Fångvårdspredikantens berättelse

till domkapitlet angående tillståndet vid härvarande länsfängelse under år 1887 har nu afgifvits och är af följande innehåll:
Vid 1888 års börjaa funnes endast 8 fångar i fängelset och undar årets lopp intogos 94, af hvilka 26 varit för brott tilltalade och 68 för andra orsaker häktade. Bland de för brott häktade befunnos 2 för barnamord anklagade unga qvinnor, af hvilka den ena vid ankomsten till fängelset var slagen af ånger öfven sitt stora brott — den andra deremot förnekade i början sin brottslighet, men äfven hon kom snart till sann och allvarlig ånger öfvar sin svåra förbrytelse och aflade
inför domstolen en uppriktig bekännelse. De dömdes, den förra till 4 och den senare till 5 års straffarbete. För öfrigt har icke någon varit häktad för brott af svårare beskaffenhet.
De allmänna gudstjensterna hafva intill 13 Februari hållits i förut vanlig ordning, men från och med denna dag, det då orgelmelodium, som genom k. fångvårdsstyrelsens försorg kommit fängelset till del, invigdes, halva de förrättats med fullständig högmässogudstjenst. Ett sorgligt förhållande, som under min 24-åriga tjenstgöring såsom fångpredikant ej förut inträffat, anser jag mig här böra omnämna, det nämligen, att den allmänna gudstjensten söndagen 21 Augusti måste på grund af bedöfvanda oljud af en till fängelset ankommen sinnesrubbad 17-årig yngling afbrytas, och föret 3 dagar derefter kunde, seden den sinnesrubbade fått plats på hospitalet, fort sättas. — Kristendomsförhör hafva anstälts med fångarna kort efter deras ankomst till fängelset — 119 religiösa samtal halva under årets lopp hållits med 1-4 fångar hvarje gång. — I slutet af föregående år inkom en 16-årig yngling, som ännu icke var konfirmerad, emedan hans själsförmögenheter städse halva visat sig klena, såsom det heter i hans prestbetyg. Han har njutit nästan daglig undervisning i innanläsning och religion, men beklagligen kröntes denna möda med föga framgång — endast i hans innanläsningsfärdighet kunde möjligen någon förbättring skönjas. Efter utståndet 6 månaders straff arbete utgick han från fängelset något förbättrad i sitt uppförande och innanläsningsfärdighet, men föga eller intet religiöst vetande. — Några fångar hafva under året blifvit undervisade i räkning. Endast en fånge har under detta år åtnjutit nattvarden.
Ur fängelsets boksamling (324 volymer) ha under det gångna året endast 242 boklån af fångarna gjorts. Orsaken dertill torde vara att söka i det ringa antal fångar, min varit häktade någon längre tid.
Till närmare belysande af de olika slag at brott och orsaker, för hvilka fångarna i detta fängelse under det gångna året varit häktade, meddelas följande summariska redogörelse, jämte medeltalet af motsvarande brott och orsaker under de 10 näst föregående åren:
Qvarvarende sedan förra året 8
Nykomna Medeltal för de 10 nästföreg. åren
för mord – 0,9
för barnamord 2 1,3
för mordbrand – 0,3
för stöld 11 16,1
för snatteri 1 1,6
för förfalskning – 1,2
för andra förbrytelser 12/26 12,2/33,6
för såsom transp.-fångar – 0,2
för bötesfångar 49 66,8
för lösdrifvare 19/68 16,6/83,6
Summa personer 102 117,8
Barn, som åtföljt föräldrarne 1. Qvarvarande vid 1887 års slut 6 för brott tilltalade personer och 2 för lösdrifveri.

Gotlands Allehanda
Fredagen 23 Mars 1888
N:r 24

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Vidaed aflades i dag inför rådhusrätten af smeden Anders Vickman, Unghanse i Eskelhem, med anledning af 18 Juli 1887 å lägenheten Geners derstades timad eldsvåda.

För brott mot bygnadsstadgan hade stadsfiskalen instämt i Norrköping vistande pappersmakar. K. A. Dillman, enär han utan tillstånd uppfört en tillbygnad af trä å sin här ägande fastighet nr 61 i Norderrotens 3 qvarter. Som fullmakt för svarandens hustru på grund af den afbrutna postförbindelsen ej kunnat hitkomma uppsköts målet.

