Etikett: Begravning

Begravningar på Gotland.

Publicerat

Ivan Lindhs jordfästning

äger rum i e. m. kl. half 5 å stadens kyrkogård. Under gårdagens och dagens lopp hafva skaror af människor vallfärdat till den unge dödes bår, där han hvilar som om han endast låge i en lätt slummer. Hans ansigte har icke alls förändrats och synes döden ha kommit utan smärta. Utom skottsåret, som är något svartnadt, har L. ett par mindre skrubbsår i pannan. Båren är öfverhöljd af blommor och kransar från vänner och bekanta.
— I går hitkom L:s fader för att närvara vid sonens jordfästning. Pastor L. är djupt förkrossad af det öde som träffat hans son, men synes dock med jämnmod bära sin förlust, hvilken är smärtsam nog. En dotter till hr L. afled i fjor till följd af en svår sjukdom.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Oktober 1897
N:r 156

Publicerat

Buren af sina sex söner till grafven

blef i går kapten Knut Wilbelm Sillén, hvilken då vigdes till grafvens frid. I processionen deltogo, förutom den aflidnes anhöriga, en skara af hans forna kamrater och vänner. De söner, som på ofvan angifvet sätt bevisade sin åldrige fader den sista tjänsten, voro förvaltaren Knut Sillén, löjtnanterna Hjalmar och Ernst Sillén, postexpeditören Alrik Sillén och civilingeniörerna Hilmer och Tor Sillén.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 Maj 1897
N:r 66

Publicerat

Från landsbygden.

(Bref till denna tidning.)
Vamlingbo, 27 April.
En ovanlig fångst fick en landtman härifrån en morgon när han vittjade sina ryssjor. I den ena fans nämligen inkrupen en — alfågel.

Fångstförsök efter strömming ha slagit klent ut, både på vestra och östra kusterna; deremot har torskfiske med långref lönat sig rätt bra understundom. Priset har gällt 60 å 67 öre pr gammalt lispund.

Höstsädesbrodden har af den blåsiga och kalla väderlek som rådt senast förflutna vecka, blifvit rätt mycket utpinad på de flesta fält.

Södra Gotland 27 April.
En gripande sorgeakt ägde rum i söndags eftermiddag å Sundre kyrkogård, då stoftet af den så sorgligt omkomne sjömannen Jacob Larsson, Hallbjens, vigdes till den sista hvilan. Den af anförvandter och deltagande rikt kransbeprydda kistan frambars till grafven af sex unge män, allesammans slägtingar och ungdomskamrater till den aflidne. Begrafningsförrättaren riktade vackra tröstande ord till de af sorg och saknad alldeles öfverväldigade föräldrarne. Rörande var att se hur den aflidnes åldrige fader, en obotlig krympling, på sina kryckor släpade sig fram till den graf, som snart slöt sig cm det han hade kärast på jorden, det kärleksfulla barn, som ömt vårdat honom under hans svåra sjukdom och som genom arbete och omtanke varit hovom ett stöd under bang bräckliga tillvaro.

Vårsådden har allaredan begynt härute med hafre på höga och sandiga backar. Något allmännare vårbruk med kornsådd och dylikt har man ännu ej tagit itu med alldenstund jorden ännu på de flesta ställena är alldeles för våt och kall.

Potatis på kalljord har mången, som önskat sig tidig skörd, allaredan, ja t. o. m. för åtta dagar sedan, utsatt.

Den första verkliga vårdag för året var gårdagen, som nästan hade litet af sommar uti sig.

På bete lemnade åt sig själfva att söka sitt uppehälle bäst de kunna synas nu på de flesta ställen fåren.

Olyckshändelser. Högg sig i ena foten gjorde häromdagen en tjänstedräng från Sundre, då yxan slant och med hela sin bredd inträngde i vristen. Han har sedan dess varit oförmögen till arbete och måst intaga sängen.

En undantagsman ifrån Vamlingbo skulle häromdagen smörja drefvet i en vädermjölkvarn, då i detsamma en utanför stående person drog ikring vingarue. Den smörjande som ej beräknat detta, fick dervid sin ena tumme inklämd mellan drefvet och kugghjulet, med påföljd att tummen formligen sönderslets.

