Kriget.

”Blockad” är föråldradt numera ”krigszoner”.
Bland det myckna nya i världskriget hör också den nästan fullständiga elimineringen af ordet »blockad». Redan i rysk-japanska kriget för 10 år sedan dröjde det flera månader, innan japanerna förklarade blockad af Port Arthur, området därutanför bevakades dock på flera mils afstånd af japanska torpedbåtar. När Storbritann?? ??ligan ville träffa Tysklands handel, förklarade det Nordsjön som »krigsområde»; och när nu Tyskland i sin ordning ämnar till det yttersta ansätta Storbritanniens handel, förklaras de brittiska kusterna, likaledes vara »krigsområde». Men ingendera af parterna har på en enda punkt ansett det lämpligt eller kunnat genomföra hvad man förr i världen kallade en »effektiv blockad».
Den modärna metoden med »krigsområden» eller »krigszoner» innebär åtskilliga fördelar framför blockad-metoden. Enligt häfdvunnen blockadrätt skall nämligen hvarje fartyg, som nalkades ett blo.ckeradt område, stoppas och visiteras, innan det tages eller sänkes. En undervattensbåt har emellertid icke tid eller makt till ett dylikt tillvägagångssätt. Skulle den följa samma praxis, undginge de flesta, ångare hans grepp, ty snabbheten är ju på ölvervattensfartygens sida.
Det är därför man både i London och i Berlin förklarat de omstridda hars- »zonerna» tillhöra »krigsområdet» och att den, som beger sig in i detsamma, får skylla sig själf. Alla häfdvunna regler äro tydligen kullkastade, men man har ännu ej funnit någon ny folk- och krigsrättslig ersättning i stället.

Striderna i Belgien.
Ett tyskt genombrott väntas.

Från Haag telegraferas: Under de senaste dagarna, har en mycket liflig aktivitet utvecklats i sydvästra Belgien, där engelsmännen från sjösidan beskjutit Vestende, Middelkerke och Mariekerke. Den nyligen återvända civilbefolkningen på, dessa platser har med anledning anledning däraf åter flytt till Ostende och Thourout. De allierade ha gjort förtvinade försök att Iber komma i besittning af Vestende och Middelkerke. Dessa försök ha misslyckats, och dess linjer ha icke flyttats längre norr om Lombardzyde. Älven Dixmliden är fortfarrande i tyskarnas Linder.
Gent emot engelska rapporter meddelas, att trakten öster om Pervyse blilvit ödelagd genom ölversvämning. Belgiska armön säges ha användt delar af en raserad kyrka för att bygga dammar mot öfversvämningen. De allierade vänta nya genombrottsförsök mellan La Bassée och Béthune och ha där där fått betydande förstärkningar. Äfven vid Arras tyckas man göra sig beredd på ett tyskt genombrott.

De allierade herrar väster om Ostende.
Från Boulogne telegraferas, att de allierade nu äro fullständigt herrar öfver de stora klitterna väster om Ostende.

Sassonoff hållar tal.
Ryske utrikesministern Sassonoft höll i tisdags vid riksdumans öppnande ett stort tal, däri han just icke sparade på imponerande ord. Talet debatteras naturligtvis nu i världspressen.
Times framhäfver, att både utrikesminister Sassonoff i sitt anförande i riksduman och utrikesminister Delcassé i sitt telegram vid sin alm resa från England hänsyftat på den fredliga karaktären af det samförstånd, som gaf upphot till trippelententens bilande, samt visat, att denna genom de gemensamma fiendernas angrepp förvandlats till en krigsallians. Sassonoff påvisade i sitt tal, att Tyskland öfverallt sökte underminera det goda förhållandet andra makter emellan och särskildt Ryssland—England. Times’ hälsar demonstrationerna i duman såsom bevis på att tyskarnas an-ansträngningar i detta afsende misslyckats och därjämte bevisade ryska folkets orubbliga fasthet.
Tidningen skrilver vidare, att Sassonoffs uttalande i de turkiska och persiska frågorna voro synnerligen lyckade. Dessa frågor, som under vissa omständigheter kunde ha erbjudit svårigheter, kunna nu &skur teras och ordnas af de allierade med ömsesidigt förtroende, eftersom ingen af dessa frågor i och för sig är tillräckligt betydelsefull för att ett enda ögonblick kunna uppväga, den absoluta nödvändigheten för de allierade att visa sig eniga i sitt mål och sina handlingar.

