Wisby RådstufvuRätt den 27 april.
Det af stadsfiskalen, på gjord anmälan, mot muraren Rosenlund väckta åtal, för det denne skulle hafva med knithugg sårat artilleristerna, Aronson och Brorström, förvar i dag till förnyad behandling; och vid pårop af målet instälde sig målsägarne, åtföljde af af batteriombudet, men den anklagade lät sig icke afhöra; hvarefter, sedan vid tillfället blitvit upplyst, att Rosenlund med ångfartyget Gotland för äfven fjorton dager sedan begilvit sig från Wisby, blef aflmänna åklagaren anmodad att noga låta efterspana den tilltalade och så vidt möjligt vore föranstalta om hans inställelse inför Rätten på utsatt dag.
Förre artilleristen, nu mera slagtaren Ahlstedt, var till denne dag åter inkallad för att stånda ansvar för mot slagtaren Jacobsson och pigan Johanna Hök uttalade ogvädingsord; och såsom derom öfverbevist, dömdes Ahlstedt att böta tillsammans 30 kronor. (en lindrig erinran om att hafva ”tand för tunga” som man säger).
Samme Ahlstedt var jemväl till i dag instämd för det han begått handgripligt våld mot stadsbetjenten Pettersson, och instälde sig vid detta tillfälle. Stadsfiskalen, såsom allmän åklagare, Pettersson, målsegare och Allstedt, den tilltalade.
— Domaren: berätta nu Pettersson hur allt detta tillgått.
— Pettersson: jo, si det var så, att då jag en dag gick upp i Rådhuset till en der boende person, fåt att tillställa honom några lagfartshandlingar, men icke träffade honom hemma, nedgick jag utför trapporna, och vid ingångsporten till andra förstugan mötte mig Ahlstedt åtföljd af sin hustru, då ja, genast af båda blet öfverhopad med ohöfligheter, under förevändning, att ja, skulle hafva varit orsaken till, att de ras son blifvit anklagad och dömd för begången brottslig handling; hvarefter hustrun aflägsnade sig, men Ahlsted, qvarstannande, gaf mig slag i ansigtet hvaraf huden afskrapades, men i följe af mitt, vid slagets mottagande, hastiga tillbakalutanda, minskade jag något verkan af detta slag, som eljest, i betraktande af Ahlstedts omenskliga kraft, skolat drabba mig.
— Domaren: Nå, hvad säger nu Ahlstedt om allt detta?
— Ahlstedt: Hvad jag säger? .. . det är osanning allt ihop. Jag känner alls icke till denna saken.
— Dom: Men då nu Pettersson tydligen, som det vill synas, ådagalagt att våld blifvit mot honom af dig begånget, huru vill du förneka allt medvetande härom? — har du begått detta våld i drömmen.?
— Ahlstedt: I drömmen? ….. jag drömmer alldrig, och för resten står icke detta i stämningen.
— Dom: Nej, detta är visserligen sant; men huru då förklara målsegarens onekligen klara framställning om förloppet, rörande denna sak ?
— Ahlstedt, med mycken säkerhet:
Det känner jag icke — har icke med denna sak att skafta, — drömmer aldrig.
— För vidare bevisning uppsköts Målet till annan dag.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Maj 1874
N:r 34