Nära att drunkna i vindlös våg var en liten gosse från Hamra, då han lekte invid brunnen och af oförsiktighet föll i densamma. Lyckligtvis ägde gossen nog sinnesnärvaro då han kom till vattenytan igen, att fatta tag i brunnsräcket och höll sig uppe, då han genom sina rop tillkallade den i närheten varande fadren, som räddade sin nödstälde son.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 April 1897
N:r 64

Publicerat

Jordfästning.

Stoftet efter aflidne domkyrkoklockaren Engström har i dag kl. half 4 e. m. vigts till grafvens ro af biskop von Schéele. Begrafningen bevistades, förutom af den dödes närmaste, af en stor skara af hans många, vänner inom samhället.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 20 Mars 1897
N:r 44

Publicerat

Till griftero

har i dag stoftet af lärarinnan Julia Söderberg i domkyrkan vigts af biskop von Schéele. Från läktaren sjöngo flickskolans elever några sånger, och kistan var prydd med en rik skörd af kransar, från bl. a. flickskolans elever. Akten var bögtidlig och gripande samt bevistades förutom af begrafningsgästerna af ett stort antal åskådare,
Med anledning af begrafningen har i dag å flickskolan flaggats på half stång.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Febuari 1897
N:r 23

Publicerat

Till den sista hamnens ro

har i dag stoftet af sjökapten August Smitterberg blifvit fördt.
Hur afhållen och älskad den döde i lifstiden varit, derom bar allt vittne vid hans sista färd i stilla nordisk vinterdag. Förutom den till ett hundratal personer uppgående skaran af särskildt inbjudne gäster följdes han till den tysta sofkammaren på vår lilla vackra kyrkogård af en ansenlig skara innevånare i Visby, hvilka härmed ville hedra den dödes minne. Skepparegillet slöt sig dessutom en corps till processionen, som under kyrkklockornas dofva klang skred genom staden, der från ett stort antal såväl offentliga som enskilda hus flaggor på half stång viftade sitt sista farväl.
Och kransarnes och blommornas kolossala mängd talade också den sitt klara språk om den aktning och kärlek hvilka den väderbitne sjömannen under sitt lifs och sin krafts dagar förvärfvat sig af alla, med hvilka han kom i beröring, icke blott på sin hafomsusade fäderneö utan äfven långt utom dess gränser. Sällan om eng någonsin hafva vi sett en sådan vacker och rik skörd af kransar och blommor vid en bår i vår stad. Det låg verkligen en dubbel sanning i de ord, hvilka bofälbafvaren på ångaren Atalanta, kapten G. Ekström, skrifvit på ett af banden till sin smakfulla krans åt sin gamle vän:
»Din blomhöljda bår
Bevisar oss här,
Likt hvar dallrande tår,
Att saknad du är
Både fjärran och när».
Ty hvad annat än saknad, djup saknad, tolkade dessa hopar af bandprydda buketter och kransar sem smyckade den tysta bårkammaren;,’ der älskande händer redt gamle kaptenens lit, de parade bland grönskande, allvarsamma pinier, bland bländande hvitt och bland draperier i Sveriges vackra färger. Här låg han lugnt i sömn efter stormarne på hafvet, väl icke lugnare nu än då han brottades med stormen på vredgadt haf, men mera blek och med dödens tecken på åldrig panna. Ja, det vår som orden sade på andra bandet af Atalantakaptens krans:
»Från storm och från mist
Och från vågornas brus
Dn hannat till sist
Vid det himmelska ljus
I Allfaders hus».
Bland den otaliga mängden af kransar anteckna vi följande, hvilka dock utgöra endast ett försvinnande fåtal af alla som sändts till båren.
