Etikett: Brott

Visar brott på Gotland.

Publicerat

Skämdt oxkött

utbjöds i onsdags till salu på torget härstädes af bonden Lars Mårtensson från Norrgårda i Sproge, men polisen var påpasslig och gjorde beslag på detsamma samt låt besigtiga det af vederbörande veterinärläkare. Sedan denne förklarat köttet vara stads i hög grad af förruttnelse, kommer bonden antaligen nu att, sig sjelt till straff och andra till varnagel, lagligen åtalas för sitt djerfva försök att bortprångla ett för menniskors helsa uppenbarligen högst skadligt födoämne.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 November 1874
N:r 90

Publicerat

De s. k. Gotlandstjufvarnes gripande.

(Ur D: N.)
Detektiva polisen i Stockholm lyckades, förliden torsdag, gripa två farliga missdådare, hvilka i flera orter föröfvat stölder och kanhända ännu svårare brott. Gripandet var förenadt med fara för polispersonalen och den förtjenar erkännande från allmänhetens sida.
Vi meddela nu en berättelse om tjufvarne och om deras fångande.
Från konungens befallningshafvande å Gotland hade redan för längre tid tillbaka ankommit uppmaning såväl till polisen här som i några andra af Sveriges större städer att efterspana de brottslingar, som å Gotland begått åtskilliga stölder. Deras signalement uppgafs så godt sig göra lät. En tid derefter uppträdde i Norrköping ett par personer, om hvilka man hade anledning tro att de just vore de eftersökta tjufvarne. De försvunno dock snart derifrån och sluppo för denna gång undan rättvisans hand. Enligt de beskrifningar man om personerna erhöll från Norrköping ansåg sig polisen härstädes böra ha skäl antaga, att brottslingarne voro ett par sällar, bekanta som tvenne af Stockholm djerfvaste tjufvar, nemligen förre artilleristen Gustaf Adolf Eriksson Hjert och förre mureriarbetaren Kornrad Petersson Lundqvist Tector. Snart trodde man sig veta att de befunno sig i hufvudstaden. Man hade till en början stor svårighet att få reda på stället der de uppehöllo sig. I tisdags hade man dock fått spaning på att de bodde i huset nr 27 Norrlandsgatan. Polisen anläbde till stället kl. 1/2 6 om eftermiddagen; de hade begifvit sig derifrån kl. 5. Dagen derefter, eller i onsdags, hade polisen fåttt reda på att två personer med deras utseende bodde i ett hotell för resande, nr 20 Norra Smedjegatan. När polisen kom dit, hade de kort förut lemnat stället. Bevakning utsattes nu vid ångbåtar som skulle afgå och vid skjutsinrättningarne i hufvudstaden. På det ställe å Norrlandsgatan, der de förut bott, vaktades hela natten, emedan de i bref underrättat att de skulle komma dit. De komme dock ej. Med morgonsnälltåget i torsdags följde två konstaplar.
Öfverkonstapeln Öberg hade förut till fots begifvit sig till Liljeholmens jernvägsstation. Man ansåg nemligen för möjligt att brottslingarne derifrån skulle medfölja tåget.
En god stund, innan snälltåget anlände till Liljeholmen hade stationsbetjeningen fästat sin uppmärksamhet på två personer, som sutto i väntsalen, antagligen för att medfölja tåget. När öfverkonstapel Öberg anlände till Liljeholmen, såg han i väntsalen endast en person. Han trodde sig i denne igenkänna Hjert. Tector hade troligtvis vid detta tillfälle begifvit sig ut åt motsatta sidan, emedan han ej syntes till. Hjert, hvilken märkte hvarom frågan var, rusade ut på perrongen. I det samma anlände snälltåget med de två dektiva konstaplarne. Deras namn äro Risberg och Grundström. Öfverkonstapeln ropade \”tag fast tjufven\”. Konstaplarne sprungo härvid ur vagnen, höjande samma rop. Nu vidtog en hetsjag, af vildaste slag. Hjert hade nämligen allt hvad hans krafter förmådde börjat springa utåt banan invid bergväggen. Hack i häl efter honom följde Risberg, så Grundström och derefter öfverkonstapel Oberg, som är en äldre man. De närmade sig honom alltmer. Kommen midt framför Nybohofs egendom, knappt tio minuters väg frän Liljeholmen, grep Hjert fatt i en sten uti en inhägnad. Han slungade stenen mot Risbergs hufvud.
