Etikett: Schéele, von

född Ekman.
(Ur »Idun».)
På det minnesvärda Finspong i Östergötland föddes 9 Maj 1850 Anna Gustava Maria von Schéele. Föräldrarne voro brukspatron Carl Ekman och hans numera aflidna maka Augusta von Schéele. Den unga flickan åtnjöt i föräldrahemmet em sorgftälligt vårdad uppfostran och trädde redan vid 18 års ålder i äktenskap med sin moders kusin, docenten Henning von Schéele. Vigseln försiggick 1868 i Finspongs vackra slottskapell. Efter slutade bröllopshögtidligheter afreste det unga paret till sitt blifvande hem i Upsala, där fru von Schéele under 18 år, med möderneärfda traditioner, på ett utmärkt sätt förde den husmoderliga spiran i det gästfria hemmet, Särskildt låg det båda makarna om hjärtat, att studenterna skulle veta sig vara välkomna till deras hem och känna sig hemmastadda där.
Fru von Schéele fann äfven tid att deltaga i oftentliga värf. Så var hon medlem i direktionen för Fruntimmersföreningen till främjandet af en förbättrad barmnavård och desslikes en bland stiftarinnorna af Upsala hushållsskola, i hvars ledning hon tog verksam del.
Men förändringar förestodo, som skulle göra slut på Upsalavistelsen. Biskopsämbetet på Gotland hade blifvit ledigt, och på våren 1885 utnämdes professor von Schéele till biskop därstädes. Flyttningen till Visby skedde dock ej förrän i September 1886. Under tiden blef den urgamla, ärevördiga biskopsgården fullständigt restaurerad och företer sedan dess, såväl till det yttre som inre, en särdeles tilltalande anblick.
Det heter ju att »en biskop skall vara gästgifvare», och den satsen är djupt inpräglad hos nuvarande Gotlandsbiskopen. I det ovan, ligt vackra hemmet fyller ock hans maka värdinneplikterna mer osökt kvinligt behag och en anspråklös enkelhet, som öfver hufvud utgör hennes mest utmärkande drag. Alla, både landsmän och utländingar, hvilka besöka biskopshuset i det hafomflutna och på stolta medeltidsminnen så rika Visby, ha häraf haft den angenämaste erfarenhet.
Äfven i denna stad har man vetat tillgodogöra sig fru von Schéele stora erfarenhet och praktiska förmåga. Hon har nämligen varit inspektris öfver den kvinliga slöjden inom Visby skoldistrikt samt är hedersledamot i prinsessan Eugenies skyddsförening i Visby och i Gotlands sedlighetsförening, Äfven i nedanstående stiftelser och föreningar fungerar biskopinnan antingen som ordförande eller styrelsemedlem: det af pringessan Eugenie grundade Gotlands sjukhem, som fru von Schéele med förkärlek vårdar sig om och oj sällan besöker, Gotlands sedlighetsförenings hushållsskola, Fruntimmerssamfundets i Visby arbetsskola för fattiga flickor, Visby stads missionsförening och församlingsdiakoner samt Gotlands fångvårds förening. Dessutom har fru von Schéele ådagalagt ett verksamt intresse för Kristliga föreningen af unge män i Visby. Samhällets fattiga och värnlösa, åldringar och sjuklingar, alla hafva de en god vän i sin biskopinna, som med både råd och dåd vänligt står dem bi. Detär, som man ger, icke i stilla, dådlös ro fru von Schéele framlefver sina dagar, och man kan knappast förstå, hur hon kan räcka till för så mycket, i synnerhet som hälsan icke alltid varit god.
I främsta rummet är biskopinnan von Schéele dock maka och husmoder, och man bör se henne såsom sådan, för att rätt uppskatta henne. »För sin man är hon särskildt genom sin ovanliga intellektuella begåfning ett ovärderligt sällskap, och om sina tjänare har hon en verkligt moderlig omsorg.» Om de båda makarnas skönhets- och ordningssinne bär hela hemmet vittne.
