Etikett: Första världskriget

Zeppelin-anfallet på England.
Från London telegraferades på onsdagen, att man antog, att det varit ej mindre an 6 zeppelinare, som tisdags afton flögo öfver England. De höllo tillsammans tills de ankomnmo till kusten och skilde sig därefter. De besökte Yarmouth, Sheringhaan, Kings Lynn och iakttogos äfven öfver Sandringham, Ipswich och Gravesend samt andra platser. Man har observerat zeppelinarna öfver ön Tershelling kl. 1,30 e. m. och de styrde då med stark fart i västlig riktning. De kommo i sikte öfver Sherimgham och Yarmouth kl. 8,30 e. m.
Från Yarmouth ingå berättelser om upprörda scener, då invånarna sågo den första zeppelinaren flyga öfver staden. Fartyget sväfvade öfver den södra delen af staden i den mörka lugna kvällen. Dess konturer voro endast svagt skönjbara, men man kunde tydligt höra dånet a dess Maskiner. När de första bomberna exploderade öfver exercisfältet och de militära bygnaderna samt äfven de hus, som ligga på området rundt Peterskyrkan, strömmade just människorna ut från teatrar och andra förlustelselokaler. Upphetsningen växte, när det elektriska ljuset plötslgit slocknade och staden försänktes i mörker. Fem bomber föllo ned i station. Eter fem minuter försvann luftskeppet i sydlig riktning.
Från Sheringham meddelas: Zeppelinluftskeppet flög öfver staden på betydande höjd. Som en jättecigarr stod fartyget mot den mörka natthimlen, och dess konturer lämnade ingen möjlighet att tvifla på att en af de fruktade zeppelinarna kommit. Då och då sände en strålkastare ett flammande ljusknippe ned genom natten, därefter följde knallama från exploderande bomber. En gick tvärs genom ett boningshus, en annan föll på en stor öppen plats. En tredje har efteråt påträffats fortfarande laddad. Inga människolif gingo här förlorade, och föga materiell skada åstadkoms. Händelsen, väckte emellertid en fruktansvärd uppståndelse. Människorna störtade i massor ut på gatorna. Sex bomber nedkastades öfver staden Cromer, dock utan att åstadkomma någon nämvärd skada. Därefter försvunno zeppelinarna ut öfver hafvet.
I Yarmouth ha fyra människolif gått förlorade. Det påpekas, att konungen och drottningen i tisdags e. m. återvändt från Sandringham till London.
Tidningarna göra samma reflexioner nu som beträffande kryssareraiden mot engelska kusten. Luftangreppet tjänar intet militärt ändamål. Yarmouth är inte någon befäst stad, och om, den hade varit det skulle underrättelse ha gifvits om angreppet i enlighet med bestämmelserna i Haagkonventionen, som äfven tyskarna undertecknat.
De bombarderade kuststäderna ha åter antagit sitt utseende. Redan på onsdagsmorgonen återupptogs arbetet som vanligt öfverallt.

Striden omkring Soissons.
Fransmännen innehafva fortfarande norra Aisnestranden öster och väster om Soissons. Le Temps skrifver, att om fransmännen vilja ha någon framgång, är det absolut nödvändigt att använda stora truppmassor och en mängd ammunition, då fiendens styrka är mycket betydande och det är gifvet, att han vill söka fullfölja sin seger.
Tyskarna äro emellertid alltjämt i okvald besittning af den nya ställning de tillkämpade sig vid Soissons. Fördelen af denna ligger framför allt däruti, att det tyska artilleriet nu fullkomligt behärskar järnvägslinjerna i Aisnedalen.
I ställningskrig år det af allra största vikt, att man äger, förutom goda förbindelseleder bakåt, äfven längsgående kommunikationsleder utefter och bakom frontlinjen, så att erforderliga omgrupperingar kunna vid behof skyndsamt utföras. Fransmännen ha hittills uti den dubbelspåriga järnbanan Verdun—Reims—Soissons— Compiégne haft en synnerligen värdefull förbindelseled af ifrågavaranda slag. Det må erinras om, att de ytterst blodiga strider, som de i förening med engelsmännen utkämpade mot de tillbakavikande tyskarna här i Aisnedalen i slutat af september, just hade till ändamål att till hvarje pris, tilltvinga sig en så bred remsa af norra flodstranden med därvarande höjdsträcknimgar, att nämda järnvägslinjes besittning skulle för dem svara fullt tryggad.
Nu är dock detta allt förloradt. Större trupptransporter från den ena till den andra delen af franska fronten kunna efter detta icke utföras annat än öfver Paris. De andra järnvägslinjer, som gå här i öster och väster, äro nämligen endast sekundärbanor utan större transportkapacitet. Det var följaktligen ett mycket svårt slag, som tyskarna tillfogade sin motståndare genom striden den 12-13 januari.

Kommer Soissons att utrymmas?
Från Basel telegraferas till tyska tidningar att general Berthaut, militärisk medarbetare i Petit Journal, förklarar att den tyska framstöten vid Soissons möjligen kommer att få till följd stadens utrymmande af framsmännen, emedan de tyska batterierna nu stå blott några få kilometer från densamma. Invånarna ha redan i fredags och lördags till största delen lämnat staden, som lidit svårt under det tyska bombardemanget. De civila myndigheterna, biskopen och öfriga präster befunno sig bland dessa, men, utom platskommendanten, finnas dock stadsfullmäktige och ett femtiotal ansedda borgare kvar.

Belgierna måste återvända.
En del stadsstyrelser i Belgien ha föreslagit en särskild skatt på förmögnare invånare, som icke återvändt till Belgien från utlandet. Generalguvernören har nu godkänt denna plan och påbjudit dess genomförande i hela Belgien.
De flyktingar, som icke återvändt före den 1 mars, skola betala tiodubbel skatt. Fattiga personer befrias från skatt. Hälften af de genom skatten influtna medlen skola tillfalla kommunerna, andra hälften generalguvern em entet att användas till riksändamål.

Allt väl i Österrikes armé.
Från österrikiska krigskvarteret meddelats: Fältmarskalken ärkehertig Fredrik har de senaste dagarna inspekterat första arméns tappra trupper. De intryck, som härvid vunnits, ha öfverallt varit tillfrediställande. Inom hela etappområdet härskar mönstergill ordning. På upprätthållandet och återoställandet af kommunikationerna arbetas med den mest intensiva ifver. Hälsotillståndet är mycket godt, förplägningen af trupperna utmärkt, och deras hållning i hvarje afseende framstående.

Slut med ryska offensiven i Polen-Galizien.
Rapporterna slå ihjäl hvarandra.
Wolffls Bureaus specielle korrespondent telegraferar på onsdagen från Lowicz:
»Jag har haft tillfälle att tala med en högre generalstabsofficer, som i alldeles särskild grad satt inne med kännedom om hvad som försiggått på östra krigsskådeplatserna. Han hänvisade till den nyligen offentliggiorda framställningen af operationerna i Polen och Galizien och tillfogade: »Ni ser däraf, huru den stora ryska offensiven fullständigt fallit sönder, och ni kan vara säker på, att ryssarna icke blott för tillfället utan för månader framåt äro fullständigt ur stånd att förnya offensiven i stor stil. Före april eller maj kunna, de icke tänka därpå, och äfven då, blott om det lyckas dem att under tiden gjuta en ny anda i hären och fullständigt förnya förråden. Men ni bör uppmärksamma en sak: Denna framställning visar eder otvetydigt, hurusom framgångarna som uppnåtts på en flygel utöfver sitt inflytande på hela fronten. Ryska offensiven mot Krakau bragtes om intet genom den tyska frammarschen mot Warschau. Nu ha ryssarna måst kasta oerhörda truppmassor till sin högra flygel för att skydda Warschau och kunna därför icke företaga några afgörande operationer i Galizien och mot Ungern, äfven om förhållandena i ar men vore bättre än de äro. I stället för offensiven mot Krakau har det nu blifvit försvar af Warschau. Om storfursten-öfverbefälhafvaren nu skulle åter försvaga sin högra flygel för en större operation i Galizien, så skulle han därmed prisge Warschau, hvilket naturligtvis vore ett dåligt schackdrag. Det vore dåligt, äfven om ryssarna vore säkra på att i stället inta Krakau, hvilket de emellertid absolut ej längre kunna vara. Snarare skulle de förbundna arméerna sannolikt — för att fortsätta schackspelsbilden — ta ett torn mot att offra en bonde. Åhnej, partiet ser nu icke lofvande ut för ryssarna.»