Från Ångfartygsbolagt Gotland, med »tack för god vakt»; från kamrater och kommissionär: »Ett hjärtligt tack för godt kamratskap»; från Visby sjömanshus: »De, som red ligen vandrat hafva, de komma till frid»; Skepparegillet i Visby: »Tack för god vakt; från Neptunbolagets kaptener; från Hamndirektionen; från landshöfding och fru Poignant; från L. Gahne: »Ett sista farväl; från kapten och fru Wulferona; från konsul A. Ekman; från C. J. Björkander; från 1.a maskinist C, Westerlund: »Tack för god vakt!» från kapten och fru G. Sahlin; från grosshandl. och fru Molander; från landskamrer O. Melin, samt från fyra den dödes synnerligt goda vänner bland ångbåtsbefälhafvare i Stockholm m. fl. m. fl. i oändlighet och deribland ett stort antal buketter från passagerare på de båtar kapten 8: i lifstiden fört.
Underbefäl och manskap på Folhem hade sändt sin forne förman en praktfull krans, å hvars breda band lästes denna vers:
Haf tack för den tid vi ha kämpat tillsammans här på jorden!
Vi sända en hälsning till dig med de orden: Du lyckligt har seglat och founit den lugnaste hamn, Der Gud den allsmäktige för dig har öppnat a sin famn.
Kl. 1 på middagen samlades gästerna i sorgehuset och kl. half 3 satte sig det långa tåget i rörelse ut mot de dödas gårdar.
Jordfästningen förrättades at pastor Söderberg som i anknytning till berättelsen om stjärnan som ledde de vise männen till Betlehem erinrade om jordelifvets pilgrimsfärd och särskildt om den döde vitnade att han under seglatsen igenom lifvet alltid haft Betleheme stjärna i sigte och följt dess ledande ljus samt tolkade den hänsofnes bjältebragder på hafvets blå och hans framstående egenskaper såsom fartygsbefälbafvare, dervid dock ej förglömmande hans stora vänsällbet, hans varma hjärta och hans mot mindre lyckligt lottade gifmilda hand.
De i hamnen liggande fartygen hade äfven klädt sig i sorgeskrud med flaggorna på half stång, och å Klintehamn svajade alla signaler och vimplar sänkta till hälften, ett lika vackert som ovanligt sätt att sörja en hädangången son af hafvet hvilken dessutom i många år trampat den lille ångarens kommandobrygga i egenskap af dess befälhafvare.
Och under hela denna sorgefest med dess vemodsmättade, dystra poesi log vinterdagen ren och ljus kring de dödas gård, solen sken matt men klar från molnfri himmel, och själfva det obändiga hafvet hade sänkt sin röst och lugnat sin oroliga, mäktiga barm, då han, som mången gång trotsat dess raseri och såsom segerherre gått ur otaliga duster med det samma, nu fördes till det rum, dit hafvets och lifvets stormar aldrig nå, utan der frid, evig frid, lugn och helig tystnad bo i de mörka kamrarne, genom hvilka seglatsen går in på förintelsens vindstilla dunkla vätten.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 30 Januari 1897
N:r 16

Publicerat

Begrafning.

Stoftet af förre kronolänsmannen A. M. Eneman invigdes i går till den sista hvilan i Fardhems kyrka. Den formligen kransöfverhöljda kistan bars af den aflidnes fyra hemmavarande söner samt kronolänsmännen Svallingsson och Sv. Lindström. Kyrkoherde Havrén, som förrättade jordfästniogen, tolkade med ledning af profeten Esaias ord till konung Hiskia: »beställ om ditt hus, ty du måste dö, och skall icke blifva lefvande» lifvets korthet och betydelse samt den aflidnes in i sena åldern lifskraftiga verksamhet. Bland den stora mängden af kransar märktes, förutom från den aflidnes anhöriga, från Enskilda banken med »ett tack för tjugoårig verksamhet i bankens styrelse», särskilda kransar från bankens styrelse och tjänstemän, från kronofogden Aug. Bokström, från många vänner och bekanta. I dag har stoftet förts till Alfva, der den aflidne tillbringat sin mesta tid, för att öfverlemnas åt grafvens ro.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Januari 1897
N:r 11