Tyska kommentarer.
Tyskland betacknas Sassonoff tal allmänt, trote de högklingamde orden, som ett erkännande af Rysslands svaghet. Man häpnar öfver de förvridna uppgifterna öfver det faktiska läget på krigsskådeplatsen.
Tyska pressen ???? att talet åsyftat att visa de allierade ett fast, enigt och begeistradt Ryssland, för att bringa till stånd ryskt lån.
Tyska Tidningar önska uppriktigt att England och Frankrike skänka full tillit till Sassonoffs ord och därvid icke tänka på byar á la Potemkin, utan öppna på pungen.
Om hotelserna mot Italien säger Voss. Zeit.: Sassonoffis skryt öfver att leda Rumäniens irolitik öfverträffas endast af det uttalande samma herre haft gentemot italienska regeringen, att Italiens folk och Italiens offentligt, mening deciderat sig, men Italiens regering icke. Detta vore dess ensak, men den är sitt folk ansvarig för om dess ileal icke förverkligas. En rysk minister kallar en störmakts regering till ansvar inför dess eget folk och förklarar det oförsvarligt om, denna följer en annan politik än den Ryssland fordrar. Detta är ett uppträdande en stor stats själfmedvetande knappt kan tåla. Ingen annan förklaring gifves till den hänsynslöshet, mod hvilken don ryska politiken i duman yttrat sig, än afsikten att använda alla medel för att förskaffa Rysslands och dess allierades sak nya hjälpare. Men huru stämmer detta försök att pressa sig till främmande hjälp öfverens med den tillförsikt, som manifesteras inför duman?

Läget på östra fronten.
Telegrammen om ett ännu pågående slag vid Warschau äro utan tvilvel Det är korrespondentrykten, hvilkas eko fortfar att ljuda långt sedan anledningen till dem upphörde.
Baken förhåller sig nog — med frånräknande af alla orimliga öfverdrifter — så, att 31 januari började ett stort och energiskt tyskt frontangrepp mot de ryska ställningarna utanför Warsehau. I början hade angreppet framgång; tyskarna rapporterade den 1 och 2 februari om inalles 6,000 tagna fångar, byarna Gumin och Wolja Schidlowska tyckas åtminstone till större delen ha tagits af den energiske general Mackensens trupper. Men ryssarna ha här blifvit allt för starka. Deras utomordentligt befästade ställningar, jämte massan af tungt artilleri nödgade tyskarna, vill det synas, att återgå. till sina positioner. Detta torde ha inträffat redan 6 febr. På båda hållen har man otvilvelaktigt förlorat myeket folk, ehuru sannolikt den ryska uppgiften om tiotusentals fallna, och sårade tyskar är öfverdrifven.
Mäjligt är, att det tyska angreppet afsett att Usthålla så stora delar e de fientliga massorna som möjligt vid Warschau, för att en tysk framstöt från exempelvis östpreussiska sidan skulle möta ryssarna mera oförberedda.

I Karpaterna och Bukovina.
Sedan några dagar påstå sig ryssarna vara de angripande och segrande i Karpaterna. Oaflåtligt rapportera de om framsteg och tagna fångar. Det oaktadt röra sig striderna oföränderligt om samma punkter: Dukla, Lupkoff och Uzsok.
I Bukovina däremot är österrikarnas segerrika framtåg oomtvistligt. De ha nu återtagit ungefär halfva landet intill Sucszavafloden. Befolkningen, som torde haft en del vadklanide element, lär ha hunnit bli utledsen på ryssarna och hälsar med glädje Ide återvändande österrikarna.
Ryssarnas hastiga återtåg i Bukovina intresserar särskildt genom den rumäniska gränsens närhet. Sådant läget är, kunna ryssarna icke undkomma norr ut till Galizien, då anrydkande tyska trupper här spärrat vägen för dem. Vägen i östlig riktning tillbaka till Ryssland åter erbjuder stora svårigheter, då järnvägsförbindelser saknas och sumptrakter göra återtåget hinderligt. Ryssarna trängas sålunda ned mot gränsen till Rumänien, där rumäniska trupper vänta dem. I Jassy nära ryska gränsen låta rumäniska regeringen och Röda Korset f. n. uppföra stora baracker, hvilket gifvit anledning till hvarjehanda rykten i Rumänien. Från väl underrättadt håll meddelas nu, att dessa åtgärder vidtagas inför möjligheten af ryska truppinterneringar.
Det artages att utrymmandet af Bukovinas hufvudstad Czernovitz är nära förestående.

Tyskland, Bulgarien och Rumänien.
Från Bukarest telegraferas, att Tyskland lär ha sökt förmå Bulgarien att företaga ett angrepp pä Rumänien, om detta ginge mot Österrike, men att Bulgarien afslagit att göra detta på grund af de föreslagna vilkoren.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 februari 1915
N:r 36

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *