Etikett: Väte

VÄTE, 8 mars.
Diskussioinsafton hade av härvarande sockenförening av J. R. anordnats i lördags kl. 7 e. m. i kmmunalrummet. Av de uppsatta ämnena: »Vilken hästras anses för gotlandsförhållanden vara den lämpligaste?» samt: »Lantarbetarefrågan i dess nuvarande läge», hann endast det första behandlas.
Frågan inleddes av lantbr. Karl Olofsson i Bäcks, som i ett intressant och utredande föredrag gav en överblick av de i Sverige mest gängse hästraserna, med en kort karaktäristik av varje. Sedan inl. fått en applåd och ordet lämnats fritt uppstod snart en livlig diskussion, varvid, som var att vänta, olika meningar gjorde, sig gällande. En del talare, ansåg ardennerrasen såsom den för oss gotlänningar lämpligaste, då den var kraftig att använda för jordbrukbehov samt lugn att sköta. Även betingade denna ras den bästa omsättningen, i penningar. Andra talare höllo på varmblodsrasen såsom lämplig både på väg och i lantbruk och vad omsättning i penningar beträffar, kunde den gott jämföras med ardennern. Även dess betydelse som remont framhölls, men därpå, framhöll en tal; är väl ej nu så mycket att fästa avseende, då försvar rest är på avskrivning. Åter andra talare förordade varmt den norska rasen såsom härdig och lugn samt passande både till väg- och arbetshäst. Även den gamla gotländska rasen, ej »skogsruss» eller ponnies, fick sitt varma erkännande. Ponnies däremot kunde endast betraktas som lyxhästar. En talare trodde, att även den nordsvenska rasen kunde i framtiden komma att tävla med andra raser här på ön. Korsningar de olika raserna emellan diskuterades också livligt. De olika meningarna gav en talare anledning att vid slutet av diskussonen yttra, det sammanfattningen av det sagda väl kunde formuleras som en gång hästkännaren kapten Beselin i Visby gjort det efter en liknande diskussion: att angående fruntimmer och hästar var det bäst, att var och en fritt fick välja efter tycke och smak. Diskussionen fick ock utgöra svar på frågan.
Sist tog ordf., Karl Olofsson i Magnuse, ordet och avtackade såväl inledaren som alla övriga för visat intresse. Mötet var besökt av ett 20-tal lantbrukare. De närvarande beslöto med acklamation att efter 14 dagar anordna ett nytt diskussionsmöte över ett annat ämne.

Gotlands Allehanda.
Onsdagen 10 mars 1920.
N:r 58.

Hemmansägaren Frans Fahlstedt har i dagarna försålt sin egendom vid kuse i Väte åt sin broder skohandlanden Aug. Fahlstedt i Stockholm för ett pris av 60,000 kronor.

Gotlands Allehanda.
Onsdagen 10 mars 1920.
N:r 58.

VÄTE, 4 mars.
Den religiösa verksamheten. Rätt livligt har det nu varit ett tag härute i religiöst hänseende, beroende på, att vi haft besök av ett par framstående predikanter. I tisdags i förra veckan talte predikant Otto Nilsson från Slite hos lantbr. M. P. Nilsson i Kvie över ämnet fotatvagningen inför en talrik publik, som med intresse, följde det gedigna och lärorika föredraget ifrån början till slut. Tal. är en av dem, som ger rik valuta för den stund man ägnar åt åhörandet av hans bibelutläggångar. – I förrgår och igår hade vi besök av sjömansmissionären Joh. O. Otterberg från Helsingborg, som i Svenska Betelföreningens tjänst gör en resa på ön. De båda föredragen här höllos i folkskolan, som trots det nu en tid genomusla väglaget, Var till sista plats fylld med folk de båda gånger, talaren uppträdde. Med spänning följer man även denne talares gedigna föredrag och drages med genom tal:s förmåga att kunna göra sin framställning intressant och på samma gång dock konsekvent Vid genomförandet av det enligt texten givna ämnet. Vid åhörandet av sådana föredrag kan man ej gärna undgå att göra. jämförelser med en del s. k. predikanter, som efter timslånga anföranden, med huvudvikten på känsloretande fraser, komma åhöraren att vid föredragets slut fråga: vad har han sagt igentligen? Frågan är ofta ej lätt att besvara. — Tal:s. ämne första kvällen var »den saliga frukten av Jesu lidande» – text: Es. 53:10 — och den andra kvällen fariseens fråga: »Herre, äro de få, som varda frälsta?» — text: Luk. 13: 22-30. Detta senare föredrag formade sig till en allvarlig väckelsepredikan, som gjorde ett djupt intryck på åhörarn. En kollekt, som upptogs till förmån för Betelföreningens verksamhet, uppgick till sammanlagt över 27 kronor.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 5 mars 1920.
N:r 54.