hade i onsdags afton sitt årsmöte i domkyrkan. Man samlades först i sakristian, der ordföranden, öfverste Carlstedt, föredrog års- och revisionsberättelserna.
Den förstnämda meddelade, att fru Georgine Schartau gått ur styrelsen till följd af att hon afflyttat från orten. I likhet med föregående år har ordf. äfven under 1894 varit kassaförvaltare och v. ordföranden sekreterare, hvarjämte fra Hambræus varit ordf. och fru Een sekreterare i den kvinliga afdelningen, hvilken sammmanträder en gång i månaden.
Föreningens fastighet, upplåten till den af föreningen stiftade och underhållna hushållsskolan, representerar ett bokfördt värde af 18,242 kr. Af egna medel har föreningen nedlagt i fastigheten 3,942 kr., resten utgöres af grundfonden. Fastigheten är brandförsäkrad för 20 tusen kr.
Under året har inköpts en orgel m. m. så att värdet af lösöret nu ökats med 212 kr. till 2,511 kr.
Föreningens offentliga verksamhet har under 1894 liksom föregående år varit egnad upprätthållandet af hushållssolan härstädes, hvilken föreståtts af fröken Else Fougstedt med biträde.
Elvernas antal har varit liksom förut 8; 1 November afgingo 4 efter 2 års vistelse vid skolan och antogos då i stället tre nya, så att antalet vid årets slut var 7. Ännu en elev intages emllertid 1 Mars. Under olika tider af året har skolan haft betalande elever, en eller flera, hvilka i regel erlagt afgift efter 20 kr. i månaden.
De direkta utgifterna för skolan ha uppgått till 7,968 kr. hvartill komma diverse smärre utgifter. — I afgifter af hyres och spisgäster m. m. ha influtit 7,361 kr. Kostnaden för hvarje elev har uppgått till 1235 kr.
Utom årsafgifter, 292 kr., och prinsessan Engenies anslag & 600 kr., har föreningen ihågkommits med gåfvor af tillsammans 380 kr.
Det skolan genom prinsessan Eugenies testamente tilldelade anslag å 609 kr. årligen skall utgå under 12 år räknadt från och med år 1889, hvadan föreningen under ännu 6 år äger att uppbära detta belopp.
Revisionsberättelsen utvisade i behållning från 1893 24 kr. Inkomsterna ha varit 8,749 kr. och utgifterna 8,613 kr., hvadan behållningen till detta år utgjorde 136 kr.
Föreningens ekonomiska ställning vid årsslutet var: — Tillgångar: Fastigheten, värderad till 18,242 kr och med inventarier och den nämda behållningen af 136 kr. 20,889 kr.
Skulder: till Vesterhejde skyddförening 400 kr.
Tillgångar öfver skulderna 20,489 kr.
Dessa sistnämnda tillgångar utgöres af
grundfonden: prinsessan Eugenies donation å 14,000 kr. och biskopen och biskopinnan v. Schéeles å 1,000 kr. Härtill föreningens egna medel! 5,489 kr. Då dessa 1893 utgjorde 5,165 kr. ha de nu således ökats med 324 kr.
Ansvarsfrihet beviljades.
Till ledamöter ha kallats doktorinnan Sörensson, fruarna Lina Fornell, Nyström Hilma Johansson, Sahlin, Hansén, Löfving, Lindell, Runebrrg, Sandström, Vallér, Klintberg, Tiberg, Bachér, Ödin, Dahlgren, Lundmark, Bachér, Dömle, Snöbohm, Cramér samt hrr dr Sörensson, lektor Fagerholm och verkmästare Ekvall.
Vid årets början var ledamotsantalet 141 och utgör nu 163.
Vid härefter företaget styrelseval återvaldes samtliga afgående. Sålunda blef öfverste Carlstedt ånyo ordförande och landssekreterare Hambræus v. ordförande samt jägmästare Sylvan och länsbokhållare Bachér revisorer. Deras suppleant blef fortfarande kamrer Ihre. I styrelsen för den kvinliga afdelningen skedde heller ingen förändring, i det de afgående fruarna Hambreus, Een och Berggren återvaldes. — Efter förhandlingarnas slut sjöngs psalm 137, vers 6, 7 hvarpå biskopen inledde frågan:
»I hvad mån är förefintlig osedlighets framdragande i ljuset ett godt och icke snarare ett ondt?» Talaren utgick från första Mose bok, der mensklighetens barndomstid framställes som en vacker tafla och der det talas om de två träden i lustgården, lifvets träd, och kunskapens träd på godt och ondt.