För våld hade stadsfiskalen på anmälan af skoarbetaren Börjeson, instämt ynglingen Karl Löfstrand, hvilken 26 Februari utan anledning på Qvarnvägen invid Adolfeberg tilldelat målsägaren ett slag i ansigtet, så att blodvite uppstått. Käranden anmälde att parterna ingått förlikning, men då våldet föröfvats på allmän väg, fullföljde åklagaren målet och Löfstrand dömdes till 5 kronors böter.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 Mars 1888
N:r 23

Från landsbygden. Södra Gotland.

Södra Gotland, 16 Mars.
Den ovanligt stränga kylan tyckes ej vilja mildra sig något. Fere morgnar har termometern har på landsbygden visat från 17 till 20 gr. Cels, under nollpunkten. Annorlunda hade vi i fjor vid det här laget; då voro synliga flere sommarfåglar, sedan en vecka tillbaka, under det flere graders värme rådde vid vissa tider på dagen; men nu! nu får man finna sig belåten att, så fort tillfälle kan erbjuda sig, krypa i närheten af kakelugnen, för att såmedela uppfriska de frusna lemmarna. Isarne å sjön äro ganska vidsträckta, ja somliga dagar kan man med beväpnadt öga ej upptäcka vak från land. — Hårdt ansatte äro äfven sjöfåglarne, särskildt änder, hvilka då ej vak finnes, nödgas flere dagar å rad sitta på isen utan någon föda; flere lära ha hittats döda på isen af brist på föda och till ytterlighet utmagrade. Rapphönsen ha äfven fått släppa lifvet till af köld och hunger; dessa falla äfven offer för roffåglarne i stor skala, hvilket eder meddelare sjelf ett par gånger varit i tillfälle att iakttaga. —

Höstsädesbrodden,
som å de ställen, der blåsten bortsopat snön på åkerfälten, är utsatt för köldens inverkan, lider äfven betänkligt, helst der solen, vid de tillfällen hon tittar fram, förmår verka och upptina något.

Vattenbrist
i brunnar börjar äfven att förspörjas från många håll; ja vatten måste flerstädes forslas långt ifrån, genom famnshögn snödrifvor, både till folk och kreatur. Fodret till dessa senare går med en förvånansvärd hastighet åt, ty kylan pressar äfven kreaturen, hvilka för att kunna stå bi måste förses med bättre underhåll än vanligt. Fortfar Bore ett visa sig sträng och barsk länge, är det fara värk att många blifva i brist åtminstone på s. k. grönfoder till kreaturen denna vår.

Fotogén,
denna nödvändighetsartikel, tyckes här på södret äfven komma att tryta, ty mången, som vill köpa t. ex. en kanna får åtnöja sig med hälften, och betala efter 10 öres prisförhöjning å kannan.

Groft och straffvärdt okynne.
En elfvaårig pojke från en socken på södra landsbygden företog sig för någon tid sedan att fylla morfars tobakspipa till en del med krut, samt lade sedan röktobak derofvanpå och bjöd den intet ondt anade gamle mannen att röka. Gubben drog några väldiga rökbloss ur den kära pipan, då helt plötsligt krutet exploderade med den sorgliga påföljd att ögonen, hvilka fingo emottaga största delen af innehållet i pipan, blefvo högst illa tilltygade. Oaktadt erhållen läkarevård, blef dock den stackars mannen genom sin dottersons förvållande, fullkomligt blind till döddagar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 Mars 1888
N:r 23

Ett oskick,

som i otroligt hög grad florerar här i staden och som kan medföra allvarsamma faror, är det sätt hvarpå körsvennar ofta fara fram på våra trånga gator. Det torde ej vara många af Visby stads invånare, som ej en, utan flere gånger måst taga sin tillflykt till portar och alnshöga snödrifvor för att undgå att bli öfverkörda. Körsvennarna på de oftast breda och lastade åkdonen tycka förmodligen att det är under deras värdighet att iakttaga den ringaste försigtighet på gator, hvilkas smalhet gör dem dubbelt farliga för fredliga vandrare. I lördags afton t. ex. inträffade det på Sankt Hansgatan, att en bryggarsläde kom med full fart körande framåt norrut. En person, som befann sig i dess väg, hade ingen annan utväg än att trycka sig alldeles intill ena husväggen för att på så sätt om möjligt undgå att bli öfverkörd. Men icke ene detta hjelpte, ty på grund af den hårda, glatta körbanan, slängde kälkarna ned alldeles intill väggen, der han stod, med den påföljd att han fick båda benen ej så litet skamfilade.
Att fara fram på detta sätt är minst sagdt otillständigt och det gäller ej blott körsvennar inom staden, utan lika mycket landtborna, som ej tyckas begripa att våra trånga passager ej äro breda landsvägarna. Naturligtvis finnas böter för sådant. Emellertid torde det ej vara för mycket begärdt, att herrar husbönder tillhålla sina drängar att fara fram litet varligare.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 Mars 1888
N:r 23

Från landsbygden. Stenkyrka.