På samma gång upptog han en knif, \”Kom mig ej nära\”, ropade han, \”ty då sticker jag knifven genom dig\”. Risberg, obeväpnad som han var, vågade till en början ej närma sig honom, utan föredrog att, äfven han, kasta sten mot Hjert. Nu ankom Grundström. Han ryckte af sig öfverocken, kastade den öfver hufvudet och rusade så blindt mot Hjert. Knifven genomträngde rocken och gaf Grundström en skåra i pannan. I samma ögenblick var Risberg äfven framme. Han slungade en sten, hvilken träffade Hjert i pannan, så att han föll till marken. Nu var han öfvermannad. I hans fickor anträffades en ända till mynningen laddad pistol, ytterligare en knif samt — en mindre strut med arsenik. Tillfrågad hvarför han innehade gift, svarade Hjert att han hade för vana att förtära sådant. Hjert innehade 113 kr. och några öre i penningar.
Af stationsbetjeningens å Liljeholmen uppgiften blef polisen öfvertygad om att det var Tector, som befunnit sig i Hjerts sällskap. Tydligen hade han nu begifvit sig landsvägen söderut. Tre af dem begåfvo sig med blandade tåget till Södertelje för att der genskjuta honom, och två något senare med godståget till Huddinge för att sedan till fots begifva sig till Liljeholmen igen i den förhoppning att der möta honom på vägen. De tre poliser, som gripit Hjert, förde denne till staden, dit de ankommo kl. 10 f. m.
De två konstaplar, hvilka fotledes begåfvo sig från Huddinge, efter att ha anländt dit med godståget, lyckades ej anträffa Tector. Han hade, som man antar hållit sig i skogen och undvikit allmänna vägen.
Bättre tur hade de tre konstaplar, hvilka med blandade tåget begåfvo sig till Södertelje. Namnen på dem äro Gardtman, Björkander och Persson. De uppehöllo sig der flera timmar, beskrefvo den efterspanades utseende tillsade betjeningen vid de båda jernvägsstationerna att vara uppmärksam på de personer, hvilka anlände med tåget eller kommo för att köpa billjetter. Dessutom höllo de noga utkik vid hamnen, ifall något fartyg från Stockolm skulle anlända.
Något före kl. 5 på eftermiddagen anlände till Öfra Södertelje station (Saltskog) en person med ett besynnerligt och misstänkt utseende. Han sade sig vilja köpa biljett till Gnesta. Under tiden såg han sig omkring, liksom han fruktade någon. Utseendet öfvensstämde med konstaplarnes beskrifning på Tector. Genast telegraferades från öfra till nedra stationen att om \”poliserna från Stockholm\” voro i närheten skulle de komma. De uppehöllo sig just å den nedra stationen och begåtvo sig nu, så fort sig göra lät, i väg. När Tector fick se dem, kastade han sig öfver ett plank och började att springa landsvägen fram åt Jerna till. Polisen efter i fullaste fart. När Tector såg att han ej kunde undkomma, tog han med handen i rockens innerficka och framdrog en pistol. \”Jag skjuter hvem som kommer\” röt han. Detta hindrade ej poliserna att förfölja. Man hade redan hunnit ett godt stycke, då Tector tycktes spänna hanen för att afskjuta skottet. I detta afgörande ögonblick slog Gardtman, som hade kommit nog nära, till honom med en större käpp öfver armen, så att han släppte pistolen i marken. Derefter öfvermannades han helt lätt.
När man visiterade honom, påträfades, utom pistolen, två krifvar och, liksom hos Hjert, en mindre strut med arsenik. Tector innehade 100 kronor i penningar.
Klockan 1/2 8 ankommo poliserna till staden med denne brottsling.
Hjert är född den 5 september 1844 i Hogsby socken, Kalmar län. Han är straffad för två resor inbrottsstöld; utkom från Långholmen den 7 februari i år. År 1870 rymde han från Långholmen och ertappades 1871. Under denna tid begick han flera djerfva inbrottsstölder.
Tector är född den 30 april 1838 i Svanhals socken, Linköpings län. Han är straffad för andra resan stöld, för förfalskningbrott och mordbrand; utkom från Långholmen den 16 juli i år.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 November 1874
N:r 90

Publicerat

Gotlandstjufvarne,

hvilka hitväntades i går; men uteblefvo, äro nu äfven misstänkta för mordet å ingeniören Upmark och hans körsven. Deras namn äro Hjort och Tector. De häktades, den förre, då han stod i begrepp att med bantåg afresa från Liljeholmen, och den senare vid Saltskog, bortom Södertelge. Båda vore beväpnade och gjorde vid häktandet förtvitladt motstånd. Polisundersökningarne, hvilka ännu pågå i Stockholm, men hemlighållas, har orsakat uppskofvet med deras hitförpassande.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 November 1874
N:r 89

Publicerat

Rättegångs och Polissaker.

