En rysk varning mot öfverdrifna förhoppningar.
Tidningen Rjetsch i Petersburg offentliggör en artikel af tidningens diplomatiske medarbetare, hvari klart belyses den ryska diplomatens uppfattning af Italiens, Rumäniens och Greklands hållning. Det heter däri bl. a.: Det är visserligen faktiskt, att Italien och Rumänien träffa förberedelser, men i de uderrättelser, som komma ryska Diplomatiska kretsar till del, tillmäter man alla dessa förberedelser ingen allvarlig betydelse. Våra diplomater tro ej på något nära fösestående ingripande från Italiens och Rumäniens sida. I båda dessa länder har man synbarligen beslutat sig för att afvakta det ögonblick, då Europas karta skall göras om, för att framträda med sina anspråk. I hvarje fall föreligga än så länge inga bestämda underrättelser, som gifva vid handen. att Italien, Rumänien och Grekland faktiskt beslutat sig för att aktivt ingripa i de europeiska folkens stora kamp.
En ungersk statsman om Italiens ställning.
Grefve Julius Andrassy har för en journalist uttalat, att han absolut icke tror, att Italien skall vända sig mot Österrike och Tyskland.
»Om vi förlorade, skulle Italien i Medelhafvet komma i det allra svåraste läge. Det skulle där komma sist i ordningen efter Ryssland, Frankrike och England. Dess framtid i Tripolis skulle vara hotad. Det skulle vara slut mad Italiens vidare maktutveckling i Afrika. Italien skulle helt och hållet bero af ententemakternas nåd. Skulle däremot vi segra, blefve Italian den ledande makten i Medelhafvet. Vi tänka icke på att vidga vår makt på Italiens bekostnad. Vi föra krig för att hejda den sydslaviska agitationen, som hotar vår existens, och för att spränga den fientliga ring, som omger oss. Om detta lyckas oss, kan Italien räkna på att vi skola vara det behjälpligt att stärka sina krafter.
För öfrigt skulle det vara en direkt förolämpning att förutsatta, att en kulturnation sådan som den italienska skulle falls sina bundsförvanter i ryggen blott därför, att det sträfvade efter en besittning i samma sina bundsförvanters länder.»
Gretve Andrassy tillbakavisade därefter med bestämdhet meddelandena om att Ungern på något sätt skulle vara trött på kriget.
Tysklands brödfråga.
Tidningsuttalanden.
Tidningarna i Berlin hälsa preussiska statens åtgärder mot bröd-och köttnöd välkomna. I Vossische Zeitung skrifver Georg Bernhard, att ännu, äro våra förråd så talrika, att det snabba ingripande vår regering nu företagit förmår ingifva oss den trösterika vissheten, att vi verkligen kunna med våra nuvarande förråd afvakta nästa skörd. Icke blott samhällena, utan ocså de ekonomiska samt handels-, industri- och landtbrukssammanslutningarna och arbetarna skola säkerligen göra det mesta möjliga för att fulla den plikt, som för ögonblinket pålägges. Våra fienders plan att bringa Tyskland, hvilket icke genom kanoner och gevär kunde besegras, på knä genom uthungrande, skall komma på skam.
Morgenpost skrifver, att kommande årtionden skola vid ett historiskt skärskådande af de af Tyskland under världskriget vidtagna organisatriska åtgärderna till säkerställande af arméns och hela folkets förseende med lifsmedel kanske som det mest beundransvärda anse hvad Tysklands ledande män åstadkommit. I det fientliga utlandet skall man naturligtvis framställa dessa de vidtagna anordningarna såsom tecken till oro, men i sitt inre skola nog några få omdömesgilla på andra sidan skyttegrafvarna för sig tillstå, att den tyska organisatoriska. konsten och styrkan af den tyska känslan af statlig samhörighet ha bragt den engelska uthungringsplanen att ramla.
