Från landsbygden.

Burs, 3 September.
Begrafning
utan presterligt biträde försiggick härstädes sistlidne onsdagsqväll, då stoftet efter en 7 års flicka nedbäddades i grafven. Modren hör till baptistsamfundet och ville ha flickau begrafven enligt deras formulär.

Strömmingsfisket
ser ut att blifva gifvande på eftersommaren, ty de senaste vätterna ha somliga båtar haft 80 till 90 valar på man. Flere ha till och med måst lemna garn i sjön för att icke öfverlasta båten.

Efter en längre torka
har nu ett godt regn fallit till stor vederqvickelse för den vysådda rågen.

Lärbro, 3 Sept.
Ryktevis berättas, att ett
barnamord

ägt rum vid en gård härstädes, Förhållandet lär vara att i våras vid pingst hade en tjensteflicka mot tysthetslöfte visat för en sin kamrat liket af ett nyfödt barn, inlagdt i en rishög. Under hela tiden ända tills för någon tid sedan hade de burit på denna hemlighet.
Vid tillsägelse af matmodren att hämta vatten ur en invid rishögen varande källa lär dem ena pigan sagt: »det går ej an taga vatten, der ett barn blifvit dränkt».
På tillsägelse hafva de nu omtalat förhållandet, men ännu har ingen rättslig undersökning förekommit.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 5 September 1887.
N:r 71.

Jordfästningar.

— Lantbr. Gunnar Andersson, Hetfride i Burs, har jordfästs i Burs kyrka. Officiant var kyrkoherde Gunnar Lönroth och organist Josef Fredin. Akten inleddes med ps. 167: 2, kyrkoherde Lönroth höll grifetetal med utgång från Hebr. 4: 9 och till sist sjöngs 568: 3—5. Efter gravsättningen på gamla kyrkogården hölls en minnesstund i Burs bygdegård, där kyrkoherden och f. folkskolläraren Alex Stengård talade.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Från landsbygden.

Hemse, 3 Maj.
Ett nykterhetsmöte
hölls i förgår i Rone och öppnades af Emil Johansson från Rone med en välkomsthelsning till de närvarande. Till ordförande utsågs nämde Johansson och till sekreterare J. Rumin. Öfverläggning om nedannämda frågor vidtog derefter.
Första frågan: Skulle det ej vara ändamålsenligt att en gång i månaden hålla gemensamt diskussionsmöte med alla södra Gotlands nykterhetsföreningar?
O. Nilsson, Jaxarfve, som var mycket glad öfver nykterhetsarbetet, ansåg att alla nykterhetsföreningar, blåbandister och goodtemplare borde öfverenskomma att hålla ett gemensamt möte hvarje månad. — Predikant Alqvist, som intresserade sig mycket för saken, ville att man skulle hugga i med kraft för att hämma dryckenskapen i vårt land, J, Nilsson, Rone, kunde ej riktigt gilla den förste talarens framställning — O. Nilsson: Alla dessa tre föreningar måste sluta sig till hvarandra för arbetets främjande.
Mötet beslöt att ett möte skulle hållas en gång i månaden.
Andra frågan: Hvilken är den lämpligaste tiden för nykterhetsmötens hållande?
Man enade sig att lämpligaste tiden vore söndagen på e. m.
Tredje frågan: Hvad bör göras mot den här i söder gängse oseden att handlandena bjuda sina kunder köpsup?
O. Nilsson, Jaxarfve: Då lagligt förbud funnes mot denna osed, vore bäst att följa lagen. Då frågan dock vore besvärlig, vore bästa sättet att få haudlandena till nykterhetsvänner.
predikant Alqvist framhöll också det lagliga förbudet. Bäst vore om alla blefve nyktre, då handlandena slupp2 att bjuda på denna sup.
O. Nilsson, Jaxarfve, hade jämte andre sökt bortskaffa krogen på Ronehamn, men blifvit öfverröstad. Nykterhetsvännerna borde slå sig tillsammans för att fullfölja lagen. Der ingen åklagare funnes, funnes ingen domare.
Frågan bordlades till nästa månadsmöte.
Under öfverläggningens uppehåll utförde Rone sångförening under ledning af snickare Ganström flere vackra sånger.
Mötet afslöts med bön af predikant Alqvist samt med sång.
Nästa möte skall hållas hos N. Valby, Davide i Rone, första söndagen i Jåni kl. 4 e.m., då alla vykterhetsföreningar inom södra Gotland äro välkomna. Diskussionsfrågor kuona insändas till O. Nilsson, Jaxarfve i Rone.

