rör sig. Målet uppsköts på fjorton dagar.

Samme J. P. Vikander var af sakförare A. C. Stenmark instämd att afgifva redovisning för en revers å 475 kr., som han af hemmansäg. Levander, Sixarfve, mottagit till inkassering. Svaranden inlemnade en skrift, hvari han bestred käromålet. Båda parierna öfverlemnade målet, Rätten förklarade sig ej kunna till pröfning upptaga målet, enär öfverlåtelsehandlingen till Stenmark saknade vittnesunderskrifter.

För ärekränkning hade J. P. Lindqvist instämt handlanden O. J. Myhrström., Svaranden skulle ha upprepade gånger satt i omlopp förklenliga rykten om käranden. Fyra vittnen voro af käranden inkallade, men deras samstämmiga uppgifter gingo endast ut på, att svaranden visserligen till dem omnämt, att L. vore skyldig honom penningar, men deremot aldrig om L. kaft något yttrande, som kunde på ringaste sätt tagas för ärekränkande, Utslag annan dag.

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Länsfängelset).
Ransakning har i dag hållits med f. artilleristen Gustat Reinhold Klasson Bergqvist från Hvalstads församling i Skaraborgs län, häktad för stöld.
Bergqvist hade hitkommit 14 April i år och tillträdt tjenst på labdet, men ej trifts dervid utan gått ur densamma lördagen 2 Maj. På väg intill Visby hade han då kommit till stället Gervide i Sjonhem, hvars arendator P. Pettersson stagit emot honom vänligt, låtit honom få logis samt lofvat försöka skåffi honom tjenst. Då detta emellertid icke lyckades, lånade Pettersson åt Bergqvist — mot säkérhet af en kappsäck som denne icke ville mista för 25 kr. — en femkrona för att han skulle kunna komma in till Visby, och. söka.plats hos någon slagtare: Bergqvist hade emöllertid icke-srest intill Visby, utan användt en del af lånet tills starka varor, hvarefter han på söndagsnatten gått tillbaha till Gervide, der han släppts in. Han hade då varit något rusig. Efter att ha sofvit några timmar hade han stigit upp och medan värdsfolket sof begifvit sig iväg, medtagande icke blott kappsäcken, utan äfven ett par resårskor samt några kragar och manschetter.
Derpå gick han till Barlingbo station, derifrån han reste in till Visby på måndagsmorgonen 4 Maj. På en ölkrog påträffade han här en arbetare Nilsson, med hvilken han kom i slang. Efter någon stund omtalade Bergqvist, att han, som ämnade sig till Stockholm, behöfde sälja ett par skor föratt få respengar, och erbjöd sig Nilsson att göra detta. Det var de stulna skorna. De såldes till en bryggeriarbetar. Frans Oskar Olsson för 4 kr. 50 öre.Då arrendator Pettersson på morgonen märkt att Bergqvist. gifvit sig i väg och dertill medtagit hvad som icke tillhörde honom, begaf han sig gående in till staden, dit han antog att Bergqvist begifvit sig. Sedan han af en bekant fått veta, att en person af det utseende Pettersson nämde, varit med på tåget in till staden, begaf sig Pettersson nu till vaktkontoret och gjorde anmälan om stölden. När han återvände från kronofogden, dit han begifvit sig med manimälan försatt få denna underskrifven, sem han uttryckte sig, hade polisen lyckats få tag i Bergqvist som, hörd, först förnekade stölden, men då skorna tillrättaskaffats bekände.
Vid ransakningen bekände han ock, men sade sig icke ha tillgripit mera än skorna. Af Nilsson, som sålt dem i hans närvara, hade han icke fått mera än 2 kr. Det andra hade Nilsson behållit. Denne som var närvarande och mot hvilken målsägaren förde ansvarstalan, förnekade detta. Bergqvist hade fått alla penningarne. Nilsson uppträdde inför rätten på ett sätt, som föranledde åklagaren att yrka ansvar å honom härför.
Sedan de stulna skorna värderats till 8 kr. och kappsäcken till 6 kr; samt målsägaren framstält sina ersättningspåståenden, öfverlemnades målet, hvarvid! åklagaren yrkade, att äfven Bergqvists tillegnande af dem pantsatta kappsäcken måste anses för stöld eller åtminstone ett olofligt skiljande från annan person af hans egendom, dömde häraderätten Bergqvist att för första resan snattari samt för att ha tillegnat sig kappsäcken hålles till fängelse i 1 månad och 4 dagar, hvarefter han frigafs. Yrkandet mot Nilsson åtortogs af åklagaren.

Rättegångs- och polissaker.

Stenqvist frikänd. Arbetaren Stenqvist i Hemse blef, som bekant, såsom vittne i det mycket omskrifna Bokströmska menedsmålet, af södra häradsrätten för mened dömd till 8 års straffarbete och ständig vanfräjd.
I utslag af 18 dennes har emellertid hofrätten förklarat Stenqvist, enär han af det sätt, hvarpå hans vittnesberättelse är aflagd, icke är mot sitt enständiga nekande fulleligen öfvertygad om brottslighet, icke kunna åt den åtalade saken fällas.
Stenqvist, som suttit bäktad sedan 24 September i fjor — alltså nära 8 månader — har i dag på middagen frigifvits.

Besvärat sig har hustru Maria Olivia Högbom öfver Visby domkapitels beslut af 11 sistlidne Mars, hvarigenom resolverades att hennes ansökan om äktenskapsskilnad från dennes man arbetaren Karl Niklas Norman icke föranledde till någon åtgård.

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten.
För ärekränkning hade arbetaren Karl Ekman å Klintebys instämt landtbrukaren R. Dassow med påstående att svaranden beskylt både käranden och hans hustru för tjuf. Svaranden nekade och käranden erhöll uppskof för vidare bevisning till andra rättegångsdagen nästa sammanträde.

Afvikit ur tjensten från godsägaren Wöhler å Klintebys hade statkarlen A. P. Jonason.
Efterlyst och hämtad till gården, hade han genast åter begifvit sig bort. Han var nu instämd af hr W., som å honom yrkade ansvar enligt lag. Svaranden medgaf att han, ehuru lagstadd, gått ur tjensten, men orsaken härtill angaf han vara, att käranden icke uppfylt sitt kontrakt emot honom, utan hade han fått både dålig bostad och dålig mat. Emellertid medgaf han att återgå i tjensten, vid hvilket förhållande käranden afstod från sitt yrkande om återbärande af lönen. Utslag afkunnas nästa sammanträde.

För oloflig rapphönsjagt hade kronolänsman Lindström instämt drängen Teodor Martell Unghanse i Öja. Han nekade. Uppskof för bevisning till andra rättegångsdagen nästa sammanträde.

Om barnaföda hade pigan Kristina Eklöf instämt drängen Karl Cedergren i Sproge, som nekade för faderskapet. Fyra vittnen hördeg, men hade iogenting attt upplysa om. Uppskof till andra rättegångsdagen nästa sammanträde för vidare bevisning.

Klubbekriget i Hemse. I detta mål gkulle vid detta ting f. handlanden Johan Bokströn gå värjemålsed. Genom ombud inlemnade han en skrift, hvari han förklarade, att han af omständigheterna tförbindrats att fullgöra häradsrättens föreläggande om besök hos själasörjaren, hvarför han begärde nytt beslut härpå. Åklagaren yrkade, att svaranden måtte dömas utgifva förelagdt vite. Beslut första rättegångsdagen nästa sammanträde.

För djurplågeri var vid detta sammanträde åter töre landtbrukaren Lars Duse, Davide i Rone. Det gälde att han under hela vintern till körslor begagnat 2 hästar, hvilka varit så utmärglade att de knapt kunnat tvingas fram med piskan, samt dessutom selbrutva. Då svaranden förut nekat härför, hade åklagaren till detta sammanträde inkallat vittnen.
Stationskarlen D. A. Sjöberg hade sett att mjölk körts till Hemse mejeri från Davide med en häst som varit selbruten i lokstaden.
Bokhållare Jacques Norrby hade 24 Februari utanför handlanden Wittbergs magasin i Hemse sett en svaranden tillhörig mjölkhäst, till ytterlighet utmagrad, selbruten i venstra lokstaden, samt blödande ur sår på högra bakfoten, antagligen härledande sig från dålig skoning. Dessutom var hästen nyklippt och väderleken var mycket kall.
Samma vittnesmål afgåfvo arbetarne Johan Österberg och O. P. Isenberg.
Då åklagaren ansåg åtalet tillfullo styrkt öfverlemnade han målet med ansvarsyrkande.
Men svarandeombudet, om bestred vittnesmålen, begärde och erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde för att bevisa att sagda häst icke varit selbruten någon enda dag under hela vintern och således icke heller vid det af vittnena härofvan omtalade tillfället.

För våld var åter före Ferdinand Jakobsson, Burgsvik. Då svaranden icke ville medgifva att af hans utdelade slag misshandlade Edlund erhållit blodvite, uppsköts målet för bevisnings förebringande till andra rättegångsdagen af nästa sammanträde.

I det förskräckliga ärekränkningsmålet mellan Petter Sandström, Rofvide, Fröjel, kärande, och Petter Eneqvist, Busarfve, svarande, rörande de mindrö vackra tillmälen Eneqvist på en auktion gifvit Petter Sandström, erkände nu svaranden sin förseelse. Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.
I ett annat ärekränkningsmål, der A. F. Eklund, Tippsarfve i Hejde, hade yrkat ansvar å Nils Nilsson, Forsa, Hejde, för det denne beskylt konom för att ha stulit svaranden tillhörigt gärdselvirke, erkände likaledes svaranden hvad som lades honom till last. Utslag första rättegångsdagen nästa sammanträde.
För att ha tagit penningar skulle Johan Johansson, Långgute i Mästerby, ha beskylt Karl Bandelins dotter Emma. Härför nekade Johansson. Han hade icke beskylt Emma Bandelin för stöld, han hade blott yttrat en misstanke, att hon möjligen kunde ha stulit de penningar, det här gälde.
Målet öfverlemnades och yrkade käranden att svaranden måtte ådömas edgång. Utslag första rättegårgsdagen af nästa sammanträde.

Ofredande af jernväg. På angifvelse af trafikschefen baron Cederström hade åklagagaren instämt busbonden Olof Hoffman, Tjengdarfve i Hemse. Denne hade vid ett tillfälle gått på banan och icke, trots upprepade signaler, gått ur vägen för tåget, som måst stanna, innan svaranden kunde förmås att afträda från spåret. Trafikschefen påvisade att genom Hoffmans beteende en olycka kunde ha ägt rum, ty lokomotivföraren hade, för att icke köra öfver svaranden, måst midt i farten slå maskinen back och insläppa ånga i cylindrarne, hvilket vore en ytterst riskabel åtgärd, ity att maskinen mycket lätt kunde taga skada och taget föröfrigt genom dethastiga stannandet riskerade att spåra ur. Då Hoffman flere gånger af betjeningen blifvit varnad för att beträda spåret, yrkade målsägaren att svaranden måtte ådömas strängt straff.
Hoffman erkände, men sade sig ha handlat af oförstånd och då ingen skada skett af hans tilltag, anhöll han om så lindrigt straff som möjligt.

Utslag. Frikända i brist på bevisning blefvo slagtaren Löfqvist, muraren Berglund m. fl. från Visby, instämda för att en afton i somras ha med stenkastning ofredat lägervakten å Visborgs slätt.
— För att olofligt ha beträdt jernvägsspåret dömdes pigan Karolina Ytterberg från Alfva att böta 5 kronor.
— I ett mål rörande våld och hemfridsbrott mellan ofvannämde P. Sandström, Fröjel, kärande och P. Eneqvist der sammastädes svarande, frikändes den senare.

Norra häradsrätten.
För olaga fiske var hemmansägaren Karl Nilsson, Stora Gervide i Gothem, instämd. Som emellertid svaranden gått föreskrifven värjemålsed, kunde kärandenas förda ansvars- och ersättningstalav icke bifallas.

För misshandel dömdes drängen Frans Othberg från Kappelshamn att böta 10 kronor.
Han hade vid en i metodistkapellet i Kappelshamn anordnad anktion vid ingången till kapellet knuffat målsäganden Gabrielsson för bröstet så att denne fallit baklänges mot kapelleta vägg.
Åt eden brast arbetaren Petter Lingstedt från Timans i Hörsne. Alltså dömdes han för det han 13 Juli 1890 å allmänna vägen genom Hörsne med ett gevär slagit målsäganden Oskar Jakobsson i hufvudet så att blodvite uppkommit, att böta 75 kronor samt att ersätta sveda och värk med 25 kronor.

Misshandel. Petter Nyberg vid Sandbryor hade den 20 Aug. 1890 efter en mellan Nyberg och angifvaren Hilda Maria Vestergren uppkommen ordväxling fattat Hilda Maria Vestergrea i ena armen och slängt henne åt sidan utan att någon skada deraf uppstått.
Svaranden Sven August Hägg från Skrubbstomt hade brustit åt honom förelagd ed i samma mål, hvadan det var lagligen styrkt, att han vid sämma tillfälle tilldelat Maria Vestergren ett slag i ansigtet, hvaraf ingen skada följt. Nyberg dömdes att böta 5 och Hägg 10 kronor.

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
För ärekränkning hade till i dag husägaren J. P. Linddvist instämt f. skomakaren O. J. Myhrström. Enligt stämningen skulle ärekränkningen bestått deri, att svaranden efter kärandens hemkomst förra sommaren från Amerika, der han vistats 22 år, dels skriftligen dels muntligen förföljt käranden med uppmaningar att betala en skuld till svaranden, hvari käranden ej visste sig häfta till denne samt då han nekat att betala, betecknat honom för en bedragare.
Svaranden bestred hvad i stämningen lades honom till last. Han hade verkligen fordrat käranden för en utbetalad borgen, hvilken kärandens hustru sagt att mannen ville betala. Denne hade ock bedt om uppgift å beloppets storlek, men när han fått denna sagt sig ingenting vara skyldig. Sedan hade svaranden icke befattat sig med käranden.
För att å kärandesidan styrka stämningspåståendena med vittnen uppsköts målet.

Efterlysta

äro förrymde båtsmännen af Gotlands andra kompani nr 6 Engel Nils Fredrik Edgård Österberg, född 24 Maj 1865; har blå ögon, ljust hår och outveckla kroppsbygnad; och
nr 84, Lindström, Hans Petter Edvard Hansson, född 18 Sept. 1866; har blå ögon, gult hår, samt är skägglös, 5,8 fot lång och starkt bygd.

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Lastningsmålet mellan skepparen å »Dalkarlså» Emil Jönsson, kärande och firman T. Olrog i Stockholm, svarande och genkärande, förevar i dag ånyo.
Svaranden bestred käromålet på vid förra rättegångstillfället omförmälda grunder och ansåg tvärtom att kapten Jönsson brutit mot certepartiet. Jönsson hade dessutom erbjudit sig att lasta på yttre redden mot extra ersättning af 1,000 kronor, hvilket förhållande svaranden anhöll att få styrka med vittuen, hörda vid Stockholms rådhusrätt.
Käranden hörde som vittne förmannen för lastningeh af Dalkarlså, Otto Svensson, hvilken intygade att lastningen måst upphöra 7 Januari på den grund att fartyget, som då låg något öfver 14 fot djupt, huggit i bottnen.
Svaranden beviljades uppskof för angifvet ändamål.

Med yrkan om äktenskapsskilnad på grund at äktenskapsbrott hade snickaren Olof Larsson, Davide i Rone, instämt sin hustru Katarina Elisabet Larsson, som, enligt stämningen, för flere år sedan öfvergifvit mannen och bosatt sig i Visby.
Svaranden bestred såväl yrkandet om äktenskapsskilnad, enär hon redan uttagit stämning å mannen i enahanda syfte, då han icke vårdade sig om henne och ej kunde försörja henne, som beskyllningen för äktenskapsbrott.
Rörande detta hördes inför slutna dörrar som vittne skomakaren Reinhold Börjesson. Ett vittne, Albert Nilsson, dömdes att böta 1 kr. 50 öre för förfallolös frånvaro, Målet uppsköts till 1 Juni.

