Det tjufband

från fastlandet — från vår \”systerö\” stiga somliga, eftersom slägten ju är värst — hvilket nu en tid \”gästat\” det beskedliga Gotland, fann natten till i söndags tiden vara inne att lemna ön, och det må icke förefalla någon underligt, att det trodde sig kunna säkrast undkomma genom att välja residensstaden till afseglingsort. Orsaken till att tjufarne så snart lemnade en ort, der de fått ostörda af alla försåt och efterspaningar öka sitt ädla handtverk är troligen den, att här icke vidare fanns något att stjäla, så vidt det icke skulle hafva förgripit sig på sjelfva polismyndigheternas välfångna egendom, något som duck deras \”honette ambition\” förbjöd. Tacksamma och nöjda med hvad de i kyrkor och bondgårdar kunnat öfverkomma, ville tjufvarne icke här — lika litet som förut på landet — sätta vederbörande i något bryderi, och för att ej heller väcka en onödig nyfikenhet hos stadens öfriga invånare valde de nattens stilla, afpatrullerande poliskonstaplars steg sällan störda tystnad för att stjäla en större båt, med tillbehör förstås, och med den begifva sig at på det blånande haf…
I söndags på middagen gjorde ångaren Wisby jagt efter de sålunda behändigt undkomne, men naturligtvis misslyckades detta förök.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81

Ytterligare inbrottsatölder.

Utom de i förra numret omnämda stölderna i Bro och Westerhejde, hafva tjufvar nyligen föröfvat inbrott i gårdar i Westergarn, Klinte och Eista socknar samt nu senast i Hamra socken, dervid penningar samt guld- och silfverpjeser bortstulits. Det vill synas, som mu de djerfva tjufvarne strukit från trakten af Wisby söderut åt landet, såvida, såsom troligt synes, dessa brott föröfvats af samma personer, önskligt vore, att vederbörande polismän såväl i staden som på landet ville egna en skärpt uppsigt å sådana kringstrykande personer, hvilka man kan hafva någon anledning misstänka får oärlig vandel.
Hos kon:s bef:bde äro följande stölder anmälda:
under någon af nätterne d. 29 sistl. sept. och den 4 uti innev. månad i Tofta sockens kyrka, hvarest tillgripits omkring 8 kr. i penningar, en låda med inliggande 3 eller 4 skålp. mer och mindre brända stearinljus, en ljusstake af tenn samt 14 butelj communionvin;
natten emellan d. 30 Sept. och 1 Okt. dels hos arbetaren Joh. Petter Landgren vid Bibos i Westergarn, hos hvilken stulits en fingerring af guld med ingraverade bokstäfverna J. P. L. A. L. P. och dels hos Enkefru Margaretha Belfrage i samma socken, hvarest tillgripits en korg med hvetebröd och 2 skålp. smör;
natten mellan d. 1 och 2 i denna månad hos hemmansegaren Reinh. Bengtsson vid Svarfvare i Klinte, kvarest tillgripits ett spindelur af silfver, 2:ne skjortor, 3 nattkappor, 1 gredelin fyrkantig ylleduk, en butelj innehållande något rom samt 7 kr i penningar; och har Bengtsson utlofvat en belöning af 20 kronor för tjufvarnes bevisliga upptäckande;
natten emellan d. 2 och 3 i innev. månad dels hos Petter Pettersson Burge i Eista, hvarest tillgrepp ej skett; dels hos arbetaren Per Farstedt i samma socken, hvarest stulits åtskilliga matvaror; dela hos Lars Båtelsson Dinese jemväl i Eista, hvilken frånstulits 70 kr. i penningar, bestående uti olika banksedlar till belopp af 44 kr. och resten silfver, en gammal plåtring af silfver, en förläggaresked, en krydd- och 2:ne svampdosor, likaledes af silfver, af hvilka krydd-dosan och den ena svampdosas voro märkta med bokstäfverna A. M. C. D., den andra spamp dosan med M. L. D, och har Båtelsson utlofvat 15 kr. till den som bevisligen upptäcker tjufven och återskaffar det stulna; dels i Sproge församlings kyrka, hvarest tillgripits 50 kr. i penningar, en kommunionskaraff, fylld med vin och försedd med namnet \”Jehova\” i Hebreiska bokstäfver å ena sidan och å motsatta sidorna emblemerna ankaret, korset och kalken, en halfstopsbutelj, till hälften fyld med vin, samt ett dopkläde;
natten emellan d. 4 och 5 dennes hos Fanjunkaren Hans Jacobsson Sallmunds i Hamra socken, från hvilken tillgripits ett par guldörhäng, 8 st. fingerringar af guld, 26 st. kontrollerade matskedar, 1 st. förläggarsked, 2 st. svampdosor och 1 st. brosch, allt af silfver, samt 85 kr. penningar; dels hos Olof Olofsson i samma gård, hvilken frånstulits 200 kr. i penningar och en svampdosa af silfver;
natten emellan den 5 och 6 i samma månad dels hos Eskil Olsson Sallmunds i Gröttlingbo, hvarest tillgripits 10 st. fingeringar af guld, 1 svampdosa och 1 snusdosa af silfver, 1 par läderstitflar, 1 par vaxläderstöflar, 1 grå vadmalströja, fodrad med blågrått vadmal, 1/2 stop vin och en korg med kringlor; dels hos Olof Olofsson i samma gård hvarest tillgripits 45 kr. i penningar, 1 svampdosa af silfver, 1 guldring, 1 klädesmössa samt några matvaror; dels hos Lars Jacobsson derstädes, hvarvid stulits 1 guldring, 1 brunprickig korderoj-tröja, fodrad med brun kasinett samt ett par ljusgrå korderojsbyxor; dels slutligen i Gröttlingbo församlings kyrka, der tillgrepp ej skett;
natten emellan den 6 och 7 i denna månad hos Israel Olofsson Burge i Rone socken, hvilken frånstulits 60 kr. penningar och en svart silkesduk.
Kon. Bef:de har af tillgänglige medel anslagit femtio kronor till belöning åt den eller dem, som bevisligen upptäcka tjut varna eller bidraga till deras upptäckande.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Oktober 1874
N:r 80