Stenkyrka, 13 Mars.
Klockan 6 i morgse visade termometern 16 gr. Cels. och syntes ej öppet vatten från fyrtornets altan. Lugnt väder råder. Isen är delvis (till större delen) nybildad under natten, men råder denna stiltje och köld, kommer den otvifvelaktigt att på några dygn bli stark, isynnerhet som den fått fasta anknytningspunkuti i sjön varande gröfre issörja och drifis.

16 Mars.
Väderleken.
Den i mitt förra bref af 13 Mars omnämda hafsisen skingrades delvis af en sista dags eftermiddag uppkommande nordostlig bris, men lade sig åter på natten.
I går afton upphörde fyringen vid Stenkyrka huka fyrstation, då ej öppet vatten syntes från fyrtornets altan. Isen ligger som ett stort vidt fält och består såväl af s. k. blåis som af packad drifts.

Svåra tider.
Svåra tider höras allmänt klagas öfver bland de fattiga, som nu ej kunna få vare sig fisk eller ved — isen har stängt fisksumpen (hafvet) och snön har omöjliggjort forsling af ved. Att de med oro vänta på våren eller åtminstone drägligare väderlek, är klart, men som det ser ut, blir deras väntan lång!

Djurplågeri.
Att med hårda piskelängar misshandla dragare under oket är en råhet, som ju af lagliga myndigheter beifras och bestraffas.
Ett vidare grymmare djurplågeri gifves dock, som i vanligaste fall får fritt passera såväl i staden som på landet — det systematiska.
Ett exempel på det sistnämda och bevis på åklagaremaktens slapphet på landet, bevisar följande:
Vid ett fiskläge här i trakten bor en arbetare, som för skötande af några små obetydliga jordbitar anser sig behöfva ett par hästar. Att de arma djuren höra till sistnämda ädla djurart, dertill får man nästan gissa sig, enär de blott i spridda drag likna sina bättre lottade likar.
På sommaren måste de under hårda lass och hastig framfart med dålig och ringa föda tåla husbondens behandling. Nu i vinter äro de formligen på god väg att ihjälpinas af svält.
Deras föda består af vassrör (!) och några få sådor mjöl. Den ena hästen är derför oförmögen efter hvad man påstår att resa sig sjelf i spillan och måste hållas upprätt med gjordar fastbundna i taket, den andra orkar knappast gå, men ändå så…
Barmhertiga menniskor ha velat köpa de arma djuren för att befria dem från deras grymme husbonde, som dock nekat att sälja dem; och nekar han hvar och en, som vill inträda i stallet, tillträde, troligen rädd att få vittnen till sinuppfostringsmetod! Ehuru saken är känd af hvar och en i socknen har ej fjerdingsmannen, som ock borde ha reda derpå, ingripit, en sak som både förvånar och smärta.

Gotlands Allehanda
Fredagen 16 Mars 1888
N:r 22

Nidingsdåd.

En natt i förra veckan föräfvades af några yngre personer härifrån staden ett fult nidigsdåd, i det de togo sig det orådet före, att upprycka och delvis sönderbryta några utanför stadsmuren emellan strandporten och passagen norr ut åt studentalléen stående soffor. Polisen lyckades dock omedelbart derpå upptäcka våldsverkarne, hvilka nu komma att åtalas vid härv. rådhusrätt, hvilken som vi hoppas, kommer att på dem, tillämpa lagens hela stränghet, såsom en varnagel för andra.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 25 Maj 1875
N:r 41.

Rättegångs- och Polissaker.

Allmänt efterlyses pigan Vendla Larsson som 29 Februari olofligen arvikit ur antagen årstjenst hos f. d. kommissionslandtmätaren L. Fegraeus vid Kuse i Vesterhejde.

Gotlands Allehanda
Fredagen 9 Mars 1888
N:r 20

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Hunden Prans tillfälliga herre, hvilkens uppträdande inför rätten vi förut refererat, var i dag ånyo instäld för att svara; för Prans burdusa tillvägagående mot gossen Johan Karlsson. Två vittnen intygade att Ytterberg tussat hunden på lille Johan, och att djuret bitit honom. Ytterberg frikändes från ansvar för Prans räkning, men dömdes, tack vare sin humoristiska skrifvelse, till 60 kronors böter för smädligt skrifsätt.

