Etikett: Första världskriget

Gotlands Allehanda
Tisdagen 9 februari 1915
N:r 32

En prokiamation af kejsar Frans Josef.
Kejsaren har aflåtit följande handskrifvelse till ministerpresidenten grefve Stürgkh:
Min käre grefvie Stürgkh! Då jag blickar tillbaka på den tidrymd at ett halft år, under hviken vi varit invecklade i en genom våra motståndares fientliga af sikter påtvungen strid, tänker jag med tacksamt hjärta på den offerviLiga hållning, som mina trogna folk i denna svåra tid ådagalagt. Besjälade af en värdig och allvarlig tillförsikt ha de visat sig fullt vuxna de stora fordringarna och de halva i ädel beredvillighet bevisat på ett glänsande sätt sin höga patriotism och sina nedärfda statsborgerliga dygder genom kat sända sina söner under fanorna, väl inseende krigstidens kraf, och genom att visa ömmande omsorger om stridens offer. Denna välgörande erfarenhet stärker mig i min tillförsikt till att denna nyligen så ärofullt bevisade dugIighet inom min försvarsmakt är fast grundad, då denna försvarsmakt står under ledning af min regering, som bemödar sig att ställa alla krafter i det för oss alla gemensamma målets tjänst. Såsom tillförene skall befolkningen äfven framdeles med lif och blod stå sluten kring det älskade foeterlandet. Jag är visa om att folket efter slutet af dat krig, hoars tunga bördor det är fast beslutet att bära till det yttersta, skall i dan fred, som vi med Guds hjälp tillkämpa oss, få sig beskärd lönen för alla mödor, lidanden och faror i den troget och ståndaktigt utkämpade striden.
Jag uppdrager åt eder att bringa till befolkningens kännedom uttrycken af min varmaste erkänsla och mitt tack.
Wien 4 februari 1915.
Franz Joseph.

Hela Wienpressen mottar kejsarens handskrifvelse med största tacksamhet och glädje. N. Fr. Pr. yttrar: Ur kejsarens ord strömmar en återhållen, men dock varm känsla. Denna känsla besvaras af alla, som gå ut för att strida och dö för vår stora sak. Hvarje ord i denna kungörelse motsvarar den rena sanningen. Detta krig är ett inför hela Europa under de fruktansvärdaste vilkor aflagdt prof på vår lefnadsduglighet. Ännu är kriget icke slut, men så. mycket kan man påstå, att profvet har lyckats. Och på folkets trohet, som man icke kan misstaga sig på, hvilar monarkien.
Die Zeit skrifver: Gemensamheten i offer och omsorger bringar oss vår härskares vördnadsbjudande gestalt personligen närmare än någonsin, och hans tacksägelse kunna vi icke besvara med något bättre än med det löftet, att vi vilja hålla ut i kriget liksom han genom all röd och alla svårigheter, som kriget för med sig. Vi hysa det hoppet, att den tid icke längre är allt för fjärran, då, som kejsarens ord lofvat osis, folket skall få. sin lön för alla mödor, lidanden och faror.

Ställningen för Österrike.
Militärisk och diplomatisk optimism.
Neue Freie Presse meddelar, att Burian i ministerrådet lämnat en framställning at det militära och diplomatiska läget för ögonblicket, af hvilka meddelanden framgår, att på de krigsskådeplatser, där de österrikisk-ungerska trupperna f. n. äro engagerade, nämligen östra Kaspatesna i Bukovina är det strategiska läget tillfredställande och man kan hoppas på en raskare framgångsrik fortgång af operationerna. De diplomatiska förbindelserna med de stater, som beträffande kriget kunna komma i betraktande, ge dessutom gynsaanma förhoppningar för framtiden.
Äfven från andra håll komma liknande meddelanden. Sålunda framhåller Tagespost i Graz att den diplomatiska situationen ändrat sig till Österrikes fördel. De förhoppningar, som dess fiender gjort sig rörande de neutrala staterna, hafva icke gått i uppfyllelse. En noggrann pröfning af Österrikes ekonomiska förhållanden visar, att landet är försedt med lifsmedel ända tills bärgandet af nästa skörd. Finansielt kan landet hålla ut och hålla sin armé uppe med egna krafter ända till krigets slut.

Ryssarna drifvas tillbaka i Bukovina.
Etter att ha hejdat ryssarna i södra Bukovina, togo sig österrikarna en hvilopaus, som nu tyckes ha upphört. De rapportera följande om läget:
Den ryska offensiven i Bukovina hade intill midten af januari nått fram till öfre Moldavas floddal. Deras ytterligare framträngande öfeer Karpaterna hejdades vid vara ställningar vid Jacobeny och Kirlibaba. Efter flera dagars angrepp försökte fienden den 20 att bryta motståndet hos de trupper, som betäckte hufvudpassen. Då alla försök att storma våra höjdställningar misslyckats för ryssarna, gingo våra trupper 22 januari öfver till offensiven och togo Kirlibaba från fienden, hvilken därefter drog sig tillbaka med sina hufvudstriidskrafter i riktning mot Kempolung och Moldava.
Under de senaste dagarna ha nya strider börjat. Våra trupper ha trängt in i .
Under de Moldavadalen och slagit fienden tillbaka samt intagit Izvor, Moldava och Briaza.

Om läget i Serbien
meddelas af tyska pressen via Sofia underrättelser, som, påstås härröra från en ytterst noggrant underrättad person, som själf studerat förhållandena.
Andan bland de serbisika trupperna är efter de senaste framgångarna god, likaså, stämningen bland den serbiska befolkningen, enär regeringen varit klok nog att hittills ej rekvirera några lifsmedel. Alla hoppas säkert, att ryssarna skola lyckas bryta sig igenom Karpaterna och att en förening af de ryska och serbiska bärarna sedan skall kunna ske. Denna förtröstansfulla stämning kommer emellertid att vid första större motgång genast falla ihop.
Egentlig brist på limedel råder hvarken vid armén eller inom betolkningen, enär öfver Saloniki oafbrutet stora sändningar anlända. Från Ryssland ha på senaste tiden blott några få sändningar öfver Donau ankommit. Ammunitionsbris råder icke heller, i det att mycken artilleriammunition ianländt samtidigt med franska artilleriinstruktörer.
I serbiska armén tjäna sammanlagdt omkring 18,000 ryssar. De glesnade armékadrerna ha kompletterats med nyntskrifna, oöfvade trupper. Hela den nuvarande arméstyrkan anslås till 220,000 man, tränggin inberäknad. Hvad man mest oroar sig öfeer, är den förs-skräckliga bristen på sanitetsmaterial. Särskildt rasar fläcktyfus, som dagligen kräfver hundratals offer.

Striderna vid Suezkanalen.
Franska fartyg ha deltagit.
Franska marindepartementet meddelar: Under det angrepp, som turkarna 3 dennes riktade mot Suezkanalen, bidrogo två franska krigsfartyg, nämligen hjälpkryssaren Réquin och pansarkryssaren D\’Entrecesteaux, med framgång till kanalens försvar. Réquin bragte några grofva turkiska kanoner till tystnad, under det D\’Entrecasteaux skingrade starka fientliga, truppafdelningar. Intet af våra fartyg led någon förlust.