Publicerat

Till grafvens ro

vigdes i dag kl. 2 på e. m. stoftet efter aflidna enkefru Hedvig Cramér i grafkapellet å nya kyrkogården. I likprocessionen märktes ett antal af den aflidnas talrika slägtingar samt många hennes vänner. Kistan var höljd af ett 20-tal kransar och buketter från slägtingar och vänner såväl på Gotland som på fastlandet.
Jordfästningen förrättades af pastor Söderberg, som med ledning af Es. 57:2 höll en kort dödsbetraktelse, deri han betonade den hänsofna gamlas stilla och undergifna sinnelag och den gammaldags äkta fromhet som alltid präglat hennes lif. Hon hade vandrat sin väg redligt och derför fick hon ock, när lifvets afton skymde, somna in till ro såsom barnet om kvällen slumrar på moderns armar.
Härpå följde jordfästningen, hvarefter kistan utfördes till och nedsattes i grafven.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 December 1896
N:r 195

Publicerat

En högtidlig jordfästning

var det som i går middag kl. 2 förrättades i grafkapellet å nya kyrkogården, då iärnvägskamreraren Axel Bobergs stoft invigdes till den långa hvilan i jordens sköte.
Begrafningståget från sorgehuset var icke långt — det räknade endast ett fåtal vagnar med den aflidnes närmaste anhöriga och så en del personliga vänner, men utanför söderport slöto sig till processionen järnvägsbolagets styrelse, medlemmar af musikaliska sällskapet samt »N. N.» nära nog mangrant.
Medan kistan af stationsinspektorer vid Gotlands järnväg bars in i kapellet, sjöngo N. N.-sångarne Josephsons stämningsfulla »Requiem» och derpå i fyrstämmig sättning psalmversen »Jag går mot döden hvar jag går».
Kring kistan hade nu tagit plats den aflidnes djupt förkrossade maka, omgifven af sina sex små barn, samt hans broder och syster med familj.
Jordfästningen förrättades af regementspastor Söderberg hvilken, utgående från bibelorden »Vi hafva här på jorden ingen varaktig stad», höll en djupt gripande dödsbetraktelse, hvari han särskildt betonade den hädangångnes varma skönhetsträvgtan, som tog sig uttryck i såväl tcner som färger, men huru denna hans begåfning, särskildt inom det musikaliska området, dock aldrig fick inkräkta på hans arbete, hvilket städse utfördes med ett nit och en plikttrohet, som komme tomrummet efter honom att kännas mycket stort på den plats, der ban hade sin dagliga, sträfsamma sysselsättning. Till de efterlefvande ställde talaren hjärtliga trösteord, minnande om att Herrans vägar, hur underliga de än kunna synag, dock alltid leda till ett mål, som vi, när sorgens töcken en gång skingras, kunna tacka och prisa honom för.
Så fullbordades jordfästningsakten enligt ritual med de tre skoflarna mull och lysande af Herrans välsignelse öfver både de lefvande och den döde.
Kistan fördes härpå, efter afsjungande af versen »Jag går till himlen hvar jag går», ut till den redda grafven och sänktes ned deri under tonerna af Geijers »Stilla skuggor».
Den sista blomstergärden på kistan från de sörjande, maka, barn och vänner, och grafven fyldes igen, medan hvita snöflingor dansade ned på den svarta mullen.
Ålskande och vänliga händer hade prydt kistan med rika blomster, hvarjämte vackra kransar lemnats från järnvägens styrelse, från ban- och maskinafdelningarna vid järnvägen, från kamrater vid järnvägen, från musikaliska säliskapet, från stadsmissionens sångförening, samt från sällskapet N. N., hvars krans å de blågula banden bar inskriften »Sof i ro! Din stämma har tystnat, men ditt minne lefver kvar» Också & öfriga kransar lästes ord, uttryckande aktningen för och saknaden af den bortgångne.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 December 1896
N:r 194

Publicerat

Kamrer Axel Bobergs

jordfästning blir i grafkapellet å kyrkogården tisdagen den 15 Dec, kl. 2 e. m.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 December 1896
N:r 193

Om Oss Drivs med WordPress