På tal om möten
så hölls ett sådant i Hemse sistlidne lördag för att bilda en husbondeförening till attreglera arbetslönerna. Mötet var icke mycket besökt och berodde väl detta mest på att eo sådan reglering icke låter sig utföra i verkligheten. Deremot vore det bra, om föreningens öfriga program: bränvinssupandet och de oriktiga orlofssedlarnes inskränkning kunde förverkligas. Men det kan väl gå utan att man behöfver betala hvarken inträdesafgift eller årsafgitt. I dessa svåra tider är allmogen rädd om sina 50-öringar, och det är derför icke troligt att många komma att ingå i föreningen. Icke vet man heller bestämdt hvartill de insamlade årsafgifterna skulle auvändas eller om de skulle komma att uppgå till någon så stor samma, att dermed kunde uträttas något godt för landtbruket.

Wamlingbo, 7 Maj.
Vårlik
ter sig väderleken här för närvarande, fast luften hittills varit af kylig beskaffenhet. Frost, af rätt allvarsam art, förekom äfven natten mellan sistl. måndag och tisdag, hvilket i hög grad menligt inverkar på den flerstädes gröna kornbrodden. Vårsådden anses nu vara afslutad för året, och flere landtmän ha allredan satt sin potatis.

Baptistbegrafning.
För några dagar sedan jordades å Sundre kyrkogård stoftet af en derstädes afliden bondhustru, som under lifstiden tillhört baptistervas samfund, utan något presterligt biträle, ej heller tjenstgjorde församlingens klockare vid tillfället; allt försiggick tyst och stilla. Jordfästningen, om jag så kan kalla den, förrättades af ett par af samfundets medlemmar med några ord och böner samt afsjungande af åtskilliga sånger.

Aprilnarri i — Maj.
Sistl. onsdag 4 dennes spred sig i trakten ett rykte att ett fartyg strandat vid Hoburgsref i Sundre, Nu må man tro att det blef lif och rörelse i den eljes så lugna nejden; alla skulle på strandningsarbete för att förtjena sina modiga 10 kronor om dygnet, hvilket ju är en vacker dagspenning i dessa tider att erhålla; men de hade »uppgjort räkningen utan värden», ty förhållandet var helt aunorlunda. Ett ryskt skonertskepp var verkligen i närheten af retvet, hvilket det till följd af den svåra tjockan ej observerat förrän i sista minuten, men dock så tidigt att ett ankare hann fällas för att förekomma grundstötning, och efter det att åtskilliga Sundrebor varit på platsen, fortsatte det sin resa, utan att anhålla om någon hjelp från land. Bud om »strandningen» hade äfven afgått till Neptunbolagets på platsen boende arbetsförman, hvilken i sin ordning derom på telegrafisk väg underrättade bolaget, som hitskickade en sin bergningsbåt, hvilken, då ingen strandning inträffat, inlöpte i Burgsviks hamn på torsdagsmorgonen.

Näs, 5 Maj.
Man ifrar
för närvarande härstädes med bygnadsarbete. Gamla bygnader nedrifvas och nya uppbyggas istället. Det är väl icke heller att undra på, att en sådan bygnadsfeber tagit öfverhand, ty många hemmansägare skola flytta, och då vilja de hafva sina nya bygnader färdiga så fort ske kan.

Lunginflammation
herskar härstädes i vida kretsar. Många sjukdomsfall hafva inträffat, men intet dödsfall.

Vårsådden
är nu på det närmaste afslutad. Den har i år försiggått under gynsamma förhållanden, ty jorden har varit lös och bra, och väderleken utmärkt vacker.