En tysk general befälhafvare?
Evening News\’ korrespondent i Kairo telegraferar i torsdags, att striden vid Suez-kanalen fortfar. Sedan förliden natt anstränger sig fienden, säger han, att bygga en bro aver kanalen. En häftig eld gifning hördes i morse. Durkarna bygga skyttegrafvar och föra fram ammunition.
Det påstås, att general von Kressenstein skall befinna sig, bland dem.
Fiendens transport har nog redan råkat ut för svårigheter. Många kameler ha dött.
250 turkiska fångar ha anländt till Kairo, och bland dem äro 9 officerare. De äro alla mycket illa klädda och se mera ut som stråtröfvare än som soldater.

Fransk-engelska rytteriet motsvarar ej fordringarna.
Bref till Giornale d\’Italia från Dynkirchen kastar ett intressant ljus öfver fransk-engelska hären.
Korrespondenten skildrar först huru de allierades fullkomligt utom verksamhet satta kavalleri, hvilket på intet vis kan täfla mod de tyska ulanerna, förvandlats till fottrupper ochh jämte infanteriet ligger i skyttegrafvarna. Hästarna vore i ett bedröfligt tillstånd, fnllko:mr ligt urståndsatta till, användning. Däremot hade tyskarna med sitt kavalleri i rekognosceringstjänst uppnått rent underbara resultat. För att i någon mån förströ sig föranstalta engelska kavalleriofficerare numera räfjakter, hvarvid aristokratiska Röda-korsdamer, såsom den sköna hertiginnan af Bedford, medverka.

Ett och annat.
— I början af mars kommer man att upplägga ett nytt tyskt krigslån. Det skall läggas samma sätt som det första, så att man icke på förhand fastställer något beatämdt ibelopp. Vidare komma skattkammarasivasningar att utfärdas. I finanskretsar betecknar man tidpunkten som mycket gynsam och man förespår ett glänsande resultat.
— Från Haag telegraferas, att Tysklands varning till den neutrala sjöfarten lika litet som den engelska varningen af 3 nov. borde komma att föranleda någon inskränkning i den holländska seglationen. Direktören för ett af de största rederierna i Holland har i en intervju förklarat: »Storbritanien stinger sjöfarten norr om Skottland Tyskland stänger Kanalen, men vi skola icke desto mindre uppehålla våra ruter. Vi taga risken. Alla ledande holländska rederier ha tillkännadgfvit, att de icke komma att ändra sina turer, åtminstone icke så länge risken icke visar sig alltför stor.»
— Handeladepastementet I England har tillsatt en komité för utredning af frågan, huru man skall råda hot för hopning af gods i Londons hamn som följd af det ovanligt stora antalet fartyg och den ringa tillgången på arbetskraft.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 9 februari 1915
N:r 32

Mågra rapporter från både fransmän och tyskar.
Den tyska rapporten.
Berlin, 8 febr. Sydost om Ypern ha vi tagit en fransk skyttegraf. Söder om kanalen vid La Bassée har fienden inträngt i en af våra skyttegrafvar. Striden är där i full gång.

De franska.
Paris, 8 febr. Under fredagen förekommo en del artilleridueller med för oss gynnsamt förlopp. I Champagne norr om Massiges ha vi gått något fram.
Paris, 8 febr. Kommunikén i natt kl. 11 meddelar endast om fientliga angrepp vid Nicuport, hvilka tillbakaslagits, samt bombardement mot området norr om Soissons.

På ostfronten är det lifligare.
Tyskarna rapportera dock blott att de hålla stånd.
Berlin, 8 febr. Vid Ostpreussiska gränsen gjorde vid ryssarne på fredagen ett anfall. Likaså vid Dumin söder om Weichsel. De tillbakaslogos på båda ställena, hvarvid vi togo ett tusental fångar.

Ryssarna meddela om idel segrar.
Petrograd, 7 febr. I Ostpreussen och på västra Weichselstranden ha våldsamma strider utvecklat sig, hvarunder vi bemäktigat oss en viktig tysk stödjepunkt vid Vitkovitz och flera skyttegrafvar vid Borsjinoff. I Karpaterna har fiendens offensiv hejdats, och på några punkter ha vi avancerat.
Petrograd, 8 febr. Lördagens strider voro i det stora hela framgångsrika för oss såväl i Ostpreussen som i Polen och särskildt i Karpaterna, där vi vid Mesolobortsj brutit fiendens motstånd och kastat honom ur hans befästa ställningar flera verst tillbaka samt tagit omkring 2,600 fångar.

Österrikarna ha afgjordt öfvertag i Bukovina.
Wien, 8 febr. Officlalt maddelades i morse följande;
På Karpaterfronten rasa striderna fortfarande.
I södra Bukovina tränga våra trupper energiskt fram. Ryssarna äro i full reträtt. Vi toga igår 1,200 fångar och ett rikt byte af krigsmatarial. Samma dags afton drogo våra trupper under befolkningens stormande jubel åter in i Kimpolung (den förnämsta staden i södra Bukovina).

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 februari 1915
N:r 31

Krigats urartning.
Då England i sin kungörelse af 3 nov. 1914 förklarade Nordsjön för krigsskådeplats och föreskref, att de neutrala fartygen, därest de ej ville utsätta sig för »de mest ödesdigra följder», måste underkasta sig vissa engelska anvisningar, som dock ingalunda erbjödo någon säkerhet mot »ödesdigra, följder» då leddes därmed sjukriget in på banor, som hänsynslöst korsa alla folkrättsliga bestämmelser.
England åberopade härför sina »lifsintressen», men den motiveringen kan svårligen gälla. England kan lefva utan att svälta ihjäl Tysklands civila befolkning, hvilket var hvad som åsyftades med utfärden. Däremot är det klart, att den, som först blivit utsatt för ett utsvältnings- eller strypningsförsök, med större skäl kan åberopa sig på, att det för honom, är ett lifsintresse af göra sig sin mordiske angripare kvitt.
En korrespondent till. St.-T. säger sig i Berlin harva talat med tyske rikiskanslärn, som därvid framhöll denna sida af saken.
»England», yttrade v. Bethmann-Hollweg bl. a., »behandlar oss som
en belägrad fästning. Churchill tänker uthungra ett folk på 70 millioner. Kan ni nämna någon mera barbarisk art af krigföring? Och tror ni, att vi någonsin skulle böja oss för ett hyckleri, som anser ett dylikt förfaringssätt förenligt med mänskliga rättigheter och framställes såsoms företaget i civilisationens intresse?
Månne engelsmännen verkligen hålla för troligt, att vi ens på minsta vigs skulle dra oss för att vid den gynsammaste tidpunkten tillgripa de mest energiska mått och steg? Tidpunkten är snart inne. Vi beklaga, om detta sjökrig skadar de neutralas intressen. Men vi kunna icke afstå från att värna oss mot det hänsynslösa handelskrig, som England å sin sida till skada för de neutrala, men tyvärr utan någon verksam protest från deras sida, redan länge praktiserat mot oss, med den uttalade afsikten att till hungersnöd utlämna ett folk på 70 millioner med dess kvinnor och barn.»
Kanslärn har icke med sina ord förtalat England eller oriktigt utlagt dess afsikter. Han hade blott att hänvisa till hvad Winston Churchill nyss sagt till Le Matins Londonkorrespondent:
»Ni vet hvilken verkan en strypning har. Den stoppar andningen. Tyskland vet detta väl. Detta grepp om strupen kommer icke att lossna förr an Tyskland gifvit sig på nåd eller onåd. Äfven om Frankrike och Ryssland beslöte sig för att inställa striden — hvilket vore obegripligt — så skulle likväl England ensamt fortsätta kriget till slut.»
Den, som med kallt blod bestämner sig för att strypa ett helt folk. »stoppa andningen», behålla »greppet om strupen», tills ifrågaverande folk »ger sig på nåd och onåd» kan han sedan för sig själf åberopa sig på folkrätten, kan han anklaga den i strupen gripne för »brott mot folkrätten», när denne vildt slår ifrån sig? Svaret måste bli nej. Och detta så mycket hellre, som England, hvilket inledde denna nya form för tvekamp, därvid trampar de under fötterna de neutralas intressen.