Åren 1870—71 gjorde fru von S. tillsamman med sin man under 16 månaders tid resor i Danmark, Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike och Italien, och dessa länder har hon sedan flera gånger ånyo besökt. Dess utom har hon farit vida omkring i det egna fäderneslandet, och i Norge hafva färderna sträckt sig ända till Nordkap. Äfven har hon besökt England, Skotland och Spanien och gjort en utom-europeisk färd 1885 till Algier i Nordafrika, under hvars soliga himmel hon sökte bot för en hotfull sjukdom, hvaraf hon då led.
Den rika erfarenhet, som biskop v. Schéele och hans maka under sina vidsträckta resor samlat, har, som man väl förstår, ländt icke blott dem själfva, utan äfven deras verksamhet till gagn och välsignelse.
Namnet von Schéele skall också med all säkerhet komma att inristas i den ärorika historia, som af ålder kännetecknar Tjelvars fagra ö.
Anna Kockum.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 November 1898
N:r 184

har i dag åter anländt hem till sitt stift efter sin färd med tyske kejsaren till det heliga landet.
Med anledning bhäraf har en af våra medarbetare i dag aflagt ett besök hos biskopen för att af hans egen mun höra några af de intryck han medför hem till norden från sin resa till morgonlandet.
Mitt intryck, var biskopens ord, af resan är utan reservation godt. Biskopens intryck af kejsaren var, att denne med sann värdighet förenade en blygsambhet, som lämnade efter sig ett djupt intryck, i synnerhet då kejsaren talade i beliga ting, och särskildt hans uppträdande framför altaret i den nya kyrkan var det mest verkningsfulla och anslående.
Vi äskade äfven en förklaring af det utspridda ryktet om biskopens på inspiration af kejsaren väckta förslag om en luthersk allians till motvikt mot den katolska kyrkan. Detta rykte dementerades af biskopen i de kraftigaste ordalag och förslaget betecknades i och för sig såsom otänkbart, i thy att kejsaren ju personligen är unionist och såsom sådan ej hyllar hvarken lutherska eller reformerta åsikter. Hans mål är en evangelisk allians mellan de båda kyrkorna, ej en allians mellan lutherska samfund mot den katolska.
Vi sporde biskopen om hans intryck af Jerusalem, och hans svar blef: »öfverväldigande». Då andra resande sagt sig hafva blifvit besvikna vid åsynen af Jerusalems ödsliga, sorgsna prägel, hade denna gjort ett alldeles motsatt intyck på biskopen. Att allt fåts förblifva så som det under Kristi tid var i den heliga staden ansåg biskopen vara det som gör stadens intryck så öfverväldigande. På en plats kände sig hans hjärta besviket — det var i Gethsemane. Här hade en visserligen vacker men dock modern trädgård anlagts, och detta störde stämningen. Tänk, sade biskopen, om platsen fått vara så, som den var på Kristi tid, om de gamla träden eller deras afkomlingar fått skugga den minnesrika nejden — hvilket intryck skulle ej detta gifva den kristne besökaren af denna heliga ort!
Vi sporde: Är det sant att vårt gamla Visby har vissa likheter med Jerusalem?
— »Sant!» utropade biskopen. Det fins ingen plats som så kan föra tanken på Jerusalem som Visby». Passarge har i sitt märkliga arbete »Schweden, Visby und Kopenhagen» sagt om Visby: Wie soll ich eine Stätte zeichnen, die mit ihren Trimmern und zum Theil noch vollkommen erhaltenen Bauwerken uns an Rom und Athen erinnert …» – Biskopen gaf Passarge rätt: likheten mellen Rom, Athen och Visby är stor, men större är likheten mellan Jerusalem och Visby — båda hafva de sina murar, af hvilka dock Visbys är långt härligare än Jerusalems, båda ha sina krokiga, trånga gator, sina låga hus och sin kuperade terräng, hvars kalkstensnatur gör intrycken af dem båda förvillande lika.