För olofligt utöfvande af tandläkaryrket var af åklagasen på anmälan af svenska tandläkaresällskapet instämd guldsmeden August Johansson.
Svaranden erkände, att han på beställning åt personer, som derom bedt honom, tillverkat löständer, men hade detta skett för att skaffa svaranden inkomster att anständigt uppehålla sin familj, hvilket han icke kunde på sitt yrke, Han anhöll om att bli dömd så mildt som möjligt. Sv. dömdes att för sin förseelse böta 30 kr.

För orenande af gata genom latrinkörsel dömdes åkaren L. Jakobsson att böta 5 kr.

F. handl. O. F. Enström var i dag åter före. Åklagaren öfverlemnade målet och yrkade ansvar å Enström för inbrottsstöld och bedrägeri. Enström bestred skriftligen, yrkande ansyar för de mot honom gjorda ärekränkningarna och förbehöll sig att få framdeles väcka åtal mot åklagaren för olaga häkt ning. Med bestridande häraf vidhöll stadafiskalen sina yrkanden. Uppskof för utslag till 4 Maj.

För fylleri dömdes en person att böta 5 kr.

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Länsfängelset).
Ransakning har i dag hållits med för barnamord häktade pigan Karolina Maria Alvin från Roes i Rone. Om förloppet vid mordet, som ägde rum 25 Mars på morgonen, ha vi förut berättat. Den häktade erkände nu att hon framfödt barnot öfver ett spann i brygghuset, der hon sedan låtit det ligga. Som vittnen hördes hennes husbondefolk, hemmansägaren Adolf Johansson och hans hustru samt den senares dotter Emma Olofsson.
Obduktionsprotokollet innehöll att barnet vid födseln varit vid lif och andats ofullständigt samt att det dött på grund af bristande omvårdnad. Den häktade, som föreföll slö och känslolös, uppgaf anledningen till gerningen ha varit fattigdom, så att hon ej sett någon utväg att kunna uppfostra barnet.
Karolina Maria Alvin är född 1864 i Ardre fattighus. Föräldrarne, som sedan 16 år bo i Rone, äro Olof August Östergren och Maria Justina Elisabet Östergren. Sedan hon 15 år gammal konfirmerades i Rone, hade hon tjenat på åtskilliga ställen.
Häraderättens dom lydde på straffarbete i 2 år.

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
För bedrägeri och inbrottsstöld har i dag ransakats f. handlanden O. Enström, förut boende härstädes. Enström, som hitkom för några dagar sedan, blef på telegrafisk begäran trån Stockholm anhållen här. Anklagelsen lyder på, att Enström hösten 1889 skulle ha brutit sig in i en låst koffert, tillhörig hushållerskan Malena Nilsson, och der tillgripit två skuld sedlar, den ene å 8,500 kr., den andra å 1,500, den senare intecknad i Enströms då ägande fastighet å Klinten. Inteckningen hade han dödat, och rifvit sönder den andra reversen.
Enström nekade. Inteckningen hade han erhållit af Malena Nilsson i och för försäljning af fastigheten samt med rättighet att använda papperet som han ville. Den andra reversen hade han icke haft i sin hand, Åklagaren, som yrkade ansvar å Enström för inbrottsstöld ooh bedrägeri, erhöll uppskof till måndagen för vidare bevisnnings förebringande, Enström ålades att vid hämtnings påföljd inställa sig vid nästa rättegångstillfälle.

Norra häradsrätten.
För sjelfpantning af ett parti foder dömdes Anna Lovisa Pettersson att böta 20 och undantagsmanren Petter Pettersson att böta 80 kr.
samt att ersätta Anna Brita Pettersson med 39 kr. för fodret.

Med ed friade sig pigan Elin Gothberg, Källunge, för ett åtal rörande misshandel och djurplågeri.

Edgång ålades Olof Johansson, Magnuse i Gothem, instämd för olaga skifte.

Rörande eldsvådan i Stånga

och den brandstodsersättning, som bör tillkomma jernvägsbolaget, har dess styrelse, som ansett den af värderingsmännen upptagna summan för låg, begärt kompromiss och för sin del till ledamöter deri utsett byggmästare Kihlberg och målare Pettersson.
Från denna eldsvåda kan nämnas, att under pågående bergningsarbete biljettkassalådan, hvari stationens uppbörd förvarades, blef af okänd person uppbruten och hela innehållet, 163 kr., bortstulet.