Flera engelska ångare saknade.
Till Lokal-Anzeiger meddelas öfver Haag att utom ångaren Oriola äfven ångaren Borrowdale om 1,093 ton, som lämnade London 21 januari destinerad till Granville vid S:t Malo, är saknad. Man fruktar, att isfven Borrowdale har gått under genom ett undervattensangrepp.
Saknade äro vidare ångarna Sorata och Orconia.

England gör allt för att utnyttja fristen.
Enligt privattelegram från England öfver Holland råder i engelska hamnar en feberaktig verksamhet för att i största möjliga mån utnyttja den utsatta fristen för den tyska blockadförklaringen. Likaledes ha omedelbart alla fartygsbefälhafvare, som befinna sig på resa, uppmanats att skynda hem så fort som möjligt. Ett bevis på i huru hög grad det tyska amiralitetets åtgärd oroat England utgör der omständigheten att blockadförklaringen i England allmänt betraktas som, »den egentliga krigsförklaringen». Man är öfvertygad om att tyska flottan verkligen skall använda alla medel för att verksamt genomföra den uttalade afsikten. Afven om man i London är stolt medveten om de stora maktmedel, som England förfogar öfver, är stämningen i alla fall ingenting mindre än segerglad.
Äfven de engelska rederiernas holländska filialkontor utveckla en liflig verksamhet. Fristen skall utnyttjas, så att före dess utlöpande så mycket lifsmedel och råmaterial som möjligt kan föras till England.

Har Tyskland någon annan plan i sikte?
Sv. D. B. gör följande reflexioner: Man har på sakkunnigt håll utgått från den förutsättningen, att den af tyskarna bebådade blockaden skulle kunna göras verkligen effektiv, Att under sådana förhållanden åtminstone ett stort osäkerhetstillstånd skulle uppstå, är också uppenbart. Men det torde dock ligga nära till hands att antga, att effektiviteteningalunda skall kunna genomföras i den utsträckning, som tyskarna ställa i utsikt. Det torde väl heller icke vara spå alldeles särkert, att tyskarna verkligen afse en sådan blockad som de här på förhand tillkännagifva. Snarare skulle man väl vara böjd att tro, att tillkännagifvandet döljer någon annan afsikt. Vilja tyskarna exempelvis rikta ett koncentreradt angrep på någon viss punkt, är det klart, att det för dem skulle vara en ator fördel, om skulle lyckas splittra engelsmannens uppmärksamhet och vaksamhet därigenom, att dessa bibringades den föreställningen, att angreppet — som kommunikén ställer i utsikt — skulle komma att äga rum samtidigt på alla möjliga delar af den engelska kusten.

Situationen i väster.
Tyskarna tillbakaslagna i Elsass.
Fredagsaftonens 11-kommuniké i Paris meddelar:
Natten till den 5 försökte tyska afdelningar, ehuru framgång, rycka fram från sina skyttegrafvar framför Notre Dame de Lorette. Vår artillerield har varit mycket verksam i Aisnedalen.
I Champagne ha våra trupper under nattens lopp ryckt fram norr om Beauséjour. Norr om Massiges gjorde fienden i dag ett angreppsförsök, som dock tillhakaslogs.
I Argonne ha vi stärkt våra ställningar på den terräng vi i går eröfrade vid Bagatelle.
I Elsass företogo tyskarna ett angrepp söder om Altkirch, men kastades tillbaka.
En tysk aviatör nedkastade bomber öfver S:t Dié, hvarvid fyra civila personer blefvo dödade.

Förbittrade strider rasa vid Vestande.
Till tidningen Telegraaf telegraferas från Sluis: Vid Yser rasa häftiga strider, i synnerhet i närheten af Vestende, där båda parterna gå löst på hvarandra med bajonetten och ömsesidigt tillfoga hvarandra stora förluster. Tyskarna försöka här drifva belgierna tillbaka. Längre åt söder, där terrängen är öfversvämmad, står vattnet nu två meter högt och omöjliggör alla krigiska operationer. Endast på de högre belägna sträckorna vid klitterna rasar striden fortfarande. I går hördes kanondundret hela dagen. De engelska krigsfartygen fortsatte oafbrutet bombardemanget af hela kuststräckan vid Vestende.

Hotar ett engelskt inbrott i Östersjön?
Tyska ångaren Olga, sota i torsdags inkom till Oxelösund från Bremerhafen med last af koks, hade af de tyska myndigheterna blifvit stoppad i Holtenau. Orsaken därtill var, enligt var, enligt hvad fartygets befälhafvare berättat, att fem undervattensbåtar af okänd nationanalitet varit synliga vid Femern utanför Kiel. Enligt hvad som berättas, hade en undervattensbåt af tyska krigsfartyg skjutits i sank. De öfriga hade lyckats göra sig osynliga. På den plats, där undervattensbåten sjönk, var det ett jämförelsevis ringa djup, och de tyska myndigheterna hade därför beslutit att genom nedskickandet af en dykare utröna undervattensbåtens beskaffenhet. Man tror allmänt, att den fientliga flottan bestod af engelska undervattensbåtar.
Öfver hufvud har tyskarnas vaksamhet vid inlappet till Östersjön på senare tider betydligt skärpts. Under krigets gång ha tidigare tyskarna vid Falsterbo ref haft stationerade endast ett par krigsfartyg för kontrollerande af sjöfarten till och från Östersjön, men nu har danska ångaren Frode under resa till Ystad här om dagen vid Falsterbo ref observerat ej mindre än åtta tyska, stora torpedbåtar, som prejade förbipasserande handelsfartyg. I närheten befunno sig dessutom ett svenskt och ett danskt krigsfartyg.

Den ryska härens ställning försvagad?
Österrikarna ha fått lättnad.
Det framgår af rapporterna om läget, att det ryska öfverhefälet så småningom koncentrerat sina bästa krafter åt norr, vid Warschau och mot Östpreussen, samt i motsvarande grad försvagat sin ställning mot österrikarna, som till på köpet af Hindenburg fått afsevärda tyska förstärkningar.
Ryssarna synas därför för närvarande kämpa envisast i trakten af Warschau, hvilket dock icke resulterar i annat än ett hejdande af den tyska offensiven tills vidare. Söderut anse österrikarna läget för dem ha blifvit mer och mer gynsamt. De drifva ryssarna
tillbaka i Bukovtina och Karpaterna och ruska kraftigt på deras ställningar i Galizien.
I Östpreussen försöka ryssarna då och då gå till offensiv på enskilda punkter, men hittills med föga framgång. På torsdagen afvisades af dem gjorda angrepp söder om Memel.