Som vi förut meddelat, hälsade biskopen vid festen efter invigningen af Frälsarkyrkan det kejserliga paret i sin egenskap af representant för konung Oskar med ett tal. Detta tal, hvilket enligt tyska tidningar varit af stor verkan, och som bl. a. af den framstående tidningen »Die Reichsbote» fått deterkännandetattdet gjordedetdjupasteintryck af alla dedå hållna talen såsom synnerligen stämningsfullt, äro vi här, tillföljd af talarens välvilliga tillmötesgående, i tillfälle att ordagrant meddela. Det lydde:
Kaiserliche und Königliche Majestäten!
Von unserm gnädigen, Herrn und König Sr. Majestät Körig Oscar II haben wir den ehrenvollen Auftrag empfangen, Ew. Majestät dem deutschen Kaiser und Ew. Majestät der deutschen Kaiserin bei dieser bedeutsamen Gelegenheit seine herzlichsten Grässe zu überbringen, was wir auch jetzt in tiefster Ehrfurcht thun. Daneben sind wir, ich als Representant der schwedischen Kirche und mein jüngerer Amtsbruder als Representant der norwegischen Kirche, gnädigst beauftragt worden, die innigste Symphatie auszusprechen fär den grossen Gedanken der geistlichen Annäherung aller evangeliechen Ohristen, dem Ew. Kaigerliche Majestät haben geruhen wollen auf dieser allerheiligsten Stätte der Erde am Geburts’age der die ganze Welt erhebenden und belebenden deutschen Reformation einen 80 hebren und. ergreifenden Ausdruck zu geben. HEndlich erlnuben wir uns als Knechte uud Diener des Königs aller Könige, des Herrn aller Herrn, iiber Ew. Kaiserliche Majestät als den mächbtigen Vortreter und Vollfänrer einer wahren christlichen Weltanschauung und äber Ew. Majestät die deutsche Kaiserin alg hobes Vorbild aller evangelischen Mätter und Ehefrauen den reichsten Segen von unserm himmlischen Vater in dankbarer Liebe demüthigst zu erbitten.
Segne Gowt den ritterlichen Kaiser Deutschlands, seine oldselige Gemahlin und ibr ganzes Königliches Haus! Er gebe aus seiner Gnade Ew. Kaiserlichen Majestäten Alles, was för Zeit und Ewigkeit out und heilsam sei!
I ett af de resebref från biskopen, hvilka vi efter St. D. meddelat, bade uti tidningen i fråga ett par ord råkat bortfalla, hvarigenom meningen något stördes. På biskopens anhållan meddela vi här en rättelse däraf.
I brefvet af 29 Okt., infördt i G. A. för i onsdags, står på 22:a och följande rader uppifrån:
»För mig har allt tett sig som en gudstjänst under dessa dagar, då vi platt intet haft att med kejsar Wilhelms mottagande och invigningen af hans ståtliga Erlöserkirche att göra» — hvilket skall vara:
»För mig har allt tett sig som en gudstjänst under dessa dagar då vi hittills platt intet» o. s. v. Felet har väckt den frågan hos biskopens vänner: Hur kommer det:sig, att biskopen säger sig ej ha haft något med kejsaren o. s. v. att göra, då han ju enkom rest för att deltaga med kejsaren i högtidligheterna, Saken förklaras af detta »hittills», ty då biskopen skref sitt bref, hade kejsaren ännu ej. anländt.
Det andra stället i samma bref, där ett ord saknas, återfinnes på 18:e raden från slutet, där det heter: … »där vid Klagomuren judarne än i dag hvarje afton i solnedgången klaga» o. s. v. — skall vara: »där judarne än i dag hvarje fredaqgs afton» o. s. v.
Den långa resan, hvilken säkerligen icke varit utan sina mödor och besvärligheter, synes ej ha pedsatt den åldrige biskopens ovanliga, nästan ungdomliga spänstighet. Tvärt om, blicken lifvas och rösten vibrerar af frisk hänförelse då biskopen talar om sina minnen från Juda land, dit hans ungdoms drömmar och hans mandoms längtan dragit honom, och glädjen öfver att detta hans längtans mål slutligen blifvit nådt skimrar fram i hvarje ord han fäller om den nu afslutade färden.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180