ägde i går middag kl. 1/2 1 rum med högre flickskolans elever och förrättades af inspektor, biskop von Schéele, hvilken dervid som vanligt talade till den församlade ungdomen. Såsom grund för sitt tal lade biskopen detstora ordet frihet och utvecklade i anslutning dertill betydelsen af qvinnang emancipation i dess betydelso af frigörelse från de qvinnan vidlådande lytena såsom fåfänga, ytlighet, ombytlighet, nyckfullhet och utveckling af de hos henne i rikt mått nedlagda anlagen till det goda, sköna och sanna. Det vore flickskolans uppgift, dels att föra de unga från dessa lyten, dels att föra dem fill denna sant qvinliga ståndpunkt. Qvinnans likställighet med mannen vore ett berättigadt kraf i så måtto, att hon icke skulle vara blott ett bihang till mannen, utan en personlighet för sig, som, om lifvet så fogade, kunde vara honom den bästa tröst och hjelp i lifvets — strid, det fastaste och säkraste stöd.
Sedan biskopen derefter tackat skolans styrelse och lärarepersonalen för dess nitiska och uppoffrande arbete att utveckla de unga flickorna till kunskapsrika, vyttiga och fromma qvinnor samt särskildt betonat, att hvad han yttrat till de unga icke blott vore fagert tal, utan något, som kunde och borde praktiseras i lefvande lifvet, afslöts akten med bön och psalmsång.
Vi ha upprepade gånger påpekat den för afslutningen olämpliga lokal, flickskolan förfogar öfver. Det var, tro vi, för de fleste närvarande omöjligt att uppfatta mera än högst obetydligt af biskopens tal och det fins nätt upp ingenting pinsammare än att på detta sätt stå med ständigt spändt hörselsinne och ändå icke få någon hel uppfattniog af hvad som säges.
Lämpligen kunde ju sjelfva afslutningsakten förläggas till annan lokal.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Juni 1891
N:r 84