Warschau hoppas på Rysslands seger.
En känd svensk vetenskapsman har tillstält Dagens Nyheter ett utdrag ur bref som han mottagit från en professor vid polytekniska högskolan i Warschau, hvilket bref ger en god uppfattning om stämningen i Warschau.
Trots de ymnigt af våra fiender utspridda ryktena rörande Warschau, råder här — heter det i brefvet — fullständigt lugn. Tyskarnas förhoppningar på Polens afvoghet mot ryssarna ha blifvit fullständigt gäckade. Här, liksom i hela Ryssland, hyser man den fullständigaste tillförsikt till krigets lyckliga utgång. Jag själf, som haft tillfälle att vara vittne till krigets verkningar hos båda de stridande nationerna (brefskrifvaren vistades under krigets första veckor i en tysk stad) och därför tilltror mig kunna fälla ett pålitligt omdöme, är säker på Rysslands seger.

Turkarna i ett bekymmersamt läge.
Det synes vara säkert att ryssarna blitvit i stånd att tillfoga den turkiska armén ett — såsom det nu synes — definitivt nederlag, samtidigt med att de hålla tyskar och österrikare stången i Polen. Det kan icke längre betviflas, att striderna vid Sarikamysj och Karaurgan i ajälfva verket bereft turkarna ett sådat afbräck, att desamma icke på lång tid framåt kunna tänka på att åter upptaga offensiven. Detta bestyrkea bland annat däran, att ryssarna nu liven drifvit turkarna i norr tillbaka över Dschorochfloden. — Såsom vi redan förut förmodat, ha å andra sidan de turkiska krafterna i Aserbeidsjan visat sig alltför svaga för att utgöra ett tillräckligt eff- fektivt hot mot ryssarnas förbindelser. Den snabba turkiskaframryckningen därstädes tycks sålunda icke haft någon större inverkan på ställningen i det hela.
Daily News’ Petersburgskorrespondent telegraferar: Tyskarnas förhoppning att turkiska kampanjen i Kaukasus skulle tvinga ryssarna att detachera en stark armé mot Mindre Asien har icke gått i fullbordan, utan turkarna äro nu lika afskurna från hjälp i Erzerum som tyskarna voro i Kiautsjau. Turkiska generalstaben i Konstantinopel anstränger sig nu för att samla armén till försvar af hufvudstaden. Den kan icke sända förstärkningar till Egypten och det kommer att ta åtminstone två månader innan de kunna bli färdiga att möta den situation som kommer att inträda i sydöstra delen af Europa.
Times’ korrespondent i Petersburg telegraferar att den turkiska armén vid Erzerum icke kan vänta hjälp från något håll, utan får bereda sig på att där dö en ärofull död. De allierade flottorna hota Turkiets centrum och den turkisk-tyska gerneralstaben måste nu koncentrera sin uppmärksamhet på att försvara denna midtpunkt.

Rumänien.
Ingen dag förgår utan att medföra nya meddelanden om Rumäniens afsikt att gå till anfall mot Österrike i början eller midten af februari. Alla dessa uppgifber komma från ententehåll, vanligen från Paris, men det är omöjligt att afgöra om de kanske blott uttrycka en önskan i stället för att återgifva ett faktum. Dock ser det hela rätt betänkligt ut för österrike. I Siebenbürgen börjar rörelsen för skilsmässa från Ungern och förening med Rumänien antaga det öppna affallets former. Och att något är i görningen i själfva Rumänien kan knappast längre betviflas.

Ett och annat.
— Krigsministern och chefen för tyska fältarmens generalstab von Falkenhayn har på ansökan erhållit afsked som krigsminister och samtidigt utnämts till general vid infanteriet. Till krigsminister har utnämts rgeneralmajor Wild von Hohenhorn, som samtidigt befordrats till generallöjtnant.
— Enligt meddelande till tidningarna i Basel från Krasnojarsk i Sibirien skola 140 tyska och österrikisk-ungersk, fångar ha lyckats fly från därvarande fångläger efter att ha dödat vakterna. Flyktingarna skola vara i besttning af vapen.
— Hittills ha 1,300 preussiska förlustlistor publicerats med inalles 877,107 namn, 136 bajerska, 92 sachsiska och 94 würtembergska förlustlistor samt 14 liste öfver marinens förluster. Le Temps anslår de samlade tyska förlusterna till 2,250,000 man.
— Enligt tidningen Politica i Sofia har den italienska regeringen af den brittiska underrättats därom, att Ryssland och Frankrike åt brittiska regeringen öfverlämnat mandatet att i Durazzo landsätta engelska trupper, om Italien ytteligare besätter någon annan stad än Valona. Den bulgariska regeringen har erhållit kännedom om detta meddelande.
— Från Nisj telegraferas, att österrikarnas förluster i Serbien till slutat af oktober månad utgjorde 150,000 man. Därefter ha österrikarna haft en förlust af 60,000 döda och sårade, hvartill komma 60,000 fångar, så att deras sammanlangda förlust i det serbiska fälttåget utgör 270,000 man eller 5 armékårer. Serberna ha äfven haft betydande förluster, men på grund af deras kraftiga fysik ha de serbiska sårade långt hastigare återstälts, så att de åter kunnat anmäla sig till tjänst under fanorna.

Gotlands Allehanda
Lördagen 23 Januari 1915
N:r 18

Zeppelin-angreppet på England.
Tyska pressen om luftraiden.
Om det tyska luftskeppsangreppet mot England skrifver Deutscha Tagezeitung: Denna början på de tyska luftskeppsangreppen mot de brittiska öarna måste hälsas med all möjlig tillfredställese. Vi hoppas förtröstansfullt, att dessa företag skola fortsättas med all energi.
Berliner Tageblatt skrifver: En sak står redan nu fast, nämligen den, att Nordsjön icke är något hinder för de tyska luftskeppen och att engelsmännens fruktan för tyska angrepp från luften är mycket väl grundad.
Morgenpost yttrar: Hvad hjälp ha ua engelsmännen af hafvet, som omgfiver deras öar på alla sidor? Hvad gagna dem krigsfartygen, som skola skydda deras kuster, när de tyska luftskeppet i djärf flykt kretsa öfver det skiljande vattnet och kasta ned sina bomber. Engelsmännens fruktan för en tysk invasion kommer efter detta att starkt stegras. Tysk dådkraft och tysk företagsamhet ha förstått att öfvervinna äfven det brittiska rikets isolering.

De engelska tidningarna
uttala naturligtvis enstämmigt harm öfeer dessa mordiska anfall på försvarslösa människor. Angreppet var utan militär betydelse, och det enda resultatet af detsamma är att det brittiska folket ännu fastare bestämt sig för att föra denna strid till slut, heter det i ett London-telegram.
Regeringens pressbyrå i London meddelat Angreppet på den engelska Östkusten utfördes antagligen af zeppelinare och möjligen af flygbåtar, hvilka skilde sig åt vid byn Runton och kastade bomber öfver Yarmouth, Kings Lynn, Sandringham, Sheringham, Snettisham, Dersingham och Beeston, samtliga obefästa platser. Den materiella skadan är icke stor. Två män, två kvinnor och en gosse dödades. Antalet skadade har ännu icke fastställts.

Förestäende strider vid Soissons?
Vid Soissons är fortfarande tyst. Blott ett fåtal invånare ha stannat kvar i staden. Fransmännen innehafva fortfarande norra Aisnestranden öster och väster om Soissons. Le Temps skrifver, att om fransmännen vilja ha någon framgång, är det absolut nödvändigt att använda stora truppmassor och en mängd ammunition, då fiendens styrka är mycket betydande och det är gif vet, att han vill aöka fullfölja sin seger.
Detta tyder på, att fransmännen tänka försöka återtaga det förlorade området, hvilket, enligt hvad som förut omtalats, är af lifsviktig betydelse för deras kommunikationer med hela fronten.
Enligt Milanotidningen Corriere della Seras Pariskorrespondent hyser man äfven i Paris farhågor för att tyskarna vid Soissons eller annorstädes ämna försöka en genombrytning. Äfven befaras en allmän tysk offensiv.

