Kriget.

Krigats urartning.
Då England i sin kungörelse af 3 nov. 1914 förklarade Nordsjön för krigsskådeplats och föreskref, att de neutrala fartygen, därest de ej ville utsätta sig för »de mest ödesdigra följder», måste underkasta sig vissa engelska anvisningar, som dock ingalunda erbjödo någon säkerhet mot »ödesdigra, följder» då leddes därmed sjukriget in på banor, som hänsynslöst korsa alla folkrättsliga bestämmelser.
England åberopade härför sina »lifsintressen», men den motiveringen kan svårligen gälla. England kan lefva utan att svälta ihjäl Tysklands civila befolkning, hvilket var hvad som åsyftades med utfärden. Däremot är det klart, att den, som först blivit utsatt för ett utsvältnings- eller strypningsförsök, med större skäl kan åberopa sig på, att det för honom, är ett lifsintresse af göra sig sin mordiske angripare kvitt.
En korrespondent till. St.-T. säger sig i Berlin harva talat med tyske rikiskanslärn, som därvid framhöll denna sida af saken.
»England», yttrade v. Bethmann-Hollweg bl. a., »behandlar oss som
en belägrad fästning. Churchill tänker uthungra ett folk på 70 millioner. Kan ni nämna någon mera barbarisk art af krigföring? Och tror ni, att vi någonsin skulle böja oss för ett hyckleri, som anser ett dylikt förfaringssätt förenligt med mänskliga rättigheter och framställes såsoms företaget i civilisationens intresse?
Månne engelsmännen verkligen hålla för troligt, att vi ens på minsta vigs skulle dra oss för att vid den gynsammaste tidpunkten tillgripa de mest energiska mått och steg? Tidpunkten är snart inne. Vi beklaga, om detta sjökrig skadar de neutralas intressen. Men vi kunna icke afstå från att värna oss mot det hänsynslösa handelskrig, som England å sin sida till skada för de neutrala, men tyvärr utan någon verksam protest från deras sida, redan länge praktiserat mot oss, med den uttalade afsikten att till hungersnöd utlämna ett folk på 70 millioner med dess kvinnor och barn.»
Kanslärn har icke med sina ord förtalat England eller oriktigt utlagt dess afsikter. Han hade blott att hänvisa till hvad Winston Churchill nyss sagt till Le Matins Londonkorrespondent:
»Ni vet hvilken verkan en strypning har. Den stoppar andningen. Tyskland vet detta väl. Detta grepp om strupen kommer icke att lossna förr an Tyskland gifvit sig på nåd eller onåd. Äfven om Frankrike och Ryssland beslöte sig för att inställa striden — hvilket vore obegripligt — så skulle likväl England ensamt fortsätta kriget till slut.»
Den, som med kallt blod bestämner sig för att strypa ett helt folk. »stoppa andningen», behålla »greppet om strupen», tills ifrågaverande folk »ger sig på nåd och onåd» kan han sedan för sig själf åberopa sig på folkrätten, kan han anklaga den i strupen gripne för »brott mot folkrätten», när denne vildt slår ifrån sig? Svaret måste bli nej. Och detta så mycket hellre, som England, hvilket inledde denna nya form för tvekamp, därvid trampar de under fötterna de neutralas intressen.

Flera engelska ångare saknade.
Till Lokal-Anzeiger meddelas öfver Haag att utom ångaren Oriola äfven ångaren Borrowdale om 1,093 ton, som lämnade London 21 januari destinerad till Granville vid S:t Malo, är saknad. Man fruktar, att isfven Borrowdale har gått under genom ett undervattensangrepp.
Saknade äro vidare ångarna Sorata och Orconia.

England gör allt för att utnyttja fristen.
Enligt privattelegram från England öfver Holland råder i engelska hamnar en feberaktig verksamhet för att i största möjliga mån utnyttja den utsatta fristen för den tyska blockadförklaringen. Likaledes ha omedelbart alla fartygsbefälhafvare, som befinna sig på resa, uppmanats att skynda hem så fort som möjligt. Ett bevis på i huru hög grad det tyska amiralitetets åtgärd oroat England utgör der omständigheten att blockadförklaringen i England allmänt betraktas som, »den egentliga krigsförklaringen». Man är öfvertygad om att tyska flottan verkligen skall använda alla medel för att verksamt genomföra den uttalade afsikten. Afven om man i London är stolt medveten om de stora maktmedel, som England förfogar öfver, är stämningen i alla fall ingenting mindre än segerglad.
Äfven de engelska rederiernas holländska filialkontor utveckla en liflig verksamhet. Fristen skall utnyttjas, så att före dess utlöpande så mycket lifsmedel och råmaterial som möjligt kan föras till England.

