Husförhör.

I Gotlands Allehanda N:o 51 b) för 1873 behandlas den frågan: huruvida Gårdsegare äro skyldige att upplåta rum för husförhörs hållande. Det om talas ock, att kyrkoherden i Thorslunda, Walström utlyst husförhörs hållande med N:o 5 af Erics rote, men att disponenten af densamma, Bruksbokållaren Falk vägrat, att dertill upplåta rum, emedan förhöret ej var utlyst, enligt kyrkolagens föreskrift i 24 Cap. 22 § att hållas med hemmanets egen personal, och
således ej med personer från andra Lus och hemman. Kyrkolagen af 1686 föreskrifter ock i nämnda 24 Cap. 22 § att Kyrkoherden skall besöka sina åhörare, det ena huset efter det andra och ”då efterfråga, huruledes de och deras ”barn och tjenstehjon sig förhålla samt ”undervisa de gamla om de frågor, han ”vill dem i kyrkan föreställa.”
Kungliga Förordningen den 18 Jan. 1743 § 2 stadgar, ”att de vid katekes-”förhören brukliga gästabuden bära så-”som skadliga alldeles afskaffas, byar”öfver Landshöfdingen i orten skall ”hålla stadig och allvarsam hand.”
Dessa Kyrkolagens och Kongl. förordningens stadgande synes barken Landhöfdingeembetet eller Domkapitlet i orten halva känt eller ej ansett tilllämpliga nu för tiden. Besynnerlig är ock den föreskriften att prestera, för att efterhöra sina församlingsboars kristendomskunskap, skulle besöka dem, det ena huset efter det andra, så nyttigt förbudet mot de skadliga gästabudens hållande utan tvifvel var.
Sannolikt har den omnämnda föreskriften i kyrkolagen anisens olämplig och overkställbar samt råkat i glömska och församlingarnas hemmansegare öfverenskommit om fördelningen i vissa rotar för kristendomsförhörens hållande. Äfven var det i flera städer vanligt, att vissa hus sammankallades till ett, men detta bruk upphörde, om Ins. minnes rätt, 1813 då förhören i stället flyttades till sakristian.
Att de allmänna, s. k. husförhören skola hållas i husen är väl olämpligt, då så mången husegare finnes som ej har tillräckligt stort rum för att inrymma de till roten hörande, utan måste anlita andra om rum. Socknestugor borde derföre finnas vid hvarje kyrka och göras så stora, att de kunde beqvärut inrymma äfven de större rotarna, hvilket här på landet ej allestädes är förhållandet, samt förses med tillräckliga sittplatser.
Det förtjenar anmärkas, att presteståndet vid de forna ståndsriksdagarne ej tänkt på denna angelägenhet och ännu mera att våra kyrkomöten ej vårdat sig derom.
Mycket rigtigt anmärker Tidningen ”Kalmar” att ”husförhören på åtskilliga ”ställen, (kunde gerna sagt många) vid ”sidan at sin egentliga bestämmelse, ”lått bestämmelse af gästabudsdagar.” Ganska många hemmansegare harva ej råd, att bekosta sådana gästabud, utan att spara in på andra nödiga af kristtig pligg föreskrifna utgifter, såsom till fattigvården, ja till behöfvande anförvandters försörjande m. fl., men blifva af de trakteringslystna illa bedömda.
Mågerna de som dertill hafva råd utan att försumma dessa angelägna pligter, likväl utan skryt, undfägna bekanta, slägt och vänner.
En prest bör ock vara försigtig vid de frågor, hvilka han vid kristendomsförhören framställer till de gamla. Man har sett ynglingar, synnerligen de sjelfkloka och illa i hemmet uppfostrade, skratta åt de äldre, som ej haft någon skolundervisning eller under de många ihärdiga verldabestyren, som äro oundvikliga, glömt hvad de i skolan eller af skolmästarn lärt, synnerligast när denna undervisning varit inskränkt, klen och förnuftsvidrig.
Han bör och ej hålla alltför långa förklaringar och tal hvilka blott förslappa uppmärksamheten och den andakt, som vid dessa vigtiga tillfällen bör vara rådande.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 Februari 1874
N:r 10

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *