Etikett: Första världskriget

Första blockadagen har icke åstadkommit några förändringar, säga engelsmännen.
London, 19 febr. Företa tyska blockaddagen har icke åsradkommit några förändringar i brittiska handels- och postångarnas resor. Trafiken på Kanalen har endast undergått sådana förändringar, som äro förorsakade af att holländska liniefartygen inställt trafiken för några dagar.

Hollands sjöfart lider.
Rotterdam, 19 febr. Sedan kl. 7 igår afton Bar intet fartyg ankommit hit, ovisst om beroende på det dåliga vädret eller på tyskarnas afspärrningsåtgärder mot England.

Fransmännen \”häfda sina ställningar\”.
Paris, 19 febr. Genom gårdagens eftermiddagskommuniké har bekräftelse erhållits, att fienden gjort allvarliga förluster under fransmännens lyckade öfverrumpling norr om Arras och nordväst om Ruclincourt, hvarigenom dubbla tyska skyttegrafvar tagits. I trakten af Perthes har besittningen af den i gårdagens kommuniké omnämda terrängen häfdats, liksom den eröfrade terrängen i La Grurieskogen och söder om Fontaineau-Charmes. En del områden ha afven eröfrats söder om Chépy, norr om Malancourt samt söder om Forges.

Franska framgångar.
Paris, 19 febr. I närheten af Roclincourt samt i Champagne ha tyskarna tillbakaslagits med svåra förluster vid försök att återvinna förlorade skyttegrafvar. På den senare platsen togo vi tre kul sprutor och flera hundra fångar. I Lothrinngen ha vi återtagit byn Norroy och besatt hela den förlorade ställningen, där den af oss eröfrade höjden vid Sudelle i Elsass utgjorde en mycket stark armerad reservförskansning. Vi togo här en bombkastare, fem kulsprutor samt en myckenhet annan krigsmateriel.

Reims ånyo bombarderade.
Paris, 29 febr. Tyskarna ha ånyo bombarderat Reims. En granat har slagit ned i katedralens norra torn.

Från stridsfältet i öster.
Fortsatta häftiga strider i Polen.
Petrograd, 19 febr. Striderna på fronten mellan Njemen och Weichsel fortsattes i förgår med särskild häftighet i trakten af Augustow och på vägarna till Serpetz och Plonsk.

Häftiga österrikiska anfall i Karpaterna.
Ryssarna stå på sig.
Petrograd, 19 febr. I Karpaterna ha pågått en rad häftiga österrikiska angrepp å fronten Zwidnik—öfre San, hvilka alla tillbakakastats. I trakterna af Kozuka, Tuchla, Senetsjow och Wyschkow ha flera af våra angrepp krönts med framgång.

Bukovinas rensning fortgår.
Petrograd, 19 febr. I Bukovina ha de ryska afdelningarna dragits tillbaka på andra sidan Pruth.

Senaste Wienrapporten.
Wien, 19 febr. Officielt meddelas: På Karpaterfronten ha en mängd häftiga angrepp mot de förbundna arméerna tillbakaslagits med stora förluster. 320 man ha tillfångatagits. I Bukovina är fienden tillbakadrifven öfver Pruth. Czernovitz har besatta af oss.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Februari 1915
N:r 41

Den store blockaden mot England.
Spänningen i Tyskland är mycket stark, men bergfast lita alla utan undantag på den tyska amiralstabens försäkran, att Tyskland miste bli segrare i detta blockadkrig. Tidningarnas betraktelser äro alla stämda i samma beslutsamma och segervissa ton, och från alla hill uttalas än en gång den förhoppningen, att de neutrala staterna måtte anpassa, sig efter krigsläget, aå att det måtte bli möjligt för den tyska marinen att trots blockadkrigetsobönhörlighet undvika att skada deras fartyg.
»Vårt tillkännagifvande», skrifver Vossische Zeitung, »är icke buff, utan bittraste sanning; vi ha gjort hvad vi kunde för de neutrala, statera och ha i vart tillmötesgående gått så långt som det varit förenligt med våra intressen. Det är icke vi, som sökt konflikten med de neutrala staterna; det är England, som sökt frambesvärja denna tvist. Och om den neutrala handelssjöfarten lider skada, har den ingen annan än England att tacka därför.»

Engelsmännen äro segervissa.
Flottan skall ut och göra slag i saken.
Winston Churchills stora tal med dess välberäknade slag på stora trumman för Englands flotta, hvarje sann engelsmans stolthet och ära, har gjort en oerhörd verkan i landet. De antydningar, ministern gjorde om förkrossande slag, som komma att riktas mot Tyskland, ha därjämte lifligt satt fantasien i rörelse och vinna obetingad tilltro. »Äfven för hundra år sedan låg faran i de neutrala staternas hållning, men England skall respektera deras intressen», sade talaren, som slutligen utropade: »Vi stå, för ett nytt Trafalgar: Historien upprepar sig själt»
Reuters byrå är ej mindre lyrisk i sina utläggningar af det intryck, talet gjort i pressen och bland allmänheten.

Den kungliga flottan heter det, har sopat bort den tyska flaggan, från alla haf och beskyddat transporten af millioner man såväl närbelägna farvatten som från jordens alla hörn. I de senate stora sjöstriderna har flottan visat sin oöfvervineliga öfverlägsenhet öfver de tyska fartygen och de tyska sjömännen. Den har förstört tyskarnas handel på världshafven och därmed gjort de allierade en oskattbar tjänst. Hvad som kommer tyskarna att skumma af raseri är dess tysta, osynliga, oemotståndliga tryck.

Dessa utgjutelser ge ju en föreställning om den segerberusning, Winston Churchill förmått åstadkomma på förhand. En skeptisk iakttagare kan emellertid ej låta bli att tänka på samme ministers stora bluff, då han skulle »rädda Antwerpen».
Otvifvelaktigt har dock England pålitligare maktmedel nu till sjöss, än det den gången presterade till lands.
Äfven på redarna och försäkringsbolagen har framhållandet af flottans oöfvervinnelighet gjort starkt intryck. Vid ett möte af ombud för dessa i måndags förklarade flera talare, att man måste vara beredd på förluster; men medvetandet om, att den engelska flottan icke kommer att förhålla sig passiv samt att de tyska undervattensbåtarnas antal är relativt ringla, gör, att man visserligen räknar med tillfälliga framgångar för tyskarna, men dock icke tror att de någonsin genom sin stort anlagda aktion skola uppnå något totalresultat.

Luftskepp och minor.
Från Berlin telegraferas, att Väldiga förberedelser träffas för »handelskriget». Striden kommer att föras icke blott med torpeder och minor, utan äfven med luftskepp, hvaraf ett stort antal iordningstälts för detta ändamål.
Beträffande utläggandet af minor uppges, att också engelsmännen ämna lägga ut sådana af en särskild konstruktion, afsedda till försvar mot undervattensbåtar, och att dessa komma att i hög grad hota den neutrala söfarten. De tyska undervattensbåtarna komma naturligtvis äfven att utlägga minor, — »men», säger ett officiöst meddelande, »i öfverensstämmelse med folkrättsliga regler endast vid den brittiska kusten, dock utmed hela dennas omf?attning, alldenstund engelsmännen ju förklarat alla sina hamnar som krigshamnar».

Förvildning.
Från tyskt håll har framkastats ett rykte att engelsmännen skulle med vett och vilja ämna sänka ett par neutrala ångare för att sedan skylla på tyskarna. Detta från Hamburg telegraferade påstående kunde ju upptagas tämligen lugnt, därest det icke vore ett uttryck för att båda fienderna gent emot hvarandra kastat alla regler öfver bord, som hittills gällt vid krigföring civiliserade stater emellan. De utomstående måste med sorg och häpnad betrakta detta skådespel af väldig tragik, där två af de högst civiliserade nationerna i världen spänna hvarje sena, hvarje nerv och hvarje tanke för att tillintetgöra hvarandra. Vår tids mest civiliserade stater äro tydligen icke en bit bättre än forna tidens barbariska.

Skall posttrafiken kunna skyddas?
Holland har aflåtit noter till England och Tyskland af ungefär samma innehåll som de skandinaviska staternas. Från London förljudes att diplomatiska underhandlingar lära pågå mellan Holland och England om medel att trygga den fortsatta prostförbindelsen mellan de båda länderna utan hänsyn till den tyska blockaden.

Vi få ingenting veta!
Engelska amiralstaben har beslutit att inga fartygsförluster hädanefter få offentliggöras.
En norsk röst.
Verdens Gang skrifver: Om man skall tro de tyska förklaringarna. skall fr. o. m. torsdag sättas i gång ett undervattenskrig längs de brittiska kusterna, som världen hittills icke sett maken till, och detta krig gäller icke allenast de fientliga krigsfartygen och krigsredskapen, utan gäller i ännu större utsträckning handelsflottan. Det nuvarande världskriget har utvecklat sig till en sådan desperation, att man icke en gång vet, om man skall hedra det med namnet krig. Detta ord, som dock dryper af blod och skräck, förekommer oss likväl nästan för godt. Det skall mycket snart visa sig, huru Tyskland ämnar föra detta nya slagsmål, och
hvilken grad detta slagsmål kommer att gå ut öfver de neutralas sjöfart, beror i första hand på, huru Tyskland tänker föra det. Den Nordsjöspärrning, som Storbritannien på sin tid etablerade, har som bekant omhänderhafts så, att de neutrala haft föga skada af densamma. Världen kommer i alla fall att med utomordentlig uppmärksamhet följa de kommande dagarnas händelser till sjöss. När man i Storbritannien förklarar de tyska föranstaltningarna för bluff, är detta nog att se alltför sorgläst på sakerna. Tyskland plägar icke bluffa. Det kommer utan tvifvel att ödelägga stora värden och utgjuta mycket blod i det krig, som nu påbörjats».

Äfven fransmannen skola förs falsk flagg.
Från Rotterdam telegraferas till Tägl. Rundschau, att enligt meddelande i tidningarna därstädes franska amiralitetet utfärdat befallning att också alla franska ångare, som gå genom Kanalen, skola föra neutral flagg.

Katastrofen i öster.
De viktigaste skedet af vinterbataljen vid de Masuriska sjöarna bildade striderna i och omkring Lyck, hvilken stad hittills, utgjort en fast stödjepunkt för ryyssarna. De tyska trupperna lyckades 14 febr. i närvaro af kejsar Wilhelm, som uppehöll sig vid fronten, kasta fienden ut ur hans ställningar vid staden.
Knappt hade — heter det i Wolffs rapport — segrarna ryckt in i staden, förr än äfven kejsaren drog in i den, därvid han på hufvudgatorna och på torget mötte talrika ryska fångar samt delar af 11:e landtvärnsdivisionen och af 2:a infanteridivisionen, däribland det ärorika ostpreussiska fotregementet Graf Roon n:r 33. På torget mellan de sönderskjutna husen och den svårt skadade kyrkan framryckte de af blod och smuts nedstänkta krigarna, som just kommit från striden, och samlade sig kring kejsaren, som personligen talade med många af soldaterna och med alla officerarna. Plötsligen ljödo tonerna af nationalsången, och tusentals strupar instämde i: »Deutschland, Deutschland über alles».
Då kejsaren drog ut från staden, mötte han två, intågande bataljoner samt pommerska grenadjärregementet n:r 2. Med sina sönderskjutna fanor stälde soldaterna upp sig vid sidan af vägen i en öppen fyrkant, och midt i denna tog kejsaren
plats. Han uttalade sitt tack och sin erkänsla till sina tappra grenadjärer, som på ett så storartadit att motsvarat det förtroende, man hyst till dem, och som visat sig som värdigta ättlingar af sina förfäder såväl från 1870 som för hundra år sedan. Genom sitt orubbliga mod och genom att insätta hela sin kraft hade de värnat fäderneslandet mot fienden. Kejsaren vore viss om, att de liksom hela krigsmakten älven framgent icke skulle upphöra att slå fienden, hvar helst han visade sig, tills han vore fullständigt besegrad.
Regementschefen grefve Rantzau lofvade att kämpa troget intill döden och utbragte ett af tusenden besvaradt lefverop för högste krigsherren.

En misslyckad motstöt.
Ryssarna, som insägo 10:e arméns kritiska läge, sökte hejda förföljandet genom en mot tyskarnas södra flank riktad motstöt, i det de sköto fram starka stridskrafter öfver det vid den befästa Narevlinjen belägna Lomsha, men ej heller detta angrepp kröntes med afsedd framgång, emedan andra tyska stridskrafter öfver Kolno sändts att möta den ryska framstöten på detta håll, såsom framgår af ett gårdagstelegram.

Rumänien byter om fot.
Enligt underrättelser från Rumänien till Berlin ha därstädes de antityska gatudemonstrationerna alldeles upphört och tonen blifvit en annan t. o. m. i den ursinnigast fransk- och ryssvänliga pressen. Konstantin Mille och hans Adverull ha synbart dragit sig från krigspartiet, och den förut ryssvänliga Universul har nu skickat reporters till Bukovina för att skildra de af ryssarna föröfvade ogärningarna;
berättelserna därom, som bekräfta de österrikiska uppgifterna, göra starkt intryck; men allra mest nedstämmande ha Rysslands genom Sasonoffs indiskretioner bekanta orientplaner verkat.

Portugal vill icke vara med längre.
Den nye portugisiske ministerpresidenten, general Pimenta de Castro, har till representanter för Lissabonpressen förklarat, att Portugal icke kommer att deltaga i det europeiska kriget och ej heller i kriget i Egypten, men i samförstånd med folkets vilja iakttaga sträng neutralitet. Portugal vägrar att låta släpa sig med i världskiget af England.

Suez-kanalen spärrad?
Enligt meddelande från Basel har australiska posten uteblifvilt sistlidna vecka, hvilket uppfattas som en bekräftelse på att turkarna tagit position vid Suez-kanalen. Den australiska posten skulle därigenom vara tvungen att taga omvägen om Goda Hoppsuldden.

Ett och annat.
— Voss. Zeit. erfar från Rotterdam att Batavia- och Zeelandslinjernas Englandstrafik tills vidare instälts. Dessa ångare förrätta posttjänst.
— Exchange Company meddelar ett trådlöst telegram från Amsterdam, enligt hvilket konung Albert, såsom det inberättats från belgiska fronten, i aeroplan flugit öfver de tyska ställningarna. Alltså har konung Albert varit den förste monark som deltagit i rekognoscering från flygmaskin öfver fientliga ställningar.
— Omkring, hundra svårt sårade, för krigtstjänst odugliga tyska krigsfångar ha, åtföljda af rödakorsläkare, afrest ifrån Victoria station i London till Holland för att där utväxlas med ett motsvarande antal, brittiska, för krigstjänst odugliga krigsfångar i Tyskland. Enligt meddelande från Amsterdam ha dessa redan inträffat i Holland från Liége.
— En schweizisk tidning S:t Galles Tageblatt har från Newyork erfarit, att med förbundsregeringens stillatigande bifall, har ledaren för kött-trusten i Chikago afrest till London för att meddela sir Edward Grey att man icke komme att sända något mer kött till England eller Europa om inte bättre säkerhet bjödes den neutrala handeln. Kött-trusten påstår sig genom Englands despotiska åtgärder redan ha förlorat 5 millioner dollars.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Februari 1915
N:r 41

Börjas det nu på allvar?
Paris, 18 febr. En tysk undervattensbåt sköt i går afton utanför Le Havre utan föregående varning engelska kolångaren Dulwich i sank.
Af besättningen, 31 man, räddades 29.

Paris, 18 febr. I går middag upp. täcktes från ångaren Ville de Lille(?). på väg från Cherbourg till Dynkirchen, tyska undervattensbåten U. 16. Ångaren sökte fly, men upphanns, och sedan besättningen fått 13 minuter för att rädda sig i bårarna, sänktes ångaren med tillhjälp af bomber. som placerades i fartygets inre. Undervattensbåten satte därpå kurs på en norsk ångare, men då en torpedjagare närmade sig, ändrade deu kurs, gick under vattnet och försvann.

Franska aktiviteten något ökad.
Berlin, 18 febr. På vestra krigsskådeplatsen ha fransmännen och engelsmännen, tydligen föranledda därtill af våra stora framgångar i öster, företagit särskildt hårdnackade angrepp. Bortsedt från enstaka smärre frontsektioner i Champagne, där fienden lyckats tränga in och där striden fortfarande rasar, ha alla angreppen tillbakaslagits och sammanlagdt från flera platser omkring 800 fångar tagits. I Argonne ha vi fortsatt vår offensiv och eröfrat ytterligare en del af den fientliga hufvudställningen, hvarvid 350 fångar, 2 bergskanoner och 7 maskingevär togos.

Paris, 18 febr, I Champagne ha vi under natten tillbakaslagit tio fientliga anfall. I Argonne i närheten af Fontaine an Charmes ha vi förstört ett blockhus och 500 meter skyttegrafvar. Ett synnerligen häftigt tyskt angrepp mellan Four de Paris och höjden n:r 263 har tillbakaslagits med stora förluster för fienden. Vi togo en del fångar. Längst i öster i Malancourtskogen ha vi tagit 100 meter skyttegrafvar.

Fransk kommuniké.
Paris, 18 febr. Kommunikén igår kväll kl. 11 meddelar: Från hafvet till Aisne har vårt verksamt beskiutit fienden. Vi ha tagit två radar skyttegrafvar norr om Arras. Fienden har haft stora förluster. I Champagne ha vi gjort ytterligare framsteg och tagit fiendens ställningar på åttahundra meters front. Tyskarnas angrepp vid Four de Paris har definitivt afslagits. Mellan Argonne och Maas ha vi gått framåt på olika punkter.
Franska flygare ha bombarderat järnvägsstationen vid Freiburg.

Striderna i öster fortgå.
Berlin, 18 febr. Våra trupper norr om Memel ha öfverallt förföljt den vikande fienden öfver gransen i riktning mot Tauroggen. Öster om Augustow fortfara på flera ställen striderna. En rysk kolonn, som ryckt fram till Kolno, har blifvit slagen, hvarvid 700 fångar och 6 maskingevär togos. På fronten Plock—Racioaz i Polen norr om Weichsel synas hårdnackade strider utveckla sig.

Kolomea taget.
Wien, 18 febr. Officielt meddelas: Efter två dagars strider toga vi igår Kolomea trots förbittrade ansträngningar af ryssarna. På eftermiddagen kastades fienden ur sin sista ställning utanför byn. Vi togo 2.000 fångar, flera maskingevär, två kanoner.
I Karpatersektionen vid Wyschkow fortsätter striden med stor häftighet Ytterligare fyratusen fångar ha tagits.

Ryssarna ännu framgångsrika.
Petrograd, 18 febr. I Galizien har fienden sökt angripa oss i trakten af Lukne. Vi tillbakakastada honom och fångade tio officerare samt mer än fjortonhundra soldater med tre kulspruter. Starka angrepp vid Wyschkow ha vi tillbakaslagit med stora förluster för fienden.

En zeppelinare förolyckad i Danmark.
Ribe, 18 febr. Tvänne zeppelinare passerade på nordgående igår morse väster om Fanö. Den ena återvände vid ettiden, den andra visade sig åter vid femtiden. Kl. 5,45 meddelades, att den sistnämda gått ned på stranden på nordsidan af Fanö och stod i brand. Besättningen, 2 officerare och 14 man, räddades och kommer att interneras.
Ribe, 18 febr. Ribes stifttidende meddelar ytterligare: Luftskeppets namn är L 3. Olyckan berodde på att tre af motorerna stannade. Luftskeppet dref med den starka blåsten. Efter landningen hällde chefen ut bensinen, hvarvid inträffade en antändning, som fortplantade sig till gasen i balbongen samt hela luftskeppet. Kaptenen uppgaf, att han med flit antändt den för att förhindra skeppets drifvande inåt land, hvarigenom bygnader kunnat antändas.

De i senaste raiden deltagande flygarne ha återvändt oskadda.
Paris, 18 febr. Alla de franska och engelska flygare, som bombarderat Ostende, ha återvändt oskadda.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 18 Februari 1915
N:r 40

Den falska krigsmålningen.
Pressen sysselsätter sig nu mycket med ett meddelande från Rotterdam om att engelska fartyg på Harwichlinjen öfvermålats med de holländska färgerna. Det påpekas, hurusom därigenom uppstått en fara för de neutrala. Voss. Ztg skriver: De neutrala staterna ha ett gemensamt intresse af att värja sig mot detta missbruk af deras neutralitet. Liksom England under största, skonande af sin egen mäktiga flotta hittills låtit sina förbundna ??ra de hufvudsakliga krigsbör???, så synes England, då det nu står inför det hotande undervattenskriget, våldsamt anstränga sig att drifva de neatrala ur det säkra neutralitetsskyddet och få dem att utgjuta sitt blod för England. De faror, som därför hota från England, kumma icke nog eftertryckligt ställas de neutrala inför ögonen.
Kreuiszeitung förmenar, att denna långt drifna engelska bakslughet skulls kanske ha det goda med sig, att de neutrala inse, hvad de hvarje ögonblick kunna vänta från, Englands sida.