I kommunikén från preussiska statsministeriet rörande beslagläggandet af brödsäd heter det bl. a.:
De hittills vidtagna åtgärderna ha icke visat sig tillräckliga att trygga en sparsam, förbrukning af förnödenhetsvaran brödsäd eller att förhindra dess användande till utfodring. Det fans då endast två utvagar: antingen att betydligt höja spannmålsprisen — en åtgärd, som skulle medfört ansenlig brödfördyring — eller ock att lägga beslag på alla spannmålsupplag och därefter verkställa fördelning å de olika kommunerna i förhållande till folkmängden.
Regeringen har valt den Senare utvägen, hvarigenom man är säker om att fiendens planer att utsvälta Tyskland misslyckas och tillräcklig tillgång på bröd finnes tills skörden kommer.
Amerika köper tyska båtar?
En ny stridsanledning med England.
Från Washington telegraferas: Finans- och handelsministrarna ha tillstält senaten ett gemensamt utlåtande angående den oerhörda stegringen i de transatlantiska fraktsatserna. Ministrarna uppmana senaten att med välvilja urptaga regeringens uppslag angående fartygsköp till behandling. Utlåtandet betecknar såsom oriktigt påståendet, att inga fartyg, som äro registrerade i Tyskland, kunde få köpas. Det är vår öfvertygelse, heter det, att hvitket som helst i utlandet registreradt sjödugligt fartyg kan ifrågakomma till inköp, så snart erforderliga penningmedel äro för handen.
Förre utrikesminister Root hade senare i senaten ett anförande mot förslaget om statens fartygsköp. Han omnämde därvid instruktioner, som vid krigets utbrott meddelades de tyska fartygscheferna, och hvilka gingo ut på att fientliga fartyg, som öfverfördes på neutrala skeppslistor och seglade under neutral flagg, skulle betraktas såsom fientliga, så vida icke vederbörande fartygschef vore öfvertygad om att denna öfverflyttning skulle ha ägt rum, äfven om kriget icke utbrutit. Root förklarade, att denna bestämmelses tolkning vore klar nog. Ingen stormakt skulle tillåta fientliga makters undersåtar att kringgå bestämmelserna genom att låta sådana fartyg gå under neutral flagg, som nämda stormakt hade rätt att kapa på öppna hafvet. Root påstod vidare, att den not, Förenta staterna nyligen tillstält England, var inspirerad af rent politiska, motiv.
Ett och annat.
— Pressbyrån i London meddelar att det brittiska beväpnada handelsfartyget Wiknor (förut Viking) gått under norr om Irland antingen till följd af hårdt väder ellar till följd af att det stött på en mina. Alla ombordvarande drunknade. Vraket har anträffats.
— Till Voss. Zeit. meddelas från ungerska krigsskådeplatsan: Genera Fischers betydande framgångar i Syd-Bukovina med tappra, mest af landets barn bestående trupper, ha betydligt ökat de ryska förlusterna i Bukovan , lamslagit vidare framstötar af en öfverlägsen fienda, befriat ett stort område från ryssarnas herravälde och bragt fullständigt om intet ryssarnas plan att söderut kringgå de österrikiska ställningarna i Östkarpaterna. Generalmajor Fischer, som redan vid ryssarnas första inträngande i Bukovtna som gendarmöfverste gjorde sitt land utmärkta tjänster, har gjort heder åt den titel som folket gifvit honom: Bukovinas hjälte.
— Tyska riksbanksrapporten af 23 dennes utvisar ytterligare förbättring. Guldförrådet har stigit med 15,3 miljoner till 2,145 miljoner mark. Den rena sedeltäckningen med guld uppgår till 47,8 procent mot 46,7 förra veckan, och den, rena guldtäckningen af samtiga dagligen förfallande förbindelser, inklusive sedlar, till 35,1 procent mot 34,2 förra veckan. En jämförelse mellan guldtäckningen af sedlar och främmande pengar i tyska riksbanken och Bank of England visar, att den tyska riksbanken 31 juli 1914 utgjorde 30,1 proc. och i Bank of Engrand samma dag 38,5 proc., men 23 jan. 1915 i tyska riksbanken 35,1 och i Bank of England 35 proc. Guldtäckningen har alltså ökats i ska riksbanken, men minskats i Bank of England.
Gotlands Allehanda
Fredagen 29 januari 1915
N:r 23