En prokiamation af kejsar Frans Josef.
Kejsaren har aflåtit följande handskrifvelse till ministerpresidenten grefve Stürgkh:
Min käre grefvie Stürgkh! Då jag blickar tillbaka på den tidrymd at ett halft år, under hviken vi varit invecklade i en genom våra motståndares fientliga af sikter påtvungen strid, tänker jag med tacksamt hjärta på den offerviLiga hållning, som mina trogna folk i denna svåra tid ådagalagt. Besjälade af en värdig och allvarlig tillförsikt ha de visat sig fullt vuxna de stora fordringarna och de halva i ädel beredvillighet bevisat på ett glänsande sätt sin höga patriotism och sina nedärfda statsborgerliga dygder genom kat sända sina söner under fanorna, väl inseende krigstidens kraf, och genom att visa ömmande omsorger om stridens offer. Denna välgörande erfarenhet stärker mig i min tillförsikt till att denna nyligen så ärofullt bevisade dugIighet inom min försvarsmakt är fast grundad, då denna försvarsmakt står under ledning af min regering, som bemödar sig att ställa alla krafter i det för oss alla gemensamma målets tjänst. Såsom tillförene skall befolkningen äfven framdeles med lif och blod stå sluten kring det älskade foeterlandet. Jag är visa om att folket efter slutet af dat krig, hoars tunga bördor det är fast beslutet att bära till det yttersta, skall i dan fred, som vi med Guds hjälp tillkämpa oss, få sig beskärd lönen för alla mödor, lidanden och faror i den troget och ståndaktigt utkämpade striden.
Jag uppdrager åt eder att bringa till befolkningens kännedom uttrycken af min varmaste erkänsla och mitt tack.
Wien 4 februari 1915.
Franz Joseph.
Hela Wienpressen mottar kejsarens handskrifvelse med största tacksamhet och glädje. N. Fr. Pr. yttrar: Ur kejsarens ord strömmar en återhållen, men dock varm känsla. Denna känsla besvaras af alla, som gå ut för att strida och dö för vår stora sak. Hvarje ord i denna kungörelse motsvarar den rena sanningen. Detta krig är ett inför hela Europa under de fruktansvärdaste vilkor aflagdt prof på vår lefnadsduglighet. Ännu är kriget icke slut, men så. mycket kan man påstå, att profvet har lyckats. Och på folkets trohet, som man icke kan misstaga sig på, hvilar monarkien.
Die Zeit skrifver: Gemensamheten i offer och omsorger bringar oss vår härskares vördnadsbjudande gestalt personligen närmare än någonsin, och hans tacksägelse kunna vi icke besvara med något bättre än med det löftet, att vi vilja hålla ut i kriget liksom han genom all röd och alla svårigheter, som kriget för med sig. Vi hysa det hoppet, att den tid icke längre är allt för fjärran, då, som kejsarens ord lofvat osis, folket skall få. sin lön för alla mödor, lidanden och faror.
Ställningen för Österrike.
Militärisk och diplomatisk optimism.
Neue Freie Presse meddelar, att Burian i ministerrådet lämnat en framställning at det militära och diplomatiska läget för ögonblicket, af hvilka meddelanden framgår, att på de krigsskådeplatser, där de österrikisk-ungerska trupperna f. n. äro engagerade, nämligen östra Kaspatesna i Bukovina är det strategiska läget tillfredställande och man kan hoppas på en raskare framgångsrik fortgång af operationerna. De diplomatiska förbindelserna med de stater, som beträffande kriget kunna komma i betraktande, ge dessutom gynsaanma förhoppningar för framtiden.
Äfven från andra håll komma liknande meddelanden. Sålunda framhåller Tagespost i Graz att den diplomatiska situationen ändrat sig till Österrikes fördel. De förhoppningar, som dess fiender gjort sig rörande de neutrala staterna, hafva icke gått i uppfyllelse. En noggrann pröfning af Österrikes ekonomiska förhållanden visar, att landet är försedt med lifsmedel ända tills bärgandet af nästa skörd. Finansielt kan landet hålla ut och hålla sin armé uppe med egna krafter ända till krigets slut.
Ryssarna drifvas tillbaka i Bukovina.
Etter att ha hejdat ryssarna i södra Bukovina, togo sig österrikarna en hvilopaus, som nu tyckes ha upphört. De rapportera följande om läget:
Den ryska offensiven i Bukovina hade intill midten af januari nått fram till öfre Moldavas floddal. Deras ytterligare framträngande öfeer Karpaterna hejdades vid vara ställningar vid Jacobeny och Kirlibaba. Efter flera dagars angrepp försökte fienden den 20 att bryta motståndet hos de trupper, som betäckte hufvudpassen. Då alla försök att storma våra höjdställningar misslyckats för ryssarna, gingo våra trupper 22 januari öfver till offensiven och togo Kirlibaba från fienden, hvilken därefter drog sig tillbaka med sina hufvudstriidskrafter i riktning mot Kempolung och Moldava.