Tyskarna ha tagit 6,000 fångar.
Vid Bzura—Ravka och i hela området västligt och sydvästligt om Warschau kämpas dag för dag med stor envishet. Ömsom anfalla ryssarna, ömsom tyskarna, och det ser ut, som om striderna här ginge fram och tillbaka, alldeles som vid västfronten. Ryssarna rapportera endast om sina partiella framgångar, men förtiga motgångarna. Tager man deras rapporter efter orden, så skulle de haft stora framgångar sedan 1 februari. De säga sig nu senast ha öfvergått Bzura vid dess mynning, bemäktigat sig en del af fiendens ställning vid Dahovo samt trängt tyskarna tillbaka från deras brohufvad. Vidare skulle de från tyskarna ha återtagit byarna Gumin och Volia Schidlowska o. s. v. Men plötsligt visar sig läget vara ett helt annat än man af dylika uppgifter kunde förmoda. Det är större anledning att draga slutsatser af tyska högkvarterets kortfattade fakta: »Starka ryska angrepp mot våra nyvunna ställmingar öster om Bolimoff ha misslyckats. Sedan 1 dennes ha där tagits 26 ryska officerare omkring 6,000 man till fånga.

I södra Polen och Galizien.
Såväl från den sydpolska som den galizisk—karpatiska krigsskådeplatsen meddelas, att österrikarnas läge för hvarje dag blir gynsammare. De stora förstärkningar, som österrikarna erhållit, möjliggöra oupphörliga offensivstötar, hvilka motståndaren synbarligen icke längre är vuxen, enligt hvad hans ytterst medgörliga offensiv bevisar. Särskildt anmärkningsvärda på rysk sida äro de långa pauserna i artillerikampen.

Novoje Vremja är orolig.
De officiella ryska rapporterna konstatera, att de förbundna vid alla fronter eftertryckligt gått till anfall, med anledning hvaraf Novoje Vremja skrifver: Det faktum, att de förbundna i Karpaterna samla oerhörda truppmassor, är ett tecken till, att de äro i begrepp att på en front af 200 kilometer utföra raska och hotande rörelser, som man måste betrakta desto allvarligare som de för bundna arméernas förplägnad och förseende med förråd kan inom detta område försiggå genom fyra förträffliga järnvägar. Under sådana omständigheter äro motåtgärder från den ryska ledningens sida oundvilkliga.

Rysk uppgift om striderna vid Rovka.
Från Petrograd telegraferades i lördags:
Enligt hvad de detaljerade underrättelser, som ingått, utvisa, tyckas tyskarnas ansträngningar hufvudsakligen ha varit riktade mot Bzuras och Ravkas sammanflöde. En fången tysk officer yttrade: »Gumin var den klippa, på hvilken vi splittrades.»
Ryska rekognosceringsafdelningar, som med framgång opererade på vänstra stranden af öfre Ravka, tillfångatogo åtskilliga patruller. Under den stora striden försökte tyskarna sätta pansarautomobiler i aktion men dessa blervo drifna tillbaka. Vid stormningen af några skyttegrafvar kommo ryssarna öfver ett stort antal sköldar, med hvilka det tyska infanteriet är utrustadt, och togo dem för eget bruk. Mellan Skiernevice och Bolimoff hade tyskarna 16½-tums kanoner. Tyskarna kastade en plankbro öfver Ravka, och tre kompanier gingo öfgver den. Sedan blef bron förstörd af de ryska kanonerna. De afskurna kompanierna blefvo nedskjutna och dödade med bajonetten eller drunknade. Det ryska artilleriets öfverlägsenhet är slående. Med ungefär samma kaliber som fiendens har det större verkningsområde.
Kommendanten i Kronstadt har utfärdat en varning till soldater och arbetare mot välklädda personer, som på ett ostentativt sätt lägga i dagen sympati för dem och ständigt tala om krigets mödor och fördelen af att snart få fred. Dessa äro i själfva verket tyska agenter.

General Pau\’s resa.
Skall han bli rysk öfrerbefälhafvare?
Berliner Tageblatts korrespondent i det tyska hufvudkvarteret meddelar, att enligt uppgifter general Pau kommer att öfvertaga högsta ledningen af den ryska arméns operationer i öster.

Heta strider vid Suez.
Officiell engelsk rapport.
Den officiella redogörelsen från Kairo om turkarnas senaste försök att passera Suezkanalen innehåller: Tidigt onsdag morgon angrep fienden postera vid Tussum och försökte därifrån gå öfver kanalen med pontoner och flottar. Det fientliga artilleriet besköt Tussum och Serapeum, men efter någon strid drog sig fienden tillbaka, lämnande 8 officerare och 282 man såsom fångar i våra händer. hjälpkryssaren Hardinge träffades två gånger af skott och fick 10 man sårade. Å engelsmännens sida stupade i öfrigt 2 officerare och 13 man samt sårades 58. Vid El Kantara angrepos våra förposter, men fienden blef äfven där slagen med en förlust af 21 döda. Vi togo 60 fångar. Senare gjordes ytter ligare ett angrepp 1,000 yards från våra ställningar. Vi hade därvid helt obetydliga förluster. Fiendens sammanlagda styrka är 12,000 man med batterier. Våra brittiska, indiska, och egyptiska truppers hållning är utmärkt.

Missnöjet i Egypten växer.
Enligt underrättelser från Rom till Kölnische Zeitung växer missnöjet bland de infödda egypterna allt mera. Engelsmännen kunna icke använda alla sina egyptiska trupper till skydd för Suez-kanaten, då en del af idesamama är nödvändig till bekämpande af befarade uppror i det inre, liksom också mot angrepp från Cyrenaika. Längs egyptiska gränsen lämna dagligen sudaneserna i stora skaror de engelska leden för att förena sig. med de anryckande muhammedanerna.