Rättegångs och Polissaker.

Ibland en hel mängd denna dag färekommande mål hinna vi nu endast nämna,
1:o) Det förut i N:o 70 af denna tidning omnämda af allm. åklagaren instämda mot Jacob Rosenkund, hvilken d. 21 sistl. Juli anträffats å gata här i staden i öfverlastadt tillstånd och, då stadsfiskalen ville taga honom i förvar, gjort motstånd samt skymfat honom. Rosenlund, hvilken på begäran erhållit uppskof till denna dag, för att \”med vittnen styrka sin oskuld\” framträdde efter upprop, nu för rätten lika stortalig som förra gången, fast denna dag temligen snyggt klädd, och åberopade 3:ne af honom inkallade vittam, hvilka efter aflagd ed, intygade: 1:sta vittnet, att Rosenlund var vid tillfället litet till humör \”men raglade icke\” att han kanhända var full. Rosenlund, tillfrågad, om han hade något att anmärka mot vittnesmålet, svarade: nej, \”han har vittnat såsom Gud skapat menniskan\”, deremot har jag intet att säga\”.
2:dra vittnet: att det tidigare på dagen sällskapat med Rosenlund, men icke vid tillfältet då stadsfiskalen anträffat honom, samt att R. varit nykter, då de skiljts ifrån hvarandra. Detta vittne fordrade 12 1/2 öre för sin inställelse vid rätten. 3:dje vittnet: att Rosenlund \”legat halfva dagen (d. 21 Juli) och sofvit ruset af sig\”, samt att det derföre icke kunde bestämdt intyga, att han var \”full\”, icke heller, att han var \”nykter\”.
Efter hvad förut i målet förekommit, öfverlemnade åklagaren det till rättens pröfning, under yrkande af ansvar å Rosenlund. R. deremot yrkade uppskof för flera vittnens hörande, hvilket dock afslogs af rätten, som förklarade att utslag skulle afkunnas i dag 14 dagar.
2:o) Eukefru Åkerman fäldes, för det hennes gårdshund nattetid kommit ut på gatan och medelst skällande stört grannarnes nattro, att böta 5 kronor.
3:o) Drängen Johan Engström att, för öfverdådigt körande å Adelsgatan, böta 5 kronor.
4:o) Utslag i det förut omnämda målet mot minderårrge gossarne Ekström m. fl., angående af dem dels nattetid föröfvade inbrott i förening med stöld, dels å dagen begågna stölder, afkunnades och kunde de tilltalade, såsom minderårige icke dömas till annat än aga. — Den älste af gossrne Ekström, hvilken fylt 14 år, åtvarnades tillika att hädanefter taga sig tillvara för dylika tilltag såvida han ville undgå fängelse och svårare straff; men detta tycktes tagas ganska lätt af såväl den närvarande fadren som sonen, hvilka med en nästan leende min afhörde såväl utslaget som varningen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Oktober 1874
N:r 80

Försök till rån.