Omäktenskapsskilnad från sin man, stenhuggaren K. Fr. Pettersson anhöll hans hustru Anna Lovisa Pettersson Stämningen innehöll att mannen af hat och ovilja förlupit henne och begifvit sig till utrikesort för att ej vidare fortsätta äkenskapet. Mannen, som för närvarande vistas i Köbenhavn medgaf hvad stämningen innehöll. Rådhusrätten ogillade käromålet, enär ej sådan utredning förelåge, att det vore klart att mannen ämnade öfvergifva hustrun.

Gotlands Allehanda
Måndagen 5 Mars 1888
N:r 19

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För våld var i dag instämd målaren Julius August Söderström. Svaranden skulle enligt stämningen hafva 11 Februari på Hästgatan tilldelat hemmansägaren Petter Malmqvist, Nycklings Lockrume, samt åkaren J. Jakobsson här i staden ett par knytnäfsslag och några piskrapp. Söderström erkände att kärandena hvardera fått en snyting med flata handen för munnen, men med piskrappen förhöll det sig så, att kärandena tagit i hästen för en bonde, som kom körande uppåt Österport, hvarpå bonden tilldelat dem piskrappen och då de fortsatte att bråka, hade svaranden trädt emellam, hvarpå snytingarne skett, då han fått skällning. Söderström dömdes till 20 kronors böter, 10 kr. för hvardera snytingen.

För oljud var svarfvaren K. N. V. Söderberg, Sjonhem, instämd af allmänna åklagaren. Svaranden inlemnade en skrift, hvari han begärde, att då han ej med afsigt fört oljud utan haft snufva och ondt i bröstet, han måtte undslippa med en varning, hvarpå han fortsatte:
Se, saken var den, att jag en afton gick hem från centralkafét, nöjd med min dag och nöjd med min afton. Då kom jag ned på Hästgatan invid bagare Lyberg och fick höra något stoj och stim såsom af några fruntimmer med tal och hög nysning. Jag förstod genast att det ej var något finare sällskap och fick sedan höra att det var några bagaregesällar som hade fest. Föröfrigt kan jag ej svara annat än att jag smitit mig och hade bröstvärk, som jag förresten har ännu i dag.
Åklagaren: Enligt uppgift skall Söderberg utanför kasernen halva ropat korpral ut! eller
i gevär!
Svaranden: Herr stadsfiskal, det är icke skäl i att tala om den snön som föll i fjor.
Åklagaren begärde uppskof för att styrka stämningen.
Svaranden (patetiskt): Ja, det må han göra. Tjenare, herr borgmästare och råd!

Oupphuggen gata. Målet mellan allmänna åklagaren och handlande Sandelius för denna förseelse förevar i dag ånyo. Åklagaren hörde 4 vittnen, som intygade dels att gatan den dag åtalet gälda varit vådlig för trafiken samt att inga åtgärder vidtagits från herr Sandelius sida. Herr Sandelius påstod fortfarande att han oaktadt han ansåg det vara stadens skyldighet att hugga upp gatan, likväl tillsagt sin gårdskarl att göra det, samt att han också påbörjat arbetet, men blifvit afbruten af arbete inne i boden.
För att höra vittnen begärde herr Sandelius uppskof, men rådhusrätten ansåg att målet borde förfalla.

Brott mot bygnadsstadgan. I de förut omnämda målen angående denna förseelse dömde rådhusrätten i dag handlanden Ax. Sjöström till 15 och fiskaren Nygren till 25 kronors böter.

I ärekränkningsmålet mellan snickaren Dahlgren och hattmakaren de Brun ansåg rådhusrätten icke sådan bevisning föreligga, att svaranden kunde till ansvar fällas.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För bristande redovisning hade, som vi förut omtalat, konsul G. T. Romdahl instämt ogifta Johanna Vesterlund. Utom ofvannämda påstående yrkade köranden också erhålla 4 års ogulden hyra med 400 kronor. Svaranden bestred allt hvad stämningen innehöll: hon var ej skyldig för några varor, ej för hyra, hade mycket större motfordran, käranden hade afhandt henne en utskänkningsrättighet m. m. Käranden bara pratade, påstod hon, och hon ville minsann ej stå på svarandesidan, då hon egentligen borde ha sin plats midt emot. Käranden påstod att svarandens anförande var bara gallimatias, och som hon anhöll om genstämning, yrkade käranden, om denna bifilles, ansvar för obefogad rättegång. Målet uppsköte.