Har Tyskland någon annan plan i sikte?
Sv. D. B. gör följande reflexioner: Man har på sakkunnigt håll utgått från den förutsättningen, att den af tyskarna bebådade blockaden skulle kunna göras verkligen effektiv, Att under sådana förhållanden åtminstone ett stort osäkerhetstillstånd skulle uppstå, är också uppenbart. Men det torde dock ligga nära till hands att antga, att effektiviteteningalunda skall kunna genomföras i den utsträckning, som tyskarna ställa i utsikt. Det torde väl heller icke vara spå alldeles särkert, att tyskarna verkligen afse en sådan blockad som de här på förhand tillkännagifva. Snarare skulle man väl vara böjd att tro, att tillkännagifvandet döljer någon annan afsikt. Vilja tyskarna exempelvis rikta ett koncentreradt angrep på någon viss punkt, är det klart, att det för dem skulle vara en ator fördel, om skulle lyckas splittra engelsmannens uppmärksamhet och vaksamhet därigenom, att dessa bibringades den föreställningen, att angreppet — som kommunikén ställer i utsikt — skulle komma att äga rum samtidigt på alla möjliga delar af den engelska kusten.

Situationen i väster.
Tyskarna tillbakaslagna i Elsass.
Fredagsaftonens 11-kommuniké i Paris meddelar:
Natten till den 5 försökte tyska afdelningar, ehuru framgång, rycka fram från sina skyttegrafvar framför Notre Dame de Lorette. Vår artillerield har varit mycket verksam i Aisnedalen.
I Champagne ha våra trupper under nattens lopp ryckt fram norr om Beauséjour. Norr om Massiges gjorde fienden i dag ett angreppsförsök, som dock tillhakaslogs.
I Argonne ha vi stärkt våra ställningar på den terräng vi i går eröfrade vid Bagatelle.
I Elsass företogo tyskarna ett angrepp söder om Altkirch, men kastades tillbaka.
En tysk aviatör nedkastade bomber öfver S:t Dié, hvarvid fyra civila personer blefvo dödade.

Förbittrade strider rasa vid Vestande.
Till tidningen Telegraaf telegraferas från Sluis: Vid Yser rasa häftiga strider, i synnerhet i närheten af Vestende, där båda parterna gå löst på hvarandra med bajonetten och ömsesidigt tillfoga hvarandra stora förluster. Tyskarna försöka här drifva belgierna tillbaka. Längre åt söder, där terrängen är öfversvämmad, står vattnet nu två meter högt och omöjliggör alla krigiska operationer. Endast på de högre belägna sträckorna vid klitterna rasar striden fortfarande. I går hördes kanondundret hela dagen. De engelska krigsfartygen fortsatte oafbrutet bombardemanget af hela kuststräckan vid Vestende.

Hotar ett engelskt inbrott i Östersjön?
Tyska ångaren Olga, sota i torsdags inkom till Oxelösund från Bremerhafen med last af koks, hade af de tyska myndigheterna blifvit stoppad i Holtenau. Orsaken därtill var, enligt var, enligt hvad fartygets befälhafvare berättat, att fem undervattensbåtar af okänd nationanalitet varit synliga vid Femern utanför Kiel. Enligt hvad som berättas, hade en undervattensbåt af tyska krigsfartyg skjutits i sank. De öfriga hade lyckats göra sig osynliga. På den plats, där undervattensbåten sjönk, var det ett jämförelsevis ringa djup, och de tyska myndigheterna hade därför beslutit att genom nedskickandet af en dykare utröna undervattensbåtens beskaffenhet. Man tror allmänt, att den fientliga flottan bestod af engelska undervattensbåtar.
Öfver hufvud har tyskarnas vaksamhet vid inlappet till Östersjön på senare tider betydligt skärpts. Under krigets gång ha tidigare tyskarna vid Falsterbo ref haft stationerade endast ett par krigsfartyg för kontrollerande af sjöfarten till och från Östersjön, men nu har danska ångaren Frode under resa till Ystad här om dagen vid Falsterbo ref observerat ej mindre än åtta tyska, stora torpedbåtar, som prejade förbipasserande handelsfartyg. I närheten befunno sig dessutom ett svenskt och ett danskt krigsfartyg.

Den ryska härens ställning försvagad?
Österrikarna ha fått lättnad.
Det framgår af rapporterna om läget, att det ryska öfverhefälet så småningom koncentrerat sina bästa krafter åt norr, vid Warschau och mot Östpreussen, samt i motsvarande grad försvagat sin ställning mot österrikarna, som till på köpet af Hindenburg fått afsevärda tyska förstärkningar.
Ryssarna synas därför för närvarande kämpa envisast i trakten af Warschau, hvilket dock icke resulterar i annat än ett hejdande af den tyska offensiven tills vidare. Söderut anse österrikarna läget för dem ha blifvit mer och mer gynsamt. De drifva ryssarna
tillbaka i Bukovtina och Karpaterna och ruska kraftigt på deras ställningar i Galizien.
I Östpreussen försöka ryssarna då och då gå till offensiv på enskilda punkter, men hittills med föga framgång. På torsdagen afvisades af dem gjorda angrepp söder om Memel.

Tyskarna ha tagit 6,000 fångar.
Vid Bzura—Ravka och i hela området västligt och sydvästligt om Warschau kämpas dag för dag med stor envishet. Ömsom anfalla ryssarna, ömsom tyskarna, och det ser ut, som om striderna här ginge fram och tillbaka, alldeles som vid västfronten. Ryssarna rapportera endast om sina partiella framgångar, men förtiga motgångarna. Tager man deras rapporter efter orden, så skulle de haft stora framgångar sedan 1 februari. De säga sig nu senast ha öfvergått Bzura vid dess mynning, bemäktigat sig en del af fiendens ställning vid Dahovo samt trängt tyskarna tillbaka från deras brohufvad. Vidare skulle de från tyskarna ha återtagit byarna Gumin och Volia Schidlowska o. s. v. Men plötsligt visar sig läget vara ett helt annat än man af dylika uppgifter kunde förmoda. Det är större anledning att draga slutsatser af tyska högkvarterets kortfattade fakta: »Starka ryska angrepp mot våra nyvunna ställmingar öster om Bolimoff ha misslyckats. Sedan 1 dennes ha där tagits 26 ryska officerare omkring 6,000 man till fånga.

I södra Polen och Galizien.
Såväl från den sydpolska som den galizisk—karpatiska krigsskådeplatsen meddelas, att österrikarnas läge för hvarje dag blir gynsammare. De stora förstärkningar, som österrikarna erhållit, möjliggöra oupphörliga offensivstötar, hvilka motståndaren synbarligen icke längre är vuxen, enligt hvad hans ytterst medgörliga offensiv bevisar. Särskildt anmärkningsvärda på rysk sida äro de långa pauserna i artillerikampen.

Novoje Vremja är orolig.
De officiella ryska rapporterna konstatera, att de förbundna vid alla fronter eftertryckligt gått till anfall, med anledning hvaraf Novoje Vremja skrifver: Det faktum, att de förbundna i Karpaterna samla oerhörda truppmassor, är ett tecken till, att de äro i begrepp att på en front af 200 kilometer utföra raska och hotande rörelser, som man måste betrakta desto allvarligare som de för bundna arméernas förplägnad och förseende med förråd kan inom detta område försiggå genom fyra förträffliga järnvägar. Under sådana omständigheter äro motåtgärder från den ryska ledningens sida oundvilkliga.

Rysk uppgift om striderna vid Rovka.
Från Petrograd telegraferades i lördags:
Enligt hvad de detaljerade underrättelser, som ingått, utvisa, tyckas tyskarnas ansträngningar hufvudsakligen ha varit riktade mot Bzuras och Ravkas sammanflöde. En fången tysk officer yttrade: »Gumin var den klippa, på hvilken vi splittrades.»
Ryska rekognosceringsafdelningar, som med framgång opererade på vänstra stranden af öfre Ravka, tillfångatogo åtskilliga patruller. Under den stora striden försökte tyskarna sätta pansarautomobiler i aktion men dessa blervo drifna tillbaka. Vid stormningen af några skyttegrafvar kommo ryssarna öfver ett stort antal sköldar, med hvilka det tyska infanteriet är utrustadt, och togo dem för eget bruk. Mellan Skiernevice och Bolimoff hade tyskarna 16½-tums kanoner. Tyskarna kastade en plankbro öfver Ravka, och tre kompanier gingo öfgver den. Sedan blef bron förstörd af de ryska kanonerna. De afskurna kompanierna blefvo nedskjutna och dödade med bajonetten eller drunknade. Det ryska artilleriets öfverlägsenhet är slående. Med ungefär samma kaliber som fiendens har det större verkningsområde.
Kommendanten i Kronstadt har utfärdat en varning till soldater och arbetare mot välklädda personer, som på ett ostentativt sätt lägga i dagen sympati för dem och ständigt tala om krigets mödor och fördelen af att snart få fred. Dessa äro i själfva verket tyska agenter.