In vägen emellan Westergarn och Tofta inträffade för några dagar sedan, att en kringresande handelsman blef öfverfallen af 4 á 5 från skogen framspringande manspersoner, hvilka affordrade honom hans penningar, men då handlanden icke
lät skrämma sig utan i stället med sin pistol hotade rånarne, toge dessa skyndsamt till flykten. Man förmodar att dessa bofvar tillhöra det band af tjufvar som nu huserar på ön och som, till så hög grad lyckats uppskrämma allmogen, att man nu litet hvarstädes börjar anbringa luckor för fönsterna och i öfrigt vidtaga allahanda försigtighetsmått. Då detta nedskrifres är ingen af \”bandet\” gripen.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Oktober 1874
N:r 80

Inbrottsstölder

halva föröfvats, natten emellan den 27 och 28 sept. hos hemmansegaren F. Stenberg vid Stenstugn gästgifvaregård i Bro socken, dervid ett mindre belopp penningar samt klädespendlar tillgripits, och natten emellan den 28 och 29 i samma månad hos en kan Christina Maria Lundahl vid Wibble i Westerhejde hvarvid tillgripits diverse guld- och silfverpjeser m. m. Tjufvarne efterspanas.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 6 Oktober 1874
N:r 79

Vårdslös behandling af hästar.

Sistl. torsdag blelvo ett par hästar, tillhörigt åkaren C. Hellgren, förspända ett fordon, skrämda å Adelsgatan och kommo att skena samt hunno, förunderligt nog, Adelsgatan utföre, förbi all sten och bråte vid det under byggnad varande nya metodistkapellet, och rusade slutligen in genom handl. Mårbäcks butikfönster, detvid en mängd glas och diverse saker krossades. Formannen skadades något, men behöfde icke läkarevård.
Samma dag kommo äfven ett par hästar ifrån Hästnäs att skena, och skadades dervid formannen så illa, att han måste intagas å lasarettet, der han för närvarande vårdas.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Oktober 1874
N:r 78

Rättegångs och Polissaker.

Angående den af oss förut i N:r 76 af denna tidning, omnämda, ifrån bonden Carl Olofsson Ganarfve i Källunge tisdagsaftonen den 22 sept. föröfvade fickstöld, hölls sistl. lördag å cellfängelset härstädes ransakning med derlör häktade mosaiske trosbekännaren Leiser Abel Katz. Katz, införd i sessionsrummet, iklädd fångdrägt och ombunden om hufvudet med en pannduk, klagade öfver hutvudvärk samt förklarade, tillspord om stölden, att han icke visste om någon stöld, icke ens att han var anklagad för fickstöld.
Målsegaren, Carl Olofsson Ganarlve uppgal att han vid middagstiden d. 22 sammanträffat med Katz, inne å Wedins bierstuga och då bjudit Katz på ett glas öl, hvarefter äfven K. bjudit på öl. Derefter hade de sällskapat med kvar andra ut i staden, då K. ytterligare bjudit på punsch och plommon, samt omsider följts åt till konsul Cramérs kontor, der Olsson uppburit betalning för af honom försåld hvete, och hade han erhållit liqviden i nya 5 k:rs sedlar af Gotlands enskilda bank. Ifrån konsul Cramérs gård hade derefter K. åkt med O. upp åt österport och derunder ur O:e ficka tillgripit en plånbok, af hvilkens innehåll han tillegnade sig, såsom nu närmare upplystes, 72 kronor, nämligen 14 st. Gotlands enskilda banks sedlar å 5 kr. hvardera, samt 2:ne st. å 1 kr. När Olofson, sedan de skilts åt, saknat sina pengar och efterspanat Katz samt slutligen träffat honom inne å en krog, hade i dennes ficka anträffats en plånbok med inneliggande, utom andra penningar, de ifrån O. stulna nya sedlarne, 14 st. till antalet, och hvilka ock i summa passade tillsamma med det belopp deraf O. hade qvar i sin plånbok och han hos kons. Cramér erhållit. Åberopade vittnen intygade: Hr Ihre, att O. samma dag, d. 22 setp., hos kons. Cramér erhållit sådana sedlar; polisbetj. Pettersson, att K. som af Pettersson den afton stölden skedde blifvit tillfrågad om bondens pengar, svarat: \”visst har jag dem\”, hvarefter Pettersson ur K:s ficka upptagit plånboken och uppräknat de deri förvarade pengar, ibland hvilka de ifrågavarande, af bonden saknade 14 st. nya sedlarna å 5 kr; med detta vittnesmål öfverensstämde ock ett annat vittne. K. bestridde vittnesmålen, sade att han tillvexlat sig dessa pengar dels af en för honom okänd bonde, dels af juden Levin; erkände väl, att han den ifrågavarande dagen sällskapat med O., men påstod, att denne då hade \”supit honom full\”, och att ha icke så noga visste, hvad de sedan gjort med honom; yrkade för öfrigt uppskof för att få såsom vittnen hörda slagtarne Sedelius och Kahlqvist m. fl., hvadan målet uppskjuts till d. 8 d:s.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Oktober 1874
N:r 78