Rådhusrätten d. 2 Nov.
Allmänna åklagaren hade denna dag 11 särskilda mål, angående misshandel, oloflig bränvinsförsäljning, fylleri och oljud, öfverdådigt körande å stadens gator, samt försummad gaturenhållning, af hvilka några nu afgjordes och de andra, förvidare bevisning, uppakötos till den 16 d:s. Ibland de nu utgjorda voro:
1.) mot guldsmedsgesällen J. Edlund, angående fylleri, hvilken erkände, och dömdes att böta 5 kronor;
2.) mot försvarslöse arb. O. Holmström, angående fylleri, hvilken erkände förseelsen och dömdes att böta 5 kronor;
3.) mot viktualiehandlanden R. Westberg, angående försummad gaturenhållning. Hr Westberg bestred angifvelsens rigtighet, uppgifvande, att han hade tvänne hus, at hvilka han sjelt bebodde det ena, men att han uthyrt det andra åt annan person, och hvarå han nu ock vid rätten företedde hyreskontrakt, samt påstod, att någon gatuorenlighet icke förefunnits vid det af honom sjelf bebodda, men väl vid det uthyrda huset, hufvudsakligen bestående af lemningar af sand och grus, efter den derutanför verkstälda gatuomläggningen, hvilken af vederbörande icke blifvit bortrensad, samt att för öfrigt guturenhållningen utanför det af honom uthyrda huset skulle besörjas af den som hyrt detsamma. Såsom husegare dömdes Westberg icke destomindre att för försummad gaturenhållning böta 5 kr.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 November 1874
N:r 88

Publicerat

Bestraffad trolöshet.

För bedrägligt förfarande mot löjtnanten vid Gotlands nationalbeväring A. Almberg har den beryktade förre husegaren J. Strömbom i Stockholm genom k. m:ts utslag blifvit dömd att böta 500 kr. samt att med 348 kr. 25 öre ersätta hr Almbergs rättegångakostnader.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 31 Oktober 1874
N:r 86

Publicerat

Rättegångs och Polissaker.

Vid rådhusrättens sammanträde å rådhuset härstädes den 19 oktober förekommo, ibland andra, följande mål.
1.) Stadstiskaten Gustafsson mot förre husbonden Mårten Jakobsson Stenstu i Kräklingbo för af Jakobsson begagnade olaga målkärl vid bandet å stadens torg. Svaranden erkände och dömdes att böta 5 kr.
2.) Stadsfiskalen mot Nils Nilsson Hästings i Guldrupe för samma förseelse. Nilsson erkände och dömdes att böta 5 kr.
3.) Stadsfiskalen mot husbonden Petter Wahlström Gransne i Stenkyka, äfven för begagnande af olaga målkärl vid handel å stadens torg. Wahlström erkände, men trodde sig icke dervidlag hafva begått någon olaglighet, eftersom köparen var nöjd med handeln och icke yttrat någon missbelåtenhet dermed eller fört Någon klagan mot säljaren. Wahlström dömdes icke desto mindre att böta 5 kr. för begagnande af olaga målkärl.
4.) På angifvelse af skräddaren Lyander hade allmänna åklagaren instämt skrädderiarbetaren J. A. Johansson med yrkande om ansvar å denne för fylleri, oljud och personers ofredande å Adelsgatan. Lyander uppgaf, att Johansson, under rusigt tillstånd, lärt oljud och oväsende ä Adelsgatan, ofredat Lyander medelst dragningar och ryckningar i hans rock så att till och med ett hål deraf uppkommit i densamma, hvilket han sedan måst laga; att Johansson länge fortfarit med ryckningar och dragningar i Lyanders rockkrage, under påstående, att han, Johansson, ville ha öl. Johansson erkände, att han väl varit något rusig och fört något oljud, men ville deremot icke vidgå, att han ofredat Lyander. Efter bevekliga föreställningar och för att undvika vittnens hörande och dermed förenade drygare kostnader, medgaf han dock slutligen äfven detta och dömdes att plikta 15 kr.
5.) Det förut omnämda, till denna dag uppskjutna mål emot slagtaren Olof Ahlstedt, för föröfvadt våld emot polisbetjenten Pettesson, då denne var stadd i tjensteutöfning och för hvilket Ahlstedt, derest han ville vara i saken frikänd, blifvit ålagd att om han det kunde, värja sig med ed samt att för sådant ändamål å bestämd tid före edgången försedd med rättens protokoll infinna sig hos själasörjaren för att undervisas om edens vigt och betydelse samt varnas för faran af mened samt derom förete hos rätten behörigt bevis, hade äfven nu idag uraktlåtit denna sin skyldighet, hvarföre honom icke heller nu kunde tillåtas att få gå eden, utan förständigades han nu ånyo vid förhöjdt vite, att med fullständigt prestbetyg åter infinnna sig vid rätten den 9 november för att gå eden, vid äfventyr, att eljest anses hafva brustit åt eden oeb blifva i saken fäld.

Cellfängelset d. 24 okt.
Vid å cellfängelset denna dag ånyo företagen ransakning med för stöld tilltalade och häktade förre fästningsfången J. Edvall, förekom
1.) att Edvall hos kapten Arnelius stulit 1 mat- och 5 st. teskedar af silfver och belånat desamma hos målaren Olof Ericsson för 6 kronor. Dessa skedar hade, sedan fråga om saken upstått, blifvit af Ericssons hustru aflemnade till stadsfiskalen, hvilken nu till rätten framlemnade desamma, och igenkändes de, med undantag af 1 tesked, af fru Arnelius, som nu var närvarande, såsom henne tillhöriga, och återstäldes de till henne sedan Edvall erkänt, att de vore af honom stulna hos kapten Arnelius. Målaren O. Ericsson, närvarande, erkände att han på ifrågavarande skedar lemnat Edvall 4 men icke 6 kronor och medgaf äfven att han gjort det, ehuru han \”förut kände Edvalls ställning fullkomligt\”.
2.) Hade Edvall inne å L. Wedins ölstuga utur en hr. Laurell tillhörig rock tillgripit en portemonä, innehållande 20 kronor. Edvall erkände tillgreppet samt att han bortkastat portmonnän sedan han förskingrat pengarna i densamma.
3.) Hos enkefru Carolina Thomsson hade Edvall stulit 2:ne teskedar, hvilket han och erkände, men uppgaf, att han inlemnat dessa till skomakaren Wiberg, hvilken dock förnekade sig hafva emottagit några sådana af Edvall, ehuru han medgaf, att Edvall innevarit hos honom.
4.) Vidare hade Edvall på ett icke uppgifvet ställe stulit ett paraply och inlemnat det till en hustru Jonsson.
5.) Hade han i handl. Molérs salubod tillegnat sig en mössa hvilken han försålt till en arbetare Andersson för en krona.
Men icke nog härmed: Edvall har dessutom frivilligt uppgifvit inför rätten att han för flera är sedan föröfvat en mängd stölder i Stockholm och tillika uppgifvit namnen på de bestulne. Som skrilvelse till vederbörande aktat för upplysningars vinnande i detta afseende, men ännu icke något svar hit inngått uppsköts den vidare ransakningen till den 4 november, då målaren O. Ericsson, vid hemtningsäfventyr, äfven skall iakttaga inställelse.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 27 Oktober 1874
N:r 85

Publicerat

Om tjufvarne,

som för en tid sedan uppehälle sig här på Ön och föröfvade en mängd stölder berättar N. A. följande:
Sedan karlarne landstigit, begåfvo de sig utefter Bråvikens norra strand från Näfveqvarn till Lilla Åby gästgifvaregård, der de tillbragt natten, och hvarifrån de torsdags morgon begifvit sig till Åby jernsägsstation å östra stambanan. Antagligen ha de medföljt tåget till Katrineholm. Hvarthän de sedan styrt kosan, har ännu ej kunnat utrönas möjligen mot Nerike.
Då dessa karlar kunna anses farliga, må deras useende skildras. De äro af medelmåttig längd, emellan 30 och 40 år gamla, voro klädda såsom ståndspersoner, med svarta, bredbrättiga filthattar. Den ene, som har mörk kavaj, har karlaktigt skägg på öfverläpp och haka, mörkt hår och mörka ögon samt frisk ansigtsfärg. Den andre bar grå kavaj och har mörkt hår. De medföra icke någon packning.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 24 Oktober 1874
N:r 84

Publicerat

Tjufbandet.

Enligt till härvarande länsstyrelse i går e. m. ankommen rapport från länsstyrelsen i Nyköping hafva tvänne karlar sistl. onsdagsmiddag landat nära Näfveqvarn i en tremätnings skeppsbåt, märkt i stäfven och å borden med L. B, samt derefter försvunnit i skogen. Båten hade blifit fylld med sten och sänkt, men återfanns nära stranden och tillvaratogs jemte mast och åror. Seglen saknades. Karlarne efterspanas.
Ofvanstående beskrifning på båt m. m. öfverensstämmer fullständigt med de uppgifter, som egaren till den stulna båten lemnat.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Oktober 1874
N:r 82

Publicerat

Småplock från Burgsvik.

Nu är den stora södermarknaden slutad. Kommersen har varit temligen liflig ehuru kreatursmarknaden var klent försedd och prisen i allmänhet höga. Allt synes under marknaden hafva af-lupit stilla och fredligt. Hvad som emellertid ådragit sig den största uppmärksamheten i dessa fredliga landsändar är de oförsynta stölder, som under senare nätterna blifvit begågna.
Hitintills synes det vara tjutvarna som gjort sig den bästa marknaden, och lyckas de transportera sig sjelfva och sitt tjufgods öfver till fastlandet, så skola de säkert skratta i sitt skägg och snart förnya en så lönande lusttur kring Gotland. Dock! i Wisby blifva de utan tvifvel gripne. Denna stads ypperliga och så rättvist berömda polis lärer icke uraktlåta att ånyo visa en förvånad samtid hvartill den duger. Här på landsbygden hafva tjurvarna genast aflägsnat sig ett par mil från de ställen, der de senast begått stöld, så att deras ertappande ännu icke varit möjligt. Utan tvifvel äro infödda gotländingar med i bandet, all den stund tjufvarna företrädesvis beskatta förmögna ställen, der något finnes att taga, vare sig i reda penningar, eller guld och silfver. Man tror också att tjufvarna hafva åkdon till sin disposition, för att så fort som möjligt sätta sig och de stulna effekterna i säkerhet. Imellertid är allmänheten uppskrämd och tycke: sig se tjufvar i hvarje vrå. Nu är bäst att vara känd i orten, ty annars är man en mer eller mindre misstänkt person, synnerligen om man råkar vara klädd i blå kläder, hvilken färg synes ha\’ kommit i misskredit. En hederlig guldsmed från Wisby tog från marknaden vägen till Hablingbo, för att der taga nattqvarter. Som han frågade sig för om vägen blef han genast misstänkt för tjuf och budkafle gick från gård till gård att tjufvarna kommit till Hablingbo. Stor uppståndelse! \”Sömn var sällspord öfver hufvudet taget\’ hela den natten, och beväpnade män patrullerade kring sockenkyrkan, men några tjufvar hördes ej af; möjligen torde de passa på att komma när man är mindre beredd på deras mottagande.
Då man väl knappast kan antaga tjufvarna på en vanlig fiskarebåt under rådande höstsformar våga begifva sig ölver till fastlandet, så är troligt de söka lägenhet alt med ångbåt komma härifrån, men det är då, som polisen i Wisby kommer att göra slag i saken.
Skulle herrar tjufvar föredraga att qvarstanna i dessa trakter, å borde ordentlig skallgång anställas efter dem. Om en sådan skallgång samtidigt föreloges i hvarje socken, så skulle väl tjufbandet i något hörn kunna inringas och gripas.
Att vi lefva i en dyr tid torde något hvar få vidkännas, och att alla hoteller nödgats höja priset för resande är följaktligen icke att undra på, dock torde det pris, som vid Hôtel Asarfve i Hemse fordras för ett ganska tarfligt nattlogi och en kopp klent kaffe den påföljande morgonen, vara något för starkt, äfven i våra bistra tider. Fullt tillförlitlige handelsresande, som nödgats för sina affärer tillbringa natten i Hemse, hafva berättat att enkan Pettersson, som egen en part vid Asarfve hemman, herbergerar resande öfver natten till ett pris af fyra kronor personen. Det är således hälften billigare pris vid det ståtliga Grand Hôtel i Stockholm, då rum tages i någon af de högre våningarna än vid Hôtel Asarfve i Hemse, och likväl har Grand Hôtel att bjuda den resande på en furstlig elegans och komfort, bruket vi på goda grunder antaga icke vara händelsen med Hôtel Asarfve, som vi, bokstafligen taget, anse hafva ett betecknande och välförtjent namn.
Undersökning för en blifvande jernvägs sträckning från Bergsvik till Hafdhem är i dag påbörjad. Telegraf och jernväg, raskt tilltagande handel och sjöfart — \”nu må det blivit något af\”!
Burgsvik den 9 Oktober 1874.
Isidor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81