Stundande händelser vid ostfronten.
Medan officielt situationen på östra fronten förklaras oförändrad, är det påtagligt, att förändringar af det ena eller andra slaget förberedas. Huruvida ryssarna gissat hvad Hindenburg ämnar företaga sig, är ej godt för någon utanför stående att ana, men påtagligt är, att de företaga mått och steg för att skydda sig mot oväntade anfall. Likasom de i Galizien något dragit tillbaka sin ställning, så att de även gjort ansatser till liknande reträtt i södra Polen, enligt hvad man tror sig veta i London. De skulle här gå tillbaka ej mindre än 40 km., nämligen till linjah, Radom—Opatow östligt om Lysagora. Den tysk-österrikiska armén har intågat i Kielce, som ryssarna öfverlämnat utan strid, enär de anse staden ha ett för ogynsamt läge för att försvaras. Det förekommer äfven förmodanden om att ryssarna å sin sida ämna samla sig till en ny offensiv framstöt. Detta anses dock osannolikt. Ryssarna ha sin styrka i defensiven.
Birschevija Vjädomosti berättar, att träsken utanför Warschaus ytterfort skola bli värdefulla stöd för den ryska offensiven; tyskarnas angrepp lär ej, trots ryssarnas motstånd, kunna hindras förr än vid denna punkt, heter det.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 januari 1915
N:r 17

Våldsamma strider ha åter börjat i Frankrike.
Paris, 22 jan. Från hafvet till Lys, söder om Somme och vid Aisne ha artilleristrider utkämpats. Öster om Reims ha vi förstört tyskarnes försvarsverk och tvungit fienden att utrymma sina skyttegrafvar. I Apremontskogen, sydost om Saint Mihiel ha vi tagit 150 meter skyttegrafvar. Nordväst om Bont-á-Mousson har fienden genom ett våldsamt motangrepp återtagit 20 meter af de 500 meter skyttegrfvar vi förut eröfrat. Infanteristrid pågår i trakten af Thann.
Paris, 22 jan. Den kl. 11 igår afton utfärdade kommunikén lyder: Fienden har våldsaant bombarderat de franska ställningarna norr om Notre-Dame-De-Lorette. Klockan fem på morgonan företogs ett nytt anfall, som genast afvisades. I Argonne i trakten af S:t Hubert ha tyskarna företagit ett våldsamt bombardement, som förstörde våra skyttegrafvar. De störtade därefter fram till anfall, men slogos tillbaka af infanteriet och artillerielden.

Ingenting nytt från Wien.
Wien, 22 jan. Krigsläget är oförändradt. Endast artilleristrider ha förekommit.

Segerbud från Konstantinopel.
Konstantinopel, 22 jan. Ryssarnas angrepp på den kaukasiska fronten ha öfver hela linjen måst inställas.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 januari 1915
N:r 17

Klucks taktik vid Soissons.
Af de franska berättelserna om slagat vid Soissons framgår, att von Kluck, hvilkens armé det här tydligen är fråga om, har sin vanliga kringgående taktik att tacka för sin seger. Efter det franska angreppet på hans vänstra flygel, nordost om Soissons, företyg von Kluck under natten mellan tisdag och onsdag en omgruppering af sina krafter och förstärkte sina trupper vid Vregny. Nästa dag gjorde tyskarna en framstöt i Chivres dal och trängde fransmännen tillbaka. Dessa ville då draga till sig förstärkningar. De vid Missy slagna provisoriska broarna öfver Rhen visade sig emellertid för svaga. Då fransmännen voro i fara att få sina återtågslinjer öfver broarna afskurna och sin högra flygel blottad, måste de draga sig tillbaka öfver ??????
ss på hela, fronten från Missy till Crouy. Tidigt på torsdag morgon besatte tyskarna byarna på högra Aisnes-stranden.

De brittiska hydroaeroplanen öfver Ostende.
Först nu har till London ingått detaljer angående den brittiska flygexpeditionen till Ostende 9 dennes. En afdelning marinflygare flögo då öfver staden och en af naviatörerna nedkastade ensamt för sen del 24 bomber.

Den österrikiska framgången vid Dunajec.
Genom sin artillerield ha österikarna tvungit ryssarna att lämna några af sina främsta skyttegrafvar öster om Zaklicyn vid Dunjec och drag tillbaka sin front på en sträcka af 6 kilometer.
Den ryska framryckning i norra Polen hvarom de ryska rapporterna talat de senaste dagarna beröres nu också i den tyska rapporten. Ryssarna ha, heter det, försökt en framstöt öfver Wkra, en biflod till Weichsel norrifrån, som faller ut i denna vid Novogeorgievsk. Angreppet hade gält staden Radzanovo belägen vid Wkra, sydväst om Mlava, men tillbakaslagits. Enligt de föregående ryska rapporterna skulle ryssarna ha hunnit Skrva, som flyter fram ett fyrtiotal km. väster därom.

Rumänien och Bulgarien vid skiljovägen.
Oafsedt folkstämningar och nattlonella strömningar samt Frankrikes och Rysslands upprepade försök att förmå de båda regeringarna i Sofia och Bukarest att bryta sin neutralitet, måste man räkna med att i Rumänien liksom i Bulgarien allmänt råder en önskan att, huru också världskriget måtte sluta, skaffa säkerhet för att de icke vid nyregleringen utgå tomhändta, skrifver en författare i Neue Hamburger Zeitung. Det är det enda positiva elementet i de båda ländernas vacklande. Och bristen på en sådan garanti drifver Rumänien och Bulgarien, hvilkets politik entligen går ut på att ömisesidigt hålla hvarandra i schack, till att försöka en närmare öfverenskommelse, hvarom på senare tid varit mycket tal. Förespråkarna för denna idé lofva sig af ett rumäniskt-bulgariskt block en fördelaktig grund för sina fordringar. För närmabde står dock hindrande i vägen att båda regeringarna vilja förbehålla sig ??????????? i afseende på hvilken ???? af de stora krigsgrupperna de skola träda, i händelse de bryta neutraliteten. Under sådana vilkor är öfverenskommelsen ytterst svår, ja, kanske omöjlig.
Det är icke sannolikt, att det skall lyckas tyskt diplomatarbete, ehuru logik, historia o. s. v. skulle vara dem behjälpliga att öfvertyga rumäner och bulgarer, att deras verkliga framtidsintressen icke ligga på den ryska sidan. Här måste och kunna blott faktiska framgångar på de stora krigaskådeplatserna tala. Bulgarien måste dock säga sig, att dess mål besittningen af hela bulgariska Macedonien, som Bukarest-freden till stor del tillerkände Serbien och delvis Grekland — lätt och billigt kan vinnas blott genom ett besegradt Serbien. Rumänien kan icke vara så blindt, att det för den osäkra möjligheten af en liten eventuell utvidgning af sitt område på grannmoparkiens bekosnad låter sig på alla sidor om klamras af slaviskt, resp. ryskt område. Det är att sälja sin själ för en kortvarig njutning.
Och ju mer afgörandet lutar till centralmakternas förmån desto tydligare måste rumänierna inse att deras om än aldrig så duktiga halfva miljon soldater på intet sätt vore i stånd att förändra ställningen.
Majoriteten i Rumänien, såväl som i Bulgarien, är också fullständigt öfvertygad om tyskarnas slutliga seger. Det gäller därför att från tyskt håll tillförsäkra, dem stöd i afseende på deras legitima önskningar.
En, vacklande hållning, som spekulerar på dagsstämningar och räknar på att få allt högre pris för icke lämnade tjänster, kan vid den slutliga uppgörelsen knappast verka gynsamt på segraren. Att Rumänien skulle kunna nöja sig med ett ryskt Konstantinopel och med ett på nytt starkt Serbien, är ett orimligt antagande.

Universitetslektorn i skyttegrafven.
Franske universitetslektorn i Upsala, René Chevaillier, tjänstgör f. n. som reservlöjtrant vid ett franskt infanteriregemente. I ett bref till en vän här i Sverige skildrar han lifvet i skyttegrafvarna. Vi återgifva ett par utdrag:
»Sedan två månader kriga vi som jordschaktare mera än som infanterister, gräfvande i jorden, genomorytande den jämna slätt, som skiljer oss från fienden, med långa sicksack-gångar, som göra oss osynliga och skydda oss för hans kulor. Våra chefer äro snåla, om sina soldaters blod och låta dem avancera långsamt och försiktigt men obevekligt framåt. Vi lefva alltså som mullvadar. I detta ögonblick skrifver jag till er i en underjordisk hydda, upplyst midt på dagen af ett ljus, instucket i en rofva. Två á tre dagar äro vi på vakt här; sedan hvila vi
precis likadana hålor hundra meter bakom. På dagen gå vi i ett slags sömntillstånd; när mörkret faller på, vaknar man upp i skyttegrafven. Kockarna komma brådskande med sina matskålar fulla af soppa och kaffe. Jag kommenderar vakten, installerar posterna, gör min road hos skyttvakterna och drömmer vid stjärnorna. Vi ha ordnat stora underjordiska rum, där vi göra upp eld och dit de aflösta soldaterna komma och tina upp sig. Det har varit infernaliskt kallt nu en vecka: minus 10 grader, som i Sverige. I detta väder ha vi legat ute tre nätter af fyra, och våra soldater ha stått orörliga på vakt. Jag, som inte kunde sofva af oro för öfverfall — hvilket alltid är att frukta — gick fram och tillbaka i gångarna, till vaktposterna för att uppmuntra mina män och vaka med dem.
»De dödas dag» voro vi utsatta för det mest fruktansvärda bombardemang: granaterna kommo liksom i kastbyar, 12 á 15 åt gången. Jag var i främsta linjen hela dagen och mitt kompani Ied svårt. På kvällen förde jag — den yngsta bland officerarna — kommandot, ty alla de äldre voro ur stridbart skick. Nu äro vi blaserade. Under det att granaterna fräsa, spela vi kort i skyttegrafvarna. Jag har just vunnit af min kapten ett hundrata ostron, som vi skola äta i morgon, därtill en butelj hvitt vin och cigarrer. Ty vi utsätta oss ej för några försakelser. Våra fester skulle komma »Gillets» (i Upsala) kockar att blekna. Och soldaterna få ungefär samma kost som vi; vin till alla mål, bränvin varje morgon; ingenting går upp mot det senare för att sätta mod i bröstet. Jag fruktar bara en sak; att dö — af vällefnad.»