Fårösund, 7 Maj.
F. nämdemannen och kyrkovärden
Johan Stuxberg,

som afled vid Siux i Bunge 18 April, var född på samma ställe 1811, der föräldrarne voro hemmansägaren Jakob Rasmusson och dennes hustru Brita Lena Jakobsdotter. Den förre omkom genom drunkning i Fårösund 1829 efterlemnande familjen, enka jämte 3:ne söner och en dotter i torftiga omständigheter. S. lärde snickeriyrket i Visby 1828, men måste vid fadrens och brodrens nästan samtidigt inträffade död (den senare omkom äfven i Fårösund) vända hem för att ö!vertaga gården. S. var en mycketverksam, driftig, sparsam, nykter och ordentlig man, hvilka egenskaper satte honom i stånd, att icke allenast helt och hållet ombygga gården, som var förfallen, utan ock att dertill samla en icke obetydlig förmögenhet. S:s verksamhetsbegär dref honom ock att sätta sig in, bland annat, i urmakeriyrket, hvarmed han i orten betjenade allmogen, sålänge synförmågan dervid bistod honom. Som 8. var kunnig i hvarjehanda arbeten användes han vanligen såsom arbetsförman vid bygnadsföretag; sålunda var han föreståndare och utförare af Buuge kyrkas, efter kapten G. Laurins planläggning och ritning, ombygnad 1857 till sitt nuvarande utseende. För denna kyrkas vård var 8. särdeles nitisk, och då målning at dess orgel samt läktare fördröjdes och försvårades, lät S. utföra detta på egen bekostnad, äfvensom han skänkte till kyrkan en ljuskrona, värderad till omkring 100 kr. S., gift vid 19 års ålder och sedan längre tid enkeman, var fader till intendenten vid Göteborgs museum, deltagaren i Nordpolsexpeditionen dr Anton Stuxberg, hvars studier hans idoga och försakande lif satte honom i tillfälle fullborda, och har således måhända vetenskapen åtskilligt att tacka mannen i arbetsdrägten för, som lade grunden i det tysta och anspråkslösa och i hvars öga någon gång sågos tårar af rörelse och glädje, då talet fördes på sonen. S. hade 2:ne äldre söner, en lets och en jordbrukare härstädes.
Hän är ett bevis på hvarthän ett efter tillgångarne lämpadt lif jämte nämda egenskaper gradvis kan föra, ett exempel värdi att framhålla i dessa tider.
S. ägde ett humant och gladt väsen och var oafbrutet verksam, tills några dagars sjukdom med döden ändade den ännu kraftige mannens lif.

Gotlands Allehanda
Måndagen 9 Maj 1887
N:r 37.

Jordfästning.

Framl. landssekreteraren i Visby, dokt. L. Hambrænus’ enkas, född Beckman, jordfästning ägde rum 8 Dec. i Östermalms församlings grafkapell. I processionen deltogo den aflidnas barn och anförvändter, Gotlands forne höfding general Gyllenram, majorerna Staël v. Holstein, v. Schoultz och frih. Fock och för öfrigt märktes representanter för gotlandsslägterna Molander, Kinberg, Laurin, Fåhræus, Grubb, Klingwall m fl Vice pastor Carlsson förrättade jordfästningen, efter hvars slut den med blommor och kransar alldeles öfvertäckta kistan utfördes till Solna kyrkogård.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 December 1886
N:r 100.

Löjtnant Felldihmjs begrafning.