Ett ovanligare hundmål. På kärandesidan instälde sig hustru Gustafva Karlsson med sin lille son Johan, hvilken en afton skulle blitvit biten i låret af en svaranden, f. artilleristen Ytterberg tillhörig hund. Svaranden inlemnade å sina och hunden Prans vägnar en skrift, hållen i mera skämtsam ton. Häri omförmälde han, att Pran sålts till en handlands Stenholm i Stenkumla, hos hvilken han tycktes trifvas väl, men att han ibland tog permission till staden, helst nu då förhållandena på landet genom tullarnes införande blitvit outhärdliga…
Borgmästaren (ond): Tycker ni att det är skickligt att komma in till rätten med sådana här skrifvelser? Det kan jag tala om för er, att det kostar mera än det smakar.
(Fortsätter läsningen): Svaranden var visserligen ej inskrifven i djurskyddeföreninges, men af brist på mynt. Dock ville han ej vid Prans påhelsningar traktera honom med spark, utan han fick sig en matbit, hvilket gjorde att han följde sin förra herre. Praon måtte ha funnit ordningen i staden mindre tillfredsställande och den myckna kälkåkningen mindre på sin plats, hvarför han opponerat sig mot densamma och de hojtande pojkarne. Svar. bestred allt yrkande å ansvar då han ej vore Prans ägare och begärde ersättning för inställelsen.
Muntligen upplyste han, att han med vittnen kunde styrka att pojken halkat omkull. Om hunden bitit honom visste han ej.
Modern till gossen anförde: Johan följde med ett par tidningspojker vid deras utbäring af tidningar. Ytterberg hade den afton Johan blef biten, bedt en af pojkarne att få en tidning, hvarpå de svaret nej, då Ytterberg tusat hunden på dem, med den påföjld att han bitit hennes Johan, som af bettet fått feber och varit orolig ett par nätter. Detta vore tidningspojkarne villiga att aflägga vittnenmål öfver.
Under sådana förhållanden uppsköts målet, sedan Ytterberg af rättens ordförande erhållit uppmaning att ej komma med flere humoristiska inlagor samt en vänlig försäkran om att gömdt inte är glömdt.

För brott mot bygnadsstadgan hade allmänna åklagaren instämt handlanden Ax. Sjöström. Svaranden hade i sitt hus nr 24 söder om staden utan anmälan låtit inreda ett boningsrum och ett kök samt uppsatt eldstad utan tillstånd af bygnadsnämden. Han anförde till sitt försvar att han trodde sig hafva uppfyllt allan rättfärdighet henom ett muntligt tillkännagifvande för nämdens sekreterare. Utslag afkunnas om 8 dagar.

För samma förseelse var likaledes instämd fiskaren J. F. Nygren, hvilken i ett nybygt hus, nr 34 Klinterotens 1 qvarter, utan tillstånd inredt kök på öfre botten samt uppbygdt en trappa vid ena ändan af huset. Svaranden erkände. Utslag afkunnas om 8 dagar.

För uraktlåtenhet att hålla gatan ren var handlanden Sandelius instämd, hvarjämte yrkades att svaranden skulle utgifva 60 öre, som upphuggningen kostat staden. Svaranden bestred stämningens befogenhet, förklarade att hans åsigt var, det stadens skyldighet varit att verkställa upphuggningen, men att han ändå utan påstötning låtit börja upphuggningsarbetet, som sedan på tillsägelse af polis af annan person fortsatta, då svarandens karl för en stund varit hindrad, Allmänna åklngaren erhöll 8 dagars uppskof för att närmare utreda saken.

Ärekränkningsmålet mellan snickaren K. Dahlgren, kärande och hattmakaren J. B. de Brun, svarande, förevar i dag ånyo. Svaranden har redan genom sitt ombud erkänt och bedt att få taga tillbaka hvad han möjligen yttrat om käranden. Denne bad att få höra 2 vittnen som skulle intyga att svaranden gått ur hus och i hus och utspridt dåliga rykten om käranden.
Mosaiska trosbekännaren Markus Zakarias och hans hustru Rebecka berättade att svaranden sagt, det käranden vore skyldig svaranden 600 kronor samt åt hans hushållerska 50, men sedan ändrat sig derhän att det var 50 till honom och 600 till hushållerskan, samt att han tillagt att han väl hade förbindelse, men att Dahlgren ej ville kännas vid den. Han hade vidare yttrat att käranden bedragit
honom.
Målet öfverlemnades härefter af partens och afkunnas utslag om 5 dagar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15