General Pau’s resa.
Skall han bli rysk öfrerbefälhafvare?
Berliner Tageblatts korrespondent i det tyska hufvudkvarteret meddelar, att enligt uppgifter general Pau kommer att öfvertaga högsta ledningen af den ryska arméns operationer i öster.

Heta strider vid Suez.
Officiell engelsk rapport.
Den officiella redogörelsen från Kairo om turkarnas senaste försök att passera Suezkanalen innehåller: Tidigt onsdag morgon angrep fienden postera vid Tussum och försökte därifrån gå öfver kanalen med pontoner och flottar. Det fientliga artilleriet besköt Tussum och Serapeum, men efter någon strid drog sig fienden tillbaka, lämnande 8 officerare och 282 man såsom fångar i våra händer. hjälpkryssaren Hardinge träffades två gånger af skott och fick 10 man sårade. Å engelsmännens sida stupade i öfrigt 2 officerare och 13 man samt sårades 58. Vid El Kantara angrepos våra förposter, men fienden blef äfven där slagen med en förlust af 21 döda. Vi togo 60 fångar. Senare gjordes ytter ligare ett angrepp 1,000 yards från våra ställningar. Vi hade därvid helt obetydliga förluster. Fiendens sammanlagda styrka är 12,000 man med batterier. Våra brittiska, indiska, och egyptiska truppers hållning är utmärkt.

Missnöjet i Egypten växer.
Enligt underrättelser från Rom till Kölnische Zeitung växer missnöjet bland de infödda egypterna allt mera. Engelsmännen kunna icke använda alla sina egyptiska trupper till skydd för Suez-kanaten, då en del af idesamama är nödvändig till bekämpande af befarade uppror i det inre, liksom också mot angrepp från Cyrenaika. Längs egyptiska gränsen lämna dagligen sudaneserna i stora skaror de engelska leden för att förena sig. med de anryckande muhammedanerna.

Ett och annat.
— Jakten på flygskrifter, som yrka på fred, pågår i Frankrike oafbrutet. Myndigheterna hafva, enligt uppgifter till Hamburger Nachrichten från Paris öfver Brüssel, all möda att beslaglägga de i miljoner exemplar utsända flygskrifterna, och deras författare har man hittills ej kunnat finna. Humanité och La guerre sociale vända sig i skarp ton mot regeringens påstående, att det rör sig om i Tyskand tryckta broschyrer. De fastslå, att krigströttheten hos det franska folket griper omkring sig på grund af den ringa framgång de förbundna haft.
— Enligt meddelande i holländska pressen sätter man icke någon riktig tro till de officiella brittiska meddelandena om Nordsjöslaget. Man antager att den svårt skadande slagkryssaren Lion gått under utanför Skottlands kust.
— Till Agence Mille telegraferas från Teheran: Öfverhufvudet för talasstammen, som bor i trakten af Enseli vid Kaspiska hafvet, skall med hela sin stam ha rest sig mot ryssarna och angripit Enseli för att därefter draga sig tillbaka till bergon. En del af den bekanta echasevennerstammen har äfven gått öfver till angrepp mot ryssarna, och en resning af samtliga stammar i norra Persien är nära föreståenda.
— Den franska och engelska pressen har ju i kraftiga ordalag fördömt tyskarnas bombkastning öfver obefästa städer. Nu meddelas, att kl. 3,30 på fredagens e. m. kastades från ett transkt flygskepp bomber öfver den obefästa lilla staden Müllheim i Baden. Två bomber föllo ned knappa 200 meter från garnisonssjukhuset. De exploderade, men anstälde ingen skada.

Gotlands Allehanda
Måndagen 8 februari 1915
N:r 31