Emigrant-Ombud.

Konungens befallningshafrande har under den 26 nästl. Jan. på därom gjord ansökan lemnat tillstånd för handl. C. A. Kjellblad att vara emigrantombud inom Gotlands län under år 1874.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Februari 1874
N:r 11

Beviljad tjenstledighet,

d. 14 sistl. Jan.: åt adjunkten vid elementarläroverket phil. d:r J. F. Lindström under invev. vårtermin; — åt gymnastikläraren vid samma läroverk kapt. O. T. Sundholm, likaledes under invev. vårtermin.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Februari 1874
N:r 11

Rättelse.

I ett föregående N:r omnämdes ett tillbud till eldsvåda uti härvarande tändsticksfabrik. Enligt de upplysningar, vi sedermera vunnit, lär dervid icke den ringaste fara för fabriken varit för handen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10

Norska skeppet

”Grevinden Carin Wedel-Jarlsberg”, som för ett par år sedan strandade vid Ronehamn, flottogs i går af dykarebåten Poseidon, hvilken kommer att bogsera fartyget till Storugns, hvarest detsamma, för dykeribolaget Neptuns räkning, skall apteras till pontonbåt.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10

Husförhör.

I Gotlands Allehanda N:o 51 b) för 1873 behandlas den frågan: huruvida Gårdsegare äro skyldige att upplåta rum för husförhörs hållande. Det om talas ock, att kyrkoherden i Thorslunda, Walström utlyst husförhörs hållande med N:o 5 af Erics rote, men att disponenten af densamma, Bruksbokållaren Falk vägrat, att dertill upplåta rum, emedan förhöret ej var utlyst, enligt kyrkolagens föreskrift i 24 Cap. 22 § att hållas med hemmanets egen personal, och
således ej med personer från andra Lus och hemman. Kyrkolagen af 1686 föreskrifter ock i nämnda 24 Cap. 22 § att Kyrkoherden skall besöka sina åhörare, det ena huset efter det andra och ”då efterfråga, huruledes de och deras ”barn och tjenstehjon sig förhålla samt ”undervisa de gamla om de frågor, han ”vill dem i kyrkan föreställa.”
Kungliga Förordningen den 18 Jan. 1743 § 2 stadgar, ”att de vid katekes-”förhören brukliga gästabuden bära så-”som skadliga alldeles afskaffas, byar”öfver Landshöfdingen i orten skall ”hålla stadig och allvarsam hand.”
Dessa Kyrkolagens och Kongl. förordningens stadgande synes barken Landhöfdingeembetet eller Domkapitlet i orten halva känt eller ej ansett tilllämpliga nu för tiden. Besynnerlig är ock den föreskriften att prestera, för att efterhöra sina församlingsboars kristendomskunskap, skulle besöka dem, det ena huset efter det andra, så nyttigt förbudet mot de skadliga gästabudens hållande utan tvifvel var.
Sannolikt har den omnämnda föreskriften i kyrkolagen anisens olämplig och overkställbar samt råkat i glömska och församlingarnas hemmansegare öfverenskommit om fördelningen i vissa rotar för kristendomsförhörens hållande. Äfven var det i flera städer vanligt, att vissa hus sammankallades till ett, men detta bruk upphörde, om Ins. minnes rätt, 1813 då förhören i stället flyttades till sakristian.
Att de allmänna, s. k. husförhören skola hållas i husen är väl olämpligt, då så mången husegare finnes som ej har tillräckligt stort rum för att inrymma de till roten hörande, utan måste anlita andra om rum. Socknestugor borde derföre finnas vid hvarje kyrka och göras så stora, att de kunde beqvärut inrymma äfven de större rotarna, hvilket här på landet ej allestädes är förhållandet, samt förses med tillräckliga sittplatser.
Det förtjenar anmärkas, att presteståndet vid de forna ståndsriksdagarne ej tänkt på denna angelägenhet och ännu mera att våra kyrkomöten ej vårdat sig derom.
Mycket rigtigt anmärker Tidningen ”Kalmar” att ”husförhören på åtskilliga ”ställen, (kunde gerna sagt många) vid ”sidan at sin egentliga bestämmelse, ”lått bestämmelse af gästabudsdagar.” Ganska många hemmansegare harva ej råd, att bekosta sådana gästabud, utan att spara in på andra nödiga af kristtig pligg föreskrifna utgifter, såsom till fattigvården, ja till behöfvande anförvandters försörjande m. fl., men blifva af de trakteringslystna illa bedömda.
Mågerna de som dertill hafva råd utan att försumma dessa angelägna pligter, likväl utan skryt, undfägna bekanta, slägt och vänner.
En prest bör ock vara försigtig vid de frågor, hvilka han vid kristendomsförhören framställer till de gamla. Man har sett ynglingar, synnerligen de sjelfkloka och illa i hemmet uppfostrade, skratta åt de äldre, som ej haft någon skolundervisning eller under de många ihärdiga verldabestyren, som äro oundvikliga, glömt hvad de i skolan eller af skolmästarn lärt, synnerligast när denna undervisning varit inskränkt, klen och förnuftsvidrig.
Han bör och ej hålla alltför långa förklaringar och tal hvilka blott förslappa uppmärksamheten och den andakt, som vid dessa vigtiga tillfällen bör vara rådande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10