Den tyska segern i Östpreussen.
Lokalanzeigers korrespondent i Östpreussen telegraferar, att ryssarna fullständigt överraskades af den tyska offensiven, som upptogs 7 februari. Ryssarna företogo flera angrepp mot den tyska försvarsställningen vid Angerapplinjen och Masuriska sjöarna, men här liksom i höstas vid Tannenberg slutade den ryska offensiven med en fullständig katastrof. Den 8 februari började de tyska stridskrafterna sin frammarsch med högra flygeln mot
Johannesburg. Man besatte denna stad och vid detta tillfälle förintades nästan fullständigt den 27:e ryska divisionen.
Framgången berodde i synnerhet på den välriktade tyska artilleri- elden. Den öankliga återstoden af den ryska divisionen flydde tills den fann skydd i den ryska fästningen Ossowetz. Grupperingen af de tyska stridskrafterna mot Gumbinnen doldes fullständigt af en kavalleridivision. Under operationen i sydöstlig riktning mot Schirvind krossades fullständigt den 56:e ryska divisionen. Fyra byar togos med storm. Pilkallen besattes efter ilmlarscher, hvarpå ryssarna drogo sig tillbaka till Stalluppönen. Det var emellertid för sent, då, tyskarnas kringgående rörelse redan var realiserad. Detta kunde lyckas endast därigenom att alla deltagande aldelningar underkastade sig nästan öfvermänskliga ansträngningar. Infanteriet marscherade i snö, som gick öfver knäna. Plötsligen blef det töväder, och nu vadade soldaterna på vägar, som mera liknade kanaler fylda med gyttja. Flera gånger fingo soldaterna under åtskilliga dagar vara utan mat, men de ville hellre uthärda detta än fortsätta lifvet i löpgrafvarna. Det ryska återtåget hade försiggått halts öfver hufvud, och detta kunde man lätt se däraf att de efterlämnat en mängd ammunitionsvagnar, slädar och ett oerhördt antal gevär, som de under sin flykt kastat ifrån sig. Tyskarna, hade ryckt så ovä.ntadt fram att de t. ex. vid Kibatschi öfverrumplade en hel rysk brigad, som måste gifva sig innan den ens hunnit lossa ett skott. Soldaterna sutto inom hus och kunde joke få tagg i sina gevär förrän tyskarna voro äfver dem. Man har anledning att tro, att segern efter hand blir större.

Betydelsen af de senaste tyska och österrikiska segrarna.
Aftonbladets militäre medarbetare skrifver:
Betydelsen af segern i Ostpreussen ligger för det första däri, att större fara för denna provins nu, mänskligt att döma, slutgiltigt aflägsnats. Ingen fiende befinner sig numera, annat än som krigsfånge, på tysk mark. Detta är för tyskarna en stor moralisk vinst, bestyrkande deras öfverlägsenhet.
Framgången har emellertid, milirtärt sedt, en långtstörre betydelise. För att kunna rätt bedöma densamma måste den ses i samband med läget i sin helhet på östra krigsskådeplatsen.
Då ryssarnas offensiv mot Tysklands gränser för två månader sedan förbyttes i återtåg mot Weichsel, inrättade de i Bsura—Nida-linjen, en befäst ställning, i hvilken de hoppades kunna segerrikt hejda de förbundnas framryckning. Likafullt lyckades det tyskarna att under ihärdiga och hårdnackade strider, hvilka alltsämt fortfara, bit för bit vinna terräng samt på olika ställen intränga i den ryska hufvudställningen. Trots insättandet af mycket starka krafter förmådde ryassrna här icke åstadkomma en
lyckosam vändning. Då beslöt sig den ryska härledningen för ett anfall med de båda flyglarna, den norra mot Ostpreussen, den södra mot Ungarn. Älven om detta till en början skulle komma att aflägsna stora delar af de rynka stridskrafterna från hufvudkrigssktdeplatsen i Polen, hoppades man synbarligen kunna åstadkomma en lättnad för den hotade fronten härstädes genom att tvinga de förbundna att till skydd för flyglarna afdela starka krafter från midten. Från Ostpreussen och ingarn afsågo ryssarna därefter att omfattande anfalla de fientliga; hufviudkreternas flyglar. Betingelserna för dylika vidtomfattande operationer van emellertid afgjorda framgångar på slagfältet. Sådana ha uteblifvit, och i stället ha ryssarnas anfallsflyglar, såväl i norr som söder, tillbakakastats.
En blick på kartan säger oss, af hvilken oerhördt stor betydelse för laget i dess helhet, äfvensom på förhållandena å hufvudkrigsskådeplatsen, den förbundna off ensivens vidare genomförande måste vara.
Hvad läget i norr beträffar, förhöjes värdet af segern i Ostpreussen däraf, att tyskarna äfven i Polen, mellan Weichhsel och Västpreussen, lyckats fullständigt slå de härstädes i riktning mot Thorn och Strassbur (6 mil nordost om Thorn) framryckande ryska härafdelningrarna och därmed också fullständigt aflägsnat hvarje fara. såväl för de i Ostpreussen opererande tyskarnas högra flank som för de söder om Weichsel, i Bsuraområdet, varande tyska hufvudkrafternas vänstra flygel. Det tyska frontala anfallet söder om Weichsel kan därför utan fara genomföras.
En fortsatt tysk offensiv från norr och väster kommer gifvetvis att göra den ryska hufvudställningen i Bsura—Ravkia-linjen ohållbar. Ty af alla tecken att döma är den ryska armén i trots af sin numeriska öfverlägsenhet f. n. icke i stånd till att kunna motsätta sig den tyska offensiven: Infanteriet är betydligt försvagadt både i antal och stridsduglighet, befälsbristen är oerhörd och beväpningen sej längre förstklassig. Kavalleriet har öfverallt visat sig ovärdigt sitt stora rykte, är overksamt och utan ryttaranda. Artilleriet är betydligt decimeradt (enligt vissa uppgifter med 1/3 af sin ursprungliga styrka) och visar en genomgående overksamhet gent emot de förbundnas tunga artilleri.
I första hand torde ryssarna, i västra Polen komma att gå tillbaka till Weicalsellinjen. Den motståndskraft, som de befästade Weichsel- och Narew-linjerna kunna erbjuda torde — särskildt under innevarande årstid — främst bero på huru pass kraftigt ryssarna här komma att sköta det lefvande försvaret. Ty mot pansaret och betongen äga de förbundna i sina 30 och 42 cm:s kastpjäser verksamma medel. De härstädes eljest usla vägarna har vintern för en kort tid gjort framkomliga äfven för de tyngsta fordon.
Samtidigt som den tyska offensiven oemotståndligt fortskrider å norr och väster kunna de förbundna anteckna betydande framgångar äfven i söder. Här ha de i mellersta och östra Karpaterna efter förtustrika, men lyckosamma strider nu öfverskridit bergskammarna i riktning mot Przemysl och Lemberg. Undsättandet af det förra är här gifvetvis ett militärt mål af betydenhet.
I Bukovina ha de redan uppnått Pruth—Sereth-linjen och därmed om kort sannolikt också återtagit provinshufvudstaden Czernowitz. Dessa betydande framgångar i samband med förekomsten härnere af synnerligen starka tyska krafter kunna ej annat än utöfva ett mycket starkt för centralmakterna gynsamt inflytande på Rumänien, hvadan diversionen hit nedåt ur denna synpunkt måste anses berättigad.
Alltså har på ostfrontens bägge flyglar läget för de förbundna under de senaste dagarna utvecklats utomordentligt gynsamt och grundvalar skapats lör vidare framgångar. Framryckningarna i söder och norr skänka oss, sedda tillsammans, bilden af en dubbel omfattning af den ryska ställningen. Häri ligga visserligen stora möjligheter förborgade, men slagfältets oerhörda utsträckning (f. n. 800 km. i bredd och 400 i djup med en frontlängd af 1,100 km.!) lämnar å anda sidan spelrum för växlingar.

Bukovina nästan utrymdt af ryssarna.
Neues Wiener Tagblatt meddelar från Burdujeni: Hela Bukovina har nu rensats från fiender. Endast vid Czernowitz ha ryssarna förskansat sig i väntan på ytterligare strider. Under tiden har själfva staden Czernowitz fullständigt utrymts af ryssarna. Våra trupper ha redan nått fram till stadsportarna.
Personer som anländt från Wisnitz berätta att ryssarna anträdt återtåget till Kolomea. De lida mycket af brist på artilleri. Befolkningen afvaktar med förtröstan den snara offensiven mot ryssarna. De skador som arvstälts i Gura Humora, Kimpolung och Radautz af ryssarna äro oerhörda.
De österrikiska myndigheterna ha inträffat i Suczawa.

Italiens hållning.
Sassonoff får svar.
Italienska tidningen Stampa, som öfverhufvud taget börjar uppträda energiskt mot krigsifrarna, affärdar skarpt ryske utrikesminister Sassonoffs tal. Ententen, d. v. s. halfva Europa, skrifvar tidningen, har genom Sassonoffs mun låtit oss veta, hvad det anser vår neutralitet värd, och att vår historiska plikt bjuder oss att börja strid för Trient och Triest. Det vill alltså säga en diplomatisk sanktionering af våra interventionisters uppfattning.
Italien, fortsätter Stampa, har emellertid andra och större intressen än utformandet af den nationella enheten. Medan alla i kriget invecklade stormakter drifra världspolitik och sträfva rfter att utvidga sitt politialra och e onomiska inflytande öfver andra världsdelar, skulle Italien låta sig nöja endast med en, smula korrigering af gränserna ach fullständigandet af de nationella gränserna. Alla andra makter dragas mot Medelhafvet, som sköljer våra kuster, och vi italienare skulle endast få skåda mot Adria. Men hur skulle vi kunna vara likgiltiga oss för ett haf, som är uppfyldt af namn, som komma oss att minnas blodiga förolämpningar och misstag, för hvilka vi ännu i dag få lida? Om Italien nu således vill ingripa i världskriget, så må det åtminstone rikta sin blick från det lilla Adria till det stora Medelhafhet, som sköljer Tunis, Egypten och Mindre Asien, och se bort utöfver Trient och Triest.
Tidningen slutar med en allvarlig maning till krigsifrarna att tygla sin öfverdrifna optimism.
I korthet torde ofvanstående kunna sammanfattas sålunda: »Hellre Korsika, Malta, Tunis, Egypten — än Trient och Triest… »

Det mannamördande kriget.
Ententemakternas förluster.
En författare i Vossische Ztg framställer en öfversikt af ententemakternas förluster i krigare under de gångna sex månaderna och kommer till ohyggliga siffror. Han uppger nämligen, att Ryssland, Frankrike, Belgien och England stupade och fångar samt sårade och sjuke som icke vidare kunna duga till krigstjänst (de lätt sårade alltså icke inbegripna) förlorat tillsammans omkr. 3,600,000 man.
Hvad först ryssarna beträffar påpekar han, att vid årsskiftet funnos öfver 309,000 ryska krigsfångar i Tyskland, hvarjämte åtskilliga tusen då ännu voro på väg från fronten, så att siffran bör ökas till minst 320,000 man; alltså under fem månaders krig ungefär 64,000 man pr månad. Tillräknas för jarnuari blott hälften af detta genomsnitt, kommer man till omkring 350,000 ryssar krigsfångna i Tyskland på halfåret. I Österrike funnos vid årsskiftet öfver 157,000 ryska krigsfångar; vid slutet af januari torde antalet stigit till 185,000. Inalles ha tyskarna och österrikarna då tagit 535,000 ryssar till fånga. Antalet stunade ryssar beräknas i början af december af Parisertidningen Le Temps till 50,000 man; om för tiden till slutet af januari tillräknas blott halfva månadsgenomsnittet, blir summan 675,000.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 18 Februari 1915
N:r 40

Likalydande skandinaviska föreställningar.
Svenska, danska och norska regeringarne hafva efter öfverläggningar i Stockholm kommit till enighet om att hos respektive brittir ska och tyska regeringarne göra föreställningar i anledning af de faror som hota den nordiska sjö farten dels på grund af det från brittiska utrikesdepartementet offentliggjorda meddelandet om eventuelt anvländande rad neutral flagga å brittiska handelsfartyg, dels i anledning af de från tysk sida i utsikt stälda militära åtgärder i farvattnen kring brittiska ögruppen.
De noter, som de tre regeringarne tillstält hvartdera af de bägge krigförande länderna, äro likalydande.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 18 Februari 1915
N:r 40

Gotlands Allehanda.
Tisdagen den 16 Februari 1915.
N:r 38.