Ett och annat.
— Enligt meddelande från Berlin har departementsdirektören i tyska krigsmanisteriet general Wild von Hohenborn utnämts till generalkvartermästare.
— Riksländernas förre ståthållare, furst Wedel, har i lördags inträffat i Wien. På måndagen mottogs han på Schönbrunn i audiens af kejsar Frans Josef, som underhöll sig med honom i tre kvarts timme.
— En korrespondent i Kairo skrifver i Tufintidningen Stampa att egyptiska folket, särskildt adeln, anser den nye kedivens anhängare som förrädare.
England har hopat väldiga truppmassor i Egypten; fransmännen skulle nog nellre se dem som hjälp i löpgrafvarna i Flandern. De engeska kolonialhjälptrupperna från Australien äro utan öfning och organisation och officerarna sakna auktoritet öfver dem. En annan italiensk tidning Oorriere della Sera berättar att polisen inskridit mot mubammedanska präster som vägrat i moskeerna läsa bönen för den nypa kediven.
— I Tyskland pågår en »riksyllevecka», afsedd till hopsamlande af allt hvad ylle heter, som kan vara lämpligt till gåfvor åt soldaterna vid fronten. Första dagen har, trots en häftig snöyra, fått ett öfver förväntan tillfredsställande förlopp. Hundratals unggdomliga hjälpare och hjälparinnor från Röda korset inånga kvinnor och vidare lärjungar från de öfre klasserna i de högre läroanstalterna i hufvudstaden, medlemmar från »Jugendwahr» och boyscoutföreningarna, alla hade ställt sina krafter till förfogande för att samla ihop de olika paketen. I Berlin fyllde man sålunda icke mindre än 448 olika insamlingsställen, såsom skolhus, ämbetsbyggnader och outhyrda affäralokaler, ja, man tag till och med sin tillflykt till privatvåningar. Omsättningen på »riksylleveckans» första dag låter sig ännu icke öfverskådas. Man beräknar dock att c:a 100,000 á 120.000 paket skola ha insamlats.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 januari 1915
N:r 17

Den franska dagsrapporten.
Tyskarna företa öfverallt hraftiga men fruktlösa anfall.
Paris, 21 jan. Rapporterna omtala strider vid Nieuport samt fåfänga försök af fienden att förstöra bron vid Yserkanalens mynning, hvaremot fransmännen lyckades förstöra en del tyska försvarsverk. För öfrigt talas om våldsamt bombardemang af Blagny och häftiga skyttegrafsstrider i Argonne. I le Pretreskogen ha fransmännen avancerat några hundra meter.
Vid Notre Dame le Lorette och Albert ha tyskarne företagit kraftiga men fruktlösa infanteriangrepp.

Inga betydelsefulla händelser, säga ryssarna.
Petrograd, 21 jan. Gårdagens rapport konstarerar frånvaron af betydelsefulla händelser utefter hela fronten. Tyskarna ha anfallit norr om Rava, men tillbakaslagits efter häftig beskjutning. I västra Galizien beskötos våra ställningar vid byn Radloff, hvarefter fienden stormade fram, men möttes af mördande eld och vek tillbaka med stora förluster. I Bukovina avancera våra trupper med framgång.

Äfven österrikarna mena, att allmänna situationen är oförändrad.
Wien, 21 jan. Allmänna situationen är oförändrad. Vid Dunajec ha vi vunnit några smärre framgångar.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 21 januari 1915
N:r 16

Striderna på västra fronten.
Från västfronten börja nu ånyo de enformiga rapporterna om tagna och återtagna löpgrafvar. I Elsass, i Argonneskogen och väster om Lille utkämpas häftiga strider med det vanliga fram- och tillbakagåendet på 100 á 200 meter.
Det har ganska länge varit omöjlt att på olika platser afgöra, om fransmännen eller tyskarna varit de anfallande. Efter Soissonsslagert kunde man väl väntat att tyskarna skulle visa den största anfallslutsten, men ännu kan detta kappast skönjas. Då fransmännen söka göra gällande, att slaget vid Soissons endast var en tråkig episod, beroende på natutrföreteelser, utan särskild betydelse för det hela, så är detta kan hända sant
den meningen att tyskarna icke ännu på någon punkt helt genombrutit den franska linjen; men å andra sidan har genom det senast skedda med säkerhet för lång tid den franska anfallskraften i stor stil brutits.
Tyskarna ha uppskattat fransmännens förluster vid Soissons till 30,000 samt i striderna sedan fransmännen 17 december började sin anfallsrörelse till 150,000 man. Häri ligger otvifvelaktigt mycket stor öfverdrift. Fransmännen ha förlorat allra högst 20,000 man vid Soissons; och äfven vid den öfriga uppskattningen af de franska förlusterna ha tyskarna godtyckligt beräknat 3 sårade på en stupad, hvilket i modärna krig med hufvudsakligen artillerield är alldeles för mycket.

Måndagens händelser.
Den kl. 11 på måndagsaftonen i Paris utsända kommunikén lyder: På grund af en genom granatsprängning orsakad explosion af ett ammunitionsmagasin uppstod eld i den del af byn Boisselle, som vi besatt. Detta hade till följd att vi måste utrymma byn. På måndagens morgon riktade vi emellertid ett kraftigt motangrepp mot fienden och återtogo byta.
Fienden har bombarderat S:t Paul i närheten af Soissons.
I Champagne flögo några tyska aviatörer öfver våra ställningar. De mottogos med ett regn af kanon- och kulsprutekulor. Tre af dem måste gå ned inom våra linjer på Bar-le-Duc-höjden. Deras maskiner voro nästan oskadade. Fyra aviatörer togos härvid tillfånga.
I Argonne ha med vissa afbrott artilleri- och getvärseld förekommit.
Från Argonne till Vogeserna rasar fortfarande snöstorm.

Tisdagens tyska rapport.
Stora tyska högkvarteret meddelar i förgår: Å västra krigsskådeplatsen har på hela fronten, frånsedt några obetydliga sk????lingar, endast förekommit artilleristrider.

Soissone bombarderas.
Beskjutningen af förstaden St Paul Vid Soilssons uppges vara af största betydelse, enär Soissons är fullständigt isoleradt och därjämte häftigt bombarderas, telegraferar igår Aftonbladets Berlinkorrespaorndent.

Reims i fara.
Skulle det lyckas tyskarna att genombryta de franska linjerna och pressa sig fram söder om Aisne, blir Reims starkt hotadt. Men man anser, att de betydliga förstärkningar, som nu ankommit, skola vara i stånd att hindra ett upprepande af dens tyska offensivgin.
Från minkriget rundt om Reims lämnats i Morning Post en kataktäristisk skildring, som förskrifver sig från en fransk kapten, hvars skyttegraf minerat af tyskarna.
Kaptenen höll just på att skrifva en depesch, då han med ens fick en känsla som af ett jordskalf. Han kastades framstupa och betäcktes af dy, och hans ljus släcktes. Halfkväfd reste han sig och fann, att 40 man begrafts under jordmassorna, men i skyttegrafvarna till högar och vänster om det stället där explosionen inträffat, hade manskapet ej rört sig en tum, trots det ras som begraft deras kamrater. De tyska kanonerna sände nu ett regn af granarter ned, öfver skyttegrafvarna, och då kanonelden upphört, ryckte 200 tyskar fram i tron att ingen enda fransman var i lifvet, men de mottogos med en våldsam eld och måste draga sig tillbaka, efterlämnande många dödade och sårade. Fransmännen hade 80 sårade och dödade. Det hål som åstadkommits genom explosionen var 40 meter diameter och 15 meter djupt.

