Etikett: Väte

VÄTE, 21 mars.
Diskussionsafton hade av härvarande sockenföening av J. R. åter anordnats i lördags kl. 7 e. m. i kommunalrummet. Ämnet var denna gång: »Våra njutningmedel» och diskussionen inleddes av sekreteraren, M. P. Nilsson i Kvie. Till ordf. för aftonen valdes Axel Hederstedt i Smidé.
Inl. påminde först om, att ordet njutningsmedel kunde tagas i två bemärkelser: mera vidsträckt och mera inskränkt. I vidsträckt bemärkelse är allt som skänker njutning ett njutningsmedel, såsom musik, ett gott mål Mat, ja stundom arbetet självt. Ordet begagnades dock ej så mycket i denna bemärkelse. Det användes mest för att beteckna de medel vi använda som stimulantia för kroppen, till skillnad från våra näringsmedel. De njutningsmedel som mest av oss användes äro rusdrycker, tobak, kaffe och te. Varit sådant njutningsmedel innehåller gift i större eller mindre grad, och det är just detta gift som skänker njutning. Behovet av något njutningsmedel tycks vara nedlagt hos människan, ty ingen människoras eller folkstam har ännu upptäckts, som saknar njutningsmedel. Sedan tal. påmint om, att samtliga våra njutningsmedel som nu användes oro importerade och framhållit dessa medels ställning och användning i de trakter, varifrån de härstammade, framhöll tal. som sin mening att av de ommänmda median rusdryckerna åstadkommit största skadan hos vårt folk.
Sedan inl. avtackats med en kraftig applåd vidtog en livlig och intressant diskussion, varunder hävdades, att inga njutningsmedel behövde bliva till skada, där de måttligt användes. Skadan åstadkommes genom missbruket, som borde bekämpas var det visade sig. Vad särskilt rusdrycker och tobak beträffade, borde aldrig barn under 15 år få göra bekantskap med dem. Särskilt livlig blev debatten angående rätta sättet att bekämpa rusdrycksmissbruket, varvid dels helnykterhetsprincipen, dels upplysningsmetoden framhöllos som faktorer. Även tobaks, och kaffemissbruket ansågs numera ha tagit sådan fart att snart något behövde göras för att stävja dem.
Mötet var rätt talrikt besökt.

Gotlands Allehanda.
Onsdagen 24 Mars 1920.
N:r 70.

Väte, 10 mars.
Vad man fäser här. Väte är ingen – poststation, men där finnes ett postutdelningsställe, där postköraren från Roma till Hejda avlämnar post och sedan vid återfärden avhämtar post för vidare befordran. Detta ställe är beläget vid Isome och förestås av ägaren, f. d. postfunktionär, lantbrukaren Aug. Eneqvist. Dit kammer dock icke all post till Väte. En del avhämtas nämligen från de närmast belägna stationerna å Klintejärnvägen, Isums och Bander och transporteras med mjölkskjutsarna från vid dessa stationer belägna mejerier. Att under sådana förhållanden få exakta siffror om vad man håller för tidningar inom Socknen, är ej så lätt, men då postutdelningsafället vid Isome i alla fall är själva centralen, kan det måhända inta era läsaren att veta, vad slags andlig spis där utdelas. Tiden, kan vara lämplig från den sidan sett, att Väl mest alla årsprenumerationer nu hava verkställts. Här alltså en förteckning å de tidningar, som vid postutdelningestället avhämtas, vilken förteckning godhetsfullt meddelats av föreståndaren.
Främst på listan står Gotlands Allehanda med 48 exemplar. Närmst kommer Gotands-Posten och Junioren med vardera 19 ex., vidare: Lantmanna-Posten 18 ex., Vårt Land och Folk 15 ex., Gotlänningen 10 ex., Ungdomsvännen 9 ex., Aftonbladet 8 ex.., Triumf 5 ex., Missionsförbundet och Morgonbladet vardera 3 ex., Fosterl.-stiftelsens Miss.-Tidn. 3 ex., Sv. Läraretidning och Sv. Damtidning vardera 2 ex. och sedan, 1 ex. av följande: B tidningen, Barnvännen, Budbäraren, Dagens Nyheter, Miss.-Tidn. för Israel, Piteå tidning, Reformatorn, Sanningsvittnet, Sv. Posten, Söndagsskolläraren, Trons Segrar, Ungdomens Veckopost, Veckoposten samt Husmodern.
— Utom dessa, tidningar utdelas av enskilda åtskilliga ex. av De Unga, Tidn. samt 48 ex. av Gotl. Missionstidning.
— n.

Gotlands Allehanda.
Lördagen 13 mars 1920.
N:r 61.