Stoftet af den från familj och vänner så hastigt bortryckte löjtnant Felldihnj blef i lördags med all den högtidlighet och ståt, som den katolska kyrkan vid dylika tillfällen plägar utveckla, invigdt till den sista hvilan. De egendomliga omständigbeter, under hvilka detta dödsfall timat, och hvarom pressen redan meddelat några upplysningar, hade väl äfven i sin mån bidragit att till trängsel fylla den lilla kyrkan vid Norra Smedjegatan.
Kistan var öfverhöljd af blommor och kransar, bland hvilka särskildt märktes en praktfull och dyrbar krans med breda blå och gula sidenband, derå med svarta majuskler stod ett: »Farväl kamrat» från Gotlands nationalbevärings officerskår. På båda sidor om katafalken voro ordnade växtgrupper, öfver hvilka ett femtiotal vax!jus spredo ett egendomligt skimmer.
Sedan den utmärkta sångkören under direktör Ahlströms ledning utfört Neukomms »Requiem» samt enligt den vanliga ritualen »Sanctus», »Boanedictus» och »Agnus Dei» ur Ahlströms Josefinamässa, vidtog sjelfva begrafningsakten.
Den aflidnes biktfader, pastor Beneliug, höll ett tal, deri några drag ur den hädangångnes lif tecknades.
Löjtvant F. hade som ung man börjat tvifla på den kyrkolära, han sedan barndomen bekänt, och efter en långvarig forskning hamnat i den katolska kyrkans armar. Kort derefter hade han med den för honom egendomliga entusiasmen skyndat att åt påfven erbjuda sin arm och sin värja i den strid, som då uppstått vid försöket att beröfva påfven hans verldsliga makt. En het dag stod vid Porta Pia en batalj, då F. i spetsen för en flock fransmän fick tillfälle visa hur det svenska stålet slog sina slag och hur svensken kunde blöda för en idé utan att vika. Sårad hade han lemnat slagfältet, men bans tapperhet blef icke opåaktad, ty han utnämdes af påfven till riddare af Gregoriusorden, en ganska sällsynt utmärkelse. Befordrad till löjtnant i franska armén fortsatte ban sin krigarebana i Algeriet mot kabylerna. Ett kroksabelhugg öfver hjessan och ett skott genom låret vittnade om att han hållit sig der slagen drabbade tunga. Snartlemnade han emellertid sin utländska tjenst, ty han längtade hem, längtade att åt sitt land få gifva den erfarenhet, han med sitt blod förvärfvat på främmande fält.
Han emottog en löj:nantsbeställning vid Gotlands pationalbeväring och stannade hemma, fastän verkligt fredslugn egentligen icke passade för hans krigarsinne.
Talaren slöt sitt vackra tal med några tröstevs ord till de sörjande.
En lång rad af vagnar åtföljde likvagnen till den katolska kyrkogården, der de sista ceremonierna försiggingo.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 20 Juli 1886
N:r 58.

Från landsbygden.

Ejsta, 22 Maj.
Den 4 Mars var en gorgedag för Ejsta socken. Då omkommo, såsom redan är beskrifvet, under återfärd från lilla Karlsö genom drunkvivg två sockeubor. Ex bland dem, hemmansägaren O. Jakobsson, Hägur, efterlemnade sörjande en ung enka. En af hennes väninnor inom församlingen, en ung bondhustru utan annan bildning än folkskolans, har tillj den qvarlefvande makan egnat följande verser, som, om de än förråda åtskilliga formela brister, likväl röja så omisskänliga anlag hos ett barn af folket, att de ur den synpunkten väl kunna förtjena att återgifvas för en större krets.

Sorgedagar i lifvets vår.
Den andre Juli sex år till baka,
En blomsterdoftande sommardag,
Hur väl du ming deov, du unga maka,
Som nu är nedtryckt af sorgens slag I
Då glänste solen från fästet höga
Så skönt mot liljan med dagg i öga,
Och lärkan sjöng då en bröllopsbymn
Uti den ljusa och fria rymd.

Då gick ett brudpar mot altarrunden
Att der sin kärlek befästad få,
Och ljuf och vigtig var högtidsstunden
Isyonerhet för de unga två.
I deras bjertan då hoppet bodde,
På lif och lycka de gerna trodde,
Om det så var Herrens välbehag —
Ack, man vill hoppas en sådan dag.

Hvad bär väl tiden uti sitt sköte
För dessa lyckliga unga två?
Och hvilka öden gå de till möte?
Ja, hvem förmår svara deruppå? —
Men väl det är, att vi icke känna,
Hvad oss skall möta, hvad oss skall hända.
Vi se blott det, som för handen är,
Men Gud för framtiden omsorg bär.

Och något öfver fem år förflöto
I ostörd sällhet och lugn för dem,
Och frid och lycka tillsammanknöto
En solljus krets omkring deras hem,
INdimmigt fjärran då sorgen svingar
Med stors, mörka och tunga vingar.
Försåtligt nalkas den hemmets dörr,
Som den har gjort mot så många förr.

En dag han skall ifrån hemmet draga,
Den gode maken den hulde far,
En färd på hafvet att företaga.
Och snart den resan man slutat har.
Och kosan ställes mot kända stränder,
Han med kamraterna hemåt vänder.
Och snart han skall i sitt lugna bo
Få hvila ut. Ack, så är hans tro.

Den fjerde Mars — o, du dystra minne! —
Han sista gången från hemmet går.
Du bittra tanke för själ och sinne,
Att icke mera han träffa får
Dem, honom älska. De fåfängt vänta,
Han kommer ej, de förgäfves längta;
Ty hafvet öppnar sin falska famn:
Hans lefnads farkost har nått sin hamn.

Och Gud, som skrifvit naturens lagar,
Som håller vädret uti sin hand
Och räknat har våra år och dagar,
Han sänder döden till isig strand.
Och böljan lyder Guds vink och följer
Hans höga råds!ut, och vågen döljer
Den unge mannen, som kämpat ut
Sin sista strid i det kalla djup.

Tänk, hvilket bud för det unga hjerta,
Som klappade i en makas barm !
Hvem kan väl skildra den tunga smärta,
Hvem kan väl räkna hvar tår så varm !
Nyss var så lugnt uti hemmets sköte,
Så gladt och lyckligt, men dödens möte
Med ens har klipt denna sällhet af
Och sänkt den ned i en tidig graf.

Du bulda maka, hvars tårar flöda
Af saknad, efter så öm förlust,
Låt dock ditt bjerta «j helt förblöda,
Hör här en hviskning från hafvets kust:
»Tack för den korta, men sälla tiden,
Vi lefvat samman! Den är förliden.
Nu blotta minnet för dig står qvar
Och för de kära, jag lemnat har.

Men, ömma maka, visst Herren ämnat
En hugnad åt ditt beklämda bröst:
Den unga planta, jag efterlemnat,
Hon kan ju blifva din fröjd och tröst.
Låt då ej sorgen din kraft föröda!l
Gud skall dig styrka, Han vill dig stödja.
Så lef för Anna, som eaknar mig,
Och Gud välsigne mitt barn och digt»

Ja, så har Herren vår lifslängd stakat,
Den enes lång och den andres kort.
En skall i åratal helsan sakna,
Förr’n han får flytta från verlden bort.
En annan åter trån kära alla
Han plötsligt låter ur tiden kalla;
Ty lif och död stå uti Guds hand.
Hans välde sträcks öfver haf och land.

Du unga vän, som en make sörjer
Och sköflad lycka uti ditt bo,
Du, som med saknad din morgon börjar,
Och suckar stör dina nätters ro!
Men är det tårfuallt, ditt sorgsna öga,
Så lyft det tåligt mot himlen höga,
Ty Gud vill torka din heta tår,
Han sjelf vill läka ditt bjertas sår.

Ett qval ej finnes, som icke viker
För Herrens ande och för hans ord.
Han är en vän, som oss ej besviker,
Och mest i sorgen hans kraft blir spord.
Och visst det är, att, ehvad Han gifver
Och hvad Han tager, dock allting blifver
Den själ till nytta, som stilla tror,
Att allt vårt väl af Guds nåd beror.

Södra Gotland, 22 Maj.
Försäkra kreaturen.
En landtbrukare släpte häromdagen ut sina nöt på gården,dervid ett par kommo i brottning, hvilka slutade med den påföljd att den ena (en ko) bröt ryggraden, så att hon strax måste nedslagtas. Ägaren drabbades af en ganska känbar förlust härigenom, ty kon var icke försäkrad.

En lax,
vägande 30 skålp., hittades för någon tid sedan vid sjöstranden på östra kusten. Den väldiga fisken, som vid påträffandet var död, var dock i fullt ätbart skick.

En yngling
från Sutarfve i Hamra vägrade vid mönstring med Hoburgs kompani 20 dennes att taga vapen, oaktadt han varnades för de följder, som med anledning häraf kunde för honom uppstå. Mannen är af baptisternas samfund och uppgaf som motiv för sin vägran, att den heliga skrift förbjöde allt hvad krig hette, och följaktligen äfven att bära vapen. Under mönstringen fick han sin plats bakom ledet. Han lär blifva åtalad för denna sin uraktlåtenhet att lyda gifna föreskrifter. Flere personer af samma åsigter, som den här ofvan nämde, funno för godt att icke infinna sig vid mönstringen.

Ett öfverlegadt bref.
Från en viss socken afsändes för kort tid sedan ett bref till en känd affärsman i södret, der man nu, allteedan sommarpostföringen börjat, erhåller post 3 gånger i veckan. Brefvet framkom ej till adressaten förr än efter (som det uppgifves) 8 dagars förlupp och bade ej mer än 1 38/4 mil raka vägen ull emottagaren.

Många rågax
framlockades ur sina höljen torsdagen 20 dennes, då det var en ovanlig varm och solig dag.
Växtligheten har påskyndats i hög grad de sista dagerna i denna vecka af den gynsamma väderlek, som nu mera inträdt. 25 grader varmt bar man iakttagit i skuggan.

Vestra kusten, 22 Maj.
Torskfisket
vid fiskläget vid Petesviken i Hablingbo har varit ovanligt gifvande. I förra veckan ankommo från hafvet tvänne fiskare efter några timmars arbete till land med icke mindre än 50 tjog tillhopa af detta fiskslag, och i denna vecka ha ytterligare erhållits på en båt af tvänne man 54 tjog. Såsom prof på den rikliga tillgången af torsk kan anföras, att strömmivgsfiskare kunnat på kort tid med 4 snören på en gång draga obebindradt utan något afne ty fisken tog lika snabt å alla krokarne.

Potatis
har rönt stor efterfrågan, och behofven ha ej kunnat fyllas, men en segelskuta kom lyckligtvis att lägga till utanför Näs med en last af nämde vara och fick snabb afsättning.
Priset är härstädes 4 kr. tunnan.

Hablingbo, 2 Maj.
Slipers
har man i dessa dagar hållit på att färdiggöra till utskeppning vid Petesviken. En skuta väntas med det första att intaga en sådan last för första gången härstädes. Månge hemmansägare inom nämde socken ha uttalat en önskan att äfven kunna få aflemna spanmål till utskeppning från nämde plats i en framtid.

Morkullskyttet
bedrifves med stor ifver här ute. En skytt lyckades en afton skjuta 3 exemplar af den eftersökta fågelsorten, Flere skyttar tillstöta hvarje afton, och jagten är ganska liflig under nu rådande angenäma Majqvällar.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 25 Maj 1886
N:r 42.

Dr Lyths jordfästning

har idag på e.m. ögt rum i Burs kyrka i närvaro af en talrik skara inbjudne och andra, som önskade visa den aflidne den sista tjensten. I dag på middagen utgick extratåg, med hvilket följde kronofogde Bokström och öfverstelöjtnant Gahne såsom representanter för riksdagsmännen och frimurarne samt tolf kaptener vid södra bataljonen, der doktor Lyth tjenstgjort såsom predikant.
Genom insamling bland riksdagens medlemmar erhölls en summa af 230 kronor. Häraf hafva 12 kr. användts till en prydlig krans, som i dag sändts, med inskrift: Tack och farväl. Från kamrater i riksdagen. Af återstoden, 218 kronor, komma 12 kronor att utdelas till belönvingar åt fattiga skolbarn och resten 206 kr. öfverlemnas till skolrådet i Burs (insamlingen afsåg nämligen endast moderförsamlingen) såsom Anton Julias Lyths premiekassa, hvarå årliga räntan sedan kommer att utdelas på enahanda sätt.
I morgse anlände från Stockholm med hr Fr. Grubb som öfverbringare sju större kransar från vänner och bekanta, deribland från riksdagens bevillningsutskott och från general v. Vegesack, den senare kransen med följande inskrift:

Bruten är bojan
Och nedlagd är stafven.
Gotland i sorg vid den öppnade grafven
Skall rista med kärlek och vördnad ditt namn
Bland utmärkte söners i häfdernas famn.

