Etikett: Snöbohm

Gårdagens förhör inför Stockholms rådhusrätt.
(Från Gotlands Allehandas korrespondent).
Målet mot styrmännen Calissendorff och Sandqvist förekom åter i går, torsdag, inför Stockholms rådhusrätts tredje afdelning. Allmän. åklagare var stadsfskal Ekelund.
Som juridiskt biträde anmälde sig för styrman Sandqvist jur. kand. O. Herzog och för styrman Calissendorff hofrätts e. o. notarien Å. Köersner.
Som vittnen hade allm. åkl. låtit inkalla kaptenerna Snöbohm och Smitterberg, maskinisten å »Roma» O. F. V. Samuelsson, kokerskan Amanda Lovisa Åkerman och muraren å. A. L. Eriksson.
Styrman Sandqvist hade låtit inkalla matrosen Å. H. Holmqvist.
Innan vittneseden aflades, framstälde åkl. några frågor till styrman Sandqvist. Han ville sålunda veta, hvad som menades med sydlig kurs. Kompassen miss Styrman S. förklarade, att kursen varit rätt sydlig och att kompassen ej hade missvisat.
Första vittne var kapten Snöbohm. Kapten S:s sjöförklaring genomgicks punkt efter punkt, Då han ej själf befunnit sig å däck vid olyckan, hade han tagit styrman Calissendorffs berättelse för god.
— Hur lågo fartygen, då kapten kom upp på däck ?
— »Roma» hade då strukit utefter sidan på och låg akter om Polhem.
— Såg kapten, om Polhem låg något så när i rätt kurs, då kapten kom upp?
Kan vidare kapten bestämma läget enligt kompassen? frågade åklagaren.
— På sistnämda fråga kan jag inte svara. Däremot kan jag säga att Polhem ej låg långt ur kursen. Det är ju emellertid helt naturligt, att kursen något förändrades, då ångarne törnade mot hvarandra.
Allmänna åklagaren förklarade, att han sökt få svar på dessa sina frågor för att få klarhet om de manövrer, som gjorts å Polhem strax före olyckan. Enligt styrman Sandqvists uppgifter, fortsatte han, skulle Polhem ha gjort en del sliringar. Om man närmare undergöker förhållandet, så skulle den ha gjort rörelser, hvilka närma sig formen af ett S. (En skiss visades). Polhem skulle härigenom stält sig riktigt med flit mot »Roma».
— Tror kapten, att styrman Calissendorff skulle ha låtit fartyget göra dylika krokar?
— Det anser jag omöjligt.
På fråga förklarade kapten S., att han ej kunde annat, än hålla på sjöförklaringen, enligt hvilken Roma vore den skyldige. Romas sjöförklaring genomgicks äfven.
— Om styrman Sandqvists förklaringar äro riktiga, så måste Polhem ha beskrifvit en dylik kroklinie, förklarade rättens ordf. Det är enda möjligheten.
Härefter hördes kapten Smitterberg, hvilkens sjöförklaring genomlästes och tolkades. Vittnet hade i berättelsen infört styrman Sandqvists uppgifter, som han berättat dem. De hade ju äfven bekräftats af vittnen.
— Kan kapten yttra sig om sanningsenligheten af styrm, 9. berättelse.
— Jag är öfvertygad om, att den är sann.
— Men då skulle Polhem ha manövrerats, så att dess rörelser bildat en sådan här kroklinie. (Skissen förevisades).
— Jag kan ju inte yttra mig härom, men litar fortfarande på uppgifterna.
— Hur länge dröjde det innan kapten var på däck?
— Jag reste mig just då sammanstötningen inträffade och då jag kom upp slirade Polhems akter förbi Romas stäf, Hr Sandqvists juridiska biträde framstälde så några frågor.
De förut hörda vittnena Nilsson och Hansson hade gjort den iakttagelsen, att styrman Calissendorff bort styra styrbord då den röda lanternan upptäcktes omkring en minut före olyckan. Anser kapten Smitterberg, att en sådan manöver bort — Ja; det ansers jag.
— Kapten S. känner Polhems konstruktion och således äfven styrhytten. Nilsson hade vid olyckan studerat kompassen och Hansson stått upprätt. Kunde de se om någon befann sig å bryggan?
För den som satt var det omöjligt. För öfrigt berodde det på, hvar personen stått å bryggan.
Styrman Calissendorffs biträde framstälde frågorna: Var det felaktigt, att styrman C. lät slå back, då den röda lyktan upptäckts blott en half minut förut?
Vittnet ansåg sig ej kunna svara bärpå.
— Skulle kapten Smitterberg ha girat styrbord?
— Ja, ty då tiden var en half minut så kulle båtarne härgenom nog gått klara.
Maskinisten Samuelsson hade ingen, ting af vikt att meddela.
Kokerskan Lovisa Åkerman hade legat i Polhems salong, då olyckan inträffade. Styrman Calissendorff hade därefter i upprörd sinnesstämning förklarat, att han vore skyldig till olyckan.
Styrman C. kunde ej påminna sig att han haft ett dylikt yttrande.
— Är vittnet säker på, att C. yttrade så.
— Ja. De andra fruntimren i salongen hade äfven hört det.
Muraren Eriksson hade befunnit sig å Polhems mellandäck vid olyckan. Han hade af utkiken hört, att styrman Calissendorff varit nere i ångaren för att sköta om strålkastaren. Då han kom upp var det för sent.
Matrosen A. H. Holmqvist vittnade, att han hört kapten Snöbohm tala vid en person om anledningen och därvid yttrat: »Styrman var ej på däck.» — Kommer kapten Snöbohm i båg, att ett sådant yttrande fälts?
— Jag kan inte erinra mig det. Det är ju möjligt, att jag talat med någon om olyckan, men om jag sagt något dylikt, det minnes jag inte. Däremot hade jag hört omtalas att styrman varit från däck för att kiara strålkastaren.
Ytterligare tillfrågad, svarade vittnet att han bestämdt kunde taga på sin ed, att kapten Snöbohm fält yttrandet.
Målet uppsköts för ytterligare bevisning till den 10 Augusti.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 14 Juli 1899
N:r 105

i lördags afton vid half niotiden med tyske lastångaren Apollo vid utgåendet från Norrköping på resa hit.
Vädret var vackert och klart och solen ännu uppe, så att. kapten Snöbohm, som själf befann sig på kommandobryggan, mycket väl såg lastångaren, hvilken äfven var på utgående och gick framför Polhem. Men då lästångaren gick mycket saktare än Polhem och kapten &. ej ville bli hindrad genom att sakta lunka bakom den tyske trögbaken, sökte han att passera förbi densamma och hade äfven — trots det att rännan på stället var mycket smal — lyckats att passera Apollo till hälften. Då varseblef man från Polhem en mötande bogserångare med en pråm på släp och måste därför åter sakta farten. Men när Polhem åter kommit med sin bog midt för Apollos propeller, förde sugvattnet från denna ned Polhem mot den tyske ångarens akter, hvarvid en lindrig kollision uppstod. Polhem erhöll å styrbords bog en nästan omärklig buckla i en af plåtarna samt fick färgen afskrapad på ett par plåtar. Lastångaren gick äfven i det närmaste oskadad från missödet, och båda ångarne fortsatte resan utan vidare.
I Polhems försalong skedde emellertid en liten omhvälfning på det nyss dukade supé-bordet, och de vid detsamma sittande passagerarne blefvo naturligt nog en smula snopna, då törnen kom och kastade deras ölflaskor, smörgåsar och »godbitar» huller om buller på bordet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 Juli 1899
N:r 103