Rättegångs och Polissaker.

Rådhusrätten den 21 Sept.
Oaktadt tid efter annan åtskilliga personer blitvit bötfälla för vid handel begagnade oriktiga eller ojusterade mått, målkärl och vigter, synes dock detta oskickliga och olagliga handlingssätt icke vilja aftaga; dock torde detta till största delen få tillskrifvas den temligen allmänt utbredda meningen, att det icke är något allvar med lagens stadgande om vederbörligen justerade och stämplade målkärl och vigter vid all handel, vare sig å torg eller i salubodar etc. Mången lärer sig först inse, att det är allvarlig mening med lagens stadgande i detta fall när han fått böta för öfverträdelse deraf, äfven om det icke varit fråga ont annat än den minsta småsak, såsom t. ex. försäljning af ett qvarter bär i ett qvartersmått. Så fäldes nu af Rådhusrätten, uppå åtal af allmänna åklagaren, enkan Johnna Genberg, för begagnande af ett gammalt qvartersmått vid försäljning af bär å torget att böta 5 kr; statkarlen Nils Nilsson ifrån Gane i Bäl för försäljning af potates med gammalt kappmått, att böta 5 kronor. Dessutom hade af åklagaren ifrån handl. Ax. Sjöströms salubod i förvar tagit 6 st. ojusterade vigter, nämligen: 1 st. på 20 skålp., 2 st. på 10 skålp. 1 st. på 5 skålp., och 2 st. på 2 skålp., hvardera, hvilka, förseglade med åklagarens sigill, framlemnades till rätten och granskades samt tycktes, ehuru ganska otydligt, vara för en längre tid sedan justerade, fastän, oaktadt sorgfällig skrapning, hvarken justerarens namn, stämpel eller justeringsåret kunde å någondera igenfinnas med undantag af årtalet 1872, å en på 10 skålp. och å en på 5 skålp. Sjöström, närvarande, påstod att vigterna voro rigtiga och justerade, med anledning hvaraf målet uppsköts på 3 veckor, hvarefter det åter skulle företagas till behandling sedan åklagaren under tiden ombesörjt, att vigterna blifvit af justeraren undersökta, hvarom bevis skulle hos rätten företes.

— Vidare fäldes arbetaren J. P. Norrby för det han olofligt låtit sina kreatur beta å stadens mark att böta 10 kr. Förbudet mot hetande å stadens mark, som förut varit tillåtligt och fritt, har hufvudsakligen tillkommit för att skydda de af planteringsgillet derstädes verkstälda planteringar.

— Vidare fäldes snickarelärlingen T. Lindvall att för det han om aftonen den 27 sistl. Juni afbrutit en qvist från ett kastanieträd i studentallén att böta 5 kr. samt ersätta ett vittne med 1 kr. äfvensom erlägga protokollslösen; han undslapp utgifva ersättning till det andra vittnet, som händelsevis var en för dagen vid rätten tjenstgörande polisbetjent.

