Etikett: Schéele, von

hvilket i måndags e. m. invigdes af biskopen, är ett litet nätt och tilltalande hus med praktiska såväl yttre som inre anordningar. Läget är också vackert strax vid allmänna vägen, och platsen kring skolbuset blir väl i framtiden än vackrare, då planeringar och planteringar hinna att anordnas.
Själfva huset är uppfördt af trä i två våningar samt utvändigt rappadt med spritputs. Skolsalen och för öfrigt alla rummen äro höga, trefliga och rymliga. Folkskolan är inrymd å nedre bottnen och inredningen i densamma smakfull och praktisk. I samma våning är lärarens bostad — 2 rum med kök — belägen.
Å öfre botten äro två rum fullt iordningstälda; det ena skall blifva småskollärarinnans bostadsrum, det andra skall användas till slöjdlokal. Ett tredje rum är ännu ej fullt inredt, men kommer det att i framtiden användas till lokal för småskolan. Mot denna anordning skulle man dock kunna göra en anmärkning. Det har visat sig vara ganska opraktiskt ja t o. m. lifsfarligt att hafva småskola i öfre våningen i ett trähus. Man torde minnas den sorgliga händelsen i Forsa, då flere barn innebrändes vid skolbusbranden, emedan småskolan var belägen 1 tr. upp och de små icke fort nog kunde taga sig ut ur det brinnande huset.
Huset är, sofi bekant, uppfördt af byggmästaren J. N. Hejdenberg, hvilken, efter hvad man nu kan döma, har all heder af sitt arbete.
Det tal, hvarmed biskop von Schéele förklarade detta hus invigdt, var särdeles anslående och formfulländadt.
»Gören portarne vida och dörrarne i världen höga, att ärones konung må draga därin.» Dessa ord utgjorde talarens utgångspunkt och text. — Denna psalm blef skrifven, då det gälde att inviga Zions berg till herrans boning och att dit upp föra förbundets ark. Och sedan dess har denna psalm alltid valts till vigningspsalm i såväl gamla som nya testamentets tid. Det gifves icke heller ett mera lämpligt bibelställe för ett sådant tillfälle, det finnes intet ord som så som detta karaktäriserar en herrans boning, det må nu vara kyrka eller skola.
T dag kunna därför dessa ord åter användas, då detta nya tempel för herren skall öppna sina portar. Ty ett tempel för herren, ärones konung, skall det ju dock varda. Hvilken är då denne ärones konung? frågar sångaren och han svarar själf därpå: »Det är herren, stark och mäktig, herren, mäktig i strid.» Ja, ban upprepar sitt svar och säger: »Det är herren Zebaoth; han är ärones konung.» Och redan i psalmens början framställes herren som ärones konung, såsom den hvilken allt på jorden tillbad. Han är hela världens skapare och upprätthållare — naturen, människan, historien, allt står under honom. Han håller spiran i sin hand. Han är ock den, som ledande ingriper i all utveckling, den starke, som gör sin kraft gällande öfver allt och alla.
Allt fortgår här ner? genom strid, genom en verksamhet, där Guds vilja förmäles med människans för att möta ondskan och dolskhetens krafter i världen. Han är härskarornas Gud, som skall segra och som skall upprätta det rike, hvarom striden rör sig mellan Guds här och satans här. Vi fråga 0oss då: »Huru tillgår 1 skolan utförandet af herrens strid?» — Det heter: »Gören portarne vida och dörrarne i världen höga att ärones konung må draga där in.» Säkert är, att det är konungen själf som börjat att utföra saken. Ty om herren ej själf började, blefve säkerligen intet gjordt. Om Gud icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som därpå bygga. Orätt är det därför att förfäkta den meningen, att man bör vänta med att föra barnen till Guds här. Guds församling tills de kunna döma därom själfva. Nej, såsom späda böra de genom dopet insättas i hans här. Och det får ej därvid stanna vid att nedkalla Guds välsignelse genom bönen öfver de unga. »Gören portarne vida» o. s. v. heter det, Porten är de mänskliga själsförmögenheterna. Därigenom drager ärones konung in. Det gäller sålunda att utvidga porten hos de unga, att han må kunna draga därin. Och det duger ej att endast lära de unga att blifva nyttiga samhällsmedborgare; det blir endast ett yttre, ensidigt verk. Vi skola öppna de ungas sinnen och hjärtan för det rika, härliga, sköna och stora ej blott i hemmet och skolan, utan i allt.
Men dörrarne skola äfven göras höga. Vi måste lära de unga avt rikta blicken uppåt, att se det stora i det lilla — att se Gud i blomman, i naturen, i historien och först och sist i hans eget ord. Porten måste blifva icke blott vid, men äfven hög. Det giftes många, som hafva vida vyer, men som aldrig hafva lärt att rikta blicken uppåt. Och där kan ärones konung icke draga in.
Hvilka äro då de, hos hvilka ärones kouung kan draga in? Psalmisten svarar härpå »Den oskyldiga bänder hafver och renhjärtad är.» Sen där, I unge, och I äldre, hvad som måste känneteckna en hvar som skall kunna mottaga ärones konung. Det är till denna gestaltning af det unga sinnet, hvartill vi med vår undervisning syfta. Oskyldiga händer först och sist — icke kan herren draga in hos den, som fastnat i oärlighetens garn. Och så ett rent hbjärta, som frågar efter herren. Den detta har han är en sann medlem af Jakobs slägte, af detta slägte, som kämpar och vinner. Och än vidare: Vi måste akta på att ej hafva lust till lösaktig lära. Sanningen är den enda grundval, hvarpå något kan byggas och blifva beståndande. Den, som är lösaktig, kan icke fostra det folk, som skall utgöra Guds här. Sanning i allt, sanning först och sanning sist. »Ho är den», frågar sångaren »som skall gå upp på herrens berg och förblifva där?» Endast den, som har rena händer, hvars bjärta sträfvar efter det himmelska, som frågar efter Guds ansikte. Och hvad får då den som så vaudrar frågande och sökande efter herren? »Han skall undfå välsignelse af herren och rättfär dighets lön af sin frälsnings Gud.» Hvad vill du mer, du kära ungdom, hvad vill du mer, du som står i din medelålder, hvad viljen i mer, I föräldrar och lärare och I som ordnen och planläggen arbetet för de unga? Är icke detta Eder nog?
Så vare nu detta hus vigdt till sitt heliga ändamål, till Guds heliga tempelhus, där ärones konung må draga in!
Efter talet följde psalmsång och bön samt ytterligare psalmsång; och så var den högtidliga akten slut.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Oktober 1897
N:r 163

af det nya skolhuset vid Hästnäs har ägt rum i dag kl. 1/2 2 e. m. i närvaro af skolrådets ledamöter samt lärare och lärarinnor vid församlingarnas skolor äfvensom ett stort antal föräldrar och öfrige intresserade.
Akten inleddes med afsjungande af ps. 3: 4—5, hvarpå biskop von Schéele höll – ett anslående invigningstal med Davids 24 ps. 7 vers — Gören portarne höga ete. som utgångspunkt.
Efter invigningstalet sjöngs ps. 52, vers 1 och 3, hvarpå biskopen vände sig med ett tack till församlingarna för hvad de gjort för att få skolan till stånd samt till den komité, som haft ledningen af bygnadsarbetet om hand, och slutligen till skolrådet för dess nit och intresse i saken.
Till sist sjöngs ps 500, vers 6 och 7 hvarjämte barnen unisont utförde några skolsånger.
Skolhuset var dagen till ära prydt med flaggor och grönt och från ett af fönstren i öfre våningen svajade svenska flaggan.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Oktober 1897
N:r 162

Det nya folkskolehuset vid Hästnäs inviges om måndag kl. half 2 e. m. af biskop von Schéele. Föräldrar och andra intresserade äro inbjudna att närvara.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Oktober 1897
N:r 160