För vänskap och tillgifvenhet hjertevarm tack. E. v. V.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 25 Maj 1886
N:r 42.

En högtidlig goodtemplarbegrafning

ägde rum igår afton vid 3-tiden, då ett par hundra ordensmedlemmar följde stoftet af arbetaren Bergqvist till nya kyrkogården. I spetsen af den långa procession svajade ordens svartklädda etandar, hvarjämte sorgstafvar fördes af två medlemmar af logen Hoppets Här, som den aflidne i lifstiden tillhörde. Sedan jordfästningen förrättats, framträdde logens kaplan till grafven och uppläste nå gra böner. Sång utfördes äfven af ordens sångkår.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Februari 1885
N:r 11.

Biskop Anjous begrafning

egde ram härstädes igår under det lifligaste deltagande från allmänhetens sida. Samlingen skedde kl. 11 f.m. i sorgehuset, hvarifrån processionen vid 1 tiden afgick. Kistan bars af åtta prester, nämligen kyrkoherdarne Nyberg, Sik och Ötverberg samt komminister Söderberg, hvilka tjenstgjort såsom komministrar i Visby pastorat, samt af läroverksadjunkten Westöö, domkyrkoadjunkt Ekman, v. pastor Hallström och stadsmissionären Youugberg. På en katafalk i domkyrkokorets midt nedsattes kistan, som var alldeles öfverhöljd af blommor och kransar med svarta och hvita hand. Bland kransarne, som utgjorde omkring ett 40-ta!, märktes flere synnerligen vackra och smakfulla, af hvilka må nämnas följande med nedannämda inskrifter:

Välsignelse och tacksamhet ! Kristus är mitt lif, döden är min vinning.
Prinsessan Eugenie.

Laurentio Antonio Anjou pie facultas theologica Upsaliensis.

Viro illustrissimo L. A. Anjou pie memor Hugo Hernlund.
Tuvia virtuti nulla est via.

Fridens helsaing och en vördnadens gärd från Domkyrkorådet.

Defunctum ornabant pietas, labor veraque virtus. Lopgo fessa evo molliter ossa cubent!
Collegium lycei Visbyensis.

Tack för trofast broderlighet.
Ölverste Hagberg.

Den käre aflidnes syster och fosterdotter,
Lowise och Hedda.

Ett kärlekens och saknadens tack från prester i södra kontraktet. Uppenbarelseboken 14:13.

Åt minnet af en älskad och vördad inspektor!
Uplands nation i Upsala.

Säll den är i Herrens hand, säll den, som hem till fridens land från lifvetsstormar hunnit.

En enkel gärd af vördnad och tillgifvenhet från Domkyrkans prester.

En gärd af vördnad, tacksamhet och saknad.

Guds gåfva är det eviga lifvet.
Visby högre flickskolas lärjungar.

Salige äro de döde, som i Herranom dö!
En sista gärd af vördnad och tacksamhet från
Visby högre flickskolas lärarinnor.

Tack för trofast broderskärlek !

Åt stiftets biskop en vördnadens gärd.
Visby domkapitel.

Hvila i frid till uppståndelsens morgon!
En vördnadens, tacksamhetens och saknadens gärd af
Visby hushållsskolas styrelse.

Minne från Lärbro och Hellvi församlingar.

Minneskransar funnos dessutom från, bland andra, landshöfding Horn, Karlskrona, samt från Teres och Johan Hambræus, Helny och Gustaf Bolling samt flere band från slägtingar och vänner.