Gotlands Allehanda.
Tisdagen den 16 Februari 1915.
N:r 38.

Från västra slagfälten.
Tysk rapport.
Smärre tyska framgångar.
— Verdun bombarderadt af flygare.

Vid Souain har fienden försökt ett infanteriangrepp, som tillbakaslogs, hvarvd vi togo 120 fångar.
Till de af oss förut i Argonne tagna fångarna böra nu fogas en officer fångarna böra nu fogas en officer och 119 man.
Verdun har bombarderats af tyska flygare med 100 bomber.

Fransk rapport.
Paris, 13 febr. Gårdagskommunikén omtalar artilleristrider mellan hafvet och Sommes. Tyskarna ha bombarderat Tracy-le-Mont och verksamt beskjutit Soissons. Från sektionen i Woevre telegraferas om liflig kanonad från tyskarna.

Fransk framgång i Vogeserna.
Paris, 13 febr. Kommunikén, som utfärdades kl. 11 igår kväll, förmäler, att fransmännen i Vogeserna eröfrat höjden n:r 937 samt 800 meter terräng nordväst om Suedelle.

Engelska flygare i aktion.
Berlin, 13 febr. Stora högkvarteret meddelar: Fientliga flygare ha kastat ned bomber öfver Ostende, dock utan resultat.

Engelsmännens rapport om sin flygraid.
London, 13 febr. Flottans flygafdelningar ha företagit kombinerade operationer med flygmaskiner och flygbåtar öfver Brygge, Seebrygge, Blankenberghe och Ostende. En mängd bomber ha nedkastats. Stora skador ha anstälts på järnvägsstationen i Ostende. Äfven stationen i Blankenberghe har skadats samt järnvägslinien därinvid upprifvits.
Aviatörerna kunde ej upptäcka några undervattensbåtar. Trots liflig beskjutning blefvo endast två maskiner skadade. Samtliga 34 flygare återkommo välbehållna.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 februari 1915
N:r 36

\”Blockad\” är föråldradt numera \”krigszoner\”.
Bland det myckna nya i världskriget hör också den nästan fullständiga elimineringen af ordet »blockad». Redan i rysk-japanska kriget för 10 år sedan dröjde det flera månader, innan japanerna förklarade blockad af Port Arthur, området därutanför bevakades dock på flera mils afstånd af japanska torpedbåtar. När Storbritann?? ??ligan ville träffa Tysklands handel, förklarade det Nordsjön som »krigsområde»; och när nu Tyskland i sin ordning ämnar till det yttersta ansätta Storbritanniens handel, förklaras de brittiska kusterna, likaledes vara »krigsområde». Men ingendera af parterna har på en enda punkt ansett det lämpligt eller kunnat genomföra hvad man förr i världen kallade en »effektiv blockad».
Den modärna metoden med »krigsområden» eller »krigszoner» innebär åtskilliga fördelar framför blockad-metoden. Enligt häfdvunnen blockadrätt skall nämligen hvarje fartyg, som nalkades ett blo.ckeradt område, stoppas och visiteras, innan det tages eller sänkes. En undervattensbåt har emellertid icke tid eller makt till ett dylikt tillvägagångssätt. Skulle den följa samma praxis, undginge de flesta, ångare hans grepp, ty snabbheten är ju på ölvervattensfartygens sida.
Det är därför man både i London och i Berlin förklarat de omstridda hars- »zonerna» tillhöra »krigsområdet» och att den, som beger sig in i detsamma, får skylla sig själf. Alla häfdvunna regler äro tydligen kullkastade, men man har ännu ej funnit någon ny folk- och krigsrättslig ersättning i stället.

Striderna i Belgien.
Ett tyskt genombrott väntas.
Från Haag telegraferas: Under de senaste dagarna, har en mycket liflig aktivitet utvecklats i sydvästra Belgien, där engelsmännen från sjösidan beskjutit Vestende, Middelkerke och Mariekerke. Den nyligen återvända civilbefolkningen på, dessa platser har med anledning anledning däraf åter flytt till Ostende och Thourout. De allierade ha gjort förtvinade försök att Iber komma i besittning af Vestende och Middelkerke. Dessa försök ha misslyckats, och dess linjer ha icke flyttats längre norr om Lombardzyde. Älven Dixmliden är fortfarrande i tyskarnas Linder.
Gent emot engelska rapporter meddelas, att trakten öster om Pervyse blilvit ödelagd genom ölversvämning. Belgiska armön säges ha användt delar af en raserad kyrka för att bygga dammar mot öfversvämningen. De allierade vänta nya genombrottsförsök mellan La Bassée och Béthune och ha där där fått betydande förstärkningar. Äfven vid Arras tyckas man göra sig beredd på ett tyskt genombrott.

De allierade herrar väster om Ostende.
Från Boulogne telegraferas, att de allierade nu äro fullständigt herrar öfver de stora klitterna väster om Ostende.