Ett och annat.
— Jakten på flygskrifter, som yrka på fred, pågår i Frankrike oafbrutet. Myndigheterna hafva, enligt uppgifter till Hamburger Nachrichten från Paris öfver Brüssel, all möda att beslaglägga de i miljoner exemplar utsända flygskrifterna, och deras författare har man hittills ej kunnat finna. Humanité och La guerre sociale vända sig i skarp ton mot regeringens påstående, att det rör sig om i Tyskand tryckta broschyrer. De fastslå, att krigströttheten hos det franska folket griper omkring sig på grund af den ringa framgång de förbundna haft.
— Enligt meddelande i holländska pressen sätter man icke någon riktig tro till de officiella brittiska meddelandena om Nordsjöslaget. Man antager att den svårt skadande slagkryssaren Lion gått under utanför Skottlands kust.
— Till Agence Mille telegraferas från Teheran: Öfverhufvudet för talasstammen, som bor i trakten af Enseli vid Kaspiska hafvet, skall med hela sin stam ha rest sig mot ryssarna och angripit Enseli för att därefter draga sig tillbaka till bergon. En del af den bekanta echasevennerstammen har äfven gått öfver till angrepp mot ryssarna, och en resning af samtliga stammar i norra Persien är nära föreståenda.
— Den franska och engelska pressen har ju i kraftiga ordalag fördömt tyskarnas bombkastning öfver obefästa städer. Nu meddelas, att kl. 3,30 på fredagens e. m. kastades från ett transkt flygskepp bomber öfver den obefästa lilla staden Müllheim i Baden. Två bomber föllo ned knappa 200 meter från garnisonssjukhuset. De exploderade, men anstälde ingen skada.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 februari 1915
N:r 31

Våldsamma protester mot Tysklands manifest.
Den frist af 14 dagar, som lämnats i den tyska deklarationen, kommer säkerligen att icke lämnas oanvänd för afvärjande af de hotande riskerna. Till att börja med har man att vänta, att hetsen mot Tyskland skall blifva häftigare än någonsin i den af England inspirerade pressen i vissa neutrala länder. Böran har gjorts i de amerikanska tidningarna.

Tyskland skall förklaras fågelfritt.
Newyork Herald skrifver: Det må finnas personer, som äro böjda för bibehållandet af en neutral hållning, men kvad måste de tänka nu, då tyska undervattensbåtar börjat torpedera lasarettsfartyg och handelsskepp? När det ögonblicket kommer, då tyskarna skola börja sänka Atlantångare, skall det komma till en revision af vår neutralitet och till tilllämpningen af en gammal regel. Den nya neutraliteten kommer att sätta den nation, som begår laglösa handlingar, bland de laglösas kategori, och den gamla regeln kommer att återupplifvas, att den, som mördar under namn af krig, skall behandlas som sjöröfvare. En situation som denna har man icke kunnat drömma om i den modärna historien. Genom Tysklands handlingar rusar den fram mot den afgörande punkten.

Holland torde begära en närmare förklaring.
Från Rotterdam telegraferas: Den tyska varningen till sjöfarande på belgiska och franska kusterna, hvarigenom tillkännagifves, att Tyskland med alla medel kommer att föthindra öfverförandet af den nya engelska hären, göres af Handelsblatt till föremål för några betraktelser, hvari häfdae, att varningen kan förstås som ett hot mot de neutrala länderna om att alla fartyg komma att skjutas ned utan f Tegående undersökning, om de ha något med trupptransporten att göra. Skall varningen förstås på detta sätt, strider detta Tysklands uppträdande icke blott mot alla folkrättsliga reglar, utan ock mot de enklaste begrepp om mänsklighet. Tidningen uppfordrar holländska regeringen att rikta en förfrågan i saken till den tyska regeringen, och bekräftar det sig då att den tyska flottan kommer att handla såsom här antagits, måste de neutrala länderna samla sig till protest häremot.

Motåtgärder.
Revorters office i London telegraferar: Det är tydligt, att det är tyska regeringens afsikt att låta borra i sank handelsfartyg utan att bringa besättningarna i hamn eller på, annat sätt sörja för deras räddning och utan hänsyn till förlust personers lif. Det senaste tyska angreppet på engelska handelsfartyg väcker på, ett högst allvarligt sätt till lif frågan, huruvida icke England borde vidtaga mycket skarpa motåtgärder mot Tysklands handel. Om dylika åtgärder komma att vidtagas, medges emellertid, att man måste ägna dig omsorg omsorg åt att neutrala fartyg, som lämnat hamnen, innan de hunnit erhålla varning, icke lida någon skada.

Paniken på världsmarknaden.
Från London telegraferas: Efter någon tvekan ha nu frakterna ytterligare gått i höjden. I går (torsdag) betalades 70 sh, pr ton för spannmålslaster på England från Argentina, under det att före kriget betalads 12 ½ sh. Fraktslut på bomull göras nu till 155 sh. Galveston—Hâvre. Det råder på nytt stark upphetsning på hvetemarknaden. Prisen stiga ytterligare.
På Chicagos hvetebörs utspelas vilda scener. Spekulationen har lyckats höja priset utöfver maximum för de senaste 26 åren, i det rekordet nu är uppe i 1,66 ½ dollars, Sedan Pattens dagar har lifvet på börsen icke varit stormigare än f. n. Den enorma spekulationen under förliden månad har praktiskt taget skapat en väldig corner.
Hela hveteförrådet i Chicago, disponibelt för leverans enligt kontrakt, uppgår icke till en half miljon bushels, och på detta förråd säljas dagligen miljoner. Prisen äro f. n. så höga, att det för köpare är nästan omöjligt att försäkra sig om last.

De engelska undervattensbåtarna.
I engelska pressen har Churchill uttalas, att England visserligen har flera undervattensbåtar än Tyskland, men det är ogörligt att skicka ut dem mot de tyska, då undervattensbåtar icke kunna strida mot hvarandra. En enda tysk undervattenbåt som lämnat sin basis och finner ett mål, uträttar mer än tio engelska, som icke finner ett enda tyskt fartyg. Arbetet måste därför fortsättas med försiktighet, då engelsmännen icke gömma sig i sina hamnar. Tyskarna erhålla fortfarande på hemliga vägar små leveranser af de förnödenheter, som de behöfva i stora kvantiteter.

Förenta staterna erbjuda bröd.
Presidenten Wilson har haft ett anförande i handelskammaren, hvari han utförligt uppehöll sig vid tanken på att ändra anti-trustlagen därhän, att det medgifves exportörer att sluta sig tillsammans för att gemensamt uppträda med alseende på handeln på utlandet samt att det gifves firmor rätt att förena sig om upprättande af agenturer i utlandet. Denna tanke har af ledande affärsmän förklarats vara i högsta grad nödvändig för handelns utveckling.
Presidentens uttalande i detta ärende mottogs med stor entusiasm.
Presidenten erinrade vidare om att brist på lifsmedel snart komme att yppa sig i helas världen. Det blefve då Förenta Staternas uppgift att underhålla världen. — »Det är således nödvändigt», sade Wilson, »att vi beså en större areal än hittills och — hvilket är ännu viktigare — att vi skaffa större afkastning pr acre. Det är nödvändigt att vi flitigt använda både plog och spade i detta land, om världen skall kunna förses med bröd.»

Svår nöd i Serbien.
Engelska sjukvårdsfartyget Erin har anländt till Messina. Fartyget går därifrån till Saloniki för att bringa hjälp till Serbien. Ombord å Erin befinna sig talrika engelska läkare samt damer ur den engelska aristokratien som Röda-korssystrar.
Den i Serbien resande engelske skriftställaren Trevelyan upprullar en sorglig bild af det i Serbien härskande tillståndet. Antalet sårade uppgår allra minst till hundratusen man. Eländet är gränslöst. Befolkningen lider brist på det nödvändigasle och önskar snart slut på kriget.

Tyska linjerna I Flandern hotade af öfversvämning?
I västra Flandern hotas de tyska linjerna på nytt af öfversvämning. Operationerna längs kusten ära instälda.