Publicerat

Rättegångs och Polissaker.

Cellfängelset d. 8 Oktober.
Angående den förut i N:o 76 af denna tidning omnämda, ifrån bonden Carl Olofsson Gannarfve i Källunge d. 22 sept. föröfvade fickstöld hölls ånyo ransakning med häktade juden Lezer Abel Katz, dervid af K. åberopade och nu afhörda vittnen ingenting till hans frdande kunde intyga, utan tvertom afgåfvo vittnesmål, som gjorde det mera sannolikt, att Katz föröfvat fickstölden. Som emellertid handlanden Levin på hvilkens hvrande i afseende på tillvexling af de hos Katz funna nya sedlarna å 5 kr. mycken vigt ligger, icke nu var närvarande, uppsköts den vidare ransakningen härom till den 24 Oktober kl. 11 f. m., för dennes hörande.

Till rätten hade snickarne C. Qviberg och O. Krokstedt uttagit stämning å snickarelärlingen Johansson och denne å dem.
Qvibergs och Krokstedts stämning innefattande yrkande om ansvar å Johansson för att hafva 1:o olofligen afvikit; 2:o nattetid beredt sig inträde till verkstaden; 3:o derifrån bortfört saker; 4:o att Johansson måtte förpligtigas att ersätta rättegångskostnaden.
Johanssons stämning å Qviberg och Krokstedt innehöll yrkande om att de mötte åläggas 1:o att till honom utfärda \”afskedsbetyg\”; 2:o böta för sjelfpantning: 3:o ersätta honom med 2 kr. för hvarje dag han genom deras förvållande, till följe af vägradt afskedsbetyg, varit utan arbete; 4:o ansvara för ärekränkning.
Etter bevekande föreställningar af ordföranden, deruti Johansson isynnerhet gjordes uppmärksam på det orätta i hans förfarande, ingicks slutligen förlikning, sålunda att Qviberg skulle utfärda afskedshetyg åt Johansson, efter förtjenst, och rättegångskostnaden parterna emellan qvittas, hvarefter målet, Såsom förlikt, afskrets.

Slagtagen Ol. Ahlstedt, tilltalad för att hafva i rådstufvutrappan medelst slag misshandlat polisbetjenten Pettersson, som då var stadd i tjensteärenden hade sedan ransakning derom hållits och vittnen blifvit börda, blifvit ålagd att å bestämd dag dereiter åter infinna sig vid rätten för att, försedd med själasörjarens betyg öfver förutgången särskild undervisning om edens vigt genom värjemålsed fria sig från åtalet, om han det kunde. Å bestämd dag infann sig Ahlstedt får rätten samt ville gå eden, men framlemnade endast ett prestbetyg om namn ålder, frejd och nattvardsgång, men icke om edgång. Till följe häraf kunde han då icke få utlägga värjemålsed, utan ålades, vid vite, ntt ånyo infinna sig vid rätten denna dag, försedd ned betyg för edgång men äfven nu framlemnade han ett sådant, att han icke kunde få gå eden, hvarför han återigen förständigades att den 19 Oktober ånyo infinna sig vid rätten med fullständigt betyg, derest han ville i saken frikännas. Häremot protesterade Ahlstedt, på flerfaldiga sätt och sade sig \”just nu vilja tala\” gå till högre rätt\” gjorde mycket oljud i sessionsrummet i det han förklarade, att \”det skulle kosta lif och blod\” innan han fördes derifrån, men det blef vid rättens beslut.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81

Om Oss Drivs med WordPress