En stor flottaktion mot Tyskland?
Den italienska tidningen Tribuna meddelar, att samtliga ententemakterna förbereda en stor gemensam flottaktion mot Tyskland.

Brittiska arméns rekrytering.
Enligt hvad Times arfarit från Ottawa har inskeppandet af 30,000 man kanadensiska trupper blifvit uppskjutet till slutet af februari. Anledningen angifives icke, men det kan väl antagas, att tillräckligt antal trupper ännu icke är tillgängligt.
Morning Post klagar öfver det ringa antalet af nyförvärfvadt manskap. Somliga dagar ha anmält sig mindre än 200 man till tjänst i armén, medan engelska härens dagliga förluster uppgå till 5- á 600 man.

Kriget på östra fronten.
Ryssarnas återtåg öfver hela fronten bebådas.
Ett telegram till Newyork Herald från Petersburg, hvari bebådas ryssarnas återtåg utefter hela fronten, har i Paria väckt ett pinsamt uppseende.

Separatfredsryktena.
Allt tätare komma rykten och berättelser om att ryssarna ej ämna försöka hålla ut synnerligen länge till. Russkoje Slovo, som flera gånger, utan att hindras af censuren, slagit fram separatfredstanken, uppgifves nu i en artikel om Rysslands finansiella svårigheter ha uppmanna England att ofördröjligen bringa, finansielt bistånd. Sker ej detta inom de närmaste veckorna, tvingas ryssarna att sluta separatfred.
Ryssland har dock redan fått löfte om ett lån af Frankrike och England på halfannan milliard francs. Antagligen kommer dock intet af dessa pengar direkt till Petersburg. Den halfva milliarden från Frankrike går åt för att förränta ryska statsskulden i Frankrike och andra till ententen hörande makter. Tyska och österrikiska innehafvare af ryska obligationer få intet.
Den milliard francs, hvarmed England skulle bisträcka, är synbar??gen ämnad att betala den enorma engelska exporten till Ryssland öfver Arkangel, och kanhända äfven en del transatlantiska tillgodohafvanden.

Sjöbedrifter.
Från Sebastopol telegraferas, att ryska torpedbåtar ha inträngt i Sinapebukten och borrat ångaren Meerges samt tre segelfartyg i sank. Besättningarna räddades.
Mera apokryfiskt klingar ett rykte fråm Paris, att en fransk torpedbåt skulle inträngt i Dardanellerna samt att den, trots ett häftigt bombardemang från forten på den europeiska strandan, lyckades komma tillbaka utan att ta synnerlig skada. Under den djärfva färden lyckades torpedbåten göra mycket betydelsefulla iakttagelser.

Krig i det heliga landet.
Enligt engelska uppgifter vidtaga turkarna stora militära förberedelser i Palestina. Kullarna vid Nazaret ha blifvit starkt befästa, och man transporterar groft artilleri till berget Karmel.

Ryska nederlag.
Stora tyska högkvarteret meddelar: På östra krigsskådeplatsen har väderleken varit mycket ogynsam. Från Ostpreussen är entet nytt att meddela. Vid Radsanowo, Bjeschun och Serpez ha ryssarna blifvit tillbakaslagna med stora förluster. Vi togo därvid flera hundra fångar. Väster om Weichsel och öster om Pilitza är ställningen i det stora hela oförändrad.

En rumänisk röst.
Bukaresttidningen Seara varnar i en officiös artikel för att följa de ryska intressena. Det vore vansinne af Runänien att lättsinnigt sätta allt på spel. Ju längre kriget fortsättes, dess tydligare visar det sig, hvar Rumäniens intressen, äro till finnandes.

Turkiska trupperna i Kaukasus försvara sig ännu.
Times korrespondent r Petersburg meddelar 11 januari till sin tidning: Turkarna föra nya stridskrafter till den kaukasiska krigsskådeplatsen. Det är omisskänligt, att turkarnas krigföring är öfverensstämmande med Hindenburgs. Trupperna vid Sarikamysj ha erhållit förstärkningar från trakten af Erzerum.
Det framgår af dessa telegram, att striderna på kaukasiska gränsen knappast torde vara afslutade. De ryska segerrapporterna ha after vanan varit något förhastade och allt för starkt utbroderade.

Sydafrikanska ställningar.
Till Holland från Sydafrika ingångna underrättelser giva vid handen att stämningen inom den sydafrikanska befolkningen är farlig. Flera afdelningar holländska trupper, som skulle sändas mot tyskarna i sydväst, hava vägrat att gå utom det egna landets gränser. Anförarne för motståndet skola användas till grutfarbete, hvilket narturligtrvis ökat missnöjet i vida kretsar.
Dessa underrättelser öfverensstämma med till engelska tidningar från Sydafrika ingånget öppet bref. Detta offentliggöres visserligen icket, men »Nieuwe Courant» i Haag har erhållit afskrifter. I brefvet uttalas att utgången af provinsialvalen i Transvaal bevisar att ministären Botha icke längre har landets förtroende och skulle falla, om regeringen hade mod att utskrifva nya allmänna val. Vidare uttalas att regeringen icke kan fordra att medborgarna skola eröfra Sydafrika, utan endast att de försvara hus och hem mot främmande invasion. General Smuts hade genom falska rapporter förmått parlamentet att godkänna regeringens politik, men sanningen bryter sig väg trots allt. Sydafrikas framtid ter sig för närvarande mycket mörk, och det enda medlet mot rådande missförhållander och misstämning vore utskrifvandet af allmänna val.

Ett och annat.
— Holländska marindepartementet tillkännager att man upptäckt drifvande minor i inloppet till Zuidersee. Troligen finnas dylika äfven i själfva Zuidersee. Man har ögonblickligen vidtagit åtgärder för att uppfiska dessa minor och oskadliggöra dem.
— Tyske inrikesministern har skrifvit ett öppet bref till professor Sering, hvari han uppmanar till sparsamhet och uthållighet beträffande landets inre ekonomi. Hvarje hushåll måste sättas i krigsberedskap. Hvad dödsförakt och tapperhet är inför fienden, det är sparsamhet och försakelse hemma i landet.
— Statistiken öfver trafiken på de preussiska statsbanorna för december månad utvisar en gynsam utveckling af det ekonomiska lifvet i Tyskland. I synnerhet kommer i inkomstresultaten en betydligt större omfattning af kolförsändandet till uttryck, sedan de första störningarna i näringslifvet nu öfvervunnits. Stigande siffror för såväl person som godstrafiken visa vidare, att Tysklands hela ekonomiska lif trots det svåra kriget befinner sig i ett öfver förväntan gynsamt läge.
— Enligt hvad holländska bankirer erfarit från Förenta staterna, har franska regeringen under december förgäfves försökt att betala sina nya beställningar äf krigsmaterial på så sätt att Frankrike erbjudit de amerikanska verken, att direkt öfvertaga 6 procentiga skattkammarbons. De amerikanska verkstäderna afböjde emellertid detta, då ett större antal franska regeringsväxlar, uppgående till omkring 220 millioner dollars redan äro i omlopp i amerikanska banker och industriella företag. Det fär tydligen i följd af de amerikanska företagens vägran, som franska regeringen måst besluta sig att framlägga 250 millioner frcs skattkammarbons till offentlig teckning på Londonmarknaden. Frankrike har gifvit amerikanska firmor en leverans på, inånatligen 10 millioner patroner, 600,000 gevär, 1,000 pansarautomobiler och 50 flygmaskiner. Leveransen gäller icke någon begränsad tid.

Gotlands Allehanda
Torsdagen 21 januari 1915
N:r 16

Regnet dämpar krigslågan.
Paris, 20 jan. Snöstorm och oväder råder i Belgien. Vi ha hållit ställningarna vid La Boiselle. I trakten kring Soissons är fullständigt lugnt. I Le Pretreskogen ha vi eröfrat ett nytt fientligt försvarsverk. Vi hålla nn där 500 meter af tyskarnas skyttegrafvar besatta.

Nya förbittrade strider i Flandern.
Amsterdam, 20 jan. En våldsam eld utvecklas vid Ypres. Tyskarna ha ånyo börjat angreppen, ehuru den öfvertygelsen råder, att Ypres icke kan tagas. Nya trupper ha anländt dit.

Yarmouth bombkastas.
Yarmouth, 20 jan. Igår afton nedkastades bomber öfver staden från ett luftskepp. En person lär ha blifvit dödad, och några
hus ha skadats.

Intet nämvärdt nytt österifrån.
Petrograd, 20 jan. Under den 17 och 18 dennes har en del sammanstötningar med tyskarna förekommit, hvarvid några offensivförsök tillbakavisats.
Wien, 20 jan. I Polen och västra Galizien ha artilleristrider ägt rum. I Karpaterna har intet särskildt inträffat. Eh rysk framstöt i södra Bulkovina har tillbakaslagits med stora förluster för fienden.

Bombregnet öfver Yarmouth m. fl. platser.
London, 20 jan. Luftskeppet öfver Yarmouth nedkastade 5 bomber. 3 människor dödades, och ett par hus förstördes. Luftskeppet flög därefter till Sheringham och nedkastade där 2 bomber, hvilka ej gjorde någon skada. Äfven i Cromer ha bomber nedkastats.
Från Kings Lynn meddelas, att ett Zeppelinluftskepp kl. 10,45 igår afton där nedkastade 4 bomber. Äfven i närheten af Sandringham, där konungen har sitt rasidens, nedkastades bomber. I Kings Lynn dödades en yngling, och ett litet barn och dess moder sårades.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 januari 1915
N:r 15

Från västra fronten.
Om striderna vid Soissons erfar Wolffs telegrambyrå från stora högkvarteret:
De i de sista dagrapporterna blott i korthet meddelade striderna norr om Soissons ha ledt till en rätt beaktansvärd framgång för våra trupper, som kämpade och segrade under general Lochows och general-löjtnant Wicburas befäl.
Fienden blef på en frontbredd af ungefär 12 till 15 kilometer kastad tillbaka 2 till 4 kilometer trots sina starka ställningar och trots sin numeriska öfverlägsenhet. På fiendens sida hade 14:e infanteriregementet och 55:e reservdivisionen och en blandad jägarbrigad af territorial- och infanteriregementen samt dessutom turkos, zuaver och marockanska jägare kämpat. Af denna truppstyrka råkade mer än 5,000 man i tysk fångelaskap. Krigsbytet var mycket ansenligt, 13 tunga och 17 lätta kanoner, vidare revolverkanoner, talrika kulsprutor, gevär och handgranater samt slutligen stora mängder infanteri- och artilleriammunition.

Fransmannen ha ingenting att meddela.
Den kl. 11 i söndags afton utfärdade franska kommunikén om krigsläget lyder: Ingenting af betydelse har rapporterats med undantag af att våra trupp er bemäktigat sig en fientlig skyttegraf vid Perthes och en skog 200 á 300 meter framför våra linjer norr om Beauséjour.

Österifrån.
Ryssarna rapportera framgångar i Kaukasus.
Den kaukausiska arméns generalstab meddelar: våra trupper fullfölja med framgång sin offensiv trakten af Karaurgan och ha 15 dennes tagit mer än 1,000 fångar och eröfrat en mängd vapen.
På öfriga fronter ha blott detaljoperationer ägt rum.

Stämningen i Österrike.
Uppenbart tendentiösa engelska uppgifter.
Till Routers Office telegraferas från Rom: Från österrikiska gränsen ha ingått telegram, som ge vid handen att situationen i det inre af landet dagligen blir allt allvarsammare till följd af att bristen på bröd, mjöl och andra lifsmedel drifva prisen upp till hungersnödspris. Missnöjet är allmänt, och i alla större städer ha demonstrationer mot kriget förekommit. I åtskilliga städer ha de antagit karaktären af uppror. Barrikader ha till och med på sina ställen uppkastats. Åtskilliga sammanstötningar ha inträffat med polisen och trupperna, hvarvid flera personer sårata och en mängd arresterats.

De sänkta turkiska fartygen.
Af ryssarna förstörda i öppna hamnar.
Agence Ottomane meddelar: En krigsrapport af den 10 dennes från Petrograd har meddelat, att ryssarna skjutit i sank turkiska fartyg i hamnarna Surmine, Rizah och Hlopa. Med anledning häraf kan anmärkas, att dessa hamnar äro öppna städer och att de förstörda fartygen äro små fartyg utan besättning, tillhörande invånarna. Geom att angripa öppna städer, förstöra fartyg, som icke ha någon besättning, beskjuta enskilda bostäder och mot folkrätt och humanitet döda och såra civilis invånare ha ryssarna bevisat, huru långt ifrån de äro att förtjäna den plats bland de civiliserade nationerna, som de själfva göra anspråk på. Det är beklagligt om dylika handlingar, som dagligen upprepas, skola tvinga oss att tillgripa repressalier.

Kolonialkriget.
Swakopmund besatt af engelsmännen.
Engelska regeringens pressbyrå meddelar: Enligt officiellt tillkännagifvande har Sydafrikanska unionens stridskrafter i torsdags morse besatt Swakopmund i tyska Sydvästafrika. De brittiska förlusterna utgjordes af två dödade och en sårad.

Slaget vid Tanga.
Den största vapenbragd hittills i kolonierna.
Officielt meddelas från Berlin: Från slaget vid Tanga, den största vapenbragd som hittills utförts på våra koloniers mark, föreligger nu ett officielt meddelande från guvernören Tyska Östafrika d:r Schnee. Enligt till honom ingångna rapporter var resultatet långt betydelsefullare än de engelska rapporterna omtalat. Striderna ägde rum den 3, 4 och 5 november. Den 2 november infunna såg engelsmännen utarför Tanga med två krigsfartyg och 12 transportångare och fordrade, att vi skulle ge oss utan vilkor. Detta vägrade emellertid guvernören d:r Schnee. Därefter seglade fartygen bort, men visade sig ånyo den 3 november utanför Tanga och landsatte vid Ras Kasone ett eurapeiskt och fyra indiska regementen, däribland äfven kavalleri med fyra kulsprutor och nio kanoner. Men marinsoldater landsattes. Angreppet understöddes från sjön af kryssaren »Fox’s» grofva kanoner. I en förbittrad tredagarsstrid blefvo de fientliga landstigningstrupperna med stora förluster slagna tillbaka. Den 4 november pågick slaget oafbrutet 15 ½ timmar. På aftonen ägde afgörandet rum med strid mot hela den fientliga styrkan, oaktadt staden på det häftigaste besköts af de fientliga skeppskanonerna. Elden från våra egna kanoner satte ett engelskt transportfartyg i brand. Äfven »Fox» träffades flera gånger allvarsamt» Den 6 november drogo sig de engelska fartygen norrut. Landstigningskåren, räknade omkring 8,000 man, under det våra egna stridskrafter uppgingo till omkring 2,000 man. Engelsmännens förluster uppgingo till öfver 8,000 i döda, sårade och tillfångatagna. Våra förluster voro ringa. Efter det engelsmännen slagits på flykten togo vi åtta kulsprutor, öfver 300,000 patroner, 30 fälttelefonapparater, öfver 1,000 filtar, en mängd gevär samt stora förråd proviant. Stämningen bland våra segrande trupper, som bestoda af polissoldater, kolonisoldater och frivilliga, var den bästa.
Hela räckvidden af det engelska nederlaget kan ännu icke ens tillnärmelsevis öfverskådas härifrån.

Ett och annat.
Lobeck, demokrat. ämnar i Förenta Staternas kongress föreslå skyndsam behandling af ett af honom i lördags framstäldt förslag till resolution, hvarigenom presidenten bemyndigas stoppa handeln med hvilken som helst makt, som mot folkrätten afbryter den amerikanska sjöfarten. Förslaget ger presidenten rätt att vägra utlämnandet af klareringspapper för fartyg och last, som äro destinerade till sådana länder, samt rätt att tillgripa andra administrativa åtgärder till hejdandet af handeln med sådant land.
— Från Dudapest telegraferas: Den officiella tidningen offentliggör en ministeriell förordning, härigenom moratoriet med några få ändringar förlänges till 31 mars.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 20 januari 1915
N:r 15

Senaste franska kommunikén.
Paris, 19 jan. Eftermiddagens redogörelse i går meddelar om två tillbakaslagna angrepp nordost om Vie sur Aisne och eröfringar af flera fientliga försvarsverk i le Pretreskogen och tillbakaslagna motangrepp. Tyskarna ha bombarderat Thann utan resultat.

Ryssarna vunnit en lysande seger i Kaukasus.
Petrograd, 19 jan. Den kaukasiska generalstaben meddelar: Förföljandet af den vid Karaurgan slagna turkiska armén pågår. Efter en två dagars strid vid Jeniköj ha ryssarna slagit 32 turkiska divisioner. På öfriga fronter ha endast obetydliga sammanstötningar inträffat.

Österrikisk framgång.
Wien, 19 jan. På höjderna öster om Zakliczyn ha ryssarna tvingats att lämna sina främsta skyttegrafvar. Tillbagagången spred sig till andra delar af fronten, så att ryssarna slutligan drogo sin front tillbaka sex kilometer till nästa höjdläge, kvarlämnande stora ammunitionsförråd. I öfrigt ha endast obetydliga artilleristrider ägt rum.

Turkarna hårdt ansatta.
Konstantinopel, 19 jan. De turkiska trupperna i Kaukasus försvara hårdnackadt sina ställningar mot ryssarna, som angripit med öfverlägsna stridskrafter. Fiendens försök att omringa en af vår ena armékårs flyglar har misslyckats.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 19 januari 1915
N:r 14

Huru stora kärar äro i fält vid vårens början?
De beräkningar som nu, under vinterns relativa stillestånd på krigsskådeplatserna, på många håll göras beträffande numerären af de nya häran som de krigförande kunna väntas föra i elden. vid vårens stora kraftmätningar röra sig arturligen med så många okända faktorer, att resultaten bli i hög grad approximativa. I fråga om västmakterna finnas ännu vissa utgångspunkter. Kännedomen om de inkallelser som skett i Frankrike gör det — såsom förut visats — möjligt att upptaxera dess andra armé till en styrka af cirka en miljon, en summa som öfverallt synes accepteras såsom rätt sannolik. Hvad den nyuppsatta engelska hären angår, så finmas många olika uträkningar, som dock undandraga sig all kontroll.
Rekryteringen till Kitcheners 6 nya arméer har pågått nästan alltsedan krigets utbrott och lorden har vid flera tillfällen uttalat sin tillfredsställelse med resultatet. Den 9 november yttrade han att »1,200,000 man bara väntade på första tecken för att rycka i fält». Mindre tillitsfullt uttalade han sig i överhuset den 7 januari i år. Han uppgaf här inga bestämda siffror, men höjde sig med att säga att »rekryteringen förlöper normalt».
Af allt att döma, säger en militär fackman i norska Morgenbladet, ser det ut som som de föreställningar man gjort sig om storleken af Englands insats vore mycket öfverdrifna. Det har ju varit tal om både en och två miljoner man. Nu tyckes det som om det kanske icke blir mer än lika många hundra tusen.
Orsakerna härtill äro af tvåfaldigt slag. För det första har det visat sig åtskilligt svårare att improvisera en armé än man egentligen har de tänkt sig. Äfven om det nödiga antalet frivilliga anmält sig, så har detta icke skett på en gång utan först efterhand, några hundra eller tusen en dag, andra nästa dag o. s. v. De största massorna inströmmade efter Scarboroughaffären. Många ha alltså varit under utbildning flera månader, söndra bara några veckor och åter andra endast några dagar. Inom en och samma afdelning står manskapet alltså på högst olika uthildningsstadier, hvilket naturligtvis i hög grad försvårar utbildningen. Därtill kommer att, specielt under första tiden, stor brist rådde på officerare och underbefäl som kunde instruera och upplära manskapet. Det fans icke heller på långt när tillräckliga förråd af gevär, kanoner, hästar, vagnar, automobiler och alla de hundratals saker som behöfvas för utrustningen af en fältarmé på hundratusentals man.
Den andra omständigheten som gör att de förstärkningar England kommer att öfverföra till kontinenten nu i vår antagligen bli så betydligt mindre än man hade gjort sig förhoppning om, är att England börjar bli en smula ängsligt för att blotta sitt eget land på trupper i någon högre grad. Tyskarnas djärfva anfall mot Hartlepool och Scarborough, deras undervattensbåtars ofta vällyckade uppträdande mot brittiska fartyg och uppdykande vid Dover och annorstädes, deras våldsamma ansträngningar att nå fram till Calais och Boulogne, deras lika energiska försök att skapa sig en bas för torpedbåtar och undervattensbåtar vid Zeebrygge och annorstädes på den belgiska kusten ha gett engelsmännen det intrycket att till och med ett så våghalsigt företag som landsättningen af en stor här på deras kuster icke ligger utanför alla möjligheters gränser. Ett sådant tilltag förefaller hopplöst och på förhand dömdt till undergång. Men engelsmännen ha fått inblick i det skummande haf af hat som svallar emot dem genom alla tyska sinnen. De hag lärt kämna motståndareas okufliga viljekraft, hans hänsynslösa offrande af människolif, hans tillgripande och utnyttjande af hvarje chance som erbjuder sig för att nå det mål han uppstält för sig. Och det fins ju något sådant som dimma och osiktbart väder som kan ge tyskarna de 24 timmar de behöfva, medan hela deras flotta sättes in på att engagera och hålla borta den engelska sjömakten.
Ytterst osannolikt förefaller dock ett sådant företag åtminstone på krigets nuvarande stadium. Men engelsmännen våga icke alldeles bortse från en sådan möjlighet. Och de våga alltså icke sända för många af sina, trupper ut ur landet. De vilja känna sig säkra på att, till och med om fienden skulle lyckas kasta ett par hundra tusen man i land på deras kuster, de i så fall kunna möta honom med betydligt öfverlägsna stridskrafter. Det är anmärkningsvärdt att en stor del af de frivilliga — specielt efter Scarboroughaffären — ha anmält sig med det förbehåll att de bara skola användas till »home defence», försvarstjänst i hemlandet. Den norske författaren tror därför att »den styrka England kommer att sätta in i den stora offensiven till våren knappast blir mer än ett par hundra tusen man», hvartill komma de 250,000 engelsmän, som nu befinna sig på fransk och belgisk mark.
Beträffande Ryssland saknas alla beräkningsgrunder: den brist på krigsmateriel som det lider af gör det dock, oantagligt att det skulle komma längre än till vidmakthållande af arméernas nuvarande styrkta och nyutrustning af cirka en half miljon man.
Om redan den sista beräkningen är rätt godtycklig — i Ryssland är det iu mer än i något annat land i Europa det oväntade som brukar ske och en öfverraskning i ena eller andra riktningen är långtifrån utesluten — så är man, när man kommer till centralmakterna, än mer hänvisad till gissningar: det är en af de starka sidorna af Tysklands militära system, att det förmår omge sina mätt och steg med en så ogenomtränglig hemlighetsfullhet. Norska Morgenbladet erinrar om den grundliga och på vidsträckta undersökningar bygda beräkning som gjorts af Times militära medarbetare, mr Repington. Enligt honom hade Tyskland vid krigets utbrott cirka 5 millioner (4,900,000) utbildadt manskap, nämligen den normala fredsstyrkan på 872,000 man, reserven på 1,800,000 man, landtvärnets första uppbåd på 970,000, dess andra uppbåd på 1,000,000 man. Repington antog, då hans beräkning gjordes, att tyskarna af dessa trapper hade i fält på västfronten 2 miljoner och på ostfronten 1 miljon man (en fördelning af stridskraft som numera knappast är riktig). han anslog tyskarnas förluster till 1 miljon man, och då förlusterna naturligtvis fortsatts och komma att fortsättas under de månader som återstå till våren och luckorna alltjämt måste fyllas, så kbm han till det resultatet att praktiskt taget hela massan af vapenöfvadit manskap skallats eller under den närmaste framtiden kommer att kallas under fanorna.
Men Tyskland har ännu mycket betydliga reserver att tillgå. Repingtons kalkyler mynna ut i att det i rullorna ännu fins cirka 4 miljoner man, som kunna inkallas, utlbildas och sättas in i striden, däraf största delen män i sina bästa år. Hur många af dem som faktiskt inkallats och hålla på att öfvas och hur många af dessa som inkallats så tidigt att deras utbildning är färdig vid tiden för vårens stora kraftmätning är en fråga som Repington ej försöker besvara. Andra författare uppge siffror, varierande från 600,000 till 1,500,000 — Morgenbladet anser att man kan stanna vid ungefär en miljon, d. v. s. vid samma siffra som uppges för den nya franska armén. Större delen af detta manskap får antagligen ingå i nyuppsatta armékårer, som alltså komma att bilda en helt ny insats i striden.
Hvad österrikarna angår, saknas alla hållpunkter för bedömandet af deras förmåga att uppställa nya formationer till våren. De ha lidit så svåra förluster både i Galizien, Polen och Serbien att man nog gör riktigast i att antaga att de ej förmå stort mer än att fylla ut luckorna å sina led och att de icke skola kunna uppställa några nya armékårer till det stora afgörandet. Och då det ersättningsmanskap, hvarmed man reparerar förlusterna, antagligen blir af sämre kvalitet, så tyckes Österrike bli den enda af de stora krigförande makterna som till våren står sämre rustadt än vid vinterrs inbrott: dess militära beroende af Tyskland kommer att framträda i än tydligare dager än nu.
Mot ett styrketillskott på ententasidan af cirka 1 3/4 miljon skulle alltså stå en kraftökning hos centralmakterna på endast 1 milion man. Skilnaden kan synas stor, men dess betydelse får dock ej öfverskattas: det är många andra faktorer som kunna bli fullt lika bestämmande för utgången.