— Jungfru Johanna Westerlund, som under exercisen detta år å södra byrummet i ett sitt tält flerstädes tillhandahållit de exercerande mat mot betalning och dervid äfven försålt öl, hade för ölförsäljningen blifvit af allmänna åklagaren till rätten instämd och nu närvarande, medgaf att hon försålt öl, men sade, att hon dervid varit i sin goda rätt, då hon dertill erhållit magistratens bifall, fast hon sedan, på ansökan derom hos kon. bfd. erhållit afslag, och hvaröfver hon hos kongl. m:t. anfört besvär, hvilka ännu voro oafgjorda. Upplyst af rättens ordförande, att magistraten endast tillstyrkt bifall till ansökningen, sade hon sig likväl icke kunna fatta, att hennes ölförsäljning vore olotlig, då magistraten tillstyrkt bifall dertill. Oaktadt sina protester dömdes Westerlund att för oloflig ölförsäljning böta 10 kronor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 September 1874
N:r 77

Rättegångs och Polissaker.

Angående det förut i N:o 71 af denna tidning omnämda blodiga slagsmålet inne å konsul Stenbergs gård, hade arbetskarlen Gustaf Jacobsson instämt drängen Alfred Wikström med yrkande om ansvar å denne senare, dels för gatufridsbrott, dels för misshandel inne å gården. Läkarebetyg företeddes, som utvisade att Jacobsson erhållit flera sår i hufvudet af de honom tillfogade slagen. Angående förloppet uppgaf Jacobsson, att Bokström först ofredat honom å gatan medelst oqvädinsord derefter lockat honom med sig in på gården samt straxt derpå stängt porten och med portnyckeln tilldelat honom flera slag i hufvudet, så att blodflöde uppstod från flere af slagen uppkomna sår. Bokstöm medgaf, att han slagit Jacobsson dock icke, med något tillhygge, men påstod att han först blifvit slagen och derföre gifvit hugg igen, hvilket dock bestreds af Jacobsson, som åberopade vittnen för sanningsenligheten af sina uppgifter. Bokström medgaf derefter det honom till last lagda, hvadan vittnen icke behöfde afhöras, och dömdes Bokström att böta: för oqvädinsord å gata 10 kronor, för inne å gården föröfvad misshandel och slag med tillhygge 30 kronor, samt att dessutom ersätta Jacobson för sveda och värk med 15 kronor.

Hos Svea hoträtt hade nämdemannen Johan Engström i Bjerss anfört besvär deröfver, att Gotlands södra häradsrätt, genom utslag af den 24 nov. 1873, dömt bonden Johan Olsson i Bjerss att för uppsåtlig misshandel å kärandens son, Johan Oskar, böta 20 kronor (hvaremot rättegångskostnaderna parterna emellan qvittats), yrkande käranden ersättning för den sveda och värk, sonen nödgats undergå, med 25 kronor äfvensom ersättning för i målet hafda kostnader. Hofrätten har emellertid genom utslag at den 7 maj detta år förklarat sig sakna skäl att i häradsrättens utslag göra annan ändring, än att Johan Olsson ådömde böter för misshandel å gossen Engström blifvit nedsatta till 10 kronor, hvarjemte svaranden blifvit ålagd att ersätta kärandens rättegångsomkostnader med 50 kronor.
Anmärkas bör, att gossen Engström af okynne uppryckt rågbrodd från svarandens åker, och att detta gifvit Olsson anledning att något hårdhändt bestraffa detta ofog. Beklagligt är emellertid, att emellan grannar dylika processer kunna uppstå.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 September 1874
N:r 76

Fickstöld.

Mosaiske trosbekännaren Leiser Abel Katz, äfven kallande sig Jacobsson, åkte i tisdags afton tillsammans med bonden Carl Olofsson Ganarfve i Källunge ifrån konsul Cramérs gård till österport, derunder Kats, som är bördig från Ryssland passade på att ur Olofssons ficka tillgripa en plånbok, af hvilkens innehåll han tillegnade sig 70 kronor, hvarefter plånboken med deri qvarliggande 50 kronor kastades bak i vagnen. Sedan \”vännerna\” tagit afsked af hvarandra saknade emeller tid O. sin plånbok, den han omsider återfann, men de 70 kronorna voro då, som sagdt, sin kos. Katz efterspanades och anträffades mycket riktigt på en krog, hvarifrån han affördes till polisvaktkontoret samt förklarades skyldig att träda i häkte. Ransakning om denna stöld kommer att ske i dag.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 26 September 1874
N:r 76