Rysslands finanser.
Dumans budgetsutskott upptager de ordinarie inkomsterna till 3,132,174,314 rubel och de ordinarie utgiftarna till 3,068,057,197 rubel \”samt de extraordinarie utgifterna till 134,4377,895 rubal.
Utskottet har konstaterat, att inkometerna ha influtit så regelbundat de senaste månaderna, att man torde kunna hoppas, att budgetens utgifter, äfven de extraordinarie, skola kunna regleras, trots alla svårigheter, genom landets egna finansiella resurser.

Sex engelska arméer färdiga att gå till fronten?
Giornale d\’Italias korrespondent i London telegraferar att 6 af lord Kitcheners arméer nu äro färdiga att öfverföras till kontinenten. Två arméer ha redan afgått, den ena på 300,000 man, den andra på 100,000. Stor oro råder på grund af de tyska undervattensbåtarnas uppträdande, men amiralitet garanterar för att trupperna icke skola utsättas för något öfverfall på vägen. Engelske genetalen Hutton har i ett tal förklarat, att man i leden kunde återfinna engelsmän från alla delar af landet, och när dessa soldater förena sig med general Frenchs armé i Frankrike, kommer England att förfoga öfver den ståtligaste armé som någonsin stått på ett slagfält.

Gotlands Allehanda
Lördagen 6 februari 1915
N:r 30

En vanlig fransk rapport.
Paris, 6 febr. I Belgien ha tyska flygare utöfvat en verksamhet. Vårt artilleri har bragt de tyska batterierna till tystnad söder om Arras, vid Har, nordväst om Albert med flera ställen. Äfven i Vogeserna ha artilleristrider ägt rum.

Ryska och österrikiska motstridande kommunikéer.
Hvem narras värst?
Petrograd, 6 febr. Våra trupper ha öfvergått Bzura vid dess mynning och bemäktat sig fiendens ställning vid Dehovo samt trängt den tillbaka från deras brohufvud.
Vid Nida har en bro, som tyskarna bygt, sprängts i luften.
I Karpaterna fortsätter vår offensiv nordväst om Uszok, där vi tagit inemot 3,000 fångar. Sydost därom hålla vi alltjämt starka fientliga afdelningar stången.
Wien, 6 febr. De ryska an greppen i Karpaterna ha tillbakaslagits med stora förluster för fienden. Under de senaste dagarnes strider i Bukovina ha våra trupper trängt in i Moldavadalen, slagit fienden tillbaka och intagit Izwor, Moldava och Briaza. Våra under striderna i Karpaterna tagna fångar ha ökats med 4,000.

Några nya detaljer från sjöstriden vid Helgoland.
Basel, 6 febr. Den engelska löjtnanten Allen på pansarkryssaran Indomitable har i bref berättat följande om sjöslaget vid Helgoland:
Kl. 11,50 måste slagkryssaren Lion gå ur striden, sedan den stött på en mina. Ett torpedskott från den sjunkande Blücher passarad en hårsmån för om Indomitable. Slagkryssaren Tiger befann sig till följd af tyskarnas eld liksom i ett helvete. Pansarkryssaren New Zealand var ej tillräckligt snabb och deltog nästan icke i striden.

Gotlands Allehanda
Lördagen 6 februari 1915
N:r 30

Tysklands nya deklaration om undervattensbåtarnas jaktområden.
Reichs-Anzeigers kungörelse rörande undervattenskriget lyder:

1. Farvattnen kring England och Irland, hela Engelska kanalen däri inbegripen, förklaras härmed för krigsområde. Från den 18 dennes kommer hvarje fientligt handelsfartyg, som anträffas på detta krigsområde, att förstöras, utan att det därvid kommer att bli möjligt att afvända de faror, som hota besättning och passagerare.
2. Även neutrala fartyg äro på krigsområdet utsatta för fara, då det på grund af missbruk af neutral flagga, som förekommit på engelska regeringens föranstaltande, samt till följd af sjökrigets tillfälligheter ej alltid kan undvikas att angrepp, som äro afsedda att träffa fientliga fartyg, äfven träffa neutrala fartyg.
3. Sjöfarten norr om Shetlandsöarna, i östra delen af Nordsjön och inom ett bälte af minst 30 sjömils bredd längs Nederländernas kust är icke hotad.
   Kungörelsen är undertecknad af amiralstabschefen amiral von Pohl.

All kraft at kriget!
Premiärminister Asquith framlade i underhuset i onsdags en resolution om att huset skulle ägna hela sin tid åt af regeringen, framburna spörsmål. Han förklarade nämligen, att all kraft måste koncentreras på kriget och att hvarje intresse måste underordnas detta. Alla lagförslag, som skulle kunna väcka split och osämja, vore på en sådan tid som denna ett dåligt vittnesbörd om nationens gods omdöme. Regeringen skulle endast framlägga frågor, som stode i nödvändigt sammanhang med krigets fullföljande.
Bonar Law erkände det berättigar de i detta förslag, och skulle icke möta regeringen med opposition, för såvidt den i likhet med franska och kanadensiska regeringarna läte pågående session betraktas som en krigssession.

Tyskland sparar kraft till den afgörande drabbning.
En medarbetare i Münchener Neueste Nachr. offentliggör en del uttalanden, som kejsar Wilhelm och rikskanslärn gjort till honom under ett besök vid fronten. Rikskanslärn hade bl. a. sagt: Det är beundransvärdt hvad som presteras hemma i Tyskland i fråga om offervillighet. Den oro, som hemma yttrar sig på olika sätt har man här vid fronten icke lätt att förstå. Det finnes ingen orsak till oro i något hänseende. När man där hemma tycker, att det icke går hastigt nog framåt vid fronten, bör man betänka att det är nödvändigt att vara försiktig gent emot en seg fiende och undvika öfverflöidiga offer för att spara kraft till den afgörande stunden.

De påbörjade stora bataljerna i öster.
Efter åtskilliga veckors stillastående i Polen och Galizien komma nu underrättelser om operationer i stor stil. De långvariga blodiga veckorna i Polen under förra januarihälften var en stor missräkning för den tyska krigsledningen. Man hade ingenting annat att göra än att vänta på frosten. Nu tyckes den ändtligen ha kommit, och med detsamma börja också operationerna i raskare tempo. Både i Karpaterna och framför Weichsel tyckas striderna utveckla sig till verkliga stora fältslag. De tyska rapporterna, som under januari talat ovanligt litet om tagna ryska fångar, börja nu återfå sitt utseende från fordom. På de två första februaridagarna 4,000 fångar och sex kulsprutor. Detta motsvarar ungefär genomsnittet från den stora offensiven i november och december.
Skall det denna gång lyckas österrikarna att verkligen drifva bort ryssarna från Karpaterna eller skola de för fjärde gången drifsas bort från de omstridda passen, som de nu åter inneha? Att ryssarna hellre släppa Warschau än östra Galizien syntes vid deras återtåg i Polen i december, då de koncentrerade sina trupper mot österrikarna och endast passivt värjde sig mot sin farligaste fiende. Emelertid kämpa nu också tyska trupper i österrikarnas led, och detta innebär ju att ryssarna dock lyckats tvinga sina motståndare att rätta sina dispositioner efter de ryska.

Slagen vid Gumin och i Karpaterna.
Följande är en sammanfattning af de ryska rapporterna rörande det stora slagets början:
I Östpreussen ha våra trupper befäst sin ställning nära byn Prossmedunischken på vänstra stranden af Angerapp. På högra stranden af Weichsel ha sammanstötningar med fienden blifvit allt talrikare. De viktigaste sammanstötningarna ha förekommit på fronten Lipno-Bjesjun. Våra trupper ha med
storm intagit köpingen Skempe och tillbakaslagit fiendens försök att att angripa byn Blino, hvarvid vi tillfogade honom svåra förluster. En bataljonschef och tre officerare samt 100 soldater togos tillfånga.
På vänstra stranden af Weichsel pågick striden på fronten Borsjimoff-Gumin—Volia Ghidiovska vid Bolimovski sågverk den 2 dennes med samma energi. Fienden insatte i främsta stridslinjen 14 regementen och flera batterier artilleri, äfven tungt, och fortsatte beskjutningen både natt och dag. Striden hade en särskildt våldsam karaktär vid byn Gumin, där efter en blodig kamp man mot man tillbakaslogo fiendens ursinniga angrepp. Fienden led här oerhörda förluster, men fortsätter att tillföra striden nya styrkor.

Fiendens åtgöranden på stranden af Nida ha icke haft framgång.
Striderna i Karpaterna utveckla sig och antaga en allt mer och mer envis karaktär. Man iakttager här afsevärda tysks, styrkor vid österrikarnas sida.
De här omhandhade heta striderna vid Gumin och i Karpaterna skulle, enligt ofvanstående, vara oafgjorda. Enligt tyska och österrikiska rapporterna ha de utvecklats till de allierades fördel, hvilket ock är högst antagligt.
Sv. D. B:s enskilda korrespondent telegraferar från österrikiska krigspresskvarteret: Artilleristriden pågår längs Nidafronten, understödd af infanteriframstötar på ömse sidor. Till följd af den häftiga österrikiska beskjutningen med tunga mörsare ha ryssarna utrymt Tarnow och inneha endast de befästa, ställningarna bakom staden. Vid Dunajec och Malta utvecklats på ömse sidor ökad verksamhet, men tyngdpunkten för de strider, som för närvarande rasa, är förlagd till trakten vid Dukla, där ryssarna koncentrerat stora truppmassor samt utöfvat ett våldsamt tryck på själfva Duklapasset och de närliggande öfvergångarna. Striden här antager en utomordentligt häftig karaktär. Ryssarnas ändamål är tydligen att paralysera de tysk-österrikiska resultaten vid Uszokrasset och på östra Karpatlinjen. Striderna i Karpaterna hämmas mycket af den djupa snön. De tyska trupper, som förlagts dit, öfvervinna emellertid förvånansvärdt bra de svåra terrängförhållandena.

Trippelalliansen består för det officiella Italien.
En medarbetare i B. L.-A. har haft ett samtal med en ansvarig italiensk statsman, som yttrade: För det officiella Italien, och det är ju det enda, som kommer ifråga, består trippelalliansen ännu i samma anda, som den skapades af Bismarck och Crispi. Endast obetydliga ändringar ha vidtagits i den ursprungliga affattningen vid de olika förnyandema af förbundet, sista gången efter freden i Bukarest. Att vid utbrottet af kriget mellan österrike-Ungern och Serbien icke för oss förelåg ett fall, som skull leda till väpnadt deltagande, är ett facktum, som numera kan förutsättas som tillräckligt kändt och beaktadt. För öfrigt har konseljpresidenten Salandra inför kammaren skarpt och tydligt tecknat Italiens politik. Skulle det nu rasande krisget ha betydande förändringar a Europas karta till följd, kommer naturligtvis Italien att, i jämviktens intresse uppställa bestämda fordringar. Läget i Rom för ögonblicket har en viss likhet med det i Bukarest. Medan i båda länderna regeringarna äro beslutna att hålla fast vid den en gång förklarade neutralitetspolitiken, äro i båda hufvudstäderna små, men ytterst lifaktiga partier i arbete, som vilja tvinga regeringarna till en aktionspolitik. I Rom bestämmes emellertid nu som förr landets yttre politik i consulta\’n, och får icke röna något inflytande från gata. I Bukarest torde det vara på samma sätt. Af vapenmakt är i Italien f. n. utom den vanliga fredsstyrkan endast en årsklass af reserven under vapen. Den krigsifrande italienska pressen är missnöjd med Giolittis bref, som uttrycker förhoppning om fördelar för Italien på fredlig väg. Denna press förklarar, att detta är omöjligt och icke ens önskvärdt.

Ett och annat.
— Den tyske kronprinsen har på anmodan sändt förande skrifvelse till korrespondenten i Genéve för Assocrated press: Ni önskar af mig ett budskap till det amerikanska folket. Då jag är officer och icke diplomat, har jag ingen rätt därtill, men då ni sätter värde därpå, vill jag säga er tre ledande punkter: 1) Hvarje tysk och hvarje österrikare är fullkomligt säker på att vi skola segra och hvar och en vill gifva sin sista blodsdroppe för detta ändsmål. 2) Vi äro öfvertygade att den dag skall komma, då det ryska och det franska folket skola inse att de blott gå Englands dåliga ärenden. 3) Vi vänta af Amerika ett fullkomligt ärligt spel. Det är mina personliga känslor, men äfven en stor del af mina landsmän känner detsamma.
— Konungen af Bayern har gjort besök i fästningen Metz och bl. a. besiktigat de österrikiska motormörsarbatterierna, för hvilkas prestationer han hade mycket stora laford. Han hoppades, att de också skulle blifva till nytta i den nu kommande krigspariod, som skulle medföra den afgörande segern åt tyska folket och dess österrikisk-ungerska förbundna. Konungen visade sig utomordentligt förtrogen med batteriets alla tekniska detaljer och
öfrigt mycket väl inne i det modärna artilleriets konstruktion och skottverkan.
— Ruskoje Slowo i Petersburg berättar: Ryske krigsministern fordrar an sträng efterpröfning af anmälningslistorna för officerare och läkare i reserven. Han håller före att många, på grund af bristande kännedom, om lagen försummat sin militära anmälnvngsskyldighet. Han anmäler vidare från Tula, att bedrägligt undanhållande från militärtjänst hotar att antaga samma art, som på sin tid Panamaskanalen. Ett start antal personer af de bättre kretsarna, fabrikanter, stadsfullmäktige, husägare o. s. v. hafva blifvit häktade för olagligt undanhållande; dagligen upptäckas nya förbrytelser — oerhörda bestickningar spela därvid en hufvudroll.
— Tidningarna i Buenos Aires meddela, att en australisk kryssare utanför Patagoniens kust skjutit i sank en tysk hjälpkryssare, som förut tillhört Woermannlinjen.
— Från Rom telegraferas: Påfven har beslutat att katolikerna i alla länder 20 dennes skola bedja om fred i alla kyrkor. De franska myndgheterna ha envellertid träffat förberedelser för att förhindra detta för Frankrikes vidkommande, åtgärder som framkallat mycken ovilja i Vatikanen.
— Hamburger Nachrichten meddelar från Bryssel: Enligt samtidiga meddelanden från Paris och London utskrifvas med våld alla belgier mellan 18 och 20 år; som vistas i Frankrike eller England, till soldaten och sändas till exercisplatserna. I Paris samlade Seireprefekten alla belgier i en kasärn, dit han låtit kalla dem under förebärande, att han hade något viktigt att meddela dem. Belgierna fingo sedan icke lämna kasärnen trots sina
protester. På samma sätt har det gått till i London och andra engelaka städer.

Gotlands Allehanda
Lördagen 6 februari 1915
N:r 30

Doktor Nielsen vid danska meteorologiska institutet har i en artikel om drifvando minor framhållit att ytvattnet från Finska och Bottniska vikarna samt från öfriga Östersjön som bekant strömmar ut genom Stora Bält och Öresund och fortsätter på östra sidan af Kattegatt. Det är mycket troligt att detta vatten sarskildt på våren skall föra minor med sig, hvilket äfven bevisas af att man påträffat minor vid Bornholm. Från Nordsjön komma minorna att drifva in i Skagerack och norra delen af Kattegatt, men de fortsätta ej nedåt Stora Bält och Öresund. De gå i stället norrut, så att de komma att följa svenska västkusten. Om de ej drifva i land där eller oskadliggöras, fortsätta de ut genom Skagerack.

Gotlands Allehanda
Lördagen 6 februari 1915
N:r 30

Undervattenskriget.
Liksom Gustaf Adolf med slaget vid Breitenfeld inledde en ny epok i landtkrigets historia, så inleder februari 1915 en total omhvälfning i sjökriget. Undervattensbåtar kunna på egen hand företaga turer mot de brittiska öarna. Men detta är icke det märkvärdigaste och ej heller att de sänkt några handelsångare i Irländska sjön och Engelska kanalen. Man kunde ju förut delvis förmoda, att en träff från en undervattensbåt var en ren lyckträff. De 5 á 6 ångare, som på två dagar sänkts, ge vid handen, att en undervattensbåt behärskar handelsvägar och lastångare lika bra som snabbgående kryssare.
Den i strategiskt hänseende mest egendomliga är den egentliga slagflottans ställning till undervatttensbåtarna. England har ett 30-tal super-dreadnoughts, lika många dreadnoughts och en massa andra präktiga slagskepp och kryssare. Den engelska slagflottan, som skulle kunna bilda en väl formad stridslinje från Stockholm till Visby och som med ett enda väl riktadt skott från en af de gröfsta kanonerna skulle krossa ett strandfort, flyr och måste fly för undervattensbåtar. Äfven om inga vidare pansarskepp träffas af undervattensbåtens torped, så ligger i själfva detta faktum att världens starkaste pansarko baser måste undvika strid, ett erkännande af det nyas öfverlägsenhet. Medeltidens riddarutrustning försvann med krutets uppfinning. Kavallerie efter en ny tids behof, och så kommer säkerligen också slagskeppet att ändra karaktär.
En man som skall strypas frågar icke efter, hur han försvarar sig. Tyskarna motivera sina åtgärder med denna liknelse. England har förklarat hela Nordsjön i blockad, då är det icke vare att förklara engelska farvattnen i blockad. Det ena som det andra skadar visserligen den neutrala handeln, men fienden träffas liks al hårdast, och då är det ingen tvekan. Det är för öfrigt en tvist om kontrollen öfeer de neutrala. Engelsmennen varnade vid krigets början neutrala handelsångare från ruten norr om Skottland, ty där skulle vara minor, och endast vågen genom Engelska kanalen blef öppen; men denna väg var lätt kontrollerbar och alla fartyg den vägen måste genomgå den engelska visiteringens skärseld. Nu kommer Tyskland och varnar för alla engelska vatten. Den neutrala handeln Ear att välja på en mina norrut eller en undervattenstorped söderut eller kanske på sina ställen båda delarna.

Från Rotterdam telegraferas:
Lloyds tillkännagåfvo på måndagen, att under närmast föregående vecka sju handelsfartyg vore att beteckna som sänkta af tyska undervattensbåtar. Krigsriskpremien var under sista veckan af januari för fartyg från London till Liverpool 5 shilling; nu är den 10-12½ sh. Försäkringspremien för stora oceanångare har äfvenså stigit.
Prisen på bröd, stenkol kött och fisk ha stigit i London.
Ångbåtsturerna mellan Irland och England ha återupptagits. Ett rykte, att U. 21 ännu skulle vara i Irländska sjön och blifvit sedd utanför Lancaster, är grundlöst, och likaså fantasierna om en bas för tyska underva tensbåtarna på Irland på något afstängdt, af nationalister tillhandahållet område.
Engelska amiralitetet lär ha sändt 12 torpedjagare till Irländska sjön.
Ett ångbåtsbolag har utfäst ett pris på 500 pund till besättningen på första handelsångare, som kör en tysk undervattensbet i sank.

Engelska utskeppningen af trupper till fronten.
Hamburger Nachrichten meddelar från Bryssel: Enligt hvad som meddelas från Le Havre, tog den engelska utskeppningen af trupper till Frankrike sin början 15 januari och har sedan fortgått oafbrutet. Det har påståtts, att hundratusentals soldater öfverförts till Frankrike, men detta är tydligen en stor öfverdrift. Endast 3,000 á 4,000 man kunna pr dag landsättas. De engelska transportfartygen gå alltid från Portsmouth. Man har icke för afsitkt att spärra hamnen i Le Havre för andra fartyg, men handeisfartygen ha dock måst inställta sina turer dit, emedan alla kajerna äro upptagna af de engelska transportfartygen.

Clemenceau varnar.
Från Basel telegraferas: I sin tidning L\’homme Enchainé skrifver Clemenceau under rubriken »Medaljens frånsida» om de franska segerförhoppningarna. Clemenceau säger sig gärna vilja dela optimisternas tillförsikt om utgången af kriget, men hyser en del betänkligheter. Tyskland har materielt och moraliskt bättre varit förheredt för kriget än Frankrike, skrifver förre ministerpresidenten. En uppgörelsens dag är att vänta för de synder som begåtts i Frankrike. Författaren hoppas, att de begångna felstegen skola kunna repareras, och skrifver så efter att ha redogjort för alla de offer som Frankrike, England, Ryssland och Serbien äro beredda att göra för segerns vinnande följande: »Men kunna vi öfverskåda, till hvilka nya slag Tyskland hämtar krafter, och hvilket ofantligt arbete som oafbrutet pågår i alla dess verkstäder? Hur många lidanden, hur många kriser kommer måhända icke segern att kosta oss, hvilken i alla händelser måste betalas för dyrt? Människor falla, ruinerna hopa sig, hunger, köld och farsoter gallra befolkningen. Huru goda skäl ha vi icke att förkorta dessa lidanden, om det är oss möjligt. Hvarje medalj har sin frånsida; må vi tänka på oberäkneliga möjligheter och må vi icke på nytt utsätta oss för faran att genom brottslig brist på förutseende råka i fördömelsen.»

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 februari 1915
N:r 29

Gotlands Allehanda
Fredagen 5 februari 1915
N:r 29