Under de senaste dagarna ha nya strider börjat. Våra trupper ha trängt in i .
Under de Moldavadalen och slagit fienden tillbaka samt intagit Izvor, Moldava och Briaza.
Om läget i Serbien
meddelas af tyska pressen via Sofia underrättelser, som, påstås härröra från en ytterst noggrant underrättad person, som själf studerat förhållandena.
Andan bland de serbisika trupperna är efter de senaste framgångarna god, likaså, stämningen bland den serbiska befolkningen, enär regeringen varit klok nog att hittills ej rekvirera några lifsmedel. Alla hoppas säkert, att ryssarna skola lyckas bryta sig igenom Karpaterna och att en förening af de ryska och serbiska bärarna sedan skall kunna ske. Denna förtröstansfulla stämning kommer emellertid att vid första större motgång genast falla ihop.
Egentlig brist på limedel råder hvarken vid armén eller inom betolkningen, enär öfver Saloniki oafbrutet stora sändningar anlända. Från Ryssland ha på senaste tiden blott några få sändningar öfver Donau ankommit. Ammunitionsbris råder icke heller, i det att mycken artilleriammunition ianländt samtidigt med franska artilleriinstruktörer.
I serbiska armén tjäna sammanlagdt omkring 18,000 ryssar. De glesnade armékadrerna ha kompletterats med nyntskrifna, oöfvade trupper. Hela den nuvarande arméstyrkan anslås till 220,000 man, tränggin inberäknad. Hvad man mest oroar sig öfeer, är den förs-skräckliga bristen på sanitetsmaterial. Särskildt rasar fläcktyfus, som dagligen kräfver hundratals offer.
Striderna vid Suezkanalen.
Franska fartyg ha deltagit.
Franska marindepartementet meddelar: Under det angrepp, som turkarna 3 dennes riktade mot Suezkanalen, bidrogo två franska krigsfartyg, nämligen hjälpkryssaren Réquin och pansarkryssaren D’Entrecesteaux, med framgång till kanalens försvar. Réquin bragte några grofva turkiska kanoner till tystnad, under det D’Entrecasteaux skingrade starka fientliga, truppafdelningar. Intet af våra fartyg led någon förlust.
En tysk general befälhafvare?
Evening News’ korrespondent i Kairo telegraferar i torsdags, att striden vid Suez-kanalen fortfar. Sedan förliden natt anstränger sig fienden, säger han, att bygga en bro aver kanalen. En häftig eld gifning hördes i morse. Durkarna bygga skyttegrafvar och föra fram ammunition.
Det påstås, att general von Kressenstein skall befinna sig, bland dem.
Fiendens transport har nog redan råkat ut för svårigheter. Många kameler ha dött.
250 turkiska fångar ha anländt till Kairo, och bland dem äro 9 officerare. De äro alla mycket illa klädda och se mera ut som stråtröfvare än som soldater.
Fransk-engelska rytteriet motsvarar ej fordringarna.
Bref till Giornale d’Italia från Dynkirchen kastar ett intressant ljus öfver fransk-engelska hären.
Korrespondenten skildrar först huru de allierades fullkomligt utom verksamhet satta kavalleri, hvilket på intet vis kan täfla mod de tyska ulanerna, förvandlats till fottrupper ochh jämte infanteriet ligger i skyttegrafvarna. Hästarna vore i ett bedröfligt tillstånd, fnllko:mr ligt urståndsatta till, användning. Däremot hade tyskarna med sitt kavalleri i rekognosceringstjänst uppnått rent underbara resultat. För att i någon mån förströ sig föranstalta engelska kavalleriofficerare numera räfjakter, hvarvid aristokratiska Röda-korsdamer, såsom den sköna hertiginnan af Bedford, medverka.
Ett och annat.
— I början af mars kommer man att upplägga ett nytt tyskt krigslån. Det skall läggas samma sätt som det första, så att man icke på förhand fastställer något beatämdt ibelopp. Vidare komma skattkammarasivasningar att utfärdas. I finanskretsar betecknar man tidpunkten som mycket gynsam och man förespår ett glänsande resultat.
— Från Haag telegraferas, att Tysklands varning till den neutrala sjöfarten lika litet som den engelska varningen af 3 nov. borde komma att föranleda någon inskränkning i den holländska seglationen. Direktören för ett af de största rederierna i Holland har i en intervju förklarat: »Storbritanien stinger sjöfarten norr om Skottland Tyskland stänger Kanalen, men vi skola icke desto mindre uppehålla våra ruter. Vi taga risken. Alla ledande holländska rederier ha tillkännadgfvit, att de icke komma att ändra sina turer, åtminstone icke så länge risken icke visar sig alltför stor.»
— Handeladepastementet I England har tillsatt en komité för utredning af frågan, huru man skall råda hot för hopning af gods i Londons hamn som följd af det ovanligt stora antalet fartyg och den ringa tillgången på arbetskraft.
Gotlands Allehanda
Tisdagen 9 februari 1915
N:r 32