Vidrörde så lifvets åldrar, barndomsåldern, den mognade åldern och ålderdomen.
Allt är relativt — yttrade biskopen — framför allt oskulden, och den bör aktas och lemnas i fred, Å andra sidan bör man fästa stor vigt vidden tid, då lockelsen väckes hos de små, och den som har uppdraget att fostra dem måste ge akt på deras utveckling.
De förberedande inflytelserna äro af stor betydelse. Allt efter som barnet växer upp får emellertid icke naturen hos detsamma hämmas; följderna skola då ej uteblifva, ty förr eller senare tar den i alla händelser ut sin rätt.
Lekfullheten under de första åren är derför ett moment, som på intet sätt får förbises.
Hemmet framhöll tal. som den viktigaste stiftelse på jorden, hemmet är den verkstad, der Gud begynner sitt arbete. Och i hemmet tillkommer det föräldrarne först af allt att öfva ett godt inflytande på barnen — en ren andlig atmosfär måste omge dem, ingå i själfva uppfostringen. Den ofta sorgliga själfviskhet, som kallas föräldrakärlek, får dervid icke taga öfverhand. Man måste inplanta hos barnet den heliga känslan af rätt och plikt. Till sist bör man framhålla verkligheten, men icke på ett sätt som går öfver barnens fattningsförmåga.
Detta är »förberedelsen».
Sedan kommer »försvaret», då barnet blir stort.
Erinrande om en stor tänkares ord: »köttet låter icke tiga ihjäl sig», sade biskopen att man sedan måste vara beredd möta barnet med korta, förklarande ord, men barnet måste finna sig i, att föräldrarne ibland icke kunna säga allt, De ungas sällskap måste noga väljas och öfvervakas, och böcker med okyska bilder få icke finnas i barnets närhet; det som omger det skall vara rent, icke blott i negativt utan också i positivt hänseende; är samvetet svagt och får det inga råd, då sådana behöfvas, tystnar det Man får härvid icke glömma att en viss grad af uppriktighet mot barnen måste finnas.
I afseende på böcker för de unga finge, som nämdt, icke sådana med okyska bilder och dermed annat jämförligt väljas.
— Dermed afsåg tal. all s. k. realistisk litteratur, hvilken kallas ren, men är i hög grad förvänd och enligt tal:s åsigt skadlig, derför att: den hos ungdomen uppväcker den sinliga lustan — »man får icka tända en låga, som kan sätta hela menniskan i brand.» Den inledda frågan ansåg sig biskopen ej kunna direkt besvara med ja, men kunde ej heller säga obetingadt nej.
Han ville emellertid framhålla, att osedlighet liksom dryckenskap, oftast förenliga, äro laster, som icke kunna döljas — de måste blottas om det skall bli bättre.
Tal. mindes från ungdomen den kända strofen:
»Der sittter en kung på tronen och nickar och nickar
och rundt omkring står hans försupna folk och hickar och hickar»…
Ett glas någon gång ansåg tal. icke vara farligt, men det är den ständiga begifvenheten som är så skadlig och leder in på osedlighetens väg.
Med afseende härpå hade man mycket att lära af nykterhetsföreningarna.
I alla fall, måste menniskan ha aktning för sig själf och lefva i ett naturligt lifsförhållande, då hon ju icke kan vara omedveten om att hon haren ande, en själ. Tal. vidrörde äfven äktenskapsplikterna makar emellan och nämde till sist att kyskheten är en förenande länk i kedjan af dygder.
Den andra fragån: »Månne något religiöst framsteg hos menige man i vår tid kan uppväga minskningen af forna tiders vördnad för det heliga, säskildt ur sedlighetssynpunkt?» inleddes af pastor Söderberg.
Sjöngs härefter psalm 53, hvarpå pastor Hanner afslöt mötet i domkyrkan med predikan öfver Efes. 4 kap. 29,30 vers.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 Mars 1895
N:r 34