Undervattenskriget.
Liksom Gustaf Adolf med slaget vid Breitenfeld inledde en ny epok i landtkrigets historia, så inleder februari 1915 en total omhvälfning i sjökriget. Undervattensbåtar kunna på egen hand företaga turer mot de brittiska öarna. Men detta är icke det märkvärdigaste och ej heller att de sänkt några handelsångare i Irländska sjön och Engelska kanalen. Man kunde ju förut delvis förmoda, att en träff från en undervattensbåt var en ren lyckträff. De 5 á 6 ångare, som på två dagar sänkts, ge vid handen, att en undervattensbåt behärskar handelsvägar och lastångare lika bra som snabbgående kryssare.
Den i strategiskt hänseende mest egendomliga är den egentliga slagflottans ställning till undervatttensbåtarna. England har ett 30-tal super-dreadnoughts, lika många dreadnoughts och en massa andra präktiga slagskepp och kryssare. Den engelska slagflottan, som skulle kunna bilda en väl formad stridslinje från Stockholm till Visby och som med ett enda väl riktadt skott från en af de gröfsta kanonerna skulle krossa ett strandfort, flyr och måste fly för undervattensbåtar. Äfven om inga vidare pansarskepp träffas af undervattensbåtens torped, så ligger i själfva detta faktum att världens starkaste pansarko baser måste undvika strid, ett erkännande af det nyas öfverlägsenhet. Medeltidens riddarutrustning försvann med krutets uppfinning. Kavallerie efter en ny tids behof, och så kommer säkerligen också slagskeppet att ändra karaktär.
En man som skall strypas frågar icke efter, hur han försvarar sig. Tyskarna motivera sina åtgärder med denna liknelse. England har förklarat hela Nordsjön i blockad, då är det icke vare att förklara engelska farvattnen i blockad. Det ena som det andra skadar visserligen den neutrala handeln, men fienden träffas liks al hårdast, och då är det ingen tvekan. Det är för öfrigt en tvist om kontrollen öfeer de neutrala. Engelsmennen varnade vid krigets början neutrala handelsångare från ruten norr om Skottland, ty där skulle vara minor, och endast vågen genom Engelska kanalen blef öppen; men denna väg var lätt kontrollerbar och alla fartyg den vägen måste genomgå den engelska visiteringens skärseld. Nu kommer Tyskland och varnar för alla engelska vatten. Den neutrala handeln Ear att välja på en mina norrut eller en undervattenstorped söderut eller kanske på sina ställen båda delarna.
Från Rotterdam telegraferas:
Lloyds tillkännagåfvo på måndagen, att under närmast föregående vecka sju handelsfartyg vore att beteckna som sänkta af tyska undervattensbåtar. Krigsriskpremien var under sista veckan af januari för fartyg från London till Liverpool 5 shilling; nu är den 10-12½ sh. Försäkringspremien för stora oceanångare har äfvenså stigit.
Prisen på bröd, stenkol kött och fisk ha stigit i London.
Ångbåtsturerna mellan Irland och England ha återupptagits. Ett rykte, att U. 21 ännu skulle vara i Irländska sjön och blifvit sedd utanför Lancaster, är grundlöst, och likaså fantasierna om en bas för tyska underva tensbåtarna på Irland på något afstängdt, af nationalister tillhandahållet område.
Engelska amiralitetet lär ha sändt 12 torpedjagare till Irländska sjön.
Ett ångbåtsbolag har utfäst ett pris på 500 pund till besättningen på första handelsångare, som kör en tysk undervattensbet i sank.
Engelska utskeppningen af trupper till fronten.
Hamburger Nachrichten meddelar från Bryssel: Enligt hvad som meddelas från Le Havre, tog den engelska utskeppningen af trupper till Frankrike sin början 15 januari och har sedan fortgått oafbrutet. Det har påståtts, att hundratusentals soldater öfverförts till Frankrike, men detta är tydligen en stor öfverdrift. Endast 3,000 á 4,000 man kunna pr dag landsättas. De engelska transportfartygen gå alltid från Portsmouth. Man har icke för afsitkt att spärra hamnen i Le Havre för andra fartyg, men handeisfartygen ha dock måst inställta sina turer dit, emedan alla kajerna äro upptagna af de engelska transportfartygen.
Clemenceau varnar.
Från Basel telegraferas: I sin tidning L’homme Enchainé skrifver Clemenceau under rubriken »Medaljens frånsida» om de franska segerförhoppningarna. Clemenceau säger sig gärna vilja dela optimisternas tillförsikt om utgången af kriget, men hyser en del betänkligheter. Tyskland har materielt och moraliskt bättre varit förheredt för kriget än Frankrike, skrifver förre ministerpresidenten. En uppgörelsens dag är att vänta för de synder som begåtts i Frankrike. Författaren hoppas, att de begångna felstegen skola kunna repareras, och skrifver så efter att ha redogjort för alla de offer som Frankrike, England, Ryssland och Serbien äro beredda att göra för segerns vinnande följande: »Men kunna vi öfverskåda, till hvilka nya slag Tyskland hämtar krafter, och hvilket ofantligt arbete som oafbrutet pågår i alla dess verkstäder? Hur många lidanden, hur många kriser kommer måhända icke segern att kosta oss, hvilken i alla händelser måste betalas för dyrt? Människor falla, ruinerna hopa sig, hunger, köld och farsoter gallra befolkningen. Huru goda skäl ha vi icke att förkorta dessa lidanden, om det är oss möjligt. Hvarje medalj har sin frånsida; må vi tänka på oberäkneliga möjligheter och må vi icke på nytt utsätta oss för faran att genom brottslig brist på förutseende råka i fördömelsen.»
Gotlands Allehanda
Fredagen 5 februari 1915
N:r 29