Fransmännens eröfring af Perthes.
Det visade sig af onsdagens händelser, att den mycket omtalade franska eröfringen af trakten vid Perthea i Champagne, långt ifrån att vara ett fullbordadt faktum, tvärtom bara påbörjats och sannolikt måste afbrytas. Det heter härom i tyska kommunikén:
»Nordost om Chalons ha fransmännen på onsdagen med betydande styrka åter angripit flera platser öster om Perthes och inträngt i våra skyttegrafvar, men de bilefvo genom en kraftig framstöt med svåra förluster kastade tillbaka till sina ställningar. fienden efterlämnade 160 fångar i våra händer.»

De militära åtgärderna i Holland skärpas.
Enligt Het Vaderland ha butiksinnehafvarna i Nejmegen af militäran fått order att från sina hus aflägsna alla reklamaffischer och skyltar, såvida dessa icke direkt ha med butiken att skaffa. Denna åtgärd står i samband med att militären redan för någon tid sedan från landsvägarna låtit aflägsna alla reklamskyltar o. s. v., emedan man i dessa ofta utländska skyltar ser ett system af vägvisare för en främmanda armés infall i Holland. På det hela taget har, enligt hvad det förljudas, de militära åtgärderna från holländskt håll under senare tiden blifvit skärpta, och man har vidtagit en mängd säkerhetsåtgärden vid gränsen. Man är något bekymrad öfver att tyskarna i det belgiska kustlandet befäst sig så starkt och bokstafligt taladt ända till de holländska gränsstolparna. Man ser häri en möjlighet till att en af de stridande parterna, i synnerhet angriparna, kan drifvas in öfver gränsen och striden sålunda föras på holländsk territorium till fara för landets neutralitet. Det kan nämligen icke döljas, att man i Holland hyser den uppfattningen, att tyskarnas offensiva kraft är bruten samt att deras återtåg i Belgien, i synnerhet till en linje ungefär Namur—Bryssel—Antwerpen, icke är osannolikt. En linje som den nämda påstås erbjuda väsentliga fördelar framför den nuvarande Ypernlinjen, där frammarsch är omöjlig och mycken kraft förspilles. Det anses därför, att orsaken till att man ännu dröjer med att gå tillbaka är hänsynen till folkstämningen i Tyskland.

Fredsryktena dementeras.
De från olika håll uppdykande fredsryktena dementeras med stor ifver. Senast har den af Tyskland som halfofficiös betraktande Lokal-Anzeiger kraftigt försäkrat, att grefve Witte allt sedan krigets utbrott öfver hufvud taget icke varit i Tyskland. Om inan icke vill utsätta sig för obehag, kan han med hänsyn till krigstillståndet också blott med iakttagande af vissa försiktighetsregler lämna Ryssland för att som rysk statsämbetsman beträda Tyskland mark. Om några sådana försiktighetsregler, hvilka borde ha kommit till de tyska myndigheternas kännedom, har man sig emellertid ingenting bekant i initierade kretsar i Berlin.
Lokal-Anzeiger tror därför, att det ligger någon sorts intrig bakom de envist vidhålla ryktena om Witte och separatfred.
Å andra sidan dementerar presidenten Wilson, enligt hvad Le Temps’ korrespondent i Washington meddelar, de rykten, som gå ut på att han skulle uppträda som fredsmäklare. Han vet intet därom och anar icke en gång om några förberedande förhandlingar i den riktningen varit å bane. Det står för öfrigt klart för honom, att alla sträfvanden i detta afseende för närvarande skulle vara förgäfveas.

Ur senaste posten.
På västfronten.
Ur söndagskommunikéerna.
Söndagsaftonens franska kommuniké hade följande lakoniska lydelse: »Det finnes intet särskildt att meddela; från Argonne till Vogeserna råder snöväder».
Tidigare på dagen, hade utsändts en kommuniké, som var något mer meddelsam; efter att ha förklarat, att »från Soissons-regionen är intet att meddela», fortsätter den:
Vi ha fortfarande gått fram i trakten af Nieuport, Perthes, Beauséjour och i Vogeserna. Fientliga angrepp mellan Vailly och Craonne mot våra skyttegrafvar vid Beaune och Los-Prêtre-skogen ha tillbakaslagits. I trakten af Ypres, La Bassée och Lens ha artilleristrider ägt rum.
Från öfriga delar af fronten är intet nytt att meddela.
Samma dags tyska kommuniké innehöll följande:
På västra krigsskådeplatsen har i Flandern på båda sidor endast artilleristrider ägt rum. Vid Blangy, öster om Arras, ha vi sprängt on stor fabriksbygnad i luften och vid detta tillfälle tagit några fångar.
På öfriga delar af fronten är intet af betydelse att meddela, med undantag af artilleristrider af olika häftighet och fortsatta sappör- och minstrider.
I Argonne ha vi gjort ytterligare framsteg. Storm och regn ha på nästan hela fronten hindrat alla strider.
För fyra veckor sedan offentliggjordes här den allmänna anfallsorder som det franska öfverkommandot utfärdat kort före den franska deputeradekammarens sammanträde 1 dec. De offenaivförsök, som fienden på västra krigsskådeplatsen därefter inledde, ha icke på något sätt hindrat, den tyska arméledningen att genomföra alla af densamma såsom lämpliga betraktade anstalter. Dessa försök ha icke på något sätt gifvit fienden någon nämnvärd fördel, under det våra trupper norr om La Bassée, vid Aisne-floden och i Argonne ha gjort tillfredställande framsteg. Fransmännens förluster under denna tid uppgå enligt våra beräkningar till 26,000 döda och 17,860 osårade fångar. Medräknar man antalet sårade, belöpa sig fiendens förluster, bortsedt från sjuka och icke anträffade döda eller saknade, till minst 150,000 man.
Våra förluster under samma tid uppgå icke till ens en fjärdedel af nämda tal.

För Italiens neutralitet.
Giolittis parti verksamt.
I Rom skall i dagarna börja utkomma en ny daglig tidning såsom organ för Giolittis parti, som för ändamålet hopbragt ett kapital af 2 milj, lire. Hufvudledare blir senator Bomlerini, och tidningens hufvuduppgift blir att verka för Italiens neutralitet.

Mera om Soissonsslaget.
»Det blodigaste under kriget».
Från London telegraferas, att sårade franska officerare, som deltagit i striderna vid Soissons, berätta hemska upplefvelser från slagfältet och beteckna slaget vid Crouy som ett af de blodigaste under hela kriget. Här hade fransmännen varit i elden allt sedan de brittiska divisionerna i början af oktober drogos upp mot Flandern. Den 8 jan, gafs order att taga tyskarnas viktiga ställningar, som behärskade deras järnvägslinjer bakåt. Ställningarna i fråga togos äfven vid höjden 132, men den 12 företog tyskarna, efter att ha fått betydande förstärkningar, ett motanfall, som resulterade i de förlorads skyttegrafvarnas återtagande.
Följande dag färetogs så ett allmänt tyskt angrepp. Tyskarna voro en hel armékår på 40,000 man mot en fransk division på 10,000 man. Inför den våldsamma attacken nödgades fransmännen draga sig tillbaka; dock kunde den af en bataljon bestående eftertruppen hålla stånd mot tyskarna, tills återstoden af divisionen gått öfver Aisne.
Fransmännen ledo svåra förluster, men tyskarna förlorade ännu mer under sin framryckning i täta kolonner mot fransmännens skyttelinjer och maskingevär.

Ett och annat.
— Från Sydafrika meddelas officielt, att Remans Drift, den förnämsta öfvergången öfver Oranjefloden till tyska terriutoriet, den 12 januari besattes af unionens trupper. Tyskarna retirerade efter några skärmytslingar.
— Från Louvain meddelas till Telegraaf, att tyskarna redan för ett par veckor sedan igångsatt arbetat i de belgiska stenkoladistrikten med öfver 4,000 arbetare. De erhålla 2 mark om dagen. Arbetsplatserna bevakas af soldater. Produktionen exportras till Tyskland. I skogarna vid Namur, Hainaut och Brabant fällas dagligen stora massor träd, som likaledes exporteras till Tyskland. En stor del järnek fins bland dessa.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 19 januari 1915
N:r 14