Södra häradsrätten.
(Forts.)
Nedlagdt vapen. Förlikt anmäldes nu målet emellan smeden Ytterberg i Alfva och snickaren W. Pettersson i Hemse angående våld. Af denna anledning ansåg åkl. sig ej hafva anledning att fullfölja åtalet mot Pettersson.
Segslitet är målet emellan åkl. länsman Svallingsson, samt döfstumme skräddaren Lmudv. Alfström från Väte angående bråket å Klintebanan. Ett vittne hördes nu i saken, men den tilltalade vidhåller genom sitt ombud att det blott varit för att hindra konduktören att förgripa sig på Alfströms kamrat Palm, som A. hållit konduktörens händer på ryggen, men därvid ej aktgifvit på att Palm med en käpp väldfört sig på konduktören. Detta osannolika påstående bestreds af åkl. som ytterligare begarde uppskof till tredje sammanträdet.
Anna Gustafsdotter Österby och vägarne i Garda, I detta mål meddelar rätteu beslut vid nästa sammanträde.
Lönetvisten emellan drängen Zackeus Pettersson: i Roma och landtbr. Alfr. Söderdabl Bolex i Eskelhem förekom ånyo till bebandling. Ett par vittnen hördes i saken, hvarutaf : tycktes framgå att Söderdabls uppgifter om att Pettersson aflägsnat sig ur tjänsten utan dennes medgifvande, är den mest trövärdiga uppgiften i målet. Dom faller vid andra sammanträdet.
Nytt kapiteli Källgärdsromanen.
Arrendatorn Å. W: Olin, som numera »emigrerat» till Tofta, hade till detta sammanträde utverkat sig stämning å »godsägarenm» J. P.
Sandelius Källgårds i Stepkamla och dennes hustru,
1:o) för att de af honom tillgripit en säck utsädeskorn värd 18:50, som hittats i en Sandelius’ son tillhörig foderbjelm;
2:o) för tillgrepp af en sele, värd 17: 50, hvilken vid visitationen af länsman hittats i en Sandelius tillhörig låst lada;
3:o) för det de om Olin af arghet utspridt rykte om att ingen kunde dricka ens en kopp kaffe hos honom, emedan det vore arsenikblandadt, samt att dricksvattnet vore giftblandadt.
Dessa historier hade haft till följd att Olin ej kunde få hvarken tjänare eller arbetsfolk att utföra sitt arbete, hvarigenom skörden fördärfvats m. m.;
4:o) Härför yrkas nu ansvar å Sandelius och hans hustru efter strafflagens 16,7 samt 20, 4 jämförda med 20,9. 300 kr. årl. i fom år för mistning af arrendet som Olin genom svar. handlingssätt måst frånträda, samt 3,000 kr. i skadestånd för de ofvannämda tillvitelserna som svarandena af arghet tillvitat honom.
Svar. mannen S. var personligen tillstädes, biträdd af sakföraren Björkegren, hvilken äfven var ombud för hustrun. De bestredo alla kär. påståenden.
Olin framkastade en häftig protest mot herr Björkegrens inblandning i saken, men om S., som nu är till åren kommen ville taga sig något annat »stabelt» ombud, såsom någon länsman, så ville denne däremot ej invända något. Sandelius saknade annars ej så liten rättegångsvana, ty han lär sjelf ha utfört ej mindre än »femhundra» rättegångar vid domstolar.
Svarandeombudet fann sig föranlåtet att för de tillvitelser kär. inför öppen rätt fram slungat mot honom, mot kär. föra rekonventionstalan och yrka ansvar.
Öfver detta yrkande såväl som öfver kär:s uppskofsyrkande meddelar rätten beslut vid nästa sammanträde.
— Ett emellan samme parter pågående mål om kontraktsbrott m. m. öfverlämnades nu för att afgöras vid andra sammanträdet.
Stenhuggaredans. Drängarne Karl Norman, Arvid Kristiansson och stenhuggaren Teodor Karlsson från Sundre hade söndagen 920 sistl. Aug. å vägen mött bondesönerna Rudolf och Hjalmar Johansson Stenstu i Vamlingbo. Vid en dragharmonikas ljufva Jåt uppstod då en dans på vägen som slutade med slagsmål, hvarvid de förstnämda med undantag af Arvid Kristiansson användt sten som tilihygge, och bondesönerna fingo bita i gräset. Som vedergällning härför fonno bröderna Johansson för godt att för åkl. anmäla sina vederdelomän, hvilka inte förnekade att så tillgått, som här uppgifvits. Utslag faller vid andra sammanträdet.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 September 1899
N:r 137