Sassonoff hållar tal.
Ryske utrikesministern Sassonoft höll i tisdags vid riksdumans öppnande ett stort tal, däri han just icke sparade på imponerande ord. Talet debatteras naturligtvis nu i världspressen.
Times framhäfver, att både utrikesminister Sassonoff i sitt anförande i riksduman och utrikesminister Delcassé i sitt telegram vid sin alm resa från England hänsyftat på den fredliga karaktären af det samförstånd, som gaf upphot till trippelententens bilande, samt visat, att denna genom de gemensamma fiendernas angrepp förvandlats till en krigsallians. Sassonoff påvisade i sitt tal, att Tyskland öfverallt sökte underminera det goda förhållandet andra makter emellan och särskildt Ryssland—England. Times\’ hälsar demonstrationerna i duman såsom bevis på att tyskarnas an-ansträngningar i detta afsende misslyckats och därjämte bevisade ryska folkets orubbliga fasthet.
Tidningen skrilver vidare, att Sassonoffs uttalande i de turkiska och persiska frågorna voro synnerligen lyckade. Dessa frågor, som under vissa omständigheter kunde ha erbjudit svårigheter, kunna nu &skur teras och ordnas af de allierade med ömsesidigt förtroende, eftersom ingen af dessa frågor i och för sig är tillräckligt betydelsefull för att ett enda ögonblick kunna uppväga, den absoluta nödvändigheten för de allierade att visa sig eniga i sitt mål och sina handlingar.

Tyska kommentarer.
Tyskland betacknas Sassonoff tal allmänt, trote de högklingamde orden, som ett erkännande af Rysslands svaghet. Man häpnar öfver de förvridna uppgifterna öfver det faktiska läget på krigsskådeplatsen.
Tyska pressen ???? att talet åsyftat att visa de allierade ett fast, enigt och begeistradt Ryssland, för att bringa till stånd ryskt lån.
Tyska Tidningar önska uppriktigt att England och Frankrike skänka full tillit till Sassonoffs ord och därvid icke tänka på byar á la Potemkin, utan öppna på pungen.
Om hotelserna mot Italien säger Voss. Zeit.: Sassonoffis skryt öfver att leda Rumäniens irolitik öfverträffas endast af det uttalande samma herre haft gentemot italienska regeringen, att Italiens folk och Italiens offentligt, mening deciderat sig, men Italiens regering icke. Detta vore dess ensak, men den är sitt folk ansvarig för om dess ileal icke förverkligas. En rysk minister kallar en störmakts regering till ansvar inför dess eget folk och förklarar det oförsvarligt om, denna följer en annan politik än den Ryssland fordrar. Detta är ett uppträdande en stor stats själfmedvetande knappt kan tåla. Ingen annan förklaring gifves till den hänsynslöshet, mod hvilken don ryska politiken i duman yttrat sig, än afsikten att använda alla medel för att förskaffa Rysslands och dess allierades sak nya hjälpare. Men huru stämmer detta försök att pressa sig till främmande hjälp öfverens med den tillförsikt, som manifesteras inför duman?

Läget på östra fronten.
Telegrammen om ett ännu pågående slag vid Warschau äro utan tvilvel Det är korrespondentrykten, hvilkas eko fortfar att ljuda långt sedan anledningen till dem upphörde.
Baken förhåller sig nog — med frånräknande af alla orimliga öfverdrifter — så, att 31 januari började ett stort och energiskt tyskt frontangrepp mot de ryska ställningarna utanför Warsehau. I början hade angreppet framgång; tyskarna rapporterade den 1 och 2 februari om inalles 6,000 tagna fångar, byarna Gumin och Wolja Schidlowska tyckas åtminstone till större delen ha tagits af den energiske general Mackensens trupper. Men ryssarna ha här blifvit allt för starka. Deras utomordentligt befästade ställningar, jämte massan af tungt artilleri nödgade tyskarna, vill det synas, att återgå. till sina positioner. Detta torde ha inträffat redan 6 febr. På båda hållen har man otvilvelaktigt förlorat myeket folk, ehuru sannolikt den ryska uppgiften om tiotusentals fallna, och sårade tyskar är öfverdrifven.
Mäjligt är, att det tyska angreppet afsett att Usthålla så stora delar e de fientliga massorna som möjligt vid Warschau, för att en tysk framstöt från exempelvis östpreussiska sidan skulle möta ryssarna mera oförberedda.

I Karpaterna och Bukovina.
Sedan några dagar påstå sig ryssarna vara de angripande och segrande i Karpaterna. Oaflåtligt rapportera de om framsteg och tagna fångar. Det oaktadt röra sig striderna oföränderligt om samma punkter: Dukla, Lupkoff och Uzsok.
I Bukovina däremot är österrikarnas segerrika framtåg oomtvistligt. De ha nu återtagit ungefär halfva landet intill Sucszavafloden. Befolkningen, som torde haft en del vadklanide element, lär ha hunnit bli utledsen på ryssarna och hälsar med glädje Ide återvändande österrikarna.
Ryssarnas hastiga återtåg i Bukovina intresserar särskildt genom den rumäniska gränsens närhet. Sådant läget är, kunna ryssarna icke undkomma norr ut till Galizien, då anrydkande tyska trupper här spärrat vägen för dem. Vägen i östlig riktning tillbaka till Ryssland åter erbjuder stora svårigheter, då järnvägsförbindelser saknas och sumptrakter göra återtåget hinderligt. Ryssarna trängas sålunda ned mot gränsen till Rumänien, där rumäniska trupper vänta dem. I Jassy nära ryska gränsen låta rumäniska regeringen och Röda Korset f. n. uppföra stora baracker, hvilket gifvit anledning till hvarjehanda rykten i Rumänien. Från väl underrättadt håll meddelas nu, att dessa åtgärder vidtagas inför möjligheten af ryska truppinterneringar.
Det artages att utrymmandet af Bukovinas hufvudstad Czernovitz är nära förestående.

Tyskland, Bulgarien och Rumänien.
Från Bukarest telegraferas, att Tyskland lär ha sökt förmå Bulgarien att företaga ett angrepp pä Rumänien, om detta ginge mot Österrike, men att Bulgarien afslagit att göra detta på grund af de föreslagna vilkoren.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 februari 1915
N:r 36

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 februari 1915
N:r 36