VÄTE, 4 mars.
Den religiösa verksamheten. Rätt livligt har det nu varit ett tag härute i religiöst hänseende, beroende på, att vi haft besök av ett par framstående predikanter. I tisdags i förra veckan talte predikant Otto Nilsson från Slite hos lantbr. M. P. Nilsson i Kvie över ämnet fotatvagningen inför en talrik publik, som med intresse, följde det gedigna och lärorika föredraget ifrån början till slut. Tal. är en av dem, som ger rik valuta för den stund man ägnar åt åhörandet av hans bibelutläggångar. – I förrgår och igår hade vi besök av sjömansmissionären Joh. O. Otterberg från Helsingborg, som i Svenska Betelföreningens tjänst gör en resa på ön. De båda föredragen här höllos i folkskolan, som trots det nu en tid genomusla väglaget, Var till sista plats fylld med folk de båda gånger, talaren uppträdde. Med spänning följer man även denne talares gedigna föredrag och drages med genom tal:s förmåga att kunna göra sin framställning intressant och på samma gång dock konsekvent Vid genomförandet av det enligt texten givna ämnet. Vid åhörandet av sådana föredrag kan man ej gärna undgå att göra. jämförelser med en del s. k. predikanter, som efter timslånga anföranden, med huvudvikten på känsloretande fraser, komma åhöraren att vid föredragets slut fråga: vad har han sagt igentligen? Frågan är ofta ej lätt att besvara. — Tal:s. ämne första kvällen var »den saliga frukten av Jesu lidande» – text: Es. 53:10 — och den andra kvällen fariseens fråga: »Herre, äro de få, som varda frälsta?» — text: Luk. 13: 22-30. Detta senare föredrag formade sig till en allvarlig väckelsepredikan, som gjorde ett djupt intryck på åhörarn. En kollekt, som upptogs till förmån för Betelföreningens verksamhet, uppgick till sammanlagt över 27 kronor.
Gotlands Allehanda.
Fredagen 5 mars 1920.
N:r 54.