Under det en af direktör Söhrling på orgel utförd sorgmarsch tonade, intågade den väldiga processionen, bestående af när: mare ett halft tusental medlemmar, i domkyrkan, som var till trängsel fyld af åhörare. I processionen deltogo främst läroverkets ungdom och den aflidnes slägtingar, Visby domkapitels ledamöter, ett femtiotal af stiftets prester, skolstaten samt härvarande ämbets- och tjenstemannakårer.
Jordfästningen förrättades, efter afsjun gat af psalmen 452, af kootraktsprosten doktor Lyth, hvarefter doktor Lemke, sedan psalmen 33 sjungits, höll likpredikan och uppläste den aflidnes personalier.
Doktor Lemke inledde sin predikan med att framhålla, att det vore oss beskärdt att betrakta döden såsom liggande bakom oss, hvarigenom vi kunde känna oss äga ett lif, som ingen död vidkomme. Attså betrakta döden vore skönt och härligt.
Men då så mycken förgängelse herskade omkring oss, blefvo vi benägne att mera tro på döden än lifvet. Det vore derför angeläget att betrakta döden på ett rätt sätt. — En den ömmaste sorgefest firades i dag, i det Gud från detta jordiska lif förlossat stiftets främste man, som nu fått inför den store öfverherden nedlägga sin herdestaf. Sina mångfaldiga ämbetsplikter i kyrkan, skolans cch akademiens tjenst samt vid konungens rådsbord hade han förvaltat med tro och saktmodighet, allvar och nit, hvarför han också under sin långa lefnadsbana varit älskad och ärad. Hans lif vore för oss alla ett föredöme. Vi kunna ej annat än med djup tacksamhet glädja oss åt att hafva i honom ägt en den bästa förman, som genom sin mognade vishet, månsidiga erfarenhet, varma hjerta och välvilliga sinnelag varit oss alla en föresyn. Saknaden efter honom vore djup ej blott i trängre kretsar utan inom hela stiftet.
Predikanten lade derpå till grund för sina betraktelser 16, 17 och 18 verserna 4:de kapitlet i Pauli andra bref till Korintierna så lydande: Derför förtröttes vi intet; utan ändock vår utvärtes menniska förgås, så varder dock den iuvärtes förnyad dag från dag.
Ty vår bedröfvelse, den dock timlig och lätt är, föder i oss en evig och öfver allo måtto vigtig härlighet.
Vi som icke se efter de tiog som synas utan de som icke synas; ty de ting som synas d timliga, men de som icke synas äro eviga.
Ur denna text behandlade predikanten ämnet »Huru Kristi uppståndelses kraft är den enda säkra grund, hvarpå vi kunna bygga vårt vittnesbörd, att vi hafva öfvergått från döden till lifvet.»
I de öfver biskop Anjou upplästa personalier framhölls bland annat, att han inom kyrkans tjenst från den lägsta plats uppstigit till den näst högsta. Sin varma kärlek till vetenskapen hade han visat i sina båda stora kyrkohistoriska arbeten, utmärkta för grundlig forskning och ovanlig lärdom. Det stora antal visitationer han gjort, de under hans biskopstid hållna fem prestmötena samt af honom förrättade 38 prestvigningar utvisade, att han nitiskt förvaltat sin biskopliga tjenst. Hos alla, som med honom kommit i beröring, efterlemnade han ett godt minne såsom en ärans man i allo. Hans krafter voro på senaste tiden brutna och sista fret tillbragte han i ensamhet. I samhällets, kyrkans, skolans och vänners namn bragte honom talaren nu ett sista farväl.
Psalmen 495 afsjöngs derpå, hvarefter altartjensten förrättades af doktor Lyth, som äfven utförde begrafningsmessan med svar från orgelläktaren af en utvald sångkör af herrar och damer.
Sedan psalmen 496 utförts, utbars kistan på likvagnen, hvarefter processionen afgick till nya kyrkogården, der den aflidnes stoft nedsänktes i sitt sista hvilorum, hvarefter Geijers »Stilla skuggor» utfördes af en dubbelqvartett prester.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 December 1884
N:r 105.