Cellfängelset d. 8 Oktober.
Angående den förut i N:o 76 af denna tidning omnämda, ifrån bonden Carl Olofsson Gannarfve i Källunge d. 22 sept. föröfvade fickstöld hölls ånyo ransakning med häktade juden Lezer Abel Katz, dervid af K. åberopade och nu afhörda vittnen ingenting till hans frdande kunde intyga, utan tvertom afgåfvo vittnesmål, som gjorde det mera sannolikt, att Katz föröfvat fickstölden. Som emellertid handlanden Levin på hvilkens hvrande i afseende på tillvexling af de hos Katz funna nya sedlarna å 5 kr. mycken vigt ligger, icke nu var närvarande, uppsköts den vidare ransakningen härom till den 24 Oktober kl. 11 f. m., för dennes hörande.
Till rätten hade snickarne C. Qviberg och O. Krokstedt uttagit stämning å snickarelärlingen Johansson och denne å dem.
Qvibergs och Krokstedts stämning innefattande yrkande om ansvar å Johansson för att hafva 1:o olofligen afvikit; 2:o nattetid beredt sig inträde till verkstaden; 3:o derifrån bortfört saker; 4:o att Johansson måtte förpligtigas att ersätta rättegångskostnaden.
Johanssons stämning å Qviberg och Krokstedt innehöll yrkande om att de mötte åläggas 1:o att till honom utfärda ”afskedsbetyg”; 2:o böta för sjelfpantning: 3:o ersätta honom med 2 kr. för hvarje dag han genom deras förvållande, till följe af vägradt afskedsbetyg, varit utan arbete; 4:o ansvara för ärekränkning.
Etter bevekande föreställningar af ordföranden, deruti Johansson isynnerhet gjordes uppmärksam på det orätta i hans förfarande, ingicks slutligen förlikning, sålunda att Qviberg skulle utfärda afskedshetyg åt Johansson, efter förtjenst, och rättegångskostnaden parterna emellan qvittas, hvarefter målet, Såsom förlikt, afskrets.
Slagtagen Ol. Ahlstedt, tilltalad för att hafva i rådstufvutrappan medelst slag misshandlat polisbetjenten Pettersson, som då var stadd i tjensteärenden hade sedan ransakning derom hållits och vittnen blifvit börda, blifvit ålagd att å bestämd dag dereiter åter infinna sig vid rätten för att, försedd med själasörjarens betyg öfver förutgången särskild undervisning om edens vigt genom värjemålsed fria sig från åtalet, om han det kunde. Å bestämd dag infann sig Ahlstedt får rätten samt ville gå eden, men framlemnade endast ett prestbetyg om namn ålder, frejd och nattvardsgång, men icke om edgång. Till följe häraf kunde han då icke få utlägga värjemålsed, utan ålades, vid vite, ntt ånyo infinna sig vid rätten denna dag, försedd ned betyg för edgång men äfven nu framlemnade han ett sådant, att han icke kunde få gå eden, hvarför han återigen förständigades att den 19 Oktober ånyo infinna sig vid rätten med fullständigt betyg, derest han ville i saken frikännas. Häremot protesterade Ahlstedt, på flerfaldiga sätt och sade sig ”just nu vilja tala” gå till högre rätt” gjorde mycket oljud i sessionsrummet i det han förklarade, att ”det skulle kosta lif och blod” innan han fördes derifrån, men det blef vid rättens beslut.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 Oktober 1874
N:r 81