Fru Christina Nilsson-Rouzeauds konsert

i Newyork, som gafs den 2 sistl. December, på föranstaltande af styrelsen för svenska Emigrant-Skyddföreningen, inbringade 841 dollars, 20 cents. Af detta belopp behöll biljettförsäljaren vid ”Academy of Music”, der konserten gafs, 647 dollars, som hos honom inflöt för sålda biljetter, för att tillhandahålla dem åt hr Strakosch, fru Rouzeauds impressario, hvilken, skrifver Newyork-tidningen ”Nordstjernan”, för ingen del ville låta sig nöja med mindre än 1,200 dollars och hotade att lagsöka föreningen om han ej erhölle denna summa såsom ersättning för det han rangerade konserten och tillät tre af sina artister att biträda. Så står affären nu, yttrar föreningens komité i sin i ”Nordstjernan” för den 8 Januari införda redogörelse för konserten.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10

Auktion.

Måndagen den 22 nästkommande mars kl. 12 middagen anställes inför Tygmästaren i Wisby, å tygkontoret, offentlig entreprenad auktion, hvarvid till den minstbjudande kommer att upplåtas verkställandet at åtskilliga reparationer å kronans hus och byggnader härstädes, som äro ställda under Tygmästarens vård och inseende.
För öfrigt tillkännagifves:
att 1825 års kronoauktions-reglemente kommer att lända till efterrättelse; att skriftliga anbud kunna förseglade före auktionen aflemnas till Tygmästaren och komma dessa anbud att öppnas i spekulanternas närvaro;
att behörigen styrkt borgen för arbetets ordentliga utförande före den 15 nästkommande september skall företes af den”som vill detsamma sig åtaga;
att liqvid erhålles genom Tygmästaren, sedan arbetet blif vit besigtigadt och godkändt samt att vidare upplysningar uti förevaraade hänseende lemnas intill auktionsdagen å härvarande tygkontor kl. 8-9 f.

Wisby den 11 februari 1875.
Tygmästaren.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Februari 1875
N:r 11.

Emanuel,

den af oss i föregående nummer omtalade strandade tyska skonerten, kom flott sedan ungefär hälften af lasten blifvit ilaudförd och har af Poseidon bogserats till Ronehamn. Angående omständigheterna vid fartygets strandning kunna vi nu meddela följande: Söndagen den 25:te i förra månaden gick skepparen femte 2:ne man i land för att anskaffa proviant; men på aftonen, dö de skulle begifva sig ut till fartyget, uppstod en så svår storm, att detta var omöjligt. Som besättningen utgjordes af 4 man, var endast en qvarlemnad ombord, nemligen en gosse, som ensam måste uthärda i den svåra stormen, hvilken rasade ända till onsdagen, då fartyget började drifva betydligt. Gossen beslöt då att sticka ifrån sig ankaret och försöka sätta fartyget på strand. Detta lyckades så tillvida att, sedan han lyckligen kommit förbi Faluddsrefvet, utgick lifräddningsbåten och räddade gossen, fartyget strandade straxt derefter utanför Hamra.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10