VÄTE, 8 mars.
Diskussioinsafton hade av härvarande sockenförening av J. R. anordnats i lördags kl. 7 e. m. i kmmunalrummet. Av de uppsatta ämnena: »Vilken hästras anses för gotlandsförhållanden vara den lämpligaste?» samt: »Lantarbetarefrågan i dess nuvarande läge», hann endast det första behandlas.
Frågan inleddes av lantbr. Karl Olofsson i Bäcks, som i ett intressant och utredande föredrag gav en överblick av de i Sverige mest gängse hästraserna, med en kort karaktäristik av varje. Sedan inl. fått en applåd och ordet lämnats fritt uppstod snart en livlig diskussion, varvid, som var att vänta, olika meningar gjorde, sig gällande. En del talare, ansåg ardennerrasen såsom den för oss gotlänningar lämpligaste, då den var kraftig att använda för jordbrukbehov samt lugn att sköta. Även betingade denna ras den bästa omsättningen, i penningar. Andra talare höllo på varmblodsrasen såsom lämplig både på väg och i lantbruk och vad omsättning i penningar beträffar, kunde den gott jämföras med ardennern. Även dess betydelse som remont framhölls, men därpå, framhöll en tal; är väl ej nu så mycket att fästa avseende, då försvar rest är på avskrivning. Åter andra talare förordade varmt den norska rasen såsom härdig och lugn samt passande både till väg- och arbetshäst. Även den gamla gotländska rasen, ej »skogsruss» eller ponnies, fick sitt varma erkännande. Ponnies däremot kunde endast betraktas som lyxhästar. En talare trodde, att även den nordsvenska rasen kunde i framtiden komma att tävla med andra raser här på ön. Korsningar de olika raserna emellan diskuterades också livligt. De olika meningarna gav en talare anledning att vid slutet av diskussonen yttra, det sammanfattningen av det sagda väl kunde formuleras som en gång hästkännaren kapten Beselin i Visby gjort det efter en liknande diskussion: att angående fruntimmer och hästar var det bäst, att var och en fritt fick välja efter tycke och smak. Diskussionen fick ock utgöra svar på frågan.
Sist tog ordf., Karl Olofsson i Magnuse, ordet och avtackade såväl inledaren som alla övriga för visat intresse. Mötet var besökt av ett 20-tal lantbrukare. De närvarande beslöto med acklamation att efter 14 dagar anordna ett nytt diskussionsmöte över ett annat ämne.

Gotlands Allehanda.
Onsdagen 10 mars 1920.
N:r 58.

Hemmansägaren Frans Fahlstedt har i dagarna försålt sin egendom vid kuse i Väte åt sin broder skohandlanden Aug. Fahlstedt i Stockholm för ett pris av 60,000 kronor.

Gotlands Allehanda.
Onsdagen 10 mars 1920.
N:r 58.

VÄTE, 4 mars.
Den religiösa verksamheten. Rätt livligt har det nu varit ett tag härute i religiöst hänseende, beroende på, att vi haft besök av ett par framstående predikanter. I tisdags i förra veckan talte predikant Otto Nilsson från Slite hos lantbr. M. P. Nilsson i Kvie över ämnet fotatvagningen inför en talrik publik, som med intresse, följde det gedigna och lärorika föredraget ifrån början till slut. Tal. är en av dem, som ger rik valuta för den stund man ägnar åt åhörandet av hans bibelutläggångar. – I förrgår och igår hade vi besök av sjömansmissionären Joh. O. Otterberg från Helsingborg, som i Svenska Betelföreningens tjänst gör en resa på ön. De båda föredragen här höllos i folkskolan, som trots det nu en tid genomusla väglaget, Var till sista plats fylld med folk de båda gånger, talaren uppträdde. Med spänning följer man även denne talares gedigna föredrag och drages med genom tal:s förmåga att kunna göra sin framställning intressant och på samma gång dock konsekvent Vid genomförandet av det enligt texten givna ämnet. Vid åhörandet av sådana föredrag kan man ej gärna undgå att göra. jämförelser med en del s. k. predikanter, som efter timslånga anföranden, med huvudvikten på känsloretande fraser, komma åhöraren att vid föredragets slut fråga: vad har han sagt igentligen? Frågan är ofta ej lätt att besvara. — Tal:s. ämne första kvällen var »den saliga frukten av Jesu lidande» – text: Es. 53:10 — och den andra kvällen fariseens fråga: »Herre, äro de få, som varda frälsta?» — text: Luk. 13: 22-30. Detta senare föredrag formade sig till en allvarlig väckelsepredikan, som gjorde ett djupt intryck på åhörarn. En kollekt, som upptogs till förmån för Betelföreningens verksamhet, uppgick till sammanlagt över 27 kronor.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 5 mars 1920.
N:r 54.